Den 21 febr. 2009, föddes jag, Özet och mina 5 syskon. Brorsan Älvis och våra systrar, Lykke, Zamba, Yuni och Ximma.
I april, då bytte vi valphagen till våra nya hem. Älvis, hamnade i Bromma, Lykke i Luleå, Zamba i Skarpnäck, Yuni i Östhammar, Ximma i Handen och jag själv, Özet i Göteborg (Partille)HEMKOMSTEN
BILD
Det första jag gjorde efter den långa bilresan (trött?vem?jag? - hade ju sovit mig igenom hela resan) var att bekanta sig med trädgården. När jag skuttade omkring som bäst och lät mig väl smaka på både blommor och blader, vad händer ? Jo, jag avbröts en mullrande fladdrande JÄTTEFÅGEL ! Liiiite skrajsen blev jag kanske, men mattes avledningsmanöver gjorde susen. Därefter har jag sett många jättefåglar som flyger över vårt hus - som tydligen är sjuktransporter till Östra Sjukhuset.
Sen var det dags att träffa “the master of the house” - katten Mickel. Även om jag vid vårt första möte, fick mig min livs största propp, så är vi nu bästa vänner.
En annan konstig bekantskap var den stora garderobsspegeln som går från tak till golv. Åh en RIKTIG kompis trodde jag, och rusade rakt in i MIG SJÄLV = PANG ! Chockad och skrikande, flydde jag ut ur rummet, men lugnade ner mig efter ett tag och var åter framme för att kolla om det VERKLIGEN inte var en kompis där.
MITT LIV SOM TRÄDGÅRSDMÄSTARE OCH BIOLOG
Testade efterhand det mesta som gick att tugga i sig - som tex. jord och framför allt MOSSA, som i början av våren var den absoluta favoriten. Efter ett tag lärde jag mig även att uppskatta gräsklippet efter att husse klippt gräset. Något som jag också tyckte var mumsigt, var penseerna, men framför allt bellisen, som stod så strategiskt på yttertrappan. Hörde matte gnälla över att det knappast var nån idé att byta till sommarblommor senare - fattar inte vad hon kan ha menat !!!
Vidare fick jag dom att hägna in entrérabatten som dom precis tänkt göra iordning. Men det absolut ROLIGASTE var nog ändå att dra loss det utlagda “färdiga” gräset. Springa med dom låååånga flaxande remsorna flängande omkring mig - ja det var tider det Roade mig också med att gräva djupa hål överallt i trädgården. Tänkte att man kanske skulle kunna komma upp “hemma” hos mamma Enya, om man var riktig ihärdig - man vet ju aldrig !
BILDER
Jag är mycket för “biologisk mångfald”
Provade nämligen också trädgårdens goda sniglar - de små med hus på. Testade även mördarsnigel, men usch och blä vad kletigt det blev - DÄR GICK ÄNDÅ GRÄNSEN vad jag sätter i mig alltså. Men efter ett tag slutade jag med sniglar - hade upptäckt komposten - där var det mumma av ruttet/förmultnat material. Men då åkte det upp ännu mera kompostgaller. På kvällarna i augustimörkret hittade jag en ny sysselsättning. Jag scannade hela trädgården efter harkrankar. Nöjd och trött var jag efter varje kvälls skörd.
Ja du Özet - jag kan även tillägga den gången det stod musunge på menyn. Jag bara såg att nåt “svart” försvann in i gapet på Özet och när jag grävde efter det “svarta” i gapet fann jag att den var varm och mjuk … och var en liten musunge … snacka om äckligt (den var svårt “sargad” så det var bara att bita ihop och vara barmhärtig och göra slut på den) ! Hhuu !
(O)SÄKER RASTILLHÖRIGHET
BILD
Under hösten gjorde jag en jätte upptäckt och blev övertygad att jag inte är tollare utan en lagotto. Jag ägnade mig nämligen åt (hjort)TRYFFELSÖK MED BÖK med stor framgång. Hörde att tryffeln skulle vara potenshöjande enl. gammal folktro (jycketro?) - så jag anser att det är lämpl. att redan nu börja “ladda” inför ev. framtida parning och övar därmed på min sambo Mickel (katten) som dock INTE är lika förtjust !
