KÄNSLOSTORM

Nu när jag fått lite distans till annandagens lydnadstävling - anordn. av Kungsbacka BK - och fått både tröstande ord, peppning och goda råd från div. vänner, känner jag mig nu mogen att beskriva vad som hände …

Efter uppstigning i ottan – kl. 06.30, kom jag (+ Özet förstås) till Nordhallands ridklubb (Lerkil) strax före 08.00 och var full av tillförsikt. Särskilt kul är det för en gammal hästtjej som jag, att få kolla in div. ridklubbar – just denna anläggning var ”modern”, med två maneger. Den större manegen – elit + kl.3 – var uppvärmd med STOR läktare med café och  medan den mindre – kl.1 o 2 – var ouppvärmd. Utanför fanns ett flertal rasthagar, som låg i anslutning till Lerkils IF’s både grus och gräsplaner.

 Platsliggande  0
Med start nr 12, gick vi in för platsliggandet i 3:e gruppen. Tyckte nog Özet verkade ganska ”OK” och tänkte att detta kanske ändå kommer att gå vägen. Alla lämnade sina hundar och vände upp på andra sidan manegen. Özet tittade på hunden bredvid, som var jätteorolig – gnydde och vägde över från sida till sida hela tiden. Tveksamt om det just var DET som gjorde att han efter en stund reste sig – ställde sig och sniffade där han själv hade legat … började så sakterligen vandra bort från gruppen, fortfarande sniffandes – kollade in mig vid ett tillfälle – för att fortsätta sniffandet … När domaren äntligen sa att jag skulle ”ta hand om honom”, behövde jag bara säga med låg röst att han skulle komma, samtidigt som jag viftade med handen och vips så kom han och satte sig brevid mig = äntligen sa han !!!
 Tandvisning 10
Inget att invända imot.

När jag efter ett antal rastningar och några kontaktövningar – vilka gick strålande, han hade focus och var strålande glad – var jag själv fylld av självförtroende inför vår lite senare start. MEN när jag väl senare, tog ut honom från bilen och var på väg mot ridhuset började det självförtroendet snabbt dala – jag som hade förväntat mig en glad och taggad Özet – märkte nu att han var snusig och nästan okontaktbar, var t.o.m helt ointresserad av sin kära snörboll.
 Fotgående 6 DK, LS, nosar, TRV, VP i språng
I det stora hela, så var han var i en helt annan värld – hade focus på nåt som han bara själv vet – gick o tittade på allt annat en mig. Han satte sig långsamt eller inte alls !!! Han nosade. Vid en av vänstersvängarna fortsatte han rakt fram, så jag nästan fick ”lyfta” undan honom med benet. Vid spång marsch, ”försvann” han ut från mig, nästan i kopplets längd …
 Läggande 0 UEM
Såg i ögonvrån att han inte la sig, utan ”frös” stående !
 Inkallning 10
Perfekt – och det var ju var roligt …
 Ställande 8 Steg
Såg i ögonvrån att han tog nåt/några steg
 Appotering 7 Tugg
Vi ställde upp. Tävl.ledaren överräckte apportbocken. Özet sa: ”now we talking” och tog ett glädjesprång mot tävl.led. och började sen sitt ”lilla” race. Domaren sa till mig att ta ett djupt andetag, vilket jag anammande och kunde kalla in honom.
Ställde åter upp och utförde momentet. Tuggade aningen mer än vad han gjort dom senaste gångerna.
 Hopp ö.h. 5   Sticker
Jag stod placerad på andra sidan av hindret och kommenderade. Jag såg nöjt på när Özet hoppade och kom springande med god fart mot mig, för att i höjd med mig ……. fortsätta rakt förbi mig och åter få ett glädjefnatt och börja raca runt. Jag kallade på honom och han kom och satte sig vid min sida.
 Helheten 5   Sticker 
Domaren sa att hon var ”ledsen” för att behöva ge en 5:a, men pga av racandet var hon ”tvungen” !  VA ? Det förstår jag inte, spelade jag helt oförstående ! Ja, det var ju inte riktigt vår dag idag … men lika bra att allt kommer på en gång, säger jag och försöker dölja min besvikelse.

SUMMA  110  POÄNG