ÅRSBERÄTTELSER

ÅRSBERÄTTELSE 2013

LIVET MED HUND BERIKAR BÅDE KROPP OCH SJÄL

Inledde januari som sig bör med ett besök på MyDog (lörd.) Tittade på allt annat än just själva utställningarna, det blev mest freestyle, heelwork (to music), med även lydnadsuppvisningarna lockade förstås.

Lyssnade även på Fredrik Steens frågestund och besökte tollarmontern. Men det var ju förstås sällskapet jag var där med och mingladet som gjorde dagarna. Avslutade med att shoppa loss lite bland alla hundprylar, innan jag vände kosan hemåt.

I början på januari tog jag en privatlektion av Elsa Blomster (förf. till ”App. till vard. o fest”) för att försöka ge Özets o min ”jaktkarriär” en ev. nytändning. Full av inspiration efter bra råd och tips - mest belöningsteknink vaknade hoppet om fortsatt träning till liv.

Och några veckor senare besökte jag Hallå Hund, på en Clinic i kontakt, följsamhet och fritt följ, med Ditte Andersson, som la fokus på sina tre ledord glädje  - känsla – teknik.

I samma veva började även en rad inomhusträningar i/på Göteborgs Hundarena på Hisingen, där vi tränade med lite folk i olika konsultationer. Ibland var vi ett fåtal, ibland flera stycken, men alltid enskild träning !

I slutet av månaden gick vi en helgkurs för Anders Kjernholm i ett svinkallt ridhus. En kurs som gav mig en erfarenhet, nämligen den att det inte behövs några direkta ord för att knäcka mig totalt. Även om jag efter en stund efter kursen fick lite distans, så kände jag mig totalt misslyckad och tappade all glädje, direkt efter kursen. Men efter att ha tänkt tillbaka på Dittes clinic och med hennes tre ledord – GLÄDJE, KÄNSLA och teknik, ringandes i öronen, var vi åter igång med lydnadsträningarna trots allt och hittade snart tillbaka till ”du & jag-känslan”, ibland ute och ibland inomhus.

Det blev lite sparsamt med brukssökträningar under månaden – bara några enstaka !

Februari inledde vi med jaktkurs. Inspirerad av besöket hos Elsa Blomsters hade jag anmält oss till en jaktkurs i SSRK GBG-sektionens regi, med Marianne och Barbro som instruktörer.

Minns att jag var mycket förväntansfull och tyckte det skulle bli himla kul och spännande. Och det måste jag säga – med vissa undantag då jag tampades med Özets ”snus-och sniffbegär” – det var en kurs som var lika kul som den var bra. Gôtt ”tugg” mellan instruktörer och oss deltagare.

Inomhusträningarna på GBG Hundarena fortsatte. Inte alltid gick träningen enl. planen, som tex den gången då lille 10mån. jaktlabben,

Nelson dök upp. Snacka om störning, JAG var mig inte lik, ÖZET var sig inte lik … INGEN var sig lik !

Tess kom och gästade oss, under sitt ”traditionella” sportlov, med allt vad det innebar.

Var på en bra och underhållande föreläsning med Kenth Svartberg. Med humor och glimten i ögat talade och visade han bilder och filmsnuttar om träning och tävlingsförberedelser.

Det var också i början februari, som ryktet gick och ett flertal artiklar skrevs, om att varg siktats i Sävedalen med omnejd.

Inte heller denna månaden blev det inte så många (bara 1 gång) brukssökträningar. Främsta orsaken var den pågående jaktkursen.

Sen kom dagen då Özet fyllde 4 ÅR (21 febr) och förra årets kärlekförklaring är nu mera tradition. Kärleksförklaringen består i en jämförelse med en semla - det som matte och husse ÄLSKAR !

Bullen - med sin underbara (kardemumma) smak/doft ... precis som Özet

Mandelmassan - sådär lagom mjuk ... precis som Özet

Grädden - fluffig och ÄKTA ... precis som Özet

Mars månad var ganska händelselös. Förutom att vi första veckan, var iväg och åkte skidor i Italien, så klämde vi in några lydnadsträningar, ett par jaktkurstillfällen och en enda sökträning, annars bestod månaden mest promenader och en längtan efter våren.

Jag uppskattar särskilt april månad främst för de härligt kylslagna kvällarna. Svårt att förklara, men tänk en vindstilla kväll, vid favoritsjön, vattnet ligger nästan spegelblankt, det nyper lite i kinderna, solen sänker sig och mörkret lägrar sig så sakterligen, man hör sjö?fåglarnas läten tvärsöver sjön, stämningen är total ... magiskt !

Men det som inte var fullt lika magiskt, var att efter en oerhörd torr och kall vårvinter kunde man nu konstatera att blåbärsriset hade tagit riktigt stryk. Det var riktigt illa ställt och man förstod sorgligt nog att det inte skulle bli några blåbär denna sommaren.

I början på månaden började lydnadsträningarna utomhus, både den allmänna träningen och brukscirkeln. Sökträningarna började så smått åter ta fart. Jaktkursen fortsatte och jag kunde konstatera att Özet istället för sin ibland bristande motivation och hans tidigare skottberördhet, nu blir så taggad av skotten att han nästan knallar …

Brukssöket fick fortfarande stå tillbaka för jaktkursen, blev inte mer än ett par enstaka sökträningar.

I mitten av månaden hade Özet kommit in i nån form av "4 års fas", han längde avståndet på promenaderna och hans redan tidigare snusande och dofthysteri ökade. Brukar ju när andan faller på ta ledigt nån dag och gjorde så en fredag mitt i månaden april, för att bl.a. ägna mig åt Özet. Vi fick oss en härlig skogsrunda, som visserligen till en början var ganska konfliktfylld, då han hade KNÄCK i öronen, men som slutade desto bättre, med bl.a. – hör och häpna – vattenpremiär.  Märkväl - frivilligt – UTAN nån ”apporteringsdragning” !

Under maj månad kom lydnadsträningen igång på ”allvar”, även om en del träningspass var mer frustrerande än andra. Som tex. då jag fick ett spel på Özet då han lät sig distraheras av en löptik. Från boggen : ”Alltså – mitt älskade ÖZ är inte alltid den lättaste hund ..............  den senaste tiden – de senaste 2 mån. – har han sniffat, inhalerat, luktat, dräglat, smackat så tänderna ”skallrar” medan det fullständigt rinner och flödar saliv ur hans mun och kvällens lydnadsträning var INTE annorlunda ... hela inlägget återfinns på ”SAMMANBROTT” (2maj)

För vår del avslutades jaktkursen (sista gången = lydn.helg för Britt) med vattenapportering, som för Özets del blev tema ”i gångar”, med allt vad det innebär för oss båda.

Sökträningarna fick även denna månaden stryka på foten, för den fortfarande pågående jaktkursen, men även för att Özet var ”halt” pga av en trolig stukning, en kort period.

Månaden blandades med härliga vårpromenader, med varierande små händelser. En del kvällar var mer härliga än andra, minns särskilt en kväll som kändes riktigt magisk, medan en annan kväll blev kortare än planerat pga att jag missbedömt hur kyligt det faktiskt blir på kvällarna så här års.

Därimot var det desto varmare en av dagarna då vi träffade Malin o Mara för en promenad. Jaktträningarna fortsatte med främst vattenapporteringarna lite sporadiskt efter jaktkursen. Vi började bl.a. med att länga avståndet (80-100m) i ”granviken” vid Kåsjön. Men vi tränade även igångar och en kväll - vid Surkestjärn - överraskade han mig med att efter en stunds tvekande och springande fram o tillbaka längst ”vattenkanten” göra ett JÄTTEHOPP över till en liten ö, för att därifrån fortsätta ut till dummyn. Det finns många sätt att undvika dyig botten ... detta är ett !

Avslutade månaden med en lydnadshelg på PBK, för Britt, med Susanne som ”hjälpinstruktör”.  Kände mig otroligt nöjd efter helgen. Bra upplägg – teori på fredagskvällen, gemomgång och momentsträn. (eget val) på lördagen och inledde söndagen med träningstävl. med muntlig kritik (aukt.domare) och avsl. sen med ytterligare momentträn. Fick många tips och aha-upplevelser att ta med på den vidare färden. En kanonhelg helt enkelt !

Juni månad kan man nog säga gick i lydnadens tecken, eftersom den var fylld av lydnadsträningstillfällen (nån gång med agilityinslag). Gästade både Alingsås och Kallebäck, vilket man självklart borde göra oftare. De flesta träningarna gick alldeles utmärkt, med ett fåtal undantag då hans nosande tog överhanden, nån gång var orsaken ”känd” = löptik och då kan det gå till som följer … från bloggen : … framåtsändande, då han med focus och "solsken i blick" är på väg ut mot nostargeten en bit bort ... då han helt plötsligt låter sig avbrytas av nån j_vla doft vid sidan om och viker av för att borra ner nosen ... FEL NOSTARGET m.a.o.

Lydnadsträningarna varvades med jaktapporteringsträningar och när jag nu har sammanfattat ser jag att det blivit fler jaktträn. än jag trott. Kom åter igång med sökträningarna, efter vårens långa uppehåll.

Och många, långa och härliga promenader hans det med under första sommarmånaden , både dags- och kvällsturer, både med och utan kamrater, ibland med bad, ibland utan bad, ibland tömde Özet skogen på hjorttryffel, ibland inte.

I juli fortsatte med lydnadsträningarna, om än inte lika flitigt som i juni, men desto bättre kvalitet. Var oftast väldigt nöjd med Özets prestationer, till skillnad från de snusiga träningarna under våren. Både (bruks)sök-och jaktapp.träningar fortsatte också, vilka även dom var till belåtenhet.
I slutet av månaden började semestern, som firades med en tur till vårt älskade Kåsjön inkl. bad. 

Augusti inleddes med Tollarspecialen, som höll till i trakterna runt Höör. Själva bodde vi på Kalle på Spångens gästgivaregård nära Söderåsens nationalpark, där vi tog oss några promenader. Men framför allt tittade vi på tollingjaktproven.

