KURS TÄVLINGSLYDNAD - 3:E

Inför kvällens träff hade jag efter lite beslutsångest, Kommit fram till att "rutan" och "fotgåendet", skulle få bli momenten som få sig en genomkörare. Att fotgåendet inte skulle "hinnas" med dag, visste jag inte då !

Redan i trappan märkte jag att Özet började sniffa och vädra med sitt lilla nylle. Och när vi slagit oss ner – innan vi beslutat oss för i vilken hall vi skulle vara – började han med höjt huvud/nos vädra värre än värst. – Öhh .. hon löper litegrann, informerade matten till den svartbruna aussin. – OK, då vet jag, ifall det blir strul, svarade jag tacksamt ! Senare fick jag reda på att hon inte löpte litegrann, utan höglöpte !!! Och som om det inte varit nog – ytterligare en av tikarna (grönisen) löpte …

Özet&jag första paret ut – "RUTAN" !
Jag förklarade hur vi tränat och var vi stod, innan vi visade hur det såg ut. Placerade ut targeten och sände – kanonbra ! Upprepade några gånger och varierade avståndet – blev lika bra. Efter lite snack, med råd och tips – som tex. kör några ggr med targeten, ta sen bort den utan att han ser och se hur det funkar … funkar det inte – backa ! Sagt och gjort – vi testade – första gången funkade det, men inte andra. La tillbaka targeten och successivt puttade Git in targeten under mattan – längre in för varje gång och till slut syntes den inte … kanon ! Där efter vilade vi medan de andra körde sina utvalda moment.

När det sedan var vår tur igen och vi fortsatte med "rutan", påpekade Git hur JAG själv agerade – jag liksom ”hjälpte” Özet framåt med min överkropp … du måste STÅ STILL så han inte går på din kroppsrörelse ! Titta RAKT fram mot målet/rutan – titta INTE på Özet och skicka honom när HAN tittar mot målet. När Özet TITTAR på målet !!! Jaha, hur ska det gå till då … han som limmar mig med blicken vid stillaståendet … Git försökte med all möjlig störning … men Özet kunde inte slita ögonen ifrån mig !!! Men vi ”kämpade” och lyckades till slut … t.o.m flera gånger …

Men sen när vi, som sista övning ställde upp rutan i ett annat hörn – var Özet så trött att han – vid upprepade kommenderingar - la sig med ”haka i” istället för att springa in i rutan ! Säkert en kombination av trötthet och löpdistraktion.

BRUKSSÖK - RÅHULT

Råhult – sol och ca 5 +grader – underbart vårväder - terrängen var bra – gles granskog – rutan låg till höger om pyttetjärnens vindskydd.

5 st - Britt, Lena, Jennie, Aneta och jag. Roligt att Lena och Elda var tillbaka, efter sin frånvaro pga Eldas envetna handlovsskada.

Jag figge åt Sambo och Lola, som gick sist. Özet gick ut som 2:a och Aneta och Jennie låg figgar, likt förra söndagen. Vi körde 7 slag. Det mesta gick hur bra som helst, sånär som ett par skick – det ena i mitten, då jag skickade trots han INTE hade sett dykuppen – efterklok som jag är (ha ha) tänkte jag på att han faktiskt hade kollat åt det hållet han sprang ut åt – nämligen framåt i rutan – kallade tillbaka och skickade på nytt – då gick det perfekt.  Det andra skicket där Özet fick lite huvudbry – obs, här fick han (medvetet) INGEN dykupp - var det sista (7:e) där miljön var ganska öppen - typ en bred korridor – och Özet vek bakåt in i skogen istället. Men han sökte sig ganska snart tillbaka och fann Jennie. Duktigt, även om det inte var klockrent … han gav inte upp, utan jobbade på hela tiden.
Påvisen inga som helst problem och även ingångarna/återgången (till stigen) var för det mesta bra, då jag mötte honom.

