Nu när jag fått lite distans till annandagens lydnadstävling - anordn. av Kungsbacka BK - och fått både tröstande ord, peppning och goda råd från div. vänner, känner jag mig nu mogen att beskriva vad som hände …
Efter uppstigning i ottan – kl. 06.30, kom jag (+ Özet förstås) till Nordhallands ridklubb (Lerkil) strax före 08.00 och var full av tillförsikt. Särskilt kul är det för en gammal hästtjej som jag, att få kolla in div. ridklubbar – just denna anläggning var ”modern”, med två maneger. Den större manegen – elit + kl.3 – var uppvärmd med STOR läktare med café och medan den mindre – kl.1 o 2 – var ouppvärmd. Utanför fanns ett flertal rasthagar, som låg i anslutning till Lerkils IF’s både grus och gräsplaner.
Platsliggande 0
Med start nr 12, gick vi in för platsliggandet i 3:e gruppen. Tyckte nog Özet verkade ganska ”OK” och tänkte att detta kanske ändå kommer att gå vägen. Alla lämnade sina hundar och vände upp på andra sidan manegen. Özet tittade på hunden bredvid, som var jätteorolig – gnydde och vägde över från sida till sida hela tiden. Tveksamt om det just var DET som gjorde att han efter en stund reste sig – ställde sig och sniffade där han själv hade legat … började så sakterligen vandra bort från gruppen, fortfarande sniffandes – kollade in mig vid ett tillfälle – för att fortsätta sniffandet … När domaren äntligen sa att jag skulle ”ta hand om honom”, behövde jag bara säga med låg röst att han skulle komma, samtidigt som jag viftade med handen och vips så kom han och satte sig brevid mig = äntligen sa han !!!
Tandvisning 10
Inget att invända imot.
När jag efter ett antal rastningar och några kontaktövningar – vilka gick strålande, han hade focus och var strålande glad – var jag själv fylld av självförtroende inför vår lite senare start. MEN när jag väl senare, tog ut honom från bilen och var på väg mot ridhuset började det självförtroendet snabbt dala – jag som hade förväntat mig en glad och taggad Özet – märkte nu att han var snusig och nästan okontaktbar, var t.o.m helt ointresserad av sin kära snörboll.
Fotgående 6 DK, LS, nosar, TRV, VP i språng
I det stora hela, så var han var i en helt annan värld – hade focus på nåt som han bara själv vet – gick o tittade på allt annat en mig. Han satte sig långsamt eller inte alls !!! Han nosade. Vid en av vänstersvängarna fortsatte han rakt fram, så jag nästan fick ”lyfta” undan honom med benet. Vid spång marsch, ”försvann” han ut från mig, nästan i kopplets längd …
Läggande 0 UEM
Såg i ögonvrån att han inte la sig, utan ”frös” stående !
Inkallning 10
Perfekt – och det var ju var roligt …
Ställande 8 Steg
Såg i ögonvrån att han tog nåt/några steg
Appotering 7 Tugg
Vi ställde upp. Tävl.ledaren överräckte apportbocken. Özet sa: ”now we talking” och tog ett glädjesprång mot tävl.led. och började sen sitt ”lilla” race. Domaren sa till mig att ta ett djupt andetag, vilket jag anammande och kunde kalla in honom.
Ställde åter upp och utförde momentet. Tuggade aningen mer än vad han gjort dom senaste gångerna.
Hopp ö.h. 5 Sticker
Jag stod placerad på andra sidan av hindret och kommenderade. Jag såg nöjt på när Özet hoppade och kom springande med god fart mot mig, för att i höjd med mig ……. fortsätta rakt förbi mig och åter få ett glädjefnatt och börja raca runt. Jag kallade på honom och han kom och satte sig vid min sida.
Helheten 5 Sticker
Domaren sa att hon var ”ledsen” för att behöva ge en 5:a, men pga av racandet var hon ”tvungen” ! VA ? Det förstår jag inte, spelade jag helt oförstående ! Ja, det var ju inte riktigt vår dag idag … men lika bra att allt kommer på en gång, säger jag och försöker dölja min besvikelse.
SUMMA 110 POÄNG
måndag 26 december 2011
OCH HÄR KOMMER ALLA KÄNSLORNA PÅ EN OCH SAMMA GÅNG ...
Även om jag nu har lugnat mig och fått lite distans efter morgonens lydnadstävling, så minns jag tydligt känslan hur jag kände mig direkt efter. Var så sjukt besviken – uppriktigt sagt, riktigt ledsen – kände mig helt misslyckad ...
Som om det inte räckte med den sedvanliga 0:an i platsliggandet, så var han riktigt ”skojfrisk” idag … att man i det läget får höra att man har världens charmigaste hund, är en klen tröst ... iaf just då …
Vad hjälper det, att den mesta träningen känns strålande, när det alltid skiter sig på tävling … Jag som trodde att det hade ”lossnat” i samband med klubbmästerskapet, då Özet visade sig från sin bättre sida !
Just nu är jag så j_vla trött på allt vad tävling och prestation (ångest) heter …
Som om det inte räckte med den sedvanliga 0:an i platsliggandet, så var han riktigt ”skojfrisk” idag … att man i det läget får höra att man har världens charmigaste hund, är en klen tröst ... iaf just då …
Vad hjälper det, att den mesta träningen känns strålande, när det alltid skiter sig på tävling … Jag som trodde att det hade ”lossnat” i samband med klubbmästerskapet, då Özet visade sig från sin bättre sida !
Just nu är jag så j_vla trött på allt vad tävling och prestation (ångest) heter …
lördag 24 december 2011
onsdag 21 december 2011
tisdag 20 december 2011
EFTER SOL KOMMER .....
Jaha .... tillbaka till den Göteborgska verkligheten .... en morgon och troligen oxå lunchpromenad, med snöblandat regn ....
måndag 19 december 2011
DÅ SOLEN KOM TILL GÖTEBORG
Så kom då SOLEN äntligen till Göteborg ! Efter en månad - EN HEL MÅNAD, kan ni fatta ? - med evigt regnande, gick dagens lunchpromenad i flödande sol och även om himlen under kvällens promenad - tills. med Karin, Kia & Razzel - inte var stjärnklar, så var det iallfall en riktigt HÄRLIG kväll !
söndag 18 december 2011
TILLBAKA PÅ BANAN !
Var idag på brukssöksträning, för första gången på hur länge som helst – 2 måndader sedan, närmare bestämt ! Roligt att vara tillbaka ”på banan” igen !
Idag var vi full styrka på 6 personer. Git, Britt, Aneta, Jennie, Annica och jag – vi höll till vid ”taxrutan” men på vänstersidan vid vandringsleden. Terräng med tät vegetation – blandskog. Ganska ”slätt” på ena (hö.) sidan av stigen och nerförslut på andra (vä.) sidan.
