HAR HAN SLE ?

Även om det INTE alls känns uppmuntrande (för det är troligen inte foderallergi) så känns det som vi iaf börjar få lite klarhet om vad det KANSKE kan vara …

Veterinären menar att symptomen Özet har, KANSKE kan vara tecken på sjukdomen SLE Systemisk lupus erythematosus som kortfattat betyder att immunförsvaret har rubbats och som i sin tur leder till att det egna immunförsvaret angriper vissa av kroppens egna friska celler. Symptomen beror på vilket organ som angrips. Läste, att symtomen bl.a. kan börja med förstorade lymfkörtlar och njurpåverkan och vidare tecken kan vara utslag (ofta lokalt o avgränsat omr.), småsår, för lågt antal röda, vita blodkroppar ... precis som på Özet !

Förutom de tidigare blodproverna, väntar vi nu på svar från ytterligare en provtagning – finns det negativa eller positiva reaktioner av antikroppar ? Vi har ju också lämnat in ett andra urinprov, som visade att det fanns både proteiner och blod i urinen.

Özet har nu påbörjat medicinering (proteinerna i urinen) och fått dietfoder (njurarna), som vi förstås hoppas på att han ska svara på. Han påverkades nästan med än gång av både fodret = lite lös i magen och medicinen (allmänt hängig o trött och lite illamående – övergående normal biverkning)

ÄNTLIGEN BESKED !

Osså fick vi då äntligen beskedet om vilken av de två bröderna som skulle vi vår ...

Hane 1 eller Hane 2 ?????

REJS  =  HANE 2  :-)

- Han är en härlig liten kille, glad och följsam och frimodigt nyfiken på "världen utanför"//Annika&Helen (Agrosofen)

ÖZET 5 ÅR

Observera nosryggen, som visar lite av de numera omtalade knölarna/bölderna/hudutslagen ... kalla det vad man vill !

VAD SOM HÄNDE SEN …

Husse och Özet var inte så synkade i morse när kisseprovet skulle tas ...

Tommy hade planerat att kunna "slänga in" provet på Blå Stjärnan kl. 07.00 precis när dom öppnat, för att sen dra vidare ngt försenad till jobbet ...

Jag väcktes ngt "brutalt" av en besviken Tommy, som upprivet berättade att han, med pannlampa, i ÖSREGN, "smygandes" efter en kopplad Özet, med en skål (med handtag) i "högsta hugg", försökte rikta in skålen mot Özets stråle, vilket han lyckades riktigt bra med ... men precis som han nöjd, skulle "dra till sig" skålen, undrade Özet vad han sysslade med och vände sig om, samtidigt som han lyckades trampa ner ena bakbenet i skålen ... och vips så var "provet” uppblandat med inte bara regnvatten, utan även jord från Özets tass ...

Efter en – för Tommy - urusel början på dagen, då han oxå hade försökt få tag på veterinären för att tala om ”läget” och inte kommit fram … värsta telefonkön ! Men dagen artades sig, för på hemvägen efter jobbet (tidig hemgång/hockeysemi) åkte han vägen om Blå Stjärnan och hoppades att kanske få träffa vetten, vilket inte gick då hon var på lunch. Men därimot fick han ett bra telefonsamtal med henne, bl.a. om att det var lika bra att det gick som det gick i morse. Det hade ändå inte gått att använda kisseprovet med regnvattnet i - ingen fara, gör ett nytt försök i morgon, eller på måndag … Hon sa också att det nu var OK att åter börja träna och låta Özet gå för fullt, med tanke på att ultraljudet var så fint.

BRÖDERNA 6 VECKOR

GLAD ... LEDSEN igen !

Efter en tid – som känts oändlig - med obeskrivlig oro, blev vi obeskrivligt lättade efter dagens veterinärbesök på Blå Stjärnan.  Det ÄR inget fel på honom … alla fall inte organen invärtes !

MEN efter bara efter ett par timmar efter hemkomsten fick vi en kalldusch, nästan direkt efter jag skrev om de goda nyheterna på FB, nämligen den att veterinären (som har varit kanon) ringde upp och hade fått svaret från urinprovet som togs i samband med ultraljudet. Provet visade att njurvärdet trots allt ÄR för högt + att han hade blod i urinen (vilket han iof kan ha fått isamband med just provtagningen när dom sticker in “provröret” (eller vad det heter) vilket innebär att hon/veterinären ville att vi skulle komma in med ett nytt urinprov i morgonbitti. 

