Fullt ÖZ


VÄLKOMMEN ATT FÖLJA MED PÅ REJS & SEMLAS ÖDEN OCH ÄVENTYR


onsdag 30 mars 2011

SKRÄMSELHICKA + LYDNADSKURS 1:A - LBK

På luchpromenaden - i Paradiset - när vi precis var på väg nerför den lilla lutningen ner mot sjön - Surkestjärn - upptäckte jag plötsligt - helt förskräckt - att Özet stod en bit ut på isen. Han stod där och sträckte sig ut mot en sten som ligger blottlagd i sjön - nu alldeles bredvid den nyligen upptinade isen. Det var nu öppet vatten från strandkanten (sjöns "utlopp"), ut mot där Özet stod. Hjälp ... herregud ... vad gör jag ... men han inte tänka mer, förrän jag hörde mig själv ropa - Özet KOM ! Jag hoppades innerligt att han skulle ta samma väg in som han - tror jag - hade tagit ut. Och som TUR var, kom han som ett skott och RAKA vägen in till mig ...Jag blir alldeles matt när jag tänker på vad som kunde ha hänt ... Jag som i normala fall ALLTID är så överdrivet försiktig när det gäller isbelagda sjöar - iallafall när isarna lägger sig eller börjar gå upp - hade nu uppenbarligen tankarna på annat håll ... ALDRIG MER, kan jag säga !


Ikväll var det (ny)premiär för fortsättningen - del II - på tävlingslydnadskursen på Lerums BK, som vi påbörjade i höstas. Özet var strålande duktig - vilket gjorde att jag kände mig så glad och upprymd ...

I övrigt orkar jag inte blogga just nu ... men kommer komplettera efterhand jag orkar ...

måndag 28 mars 2011

EN SVAJIG BRUKSLYDNADSKVÄLL

Har ikväll varit på - den 3:e i mitt fall - brukslydnadscirkeln. Det var en härlig träningskväll, med visserligen en blöt appelllplan, men helt SNÖFRI för första gången. Kanske var det därför nästan allihopa - 11 av 12 st var där.

Özet var lite "svajig" och ojämn, under kvällens gång. Några av kvällens övningar "svajade" var ...

# fotgåendet - lite "störd" och ville hålla reda på omgivningen. Svårt att hålla focus hela tiden. Han kollar upp, kollar rakt fram, kollar upp ... osv. Tempoväxlingarna gick med varierande resultat - ibland var han jätteföljsam, medan han ibland var lite frånvarande !
# läggandet - trögt - behövde anv. mig av kraftiga "halvhalter"
# inkalln. - dåligt tempo !!! - snart avhjälpt med bollkast förstås ...

söndag 27 mars 2011

JAKTKURS TITTI & REGINA 3

Var i Ljungslätt på jaktkurs idag. Temat för dagen var det stora söket.

Först lite inform. och tips, om ev. problem med en del hanhundarnas pinkande i samband med apporteringen. Ta tag i problemet NU, innan det går för långt !

Övning 1 - hela gruppen
En kombination stadga/apportering (markering!) Vi stod uppställda på 2 led. Leden stod i 90 gr. vinkel. Det ena ledet körde inkallningar med störning, medan andra ledet körde apportering (markering).

Det ena ledets förare (en i taget) gick ifrån sin sittande hund - därefter kastades en dummy på "inkallningsträckan" - och därefter kallades hunden in, med dummyn som störning. Sedan var det det andra ledets hunds tur att apportera markeringen. När alla ekipage från resp. led hade utfört sin uppgift, bytte vi sida/led.

Så här gick det för oss :
Inkallningen gick som vanligt utmärkt, (peppar, peppar ska man kanske tillägga, inför framtida övn.) utan problem.

När det sen var dax för Özets tur att apportera - började han med att i vanlig god anda springa fram till dummyn och greppa den, för att sen vända om och börja sin väg tillbaka för att levererans - ha ha - TRODDE JAG !!! Men ICKE ... han sprang - MÅLMEDVETET - upp mot P-platsen ... över grusvägen (otrafikerad) ... in i skogen ... med mig flåsande i "hälarna" ... väl framme såg jag honom smaskandes på något mörkt - kunde ínte i det läget, riktigt se vad det var ... men hann skymta, att det var nåt "fjäderfä" eller något "pälsbeklätt" ... han (Özet) skuttade iväg med sitt byte, för att kunna fortsätta smaska ifred ... men för helvete S T A N N A ... din hundjävel ! - Ja ja ok ok ok .. jag stannar ... och släpper ... bra du lugnar ner dig, din förskräckliga matte !

