JAKTRÄNING

Kvällens gemensamma ostrukturerade jaktträning var kanske inte den mest lyckade (½ bra, ½ mindre bra) men fick iallafall frisk luft, blöta regnkläder och blöt hund ……. ännu en kväll !

Tack för det väderguden !

JAKTKURS gång 3

I ett hällregn började vi kvällens kursomgång med att försöka hitta ett område där det gick att vistas med tanke på hur blött och lerigt det var på ängarna ... vilket gick så där ... eller snarare inte alls !

Vi började med att repetera några av dirigeringsövningarna vi gjorde sist.
 Inkallning med stoppsign. och dirigering
Jag blåste inkalln. och sen stopp, dock alldeles för tidigt - trodde inte han skulle stanna annars. Eftersom han stoppade när signalen ljöd, blev det nu inte så lätt att dirigera ut till råkan, som var målet. Försökte trots allt, dock utan att lyckas … men efter lite om och men, så satte jag honom mitt i  "dirigeringlinjen" och skickade honom åt sidan. Han blev ngt tveksam inför upptaget av råkan, men med lite "konkurrens" (L-G närmade sig) tog han upp den, och började sin "färd" över en leråker - så vattensjuk, att han "allvarligt" funderade på om marken verkligen bar - in till mig för avlämning. Om inte direkt i hand, så iaf precis på marken framför mina fötter !

 Linjetag med stoppsign. och dirigering
Skickade på linjetag - blåste stopp - Özet stannade till ett litet ögonblick och slängde mig ett ögonkast, innan han sprang - "kan själv" - direkt till råkan. Med lite peppning och "L-G-konkurrens" tog han den och kom glatt och lämnade i hand. Skickade sen på linjetaget. När jag såg Özet ngt fundersam stirra på dummyn som låg i en vattenpöl, la jag på en närsökssign. och DÅ plockade han direkt upp och sprang i full karreta med ett kanongrepp och avlämnade klockrent. = Özet glad = matte GLAD ! Nu gjorde han verkligen själ för sitt namn sa L-G !

Samma sak, men nu åt vänster.  Men tyvärr blev det här rätt mkt strul – han lyssnade varken på stopp eller inkalln. – innan han väl levererade, dock glatt och med bra tempo.

Efter strulet hit och dit i den senaste övningen kändes det inte alls bra. Alla dessa dirigeringsövningarna som vi gjort - både kurstillfälle 2 o 3 - tycker jag har varit för svåra - känns som vi inte alls är mogna för dom än .... men utmärkta övningar för framtida träningar. Men just - i detta NU - måste jag vara MYCKET tydligare i min/vår egen träning ... fortsätta med "Jesperövningarna" tror jag bestämt !
　
Men skönt var det, att missnöjet med dirigeringarna nu skulle komma att överskuggass av Özets kommande kaninhantering ...

 Släpspår 
Allra först fick hundarna bekanta sig med ”hårviltet” – känna på att ha kaninen i munnen.  Herregud vad ”tuggvänlig” den var – men med ett vänligt men bestämt ”hållfast” höll Özet kaninen i ett fint grepp !
Efter detta släpades kaninen i ca 50m in i skogen och med sele/lina skulle hundarna spåra upp den, för att sen med stöttning av oss förare apportera tillbaks den till där vi började. Jag trodde ALDRIG Özet skulle hålla den – framför allt inte utan att tugga - hela sträckan från upptaget tillbaka till stigen …. men ack så fel jag hade.
När L-G sedan förklarade att vi vid nästa övning skulle skicka ut hunden lös och att vi skulle stå kvar för att invänta avlämningen, var min reaktion – skämtar du ? Det kommer han a l d r i g göra - morsning och goodbye ! Men …..