Är så himla stolt över vårt superduktiga ÖZ. Han skötte sig exemplariskt och blev snabbt omtyckt och populär bland de som kom i kontakt med honom. Gissa om man blir stolt, när man får höra att det är en fröjd att jobba med en sån trevlig och social hund !

VAD veterinären verkade tycka om den ofullständiga remissen, kunde man avläsa genom hennes diskreta ”himlande med ögonen” . Bl.a. stod där bara att Özets njurvärden var förhöjda, men inga mätvärden, där stod även ett par svar på frågor som inte överrenstämde med svaren jag hade angett …

Efter vår berättelse om hela långa ”händelseförloppet” gjordes en grundlig genomgång (hela kroppen inkl. tassar o klor) av Özet och därefter togs prover bl.a. på öronsekret och ett skrapprov på nosen – allt bra ! Efter att ha fått info om att lymfkörtlarna var ok, kanske att de vid bakbenen var ngt svullna, men vetten tyckte inte det var nåt anmärkningsvärt. Sen var det dax för ultraljudet, som såg jättefint ut. Vilken lättnad, för det var ju det här som vi varit så ängsliga för, att dom skulle finna nåt som inte stod rätt till !

Då Özets symtom är av det udda slaget, så skulle veterinären, som vidareutbildar sig inom dermatologi (hud) och endoskopi (titthål) konsultera sin handledare (expert inom området) i Sthlm, där för övrigt, all expertis inom området finns. Vi pratade foderallergier och veterinären förklarade att det just är proteinerna i fodret hunden reagerar mot. Vanligast är reaktioner mot protein från nötkött, därefter kommer lamm och kyckling (+ vete, mjölk o ägg).

Lättade och glada åkte vi hem, men vad som ”hände” sen vet ni ju !

BRÖDERNA 5 VECKOR

 Får jag presentera de nu nyregistrerade 5 veckors gamla bröderna 

Agrosofens Fem-Etta och List-Etta ur kullen ETTHUNDRINGARNA

Valparna är döpta till minne av ETTA, Rödahunds Hitchin Lisa, som la grunden till AGROSOFENS uppfödning och är hundraåringarnas farmor. Arbetsnamnet på kullen är HUNDRAÅRINGARNA eftersom Agrosogens valp nr 100 har fötts i kullen.

JAKTTRÄNING

Träffade idag åter Susanne och Jossan för en stunds jaktapportering. Platsen var Stenared där vi höll till den senaste gången. Inledde med att avslöjade både valpplaner och med gråten i halsen informerade jag även om Özets tillstånd.   

Vi startade med lite jaktlydnad – jaktfot och inkalln. – med några dummys slängda som störning. Fortsatte därefter med markeringar (med Jossan som kastare, skitbra sådan) – 2 enkla med dolda nedslag, följt av 2 enkla med kastaren dold. Susanne o Nelson tränade strax bakom oss men frestelsen blev för stor för Nelson, som smet rusande efter Özet några gånger. Men som tur var inträffade inget och jag kunde skicka om Özet efter varje incident och han sprang på som inget hade hänt. F.ö. jobbade Özet på FANTASTISKT bra, blev riktigt stolt över honom, särskilt som greppen vid de sista avlämningarna var perfekta. Bra med lite ”besvärligare” terräng mao.

Avslutade med stort sök, 6 dummys, utlagda, varav 2 st kanindummys. Gick finfint, tills den sista då han sökte ganska länge, med avbrott för ”toabesök” – jaja, hade inte bajsat sen i morse …

Skitnöjd med Özets prestation styrde vi kosan hemåt, där jag efter mitt FB-inlägg fick mig en tankeställare då bästa ”coachen” Mariette (Twist - Özets pappas matte), påpekade att det nog var att föredra att avhålla Özet från ALL fysisk ansträngning tillsvidare i avvaktan på ultraljudet och utredningen … tänk att han har en sån naiv matte !!!

