KLUBBMÄSTERSKAP - PBK

Efter lördagens trevliga umgänge med morbror Tusse o Ann Mari från Stockholm, hade jag idag ”lämnat över ” till bror Thomas, så  jag kunde delta på dagens KM i lydnad. Hur gärna man än vill KAN man inte vara på två ställen samtidigt !

Men en vägbeskrivning utskriven från klubbens hemsida, for vi iväg – Özet & jag – mot Ryggebols ridhus, i GOD tid för att hinna med en ordentlig rastning vid framkomsten. När jag – nästan framme – åkt fram o tillbaka ett par ggr utan att hitta … var f_n  :-(  är det där j_vla ridhuset, sa !!! jag högt för mig själv ! Strax därpå dök ännu en bil upp och snart var vi 5 bilar som körde fram o tillbaka utan att hitta nåt ridhus. Efter en ½ - timmes mkt irriterande letande, hittade vi till slut och kan säga att vägbeskrivningen var långt ifrån riktig. Att agilityfolket hittade var ju inte så konstigt, dom tränar ju där höst- och vintertid !

En lång dag var att vänta med upplägget – först 3:ans och 2:ans lydnad, sen agility, sen 1:ans lydn. med avbrott efter halva gruppen, sen fikapause, då ALLA bjöds på mackor, dricka och kaffe, uppskattat förstås, sen mera agility, sen resterande lydn.ekipage och slutligen mera agility !

Britt med Rassel inledde lydnaden i klass 3, med ett toppenprogram. Hon var självklart kanonnöjd, särskilt som det var premiär i 3:an. När sen ett av 2:ans ekipage klev in i manegen, med en hund som började tokraca i omgångar under programmets gång, började jag bli ”orolig” hur Özet skulle bete sig, han som aldrig hade befunnit sig i ett ridhus.

Under den långa väntan, med ett flertal hundrastningar, förstod jag att VI hade tur som klarade oss från de värsta regnskurarna, medan ANDRA inte hade samma tur. Men till slut blev det då äntligen dags för klass 1 och platsliggandet. Özet&jag i mitten – jag tvivlade på att han skulle lägga hakan i vid kommenderingen. Mina tvivel besannades, ingen haka i. ”Brydde” mig inte så mkt i det, utan lämnade honom och hoppades att den senaste träningen ändå skulle ha gjort honom ”säkrare”. Jo men visst … han låg där och såg så cool ut, sista minuten la han ner huvudet på ett av sina ben. YES, en 10:a TROTS att det i mellanåt lät som taket på ridhuset skulle lyfta i den hårda blåsten, som höll på att öka till storm under tävlingens gång.

Sen efter både fikarast och agility blev det äntligen vår (hamnade i andra hälften av startfältet) tur. Inför insläppet/ingången, stod vi vid hinderförvaringen under läktaren och värmde upp med lite kontaktövn. mm. Men mitt i vår uppladding, började det bäras in hinder – de stora balanshindrena – vilket gjorde att vi flera gånger fick avbryta och ”klämma” in oss längst väggen …. kändes inget bra alls. Özet som först var jättetaggad, blev nu ståendes med sloksvans och hängde med huvudet. Fan tänkte jag – nu har han ju tappat sugen totalt ! Strax därpå sa tävlingsledn. till att dom skulle hålla upp med hinderbärandet (jag hade också muttrat ogillande) och vi blev inkallade för start. Ja, ja det går som det vill, tänkte jag och stegade in i manegen.