…. ett nytt spår, på nytt ställe i skogen  (i kanten till en äng) – nu i mörker – släppte jag Özet. Han försvann in i mörkret och jag stod skeptiskt och väntade … jag tänkte, nu drar han väl iväg för att lägga sig någonstans, för att kalasa på sitt byte … när jag helt plötsligt såg jag en siluett komma imot mig med en hiskelig fart … tänkte jag, jaha här kommer han nu, UTAN kanin …. MEN ett par meter framför mig såg jag att han faktiskt HADE kaninen i ett jättefint grepp och avlämnade på bästa sätt.

Fan vad jag var stolt över mitt ÖZ …. ”kaninjägar’n” (tänker på incidenten sommaren 2011 på Styrsö) apporterade kanin som han inte gjort annat.

Nästa gång VATTEN ...

FÖRELÄSNING i tävlingslydnad

Ikväll tränade vi ett kortare lydnadspass, med fokus på fritt följ, hoppet och framförgående, för att därefter gå på föreläsning i tävlingslydnad för Karin Haglund - som driver "Karins hundservice".

En bra och nyttig föreläsning med många tips och synpunkter ... 

T P T 

TÄNK - PLANERA - TRÄNA

SÖKLÄGER i stättared

Sitter här och smaskar på Mollys nektarin (som nu smakar så bra) medan jag summerar helgens sökläger …

Efter morgonens fika och presentation av instruktörer och deltagare, delade vi in oss i grupper – den ena gruppen bestod av en redan "sammansvetsad" trän.grupp, som hade gått för Bosse Gustavsson (fr.Varbergs BK) förra hösten och oss andra tog Tommy Gråfalk (fr. Marks BK) hand om och till sin hjälp hade han även sin sambo Helena Hansson. Gruppen bestod av ett gäng småhundar – inte brukraser precis – vad sägs om Shih Tzu (tror jag), korsn. typ ngt större naken hund, korsn. typ söt mellanlånghårig "filmhund", dvärgpincher, men också de mera lämpade raserna, labbe, springer och tollare Özet - ALLA helt nybörjare … förutom Özet & jag då ! Måste säga att jag höjde något på ögonbrynen, åt deltagandet av raden småjyckar … men det skulle visa sig vara rätt kul att se hur dom utvecklades, även om en och annan hade svårt att forcera blåbärsriset första dagen – andra dagen gick i relativt öppen bokskog.

Lördag förmiddag 
I ett lite råkallt väder - dock utan regn och vindstilla - i en natur bestående av - blandskog med blåbärsris som bottenveg., kombinerat med bokskog i andra delar, vallade vi rutan och fick oss en genomgång, vad det hela gick ut på. Som sagt, BARA nybörjare var det ... minns alldeles tydligt hur svårt det var att smälta allt - alla begrepp m.m.

När det blev Özet & min tur, var jag något skeptisk och förvirrad, när vi stod där startklara, med tanke på att jag under dryga året har tränat enl. "dykupp-metoden". Eftersom jag NU skulle skicka Özet enl. dessa instruktörers inlärn.- och trän.metod = "vindmetoden", så undrade jag hur jag nu - utan walkisar (som jag är van vid) - skulle veta när Özet markerat och hur jag därmed skulle kunna underlätta för ett bra framslag ... Reagerade oxå att de två första snittslarna inte var satta omlott/med förskjutn. - utan i samma linje. Hhummm ... då måste man ju gå tillbaka efter framslaget ... Nog för att det oxå blev lite snurrigt då "figgarna" inte lagt sig där dom skulle och därmed riktade jag ju Özet fel ... men han "kämpade" på med STOR glädje och iver (man är väl retriever, är ju välkänt uttryck) och hittade sina figgar trots allt. Även påvisen blev lite virriga och jag fick mig till livs, att det var dax att börja med kopplade påvis. Bl.a. för att det inte ska bli en överraskning när han helt plötsligt har mig hängande där bak i kopplet. Sagt och gjort - på på eftermidagens pass var det kopplade påvis som gällde.