Özet och jag gick ut som 3:a – Annica på stigen och med Britt och Git som figgar. Jag hade bestämt att idag prova utan dykupper, började dock med dykupp på första skicket – resterande utan.
På högersidan (Britt figge) gick samtliga skicken kanon, medan på andra sidan – i nerförslutet (Git figge) blev det för svårt !!! På första skicket på vänstersidan, låg Git inne i ett skjul (öppen dörr) och vid andra skicket på samma sida, satt hon bakom ett träd. Båda gömslena låg allra längst ut på djupet. Özet återkom självmant – gav upp – när han inte fann nån figge, förutom en gång då jag kallade in honom, för att han avvek från ”linjen” efter skicket. För att få honom att lyckas vid båda dessa skicken, la vi till ett litet tjoande, minns inte riktigt vad Git (senare) menade … om detta stjälper mera än vad det hjälper … skall fråga igen ! Men hur som … sista skicket gjorde vi på högersidan, där han hittade Britt utan problem. BRA AVSLUT med andra ord !
Eftersom han fortfarande har en tendens att springa tillbaka samma väg in till stigen, som han springer ut, fick jag tipset att möta upp honom för att få till bra framslag, som jag nog har fått till mig vid nåt annat tillfälle.
Måste säga han inför (INNAN vi kommer fram till stigen) dessa övningar är supertaggad och samtidigt som det är så otroligt roligt att se hans glädje och iver, så har det fört med sig den nackdelen att han har börjat pipa av förväntan.
söndag 11 december 2011
HERE WE GO AGAIN ...
Jaha … då har man varit ute och jagat ett första pris … igen … utan att lyckas … igen … pga av det där j_vla platsliggandet ! Tänk om den där förbannade platsen kunde funka nån gång ! Hur frustrerande är inte det, när de flesta andra momenten går strålande …
Så här gick det ….
Platsliggande – 0 poäng
Åkte faktiskt hemifrån med stor tillförsikt inför platsliggandet … det hade ju gått så bra på KM’t för precis 2 veckor sedan. Men vid ingången inför platsliggandet märkte jag att Özet var otålig och pipig – han som nästan aldrig piper i lydnadssamhang ! Med startnr 2 hade Özet en spaniel (hane/tik?) ytterst och en goldentik på plats nr 3.
Efter att vi lämnat våra hundar och vänt oss om, reste sig spanieln sig och föraren blev tillsagt att hämta sin hund – jag fattade inte varför - och gå undan. Efter halva tiden ”tröttnade” Özet och satte sig upp, för strax därefter resa sig för att undersöka platsen runt sig själv … Varför fick inte JAG hämta Özet, när hon med spanieln fick göra det ??? Efter att Özet hade slått en piss mot agilitybalansen - som stod strax brevid – ställde han sig och glodde ett ögonblick, innan han började sin vandring fram till mig.
Tandvisning – 8 poäng – väldigt glad, hoppar
Efter att jag svarat på domarens fråga om vad min hund hette, upprepade han Özets namn – HÖGT och med betoning på Z’t, med påföljd att Özet gick ” i taket” och spelade ut sitt översociala register …
Linförighet – 7 poäng – sns, ss, trv, vp
Tyckte han hade bra focus – bättre än på KM’t – men hade några både snea och sena sättanden. – Hhum, varför har han börjat slarva med detta ? Växlade position och trängde i vä.sväng ett par ggr.
Läggande – 9 poäng – dk
Tja, en liten ”knyck” eller nåt likn. gjorde jag antagligen – svårt att veta vad man gör !!!
Inkallning – 10 poäng
Perfekt – även om jag kände mig stel som in pinne, där jag stod och koncentrerade mig på att inte röra en fena !
Ställande – 9 poäng – dk hand
Tja, det var väl min ”hopplösa” hand som rörde sig igen – inte kan det ha varit mycket inte !
Apportering – 9 poäng – ej fast
Själv tyckte jag att Özet längde sin hals något mot apporten, innan jag kommenderade. Sen tuggade han något, om än mkt lite – snällt med en 9:a ?
Hopp över hinder – 10 poäng
Perfekt !
Helhetsintryck – 8 poäng
Helt OK !
SUMMA 148 POÄNG
Så här gick det ….
Platsliggande – 0 poäng
Åkte faktiskt hemifrån med stor tillförsikt inför platsliggandet … det hade ju gått så bra på KM’t för precis 2 veckor sedan. Men vid ingången inför platsliggandet märkte jag att Özet var otålig och pipig – han som nästan aldrig piper i lydnadssamhang ! Med startnr 2 hade Özet en spaniel (hane/tik?) ytterst och en goldentik på plats nr 3.
Efter att vi lämnat våra hundar och vänt oss om, reste sig spanieln sig och föraren blev tillsagt att hämta sin hund – jag fattade inte varför - och gå undan. Efter halva tiden ”tröttnade” Özet och satte sig upp, för strax därefter resa sig för att undersöka platsen runt sig själv … Varför fick inte JAG hämta Özet, när hon med spanieln fick göra det ??? Efter att Özet hade slått en piss mot agilitybalansen - som stod strax brevid – ställde han sig och glodde ett ögonblick, innan han började sin vandring fram till mig.
Tandvisning – 8 poäng – väldigt glad, hoppar
Efter att jag svarat på domarens fråga om vad min hund hette, upprepade han Özets namn – HÖGT och med betoning på Z’t, med påföljd att Özet gick ” i taket” och spelade ut sitt översociala register …
Linförighet – 7 poäng – sns, ss, trv, vp
Tyckte han hade bra focus – bättre än på KM’t – men hade några både snea och sena sättanden. – Hhum, varför har han börjat slarva med detta ? Växlade position och trängde i vä.sväng ett par ggr.
Läggande – 9 poäng – dk
Tja, en liten ”knyck” eller nåt likn. gjorde jag antagligen – svårt att veta vad man gör !!!
Inkallning – 10 poäng
Perfekt – även om jag kände mig stel som in pinne, där jag stod och koncentrerade mig på att inte röra en fena !
Ställande – 9 poäng – dk hand
Tja, det var väl min ”hopplösa” hand som rörde sig igen – inte kan det ha varit mycket inte !
Apportering – 9 poäng – ej fast
Själv tyckte jag att Özet längde sin hals något mot apporten, innan jag kommenderade. Sen tuggade han något, om än mkt lite – snällt med en 9:a ?
Hopp över hinder – 10 poäng
Perfekt !
Helhetsintryck – 8 poäng
Helt OK !
SUMMA 148 POÄNG
lördag 3 december 2011
ÖPPEN JAKTRÄNING (2:a/2)
Dagens apporteringsträning var den andra av dom 2 tillfällena av ”Öppna jaktträningar”. Platsen var även denna gången Ljungslätt, med Regina och Jaana som instruktörer. Titti låg förståndigt nog hemma och kurerade sin förkylning/influensa.
