GOD JUL

FÖRRA HELGEN

Förra helgens "händelser" i bilder ... nu stundar julstök ...

DET ÄR KONSTIGT ....

.... när man känner på sig ”en sak” ....

Efter lördagsmorgonens tvivel och skepsis, som senare tyvärr visade sig stämma, så slutade helgen ändå till slut på ett strålande sätt.

Skriver en liten rapport vad det lider ....

.... NU har jag "lidit" färdigt och ska berätta !

Det är konstigt när man känner på sig en sak, som senare visar sig stämma. På lördagsmorgonen skrev jag i Facebook ”Jag är skeptisk ... men vi gör ett försök och ansluter oss !” Vad jag då menade var att jag hade på känn att det skulle strula, inför den tänkta gemensamma träningen med kurskamraterna från höstens lydnadskurs. När jag svängde av vägen, kollade jag bilklockan, pga att jag såg på långt håll att p-platsen var tom på folk (bara bilar) – klockan var 11.03.
Jaha – tänkte jag ! Min skepsis var tydligen befogad ...

... men iallafall ... så gick jag upp till appellplanen, bl.a. med en tanke att dom möjligen kunde vara där ... vilket dom inte var ! Men hur som helst - så intog vi en nyplogad/skrapad plan och började träna - först kontakt, för att sen köra vidare med positioner och ingångar. Inte så lätt med varken kontakt eller focus, ska jag säga, när det samtidigt tränade en tjej med en BC i andra hörnet av planen. Men det tog sig och efter en stund hade vi fått upp, om inte perfekt kontakt, så ganska hyfsad ändå. Sen efter ytterligare en stund, när tjejen & BC'n hade gått, blev kontakten ännu bättre och vi körde både stående och platsläggande under gång (med annan trän. imellan) som oxå gick ganska bra. Lite ringrostiga måste jag nog erkänna att vi båda var.

Vi gick sen - efter lydnaden - mot sjön (Maderna) och vek av in i skogen och vidare upp på höjden och för att fortsätta med lite apportering på egen hand. Jag hade inte med mig annat, än en av Özets belöningsleksaker - men den fick duga. Vi körde nån form av "markeringar" ... han satt brevid mig, medan jag kastade leksaken ut i snön, ca 15-20 meter. Jag kommenderade och Özet hämtade, utan några större problem. Bara vid ett tillfälle då den hamnade under några grenar, behövde han lite tid.

.......................
Vi gick vidare och korsade vid flera tillfällen färska älgspår och Özet spanade och vädrade som värsta ... ja, vet inte vad ! Hur som haver , så kopplade jag honom imellanåt när jag var osäker på om han skulle dra eller ej ... Sen när vi vandrat i ca 45 min och nästan hade gått runt, studsade Özet iväg, med sträckt hals och högburet huvud - jag kallade in - och när han fick klartecken att kila iväg igen, så studsade han iväg på samma sätt igen - men nu med ännu större intresse. Nähä du Özet, det här går inte ..... - KOM ! Jag kopplade honom och när vi passerat ett litet kärr fick jag syn på vad det var han hade känt ... vi passerade älgarnas liggplatser ... där var säkert 7-8 st liggplatser i snön och massor (förstås) av älgspår. Jag blev så fascinerad att jag totalt glömde av att fota, som den "dokumenterare" jag är. Det var en ganska märklig och häftig känsla när man passerade platsen. Özet var som "tokig" och drog i kopplet som aldrig förr.

Väl hemma mailade jag kurskompisarna, för att delge min besvikelse … och efter svaret jag fick är jag fortfarande skeptisk !!! då jag tyckte att ursäkten var ganska "ljum" ... bara - "Attans, vi måste gått om varann precis!" - VA ? Gått om varandra ??? Jag var ju där enl. överenskommen tid ... brukligt är väl ändå att vänta några minuter innan man ger sig av ...

... men nu ska jag inte lägga mer energi på detta ...


Idag, på SÖNDAGSeftermiddagen åkte Özet & jag till vårt bästa träningsställe vid Kåsjön, för att träna apportering. Började med några inkallningar med utlagda/slängda dummysar som störning. Fortsatte sen med flera omgångar kombinationer med markering/linjetag. Det var ganska mkt skare på/i snön, så dummysarna sjönk inte så mycket. Inga tveksamheter och han spikade de flesta. Återgångarna var snabba, även om han som vanligt var lite slappkäftad och ”tappade” dummysarna på vägen in. Tränade vidare med stoppsignal. Han var lite tveksam vid första tillfället, sen gick det som smort. Sedan vandrade vi (Özet löst springande) iväg genom skogen och när Özet inte såg la jag ut två dummys – en på ca 50m och en på ca 25 meter. Jag kallade in och riktade in honom först mot 50m – den tog han klockrent ! Riktade in honom på den andra – 25m – den tog han också klockrent, vilket jag inte trodde, för den låg lite skymd bakom en ”kulle”.

OJ så nöjd jag var, när vi började vända hemåt. Kan också konstatera att Özet är rejält TRÄNINGSSUGEN !

NU GÅR DET RIKTIGT BRA ...

... MED SKOTTRÄNINGEN !
När jag idag, vid 12 snåret, åkte hem från jobbet för att hämta Özet, stod termometern på –6 grader. Perfekt tänkte jag och efter en stund såg jag även att solen började bryta igenom molntäcket. När vi kom fram till Titti, i Floda, stod termometern på –10 och solen sken från en allt blåare himmel. Härligt, även om det var kallt.

Titti höll på att träna med Astrid ? eller Lovis ?, medan jag släppte ut ett glatt och nyfiket ÖZ. Jag hade fullt sjå att få kontakt med honom, vilket skulle visa sig att jag även fick i fortsättningen. Måste tillägga att det KANSKE ? finns en förklaring till varför han var mer olydig än vanligt idag - har inte tränat över huvudtaget på snart en månad. Orsaken till träningsbristen är att Tommy, som har ett ”väderberoende” jobb, nu har ett arbetsuppehåll pga av kylan och snön och går därför hemma, medan jag då passar på att jobba in min hutlöst höga minusflex. Det går nämligen åt en hel del tid, till mina lunch(Özet)raster. Min arbetsplats ligger tyvärr, på andra sidan stan – mellan Slottsskogen och Botaniska trg – och har en resväg på ca ½ timme (mkt trafikljus e de) - en väg - om någon nu skulle vara intresserad – ha ha !

Hur som haver – det dröjde en stund innan jag fick ordning på Özets flängande – han skulle bara göra det, och det, och det …. han skulle bara kissa - han skulle bara kolla om han hittade den dummyn som han sett Astrid/Lovis? leta efter – han skulle bara kolla in Tittis bil, som ju doftade både vilt/fåglar och hundar – han skulle bara springa och kolla lite häääär borta … och även lite däääääär borta …
Om jag då skulle berätta lite om själva skotträningen.
Vi började som vi gjorde sist, men vi skippade knallpulverpistolen och gick direkt på 6 mm kalibern. Började på lite längre avstånd för att avsluta 4:e skottet/apporteringen ganska nära, ca 15m kanske.
Sedan bytte vi till 9 mm kalibern och fortsatte på samma sätt som tidigare. Jag var lite orolig, om hur det skulle gå ! Förra veckan, då Titti hade sagt att hon trodde att vi nog skulle försöka oss på 9 mm idag, hade jag själv i efterhand funderat om det kanske skulle vara att forsera … tänk om det skulle bli bakslag ! ”Hemska” tanke ! Men jag litade på fröken och det gick jättebra. Det enda han gjorde, var att han vände sig om när han hörde ekot av skottet, bakom oss. Första gången fattade jag (vi) inte varför han vände sig om – förstod bara att han INTE blev rädd. Men sen, när han även vände sig efter andra skotten, hörde jag själv ekot av skottet.

Han knallade inte någon gång. Jag tyckte han satt med stor förväntan (något pip första gången) men ändå med ett lugn. Men därimot var det lite si och så med leveranserna – ibland hyfsat och ibland ville han göra en liten utflykt. Men DET tror jag inte ska vara några större problem att få ordning på igen …

Efter att jag tackat och önskat Titti God jul & Gott Nytt År och trevlig semester, åkte Özet & jag hemmåt och mina fötter började så sakteligen tina upp. NU (ca kl.23) i skrivande stund, kan jag säga att det regnar och är +2 grader … all snön är väl borta lagom till jul !