Började med elitklassen, där bl.a. pappa Twist och Mariette startade med framgång som så ofta, vilket senare resulterade i att dom blev totalsegrare = TOLLARMÄSTARE !  Tittade förstås på andra klasser och ekipage, där resultatet var spridda skurar. Pricken över I’t var den traditionella kullmiddagen med grillning hos Susanne&Mats, dock saknade vi Emelie o Therese förstås. På söndagen drog vi vidare till Mölle och Kullen för en liten nostalgitripp, innan vi därefter styrde kosan hemåt.  

I mitten av augusti var vi på en veckas sökläger (bruks) för Git Jering (Alfa HC). Samma upplägg som förra sommaren dvs tre dgr sök och två dgr lydnad och uppletande. 

Efter en rolig och läraktig vecka med trevliga kurskamrater, började vi direkt på nästkommande träning att introducera fastrullen, efter Gits uppmaning att snarast börja med den. Blev så himla glad och stolt när han fattade galoppen så snabbt och lätt. Innan semestern ebbade ut, så åkte vi och besökte kusin Lasse & Elisabeth och Tess, som har sommarställe i Frösakull (Tylösand). Där blev det en blandning av golf (hussarna) , skogs och strandpromenader och som avrundning ett restaurangbesök. Lydnadsträningarna tog åter fart sista veckan i månaden.

Det var även i slutet av augusti som jag, efter en rad besvikelser och funderingar som har påverkat mig på olika sätt, beslutade mig för att ”mitt gamla liv”, där bl.a. träning på F&S ingår, eftersom jag kände att jag någonstans på vägen tappat bort mig själv.

Första höstmånaden – september – tränade vi lydnad rätt flitigt, både på den allmänna träningen och brukscirkeln, men månaden gick främst i brukssökets tecken. Vi hann med hela fem sökträningar, där fastrullen ingick och vi gjorde även vår tävlingsdebut i appellen, som visserligen inte ledde till nån uppflytt, men ändå. OM jag ändå inte lagt mig i, utan bara låtit Özet söka av området i sin egen takt …

I oktober fortsatte sökträningarna och efter månadens första träning, då vi fick hjälp av Git göra den tävlingsmässig, gav vi oss ut på vår andra appellstart. Jag blev så besviken och ledsen över att åter ha ”ramlat på målsnöret”. Men nu – till skilln. mot den senaste tävl. - gick specialen utmärkt (full pott = 10:a fr. bägge domarna) var det just lydnaden som ställde till det. Även om KÄNSLAN vid lydnaden NU var urusel, så hade det varit gott med uppflytt, för att kunna ”gå vidare” ! Om han bara hade legat kvar hela platsen och inte rest sig sista sekunden, för att direkt sätta sig …

Helgen efter gjorde vi ännu ett försök men DÅ hur konstigt det än låter, var slutresultatet sämre, men KÄNSLAN desto bättre. Jag kunde faktiskt skratta åt ”eländet, för även om han var snusig, fanns GLÄDJEN där …

Fortsatte att träna lydnad under hela månaden, men varvade även en och annan gång med lite agilityträning. Några lydn.träningar med doftstörning, varav en med Karin, då jag fick men del tips. Även om lydn.träningarna oftast gick bra, var nu som jag märkte på Özet att allt fler tikar hade börjat löpa, han var i mellanåt toksnusig, både på träning och på de kopplade kvällspromenaderna.

Det var i mitten av oktober som Özets besvär med svullna öronsnibbar och nosrygg började, som efter lång tid och många tankar om allergi och byte av foder, slutligen resulterade i veterinärbesök. Resten av ”historien” finns att läsa i bloggen/dagboken.

Tommy var ute på resjobb hela hösten, men det funkade riktigt bra med F&S-träning och sen utgång resp. träning med Özet.

Det var i november som lydnadsträningarna i ridhuset började. Med andra ord, blev det lite ”olyckligt” att det blev lydnad - och sökträning på samma dag, men vi hängde i och körde sök på dagen och lydnad på kvällen. Och det var även alldeles i början av månaden som jag upplevde min ”värsta” sökträning, iaf med tanke på hur jag pressade min egen röst ! Från FB inlägg : PHU ... vilken dag, trots att jag blev blöt, frusen, fick halsont och huvudvärk efter allt gapande och springande efter özet, är jag nöjd - t.o.m. MYCKET nöjd - med dagens sökträning. För utan pushning av trän.kompisen Lena, hade jag aaaaldrig antagit utmaningen att skicka Özet mot/förbi det uppdukade smörgårdsbordet, bestående av flera utfodringsplatser (fyra) fulla med bröd (frallor, te-kakor o hela limpor), varav en med ost obs - hela ostar ... 

I mitten av månaden började en lång period, då jag var tvungen att stå över sökträningarna ända till efter årsskiftet, då jag ådrog mig en hälinflammation efter ett löppass, som ett led i ”mitt nya liv”.

Parallellt med ridhustränignen fortsatte vi även att träna utomhus – PBK som i början av månaden oftast var fina kvällar och MED sällskap, medan i slutet av mån. blev desto blötare och sällskapet blev allt tunnare.

I början av december började ryktena snurra om utlagt glykolförgiftat kött på hemmaplan (Sävedalen), i vissa fall med dödlig utgång. Detta skapade förstås stor oro, bland hundfolk inkl. oss själva.

Och när Tess kom till oss i mitten av december på en 3 drygt veckors vistelse (matte&husse i Australien, hos dotterns svärföräldrar) blev oron inte direkt mindre, på kvällsrundorna runt kvarteret. Efter en sån här lång tid visade sig skillnaderna mellan jakthunden och retrievern tydligare än vid tidigare gästspel. Visserligen används inte Tess i jakt, men hennes jaktegenskaper tränger ändå igenom med all tydlighet. Skogspromenaderna sker i lång lina och skogspromenaderna tar dubbelt så långt tid med en jakthund i lina, än vad dom tar i vanliga fall, men det visste vi ju i och för sig sen innan …

Även om det bara blev ett par ridhusträningar i december, blev det desto fler kvällsträningar på klubben. Förutom kvällsträningarna, blev det inte mycket vardagstid för mig och mitt lille ÖZ, då husse hade en någorlunda ”flexibel” arbetstid under en lång period och stod för den mesta av både lunch- och kvällstiden och jag själv fick möjlighet att jobba destomer. Men Özet och jag fick åter våran HELTID – i hela två veckor – i januari, då husse åkte till Spanien för att golfa.
I mellandagarna var det semmelpremiär och nyårshelgen närmade sig med allt vad det innebar. Men inte kunde jag ana att våra - sen ett år tillbaka - nyinflyttade grannar, skulle sälla sig till skara av PUCKON ! Från FB : Kommer hem nöjd och glad efter en ridhusträning och Özet och jag går mot dörren ... då smäller grannen (2:a huset fr. oss) av ett fyrverkeri ... dom såg ju FÖR FAN att vi precis kom med bilen ... JÄVLA PUCKON.   

Själva nyårsafton kom, vilken vi bävade lite för. Hur skulle det gå – för Özet, som ju förra året hade fått ett ”bakslag” efter en händelse hemma i kvarteret och Tess som vi hade hört oss för om, som tydligen går undan och ”gömmer sig”.

Men det gick bra – den lilla beagle’n har en stor fördel, nämligen den att när hon sover, så sover hon TUNGT och hör därmed inte alla smällare och fyrverkerier som smattrade och sprakad, i början de flesta på avstånd, medan Özet reagerade och lyfte på huvudet i mellanåt ... men lugn ! En skogsprom. med pannlampa vid 18-tiden blev perfekt ... Tess sov sen hela tiden fram till 12-slaget då hon hade det jobbigt, men lugnade sig relativt snart. Özet stundtals orolig, men sov mellan varven, även vid 12-slaget.

ÅRSBERÄTTELSE 2012

ÖZET ÄR INTE HELA MITT LIV,

MEN HAN GÖR MITT LIV HELT

Inte en månad för sent, utan snarare TVÅ, sitter jag nu äntligen här och kan presentera nåt som kan liknas vid en årsberättelse – 2012 års händelser på ett bräde !

Jaha, men vad hände detta året då ? Inte lika känslosvallande som förra året, mitt hår har börjat återhämta sig igen efter de tidigare åren då jag "slitit mitt hår" i frustration av olika anledningar ... ha ha !

Det som genomsyrar detta året är att jag har kommit till insikt och börjar nu lära mig vilka jag ska omge mig med, de som gillar oss för vad vi är, de som stöttar och vått och torrt, de som verkligen månar om att vi ska avancera, UTAN att för den sakens skull överge oss när resultaten uteblir ! Men jag är "skeptisk", för det är sannerligen inte så lätt att veta vilka som är ”sanna” eller ej. Dock har jag med tiden och erfarenhet lärt mig – äntligen – att stå fast för min egen övertygelse och umgås med människor som ger energi istället för de som tar energi.

 JANUARI

 - inleddes med ett besök på MYDOG-mässan tillsammans med Susanne, där vi kollade in allt från Stina & Raikos start i freestylen (result. 5:a) till besök vid mopsringen där Lena (Eldas matte) ställde sin härliga Unni (”bästa junior”). Efter shopping och fika avrundade vi vid finalringen där vi från läktaren fick oss några rejäla gapskratt, medan vi tittade på de olika utmärkelserna – säger bara, sådan husse, sådan hund !

- vi var igång med både brukssöket och lydnadsträning i ett ridhus i Gråbo. Kallt som fan (öppna sidoväggar), men bra att kunna vinterträna till en överkomlig kostad.

- träningsgrupperna i jakt, kom och gick. Började ”efterlysa” nya träningskompisar, vilket resulterade i att vi fick till några träningstillfällen med både nya och nygamla bekantskaper.

- tillfällena när Özet frestade på mitt humör hade blivit allt glesare, med vissa undantag förstås. Sällan har jag blivit så arg på honom som när han – i ett gäng polisers närvaro - istället för att komma på inkallning, vände tvärt och satte av i full karreta bort mot poliserna. Ja, det vore ju just snyggt att behöva gå bort till dom och ursäkta sig - men han hade INTE alls poliserna som mål, utan ett BAJSTÄLLE (urk) där han ”fyndat” vid ett annat tillfälle för ca en månads sen. Men tji fick han NU, för blev det nitlott + en rasande matte !

 FEBRUARI

- inleddes med att vi började vår andra tävl.lydnadskurs för Git Jering på Alfa Hundcenter.

- Tess (min kusin Lasses, beagle) kom till oss på en veckas sportlov, till både Tess & Özets stora förtjusning.

- hade en träff med jaktinstruktör Lars-Göran Stervik (Hundiversitetet) för konsultation ang.  Özets lösa och slarviga grepp, efter att först haft ett långt telefonsamtal.

- jaktkurs för Titti och Regina körde igång i ett väder man sent ska glömma. Regn regn regn och åter regn, med nån plus grad = dvs rå GBG-kyla !

- Özet - SEMLAN ÖZET - fick en liten kärleksförklaring av matte (semelälskaren) i samband med sin 3 års dag, den 21:e februari
Bullen - med sin underbara (kardemumma) smak/doft ... precis som Özet
Mandelmassan - sådär lagom mjuk ... precis som Özet
Grädden - fluffig och ÄKTA ... precis som Özet

- startade på vår första träningstävling inomhus, med matta (Hundstället Hjärtat), med Mette Klavenes som domare. Att vi aldrig varit där tidigare, visade sig vara en prövning som heter duga ,det mesta gick nämligen i snusandets tecken !

- vidareutbildning i "hantering av Özets separationsångest. Özet resp. Tess på var hos varandra på inskolning, för senare längre vistelser.

 MARS

- andra veckan - en underbart härlig kväll, hade vi (Özet&jag), utomhusträningspremiär på klubben.

- träning och kursande fortsätter

- i slutet på månaden var vi på jaktinternat (vi sov dock hemma) i Ljungslätt och kan säga att det var med en viss stolthet jag tog plats på där ängen, med tanke på att Özet var ensam tollare bland 17 deltagare.

- även brukslydnadscirkeln startade upp i slutet av månaden, som tyvärr skulle visa sig bli en besvikelse med tanke på att det allt som oftast blev stort manfall pga av att större delen av deltagarna nyttjade planen samma klockslag, till att gå ”egen” lydn.kurs parallellt.

 APRIL

- i mitten av månaden var jaktkursen för Titti & Regina, till ända. Minns att jag tyckte denna kursomgången var en av de trevligaste och roligaste av dom alla vi gått. Vi alla konstaterade att det kändes konstigt att kursen redan var slut - det var ju alldeles nyligen vi började.

- i slutet av apr. gjorde vi ännu ett försök efter det där efterlängtade 1:a priset i lydnad (kl.I) Men tyvärr skulle detta bli ännu en besvikelse. Jag brukar verkligen inte skylla ifrån mig ... men NU var det inte pga vår egen prestation, utan enbart pga att en domare dömde MYCKET konstigt enl. MÅNGA med mig ! SURT SA RÄVEN !




 MAJ
- blev inte så mycket bloggande i maj, då både ork och lust saknades ... men ...

- varvade egen jaktträning - en gång (sök) katastrofalt dåligt, trots mina ansträngningar och förberedelser - med ett flertal träningar tillsammans med Annelie och Bengt fram till lagkampen, därefer tog dom träningarna slut lika fort som de började.

- vid lagkampen på Öland, lyckades vi i vårt lag ”Full ÖZ medvetslös” komma på en 5:e plats. Själva ”kampen” avgjordes genom olika grenar som tex. ”vanliga jakt-stn” (mark./dir./sök), ”förartävl.” (ag. m. dummy). Özet skötte sig med den äran !

- startade på säsongens första WT, som var som jag skrev om i klubbtidningen "Tasstrycket",  ur Özets synvinkel = hans motto "ska bara" !

- fortsatte med brukssöket och med framgång började slopandet av dykupp'erna

- vi utförde säsongen enda personspår, kombinerad med en skogspromenad tillsammans med lokomotivet Tess (och matte Elisabeth)

 JUNI
- inleddes med WT strax utanför Halmstad (Susegården). Även om varken den otroligt långa väntan och vårt resultat inte var till belåtenhet, så var det en riktigt härlig dag, med vackert väder och i vackra omgivningar.

- gjorde säsongens andra försök till att få ett första pris i lydnad, vilket denna gång gick hela vägen fram, trots min ovanligt höga nervositet och i ett ihållande hällregn ... vi fick ÄNTLIGEN vårt första pris.

- månaden fortsatte mestadeles med "temat" - SOL - BAD ... och en och annan kväll ljudade/kraxade jag "Ja det va en kväll i juni, då när sommarn e som bäst" ! Temat sol & bad innefattade även jakt/vattenapp.-träningar både ensamma och tillsammans med kompisar

 JULI

- inleddes i brukssökets tecken. Var på en rolig och lärorik veckas sökläger (komb. lydn.o upplet) med Git Jering (Alfa H.C.) som instruktör och därefter följde ett flertal sökträningar i rad














- rundade av månaden, i motsats till månadens inledning, i jaktens tecken. Var i Fegen på en veckas jaktinternat. Det var en upplevelse som påverkade mig starkt och ett minne som jag med glädje kommer se tillbaka på och bära med mig. Det var bl.a. HÄR som det "bankades" (av instr. Jesper Funch Jensen) in i min skalle att jag måste hålla "tyst" och inte störa Özet, att jag har "tjôtat" hål i skallen på Özet och att vi därmed kanske har kommit i nån form av "konflikt".  Backar nu i träningen och agerar med SMÅ medel och framför allt håller TYST – försöker iaf.


 AUGUSTI

- inleddes med Tollarspecialen på Öland, med allt vad det innebär. Kärt återseende av kullfamiljen och egen start på WT, där jag/vi konstaterade att denna tävlingsform inte är Özets grej, eftersom han visar ett genomgående mönster, som visar att han blir obekväm med/i hela tävlingssitiuationen. Tittade på tollingproven, där elitklassen var höjdpunkten. Efter specialen-dgr'na forts. vi med att förlänga Ölandsvistelsen med några dagar och drog söder ut.

- sökträningarna fortsatte …

- brukslydnadscirkeln började ...
- var ngt tunt med jakt/app.träningarna, även om vi fick till någon enstaka gemensam träning ...


 SEPTEMBER

- inleddes med en veckas hemmavistelse pga kraftig förkylning. Försökte sysselsätta Özet - för MIG på bästa sätt (minsta möjliga ansträngning) - genom att träna jaktapp. både på land och i vatten.

- när jag åter var pigg och kry, fortsatte vi med div. träningar - jaktapp., sökträning och lydnad.

- mitt i lydnadsträningen, "halkade" vi in på en föreläsning (lydn.) med Karin Haglund

- började en ny omgång jaktkurs, för instruktör Lars-Göran Stervik (Hundiversitetet) med helt nytt - för mig – upplägg = mycket viltträning. Vi fick bl.a. testa släpspår (kanin) för första gången, vilket Özet fixade på bästa sätt, vilket jag ALDRIG hade trott. Jag trodde nämligen att han skulle ta kaninen och sticka all världens väg ...

- månaden avslutades med ett sökläger (helg) i Stättared, för intr. Bosse Gustavsson (fr.Varbergs BK) och Tommy Gråfalk (fr.Marks BK) som Özet & jag gick för. Fick med mig en massa kul erfarenhet - typ att testa inlärn.-och träningsmetoden, "vind" och att köra utan walkisar, till skilln. mot "våra" dykupper och ständiga "rapporter". Testade också tomslag för första gången - gick så bra att jag var alldeles euforisk ! Väl hemma återgick jag dock till ”Gits skola” …




 OKTOBER
- inleddes med vårt första lydnadspass, för/hos Anders Kjernholm i Varberg. Stötte här på uttrycket engagemang i hundsammanhang för första gången och har sedan dess, jobbat med Özets engagemang. Jag var då, otroligt nöjd och inspirerad, men är inte riktigt av samma åsikt idag, efter ytterligare några kurstillfällen.

- jaktkursen för L-G Stervik avslutades, med tema vattenapportering (oxå här med vilt) i ett hällande regn.

- både sök-och lydnadsträningarna fortsatte, så även jaktapp.trän. där även husse engagerade sig vid ett par tillfällen

- debuterade i II:an på träningstävl. visserligen inte alla moment men ändå

- i mitten av månaden fick vi lite huvudbry, om vi skulle anta erbjudandet av en valp efter Özets kullbror Älvis och Agrosofens Blända, eller ej.  Den främsta orsaken till att vi – efter ett par sömnlösa nätter - avböjde var att jag vill lägga ALLT fokus på ÖZET ännu ett tag framöver !

 NOVEMBER
- inleddes med att - jag citerar del ur bloggen : Özet är övertygad att han var HYENA i ett tidigare liv. Han menar nämligen att han utgör en viktig del av näringskedjan, när han tar hand om resterna av upphittade djurkadaver av olika slag …

- ännu ett lydnadspass i Varberg hos Anders Kjernholm. Mera övn. på tema engagemang och andra inlärn.tips. Träningarna fortsatte, med ups and downs.

- startade i lydnad på årets klubbmästerskap (PBK)  placerade oss på en tredje plats.

- mitt i allt drabbades mamma av en stroke och därefter är inget sig längre likt ...






 DECEMBER
- blev ett flertal sökträningar i både snö och kyla
- fick till ett par lydn.träningar i ridhus
- snön kom och gick i omgångar
- december var hundpromenanadernas månad - Elda - Mara - Razzel- det blev rena julafton för Özet, som åter fick träffa sin älskade Elda på ... just JULAFTON !

- Nyår passerade, som tyvärr genomsyrades av min upprördhet och ilska över nyårsfyrverkerierna. Det smälldes verkligen i tid, MEN framför allt i OTID. Hunden måste ju ut och även om man verkligen försöker välja rätt tidpunkt, kan man aldrig gardera sig och att vi bor HÖGT, med en viddunderlig utsikt, gör ju inte just DEN saken bättre ….

- Nytt År och semelpremiären var ett faktum

SAMMANFATTNING 2012

LYDNAD:

Tävlingslydnadskurs – vt - Git Jering – Alfa Hundcenter

Lydnadskurs (2tillf.) - ht - Anders Kjernholm – Kreativ hundträning – Varberg

Lydnadsträningar - började så smått med II:an moment och även kryp

Brukslydnadscirkel – vt / ht - Partille BK

Föreläsning lydnad - Karin Haglund - Karins Hundservice

Lydnadstävlingar - starter – 2 starter – Partille BK, Angereds BK

JAKT:

Jaktkurs – vt – Titti & Regina (SSRK)

Jaktkurs – ht - Lars-Göran Stervik - Hundiversitetet

Jaktinternat – helg (vår) - SSRK GBG-avd. – Ljungslätt

Jaktinternat – vecka (sommar) – SSRK GBG-avd. – Fegen – Jesper Funch-Jensen (fr. Bornholm)

Jakträningar - både med trän.gruppen och på egen hand – ”före Fegen” = focus på grepp och vattenapp. – ”efter Fegen” = focus på vattenigångar och att jag ska agera med ”små medel” för att återfå Özets glädje … 

Lagkampen – Öland 

WT – 3 starter – Säve, Halmstad och Öland (spec.) – konstaterande att just WT inte är Özets ”grej” eftersom han blir så oerhört låg i själva tävlingsområdet.

BRUKSSÖK:

Brukssökläger – vecka (sommar) - Git Jering – Alfa Hundcenter

Brukssökläger – helg (höst) - Tommy Gråfalk (fr.Marks BK) – Stättared

Sökträningar - söndagar – slutade helt med dykupperna – började med enstaka tomslag – jobbar vidare med framslagen 

ÅRSBERÄTTELSE 2011

Kan summera och konstatera att detta året har varit ett av de mest känslosvallande ”hundår” jag varit med om. Likt förra året har jag "slitit mitt hår" i frustration ... allt från hans maniska (hjort)tryffelätande till våra "misslyckanden" på tävling - tänker då främst på 0:orna i platsen i lydnaden, men även hans jonglerande/slappa grepp på WT-starterna. Men även om de önskvärda resultaten inte riktigt har velat infinna sig, så har vi nu iaf kommit igång med tävlandet. Och trots mitt slitna hår, så överväger ALLT det positiva -
HAN ÄR MITT ALLT  !

Redan här kan jag nämna, att ni som inte orkar läsa allt mitt "svammel", kan redan nu scrolla ner till SAMMANFATTNINGEN ! 

För er andra ...

From the beginning … 

JANUARI

inleddes med kyla och relativt mycket snö och i "trettonhelgen" fick vi besök av Piff & Puff (Emelie & Stina), som deltog i freestylen på MY DOG. Även om båda utförde strålande prestationer, så var det ändå Stina & Raiko som gick därifrån som segrare - klassvinnare och fick utmärkelsen årets debutant. Därefter har vi ju kunnat följa deras framfart och kometkarriär inom freestyle - 5:a på SM och nu senast 5:a på årets (2012) My Dog. 

    

Redan i FEBRUARI  

hade man hunnit bli duktigt trött på att alltid behöva använda broddar och att behovet av broddar skulle hänga i till sen vår, anade man ju inte just då. Men började trots allt ändå se "ljuset i tunneln" när man äntligen hittade några snöfria gläntor för att kunna starta upp säsongens jaktapporteringsträningar. 

Ungefär i samma veva – mitten av febr. – startade den första (Titti & Regina) jaktkursen upp. Minns tydligt första tillfället, då mitt tålamod fick bekänna färg. Özet visade upp sig, från en av sina sämre sidor - även om jag visste att området var väldigt "laddat" med div. dofter, bl.a. från löptikar - så hade jag svårt att acceptera hans beteende (sniffande och blockerade hjärna) och var både besviken och arg, mest för jag kände/känner mig så maktlös.

Fick även ett "erbjudande" att delta på en  pröva-på-dag  i jaktapportering, för mina "gurus" Maria&Lena. Blev lite uppfräschning, men framför allt fick jag med mig många råd & tips, inför den stundande säsongen.

Annars minns jag nog februari - som en månad, med ständig längtan efter våren. Vi varvade apporteringsträning med promenader och som vanligt varvades dom samma, med både glädje och frustration ... som tex. på den promenad då den mjuka sega ”knäck” som han ibland har i sina söta öron, nu hade omvandlats till en stenhård massa, som just vid detta tillfället hade täppt till totalt. Han hade börjat tänja på avståndet från mig och sket blanka tusan i mig. Hur många gånger har man inte tänkt att det kan vara så upp och ner - så nöjd och stolt ena stunden - lika arg och besviken den andra. Även om de dåliga tillfällena förstås kompenseras av de höjdpunkter, då det mesta går som på räls ... så kände jag just vid detta ögonblicket för att ställa upp bildörren och sätta upp en skylt med "hund säljes billigt"

I slutet av februari hade Özet passerat sin 2-årsdag (21febr.) och fortfarande pågick spanandet efter våren, som nu började visa sina små välkomnande tecken lite varstans.

MARS

inleddes tyvärr av det tråkiga beskedet, att den ena hälften av grabbarna GULD - Marco - var borta.

Jaktkursen fortsätter, samtidigt som brukslydnaden med Partillegänget inleder, på en isig appellplan som inte var det mest ultimata underlaget förstås. Tanken med brukscirkeln var, dels att få nya trän.kompisar, men även som i ett led för att testa om brukssök skulle vara nåt för oss. Även tävlingslydnadskursen - del II - på Lerums BK, började under mars månad.

I slutet av mars var det dax för oss att åka på vår årliga skidresa till alperna. Vi - mest jag - hade ångest när vi lämnade Özet hos Irene Stjärnås utanför Sollebrunn. Men vad vi inte kunde ana var, att den som skulle få svårast ångest var Özet, som fick svår separationsångest skulle det visa sig. Veckan blev förövrigt inte helt enkel och "smärtfri", bla. åkte Özet på en rejäl omgång/tilltufsning av husets ålderman, när han (Öz.) hade "testat" honom en gång för mycket, efter upprepade gånger.

Ju närmare april månad vi kom, ju mer förrädiska blev isarna. Fick verklig skrämselhicka, blir fortfarande alldeles matt när jag tänker på vad som kunde ha hänt. Özet hade tagit sig ut på isen där han stod och sträckte sig ut mot en sten som låg blottlagd i sjön, där det nu var öppet vatten från strandkanten (sjöns "utlopp") ut mot där Özet stod.

APRIL

Foto : Hanna & Lasse Nilsson

inleddes med jaktinternat hos Hanna&Lasse (Kennel Blågul) på Hökagården, strax utanför Halmstad, med Maria & Lena som instruktörer. Hanna&Lasse, visade en gästfrihet som jag sällan skådat - servade oss med luncher, fika och husrum. Det jag särskilt minns, var att det blev "upp till bevis" hur det låg till med Özets skottberördhet, då det var flera övningar med skott – både dubbelmarkeringar och walk-up. 

En bit in i april, hade vi vår första träningslydnadstävling och då lärde jag känna Susanne, som jag senare fått som oerhört värdefull träningskompis, som är duktig och peppar en ibland, uppgiven Maggan.    

I mitten av månaden gjorde vi vår debut i sökskogen och var på helgkurs i brukssök, med Git Jering som instruktör. Denna helgen väckte mitt intresse för brukssöket och ganska snart efter blev vi inbjudna i en sökträningsgrupp och och med tiden tycks brukssöket ha blivit Özets absoluta favoritgren bland alla hundaktiviteter vi provat hittills.

På valborgsmässoafton gjorde vi tävlingsdebut på Partille BK i lydnad, även om vi ju faktiskt gjorde debut i uruselt väder i höstas, så kändes denna starten, som den ”riktiga” debuten. Visserligen med lite blandade känslor - för det var här det verkliga eländet började - resandet i platsliggandet. Men var ändå stolt över 10:an på helhetsintrycket.

I  MAJ

gjorde vi ännu en debut, men denna gång gällde det vår första träning med bruksökgänget - bl.a. med Lena - som f.ö. var den som bjöd i oss - och Özets bästis Elda som träningskompisar. Vi fick oss en trevlig och mycket lärorik dag.

Under maj månad fortsatte både träning och kurser och ibland körde det ihop sig, tex. då vi på förmiddagen var på brukssökkurs (Partille BK) och sedan åkte vidare till avslutningen på Tittis jaktkurs (vattenapportering). En avslutning som innehöll mkt vattenövningar. Inför sista övningen tyckte Özet – som trött och nöjd hade legat och vilat, med varmt gott täcke på sig – att : simturen tidigare hade varit FÖR lång, han var nu FÖR trött, vattnet hade nu blivit FÖR kallt, Tittis Astrid ? satt FÖR nära ….

Jaktkurserna avlöste varandra. Efter avslutad kurs för Titti & Regina, började jaktkursen för Lena & Maria, med sikte och focus på WT-start. På schemat stod bl.a. fortsatta övningar med både skott och vatten. Özet blev allt säkrare på skotten och jag började hoppas på en ev. WT-start så småningom. 

Vi fortsatte även träna vatten självständigt och "kämpade" med Özets ”äckelinställning” till både dyig botten, starrgräs och näckrosor. Från början, med väldigt gles vattenvegetation till senare på säsongen desto tätare ...

JUNI

inledde vi med avslutning på Lerums lydnadskurs och trots stort manfall genomförde vi som sig bör, en liten tävling i lightversion. Özet och jag skötte oss utmärkt och fick med beröm godkänt !

I början på juni gjorde vi vår debut på WT (working test) i Borås/Sexdrega. En start, ENBART för att se hur Özet skulle reagera på skotten. Det blev en dag med starka upplevelser för både för matte och hund. Från att vara på väg att packa ihop och åka hem pga av Özets våldsamma negativa reaktion, vid ”inskjutningen” innan start, beslutade jag mig för att trots allt, ge det en chans. På väg ner mot sjön och starten började han slappna av, för att efter en stund ha slappnat av helt, med påföljd att vi genomförde vårt första WT. Årets 1:a bragd !

Ännu en kurs avslutades. Maria & Lenas jaktkurs avslutades, men skulle fortsätta till hösten, då med inriktning på jaktprov.

Ett par dgr efter premiären på WT’t, gjorde vi vår andra start i lydnad – på Kallebäck, GBG Avdelningens BK. Den enda av våra 6 off. starter som Özet har legat genom HELA platsen, visserligen varken still eller tyst, men ändå. Nära skjuter igen hare, sa jag efter 1 poäng från uppflytt.

En vecka efter WT-debuten startade vi på nästa WT, som gick i Säve (Säve skjutbana). En tävling som satte djupa fåror i minnet på mig, men inte just från tävlingen, utan från BOMBARDEMANGET - det var det värsta jag varit med om- som skedde EFTER tävlingen, då några sura gubbar började sitt lerduveskytte ett 10-tal meter ifrån prisutdelningen, vilket gjorde att jag i det läget trodde allt arbete med Özets skottberördhet skulle ha gjorts förgäves. Men icke - han fixade det - sicken kille !

Samtidigt som lydnads-och jaktträningar pågick, började Lerum BK’s årliga sommarkurs/träning och för oss blev det denna sommaren, enbart focus på agility – var iof bara med 4 ggr - under mera "ordnade former" än vid min "egenträning. Avancerade efter första tillfället, från nybörjargruppen till fortsättn.gruppen och efter att jag hade lyckats med konststycket att göra en jättevurpa, hade även skovalet avancerats till mina avdankade gamla golfskor (softspikes).

Vissa dagar känner man liksom ... "GÔTT MOS" ... och en underbart härlig lunchpromenad i juni var just en sån dag. Första lunchpromenaden i shorts och linne och vattenapportering skulle ske. Vi vandrade iväg till Åkersjön, för att se hur mycket näckrosorna hade hunnit spridas sen sist.

JULI

inleddes med vårt tredje besök på Säbyholms naturbruksgymn., där årets kennel/klanträff gick av stapeln. Som vanligt ett otroligt trevligt och lärorikt arrangemang, med gemensamma måltider, lekar (klankampen) och kurser.

Vi hade på lördagen, bl.a. tillsammans med kullsyskonen Zamba och Lykke valt kursblocket "Jaktlydnad och Stadga" på förmiddagen, med instr. Boel Persson. Kände att jag och även Tommy - som fick agera kastare - tog stor lärdom av hennes ideér, råd och tips.
Eftermiddagen tillbringade vi – samma gäng – med  instr. Titti Eriksson, som tyvärr inte fick till det mest optimala upplägget, på temat ”Signaler”.

Efter att på söndagsförmiddagen kört ett pass agility bl.a. tillsammans med kullbroder Älvis, under ledning av Titti Karlström, avslutade vi vistelen med familjefotografering.

Mamma Enya - Älvis - Yuni - Lykke - Zamba - Özet - Ximma - Pappa Twist

I mitten av juli var Özet&jag tillsammans med Kia&Razzel, på vårt nu mera traditionella Styrsöbesök hos Lotta och även i år lyckades vi tajma in rätt väder. Det blev en dag med sol, bad, promenad, fika, tjôta, mera promenad, grillning, mera tjôta och hemfärd framåt kvällskvisten. 

I slutet av juli startade vi på vår tredje/fjärde lydnadstävling - Semestersabotören – en tävling (I-elit) i dagarna 2 på Kungsbacka BK. Även på dessa två starter reste sig tyvärr Özet, av olika orsaker. Medan efter den ena dagens resultat och känsla var botten, kändes det efter den andra dagen strålande. ”Bottendagens” helhet lät : okoncentrerad och svårt med kontakt, medan den ”strålande dagen” lät : lovande samspel …

Vi fortsatte vår vattenträning och vid ett av tillfällena i slutet av juli, stod jag på sankmark - ca 15m från vattenbrynet - kastade ut dummyn i ett hav av näckrosor - dummyn landande direkt, utan varken "studs" eller plask - såg att det skvätte lite mörkt "dyvatten" ! Ojdå, tänkte jag - HUR dyigt är det där då ? Vågar jag verkligen skicka Özet - tänk om han går ner sig ... men efter lite övervägande så skickade jag honom och döm av min förvåning ... han plumsade i och forserade både dy och näckrosor. Kunde glatt konstatera att ett YNKLIGT ÖZ HADE BLIVIT ETT MODIGT ÖZ

I AUGUSTI

fick vi oss ytterligare en härlig dag i vår underbara skärgård – denna gång Brännö – när vi skulle bekanta oss med kusin Lasse & Elisabeths ”nyförvärv”, den ljuvliga lilla beagletiken Tess. En bekantskap som gav mersmak, vilket betyder att dom kommer att få smaka på varandra ännu mera, när vovvarna ska få ”byta” hem, under våra respektive alpresor.

I mitten av månaden åkte vi till Sälen – Lindvallen – för att delta i årets Tollarspecial. Efter vårt eget äventyr - Working Test (nkl) var det TJP (tolling jakt prov) som gällde för hela slanten. Vi tittade på flera duktiga ekipage. Förhållandena var riktigt besvärliga – särskilt i en av rutorna – det var sjukt dyigt och lerigt ! Hundarna fick verkligen kämpa i dyn, med blandade resultat.

Höjdpunkterna var att se kullbroder Älvis ta 1:a pris i nkl och se pappa Twist in action, som också fick utmärkelserna årets tollarmästare, årets jaktprovsmeriterade på B-prov, årets tollingjaktprovsmeriterade.

Resten av vistelsen bestod av umgänge, vandringar uppe på fjället.

Sista dagen, innan regnet kom och vi var klara i utställningsringen – delar av kritiken : maskulin (hurra), ngt kohasig (nämen) var vi på väg ner till Sunne och Fryken, för ytterligare några dagars semester innan hemfärd.

I slutet av augusti började vi Lena & Marias, jaktkurs del II – nu med inriktn. för ev. jaktprovsstart. En kort men intensiv kurs, som avslutades redan första veckan i september. Påverkad av L & M’s kurs, började vi så smått med VILTTRÄNING, även om jag önskar det skett oftare. Även nu på hösten avlöste jaktkurserna varandra, likt dom hade gjort i våras. Precis när L & M’s kurs var över, tog Titti & Reginas kurs vid.

SEPTEMBER

Ibland hade/har Özet mer ÖZ i kroppen än i knoppen, ibland blev det namnbyte till Tollarbos ”snusmumrik” med Twist, ibland var han nära blocket. 

När jag tex. vid nåt tillfälle hade uttryckt …

– Hörru Özet ... om du visste hur nära Blocket du var idag !
… fick jag genast flera erbjudanden om omhändertagande ...

– Hur mycket betalar du för att jag skall ta honom ?

– Jag kan ta honom !

När jag nån dag efter, var lycklig och nöjd efter ett lydnadspass, lät det …

– Vem snackade om Blocket ? Özet går inte att köpa för pengar och inte för nåt annat heller för den delen ! 

En annan dag, efter en dag på jaktkurs, lät det …   

– Här kommer min drömprins ! 

… fick snabbt en replik …

–  Så låter det nu ja !

OKTOBER

inleddes med att vi äntligen fick till vårt MH (mentaltest hund). Med tanke på hur jag våndades förra hösten pga Özets då nyuppkomna skotträdsla/berördhet och därför avstod från det kullgemensamma MH’t förra hösten, kändes det nu som Årets 2:a bragd ! Och inte blev det sämre av att beskrivar'n tyckte Özet var en av de bättre tollarna han stött på.

Så här ser det ut för det mesta ....

Höstens sista WT – vårt 4:e – gick i Stättared och jag kände genast att ”HUNDAR MED SLARVIGT GREPP, GÖRE SIG ICKE BESVÄR PÅ DETTA WT't" och därmed rasade också poängen drastiskt. Men what a heck ... ”bara” att jobba vidare på gossens grepp.

NOVEMBER

Jag minns att jag denna månad gick som i ett töcken, pga att jag var förkyld, HELA månaden, med en hiskelig hosta som gjorde att jag åkte på en kraftig blödning i ryggen - "rev" upp mitt gamla ryggonda. Så pga av förkylningar i omgångar, ryggont och div. andra orsaker, blev det inte nåt bruksök på två hela månader.

Men jaktapportering kräver ju ingen ansträngning - iaf inte från min sida - och därför kunde jag - iof  trött, hostande och något omtöcknad, åka till Kållered - Hembygdsgården Långåker - för att delta på höstens jaktkursavslutning, som var iform av en lättare variant av jaktprov, för vår del med dummys. Özet visade sig från sin - om inte bästa sida - så iaf från en av sina bättre sidor.

Direkt efter kursavslutningen var vi vid två tillfällen i Ljungslätt, på öppna träningar. Måste säga att det var kul upplägg vid bägge (mark. o stoppsign./dirig.) träffarna och övningarna innebar att ribban hade höjts och att Özets var väldigt motiverad och hade en himla fart vid leveranserna.

I slutet av månaden var det dax för Partille BK's klubbmästerskap i lydnad. Det mesta gick bra och vi hamnade på en 3:je plats med 177 poäng, vilket jag var mkt nöjd med. Allt jag önskade var ju att Özet skulle ligga kvar igenom hela platsliggandet, vilket han ju oxå gjorde ! 

DECEMBER

"Haka i" träning ....

Efter KM't var vi taggade till tusen - både Özet & jag - och fortsatte lydnadsträningen. Jag anmälde oss till två inomhus - ridhus - tävlingar i min iver .... men ....

.... HERE WE GO AGAIN ... vid den första av de två inomhustävl. sket det sig igen. Citat från bloggen : Jaha … då har man varit ute och jagat ett första pris … igen … utan att lyckas … igen … pga av det där j_vla platsliggandet ! Tänk om den där förbannade platsen kunde funka nån gång ! Hur frustrerande är inte det, när de flesta andra momenten går strålande …

I mitten av december var vi åter tillbaka i sökskogen och efter långt uppehåll, trodde jag nog att Özet skulle vara lite ringrostig, men det gick riktigt bra. Provade att köra utan dykupper, vilket väl gick sådär - några skick gick utmärkt, medan andra gick desto sämre. Alltså - inte bara jaktapporteringens GREPP som behöver " hjärntvätt", utan även dykupperna ! Har också börjat testa dolda legor - "tält, lådor och bergsskreva" - vilket har gått hyfsat, beroende på vad. Naturliga "element" (bergsskreva) = inga problem, medan de där gömslena med "dörr", var man ju tvungen att undersöka runt lite.

Under hela hösten och även december, hade det hade regnat oerhört mycket - var eviga dag känns det som - med ett fåtal dagars undantag. Förstod nog aldrig hur mycket jag hade längtat efter solen, förrän den dagen då den sken under en underbar lunchpromenad.

Julafton passerade, med sedvanligt firande och efter annandagens lydnadstävling hade jag fått uppleva tidernas KÄNSLODIPP. Jag som trodde att det hade ”lossnat” i samband med klubbmästerskapet, då Özet visat sig från en av sina bättre sidor ! MEN, som om det inte räckte med den sedvanliga 0:an i platsliggandet, så skojade han till det med ett par riktiga glädjerace, när tillfälle gavs ! Att man i det läget fick höra att man har världens charmigaste hund, var just då en klen tröst. Även om jag såsmåningom fick lite distans, så gick luften därefter ur mig fullständigt ...

Efter att ha slickat såren efter årets sista tävling, firade vi nyår och kunde iaf konstatera att det är underbart med en hund som inte låter sig påverkas av fyrverkerierna och ännu en gång ... HAN ÄR MITT ALLT  ! 

SAMMANFATTING

• lydnadskurs - del II, kl.I/appell - Lerums BK - Britt, Susanne och Sandra
• lydnadsträningar - började så smått på framf.gående, rutan + och haka i, pga våra upprepade 0:or i platsliggandet.
• lydnadstävlingar - 6 starter, inkl. inoff. KM (Partille, Kungsbackax2, Partille (KM), Alingsås, Kungsbacka)
• spårträningar - 7 st ( 2 st med leksaker, 3 med enbart godisskålslut, 2 med träpinnar)
• brukssökkurs - Git Jering - helg (fre.-sön.), där både intresse och en bra grund las
• brukssökkurs - Partille BK - två helger - som iof blev mer som träning än kurs - dock i trevligt sällskap - hade min "egen" teori som jag körde efter, eftersom jag själv hade fått en bra grund - på Gits kurs - att utgå ifrån, vilken jag trodde och fortfarande tror på.
• sökträningar - söndagar - dykupper - fler och fler skick - tränar (tränar fortf.) separata framslag
• jaktkurs - forts. Titti och Regina - vt + ht
• jaktkurs - forts. Lena och Maria - vt + ht - med focus på start på Working Test (i våras) och Jaktprov (i höstas) - inget jaktprov för vår del !
• jaktinternat i Halmstad - Lena och Maria (lör.-sön.) - glädjande nog en hel del träning med skott, vilket var till stor nytta vid vår första WT-start i våras.
• jaktträningar med instr. - Titti&Regina - 2 st s.k. öppna jaktträn. , vilka var de bästa trän. hittills, med ökade utmaningar !
•  jaktträningar både med trän.gruppen och på egen hand - focus på det slappa greppet - vattenapp. med focus på lev. utan skakn. och få Özet tryggare vid igångar och kringvegetation - började så smått med vilt (and) på sensom./hösten. 
• Working Test - 4 starter - kunde med omåttlig glädje se att träningen med Özets skottberördhet gett resultat
• agility - sommarkurs  på Lerums bk - 4 tillfällen (för vår del) - instr. Nina - kombinationer och handling
• MH = mentaltest hund

ÅRSBERÄTTELSE 2010






































Det hinner ju givetvis hända en hel del under ett helt år, även om det - i.a.f. i vårt fall - inte har resulterat i stora bragder på tävlingsbanorna. Av det enkla skälet att i tävlingssammanhang har våra starter, i både lydnad och jakt har lyst med sin frånvaro. Ingen start = inget resultat - alltså varken bragd eller nederlag ! Visserligen gjorde vi vår tävlingsdebut i lydnad i höstas.

Startade ju mest för att se var vi stod - och jag fick minsann erfara VAR vi stod, så att säga ! Özet är ju - vilket jag är glad över - en ovanligt social kille och då händer det ibland oväntade saker !
Men hur som haver, här kommer alltså trots allt en liten redovisning på det gångna året. Backar "bandet" till början av året ….

Özet inledde det nya året med att fortsätta att ägna sig åt sin "kan själv hobby". Först fick han tag på husses almanacka som han lusläste och demolerade fullständigt. En annan dag, när tristessen gjorde sig påmind, lyckades han riva ut några trädgårdsböcker ur bokhyllan, och dom böcker han inte lyckats dra ut, dom fick sina ryggar söndernaggande. Sedan dröjde det ca 4 månader till nästa påhitt – som vi för övrigt (DÅ) trodde han hade upphört med – som var när han hade blivit inspirerad av Pugh Rogerfelts "Små lätta moln ser jag på din himmel". Då var det en kudde (vilken i ordn. vill vi inte minnas) som han hade tagit sig an.
Det var också i början på januari - i djup nysnö och kyla - vi fick besök av både Louise (Özets kennelmamma) och Linda (Özets kullsyster Ximmas matte) för att utföra Özets funktionsbeskrivning.

I februari började vi vår första tävlingslydnadskurs, (inomhus, för Git Jering) En jättebra kurs, som gjorde att vi fick/har en bra grund att stå på i lydnaden. Vid ett av kurstillfällena fick Özet & jag, t.o.m. en privatlektion p.g.a. de andra deltagarnas frånvaro. Vi fick bl.a. då lära oss det ”berömda” stresshanteringsgreppet, vilket jag nyttjat vid ett flertal tillfällen. Ett som är säkert - det lär bli mer kursande för Git .....

Parallellt med lydn.kursen gick vi också jaktkurs för Titti. Minns tydligt första kurstillfället, som blev "lätt" kaotiskt. Kanske hade vår abrupta start - då jag/vi fick hasta iväg, pga att jag missat kurstiden - en viss inverkan. Minns också att den inleddes mitt i värsta vintern – t.o.m. inställt vid ett tillfälle pga av snömängden – men avslutades i bästa tänkbara vårväder, med ett "prova på WT" i light-modell (3stn). (kursfoton Mia Schuman)

Mellan kursgångerna, tränade vi ”flitigt” - både lydnad och jaktapportering. Vi avancerade bl.a från den "fjösiga" lilla dummyn till det tunga artilleriet - tog alltså fram den STORA dummyn för första gången. Det var något som "klickade" till i Özets hjärna lilla – för resultatet blev, att han blev mycket mera "motiverad", även om det just vid DET tillfället blev lite "övertändning", med både lattjande och knallande som följd.














Mitt i kursandets början och mellan träningarna, passerade Özet sin 1-årsdag (21febr.)och fortsatte med sina olika mognadsfaser, med allt vad det innebar. Men den månad vi särskilt minns - då vi hunnit uppleva nästan hela sommaren i hyfsad "samarbetsharmoni" (ha ha) - var AUGUSTI. Det var nämligen under augusti månad som hans psykiska könsmognad började, vilket innebar att han var allmänt olydig och mer hörselskadad en vanligt, vilket har - med all tydlighet - hållit i sig, mer eller mindre sen dess, av nån anledning. Och det händer fortfarande att han får en släng av denna mognadprocess.

Både träningar och kurser, har inneburit både glädjestunder och besvikelser - man har åkt berg och dalbana - man har slitits mellan hopp och förtvivlan, för att använda sig av några uttryck. Från att efter det ena kurstillfället, ha skrivit i bloggen "TACK MITT LILLE ÖZ, FÖR EN STRÅLANDE KVÄLL", så skrev jag vid ett annat tillfälle "Om än lite frustrerad, så åkte vi hem med många tankar cirkulerande i huvudet", vilket just den gången gällde Özets föremålssamarbete. Jag har "slitit mitt hår" i frustration, över Özet - men även över MIG SJÄLV - bl.a. då jag vet, att jag tyvärr lätt blir onödigt högljudd när jag blir besviken och arg.
　
Utöver allt kursande blev det förstås en hel del promenader .... och det är ju vissa man minns mer än andra ….
Som den dagen - i början på april - när Özet tyckte att strandkanten var något för HÖG, vattnet var något för KALLT och att det var något för DJUPT. Medan Özet gnyende och krafsande med tassen i vattnet och inte "vågade" gå i, så flöt dummyn så sakteligen längre och längre ut. Men efter en stund lyckades jag fiska upp dummyn, som flutit över på andra sidan av viken.












Efter den tidiga vårens tveksamhet inför vatten – som inte helt oväntat gick över när det blev lite varmare - utvecklade han en riktigt fin simteknik efterhand. Den simtekniken skulle det visa sig att Özet fick praktisera senare på säsongen, då vi (JAG) ville prova Özets färdigheter, efter uppmaningar från jaktkursens instruktörer, som tyckte det var dags att börja köra längre avstånd på vattenapporteringarna.
Jag hade uppmanat Tommy att kasta dummyn lååångt - men den kom lite väl långt ut ! Jag kommenderade Özet trots allt ... och han simmade ... och simmande ... och simmade, medan jag tänkte - herregud ... måtte han orka ... ja ja ... det är ju fortfarande hyfsad temperatur i vattnet, så det blir väl till att livrädda i värsta fall ! Men som ni ju förstår orkade han ... he he !

En annan händelse var när jag under en lunchpromenad, genomgick sommarens största "skräckupplevelse". Det var när Özet kalasat på några majskolvar, som det blev ett mindre pådrag, med veterinärkonsultation, som följd. Allt slutade lyckligt, vi slapp veterinärbesök för att framkalla kräkning, då han är en vältuggande grabb och själv kunde kräkas upp det mesta av maginnehållet själv.

Vi gjorde också en och annan utflykt med kompisarna. - en del kombinerade med app.träning och del med bara lek och spring.
GRABBARNA GULD ............................ och älsklingen ELDA












Vid ett par tillfällen traskade vi tillsammans med Kia och Grabbarna Guld, ut till "vår" klippa vid Kåsjön för att äta frukost. Oftast var det härliga mornar, men en gång var det invation av irriterande blinningar och en annan gång var det så kallt i snålblåsten, att vi bröt upp efter att vi hade ätit, för att söka lä i skogen. Vi gjorde också vår numera traditionella utflykt till Styrsö. Sällan har Özet varit så trött fysiskt efter en hel dag med bad och lek.