Ja, och med en FÅGEL i ena handen och Özet i andra, hörde jag Titti säga : Jasså, vad det DEN han sprang till/hittade, den som jag hade slängt ut till räven !!!! - Hhummm ... ja, och RÄVEN som hittade den fågeln, blev ÖZET ...

Birdie nam nam ... kunde bara inte låta bli !
Vill bara tillägga att jag lite senare, fick Özet att ta fågeln UTAN att försöka äta upp den - bara så ni vet !

OBS ! Strax innan övningen började, hade jag helt ovetandes rastat Özet - precis DÄR - längst grusvägen bredvid p-platsen ...

Efter uppvärmningen med jaktlydnaden, fortsatte vi med det stora söket, som var dagens tema. Vi delades som vanligt in i två grupper och NU gick det betydligt bättre för oss, skulle det visa sig ...

Övning 2 - Regina
Ett sök bestående av utlagda leksaker - som var en liten "tävling = vem skulle få in flest leksaker ? I väntan på sin tur, jobbades det med närsök - tennisboll/ar.

Så här gick det för oss :
# Närsöket - började ganska enkelt/lätt, för att avancera in bland några buskar / under några hängande grangrenar. Özet löste det utan några större problem. Sedan blev det vattning och en behövlig liten vila i bilen, för Özets del.

# Efter en stund var det vår tur för "leksakssöket". Özet jobbade på bra - kom in med 5 st "apporter", varav en (liten nallebjörn) var placerad ½m upp i ett träd/buskträd - som visserligen de flesta hundarna fixade - men ändå ! Han "yvade" utanför (sa Regina) sökområdet vid två tillfällen - jag kallade (1g. vissl./1g. röst) in och han återkom snabbt och fint, båda gångerna. Jag kände att jag var jättenöjd med övningen - både med antalet apporter och att han kunde bryta sitt sökande och var lyhörd på inkallningarna.

Den hund som tog in flest leksaker - var Porter (tror jag) - tog in 6 dummys !?!?

Övning 3 - Titti
# Två sökområden/-rutor med en grusväg imellan. Det ena hållet var på ett kalhygge, med ganska kort avstånd där dummysarna lades ut utan att hundarna såg. Det andra hållet, var på långt avstånd -ca 150 m ? - inne i skogen. Hundarna skulle först springa över ett kalhygge, för att nå själva sökområdet i skogen. Dummysarna las ut medan hundarna såg/hörde. Två hundar jobbade åt gången - en åt varje håll, för att sen byta sida.

Så här gick det för oss :
Özet jobbade samtidigt med Queen. Özet&jag, började med det "korta" söket - med de dolda (redan utlagda) dummysarna, medan Queen jobbade bakom ryggen på oss. Özet jobbade på jättebra och efter 2 hittade dummys, bytte vi sida. Jag var mkt tveksam till att Özet skulle fatta att han skulle ut ända bort till skogsbrynet på andra sidan kalhygget ! Men med hjälp av Titti, som stod i sökområdet och "laddade" området på nytt, så hade Özet fattat galoppen och sprang målmedvetet ut. Han hann utan några större problem leverera två dummys, innan vi återigen bytte sida. Vid det laget märkte jag att Özet började bli trött, men han jobbade på och levererade in ytterligare 2 dummys. När jag sen skickade ut honom (hade riktat honom på en - för mig synlig - dummys, som låg nära nära, under en rishög) hjälpte jag honom med närsökssignal, pga av att han var så trött ! - NÄÄÄ ... INTE närsök ... hörde jag Titti, ropa långt ifrån :-P ... men DÅ var det försent, ha ha !

Men sen när vi åter skulle byta sida, kände jag att vi nog borde "stå över" och gjorde också så ... men när Özet satte sig och spanade bort mot sökområdet på andra sidan kalhygget, tänkte jag att han ju faktiskt var laddad och kanske hade orkat trots allt. Men stod fast vid mitt beslut och avstod alltså !