Måste säga att jag var något skeptisk till om det skulle dyka upp några deltagare idag, med tanke på vädret – ÖZZZREGN OCH BLÅST ! Men döm av min förvåning – där stod faktiskt ett gäng på 7 st, när vi kom – som vanligt i sista minuten ! Vissa dagar känns det som dagen aldrig blir till dag, pga dagens mörka himmel och ständigt ösregnande !
Indelning 4 st/grupp - Britt-Marie&labb-Tilda, …….. &labb-Hero, …….. &sv.labbhane och Özet&jag.
Dagens tema var dirigeringar och stoppsignaler. Alla skick med synretning.
Började med Reginas stn. (Özet&jag som andra ekipage) – tät granskog
Vanligt ”rakt” linjetag
- skickade som vanligt = klockrent !
Linjetag – stoppsign. – dirigering
- placerade Özet sittade – blåste stoppsign. – dirigerade ut honom (hö.) = inga probl.
- försökte sen, med ett linjetagsskick – blåste stoppsignal = han fortsatte … han ”yrade” … jag kallade in, INNAN han hann fram till (vä.) dummyn.
- gjorde om – med Özet placerad sittade – blåste stoppsign. – jag dirigerade ut honom (vä.) = helt OK, även om han tog lite tid på sig efter stoppsign. för att vända mot mig för att kolla vad jag ville …
- gjorde om – han stannade – jag dirigerade ut honom till hö. = kanon !
Vanligt ”rakt” linjetag
- avslutade med att åter skicka på vanl. linjetag = klockrent !
Bytte grupper – vi till Jaanas stn. – område med blandad vegetation, bl.a några enstaka enbuskar (en hel del avsågat sly, med små stubbar/skott längst markytan).
En enkel markering - ca 40-50m ? - för att bekanta sig med området !
- skickade = spikade – snabb lev. tillbaka !
Ett kort linjetag – stoppsign. – närsök
- jag missuppfattade vid vilken pkt jag skulle blåsa stoppsign. = blåste för tidigt ! Blev tyvärr säkert förvirrande för Özet, som stannade jättebra (t.o.m. satte sig) vid signalen, men som tyvärr inte fick nån riktigt bra belöning (skulle ju fått en boll el. likn.) – bara ett ”BRA” !
- gjorde om – Özet stannade – jag försökte invänta att han skulle ta ögonkontakt, men han vandrade mest omkring och verkade inte riktigt fatta vad han skulle göra … tittade frågande på Jaana (men aldrig åt mitt håll) – jag kallade tillbaka honom …
- gjorde om igen – Özet stannade igen, men nu struntade jag i att invänta att han skulle titta på mig – jag började blåsa närsök med än gång = perfekt – iaf om man räknar att han hittade dummyn (mini) med än gång.
Linjetag – stoppsign. (vid närsöksomr.) – linjetag till markeringens nedslag.
- skickade på linjetag – blåste i höjd med närsöksomr. – Özet stannade – men jag hade stora svårigheter att trycka ut honom … han fattade inte riktigt (tittade på Jaana hela tiden, jag själv fick ingen kontakt liksom) även om han till slut – när jag närmat mig honom – lyckades springa ut och sen komma in för leverans !
Långt vanligt linjetag (till där markeringen i början hamnade)
- avslutade med att skicka på det långa linjetaget = klockrent ! Gôtt att avsluta så bra !
Jaana trodde jag skulle kunna forts. träna med samma övningar – MEN då med kortare avstånd !
Här tackade vi för oss, med tanke på att jag ville sluta innan Özets huvud började ”rinna över” och han ev. skulle tröttna i blötan !
Väl hemma lutade jag mig tillbaka med en kopp kaffe - efter att ha torkat en helt genomblöt Özet, hängt upp blöta regnkläder och alla andra blöta attiraljer - och tänkte tillbaka på ännu en himla bra träning med ökade utmaningar !
Tack Regina & Jaana !
Måste säga att jag var något skeptisk till om det skulle dyka upp några deltagare idag, med tanke på vädret – ÖZZZREGN OCH BLÅST ! Men döm av min förvåning – där stod faktiskt ett gäng på 7 st, när vi kom – som vanligt i sista minuten ! Vissa dagar känns det som dagen aldrig blir till dag, pga dagens mörka himmel och ständigt ösregnande !
Dagens tema var dirigeringar och stoppsignaler. Alla skick med synretning.
Började med Reginas stn. (Özet&jag som andra ekipage) – tät granskog
Vanligt ”rakt” linjetag
- skickade som vanligt = klockrent !
Linjetag – stoppsign. – dirigering
- placerade Özet sittade – blåste stoppsign. – dirigerade ut honom (hö.) = inga probl.
- försökte sen, med ett linjetagsskick – blåste stoppsignal = han fortsatte … han ”yrade” … jag kallade in, INNAN han hann fram till (vä.) dummyn.
- gjorde om – med Özet placerad sittade – blåste stoppsign. – jag dirigerade ut honom (vä.) = helt OK, även om han tog lite tid på sig efter stoppsign. för att vända mot mig för att kolla vad jag ville …
- gjorde om – han stannade – jag dirigerade ut honom till hö. = kanon !
Vanligt ”rakt” linjetag
- avslutade med att åter skicka på vanl. linjetag = klockrent !
Bytte grupper – vi till Jaanas stn. – område med blandad vegetation, bl.a några enstaka enbuskar (en hel del avsågat sly, med små stubbar/skott längst markytan).
En enkel markering - ca 40-50m ? - för att bekanta sig med området !
- skickade = spikade – snabb lev. tillbaka !
Ett kort linjetag – stoppsign. – närsök
- jag missuppfattade vid vilken pkt jag skulle blåsa stoppsign. = blåste för tidigt ! Blev tyvärr säkert förvirrande för Özet, som stannade jättebra (t.o.m. satte sig) vid signalen, men som tyvärr inte fick nån riktigt bra belöning (skulle ju fått en boll el. likn.) – bara ett ”BRA” !
- gjorde om – Özet stannade – jag försökte invänta att han skulle ta ögonkontakt, men han vandrade mest omkring och verkade inte riktigt fatta vad han skulle göra … tittade frågande på Jaana (men aldrig åt mitt håll) – jag kallade tillbaka honom …
- gjorde om igen – Özet stannade igen, men nu struntade jag i att invänta att han skulle titta på mig – jag började blåsa närsök med än gång = perfekt – iaf om man räknar att han hittade dummyn (mini) med än gång.
Linjetag – stoppsign. (vid närsöksomr.) – linjetag till markeringens nedslag.
- skickade på linjetag – blåste i höjd med närsöksomr. – Özet stannade – men jag hade stora svårigheter att trycka ut honom … han fattade inte riktigt (tittade på Jaana hela tiden, jag själv fick ingen kontakt liksom) även om han till slut – när jag närmat mig honom – lyckades springa ut och sen komma in för leverans !
