JAKTKURS GÅNG 3

Inlägg från förra bloggen (ozet.bloggproffs.se)

Vårdagjämning (lördag 21 mars)
Hade planerat att komma iväg någorlunda tidigt, så jag kunde ta en lite “sväng” i grusgropområdet innan kursen började. Men tiden gick och vi kom iväg så sent att vi kom fram samtidigt som alla andra.
Snön hade smält på den tidigare plogade “träningsplanen” och markytan var torr på de flesta ställen. Och snart började solen tränga igenom den lite disiga himlen och det såg ut att bli en underbar förmiddag.
BILD
Efter genomgång av dagens upplägg ….
BILD
 Stadga
 Inkallning
 Stoppsignal
 Dirigering
 Jaktfot
…. började vi med att värma upp hundarna. Jag körde lite jaktfotsträn., med hjälp av snörbollen.
Helt plötsligt blev vi överrumplade av en dummy som kom vinande ! “Någon med mig skämta aprillo” ? När jag lyfte blicken stod Titti där med ett brett grin. Och när jag i nästa ögonblick vände mig om, upptäckte jag att även de andra drabbades av denna störning. Özet stannade förstås upp och gjorde en ansats till att försöka nå dummyn, men blev hejdad av mig.
Nästa stadgeövning, bestod av att alla stod i en ring. Efter att alla slängde var sin dummy in i mitten, lämnade vi våra hundar för att hämta och återta vår position brevid hundarna. Inga problem för någon.
BILDER
Medan vi fortfarande stod kvar i cirkel, gick vi med lösa hundar, zick-zack mellan varandra. Gick helt OK, även om Özet försökte “hälsa” på några av de andra hundarna. Undrar hur länge till man behöver godis som munta ? Det är ju även vad vi praktiserar vid våra hundmöten i vardagen ! Svårt att annars kunna tygla en hypersocial Özet … men det går bättre och bättre …
BILD
Sen gjorde vi “korridor”-inkallning. Först utan “störning” - bara en enkel inkallning. Sen försvårades inkalln. med att Regina kastade en dummy precis innan vi kallade in och Titti stod beredd att ta upp dummyn, ifall hundarna skulle försöka att ta dummyn istället för att komma direkt. Resultaten var minst sagt varierande. MEN Özet därimot, gjorde inkallningen perfekt - kom direkt till mig - ingen ansats till att försöka ta dummyn.
Özet höll sig faktiskt både TYST och LUGN nästan hela tiden, under den passiva delen av både zick-zackövn. och inkallningen.
BILDER
Efter fikapausen tränade vi på stoppsignal. Jag & Özet gick undan en bit och tränade. Försökte lägga ut en godis, som “dragplåster”, som Özet skulle springa ut till. När han var på väg till godiset skulle jag blåsa och han skulle då förhoppningsvis stanna och jag därefter kasta belöningen/snörleksaken. MEN han struntade i godiset, så jag fick “lossa” honom från mig med ett vanligt “varsågod”. Övningen gick bra, dags att börja tänka på att förlänga dröjandet ännumer, innan jag kastar iväg belöningen.
BILD
Sen tränade vi dirigering. Özet skötte sig utmärkt. Jag med !!! Det tyckte även Titti, som hade spanat in oss i smyg. Fick tips och goda råd av henne, bl.a. hade jag inte fattat att jag först kunde köra med ena armen och sen förflytta mig (oss) till ett nytt område, för att där dirigera med andra armen.
Sen provade vi att apportera duva. Gick INTE bra, då han SLITER i fågeln hela tiden. Och gör han inte det, så lyckas han hitta ett litet “sår” i fågeln, som han riktigt TRYCKER in sin nos i. Fick, av Regina, tipset att sätta gummiband runt fågeln, för att han inte ska bli så frestad av vingarna som fälls ut när han “svingar” fågeln - nej, skämtar bara … riktigt sååå illa är det inte …
Vi avslutade vi med jaktfot, där vi körde med snörbollen som dragning. Körde alla möjliga varianter. Gick förbi - gick runt - vände helt om - osv. Özet var verkligen jätteduktig.
BILD