Matte blev lite orolig förstås - över min goda “svampaptit”. Så hon kollade upp med “svampexperter” som lugnade henne, med att berätta att svampen sprider sig genom att bli uppätna och sedan utskitna på annat ställe, och då har de inte råd att vara giftiga, för om budbäraren dör, vem skall då sprida svampen. Inget som räknas in som “matsvamp” dock …
Hörde att farbror Tico tydligen var en värstning på tryffel i unga år - säger bara - släkten är värst - förlåt - jag menar BÄST !
BILD
JAG, SIMMARKUNGEN !
När jag bara var 10 veckor gammal och gick på en liten upptäcksfärd i skogen, upptäckte jag att avståndet till matte, hade blivit väl stort. Fick ju bråttom förstås. Jag dundrade rätt ut i en jättevattenansamling och for under vattenytan med hela kroppen … jag blev både paff och skiträdd. Och så frusen jag blev sen då - jag började skaka av köld. Matte lyfte då upp mig och stoppade mig innanför sin jacka och guuuud så sköööönt det var.
BILD
Men sen, en månad senare, åkte vi en dag till Landvettersjön/Gröen, där det finns en liten perfekt sandstrand för en liten valp som ska bekanta sig med vatten och bad. Vi hann inte mer än fram till stranden förrän jag hittade, resterna från en JÄTTESTOR gammal gädda. Matte som inte är lika snabb i tanken som jag, fick stora bekymmer innan hon lyckades “överrumpla” mig, efter att ha försökt med div. lockelser och glada tillrop. Medan matte “hängde” upp gäddan i ett träd, passade jag på leta upp en annan fiskrest. Matte “bad till gudarna” att det inte var nån krok i det som jag smaskat i mig.
Sen upptäckte jag VATTNET och det var riktigt kul att höra smattret medan jag sprang längst vattenbrynet. Matte slängde ut min snörleksak i vattnet, och jag lyckades tänja ut min kropp så att den blev så låååång för att så småningom få tag i snöret.
BILD
Helt plötsligt kastade matte ut dummyn i vattnet, samtidigt som hon själv plumsade i. Jag tänkte här får man nog agera - så jag plumsade efter, även om det var lite läskigt när jag inte längre bottnade - men jag började “veva” med benen och lyckades fånga dummyn. Yes !
Ytterligare efter en månad, hade matte och husse en liten cermoni för min “företrädare” Majkie, då dom spred ut hennes stoft/ kvarlevor i hennes favorit sjö. Efter att ha torkat sorgetårarna kunde dom glädjas åt MIN simmarkarriär - och torkade nu glädjetårarna istället. För NU lärde jag mig nämligen SIMMA på “riktigt - om än liiite “hjälpligt” - först med mkt “plask” och på väg tillbaka lugnt och fint.
BILD
MITT LIVS SKRÄCKUPPLEVELSE
Medan jag som vanligt, sprang på stigen framför matte och husse, kom en “mouintainbike”-cyklist - jag hamnade FRAMFÖR cyklisten och blev dödsförskräckt och vände flydde SKRIKANDE i panik med cyklisten “pressande bakom mig”. Cyklisten bara fortsatte utan att ta någon som helst hänsyn till mig - matte och husse skrek på cyklisten att han skulle stanna - vilket han INTE gjorde. Jag hörde ingenting - varken att det blåstes i visselpipan eller rop från både matte och husse - utan jag bara sprang och sprang och sprang … tills jag hörde min “räddande ängel” husse komma. Husse, hade sprungit ikapp mig och skällde ut cyklisten, som ursäktade sig med att “han inte kunde veta att jag var rädd ! Matte, som hade (också) fått panik, hade börjat gråta - såg scenariot, att jag sprungit ut på stora vägen … men blev så lättad när husse kom bärandes på mig.