Långt vanligt linjetag (till där markeringen i början hamnade)
- avslutade med att skicka på det långa linjetaget = klockrent ! Gôtt att avsluta så bra !
Jaana trodde jag skulle kunna forts. träna med samma övningar – MEN då med kortare avstånd !
Här tackade vi för oss, med tanke på att jag ville sluta innan Özets huvud började ”rinna över” och han ev. skulle tröttna i blötan !
Väl hemma lutade jag mig tillbaka med en kopp kaffe - efter att ha torkat en helt genomblöt Özet, hängt upp blöta regnkläder och alla andra blöta attiraljer - och tänkte tillbaka på ännu en himla bra träning med ökade utmaningar !
Tack Regina & Jaana !
fredag 2 december 2011
LYDNADSTRÄNING ÄR KUL !
 |
| - När ska vi börja ? - Vänta Özet, ska bara rigga kameran ! |
Lite ”linförighets-träning” …
 |
| Snart kommer vi in i bilden ... |
 |
| Vad var det jag sa ... |
 |
| ... här kommer vi ... |
Lite ”haka i”- träning …
 |
| - Så här va ? |
 |
| - Oj, vad händer där borta ? |
 |
| Ok ok ... jag fattar ... hakan i, var det ja ! |
Lite” rutan”-träning ...
 |
| - Mot rutan … - Ja, men fel väg in lille gubben ! |
 |
| - Var det HÄR det var ? - Hhummm ... bättre kan du ! |
 |
| - Aha … var det HÄÄÄÄÄÄR du menade ! |
söndag 27 november 2011
KLUBBMÄSTERSKAP - PBK
Efter lördagens trevliga umgänge med morbror Tusse o Ann Mari från Stockholm, hade jag idag ”lämnat över ” till bror Thomas, så jag kunde delta på dagens KM i lydnad. Hur gärna man än vill KAN man inte vara på två ställen samtidigt !
Men en vägbeskrivning utskriven från klubbens hemsida, for vi iväg – Özet & jag – mot Ryggebols ridhus, i GOD tid för att hinna med en ordentlig rastning vid framkomsten. När jag – nästan framme – åkt fram o tillbaka ett par ggr utan att hitta … var f_n :-( är det där j_vla ridhuset, sa !!! jag högt för mig själv ! Strax därpå dök ännu en bil upp och snart var vi 5 bilar som körde fram o tillbaka utan att hitta nåt ridhus. Efter en ½ - timmes mkt irriterande letande, hittade vi till slut och kan säga att vägbeskrivningen var långt ifrån riktig. Att agilityfolket hittade var ju inte så konstigt, dom tränar ju där höst- och vintertid !
En lång dag var att vänta med upplägget – först 3:ans och 2:ans lydnad, sen agility, sen 1:ans lydn. med avbrott efter halva gruppen, sen fikapause, då ALLA bjöds på mackor, dricka och kaffe, uppskattat förstås, sen mera agility, sen resterande lydn.ekipage och slutligen mera agility !
Britt med Rassel inledde lydnaden i klass 3, med ett toppenprogram. Hon var självklart kanonnöjd, särskilt som det var premiär i 3:an. När sen ett av 2:ans ekipage klev in i manegen, med en hund som började tokraca i omgångar under programmets gång, började jag bli ”orolig” hur Özet skulle bete sig, han som aldrig hade befunnit sig i ett ridhus.
Under den långa väntan, med ett flertal hundrastningar, förstod jag att VI hade tur som klarade oss från de värsta regnskurarna, medan ANDRA inte hade samma tur. Men till slut blev det då äntligen dags för klass 1 och platsliggandet. Özet&jag i mitten – jag tvivlade på att han skulle lägga hakan i vid kommenderingen. Mina tvivel besannades, ingen haka i. ”Brydde” mig inte så mkt i det, utan lämnade honom och hoppades att den senaste träningen ändå skulle ha gjort honom ”säkrare”. Jo men visst … han låg där och såg så cool ut, sista minuten la han ner huvudet på ett av sina ben. YES, en 10:a TROTS att det i mellanåt lät som taket på ridhuset skulle lyfta i den hårda blåsten, som höll på att öka till storm under tävlingens gång.
Sen efter både fikarast och agility blev det äntligen vår (hamnade i andra hälften av startfältet) tur. Inför insläppet/ingången, stod vi vid hinderförvaringen under läktaren och värmde upp med lite kontaktövn. mm. Men mitt i vår uppladding, började det bäras in hinder – de stora balanshindrena – vilket gjorde att vi flera gånger fick avbryta och ”klämma” in oss längst väggen …. kändes inget bra alls. Özet som först var jättetaggad, blev nu ståendes med sloksvans och hängde med huvudet. Fan tänkte jag – nu har han ju tappat sugen totalt ! Strax därpå sa tävlingsledn. till att dom skulle hålla upp med hinderbärandet (jag hade också muttrat ogillande) och vi blev inkallade för start. Ja, ja det går som det vill, tänkte jag och stegade in i manegen.
Platsliggande 10
Tandvisning 10
Linförighet 8 SS, DK
# Några snea sättanden, som jag rättade till. Annars bra kontakt, även om han släpper den ibland. Ngt bättre attityd och focus önskas. När jag efter momentets slut, berömde och klappade om honom … tänkte han – åh, nu passar jag på att dra till ”domarens låda” och väljer ut poängen själv ! Domaren tog FEL poängspade, hälsar Özet !
Läggande 8,5 DK, huvud
# Gjorde en knappt synbar (trodde jag – ha ha) halvhalt. Sen var jag ”tvungen” att snegla på honom, för att se att han verkligen la sig.
Inkallande 9 SS
# Perfekt, om det inte vore för han satte sig ngt snett.
Ställande 9 DK
# Kanonbra. Men antar att det var armen som var DK’t. Jag anv. tyvärr (omedvetet) armen, som alltid tycks hamna i rörelsen bakåt, samtidigt som jag kommenderar. Trots att jag nu verkl. försökte tänka på det, blev det tydl. ändå så.
Apportering 7 Tugg
# Jättebra. Han tuggade pyttelite - lite snålt med poäng, tyckter jag nog !!!
Hopp 9
# Ingen motivering till poängavdraget. Men skulle tro att det var för ett litet snett sättande igen.
Helhetsintryck 9
# Jättenöjd med 9:an
S:A POÄNG = 177
Efter en redan lång dag, blev det till att vänta ytterligare, först på resterande lydnadsekipage och sen på att agilityn skulle avslutas som sista tävlingsgren. Under tiden vi satt på läktaren och kollade, hade stormen ökat i styrka – regnet piskade och slog mot ridhusets väggar och tak, samtidigt som vinden slet, i dom samma. Till slut hade sista agilityhunden hoppat färdigt och strax därefter började prisutdelningen.