Platsliggande 10
Tandvisning 10
Linförighet   8 SS, DK
# Några snea sättanden, som jag rättade till. Annars bra kontakt, även om han släpper den ibland. Ngt bättre attityd och focus önskas. När jag efter momentets slut, berömde och klappade om honom … tänkte han – åh, nu passar jag på att dra till ”domarens låda” och väljer ut poängen själv ! Domaren tog FEL poängspade, hälsar Özet !
Läggande   8,5 DK, huvud
# Gjorde en knappt synbar (trodde jag – ha ha) halvhalt. Sen var jag ”tvungen” att snegla på honom, för att se att han verkligen la sig.
Inkallande   9 SS
# Perfekt, om det inte vore för han satte sig ngt snett.
Ställande   9 DK
# Kanonbra. Men antar att det var armen som var DK’t. Jag anv. tyvärr (omedvetet) armen, som alltid tycks hamna i rörelsen bakåt, samtidigt som jag kommenderar. Trots att jag nu verkl. försökte tänka på det, blev det tydl. ändå så.
Apportering   7 Tugg
# Jättebra. Han tuggade pyttelite - lite snålt med poäng, tyckter jag nog !!!
Hopp   9
# Ingen motivering till poängavdraget. Men skulle tro att det var för ett litet snett sättande igen.
Helhetsintryck   9
# Jättenöjd med 9:an

S:A POÄNG = 177

Efter en redan lång dag, blev det till att vänta ytterligare, först på resterande lydnadsekipage och sen på att agilityn skulle avslutas som sista tävlingsgren. Under tiden vi satt på läktaren och kollade, hade stormen ökat i styrka – regnet piskade och slog mot ridhusets väggar och tak, samtidigt som vinden slet, i dom samma. Till slut hade sista agilityhunden hoppat färdigt och strax därefter började prisutdelningen.

Herregud tänkte jag, när Özet&mitt namn ännu inte hade ropats upp efter 4:e platsen … Vi kom alltså på pallens bronsplats – en hedersam plats – efter superduktiga 2:an Jeanette & Thea (dvärgschnauzer-tävl. i kl.1 ) och 1:an Britt & Razzle (labb-tävl. i kl.3)

Strax före hemfärd var det någon som sa att vindhastigheten hade ökat till, snart stormstyrka och vi blev rekommenderade att åka den större (omväg) vägen – genom Floda – ut mot/på motorvägen.
Sen vet vi ju hur väderleken utvecklades ... "Lill Berit" kom på besök, snäppet under orkanen Gudrun !

Tommy har nu gett plats tillsammans med sina golfutmärkelser ....

SPÅRTRÄNING - SÖNDAG 20 NOV.

Tommy la spåret - ca 300 meter - liggtid = ca 20-25 min. - första spåret med träapporter - 5 st - missade app. nr 2 - men sen gick det som smort :-)

Starten ...

Kolla vad jag hittade matte ...

Ja, mitt duktiga lille Öz ... lite baconost, skulle det smaka ?

Hoppsan ... det trasslade visst till sig  !

Här min hjälte ... kommer "slutbelöningen" ... 

ÄNTLIGEN ... KAN JU FAKTISKT SJÄLV !

Efter att ha stångat mig blodig och haft flammande röda kinder veckan lång, efter mina ihärdiga försök till att komma till rätta med varför inte bloggens inloggning inte funkat - 'Din webbläsare stöds inte längre av Blogger … Prova Google Chrome om du har problem’ . 

- Ja ja … jag försöker ju … inte så lätt när man är sin egen och inte har nån att fråga … MEN nu ikväll har jag äntligen lyckats förstå ett och annat … och här är man nu igen …

... men nu blir det inte mer idag ...

UPPTÄCKSFÄRD EN HÖSTDAG

Det som började med en vanlig skogspromenad i välkänd terräng, fortsatte med upptäcksfärd i mindre känt område, även om jag iof hade ett hum var jag var och inte var vilse direkt.

Började vår vandring på/från Blacktjärns motionsspår, vidare in på stigen mot Östra Långvattnet. Redan från start hade vi folk, gående både framför och bakom oss. När hände det sist ? Detta motionsspår är ju inte det mest välbesökta precis ! Men Özet skötte sig exemplariskt och höll sig omkring mig och var lyhörd.