När alla hade kört färdigt, avslutade vi, en liten kvartett, bestående av Lena & Unni (mops) och jag & Özet, med en skogspromenad i det underbart härliga vädret, medan Özets älskling Elda fick vila sitt ben innan hon fick gå sin runda utan att bli upphetsad av Özet !

VIDAREUTBILDN. OCH VÅRKÄNNING

Tommy & Özet tog en förmiddagspromenad, innan vi åkte till Långedrag och kusin Lasse & Elisabeth för Özets vidareutbildning i "hantering av separationsångest". Vill ju att vistelsen ska bli så bra som möjligt, vilket den med all säkerhet säkert kommer att bli. Det blev ett kärt återseende för oss alla – men särskilt för Tess & Özet förstås. En stund senare, efter lite snack och efter att hundarna varvat ner, sa vi  (Tommy&jag) hej då och lämnade huset. Vi åkte ut till Saltholmen och vandrade ut på bryggorna för att fördriva tiden. Efter drygt en kvart återvände vi till det Tess’ska hemmet, där det bjöds på fika. Özet hade varit lugn, bara tittat lite efter oss – vilket kändes så jäkla skönt ... inte att han hade tittat lite efter oss, utan att han hade varit lugn alltså - he he !

Efter hemkomsten, gjorde Tommy sig i ordning för en bowlingkväll med grabbarna och därefter skjutsade jag in honom till stan. När jag åter kom hem åt jag en bit mat, för att sen ta med mig Özet för en kvällspromenad, för att uppleva den första RIKTIGA vårkänningen.

TRÄNINGSTÄVLING I LYDNAD

Ikväll åkte vi till Hundstället Hjärtat för att delta på en av deras träninglydnadstävlingar, med Mette Klavenes som domare. Att vi aldrig varit där tidigare, visade sig vara en prövning som heter duga – det mesta gick nämligen i snusandets tecken …

 Platsliggande - Özet låg duktigt som 3:a, bredvid en flamsig och orolig flathane, som fick ett ”flipperspel” likt Özets, i sina tidiga år …
 Tandvisning – Mette gick fram – helt OK
 Linförighet – Özet oerhört snusig och tittig - kollade bakåt för att ha koll på vad som hände bakom/vid sidan, där publiken bestående av förare och gläfsande hundar befann sig – MYCKET störning alltså.
 Läggande u.g. – blev tvungen att ge ett (kraftigt) DK i form av en halvhalt - ville inte resa sig vid ”sitt upp” – fick putta med foten på honom, för han var upptagen med att SNUSA på nåt i mattan …
 Inkallning – helt OK
 Ställande u.g. – ännu kraftigare DK än lägg. u.g – fick kommendera två ggr – precis när jag skulle gå tillbaka, började han gå några steg åt sidan för att snusa på något bredvid där han stod -  tog tillbaka honom och lämnade honom igen (en liten bit)
 Apportering – en liten storlek - luktade på den först – rullande den lite i munnen – ville sen inte släppa den !!! har ALDRIG hänt förr …
 Hopp – sprang bredvid -  gjorde om – helt OK

Sammanfattningen kan göras mycket enkel - ”Mister Snusmumrik” everywhere …

SEMLAN ÖZET 3 ÅR

En kärleksförklaring .........

Bullen - med sin underbara (kardemumma)smak/doft ... som Özet 

Mandelmassan - sådär lagom mjuk ... som Özet

Grädden - fluffig och ÄKTA ... som Özet 

GRATTIS MITT/VÅRT HJÄRTA, MITT/VÅRT ALLT !

LYDNADSTRÄNING - GRÅBO - 7:E

I kväll var vi åter - för oss 5:e gången - i ridhuset i Gråbo för en stunds lydnadsträning och vi var en samling på 7 st, inkl. oss själva.