Väl hemma, så “plockade” husse fram sin cykel och cyklade fram o tillbaka “framför nosen” på mig - vilket gick bra och sen passade matte och jag på att gå fram till grannen när han “meckade” med sin cykel o det gick oxå bra … kan säga att idag är jag inte alls rädd för cyklar !
TYSON-FLÄSKLÄPP
En kväll när vi skulle slå oss ner framför TV’n hade jag så ont i läppen att jag inte kunde slappna av - jag vankade av och an och kunde inte bestämma mig var och hur jag skulle lägga mig. Först i soffan, sen ner från soffan, la mig på mattan, sen under bordet, sen upp i soffan igen. Inte förrän jag tryckte upp mig i mattes famn upptäckte dom min svullnad i läppen. DÅ först förstod dom att jag blivit getingstucken. Jag somnade till slut och efter ca 45min. hade svullnaden gått ner och jag blev piggare igen.
DEN STORA MOGNADSFASEN HAR INTRÄTT
Sen har vi ju den dagen (jag 5mån.) då jag LYFTE PÅ BENET när jag skulle kissa. Gissa om matte & husse häpnade - dom tittade på varann och flinade. Jag testade först att lyfta emot en grästorva och se det gick ju jättebra - hade full koll. Testade sen mot ett träd - ha - det var väl inget att hetsa upp sig över - det gick ju skitbra det också ! Sen att strålen inte träffade målet, var just i det läget av mindre betydelse.
KLANTARSEL X 2
En dag i höstas, när husse och jag var på promenad vid Furåstjärn. Då sprang jag ut på ett berg, med sjön nedanför. Jag skulle bara ut och utforska nåt som verkade spännade. Ojdå, där slant jag visst. Jösses jag svävar ! Oohh nej - plums ! Åh fy vad kallt. In mot stranden - hjäääälp HUSSE, jag kommer inte upp ! Och jag kommer inte NER, Özet, du får simma diiiit bort - koooom Özet ! VA? Vad tog han vägen ? Jösses, har han sjunkit ? Spring spring spring … men jasså - DÄÄÄR är du - vad duktig du var som simmade diiiit bort - nu når jag ju dig och kan dra upp dig …
Kan säga att det inte bara är Özet som är klantig. På kvällen, samma dag, ramlade Mickel (katten) i Özets vattenskål från fönsterbrädan, där han försökte balansera förbi en krukväxt - mycket vatten blev det …
SKAM DEN SOM GER SIG !
Var en heldag på Styrsö, med matte och våra kompisar. Först åkte vi färja = baggis - är ju coola killen ! Sen lekte vi, jag och mina två goldenkompisar - fullt ÖZ så att säga - ha ha ! En stunds vila, sen promenad. Mera lek. Och det var SEDAN DET HÄNDE -dom lämnade mig kvar på gräsmattan tillsammans med Marco & Razzel - jag borde ju vara trött och känna mig trygg med M&R - HA - säger jag bara ! Jag skällde och skällde … och skällde och skällde … Nu får vi inte gå ut, för då förstör vi allt, var det nån som sa - och jag fortsatte och skälla … och skälla ! Matte började bli orolig på vad grannarna skulle tänka och säga - skit i dom sa Lotta - han tystnar snart ! Och hade inte “granntjejen” kommit över och “brutit” hade jag säkert forsatt att skälla !!! Men efter det, kom jag liksom av mig och kände jag att det kanske var dags att “slå mig till ro”. Då hade dom (matte & co) gjort i ordning allt, inför grillningen och kom ut till oss - mig & “grabbarna GULD” - och det blev grilla av.
EN “UDDA KURSDAG”
En dag, i höstas packade vi in oss i bilen och hamnande på en stor parkering. Vad var nu detta ? Men förvånad blev jag, när alla mina kurskamrater dök upp på samma plats. Det skulle tydligen bli s.k. miljöträning i “stadsmiljö”. Lilla Lerums Centrum skulle få agera stadsmiljö. Först blev det “stanna kvar i bilen” medan kamraterna passerade våra bilar - men herre gud, hur länge skulle detta “tjafs” pågå ? Ja, en liten stund till tydligen !