När vi närmade oss stigen där vi vek av mot Ö.Långvattn. blev jag förvånad att både dom framför och bakom också vek av … Jamen vad nu då – hade det inte varit ett bättre för er lördagsflanerare, att fortsätta motionsslingan och förbli torrskodda, tänkte jag !

Och efter att paret bakom hade passerat oss medan vi hade tränat närsök, kom dom tillbaka en stund senare, klagandes på att det var blött och oframkomligt. Äh, lite blöta klarar man väl, som den retrieverägare man är och tog mig över detta ställe ”hoppandes” på tuvorna … medan Özet som fullkomligt ÄLSKADE miljön, underhöll sig med div. sysslor bl.a. käkandes på sina älskade hjorttryfflar …

Jag hade en plan, vilken var att vi skulle ta oss upp på Getryggen för att så småningom passera Västra Långvattnet och fortsätta hemåt mot bilen. Men frågan var … VAR var stigen som skulle leda oss upp på höjden.

Vi gick vidare …och gick … och gick …. och gick … samtidigt som jag vid flera tillfällen funderade på att vända och gå samma väg tillbaka. Men till slut så uppenbarade sig en stig som ledde oss upp mot Getryggen. Väl uppe på höjden mötte vi en jente & en gutt - gick på tur - med stavarna i högsta hugg, som frågade om jag visste om det var långt kvar till Östra Långvattnet !!! VA ? Ha ha - om JAG vet ? Vi stod där och spånade om var vi kunde tänkas vara … om sjön bakom oss var Östra eller möjligen Västra Långvattnet ???? Det var så dimmigt, så jag hade svårt att känna igen mig … men efter en stunds promenad, hade dimman lättat och jag kunde konstatera att det var just Västra Långvattnet.

Fortsatte längst Getryggen -tryggt likt ”mammas gata” !

Trött, efter nästan 3 timmars promenad i ganska kuperad terräng, började jag tänka på mitt nyopererade (måndags) öga och de 3 veckornas ordination om stillhet … men nu på kvällen i skrivande stund, känns det fortfarande helt OK, så det kan inte varit nån större fara !

NÄR FRIDEN STÖRS

Det började med en underbar promenad … jag gick där och fotade dessa vackra dropptyngda grässtrån, som nu efter rimfrosten började smälta efter solens värmande strålar. Kan återigen bara konstatera hur svårt det är att fånga naturens skiftningar med kameran … men utmanande och kul är det och ibland lyckas man ibland inte !
När jag - som sagt - gick där i min egen värld och fotade ”mina” grässtrån, såg jag Özet i ögonvrån, som sprang omkring och sniffande på ”sina” grässtrån …

Efter en stund vaknade jag till och anropade mig själv till jorden … vände jag mig om och började spana efter Özet, som tycktes vara puts väck ! Efter att jag både ropat och busvisslat, stod jag där helt still och försökte lyssna om jag skulle kunna höra var han befann sig … men nej … hörde bara … just ingenting ! Fortsatte och ropa och började gå tillbaka där jag såg/skymtade honom sist. Och DÄR – ca 5 meter från stigen såg jag honom stå ”ogenerat” smaskandes på något … jag stegade i riktning mot honom och väl framme bredvid honom, kunde jag konstatera att där låg hela mag-och tarmpaketet från ett rådjur.

Samtidigt som jag nådde fram till den lille röda ASÄTAR’N, grabbade han tag i en stor slamsa – matstupen mm – och drog sig undan. Jag tänkte : var nu luuuugn och gapa inte ! Sagt/tänkt och gjort – jag gick lugnt efter honom, samtidigt som jag sa lugnt, men bestämt – s t a n n a ! Och vad hände ? Han STANNADE och släppte ”slamset” ! Man får inte vara äckelmagad … iaf inte när man har asätare som inneboende …

Det blev koppel på och vi vandrade vidare … lääääänge med koppel på, pga att Özet tändigt vädrade och tittade bakåt … Men till slut vågade jag åter släppa honom och fortsatte mitt fotande …

ÖPPEN JAKTTRÄNING (1:a/2)

Var idag (lördag) på den första ”Öppna jaktträningen” av två – efter kursavslutningen – i Ljungslätt, kl. 10.00, med Titti och Regina som instruktörer.