Även Tommy & Özet var ute och roade sig - med långpromenader - i mellanåt, med sina bästisar – Ola & Elda

En av sommarens happenings var den stora kennelträffen, även kallad klanträffen. Vi hörde en föreläsninga av Kenth och Nina Svartberg - Kenth om ämnet "Relation mellan hund och människa" och Nina visade film från sin & Skojs VM-debut i lydnad. Men jag själv hade mest behållningen av kurserna "Markering & Dirigering" och "Vattenarbete", som vi deltog i. Instruktör var Maria Lindén (Bruno), som var både sympatisk och oerhört pedagogisk. Vidare var samvaron och "skojtävlingarna" bonus.













På sensommaren, efter sommarens tränande¨, började hösten kurser. Vi gick tävlingslydnad på Lerums BK, som pågick hela hösten i ett evigt regnande. Vi gick även 2 jaktkurser parallellt – den ena genom SSRK (Titti&Regina) och den andra genom Goldenklubben (Lena&Maria)

Det var på jaktkursen med Lena & Maria, som den där olyckliga händelsen inträffande, då Özet blev skottberörd. Han som tidigare – som jag uppfattat i.a.f – varit helt oberörd av skott, blev p.g.a. en övning - där ett skott smälldes av bakom honom - alldeles ifrån sig av rädsla och obehag (dock ej panikslagen).
Jag fick hjälp av Titti för att testa HUR berörd han var, eftersom det var tänkt att vi skulle utföra ett MH-test tillsammans med hela kullen - undantaget Lykke - veckan efter. Tyvärr reagerade han såpass mycket att jag efter mycket tänkande och deppande, beslutade att avstå från MH't.

Givetvis kändes det bra och rätt, när vi fattat beslutet och fått stöd från kennelmamma Louise, men jag kunde inte släppa tanken och fortsatte min ältande - varför ... varför ... blev det så här ? Men hur som haver, så fick vi vidare hjälp av Titti och i slutet av november var Özet "fit fore fight" vad det verkade DÅ iallafall. Så nu ser jag fram i mot en vår, med förhoppning att ev. kunna starta på nåt WT. Hoppas också återigen ta upp viltspårandet och kanske göra ännu en (eller helst fler) start i ÖKL. För det var ju så, att Özet lyckades med bedriften att först bli godkänd i anslagsklass för att sedan klara även ett första pris i öppen klass.

Vad säger man ? - tack vare ? - på grund av ? det missade MH’t (p.g.a. Özets skottberördhet) kunde vi vara närvara på avslutningen på Lena&Marias jaktkurs, vilket var himla kul. Özet visade sig nämligen, från sin allra bästa sida och var strålande duktig, vilket jag kände att vi verkligen behövde, efter den senaste tidens depp.
Även Tittis jaktkurs avslutades strax därefter. Men DEN avslutningen blev den direkta motsatsen - med irriterande "flipperspel" och otillåtna egna utflykter i jakt att hitta nåt ätbart … om han ändå kunde vara på jakt efter dummysar !!!

Det var ett evigt regnande under hösten, så också på tävlingsdebuten i lydnad, som jag nämnde i början av årskrönikan. Kände i slutet av hösten att vi var rätt ”mätta” på lydnad och beslöt efter tävlingsdebuten att göra ett uppehåll och komma igen till våren. Dock gjorde vi ett hyfsat avslut på lydnadskursen, trots en plaskblöt plan – vilket var väldigt skönt.

Året avslutades med att vi lät göra höft- och armbågsröntgen på Özet och efter en lite pirrig väntan, kom då till slut beskedet från SKK = HD A ED UA = gôtt !

ÅRET SOM GICK
Tävlingslydnadskurs kl.I Git Jering (vt-6ggr)
Ledarskapskurs Git Jering (vt-6ggr)
Jaktkurs – nybörjar Titti Karlström & Regina (vt-5ggr)
Jaktkurs – nybörjar/fortsättn. Titti Karlström & Regina (ht-5ggr)
Jaktkurs – fortsättn. Lena Essedahl & Maria Roding (ht-6ggr)
Sommarkurs – Lerums BK, Britt Clemons mfl.
(”prova på” rallylydnad, agility, lydnad)
Tävlingslydnadskurs kl.I Lerums BK, Britt Clemons mfl.

Godkänd i anlagsklass i viltspår
1:a pris i ÖKL i viltspår
Tävlingsdebut i lydnad


TACK VÅRT ÄLSKADE LILLE ÖZ FÖR DET GÅNGNA ÅRET – SER FRAM I MOT NÄSTA ……



ÅRSBERÄTTELSE 2009
Özets egen berättelse
Den 21 febr. 2009, föddes jag, Özet och mina 5 syskon. Brorsan Älvis och våra systrar, Lykke, Zamba, Yuni och Ximma.
I april, då bytte vi valphagen till våra nya hem. Älvis, hamnade i Bromma, Lykke i Luleå, Zamba i Skarpnäck, Yuni i Östhammar, Ximma i Handen och jag själv, Özet i Göteborg (Partille)

HEMKOMSTEN
Det första jag gjorde efter den långa bilresan (trött?vem?jag? - hade ju sovit mig igenom hela resan) var att bekanta sig med trädgården. När jag skuttade omkring som bäst och lät mig väl smaka på både blommor och blader, vad händer ? Jo, jag avbröts en mullrande fladdrande JÄTTEFÅGEL ! Liiiite skrajsen blev jag kanske, men mattes avledningsmanöver gjorde susen. Därefter har jag sett många jättefåglar som flyger över vårt hus - som tydligen är sjuktransporter till Östra Sjukhuset.

Sen var det dags att träffa “the master of the house” - katten Mickel. Även om jag vid vårt första möte, fick mig min livs största propp, så är vi nu bästa vänner.
En annan konstig bekantskap var den stora garderobsspegeln som går från tak till golv. Åh en RIKTIG kompis trodde jag, och rusade rakt in i MIG SJÄLV = PANG ! Chockad och skrikande, flydde jag ut ur rummet, men lugnade ner mig efter ett tag och var åter framme för att kolla om det VERKLIGEN inte var en kompis där.






MITT LIV SOM TRÄDGÅRSDMÄSTARE OCH BIOLOG
Testade efterhand det mesta som gick att tugga i sig - som tex. jord och framför allt MOSSA, som i början av våren var den absoluta favoriten. Efter ett tag lärde jag mig även att uppskatta gräsklippet efter att husse klippt gräset. Något som jag också tyckte var mumsigt, var penseerna, men framför allt bellisen, som stod så strategiskt på yttertrappan. Hörde matte gnälla över att det knappast var nån idé att byta till sommarblommor senare - fattar inte vad hon kan ha menat !!!

Vidare fick jag dom att hägna in entrérabatten som dom precis tänkt göra iordning. Men det absolut ROLIGASTE var nog ändå att dra loss det utlagda “färdiga” gräset. Springa med dom låååånga flaxande remsorna flängande omkring mig - ja det var tider det Roade mig också med att gräva djupa hål överallt i trädgården. Tänkte att man kanske skulle kunna komma upp “hemma” hos mamma Enya, om man var riktig ihärdig - man vet ju aldrig !

Jag är mycket för “biologisk mångfald”
Provade nämligen också trädgårdens goda sniglar - de små med hus på. Testade även mördarsnigel, men usch och blä vad kletigt det blev - DÄR GICK ÄNDÅ GRÄNSEN vad jag sätter i mig alltså. Men efter ett tag slutade jag med sniglar - hade upptäckt komposten - där var det mumma av ruttet/förmultnat material. Men då åkte det upp ännu mera kompostgaller. På kvällarna i augustimörkret hittade jag en ny sysselsättning. Jag scannade hela trädgården efter harkrankar. Nöjd och trött var jag efter varje kvälls skörd.
Ja du Özet - jag kan även tillägga den gången det stod musunge på menyn. Jag bara såg att nåt “svart” försvann in i gapet på Özet och när jag grävde efter det “svarta” i gapet fann jag att den var varm och mjuk … och var en liten musunge … snacka om äckligt (den var svårt “sargad” så det var bara att bita ihop och vara barmhärtig och göra slut på den) ! Hhuu !

(O)SÄKER RASTILLHÖRIGHET

Under hösten gjorde jag en jätteupptäckt och blev övertygad att jag inte är tollare utan en lagotto. Jag ägnade mig nämligen åt (hjort)TRYFFELSÖK MED BÖK med stor framgång. Hörde att tryffeln skulle vara potenshöjande enl. gammal folktro (jycketro?) - så jag anser att det är lämpl. att redan nu börja “ladda” inför ev. framtida parning och övar därmed på min sambo Mickel (katten) som dock INTE är lika förtjust !
Matte blev lite orolig förstås - över min goda “svampaptit”. Så hon kollade upp med “svampexperter” som lugnade henne, med att berätta att svampen sprider sig genom att bli uppätna och sedan utskitna på annat ställe, och då har de inte råd att vara giftiga, för om budbäraren dör, vem skall då sprida svampen. Inget som räknas in som “matsvamp” dock …

JAG, SIMMARKUNGEN !
När jag bara var 10 veckor gammal och gick på en liten upptäcksfärd i skogen, upptäckte jag att avståndet till matte, hade blivit väl stort. Fick ju bråttom förstås. Jag dundrade rätt ut i en jättevattenansamling och for under vattenytan med hela kroppen … jag blev både paff och skiträdd. Och så frusen jag blev sen då - jag började skaka av köld. Matte lyfte då upp mig och stoppade mig innanför sin jacka och guuuud så sköööönt det var.

Men sen, en månad senare, åkte vi en dag till Landvettersjön/Gröen, där det finns en liten perfekt sandstrand för en liten valp som ska bekanta sig med vatten och bad. Vi hann inte mer än fram till stranden förrän jag hittade, resterna från en JÄTTESTOR gammal gädda. Matte som inte är lika snabb i tanken som jag, fick stora bekymmer innan hon lyckades “överrumpla” mig, efter att ha försökt med div. lockelser och glada tillrop. Medan matte “hängde” upp gäddan i ett träd, passade jag på leta upp en annan fiskrest. Matte “bad till gudarna” att det inte var nån krok i det som jag smaskat i mig.
Sen upptäckte jag VATTNET och det var riktigt kul att höra smattret medan jag sprang längst vattenbrynet. Matte slängde ut min snörleksak i vattnet, och jag lyckades tänja ut min kropp så att den blev så låååång för att så småningom få tag i snöret.

 Helt plötsligt kastade matte ut dummyn i vattnet, samtidigt som hon själv plumsade i. Jag tänkte här får man nog agera - så jag plumsade efter, även om det var lite läskigt när jag inte längre bottnade - men jag började “veva” med benen och lyckades fånga dummyn. Yes !

Ytterligare efter en månad, hade matte och husse en liten cermoni för min “företrädare” Majkie, då dom spred ut hennes stoft/ kvarlevor i hennes favorit sjö.

Efter att ha torkat sorgetårarna kunde dom glädjas åt MIN simmarkarriär - och torkade nu glädjetårarna istället. För NU lärde jag mig nämligen SIMMA på “riktigt - om än liiite “hjälpligt” - först med mkt “plask” och på väg tillbaka lugnt och fint.

MITT LIVS SKRÄCKUPPLEVELSE
Medan jag som vanligt, sprang på stigen framför matte och husse, kom en “mouintainbike”-cyklist - jag hamnade FRAMFÖR cyklisten och blev dödsförskräckt och vände flydde SKRIKANDE i panik med cyklisten “pressande bakom mig”. Cyklisten bara fortsatte utan att ta någon som helst hänsyn till mig - matte och husse skrek på cyklisten att han skulle stanna - vilket han INTE gjorde. Jag hörde ingenting - varken att det blåstes i visselpipan eller rop från både matte och husse - utan jag bara sprang och sprang och sprang … tills jag hörde min “räddande ängel” husse komma. Husse, hade sprungit ikapp mig och skällde ut cyklisten, som ursäktade sig med att “han inte kunde veta att jag var rädd ! Matte, som hade (också) fått panik, hade börjat gråta - såg scenariot, att jag sprungit ut på stora vägen … men blev så lättad när husse kom bärandes på mig.
Väl hemma, så “plockade” husse fram sin cykel och cyklade fram o tillbaka “framför nosen” på mig - vilket gick bra och sen passade matte och jag på att gå fram till grannen när han “meckade” med sin cykel o det gick oxå bra … kan säga att idag är jag inte alls rädd för cyklar !

TYSON-FLÄSKLÄPP
En kväll när vi skulle slå oss ner framför TV’n hade jag så ont i läppen att jag inte kunde slappna av - jag vankade av och an och kunde inte bestämma mig var och hur jag skulle lägga mig. Först i soffan, sen ner från soffan, la mig på mattan, sen under bordet, sen upp i soffan igen. Inte förrän jag tryckte upp mig i mattes famn upptäckte dom min svullnad i läppen. DÅ först förstod dom att jag blivit getingstucken. Jag somnade till slut och efter ca 45min. hade svullnaden gått ner och jag blev piggare igen.

DEN STORA MOGNADSFASEN HAR INTRÄTT
Sen har vi ju den dagen (jag 5mån.) då jag LYFTE PÅ BENET när jag skulle kissa. Gissa om matte & husse häpnade - dom tittade på varann och flinade. Jag testade först att lyfta emot en grästorva och se det gick ju jättebra - hade full koll. Testade sen mot ett träd - ha - det var väl inget att hetsa upp sig över - det gick ju skitbra det också ! Sen att strålen inte träffade målet, var just i det läget av mindre betydelse.

KLANTARSEL X 2
En dag i höstas, när husse och jag var på promenad vid Furåstjärn. Då sprang jag ut på ett berg, med sjön nedanför. Jag skulle bara ut och utforska nåt som verkade spännade. Ojdå, där slant jag visst. Jösses jag svävar ! Oohh nej - plums ! Åh fy vad kallt. In mot stranden - hjäääälp HUSSE, jag kommer inte upp ! Och jag kommer inte NER, Özet, du får simma diiiit bort - koooom Özet ! VA? Vad tog han vägen ? Jösses, har han sjunkit ? Spring spring spring … men jasså - DÄÄÄR är du - vad duktig du var som simmade diiiit bort - nu når jag ju dig och kan dra upp dig …
Kan säga att det inte bara är Özet som är klantig. På kvällen, samma dag, ramlade Mickel (katten) i Özets vattenskål från fönsterbrädan, där han försökte balansera förbi en krukväxt - mycket vatten blev det …

SKAM DEN SOM GER SIG !
Var en heldag på Styrsö, med matte och våra kompisar. Först åkte vi färja = baggis - är ju coola killen ! Sen lekte vi, jag och mina två goldenkompisar - fullt ÖZ så att säga - ha ha ! En stunds vila, sen promenad. Mera lek. Och det var SEDAN DET HÄNDE -dom lämnade mig kvar på gräsmattan tillsammans med Marco & Razzel - jag borde ju vara trött och känna mig trygg med M&R - HA - säger jag bara ! Jag skällde och skällde … och skällde och skällde … Nu får vi inte gå ut, för då förstör vi allt, var det nån som sa - och jag fortsatte och skälla … och skälla ! Matte började bli orolig på vad grannarna skulle tänka och säga - skit i dom sa Lotta - han tystnar snart ! Och hade inte “granntjejen” kommit över och “brutit” hade jag säkert forsatt att skälla !!! Men efter det, kom jag liksom av mig och kände jag att det kanske var dags att “slå mig till ro”. Då hade dom (matte & co) gjort i ordning allt, inför grillningen och kom ut till oss - mig & “grabbarna GULD” - och det blev grilla av.

EN “UDDA KURSDAG”
En dag, i höstas packade vi in oss i bilen och hamnande på en stor parkering. Vad var nu detta ? Men förvånad blev jag, när alla mina kurskamrater dök upp på samma plats. Det skulle tydligen bli s.k. miljöträning i “stadsmiljö”. Lilla Lerums Centrum skulle få agera stadsmiljö. Först blev det “stanna kvar i bilen” medan kamraterna passerade våra bilar - men herre gud, hur länge skulle detta “tjafs” pågå ? Ja, en liten stund till tydligen !
Sen ut ur bilen och vi fick börja med våra övningar - gjorde inkallningar och möten med lös hund på en gångbro. Matte var så nöjd med mig, eftersom jag skött mig exemplariskt. Sedan kom vi till torget, MITT PÅ TORGET - där vi skulle träna ytterligare möte med lös hund. Men det blev för mycket för både mig och Luna (mötet) - vilket resulterade i ett (flera!!!) busrace mitt på torget, bland alla lördags shoppande flanörer. Efter en stunds racande, “rullades in” det in en knallgul tennisboll framför min nos. Jag fångade bollen och lystrade till mattes inkallning och sprang i full fart och överlämnade bollen hos henne. Kan säga att hon var så glad att jag inte kom på tanken (vad vet hon om det ?) att apportera - slita tag i en av alla gravutsmyckningarna (torghandel och allhelgona) som låg på marken för försäljning. Phu !!!

MINA KREATIVA ÅDROR
Dagen då jag myntade mitt motto “KAN SJÄLV”, var då matte glömt stänga till trappan upp till övervåningen. Tänkte då att det kunde vara lämpligt att pasa på att träna på hur det skulle gå att klara mig själv, IFALL matte&husse skulle gömma av mig och inte komma tillbaka - man vet ju aldrig ! Jag tänkte - här får man nog samla ihop allt vad filtar, täcken och kuddar heter och göra det riktigt varmt och bekvämt. Jag lyckades ganska hyfsat om jag får säga det själv, vilket inte matte alls tyckte. Förstår mig inte riktigt på henne !

 En dag, i brist på annat, hade jag roat mig med att gå lös på husses almanacka. Ville ju ha koll på det gångna årets händelser. Jag läste och läste tills den var söndersmulad i dess minsta beståndsdelar. Matte fann den, helt oigenkännlig, utspridd över hela mattan i vardagsrummet.

Lite senare, samma dag, då vi var på vår dagliga lunchpromenad i skogen, fann jag ett fruset älgkadaver. Kan tilläggas att jag var på andra sidan ett smått fruset och framför allt BRETT vattendrag och isen höll bara för mig och inte en stor tung matte - hi hi !
Matte försökte locka på mig, med alla medel - först ropade hon i vanlig ordning - vem bryr sig i det läget ? Inte jag i alla fall ! Jag brydde mig inte heller, då hon sprang och gömde sig bakom ett stort timmerupplag - visste ju att hon var där någonstans. Och så fortsatte vi en stund, matte &jag - jag fick all tid i världen att fortsätta att frossa på mitt fynd. Men när hon helt plötsligt, alldeles “vild” i blicken och med stora “älgkliv” ångade ut i det svagt frusna vattendraget, tänkte jag - OJ OJ nu är det ALLVAR, bäst att göra som kärringen säger, men jag tar med mig en bit som jag kan slafsa i mig på vägen in till henne. Sen kunde vi återgå till “ordningen” och fortsätta vår promenad. Kan tillägga att “Ulrik” kom på besök på natten !

En annan dag, när jag var ensam hemma, såg jag mig omkring och tyckte det var dåligt med julpyntning - så jag tänkte “KAN SJÄLV” - och “man tager vad man haver” - och “hej och hå med farbror Frej, se vad man med en kudde kan göra … tjola hopp tjola hej … och det blev ett vinterlandskap så vackert” !

Vidare kan jag berätta att husse numera är något tveksam till att jag ska få följa med honom på jobbet - han har nämligen inte samma åsikter som jag, om lastbilens inredning - främst när det gäller bilens växelspak och vindrutehandtag, som jag i höstas, gjorde mitt bästa för att han skulle byta ut. Men nej, inredningen har fått vara kvar om än lite “skamfilad”.

Till sist kan jag berätta att jag en kväll i juldagarna fick uppleva mitt livs första snöfall, som oxå får summera mitt allra första levnadsår ...