Herregud tänkte jag, när Özet&mitt namn ännu inte hade ropats upp efter 4:e platsen … Vi kom alltså på pallens bronsplats – en hedersam plats – efter superduktiga 2:an Jeanette & Thea (dvärgschnauzer-tävl. i kl.1 ) och 1:an Britt & Razzle (labb-tävl. i kl.3)
Strax före hemfärd var det någon som sa att vindhastigheten hade ökat till, snart stormstyrka och vi blev rekommenderade att åka den större (omväg) vägen – genom Floda – ut mot/på motorvägen.
Sen vet vi ju hur väderleken utvecklades ... "Lill Berit" kom på besök, snäppet under orkanen Gudrun !
Men en vägbeskrivning utskriven från klubbens hemsida, for vi iväg – Özet & jag – mot Ryggebols ridhus, i GOD tid för att hinna med en ordentlig rastning vid framkomsten. När jag – nästan framme – åkt fram o tillbaka ett par ggr utan att hitta … var f_n :-( är det där j_vla ridhuset, sa !!! jag högt för mig själv ! Strax därpå dök ännu en bil upp och snart var vi 5 bilar som körde fram o tillbaka utan att hitta nåt ridhus. Efter en ½ - timmes mkt irriterande letande, hittade vi till slut och kan säga att vägbeskrivningen var långt ifrån riktig. Att agilityfolket hittade var ju inte så konstigt, dom tränar ju där höst- och vintertid !
En lång dag var att vänta med upplägget – först 3:ans och 2:ans lydnad, sen agility, sen 1:ans lydn. med avbrott efter halva gruppen, sen fikapause, då ALLA bjöds på mackor, dricka och kaffe, uppskattat förstås, sen mera agility, sen resterande lydn.ekipage och slutligen mera agility !
Britt med Rassel inledde lydnaden i klass 3, med ett toppenprogram. Hon var självklart kanonnöjd, särskilt som det var premiär i 3:an. När sen ett av 2:ans ekipage klev in i manegen, med en hund som började tokraca i omgångar under programmets gång, började jag bli ”orolig” hur Özet skulle bete sig, han som aldrig hade befunnit sig i ett ridhus.
Sen efter både fikarast och agility blev det äntligen vår (hamnade i andra hälften av startfältet) tur. Inför insläppet/ingången, stod vi vid hinderförvaringen under läktaren och värmde upp med lite kontaktövn. mm. Men mitt i vår uppladding, började det bäras in hinder – de stora balanshindrena – vilket gjorde att vi flera gånger fick avbryta och ”klämma” in oss längst väggen …. kändes inget bra alls. Özet som först var jättetaggad, blev nu ståendes med sloksvans och hängde med huvudet. Fan tänkte jag – nu har han ju tappat sugen totalt ! Strax därpå sa tävlingsledn. till att dom skulle hålla upp med hinderbärandet (jag hade också muttrat ogillande) och vi blev inkallade för start. Ja, ja det går som det vill, tänkte jag och stegade in i manegen.
Platsliggande 10
Tandvisning 10
Linförighet 8 SS, DK
# Några snea sättanden, som jag rättade till. Annars bra kontakt, även om han släpper den ibland. Ngt bättre attityd och focus önskas. När jag efter momentets slut, berömde och klappade om honom … tänkte han – åh, nu passar jag på att dra till ”domarens låda” och väljer ut poängen själv ! Domaren tog FEL poängspade, hälsar Özet !
Läggande 8,5 DK, huvud
# Gjorde en knappt synbar (trodde jag – ha ha) halvhalt. Sen var jag ”tvungen” att snegla på honom, för att se att han verkligen la sig.
Inkallande 9 SS
# Perfekt, om det inte vore för han satte sig ngt snett.
Ställande 9 DK
# Kanonbra. Men antar att det var armen som var DK’t. Jag anv. tyvärr (omedvetet) armen, som alltid tycks hamna i rörelsen bakåt, samtidigt som jag kommenderar. Trots att jag nu verkl. försökte tänka på det, blev det tydl. ändå så.
Apportering 7 Tugg
# Jättebra. Han tuggade pyttelite - lite snålt med poäng, tyckter jag nog !!!
Hopp 9
# Ingen motivering till poängavdraget. Men skulle tro att det var för ett litet snett sättande igen.
Helhetsintryck 9
# Jättenöjd med 9:an
S:A POÄNG = 177
Efter en redan lång dag, blev det till att vänta ytterligare, först på resterande lydnadsekipage och sen på att agilityn skulle avslutas som sista tävlingsgren. Under tiden vi satt på läktaren och kollade, hade stormen ökat i styrka – regnet piskade och slog mot ridhusets väggar och tak, samtidigt som vinden slet, i dom samma. Till slut hade sista agilityhunden hoppat färdigt och strax därefter började prisutdelningen.
Strax före hemfärd var det någon som sa att vindhastigheten hade ökat till, snart stormstyrka och vi blev rekommenderade att åka den större (omväg) vägen – genom Floda – ut mot/på motorvägen.
Sen vet vi ju hur väderleken utvecklades ... "Lill Berit" kom på besök, snäppet under orkanen Gudrun !
Tommy har nu gett plats tillsammans med sina golfutmärkelser ....
fredag 25 november 2011
SPÅRTRÄNING - SÖNDAG 20 NOV.
Tommy la spåret - ca 300 meter - liggtid = ca 20-25 min. - första spåret med träapporter - 5 st - missade app. nr 2 - men sen gick det som smort :-)
 |
| Starten ... |
 |
| Kolla vad jag hittade matte ... |
 |
| Ja, mitt duktiga lille Öz ... lite baconost, skulle det smaka ? |
 |
| Hoppsan ... det trasslade visst till sig ! |
 |
| Här min hjälte ... kommer "slutbelöningen" ... |
torsdag 24 november 2011
ÄNTLIGEN ... KAN JU FAKTISKT SJÄLV !
Efter att ha stångat mig blodig och haft flammande röda kinder veckan lång, efter mina ihärdiga försök till att komma till rätta med varför inte bloggens inloggning inte funkat - 'Din webbläsare stöds inte längre av Blogger … Prova Google Chrome om du har problem’ .
- Ja ja … jag försöker ju … inte så lätt när man är sin egen och inte har nån att fråga … MEN nu ikväll har jag äntligen lyckats förstå ett och annat … och här är man nu igen … |
| ... men nu blir det inte mer idag ... |
lördag 19 november 2011
UPPTÄCKSFÄRD EN HÖSTDAG
Det som började med en vanlig skogspromenad i välkänd terräng, fortsatte med upptäcksfärd i mindre känt område, även om jag iof hade ett hum var jag var och inte var vilse direkt.
Började vår vandring på/från Blacktjärns motionsspår, vidare in på stigen mot Östra Långvattnet. Redan från start hade vi folk, gående både framför och bakom oss. När hände det sist ? Detta motionsspår är ju inte det mest välbesökta precis ! Men Özet skötte sig exemplariskt och höll sig omkring mig och var lyhörd.