Och därmed slutade vi något trötta, men nöjda och jag kunde bl.a. konstatera att det hade varit skönt med termobyxorna idag ... förstod att det hade sneglats lite avensjukt från en del håll, särskilt under de 2 sista timmarna ...

lördag 26 mars 2011

EN KOMPRIMERAD VECKA














Idag utgick vi ifrån Soldatängens p-plats inför vår promenad. Började gå Blacktjärns motionsslinga och vek sedan av upp mot Getryggen, för att sen fortsätta längst ”Vildmarksleden” mot Ö. Långvattnet. Det var lite spännande, för just sträckan upp mot sjön hade jag aldrig gått förut. Ska utforska kartan innan, jag beger mig dit nästa gång, för nu fick jag gå tillbaka samma väg och det är ju så tråkigt. Det blev en del övningar med närsök - med pillerburken - längst promenaden och Özet var fantastiskt duktig, även om greppet som vanligt inte är det bästa - he he !














Trollhasseln blommar - trädgårdens första blomning (näst snödropparna!)

Fredagens – 25mars - lunchpromenad – mer träning, än promenad skulle jag nog säga – gick vid klubben (PBK).
Vi vandrade ner till Maderna och körde både markeringar och linjetag. Kunde konstatera att Özet löste markeringarna med blandat resultat - en del gick riktigt bra, medan han ett par ggr blev distraherad av några dofter, som han tyckte var mer lockande. Men linjetagen därimot, gick strålande. Hade avstånd på ca 40 m på både markeringarna och linjetagen. Jag fick senare - när vi började återvända hemåt – veta den troliga orsaken till varför Özet blev distraherad, vid markeringarna … han hittade nämligen ett ben, i samma område.När vi passerade appellplanen på tillbakavägen, såg vi att Cissi med 2 av sina welsh’ar - Loke & Råttan ? - var på väg ner mot klubbhuset. När vi nästan hade hunnit ifatt dom, tjoade jag på Cissi och samtidigt som hon vände sig om, halkade jag på en slipers sarg. Vad hände då ? Jo, med två dummys i den ena handen och Özet i andra, halkade jag alltså och ramlade handlöst framåt - tappade samtidigt de båda dummysarna och kopplet. Dummysarna, flög i en vid båge åt ena hållet och Özet ”flög” åt andra hållet till welsh’arna, medan jag ”flög” framåt och började efter en stunds återhämtning få kontakt med omvärlden igen …

Torsdagens – 24mars - lunchrunda gick återigen på Kvibergsängarna tillsammans med mamma. Återigen körde vi ett ett minilydnadspass, medan mamma vilade sig en stund. Özet var kanonskärpt och var strålande duktig. Positionsträn., ingångar, fotgående, tempoväxlingar, inkallningar, stående, liggande … ALLT gick strålande ... kunde inte önska mer …

Onsdagens – 23mars - lunchpromenaden idag gick i Paradiset - "Kiasvängen". Ganska bra att gå, inte så himla mkt is kvar. Özet jättelyhörd och kontaktsökande. Vi hittade valpdummyn – som "försvann" tidigt i höstas - som vi letat efter hela hösten och vintern (när snön började tina).
Gjorde några linjetag och markeringar med tennisbollen och den nygamla valpdummyn. Özet riktigt taggad ! Gjorde även några stoppsignalsövn. - jättebra - förutom en gång, då han började gå imot mig efter signalen.













Tisdagens – 22 mars - lunchpromenad gick idag i härligt – men blåsigt – vårväder, tillsammans med mamma på Kvibergsängarna. Passade på att köra ett microlydnadspass, samtidigt som mamma tog sig en liten vilopause. Özet började ganska okoncentrerat, men "ryckte" upp sig kanon-mkt tackvare belöningen med tennisbollen. Växlade tennisbollen och snörbollen = kanonbra effekt ! Både platsläggande och stående under gång - gick strålande.