Lördag eftermiddag 
Mätt och pösig efter god lunch, skulle vi nu ta oss an ännu ett pass - tyvärr samma ruta - Stättared är helt klart, inte den bästa sökterrängen /miljön ... vilket ju Lena oxå mkt riktigt påpekat. Men hur som helst, nu hade det lagts ut fyra figgar och vi körde på, utan att jag visste var dom låg. Det gick hur bra som helst. Fick visserligen kalla tillbaka vid två tillfällen, då han bröt ut från linjen. Han lyssnade kanonbra och kom tillbaka snabbt och lätt för ett nytt skick. Inför det första påviset, fick jag frågan om jag ville hjälpa Özet med ett "tjo", jag svarade nej nej ! Jag tänkte - herregud - han brukar ju inte ha några som helst problem med påvisen ... och mycket riktigt det hade han inte heller ! Men nyttigt var det, att se hur han reagerade med mig i släptåg ... för reagerade gjorde han - han stannade förvånat helt av, när han kände att det tog emot ... men fortsatte utan problem, när han förstod att allt var i sin ordning. Tommy intruktör forts. att "peta" i påviset - tyckte att jag skulle lugna ner mig och ge Özet en chans att "landa" innan jag skickade iväg honom.

Kväll/natt 
Efter en god middag och trevligt hundtjôta på kvällen drog sig alla till kojs, för en god natts sömn. Men just att SOVA, var sannerligen inte det lättaste skulle det visa sig. Vi var tre som delade rum - jag sov överst i en av våningsängarna. När jag i timmar hade legat och lyssnat på ett snarkade, som jag aldrig hade hört maken till från sängen tvärs över, raffsade jag åt mig täcke, kudde och Özet och släpade oss ner till undervåningen, för att där ta hörnsoffan i besittning. Jag hörde en DJUP suck och Özet skönk in i djup sömn, medan jag snurrade runt ytterligare nån timme innan jag lyckades somna. Vid 06-tiden (sovit i ca2-3tim.) släpade vi oss upp till rummet igen och när jag öppnade dörren möttes jag av synen av en tom underslaf - madrass borta. OK - hon gav tydligen oxå upp tänkte jag och klättrade upp i överslafen, medan Özet la sig bakom sitt kompostgaller i hörnan av rummet. Efter ytterligare en ½-timma började huset vakna och "snarkfia" var helt oförstående till sitt snarkande ... har jag aaaaaaaaaaaaaldrig gjort tidigare ... har aaaaaaaaaaaaadrig nån påpekat tidigare !

Söndag förmiddag 
Efter frukost, tog vi oss ut till en ny ruta i ett lätt duggregn - fortfarande vindstilla - som senare upphörde - denna gången i öppen bokskog, med några omkullvälta träd - något sluttande terräng, på ena sidan och med lite mossbeklädda berg/stenar på andra sidan.

Innan jag gick iväg för att hämta Özet hade vi kommit överens om att köra ungefär som igår – alltså fyra figgar utlagda. När han efter första skicket, kom tillbaka tom … undrade jag förstås varför - om jag verkligen riktat in rätt, eller om Özet helt enkelt missat figgen … - Strunt i det nu och skicka på nästa ! - OK, svarade jag ngt tveksam och skickade ut Özet, som åter kom in tom, MEN hade åter gjort ett strålande bra framslag … och NU förstod jag att Özet just gjort sina två första TOMSLAG. Inför nästa skick, hörde jag Tommy viska NU kommer första figgen … Sammanlagt – minns inte i vilken ordning … gjorde han nio slag och av dom FEM tomslag. Och han gjorde det med den äran … så himla duktig ! När vi sedan pratade igenom, menade Tommy att han tyckte sig ha sett att Özet blev alltmer taggad av tomslagen i förväntan på vad han skulle hitta på nästa slag …

Jag var så glad och stolt över Özet … ja, riktigt upprymd !