När vi närmade oss stigen där vi vek av mot Ö.Långvattn. blev jag förvånad att både dom framför och bakom också vek av … Jamen vad nu då – hade det inte varit ett bättre för er lördagsflanerare, att fortsätta motionsslingan och förbli torrskodda, tänkte jag !
Och efter att paret bakom hade passerat oss medan vi hade tränat närsök, kom dom tillbaka en stund senare, klagandes på att det var blött och oframkomligt. Äh, lite blöta klarar man väl, som den retrieverägare man är och tog mig över detta ställe ”hoppandes” på tuvorna … medan Özet som fullkomligt ÄLSKADE miljön, underhöll sig med div. sysslor bl.a. käkandes på sina älskade hjorttryfflar …
Jag hade en plan, vilken var att vi skulle ta oss upp på Getryggen för att så småningom passera Västra Långvattnet och fortsätta hemåt mot bilen. Men frågan var … VAR var stigen som skulle leda oss upp på höjden.
Vi gick vidare …och gick … och gick …. och gick … samtidigt som jag vid flera tillfällen funderade på att vända och gå samma väg tillbaka. Men till slut så uppenbarade sig en stig som ledde oss upp mot Getryggen. Väl uppe på höjden mötte vi en jente & en gutt - gick på tur - med stavarna i högsta hugg, som frågade om jag visste om det var långt kvar till Östra Långvattnet !!! VA ? Ha ha - om JAG vet ? Vi stod där och spånade om var vi kunde tänkas vara … om sjön bakom oss var Östra eller möjligen Västra Långvattnet ???? Det var så dimmigt, så jag hade svårt att känna igen mig … men efter en stunds promenad, hade dimman lättat och jag kunde konstatera att det var just Västra Långvattnet.
Fortsatte längst Getryggen -tryggt likt ”mammas gata” !
Trött, efter nästan 3 timmars promenad i ganska kuperad terräng, började jag tänka på mitt nyopererade (måndags) öga och de 3 veckornas ordination om stillhet … men nu på kvällen i skrivande stund, känns det fortfarande helt OK, så det kan inte varit nån större fara !
Började vår vandring på/från Blacktjärns motionsspår, vidare in på stigen mot Östra Långvattnet. Redan från start hade vi folk, gående både framför och bakom oss. När hände det sist ? Detta motionsspår är ju inte det mest välbesökta precis ! Men Özet skötte sig exemplariskt och höll sig omkring mig och var lyhörd.
När vi närmade oss stigen där vi vek av mot Ö.Långvattn. blev jag förvånad att både dom framför och bakom också vek av … Jamen vad nu då – hade det inte varit ett bättre för er lördagsflanerare, att fortsätta motionsslingan och förbli torrskodda, tänkte jag !
Och efter att paret bakom hade passerat oss medan vi hade tränat närsök, kom dom tillbaka en stund senare, klagandes på att det var blött och oframkomligt. Äh, lite blöta klarar man väl, som den retrieverägare man är och tog mig över detta ställe ”hoppandes” på tuvorna … medan Özet som fullkomligt ÄLSKADE miljön, underhöll sig med div. sysslor bl.a. käkandes på sina älskade hjorttryfflar …
Jag hade en plan, vilken var att vi skulle ta oss upp på Getryggen för att så småningom passera Västra Långvattnet och fortsätta hemåt mot bilen. Men frågan var … VAR var stigen som skulle leda oss upp på höjden.
Vi gick vidare …och gick … och gick …. och gick … samtidigt som jag vid flera tillfällen funderade på att vända och gå samma väg tillbaka. Men till slut så uppenbarade sig en stig som ledde oss upp mot Getryggen. Väl uppe på höjden mötte vi en jente & en gutt - gick på tur - med stavarna i högsta hugg, som frågade om jag visste om det var långt kvar till Östra Långvattnet !!! VA ? Ha ha - om JAG vet ? Vi stod där och spånade om var vi kunde tänkas vara … om sjön bakom oss var Östra eller möjligen Västra Långvattnet ???? Det var så dimmigt, så jag hade svårt att känna igen mig … men efter en stunds promenad, hade dimman lättat och jag kunde konstatera att det var just Västra Långvattnet.
Fortsatte längst Getryggen -tryggt likt ”mammas gata” !
Trött, efter nästan 3 timmars promenad i ganska kuperad terräng, började jag tänka på mitt nyopererade (måndags) öga och de 3 veckornas ordination om stillhet … men nu på kvällen i skrivande stund, känns det fortfarande helt OK, så det kan inte varit nån större fara !
onsdag 16 november 2011
NÄR FRIDEN STÖRS
Det började med en underbar promenad … jag gick där och fotade dessa vackra dropptyngda grässtrån, som nu efter rimfrosten började smälta efter solens värmande strålar. Kan återigen bara konstatera hur svårt det är att fånga naturens skiftningar med kameran … men utmanande och kul är det och ibland lyckas man ibland inte !
När jag - som sagt - gick där i min egen värld och fotade ”mina” grässtrån, såg jag Özet i ögonvrån, som sprang omkring och sniffande på ”sina” grässtrån …
Efter en stund vaknade jag till och anropade mig själv till jorden … vände jag mig om och började spana efter Özet, som tycktes vara puts väck ! Efter att jag både ropat och busvisslat, stod jag där helt still och försökte lyssna om jag skulle kunna höra var han befann sig … men nej … hörde bara … just ingenting ! Fortsatte och ropa och började gå tillbaka där jag såg/skymtade honom sist. Och DÄR – ca 5 meter från stigen såg jag honom stå ”ogenerat” smaskandes på något … jag stegade i riktning mot honom och väl framme bredvid honom, kunde jag konstatera att där låg hela mag-och tarmpaketet från ett rådjur.
Samtidigt som jag nådde fram till den lille röda ASÄTAR’N, grabbade han tag i en stor slamsa – matstupen mm – och drog sig undan. Jag tänkte : var nu luuuugn och gapa inte ! Sagt/tänkt och gjort – jag gick lugnt efter honom, samtidigt som jag sa lugnt, men bestämt – s t a n n a ! Och vad hände ? Han STANNADE och släppte ”slamset” ! Man får inte vara äckelmagad … iaf inte när man har asätare som inneboende …
Det blev koppel på och vi vandrade vidare … lääääänge med koppel på, pga att Özet tändigt vädrade och tittade bakåt … Men till slut vågade jag åter släppa honom och fortsatte mitt fotande …
lördag 12 november 2011
ÖPPEN JAKTTRÄNING (1:a/2)
Var idag (lördag) på den första ”Öppna jaktträningen” av två – efter kursavslutningen – i Ljungslätt, kl. 10.00, med Titti och Regina som instruktörer.
Vi var från början 7 st deltagare, men blev senare bara 6, då Mia och Samba tyvärr åkte hem pga av skotten från skjutbanan. Ät återigen såååå tacksam för Özets numera skottfasthet.