Måndagens – 21mars – lunchpromenad gick i Kåsjön - lilla rundan - till vattenintaget och grusvägen tillbaka. Också denna rundan tog dubbelt så långtid än normalt – pga ishalkan. Träningsfri promenad.
På kvällen, var det dags för brukslydn.cirkelns tredje träff på klubben – PBK.Appellplanen var fortfarande helt isbelagd (och jag hade glömt broddarna) – visserligen ganska "sträv", men jag vågade inte belöna Özet för mkt med bollkast, pga av skaderisken på trampdynor, klor och för ev. sträckning.
I kväll var vi 9 deltagare, och Özet började med att vara rätt ofocuserad i fotgåendet. Han var VÄLDIGT störd - gick med "slickade" öron - av vissa av hundarna som skällde, vilket gjorde att jag drog mig bortåt andra delen av planen. Fotgåendet tog sig så sakterligen och blev bättre och bättre, men blev ännu bättre EFTER pausen, då han hunnit ”spana” in de skällande hundarna, som tidigare varit dolda i dunklet av belysningen. Jag tror att han blir påverkad negativt, av den skumma kvällsbelysningen.

platsliggandet (i grupp) ”tragglade” jag vidare med att jobba med att han ska återfå sin trygghet. Lämnade honom 1-2m. återgick för att berömma med godismatn. - gick åter ifrån, för att sen återgå samtidigt som dom andra.
Både ståendet och platsläggandet under gång, gick riktigt bra. Är nu verkligen dags att jobba bort – iaf minska - mina dubbelkommandon.

Söndagens – 20mars – promenad gick vid Furåstjärn tillsammans med Tommy.Tränade några få markeringar, som väl gick sådär. Troligen var Özet trött, efter veckans upplevelser. Men vi fick ett positivt avslut i alla fall.
I övrigt tog vår runda – i vanliga fall 1 tim. promenad – nu dubbelt så lång tid, pga ishalkan.

onsdag 23 mars 2011

DET KAN INTE VARA SANT ....

... ATT DOM HAR LÄMNAT MIG ... var det nog vad Özet tänkte, då vi åkte ifrån honom för drygt en vecka sedan !

Nu har halva veckan gått, sen vi kom hem från en härlig vecka – tyvärr snöbrist och mildväder – i St. Anton i de Österrikiska alperna.

Förra fredagen (11mars) åkte vi - med viss ångest - till Magra utanför Sollebrunn, för att lämna in Özet för "förvaring" (det var nog iaf den uppfattn. han själv fick) i en vecka, medan vi själva skulle till St. Anton i Österrike, för en veckas skidåkning. Han skulle bo hos Irene & Manne och deras 3 bordercollies (2han.+1tik) + 4 islandshästar och 3 ? katter.

Vi hade "stolt" berättat att han var så bra med andra hanar, att det inte alls brukade vara några problem, förutom MÖJLIGEN med en jämnårig flathane - lika "mesig" som Özet - som Özet, vid några tillfällen har försökt att mäta sig med, utan att det för den sakens skull blivit något kurr el. slagsmål. Men - mot all förmodan - sa vi att det var helt ok, om han fick sig en liten tillrättavisning av husets åldersman (9åriga bc'n Benji) om det skulle behövas. Vi hade oxå berättat om Özets "fobier" - bl.a. att bli instängd ensam, i okänt rum ...

Vi märkte att han blev orolig direkt när vi skulle gå och han inte skulle få följa med. Medan han blev distraherad av lite godis, passade vi på att ge oss av …

När jag i mitten av veckan, ringde för att höra hur det gick, fick jag höra att Özet hade haft "svår" separationsångest hela fredagskvällen. Han hade inte klarat av att vara ensam på undervåningen när det senare blev sov/sängdax. Det hade lett till att Irene släpade ner sin madrass till undervåningen, för att sova hos honom ... Vilket uppenbarligen hjälpte då han klarade nästkommande natt helt OK. Härligt och framförallt tryggt, med ansvarsfulla och omhändertagande hundvakter. Han klarade inte heller av att vistas ensam (tillsammans med de andra hundarna - dock med kompostgaller imellan) inne i huset. Han fick istället vara med på gården - i stallet - medan div. sysslor klarades av. Han fungerade jättebra med de andra djuren. Fick ibland sitta i bilen, när han inte kunde vara med.