Vi var från början 7 st deltagare, men blev senare bara 6, då Mia och Samba tyvärr åkte hem pga av skotten från skjutbanan. Ät återigen såååå tacksam för Özets numera skottfasthet.
Özet och Loke – flathane – hamnade i en egen liten grupp. Loke, som f.ö. deltog som ”magihund” i programmet ”Helt magiskt”, när Joe Labero förvandlade Pernilla Wahlgren till … just Loke !

# Stn 1 – Regina – Markeringar (6 enkla) i sluttning, med ris och några en-buskar – längde avståndet efter varje markering – de sista hälften av mark. gick över en grusväg.
Det mesta gick bra, även om de längre avstånden innebar lite ”problem” – bl.a. kissade han vid 2 av markeringarna … kanske upplevde han att vägen blev ett något av ett ”hinder” ! Men särskild nöjd blev jag med sista skicket, då han visserligen stannade och ”frågade” en gång, men sprang vidare efter lite peppning av mig (ville ju inte att han skulle tappa sugen och börja snusa och kissa i stället), för att sen leverera med högsta fart.

# Stn 2 – Titti – Komb. markeringar/linjetag i ganska tät granskog. Titti ståendes på en höjd – Özet&jag på andra sidan också en höjd – alltså med en sänka imellan oss.
- Först, två enkla markeringar (på olika plats/riktning) - med linjetag i samma nedslagsmärke längst stig/korridor. Markeringarna inga större problem, men på första linjetaget ”schabblade” han – kallade in och skickade på nytt.
- Sedan, två helt dolda markeringar – långa – där både kastare och nerslag var dolda. ”Hörselmarkeringar” !
Efter jag skickat Özet, såg jag bara honom skymta förbi några ggr. Men han löste mark. på bästa sett, snabbt och effektivt. Kanske berodde Özets snabba och effektiva sökande på att han hade bråttom tillbaka till mig – Titti tyckte sig ha sett Özet stanna till och titta bakåt (åt mitt håll) som om han tänkte – Öhh, var e min mamma !

# Stn 3 – Titti – (två enkla) markeringar på kort avstånd, i en rishög.
En liten dummy redan utlagd – en markering, med stor (vit) dummy kastades – vi vände helt om, medan Titti plockade upp den kastade dummyn. Tog lite tid innan Özet kopplade bort ögonen och slog på näsan. – Jag såg ju TYDLIGT att den hamnade här !

# Stn 4 – Regina – linjetag/markering (med dold kastare)
La själva ut ett linjetag – gick jaktfot till en pkt där vi såg en markering kastas – vände helt om och skickade på linjetaget – vände igen och skickade på markeringen. Linjetaget helt ok. Även vid denna markering tog det en stund innan Özet kopplade på näsan.

Sammanfattningsvis kunde jag konstatera att dagens upplägg och övningar innebar att ribban hade höjts och att Özets var väldigt motiverad och hade en himla fart vid leveranserna. T.o.m. greppen var något bättre än vanligt, även om det var lite ”spridda skurar”.

HUR LÄNGE TILL ...

... KOMMER HÖSTEN HÅLLA I ? Hörde att vintern nu är på G norröver ! Bäst att suga ut det gôttaste ... inte många vackra guldfärgade löv kvar längre ...

JAKTKURS TITTI & REGINA 5 (avslutn.)

Fortfarande förkyld och med en hiskelig hosta som "rivit" upp mitt gamla "ryggonda" ... men det är NU ... i lördags var DÅ ... då avslutningen på höstens jaktkurs gick av stapeln ...



... i Kållered – vid Hembygdsgården Långåker. Jag var som sagt fortfarande hängig och trött efter drygt en veckas förkylning och hostande.