Sen ut ur bilen och vi fick börja med våra övningar - gjorde inkallningar och möten med lös hund på en gångbro. Matte var så nöjd med mig, eftersom jag skött mig exemplariskt. Sedan kom vi till torget, MITT PÅ TORGET - där vi skulle träna ytterligare möte med lös hund. Men det blev för mycket för både mig och Luna (mötet) - vilket resulterade i ett (flera!!!) busrace mitt på torget, bland alla lördags shoppande flanörer. Efter en stunds racande, “rullades in” det in en knallgul tennisboll framför min nos. Jag fångade bollen och lystrade till mattes inkallning och sprang i full fart och överlämnade bollen hos henne. Kan säga att hon var så glad att jag inte kom på tanken (vad vet hon om det ?) att apportera - slita tag i en av alla gravutsmyckningarna (torghandel och allhelgona) som låg på marken för försäljning. Phu !!!
MINA KREATIVA ÅDROR
Dagen då jag myntade mitt motto “KAN SJÄLV”, var då matte glömt stänga till trappan upp till övervåningen. Tänkte då att det kunde vara lämpligt att pasa på att träna på hur det skulle gå att klara mig själv, IFALL matte&husse skulle gömma av mig och inte komma tillbaka - man vet ju aldrig ! Jag tänkte - här får man nog samla ihop allt vad filtar, täcken och kuddar heter och göra det riktigt varmt och bekvämt. Jag lyckades ganska hyfsat om jag får säga det själv, vilket inte matte alls tyckte. Förstår mig inte riktigt på henne !
BILD
En dag, i brist på annat, hade jag roat mig med att gå lös på husses almanacka. Ville ju ha koll på det gångna årets händelser. Jag läste och läste tills den var söndersmulad i dess minsta beståndsdelar. Matte fann den, helt oigenkännlig, utspridd över hela mattan i vardagsrummet.
BILD
Lite senare, samma dag, då vi var på vår dagliga lunchpromenad i skogen, fann jag ett fruset älgkadaver. Kan tilläggas att jag var på andra sidan ett smått fruset och framför allt BRETT vattendrag och isen höll bara för mig och inte en stor tung matte - hi hi !
Matte försökte locka på mig, med alla medel - först ropade hon i vanlig ordning - vem bryr sig i det läget ? Inte jag i alla fall ! Jag brydde mig inte heller, då hon sprang och gömde sig bakom ett stort timmerupplag - visste ju att hon var där någonstans. Och så fortsatte vi en stund, matte &jag - jag fick all tid i världen att fortsätta att frossa på mitt fynd. Men när hon helt plötsligt, alldeles “vild” i blicken och med stora “älgkliv” ångade ut i det svagt frusna vattendraget, tänkte jag - OJ OJ nu är det ALLVAR, bäst att göra som kärringen säger, men jag tar med mig en bit som jag kan slafsa i mig på vägen in till henne. Sen kunde vi återgå till “ordningen” och fortsätta vår promenad. Kan tillägga att “Ulrik” kom på besök på natten !
En annan dag, när jag var ensam hemma, såg jag mig omkring och tyckte det var dåligt med julpyntning - så jag tänkte “KAN SJÄLV” - och “man tager vad man haver” - och “hej och hå med farbror Frej, se vad man med en kudde kan göra … tjola hopp tjola hej … och det blev ett vinterlandskap så vackert” !
Vidare kan jag berätta att husse numera är något tveksam till att jag ska få följa med honom på jobbet - han har nämligen inte samma åsikter som jag, om lastbilens inredning - främst när det gäller bilens växelspak och vindrutehandtag, som jag i höstas, gjorde mitt bästa för att han skulle byta ut. Men nej, inredningen har fått vara kvar om än lite “skamfilad”.
BILD
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar