TRÄNING PÅ KLUBBEN

I ett fint höstväder träffades Karin och jag på PBK för ett par timmars träning. Hade lånat nyckeln till bommen, vilket kändes jättebra då jag inte vill att Rejs sitter och hetsar upp sig medan jag kör agility och bollbelöningar med Semla.

Startade med Semla. Ställde upp fyra hinder i en box, som jag sen ändrade lite på - två hopp rakt fram och sen ett hinder i 90 grader åt vardera håll. Som avslutning ställde jag dom på rad, med lite förskjutning - hon har verkligen bra hindersug. Semla var så duktig och var med på noterna nästan hela tiden, medan JAG därimot hade svårt att få nån struktur på själva handlingen.

Körde också gungan, som Karin höll i. Gick så bra att Karin kunde släppa den 10cm från marken med en duns. Avslutade med några enstaka gånger på balansen.




När Karin och Samba hade kört sitt pass, var det Rejs tur. Inledde med fotgående och ingångar. Testade några inkallningar på samma område där han vid sista kurstillfället reagerade mot något och därefter hade minnesbilden kvar på bekostnad av inkallningen - han var tveksam och satt kvar och kom sedan i ett långsamt tempo. Men NU var det tydligen glömt, för nu var han alert och hade samma tempo som vanligt - skönt.

Testade den nya "tunna" apportbocken, vilket inte alls blev bra - han ville gärna ta ett litet ärevarv (vilket aldrig hänt tidigare) precis när han var på väg att göra ingången. Det kom även lite tugg. Lånade sedan Karins tyngre apportbock med snöre, som han greppade mycket bättre och inget tugg.

Som sista övning körde vi "runda stolen" och där imponerade han stort när han valde bort Karin som stod o provocerade med en boll, medan jag skickade honom att runda stolen/pallen. Det var verkligen duktigt.

LUNCHTRÄN. I TRG'N

Trädgårdsträning i dag på lunchen, då jag varken orkade eller hann med en skogspromenad - får bli efter jobbet istället.
Det blev "tema" ingångar och vä.tramp för Rejs. Ingångarna blir allt bättre, även om han har svårt för att låta bli att dutta mig på handen. Körde även lite kryp som INTE gick bra alls - hög fram som han nästan aldrig är annars. La snabbt ner - var rädd att jag själv skulle bli irriterad och därmed skapa konflikt.

Semla fick några slalomomgångar. Har börjat ställa pinnarna rakt istället för som tidigare böjda utåt. Hon fixar fortfarande inte när pinnarna står för tätt - då springer hon bara rätt förbi eller tar möjligen några enstaka mitt i, eller på slutet.
Men står dom med ett par cm ifrån varandra så går det med en väldans fart. Hon har dock tappat de självständiga ingångarna, som hon ju varit så säker på - nu fick jag hålla henne och styra in henne rätt.

INDIANSOMMAR

Idag har indiansommaren som inleddes i helgen fortsatt och vi bestämde att det var läge för kanske säsongens sista grillning. I väntan på grillningen, blev det en stunds trädgårdsträning med hundarna.

 

Semla fick sig ett jättekort slalompass. Efter något tafatt inledning, med ett par missade igångar, förvånade hon mig sedan med att fullständigt slänga sig in i slalomet och svängde på kroppen som hon aldrig gjort annat. Efter tre fullständiga slalomutförande bröt jag – stolt över mig själv som bröt när det gick som bäst.

Rejs fick sig ett pass – också kort – med främst ingångar, men även lite fjärr. Svårigheten för Rejs var att grannhunden (hatobjektet) hade skällt från deras altan strax innan, därför var Rejs något speedad och tittig. Men tyckte just ingångarna blev riktigt bra ändå, medan fjärren (sittade fr. ligg.) var värre. Han reste sig ibland till halvsittande – nåt mellanting mellan stå och sitt !

***********

Idag kom rasklubben tidsskrift Tollaren, där jag har skrivit en berättelse om Özets skottberördhet och tiden därefter. Tänk att man kunde bli så barnsligt glad och upprymd över en tidning, men så var han vårt älskade lille ÖZ nåt alldeles extra.

ALLMÄN TRÄNING PÅ KLUBBEN - semla o agility

Var på i kväll på den allmäna träningen på klubben, en klubb där jag alltmer känner att jag hör hemma. Sen jag började kurserna med Rejs (tävl.lydn.) och Semla (agility) i våras känns det som jag har fått en nytändning i mitt ”förhållande” till klubben.

Det blev en härlig kväll i underbart väder och kanske var det just vädret som var avgörande till att det var ovanligt stor uppslutning ikväll. Kursare Kajsa och jag tränade tillsammans under ”ledning” av Rüdiger, som var juste och på eget inisiativ tog sig an oss. Han hjälpte oss med blindbyten (som var kvällens tema för oss) och gud vet vilket tålamod han hade – iaf med mig.

Han visade och jag kände mig helt klar över vad jag skulle göra – men när jag skulle testa så var det som bortblåst och Rüdiger fick visa igen och igen och … Men till slut fick jag lite kläm på det, även om jag var lite sen och därmed blev placerad på fel ställe.

Att tänka på:
Tänk på kroppsspråket
Sänk armen och tänk på axeln
Vänd med brösten mot hunden

SÖKTRÄNING - missionshuset

Idag blev det en dag i sökskogen, vilket känns som evigheter sen – i mitten av augusti var senaste gången och det måste jag säga, det har inte blivit mycket till sökträning överhuvudtaget i sommar. Förutom söklägret förstås.

Men hur som helst, så var vi idag full styrka och Rejs och jag startade som 2:a – körde 8 slag, med Annica och Aneta som figgar och Madde på stigen.

1:a skicket – över vägen, vilket var lite konstigt sa Rejs, vilket resulterade i ett omskick. (Vid det allra första skicket bröt jag honom med ett kraftigt NEJ, då han bröt ut och skulle sätta av – trodde iaf jag – efter en golden, som vi mött tidigare medan vi stod och väntade på vår tur)
3:e skicket – en camouflagestol stod och distraherade i vägen mot figgen – han var framme och kollade om det verkligen inte satt nån innanför ”tältet” – omskick 2 ggr.

Resten av skicken gick strålande, sånär som dom jäkla påvisen som blir sämre (vänder sig om o inväntar mig) ju längre passet går. Sa till om ”tjo” på de två sista, vilket blev kanon. Fick tips om att kanske motivationen ökar med mer attraktivt godis (mjukost alt. kattmat), vilket jag ska testa nästa gång.

Med tanke på sommar-känningen idag, så tänkte jag att det får bli en liten afterwork efter sökpasset. Så efter "tack och hej" blev det ett besök vid sjön innan vi åkte hem. Ett litet pass med vattenapportering fick det bli.

VILTSPÅR

Efter en natt med dålig sömn var jag ganska trött när jag efter frukost for iväg för att lägga viltspår till Rejs, men även Semla som skulle få ta spåret efter Rejs.

Inte så jäkla lätt det där med att hantera klöv och blodflaska, samtidigt som jag skulle räkna steg. Något för stort hål i korken, gjorde att det nog blev lite för mkt blod i spåret … men what the heck !

Efter spårläggandet tog vi oss en liten skogsrunda innan hemfärden och väntan på att spåret – 600 m – skulle ligga till sig – liggtid = 5 timmar. 5 timmar senare, när vi närmade oss spårstarten kryllade skogen av folk (svampplock) och hundar. Rejs gick såklart igång – men inte så farligt ändå – men när vi nästan var framme vid spårupptaget, kommer en av hundarna – greyhound – ångande och Rejs var i full gång. Visst, det var lite svårt för honom att släppa tanken på greyhound’n i början, men efter att jag ”talade om” för honom vad han skulle göra, så släppte han hunden och började spåra.

I början låg han på – jag höll imot – och efter bara en liten stund lugnade han sig och gick sen i ett behagligt tempo. Efter 2:a vinkeln verkade det som han tappade bort sig och började ”ringa” och hittade spåret ganska snabbbt ändå. Annars tycker jag det gick riktigt bra. Kunde konstatera att jag INTE längre ska använda snitslar i spårandet (som jag ju tidigare har anv. i personspåret) då han har stenkoll på dom.

Han fick som belöning bära – vilket han gärna gjorde – klöven enda till bilen och väl där, när jag skulle ”ta den” klämde han ur sig ett litet morr, vilket överraskade mig.

Sen var det Semlas tur. För hennes del var det första gången hon gick ett viltspår. Hon luktade jättenoggrant – länge och väl – på blodfläckarna i början, men sen tuffade hon på, noggrant och effektivt. Svampplockarna med hundarna hade undertiden förflyttat sig och dök helt plötsligt upp ca 100 m snett bakom oss. Semla stannade till och spanade, men återtog spårandet efter påmaning – så duktigt  Hon tog alla vinklarna perfekt, inga konstigheter. När hon väl kom fram till klöven, tyckte hon väl kanske inte det var den allra hetaste belöning hon fått …

LYDNADSKURS PBK

Lilla söta Spiggen, roade sig med sig själv under genomgången av upplägget inför kvällens lydnadskurs.

Upplägget var apportering + nåt valfritt moment eller övning. Pratade också om vikten av störningsträning för Rejs del (med tanke på det ofokuserade fria följet på tävl. i L:a Edet) och att det just ikväll skulle bli störning från agilitygänget det hade vi nog redan förstått.

Men att dom (både hundar o förare) skulle föra sånt jäkla liv hade nog ingen anat, måtte aldrig varken Semla eller jag själv bli sådana - ska verkligen försöka tänka på att föra Semla med små medel. Men tillbaka till lydnaden - med tanke på att vi bl.a. skulle köra apportering, så satte vi upp ett nät som avgränsning för att hindra eventuella sammanstötningar, vilket kändes tryggt.

Störningen var verkligen maxad till tusen, men efter omständigheterna var Rejs riktigt duktig. Han höll ihop ganska bra ändå, även om han förstås hade svårt att göra två saker samtidigt. Som jag nämnt så många gånger - det är svårt att ha fokus på matte och hålla koll på allt runt omkring samtidigt ! Som Monica sa - Rejs lägger märke till när en kotte faller i grannkommunen ...

AGILITYKURS - AVSLUTNING

I kväll var det dags för avrundning av höstens (sensommarens) agiltykurs. Sex gånger har gått fort, särskilt som vi har missat två - den ena gången var vi tvungna att hämta vår bil i Köping, där den stått och väntat på nya däck efter punktering på väg till kompisar och andra gången var jag på studieresa med jobbet.

Det blev en bana som avslutning på agilitykursen ikväll och fyttirackarns vad bra det gick :-) Tänk vad hon har utvecklats och ökat sitt självförtroende - agility (i lagoma doser) "is da shit", hälsar Semla :-)

Fan vad trött jag blir ... nu raderades allt jag hade skrivit ... orkar inte mer ...

VILTSPÅRTEST

Är nu riktigt taggad efter söndagens viltspårskurs och läxan vi fick, som är att lägga minst ett anslagsspår (högst två) till nästa tillfälle.

Tommy tog mig på orden då jag sa att vi måste köpa blod och nya "fräscha" klövar innan lördag, då jag vill lägga ett spår. Sagt och gjort, när jag kom hem överraskade han mig med att han varit och fixat både klövar och blod - bästa sambon.

När vi ikväll tog en gemensam promenad med dogsen, passade jag på att testa att gå ett anlagsspår UTAN varken blod eller klöv, mest för jag ville se hur det skulle se ut med hjälp av runkeeper. Med en bättre sista vinkel och liiite längre sträckor så kan det nog bli riktigt bra spårupplägg.

Kom på vad en sökkompis sa när jag och Özet en gång började med söket för många år (5-6 år) sedan - tänk på att ca 70 "vanliga" steg blir ungefär 50 meter - ska jag tänka på till nästa gång ...

AGILITY ALLMÄNN TRÄN. PBK

Den senaste tiden har fokus legat på Rejs. Träningarna har varit inriktade på tävlingsstarterna, som visserligen bara blev en.