LILLÖZET

Redan dom gamla grekerna … nä, skämt åt sido … men redan tidigt i somras, tog våra valpfunderingar fart på allvar och efter en del turer och hit och dit, blev det till slut som vi allra mest önskade, nämligen en valp efter Özets pappa Twist och fina Märta.

Men vägen dit var lite krokig. Först fick vi det inte helt oväntade beskedet att vi blev utan valp – på grund av flera själ, främst att det bara föddes två pojkar (av 6st) och att intresset var stort. Sen en kväll när Özet o jag hade kommit hem från vår lydn.träning låg där ett meddelande från Agrosofens kennel, som ville att jag skulle ringa upp. Ett återbud, gjorde att VI plötsligt stod på tur ! I mitten på mars kommer vi att åka för att hämta hem lillözet.

Alltså, Özet kommer att få fullt upp en tid framöver och få en bror att fostra och ta hand om, vilket vi tror han kommer lyckas bra med ! Men som jag tidigare nämnt grusas denna glädjen med tanke på vad vi nu går igenom gällande Özet och hoppas verkligen han blir frisk och pallar för vad det innebär med en påfrestande lillebror ...

ÖZET ska få en lillbrorsa !

 Får jag presentera Özets lillebrorsor ... här 4 veckor

OBESKRIVLIG ORO

Özet har en längre tid - sen sent i höstas - haft besvär av vad som började med svullna öronsnibbar och små "knölar" på nosryggen, i samband med detta fann vi oxå ett litet sår (stick av nåt slag ?) som hade svårt att läka. Jag satte detta i samband och trodde att det kanske kunde vara en allergisk reaktion. Tiden gick och såret läkte, men svullnaderna på öronen o nosryggen kom och gick. 

Efter ytterligare en tid började han rata sin mat och fick i samma veva lite krångel med magen (ibland diarre) som gjorde att vi på rekommendationer bytte till färskfoder. Han fullkomligt ÄLSKAR sin nya mat, men eftersom nu diarrerna blev ännu värre tillsatte vi Stomax ifall han hade bakterier i tarmen. Även om magen har blivit allt bättre, har svullnaderna på både öron och nosrygg inte gett med sig. 

Igår (sönd.) på vår sökträning, var han rejält svullen i öronsnibbarna på morgonen och så även när vi stegande in i sökrutan inför första skicket. När jag sen efter sökpasset skulle låta våra trän.vänner klämma och känna lite på honom, hade svullnaden lagt sig som så många gånger förr efter en stunds ansträngning ... och det är ju i dom stunderna som man tänker : vad bra, nu vänder det ! 

Märkväl, han har under hela den här tiden varit (ÄR - iaf än så länge) lika pigg och glad som vanligt ... verkar alltså frisk förövrigt ! 

Det var därför det kom som en chock, när vi idag, efter blodprov vid vårt 2:a veterinärbesök (1:a besöket visade han för stunden inga symtom på svullnader och dom lyssnade då därför "bara" på hjärtat, som lät utmärkt) konstaterades förhöjda värden av bl.a. njurar och lymfa och för vidare utredning väntar vi nu på ultraljud på Blå Stjärnan. Tillsvidare blev vi avrådda att låta Özet gå “för fullt” och därmed avhålla oss från bl.a. sökträningen tills vi vet mera ... vi får  "nöja" oss med lydnadsträn. jaktapp. och skogspromenader ... det går väl an ... men vår oro är obeskrivlig !

en helt OVANLIG kväll

Tänkte att det kunde vara bra att skingra alla negativa tankar i huvudet och åka upp till klubben för en stunds träning. Sagt och gjort ! Tänkte ... NU ska jag minsann inte komma för tidigt, utan vänta in Lasse som ju brukar komma lite senare än jag. Men då, när jag med Lena i örat (telefonen) kom upp till appellplan, möttes jag av både Lasse och Sune som var på väg DÄRIFRÅN ... VA ? Tyyyyypiskt när jag hade dröjt mig kvar hemma, innan jag pillrade mig iväg ! Medan vi stod där och språkade en stund, såg vi en stor svart hund, vara på väg in på andra sidan av plan, men vi hann inte se mer än siluetten av den, förrän den drogs tillbaka ... och försvann. VA - vad nu då, vart tog dom vägen ? Vi såg ett ljussken från en trolig pannlampa, mellan grenverket inne i skogen. Hhummm ... skumt !