Söndag eftermiddag 
Åter mätt och belåten efter den goda lunchen fortsätter vi med eftermiddagens pass, men nu med kortare tid per ekipage, för att var och en skulle hinna med att få en personlig sammanfattning av helgen innan avslutningsfikat.
Özet gjorde tre slag, varav ett tomt. Inför sista skicket uppkom en liten meningsskiljaktighet då han i början på skicket, stannade vid en vattensamling vid en jättestor rotvälta för att ... inte dricka vatten ... utan att sniffa ... trött och mosig i huvudet måhända ! När han inte kom efter första inkallningen, blev jag instruerad att gå till honom och sätta honom, för att sen kalla in - sagt och gjort ! Skickade på nytt, med gott resultat - han sprang rakt ut och fann slutfiggen som låg uppe i en bergsskreva med kamouflagenät över sig – vilket användes för andra gången förövrigt. Özet visade inga som helst tecken på obehag - dock inte så förvånade, eftersom han aldrig tidigare visat nåt obehag - men man vet ju aldrig, med nytt folk mm.

Ord på vägen ...
- kör alltid kopplade påvis, lugna ner och rikta in aningen
- kör så tävlingsmässigt som möjligt
- det är hög tid att börja med tomslagen NU 
- kör olika upplägg - tex. två tomslag, två figgar osv - eller ett tomslag, en figge, två tomslag osv
- börja med fastrulle när tomslagen "sitter" och är säkra – ska kunna gå ut i motvind 
- avbryt "utbrytn." från linjen vid skicket omedelbart 
- ta alltid med figgarna in efter påvisen - lägg aldrig ut en figge "bakom ryggen" 
- backa aldrig när man väl har tagit bort dykupperna - om det inte uppstår nåt problem 
- sträva efter att ALLTID enbart behöva EN inkallning .... efter EN inkalln. "tillrättavisa"

JAKTKURS gång 2

Ikväll var det åter dax för Johan & Bella och jag & Özet att få oss en genomgång av/med Lars-Göran. Jag var inför denna gången väldigt förväntansfull med tanke på viltträningen ...

Så här så kvällen ut ....

1) Inkalln. med stoppsign.
- en dummy las ut synlig – jag satte Özet på ena sidan och ställde mig själv på andra sidan om dummyn – blåste inkalln. – blåste sen stoppsign. strax innan dummyn – sen ”apport” ….
= Özet hade väl inte den bästa fart … men stannade på sign. (+handtecken) ..

2) ”Klockan”
- Özet o jag stod på en pkt, medan L-G – som stod framför oss - kastade dummy kl. 12 (över oss)  kl. 3 o kl. 9 - jag gick ifrån Özet och skickade i samma ordning dummysarna kastats – klockrent med finfint grepp vid ALLA leveranserna

3) Linjetag - med en markering som störning
– la först ut en synl. dummy – en markering kastades - skickade på linjetaget – klockrent – sen på markeringen - klockrent

4) Samma övning - men NU utan synretn. (dummyn redan utlagd)
- skickade på linjetaget, som inte var lika självklart längre … Özet sprang istället ut mot markeringen … jag kallade tillbaka honom och gick närmare och skickade på linjetaget igen … sprang förbi – la på närsöksign. och han gjorde ett glädjeskutt när han fann dummyn …

Äntligen vilt-time, sa Özet som hade känt doften av de där påsarna med duva och kråka (kråka, som Özet aldrig ”provat” tidigare) Först fick hundarna bekanta sig med viltet – L- G visade hur jag skulle agera föra att få honom att greppa från min hand … ”vänligt men bestämt” !

5) Två enkel markeringar
– något tveksam vid upptaget/greppandet … men med lite uppmuntran, gick det som en dans ..

6) Linjetag utan synretning
– Bella (vä.) först ut på duvan och Özet (hö.) kråkan - la på närsökssign. då han var på väg att avvika lite ..

Fortsatt träning med vilt efter fikapausen …

7) Komb. linjetag och markering
- Markering med kråkan, framför (25m) Özet – sen ytterligare en markering men nu med dummy, förbi (25m) Özet - vände helt om och skickade på dummyn - Özet sprang rakt ut och rätt över dummyn … forts. och började snurra runt och letade efter nåt som var intressantare än en sketen tygpåse … efter ”mkt” möda och besvär så tog han sig an dummyn – efter dummyavlämn. helt om och skickade på viltet ... yiihaaa, sa Özet och rusade iväg …. ngt tveksamt upptag, men kom sen med god fart ….