Özet och Loke – flathane – hamnade i en egen liten grupp. Loke, som f.ö. deltog som ”magihund” i programmet ”Helt magiskt”, när Joe Labero förvandlade Pernilla Wahlgren till … just Loke !
# Stn 1 – Regina – Markeringar (6 enkla) i sluttning, med ris och några en-buskar – längde avståndet efter varje markering – de sista hälften av mark. gick över en grusväg.
Det mesta gick bra, även om de längre avstånden innebar lite ”problem” – bl.a. kissade han vid 2 av markeringarna … kanske upplevde han att vägen blev ett något av ett ”hinder” ! Men särskild nöjd blev jag med sista skicket, då han visserligen stannade och ”frågade” en gång, men sprang vidare efter lite peppning av mig (ville ju inte att han skulle tappa sugen och börja snusa och kissa i stället), för att sen leverera med högsta fart.
# Stn 2 – Titti – Komb. markeringar/linjetag i ganska tät granskog. Titti ståendes på en höjd – Özet&jag på andra sidan också en höjd – alltså med en sänka imellan oss.
- Först, två enkla markeringar (på olika plats/riktning) - med linjetag i samma nedslagsmärke längst stig/korridor. Markeringarna inga större problem, men på första linjetaget ”schabblade” han – kallade in och skickade på nytt.
- Sedan, två helt dolda markeringar – långa – där både kastare och nerslag var dolda. ”Hörselmarkeringar” !
Efter jag skickat Özet, såg jag bara honom skymta förbi några ggr. Men han löste mark. på bästa sett, snabbt och effektivt. Kanske berodde Özets snabba och effektiva sökande på att han hade bråttom tillbaka till mig – Titti tyckte sig ha sett Özet stanna till och titta bakåt (åt mitt håll) som om han tänkte – Öhh, var e min mamma !
# Stn 3 – Titti – (två enkla) markeringar på kort avstånd, i en rishög.
En liten dummy redan utlagd – en markering, med stor (vit) dummy kastades – vi vände helt om, medan Titti plockade upp den kastade dummyn. Tog lite tid innan Özet kopplade bort ögonen och slog på näsan. – Jag såg ju TYDLIGT att den hamnade här !
# Stn 4 – Regina – linjetag/markering (med dold kastare)
La själva ut ett linjetag – gick jaktfot till en pkt där vi såg en markering kastas – vände helt om och skickade på linjetaget – vände igen och skickade på markeringen. Linjetaget helt ok. Även vid denna markering tog det en stund innan Özet kopplade på näsan.
Sammanfattningsvis kunde jag konstatera att dagens upplägg och övningar innebar att ribban hade höjts och att Özets var väldigt motiverad och hade en himla fart vid leveranserna. T.o.m. greppen var något bättre än vanligt, även om det var lite ”spridda skurar”.
Vi var från början 7 st deltagare, men blev senare bara 6, då Mia och Samba tyvärr åkte hem pga av skotten från skjutbanan. Ät återigen såååå tacksam för Özets numera skottfasthet.
Özet och Loke – flathane – hamnade i en egen liten grupp. Loke, som f.ö. deltog som ”magihund” i programmet ”Helt magiskt”, när Joe Labero förvandlade Pernilla Wahlgren till … just Loke !
# Stn 1 – Regina – Markeringar (6 enkla) i sluttning, med ris och några en-buskar – längde avståndet efter varje markering – de sista hälften av mark. gick över en grusväg.
Det mesta gick bra, även om de längre avstånden innebar lite ”problem” – bl.a. kissade han vid 2 av markeringarna … kanske upplevde han att vägen blev ett något av ett ”hinder” ! Men särskild nöjd blev jag med sista skicket, då han visserligen stannade och ”frågade” en gång, men sprang vidare efter lite peppning av mig (ville ju inte att han skulle tappa sugen och börja snusa och kissa i stället), för att sen leverera med högsta fart.
# Stn 2 – Titti – Komb. markeringar/linjetag i ganska tät granskog. Titti ståendes på en höjd – Özet&jag på andra sidan också en höjd – alltså med en sänka imellan oss.
- Först, två enkla markeringar (på olika plats/riktning) - med linjetag i samma nedslagsmärke längst stig/korridor. Markeringarna inga större problem, men på första linjetaget ”schabblade” han – kallade in och skickade på nytt.
- Sedan, två helt dolda markeringar – långa – där både kastare och nerslag var dolda. ”Hörselmarkeringar” !
Efter jag skickat Özet, såg jag bara honom skymta förbi några ggr. Men han löste mark. på bästa sett, snabbt och effektivt. Kanske berodde Özets snabba och effektiva sökande på att han hade bråttom tillbaka till mig – Titti tyckte sig ha sett Özet stanna till och titta bakåt (åt mitt håll) som om han tänkte – Öhh, var e min mamma !
# Stn 3 – Titti – (två enkla) markeringar på kort avstånd, i en rishög.
En liten dummy redan utlagd – en markering, med stor (vit) dummy kastades – vi vände helt om, medan Titti plockade upp den kastade dummyn. Tog lite tid innan Özet kopplade bort ögonen och slog på näsan. – Jag såg ju TYDLIGT att den hamnade här !
# Stn 4 – Regina – linjetag/markering (med dold kastare)
La själva ut ett linjetag – gick jaktfot till en pkt där vi såg en markering kastas – vände helt om och skickade på linjetaget – vände igen och skickade på markeringen. Linjetaget helt ok. Även vid denna markering tog det en stund innan Özet kopplade på näsan.
Sammanfattningsvis kunde jag konstatera att dagens upplägg och övningar innebar att ribban hade höjts och att Özets var väldigt motiverad och hade en himla fart vid leveranserna. T.o.m. greppen var något bättre än vanligt, även om det var lite ”spridda skurar”.
torsdag 10 november 2011
HUR LÄNGE TILL ...
... KOMMER HÖSTEN HÅLLA I ? Hörde att vintern nu är på G norröver ! Bäst att suga ut det gôttaste ... inte många vackra guldfärgade löv kvar längre ...
måndag 7 november 2011
JAKTKURS TITTI & REGINA 5 (avslutn.)
Fortfarande förkyld och med en hiskelig hosta som "rivit" upp mitt gamla "ryggonda" ... men det är NU ... i lördags var DÅ ... då avslutningen på höstens jaktkurs gick av stapeln ...
... i Kållered – vid Hembygdsgården Långåker. Jag var som sagt fortfarande hängig och trött efter drygt en veckas förkylning och hostande.
Eftersom vi anlände tidigare än planerat, blev det en liten promenad i sakta mak, bort över ängarna innan vi vände och anslöt oss till dom andra. Väl där slog vi oss ner utanför Hembygdsgården och hade en öppen eldstad strax intill, där vi senare grillade korv.