När Lasse och Sune tillslut gick sin väg, kändes det helt plötsligt väldigt ensligt och öde ... och där skulle vi - mitt lille ÖZ & jag - träna i vår ensamhet ! Tänkte ... tror jag ställer ryggan ganska nära "hemåt" och håller mig på den sidan av planen ... det känns tryggt ! Jag kände att jag var betydligt mer högljudd än vanligt ... BRAAAAAA ÖZET ... DUKTIG KILLE ... VAD DUKTIG DU ÄR osv. Det gick alltså ganska bra. 

Trots att Özet var väldigt snusig i mellanåt, så fick vi alltid till ett bra avslut vid varje moment - FF - position - hopp/sitt - fjärr och till sist lite skick mot/runt den stora konen !

När vi sen lämnade planen, för att återgå till bilen, blickade jag bakåt för att se om nån sökte sig in på plan ... men icke ! Samtidigt som jag nästan hade kommit ner till gamla stallet, såg jag ett par lyktor (bil) komma bakom mig - vi steg åt sidan och lät den passera. Tänkte : va, vad har han pysslat med så här sent (ca 20.15) ? Tänkte lite skadeglatt vidare ... få se nu om han har nyckel till vägbommen vid stallet ... men se det hade han. Jag hann precis fram innan han satte sig i bilen och passade på att fråga honom om han hade en stor svart hund ? VA - sa han, och såg ut som en skjutbana i ansiktet ... kanske för att jag riktade min pannlampa rätt i hans ansikte (förlåt) Nej, svarade han ... ok, sa jag och gav honom en kort förklaring till frågan. Aha ... nej, jag ("skogskille") har varit längst ner vid Maderna (sjö) och jobbat ! Han åkte vidare och jag gick för att släcka belysningen på appellplan. Tänkte samtidigt som jag släckte : om du med hunden är kvar däruppe nu, så lär det blir mörkt ... KABOOMM ... så var belysningen släckt och vi åkte hem - punkt slut !

BRUKSSÖK - floda g:a sågverk

Under natten då jag hade svårt att sova, hörde jag hur regnet skvalade och tänkte surt, att det blir ju ”kul” i morgon på sökträningen …

Men på morgonen hade det slutat regna och solen hade t.o.m. så smått börjat visa sig. Det skulle visa sig bli en riktig härlig dag – alla hade vårkänning – i ca 3 plusgr. och dagsmeja, vilket iof innebar (för min del) plaskblöta kängor (orsak = ingen impregn. längre) 

Vid Flodas gamla sågverk (”3:e bommen”) Gles granskog, med lite större ansamlingar av vegetation lite varstans. Terrängen platt, vid första anblicken såg det väldigt lättsprunget ut, men det var tyngre för hundarna (även för oss) än vad vi först trodde.

I startordn. Malin, JAG, Aneta, Git, Britt.

7 skick – Britt (1:a vä) Git (2:a hö) var figgar, Aneta stigade, tills Malin kom tillbaka.

De flesta skicken var hyfsat raka, kallade tillbaka – med framgång - ett par ggr, för omskick med utmärkt resultat. Tomslag på 3:e skicket, rakt och fint och ett kanon framslag. I övrigt blev framslagen bättre och bättre, varav det sista (näst sista skicket) blev kanonbra. Sista skicket blev en ”hitta”.

För att undvika avståndsmarkeringar, körde vi även idag på lösrullar och han hade även sitt vanliga halsband, för att han inte skulle komma åt fastrullen. Nästa gång testar vi åter fastrullen, men då med en godis INNAN han ”får” ta rullen.

Sammanfattningsvis var jag mycket nöjd med Özets prestation, särskilt som jag var mycket orolig hur han skulle bära sig åt, då han kände av att Xanta var i höglöp. Git hade nämligen strax innan, rastat sina hundar längst vägen som går förbi rutan. Och när vi var på väg till rutan hade jag svårt att få kontakt med honom och var ”rädd” att han skulle bryta ut från sökrutan och springa tillbaka till kissefläckarna. Men som tur var blev det inte så, utan han jobbade på, vilket gjorde att jag kände mig tillfreds.