8) Avslutade med ett fritt sök – duva och kråka
- sprang ut med god fart och hittade den första snabbt – sen sökte han av heeeeela fältet och därefter verkade det som luften gick ur honom … tills L-G ”gick in och styrde upp” och jäklar vilken fart Özet fick, vilket resulterade i att han fann kråkan snabbt och kom in för avlämning perfekt …

Åhhh ... vad jag OCH Özet var nöjda med kvällen ...

BRUKSLYDNADSCIRKELN - vår 4:e av 6

En kväll med lydnadsträning och tjôt ...

Sittande i grupp – gick utmärkt – lämnade dock inte så långt (ca 10m)
forts. sen efter en liten pause med liggande i 3 min.  = kanon - bra focus !

Fritt följ – lite svårt med hö. om halt – sätter sig snett (jag vrider min axel för att få in honom) / slinker ut ngt i helt om.
Läggande u.g. – helt OK !
Budföring - inget att orda om - lika stenkul som vanligt - men låter sig nu klappas UTAN att få "flipperspel"

Avslutade med lite framförgående – gick så där … länge sen ...

Gemensam ”samling”/fika i klubbhuset …

SÖKTRÄNING – Härskogsvägen

Ännu en dag i sök(bruks)skogen. Vädret var mulet med ngt uppsprickade i mellanåt, men senare på hemvägen regn ...
Rutan var svår – kuperad, med tät vegetation – många granar med torra utstickande vassa pinnar till grenar – lite obehagligt med tanke på hundarnas ögon, men som tur var gick det bra - även om jag upptäckte ett sår i Özets huvud vid hemkomsten !!!

Idag var vi full styrka – 6 st, i startorningen – Britt, Karin, Aneta ,Lena, jag och Git. Jag gjorde min ”riktiga” premiär som stighållare –  åt Aneta/Zoe. Att vara ensam på stigen och få till timingen på walkis-kommunikationen är inte det lättaste må jag säga .. mkt att hålla reda på … he he .. men alla barn i början ..

Körde Özet på 7 skick/slag – med Aneta (hö. - första/sista ) och Karin (vä.) som figgar.
Pga att vägen - med snabb trafik - gick ett par hundra meter bredvid (början av) rutan, fick jag lite skrämselhicka då jag var rädd att Özet skulle kunna få för sig att springa efter sin älskade Elda, som strax före vår start hade passerat efter sitt pass, eftersom vi hade ställt våra bilar på andra sidan vägen. Men vad kan vara bättre än att leta figge ?

Även denna gången (som förra veckan) blev dykupperna VÄLDIGT diffusa, OM han såg dom överhuvudtaget. Han var oerhört lyhörd och svarade direkt när jag ropade tillbaka honom, när han vid första skicket helt plötslig vek av (slog framåt) från ”linjen” ….

Özet går verkligen från klarhet till klarhet - har verkligen utvecklats den senaste tiden, bl.a med framslagen, som han gjorde fantastiskt bra idag, trots den svåra terrängen och täta vegetationen.

JAKTKURS gång 1

Ikväll var det då dax för jaktkursen jag anmält oss till. Till skillnad mot i våras (jag hoppade dock av), då det var stor efterfrågan på kursen och han fick köra två grupper parallellt, hade det NU inför höststarten varit rörigt med en del på- och avhopp ... Nu skulle det visa sig att det bara blev jag med Özet och Johan med sin 1½ år gamla (unga) Bella, som var en eng.spring.(jakt)spanieln. Kursen blir ju nu som privatlektion ... inte mig emot !

Vi började som brukligt är, med en presentation av oss själva och dagen upplägg - som var linjetag, dirigering och fritt sök. Dagens kursgång gick mycket ut på att han ville se hur långt vi kommit i vår utbildning och var vi stod, så han därefter kunde/kan lägga upp resterande kurstillfällen.