I övrigt menade Irene att han är inne i en period (2år), där han testar sig fram, om hur saker och ting funkar. Hon menade oxå att rasernas rörelseschema skiljer sig - retriever'n är ju rätt brôtig, medan border'n har mer "fina" och kontrollerade rörelser. Och hur irriterande tyckte inte de äldre "kontrollerade" herrarna, att Özet med sitt framfusiga och brôtiga sätt var. Och det skulle snart visa sig att Özet skulle testa de andra hanarna - han hade visst varit både utmanande och provocerande !
- Om jag gör så här - vad händer då ?
- Ojdå, gillade du inte det !
- Men om jag gör så här då ?
- Jaja, jag fattar ... tror jag ... men ... jag är ju en ganska cool och tuff kille ...
- Näähä ... är jag inte ?
- Men ...
Och så lär det ha fortsatt tills Özet på lördagen - sista dagen - fick smaka på Benjins "skola" !
- Nä nu jävlar får du ge dig, din lille skit till pojkvasker ...
- Åhh nejj ... hjäääälp ... akta ... jag är gjord av glaaas ...
- Jaa ... där ser du ... fattar du NU då ?
- Jaaa ... jag fattar ... bara du nu SER mina signaler ... när jag vänder bort huvudet och blicken ... så häääär ...
- Ja ... det är klart jag gör ... bara du slutar kaxa dig och rättar in dig i ledet ...

Dessa signaler och agerande fick vi själva se, efter vår hälsningsceremoni - att han blev glad när vi kom, behövs väl knappas nämnas – då alla fyra hundarna var tillsammans.

Jag/Vi hoppas och tror att denna vistelse - trots sep.ångest och "tilltufsning" - har stärkt Özets självkänsla, som ett led i hans utveckling och mognad.

Vi åkte därifrån med några goda råd och ett "välkomna tillbaka" och kom gärna hit nån dag - bara över dan - för att ta en promenad tillsammans ! Vi som trodde att dom kanske inte ville ta sig an Özet igen, då veckan ju inte varit helt enkel och "smärtfri" ...

onsdag 9 mars 2011

LEDSAMT BESKED

Fick idag ett ledsamt besked om att äldste- och gentlemannen i duon ”Grabbarna Guld” har somnat in. Han drabbades av en tarminfektion och skulle äta antibiotika en tid … men vem kunde ana att det skulle sluta så tragiskt.

Han, som tog så väl hand om Özet under hans valp-och ungdomstid – lugn och fostrande.Han, som även vår gamla Majkie, kände sig så trygg tillsammans med. Så avslappnad som hon var med Marco - även Razzel för all del – var hon sällan med andra hundar.

Tänker givetvis på Kia, som nu går igenom samma process som vi själva gick igenom för drygt 2 år sedan, då vi förlorade vår älskade 13-åriga tollarstolla Majkie. Tänker även på Razzel, som ju har förlorat sin bror(halv), kompis och följeslagare, som han har levt med i hela sitt nioåriga liv.

I vårt minne ! Marco är den kisande kisen till höger ...

måndag 7 mars 2011

BRUKSLYDNAD 1:A

Ikväll började vår brukscirkel (lydnad) på Partille BK. Min plan med brukscirkeln, är bl.a. att få nya träningskompisar, men oxå som ett led i min plan att testa brukssöket, som kommer ske - först en helg (Git på Alfa hundcenter) i april och sen ytterligare 2 helger (PBK) i maj.

Träningen ikväll gick riktigt bra ... iaf i början ... tills efter en vilopause, då Özet - främst i fotgåendet - tappade focus och intresse. Åter igen var det dessa FANTASTISKA dofter som tycktes attrahera mer än nåt annat ! Jag blir g a l e n på hans snusande. Men kanske var han trött efter gårdagens jaktapp.kurs och orkade helt enkelt inte koncentrera sig mer efter pausen. Man kan ju alltid hoppas att det var skälet !

Kände mig iaf nöjd med platsliggandet, där jag bara lämnade honom nån meter, vilket gick fin fint, han verkade varken orolig eller osäker - härligt :-) Ska verkligen skynda långsamt !