Eftersom vi anlände tidigare än planerat, blev det en liten promenad i sakta mak, bort över ängarna innan vi vände och anslöt oss till dom andra. Väl där slog vi oss ner utanför Hembygdsgården och hade en öppen eldstad strax intill, där vi senare grillade korv.

Dagens upplägg : ett enklare ”jaktprov”, med två stationer … valfritt om man ville köra vilt resp. dummy ! Jag valde dummys, efterson vi forfarande inte fått fart på viltträningen.
Titti – kombination linjetag och markeringar (en enkel + en dubbelmark.)
Regina – sök med 5 dummys/vilt.

Linjetaget och markeringarna gick på ett svagt sluttande fält, där markeringarnas nedslag blev dolda.
# Linjetag – med Titti&Moyo i täten, intog vi startposition - ”tänk på vinden” sa, Titti – jag skickade – Özet sprang rätt ut – vinklade av/ut lite väl mycket (ca 20gr. ifrån själva linjen), men letade sig tillbaka – med påverkan fr. Titti la jag på söksign. som gjorde att han snart fann dummyn.
# Enkelmark. – fortf. med Titti&Moyo i täten intog vi ny startposition – valde det längre avståndet – dummy kastades – jag skickade – Özet spikade – vid början på återgången, tyckte mig se att han ändrade kurs, varpå jag la på inkalln.sign. (el. så ropade jag … el. så klappade jag händer …)
# Dubbelmark. – jag skickade – tror han tog den först kastade först ?!?! – bra återgång (tror jag)
- jag skickade på den andra – han sprang mot kastaren – snurrade omkr. där ett ögonblick, innan jag la på närsöksign. mest för att få loss honom därifrån – vid återgången, efter halva sträckan släppte han dummyn för att sniffa på nåt - jag tog några steg mot honom samtidigt som jag muttrade – han återtog dummyn och kom in för leverans.

VAD som hände, och NÄR det hände, kommer jag inte riktigt ihåg, då jag ju inte var riktigt kry i varken kropp eller knopp så är minnet lite vagt. Men en sak minns jag – nämligen att greppen var ovanligt bra – inga jongleringar !

Söket gick i en ”ene-backe”, med flera stora stenar (småberg!!!) inramat av en stengärdsgård på två sidor och bestod av 5 dummys (6st?). Trots att söket var ”lätt” – dvs. dummysarna låg ”öppet” (inte nergrävda) – visade det sig att hundarna hade jättesvårt att hitta – iaf. ”dummyhundarna”, vilket även gällde Özet !

Özet jobbade på hela tiden, men även om han inte lyckades hitta mer än två dummys, så blev jag glad när jag lyckades ”trycka” ut honom på djupet i rutan, vilket Özet var de ende av ”dummyhundarna” som gjorde. Kan också nämna att det bara var EN av hundarna (vilt) som fixade alla 5 st. Två hundar (vilt/dummy) hittade 3 st, Özet fixade 2 st, medan resten bara hittade en.

Sammanfattningsvis och resultatmässigt blev Özet & jag bästa ”dummyekipage”, vilket gladde en matt och vissen matte …

ARBETA IMORGON ?

Jag preparerad med hostmedicin och fickan preparerad med näsdukar, åkte vi – Özet&jag – ner till Härlanda tjärn, för att testa hur det kändes inför ev. återgång till arbetet imorgon. För att jag skulle slippa anstränga mig för mkt och för att Özet skulle kunna vara lös tänkte jag gena längst/över kärret på tjärnens västra sida. Här gick vi då och då för sisådär 20-25 år sedan och DÅ minsann, kunde man ta sig över … hjälpligt, men dock. Men nu – IDAG – var det stört omöjligt att ta sig över ! Gjorde dock ett försök som slutade med att jag gick ner mig till vaden och det bara forsade in vatten i kängan och därmed var det dags för reträtt !
Kan avslöja att det inte alls var läge att återgå till jobbet, utan att det blev fortsatt vård i "sjukstugan" i Sävedalen veckan ut …