Först ut blev linjetag i olika miljöer
Dels i skogsmiljö – utan synretning – 2 st – den längst bort synl. den närmare dold – inga probl. för Özet, som fixade dom näst intill klockrent.
Och sen i fältmiljö - oxå här utan synretning - utlagda i brynet där fältet övergick i buskbryn. Här gick det kanske inte fullt lika klockrent !!! När han närmade sig den jag skickat honom på, fick han helt plötsligt syn på den som låg ett lite stycke därifrån ... oops ... vill nog ta den istället, tyckte han och gjorde ett glädjeskutt (alá rävskutt) och tog tog den .....

Därefter blev det dirigering/stoppsignal
Först ”klockan” – Özet o jag stod på en pkt, medan L-G – som stod framför oss - kastade dummys kl.9, kl.3 o kl.12 (kastades över oss) - jag gick ifrån Özet och skickade i samma ordning dummysarna kastats – inga större svårigheter ... 

Sen kastade L-G en markering, som jag skickade Özet på. När han kommit till hälften av sträckan, slängdes ytterligare en dummy - bakom o snett förbi Özet. Precis innan den damp ner, blåste jag stoppsign. och skickade därefter Özet på den kastade. Gick faktiskt hyfsat bra - men tyckte nog att han inte riktigt väntade på mitt dirigeringstecken - samtidigt som jag dirigerade var han liksom redan på väg ....

L-G menade att jag måste lära mig att blåsa utan att blåsa sönder pipan !!! Hhummm ... ska göra min läxa !!!

Vi avslutade med ett fritt sök på ett fält, där 3 dummys hade lagts ut i en "båge" med ca 20m ? mellanrum. Özet som vanligt i ett "makligt", men ganska effektivt tempo.  

Så var första kurstillfället över ... väntar med spänning på nästa, då det tydligen skulle stå vilt på schemat ...

SKRÄCKBLANDAD FÖRTJUSNING

Lunchprom. gick idag vid Kåsjön i ett blåsigt väder. När vi passerade den lilla sandstranden vid vattenintaget, fick jag plötsligt lust att testa Özets vattenlust – det blåste som sagt och gick därmed lite högre vågor än vanligt. Jag tänkte : "ingen dummy jag har, därför en pinne jag tar" …
Jag stod där glad och med viss stolthet medan jag studerade Özet, som med skräckblandad förtjusning – närmare bestämt, med LITE skräck, blandat med STOR förtjusning – trotsade vågorna och tog sig an pinnarna jag kastade – allt för att höja vattenpassionen !

På kvällen for jag upp till Kåsjön igen, men gick nu längst udden.
Phu … fick dåliga vibbar under slutet av den härliga skogspromenaden, när mörkret hade lagt sig och jag närmade mig p-platsen. Medan jag skyndade mig tillbaka, såg jag framför mig att bilen stod där ensam, på en öde p-plats med krossade rutor … men så skönt att min ”bild” inte stämde … för där stod den ”hel och ren” när jag väl kom fram …

TILLBAKA TILL VARDAGEN

Började åter jobba idag, efter att ha varit hemma sen i onsdags pga förkylning. Özet har därmed inte fått sina sina vanliga promenader – varken lunch eller eftermiddag – även om jag bet ihop och gick de rundor (i komb. med lite app.trän.) jag orkade. Husse var inte heller att räkna med pga arbete på annan ort.

På dagens lunchprom. (Blacktjärn) ägnade vi oss åt lite apporteringsträn.- bl.a. ett långt (100m) linjetag på grusvägen och som avslutning lite vattenträn.

Observera den RÖDA pricken ...

Senare på kvällen – en riktig härlig ljummen indiansommarkväll - åkte vi upp till klubben (PBK) för en stunds lydn.trän. med delar av brukscirkelgänget. Özet & jag la ikväll fokus på vändningar och position.

VATTEN & TJOMP

Kvällen var igentligen tänkt att ägna åt kompisarna - en trevlig stund med mat och tjôta - men eftersom jag starkt kände att en förkylning var i antågande, med halsont, huvudvärk och allmän hängighet, så stod jag över och blev hemma istället.