Dagens upplägg : ett enklare ”jaktprov”, med två stationer … valfritt om man ville köra vilt resp. dummy ! Jag valde dummys, efterson vi forfarande inte fått fart på viltträningen.
Titti – kombination linjetag och markeringar (en enkel + en dubbelmark.)
Regina – sök med 5 dummys/vilt.
Linjetaget och markeringarna gick på ett svagt sluttande fält, där markeringarnas nedslag blev dolda.
# Linjetag – med Titti&Moyo i täten, intog vi startposition - ”tänk på vinden” sa, Titti – jag skickade – Özet sprang rätt ut – vinklade av/ut lite väl mycket (ca 20gr. ifrån själva linjen), men letade sig tillbaka – med påverkan fr. Titti la jag på söksign. som gjorde att han snart fann dummyn.
# Enkelmark. – fortf. med Titti&Moyo i täten intog vi ny startposition – valde det längre avståndet – dummy kastades – jag skickade – Özet spikade – vid början på återgången, tyckte mig se att han ändrade kurs, varpå jag la på inkalln.sign. (el. så ropade jag … el. så klappade jag händer …)
# Dubbelmark. – jag skickade – tror han tog den först kastade först ?!?! – bra återgång (tror jag)
- jag skickade på den andra – han sprang mot kastaren – snurrade omkr. där ett ögonblick, innan jag la på närsöksign. mest för att få loss honom därifrån – vid återgången, efter halva sträckan släppte han dummyn för att sniffa på nåt - jag tog några steg mot honom samtidigt som jag muttrade – han återtog dummyn och kom in för leverans.
VAD som hände, och NÄR det hände, kommer jag inte riktigt ihåg, då jag ju inte var riktigt kry i varken kropp eller knopp så är minnet lite vagt. Men en sak minns jag – nämligen att greppen var ovanligt bra – inga jongleringar !
Söket gick i en ”ene-backe”, med flera stora stenar (småberg!!!) inramat av en stengärdsgård på två sidor och bestod av 5 dummys (6st?). Trots att söket var ”lätt” – dvs. dummysarna låg ”öppet” (inte nergrävda) – visade det sig att hundarna hade jättesvårt att hitta – iaf. ”dummyhundarna”, vilket även gällde Özet !
Özet jobbade på hela tiden, men även om han inte lyckades hitta mer än två dummys, så blev jag glad när jag lyckades ”trycka” ut honom på djupet i rutan, vilket Özet var de ende av ”dummyhundarna” som gjorde. Kan också nämna att det bara var EN av hundarna (vilt) som fixade alla 5 st. Två hundar (vilt/dummy) hittade 3 st, Özet fixade 2 st, medan resten bara hittade en.
Sammanfattningsvis och resultatmässigt blev Özet & jag bästa ”dummyekipage”, vilket gladde en matt och vissen matte …
... i Kållered – vid Hembygdsgården Långåker. Jag var som sagt fortfarande hängig och trött efter drygt en veckas förkylning och hostande.
Eftersom vi anlände tidigare än planerat, blev det en liten promenad i sakta mak, bort över ängarna innan vi vände och anslöt oss till dom andra. Väl där slog vi oss ner utanför Hembygdsgården och hade en öppen eldstad strax intill, där vi senare grillade korv.
Dagens upplägg : ett enklare ”jaktprov”, med två stationer … valfritt om man ville köra vilt resp. dummy ! Jag valde dummys, efterson vi forfarande inte fått fart på viltträningen.
Titti – kombination linjetag och markeringar (en enkel + en dubbelmark.)
Regina – sök med 5 dummys/vilt.
Linjetaget och markeringarna gick på ett svagt sluttande fält, där markeringarnas nedslag blev dolda.
# Linjetag – med Titti&Moyo i täten, intog vi startposition - ”tänk på vinden” sa, Titti – jag skickade – Özet sprang rätt ut – vinklade av/ut lite väl mycket (ca 20gr. ifrån själva linjen), men letade sig tillbaka – med påverkan fr. Titti la jag på söksign. som gjorde att han snart fann dummyn.
# Enkelmark. – fortf. med Titti&Moyo i täten intog vi ny startposition – valde det längre avståndet – dummy kastades – jag skickade – Özet spikade – vid början på återgången, tyckte mig se att han ändrade kurs, varpå jag la på inkalln.sign. (el. så ropade jag … el. så klappade jag händer …)
# Dubbelmark. – jag skickade – tror han tog den först kastade först ?!?! – bra återgång (tror jag)
- jag skickade på den andra – han sprang mot kastaren – snurrade omkr. där ett ögonblick, innan jag la på närsöksign. mest för att få loss honom därifrån – vid återgången, efter halva sträckan släppte han dummyn för att sniffa på nåt - jag tog några steg mot honom samtidigt som jag muttrade – han återtog dummyn och kom in för leverans.
VAD som hände, och NÄR det hände, kommer jag inte riktigt ihåg, då jag ju inte var riktigt kry i varken kropp eller knopp så är minnet lite vagt. Men en sak minns jag – nämligen att greppen var ovanligt bra – inga jongleringar !
Söket gick i en ”ene-backe”, med flera stora stenar (småberg!!!) inramat av en stengärdsgård på två sidor och bestod av 5 dummys (6st?). Trots att söket var ”lätt” – dvs. dummysarna låg ”öppet” (inte nergrävda) – visade det sig att hundarna hade jättesvårt att hitta – iaf. ”dummyhundarna”, vilket även gällde Özet !
Özet jobbade på hela tiden, men även om han inte lyckades hitta mer än två dummys, så blev jag glad när jag lyckades ”trycka” ut honom på djupet i rutan, vilket Özet var de ende av ”dummyhundarna” som gjorde. Kan också nämna att det bara var EN av hundarna (vilt) som fixade alla 5 st. Två hundar (vilt/dummy) hittade 3 st, Özet fixade 2 st, medan resten bara hittade en.
Sammanfattningsvis och resultatmässigt blev Özet & jag bästa ”dummyekipage”, vilket gladde en matt och vissen matte …
onsdag 2 november 2011
ARBETA IMORGON ?
Jag preparerad med hostmedicin och fickan preparerad med näsdukar, åkte vi – Özet&jag – ner till Härlanda tjärn, för att testa hur det kändes inför ev. återgång till arbetet imorgon. För att jag skulle slippa anstränga mig för mkt och för att Özet skulle kunna vara lös tänkte jag gena längst/över kärret på tjärnens västra sida. Här gick vi då och då för sisådär 20-25 år sedan och DÅ minsann, kunde man ta sig över … hjälpligt, men dock. Men nu – IDAG – var det stört omöjligt att ta sig över ! Gjorde dock ett försök som slutade med att jag gick ner mig till vaden och det bara forsade in vatten i kängan och därmed var det dags för reträtt !
Kan avslöja att det inte alls var läge att återgå till jobbet, utan att det blev fortsatt vård i "sjukstugan" i Sävedalen veckan ut …
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)