Uppvärmning med framtag (fotgående några steg), med snörbollsbelöning och vidare med lite position och ingångar.
 Fotgående/linförighet – i början rätt hyfsat – men sen blev Özet låg och gick ner sig totalt, pga av att det slängdes ner plastdunkar från läktaren för en av deltagarna skulle använda dom vid sin skyddsträning !!! Fick verkligen jobba för att få igång Özet igen …
 Läggande u.g. – både från fotgående och i backaövn. – gick rätt OK
 Inkallning med ingångar - med hjälp av sargväggen – med blandat resultat - kanske pga Özets ”låghet” !
 Platsliggning  - med bara fyra hundar - reste/flyttade huvudet vid ett tillfälle ibörjan - sen jättebra

Sen gick jag ut en stund för att rasta Özet och mig själv och medan vi vandrade på vår kisserunda funderade jag på att åka hem ... miljön är nämligen imellanåt väl störig för Özet, som tar illa vid sig, vid buller och bång som sker vid skyddsträningen. Hur som helst återvände jag när jag hörde att bullret hade lagt sig och lugnet åter hade infunnit sig.

Bad om hjälp med kommendering av trygga Lasse, som efteråt gav mig några värdefulla tips och tänka på.
Avslutade med det bästa Özet vet – BUDFÖRING – nu med en främmande mottagare (Maria)
 Budföring – samma fart och glädje som alltid, även om han satte sig jättesnett vid Marias sida, men hon ”vågade” inte störa honom …

TESS PÅ SPORTLOV

Igår söndag, lämnade vår inneboende Tess oss och återvände till sin ordinarie familj. Även om hon är den ljuvligaste lilla beaglen man kan tänka sig, så är det ändå rätt skönt när "stormen" nu har lagt sig !

Ibland säger bilder mer än tusen ord ....

BRUKSSÖK - BERTILSSONS

Brukssök – Bertilssons p-plats – mulet och 2-3 +grader – kontrast till gårdagens regnande - terrängen var bra – blandskog, med hyfsat bra legor – på ena sidan mynade skogen ut i blöt ”ängsyta” = ledningsgata. Rutan låg kanske lite väl nära vägen ner till Bertilssons stuga – mycket dofter och folk i rörelse (särskilt en helg) både i och utanför skogen … Särskilt Lola hade STORA svårigheter !

4 st - Britt,  Jennie, Aneta och jag.
Idag hade jag grundat med ordentlig frukost, så jag inte skulle bli orkeslös och stupa, som sist.
Jag figge åt Sambo och Zoe, som gick sist. Özet, som gick ut som 2:a hade Aneta och Jennie som figgar. Vi körde 7 slag. Det mesta gick hur bra som helst, sånär som ett enstaka skick, då han kom tillbaka med skinkosttuben som Aneta hade tappat på väg ut till gömmet. Min stora lilla apportör !

Skickade flera gånger utan att veta om han sett dykuppen eller ej – gick strålande bra. Ingångarna/återgången (till stigen) inga problem – jag mötte honom visserligen , men ändå. Påvisen heller inga problem.

JAKTKURS - TITTI & JAANA - 1

Idag körde vårens jaktkurs för Titti & Regina igång. Jaana hade hoppat in som vikarie för Regina, som var på sportlov. Ang. vädret, kan man nog konstatera att det nog bara kan bli bättre framöver, för just idag var väderleken inte den bästa – regn regn regn och åter regn, med nån plus grad = dvs rå GBG-kyla !
Vi höll till i Ljungslätt och dagens tema var markeringar.
10 st deltagare – 5 labbar, 2 golden, 2 flattar o Özet ensam tollare.

Efter inledningen med uppvärmning - jaktlydnad kombinerat med markeringar och apportering, fortsatte vi sen med olika markeringsövningar i olika miljöer.
Özets markeringsförmåga var kanske inte den bästa idag, vilket därimot hans grepp var – inte på topp men bättre än någonsin tidigare. Att jag uppmuntrade högljutt är en annan sak, vilket jag gjorde medvetet.  Om greppen var en tillfällighet återstår och se, hur som helst kommer vi att träna vidare hemmavid ….

KURS TÄVLINGSLYDNAD - 2:A

Jaha, så det kan bli ... till skillnad mot förra gångens träff med Git, då jag åkte därifrån full av framtidstro ... åkte jag denna gången därifrån något konfunderad !