Som avslutning, körde vi favoriten "budföring", vilken som vanligt gick alldeles strålande. Är det något Özet älskar, så är det budföring. har han inga problem med focuseringen minsann ...

söndag 6 mars 2011

JAKTKURS TITTI & REGINA 2

Har idag varit på apporterings/jaktkurs (2:a gången) för Titti & Regina.
På väg ut till Ljungslätt, stötte vi på Annelie (m. Smilla) som hade halkat av vägen - som var totalt isbelagd - vid möte med Jan-Inge (m. Nisse). Men vi kunde tillsammans – jag puttandes och Jan-Inge, med hjälp sin bil och ett jaktkoppel som draglina - dra loss Annelie.
Vi började med att gå igenom dagens upplägg, samtidigt som alla satt och njöt av den härligt värmande solen.

ÖVNINGAR:
 Kombination markering/linjetag - övning tillsammans med hela gruppen.
En mängd dummys (linjetag) placerades stående på rad.
Alla ekipage ställde upp på 2 led stående mitt i mot varandra – den mittersta föraren/rad vände sig om för att slänga "sin egen" markering.
Efter att resp. markering blev levererad, sändes en hund på linjetag - mot de uppställda dummysarna - mellan/genom "korridoren" av de uppställda ekipagen.

Trots att det var blev ett virrvarr av racande hundar … så tog dom sig dock samman efter varje race, och utförde sina uppgifter. Medan de flesta av hundarna racade runt för att försöka få igång de andra hundarna, så racade Özet enbart omkring för att jaga dofter och nåt ätbart … suck ... vet inte vilket som är värst ? Doftfreak eller ...

Efter fikapausen ...

 Kombination markering/linjetag - nerför slänten, över ängen, uppför slänten på andra sidan, med Titti som kastare
Först en markering (ca 50m) och under tiden hunden levererade, placerades ännu en dummy ut på samma ställe för linjetag
För Özets del fick jag, efter ett par misslyckade kommenderingar - då han redan efter 2m stannade/vek av för att snusa !!! - ta mig nedför ”DOFTslänten” och skicka honom därifrån. Upplevde honom som både splittrad och ofocuserad - fick kalla in upprepade gånger, efter att han inte hade nån större koll - markerat dåligt (inte alls ?) Men efter att Titti gjorde det lite enklare och kastade nedför slänten (mot oss) fixade han det bättre. Men som sagt, ett MKT ofocuserat Öz !

Sen bytte grupperna ...

 Minnesmarkeringar (ca 8-10m), med "walk up" längst grusvägen, med Regina som både kastare och "skytt" (med fejkat - gren - gevär på axeln)
Vi arbetade parvis. 2 ekipage gick jaktfot parallellt med varandra bakom Regina, som agerade skytt med en gren som gevär. Vi stannade – Regina kastade en markering åt vardera hållet – vi fortsatte jaktfoten, till nästa stopp för ytterligare markeringskast. Därefter sändes hundarna på resp. markering, gick vidare till stället där de första markeringarna slängts.

Vi gick tillsammans med .......... & Porter. Özet var JÄTTEDUKTIG – både i jaktfoten (Özet lös/Porter kopplad) och markeringarna.
Sen gick vi tillbaka till ängen och de andra ...

 Markeringar – en framåt och en bakåt. 2 "stationer" = Regina/gräskulle resp. Titti/skogsbryn
Började hos Regina. Vid första skicket, såg jag att Özet vädrade och samtidigt som han bröt sin ”bana”. Jag ”röt” samtidigt NEJ och han avbröt och återgick till sin ”bana” och fortsatte fram till dummyn och sprang tillbaka för levererans. Här tog jag fram inälvsgodisburken på "allvar" – vilket gav oerhört bra resultat skulle det visa sig. Nästa markering (bakåt) och skick gick med en himla fart – både ut och in för leverans.
Gick sen över till Titti och där fortsatte han med samma iver, vid bägge markeringarna.

JAG BLEV SÅ GLAD OCH DET KÄNDES SÅ OERHÖRT GÔTT ATT HAN AVSLUTADE SÅ BRA !

lördag 5 mars 2011

PÅ SPAN EFTER VÅREN

Medan Tommy, klippte äppelträden - var jag och mina andra älsklingar - Özet och broddarna - ute och letade efter våren ... i Paradisets skogar ...











hemma igen