Men idag var det Semlas tur att få följa med på klubbens allmänna träning och då var det förstås agility som stod på schemat. Inte så stor uppslutning, men ett himla trevligt gäng på 5 st var i alla fall där. En liten lättare kombination inkl. däcket - slalom separat vid sidan om. Hon var ganska taggad inledningsvis, men blev sen trött i sitt lilla huvud, så trött att hon satte nosen i vädret o försökte dra på nåt vilt ... Kastade båda bollarna samtidigt som jag röt att hon skulle stanna, vet inte vad som gjorde att hon bröt, men det gjorde hon i alla fall.

VILTSPÅRSKURS gång 2

Efter bollande med mig själv så strök jag oss från dagens lydnadstävling (Lerum) och valde istället att åka på viltspårskursens första praktiska kurstillfälle.

Kursinstruktör Maths Lindberg
6 st deltagare – 3 tollare, 1 kooiker, 1 eng.sp.spaniel, 1 schäfer

Alla fick ett spår som legat i ett dygn, ca 500-600m långa (ökl). Jag måste säga att jag var något skeptisk med tanke på att ingen av hundarna tidigare gått nåt spår över huvudtaget, men döm av min förvåning – alla hundarna arbetade sig igenom spåren, visserligen mer eller mindre ”enkelt”. Maths + hela gruppen gick bakom – Maths instruerade under spårandet hur vi skulle läsa våra hundar, vilka signaler vi skulle spana på.
Rejs som var taggad till tusen behövde ca 200-300 m innan han började lugna ner sig och därefter spårade han allt noggrannare. Precis som Mats W. sa vid vårt besök i Fagersta, så påpekade också Maths L. att jag behöver hålla honom tillbaks, vilket inte är så lätt – han är stark trots sin lilla storlek. Införskaffande av handskar nästa. Fick i läxa till nästa gång att lägga ett (högst två) anlagsspår med ca 5-6 tim. liggtid.

LYDN.TÄVL. L:A EDET

Efter gårdagens helt otroliga hageloväder (haglade med fullt tryck över en timme) var det svinkallt när Rejs och jag i morse åkte till Lilla Edet för vår andra tävlingsstart i startklass. På morgonen var det som sagt svinkallt – långkalsingar för första gången denna säsongen – och på motorvägen längst Götaälv låg dimman tät. Efter framkomsten lättade dimman allt eftersom och det blev en underbar förmiddag, där både kalsingarna och tröjorna såsmåningom åkte av.

Efter rastning och lottning (vi nr 10) blev hela gänget ”förvisade” (ja, det kändes faktiskt så) till grusplanen (full av ogräs – skitplan rent ut sagt) istället för den ordinarie fina appellplanen där klass 1 skulle gå. Misstänker att klubben p.g.a. (säger jag från min synvinkel) många efteranmälningar, tog till en nödlösning för att undvika att startklassen skulle dra ut på tiden …

Måste gnälla lite oxå, det som irriterade mig var att trots förmaningar från tävlingsledningen - ”inga pipleksaker o tjo o tjim intill de tävlande” så värmde någon upp med just en pipleksak, precis när Rejs o jag körde fjärren”. Efter ett kanonläggande reste han sig pga den ljudande pipleksaken strax intill (när jag var på väg tillbaka) vilket förstås resulterade i en 0:a.

Även om det är jäkla tråkigt med ”folk” som inte respekterar sina medtävlande, så vet jag ju nu vad vi ska träna vidare på i höst och vinter – alltid det återkommande ämnet STÖRNING, men även fortsätta med ingångar och snabbt hitta ”trampet” i fotgåendet, med tanke på att det är så korta sträckor i just startklassen.

Det är mycket positivt jag tar med mig från dagen – men främst att jag blir allt säkrare på att han inte lämnar mig för att dra på nåt hyss. Men även att jag idag testade att belöna med att klappa/smeka lugnt efter momentens slut. På våren tar vi nya friska tag och hoppas på uppflyttningspoäng.

Domare – Erik Olausson – en enl. ryktet "hård" domare – men rättvis och inget att orda om tyckte i alla fall jag.