　

Momenten jag ikväll hade planerat att ta upp, var ingångar och läggande under gång - båda moment, som jag funderat på sen den senaste tisdagsträn. i Gråbo (ridhuset). Ingångar vid inkallning, eftersom han börjat slarva vid avsluten och läggande under gång,för att jag önskar ett snabbare läggande.

Först ut blev "ingång/inkalln.". Git ville först se hur våra ingångar såg ut och därmed visade vi ett par stycken, som alla var lika BRA. För att hindra Özet från att ta ut svängen bakom mig vid ingången efter inkalln., var att ta hjälp av en vägg eller likn. och att sen lämna väggen allt eftersom. När vi praktiserade det hela, blev ingångarna utmärkta hela tiden. Om det var väggens förtjänst eller att tempot/farten vid inkalln. inte var den bästa, eftersom hallen är liten och avståndet är kort, kan jag inte avgöra.

När det senare var vår tur igen och dax för " läggande u.g." När jag första gången visade gick det hur bra som helst - Git undrade t.o.m. vilka krav jag hade ???) - men sen la han sig saktare och saktare för att till slut inte lägga sig alls. Min tanke var/är att jag inte ville/vill berömma utan att jag själv var/är nöjd med tempot. Git höll med och menade att, OM han verkligen kan och vet vad han ska göra - SKA han ju inte ha beröm förrän han gör det så BRA som VI/JAG önskar ! Men kontentan av det hela, så är MIN (Maggan) egen terori, att han i avsaknaden av beröm blir allt mer osäker och slutar därmed att lägga sig och börjar även tappa tempo och släpa i "framtagandet", vilket han nu hade börjat göra - såg ut som han hade sålt allt smör och tappat ALLA penagarna ! Måste nog backa och börja kräma i med belöningar igen ...

När jag en stund senare, efter kurstidens slut - innan hemfärd - körde några ytterligare "lägg.u.g" och BELÖNADE, funkade det riktigt bra ... och kunde därmed åka hem i något bättre tillstånd än vad jag kände direkt efter vår stund med Git ...

BRUKSSÖK - TAXRUTAN

Brukssök – Jonsered (taxrutan) – sol och 3-4 +grader – kontrast till den senaste tidens kyla - terrängen var jättebra – blandskog, med bra legor  – lite glesare på ena sidan och något tätare på andra sidan.

5 st - Britt,  Jennie, Aneta, Annica o jag.
Jag figge åt Lola och första skicket för Sambo, eftersom jag sen gick för att hämta Özet, som gick ut som 3:a. Annica och Jennie figgar åt Özet. Vi körde 7 slag. Kände att jag själv hade svårt att se dykupperna och därmed inte gjorde det lättare för Özet, som också hade lite svårt vid en del skick. Dom senaste gångerna har jag skickat trots att jag varit osäker på om Özet sett eller ej, vilket DÅ har gått strålande. Men NU gick det alltså inte lika bra, fick kalla tillbaka för att skicka om ett par gånger. Han hade också svårt för ingångarna (till stigen) efter markeringarna, men ”tog” sig när jag började möta upp honom. Han strulade även vid påvisen vid flertal tillfällen. Sista skicket avslutades med ett tjo istället för dykupp, där skicket gick in i ett tätt unggranskogsbestånd. Han letade länge, innan han kom tillbaka – gick närmare och skickade igen, vilket då funkade bättre.

Dagens sökträn. var alltså inte en av Özets bästa prestationer (men helt OK) för att inte tala om MIG SJÄLV, som ”klappade” ihop av utmattning efteråt (orsak=misstänkt slarv med frukosten) o fick åka hem lite tidigare …

GREPPLÄRA

Efter tips om jaktkurs med bra instruktör (Lars-Göran Stervik/hundiversitetet), anmälde jag oss – Özet&mig – till jaktkurs i vår. Samtidigt med anmälan beskrev jag vår situation gällande dom slappa greppen och dagen efter blev jag uppringd och pratade med L-G, som ville diskutera ”problemet”, vilket vi också gjorde i ca 1 timme. Kände direkt att både ”kemi” och åsikter överrensstämde – kände starkt förtroende helt enkelt.

Han pratade mycket om relation mellan hund och förare och olika belöningsformer. Målsättningen är att uppnå en relation, där hunden inte vill annat än att samarbeta  –  förstås ! Efter ett givande samtal hade vi kommit överens om en träff  för konsultation, som förhoppningsvis skulle/ska leda till – med intensiv träning – att få ordning på greppet.

I morse (förmiddagen) lämnade Özet & jag vår inneboende för att träffa Lars-Göran för en stunds ”mangling”. Syftet var som sagt, att reda i Özets slarviga grepp. Efter att ha sett oss in action, menade han att vi redan nu hade en bra relation, men att den var lite ”naggad” i kanten. Özet ”kan sin sak”, men behöver veta att det inte längre är nån ”lek”, utan att jag måste sätta lite ”press” på honom. Fick en massa bra tips, som han själv först visade, vilket då såg så himla lätt ut (Özet hängde på, hur bra som helst) men när jag själv skulle göra samma sak, var det inte lika lätt – hade lite svårt med timingen, men med lite övning ska vi nog få till det.

Efter en stunds övningar blev den mentala pressen för stor för Özet och han ”skakade” av sig pressen, med hjälp av en rymning och ett litet racande. Men när han sansat sig igen, fortsatte övningarna, bl.a. med olika dummysar – en med fågelvinge, en med tvättbjörnsskinn (konstigt, sa Özet) och slutligen en tungapport. När han efter andra markeringen, levererade dummyn med PERFEKT grepp – har aldrig sett honom så klockren – tyckte vi att det var lämpligt att avsluta och gjorde därmed så.

Nöjd och glad efter passet och efter en stunds eftersnack med : "träna nu på detta - korta pass flera ggr/dag - och du ska se att det kommer att hända saker" ringandes i öronen , tänkte jag på hemfärden, att detta kanske kommer fixa sig  sig till slut ändå ...

TESS PÅ SPORTLOV

Ikväll fick vi åter besök av Tess, men till skillnad mot sist blev hon nu KVAR ! Skall tillbringa tiden med oss i 1½ vecka medan matte & husse (kusin Lasse) tillbringar sin tid på skidor i Österrike. 

En liten snopen och ledsen Tess, sitter undrande och spanar ... men finner sig snart till rätta !

LYDNADSTRÄNING - GRÅBO - 5:E

Ikväll var vi åter på ett lydn.trän.pass - 4:e gången för oss - i ridhuset i Gråbo.
8 st var vi denna gången.

Kontakt (I)  –  från startposition
Position –
Tävl.framtag – kort strecka, sen belöning
Kontakt (II) – med störning nyttjade dom andra som tränade strax bredvid
Fotgående  –  ngr'a "samlade" vändn. - resterande "lekfullt" fotgående/språng
Ingångar  –  utmärkt (tror jag) - men behöver någon (kunnig/kritisk) som ser hur det igentligen ser ut !
Inkalln. –  slarvar fortf. med ingångarna
Läggande u.g.  –  både tävl.mässigt o "backa"övn. - detta var det enda på hela kvällen som inte gick så bra - snabbare läggande önskvärt
Platsliggande  –  m. hakan i
Kontakt (III)  –  med ”planerad” störning
Rutan  –  med target-pkt(lock)
Budföring  –  som avslutn. innan hemfärd

Sammanfattningsvis kan jag berätta att Özet var supertaggad och skitglad under alla passen - hade kanon focus och hade jätte bråttom ut på plan efter varje pausevila.

VILSE I STORSKOGEN

Efter div. meningsskiljaktigheter om hur kul det är att träna sök i sträng kyla eller ej, eller kanske snarare om hur skadligt det är för hundarna att sitta länge i kalla bilar, så ställdes dagens sökträning in, efter mycket om och men. BRA tyckte jag själv, då jag tycker att det känns överdrivet att köra till varje pris.

Istället blev det en långpromenad tillsammans med Malin & Mara.

– Ska vi gå till Råhultsstugan, frågade jag ? – Javisst, men bara DU hittar, för det gör INTE jag. – No worries, svarade jag !
MEN … när vi passerat det nu frusna kärret och var på väg upp i den både avverkade- och stormfällda granskogen, var jag helt plötsligt lite vilsen … – – Hhumm … känner inte riktigt igen mig, måste jag nog erkänna  –  Ja, JAG känner definitivt inte igen mig, svarade Malin  –  Det är lungt, lita på mig …  vi ska nog dra oss diiiiiit bortåt ...  eller ... där bortåt ... eller … nämen … här är ju ”leden” … ja, då borde vi nog gå bortåt där … nja, eller snarare diiiit bortåt …

Medan vi gick längst stigen beklagade jag mig över att jag inte kände igen mig ...

... men  för att korta ner historien något, så kom vi till slut fram till den större grusvägen/ridvägen och fortsatte den tillbaka till klubben. När vi skiljdes åt och hade tittat på klockan såg vi att det gått 2 ½timme sen vi startade.

ATT FÅNGA DAGEN

Idag har jag unnat mig en hel dags härlig ledighet. Startade med en utdragen sovmorron, åt frukost framför TV’n i favoritfotöljen, medan jag såg temperaturen så sakterligen stiga från de – 15 gr. som termometern stod på när jag steg upp.  Efter frukosten pillrade jag mig iväg till Allum för en stunds shopping. Visst är det kanske roligare med shoppingsällskap, som man kan skratta och kanske ta en fika med, men nu gick jag ensam i sakta mak och trivdes i allra högsta grad med det.

Det blev några inköp – tröja, skjorta och klocka – hhumm, klockan få jag nog gå tillbaka med …. ha ha … näe inte lämna tillbaka, utan få hjälp med att korta av armbandet … ytterligare ! Men meningen var att jag i FÖRSTA  HAND skulle köpa en liggdyna (inne) + ett liggunderlag (ute) till Özet, men – självklart – var dom slut …  varför känns det som alltid just JAG blir drabbad av   ” s  l  u  t ”  !!!  Ja ja, nöjd med mina inköp till mig själv, stannade jag till vid Cederlöfs och inhandlade en smarrig semla och ett par solrosfrallor.

Väl hemma var jag efterlängtad och blev jag välkomnad – som alltid – av en strålande glad gosse.

- VAD har du i påsarna, matte ? 
- Kolla själv, Özet !

Efter en fralla och OBOY, letade jag fram de varma termobyxorna och kände mig fullt rustad att gå ut på en långpromenad i det vackra vintervädret, med sol och –10 grader.
Färden gick mot Kåsjön och inte hade vi hunnit särskilt långt, förrän jag såg Özet stå där med ”rest” hållning och hög svansföring ! Oops – hund i sikte … - Özet KOM … - Nej aldrig i livet att jag gör, hon den där donnan där borta, doftar ju så gott … sa Özet och sprang fram till två ”welch springlar”  (en kastr.hane + en tik, som precis hade börjat löpa) men mig efter, ursäktande, med blossande kinder … och istället för sura miner, fick vi ett riktigt trevligt samtal.  Sa hej då och gick vidare … ooops – ny hund i sikte … - Özet KOM … - Japp, kommer på stört … även om hon var en söt golden, så går inget upp mot DIG  MATTE ... - Ha ha  jätteroligt, Özet !

Fortsatte vår promenad utan incidenter – såg några skridskoåkare på sjön – och på väg tillbaka till bilen hade det börjat blåsa och med den köldeffekten blev det nu genast SVINKALLT !  Men hemma var det inte kallt – gissa om en kopp kaffe och SEMLAN satt fint nu !

UNDERBARA LUNCHPROMENAD