Men hunden måste ju ut och vad passar då bättre att göra när man själv är krasslig än att vattenträna och att Özet dessutom var SUPERDUKTIG gjorde inte saken sämre :-) Vi tränade i vass och svåra i - och uppgångar vid Härlanda tjärn.

 När vi båda nöjda glada började vårt återtåg till bilen och gick längst tjärnens otroligt blöta sankmarker, skulle vi gå över första spången … sviiiisch …. jag halkade och gleeeed saaaakta men säkert av spången …. ner med ena benet – HELA benet, ända upp till låret/ljumsken - i det skitiga vattnet. Det var riktigt läskigt faktiskt … det kändes som det var bottenlöst ! Minns nu i ett svagt ögonblick att det ju var i denna viken,  jag tjompade även förra hösten ...

När jag väl hade kravlat mig upp och kommit på fötter igen, konstaterade jag att det var ”tur” att jag hade mörkblå jeans – för med jackan kring midjan, kunde jag gå obehindrat utan att känna allas blickar på mig - ingen jag mötte tycktes lägga märke till mitt blöta ben …

Väl hemma hade jag fullt sjå att få av mig gummistöveln, som satt som berget … det hade liksom blivit vakuum. Jag bände och bände … hade vår stentrappa till hjälp … och till slut sa det SLURP och vakuumet lossnade. Trodde ett tag att jag skulle behöva klippa av mig stöveln !

SÖKTRÄNING - LERUMS BK

Efter lite om och men, för egen del – pga att jag av nån anledn. inte fått nån mailbekräft. om trän. skulle bli av eller ej – begav vi oss iväg till Lerums BK för dagens träning i ett lätt duggregn varvat med uppbehåll. Terrängen var lättsprungen, medan vegetationen bestod av ganska tät lövskog.

Idag var vi en styrka på 5 st - Britt, Karin, Lena (tollare) jag själv och Git som anlände ca en timme senare.
Özet och jag ut som tvåa, med Karin och Lena som figgar. Körde sju skick, med start och slut hos Karin. Tanken var att köra bara dykupper - förutom något enstaka skick, där det sluttade för mkt nedåt. Tackvare den täta vegetationen blev dykupperna ganska otydliga och diffusa – i mitt tycke – perfekta ! Oavsett han såg (hans signaler är som sagt lite svåra att tyda) dykupperna eller ej, så körde han på som han aldrig gjort annat – raka fina skick, bra framslag (fortf. med mig mötandes) bra påvis, bra ”fotgående” tillbaka … bra tempo rakt igenom utan att mattas av.

När vi sen på lydnadsplanen, skulle hjälpa Git (ska tävla nästa helg) grusades tyvärr mitt lyckorus något, då jag (vi) råkade ut för Gits häftiga temperament, pga att jag, som skulle agera tävlingsledare, inte riktigt fattat hur det skulle gå till. Jag måste säga att det hade varit uppskattat om de – erfarna – som stod bredvid, hade ”ryckt in” och varit behjälpliga, dels för min egen skull, men främst för Gits skull.
Men efter en liten konversation på FB känns det nu OK och ”no hard feelings” …

PROMENAD OCH UPPLETANDE

Gjorde idag en långpromenad på nästan 3 tim. inkl. en stunds träning med uppletande, tillsammans med Malin&Mara.  Uppletandet blev väl inte den mest optimala träningen, men jag var ändå jättenöjd med Özet, som var riktigt duktig. 

Özet var rejält trött vid hemkomsten och resten av dan och kvällen. Maras lek är rätt brutal och med tanke på att hon är - om inte dubbelt så stor - så i allafall mycket större än Özet + att hon har har en kropp som är stenhård, så får Özet kämpa. För att låta honom få en chans att återhämta sig, när jag märker att han tycker det blir för mycket och inte kan värja sig, bryter jag leken för en stunds pause i mellanåt.