RÖNTGEN

Idag genomgick Özet höft- och armbågsröngen. Tillsammans med husse, var Özet alltså och besökte veterinärkliniken idag. Han hade tydligen charmat - om inte hela kliniken, så iallafall halva. Efter den lilla avslappningsinjektionen, däckade Özet på stunds - till skillnad mot vår lilla Majkie, som kämpade imot så länge hon bara kunde och orkade, som det kontrollfreak hon var.

Medan han sov och var avslappnad, fick han en liten rutinmässig "renovering" iform av både kloklippning och tandputsning. Tack vare tandputsningen, är nu resterna (tatueringen) av hjorttryffel-sporerna borta, efter hans ständiga konsumtion av sin älskade delikatess.

När veterinären en liten stund senare hade studerat plåtarna, sa hon att hon tyckte det såg jättebra ut - men det vet vi ju inte förrän vi får resultatet från Sv.Kennelklubben.

Att ett litet ÖZ kunde bli SÅ HÄR trött, hade man inte kunnat ana. Han har sovit och sovit och sovit, visserligen med ett och annat litet avbrott för rastning under dagens lopp.

BLOGGEN I VINTERSKRUD

Bloggen har som synes ändrat utseende …

… har även lagt till ett fält med möjligheter till reaktioner … eller lämna gärna en kommentar genom att enkelt välja profilen … namn/webbadress

SÅ SÅG DET UT ....

När jag var inne och gluttade på Partille BK’s hemsida, såg jag att Tävlings- och Galleri-sidan var uppdaterad och döm av förvåning när jag fick se ett bekant ekipage i galleri’t ...

Hopp över hinder ... när det gick som bäst !
Observera Özets spanande mot tävlingsledaren ...

PLANERAD SKOTTRÄNING

Idag åkte vi iväg på ännu en träff, för att träna skott. Inte så mycket att orda om igentligen – förutom att det gick jättebra. Men här kommer en liten nätt rapport trots allt.
Hälsade först på Titti, som precis hade satt sina hundar i bilen, innan Özet&jag tog oss en nätt liten runda. Det var KALLT. Det var väl främst blåsten som gjorde att det kändes så kallt, för det var inte mer än ca –7 grader och värre gradantal har man ju upplevt !

Vi började med att Titti smällde med knallpulverpistolen, medan hon närmade sig Özet, som stod vid sidan av mig. Özet reagerade glad i hågen, med att vilja springa fram till Titti. Sen bytte vi till 6mm kalibern och kortade avståndet efter varje apportering. När Titti gick iväg första gången, och Özet fortfarande var kopplad, så reagerade han med att bli aningen rädd och började "krångla" genom att backa och vilja vända. Märk väl - då hade ändå inte Titti vänt sig om än, utan gick fortfarande bort ifrån oss, med ryggen mot oss. Jag kopplade då loss honom och sa att han skulle sitta kvar, vilket han också gjorde. Ännu en gång fick jag bekräftat att han blir osäker och känner sig "låst" när han är kopplad.

Sist vi träffades (skotträn.) började han knalla, vilket vi DÅ inte brydde oss om så mycket. Klart viktigare att han blir oberörd av skotten. Knallandet får man väl ta i tu med SENARE, resonerade vi då. Och "senare" får man väl betrakta att det var NU ! Och mycket riktigt - han började förstås även NU knalla - MEN, hann inte mer än nån meter, förrän han bröt och backade tillbaka, efter att jag sagt till. Sen gick det bara bättre och bättre – både hans knallande och hans leveranser blev bättre. För han hade nämligen rejsat med dummyn ett par gånger, innan avlämning. Men när Titti, (MIG, skiter han blanka fasiken i) sa till honom på skarpen, blev han så häpen så han tappade/släppte dummyn i blotta förskräckelsen, men inte värre än att han åter plockade upp den och levererade. Sen efter tillsägningen leverererade han duktigt varje gång.

Men kontentan av allt, var att det gick jättebra och det VIKTIGASTE var ju förstås att han inte reagerade det minsta på skotten. Den sista gången stod Titti bara på 8-10 meters avstånd – tror jag ! har lite svårt för avståndbedömningen.

Att jag schabblade med godisburken, så all godis flög ur burken (denna gången också), är en annan historia … men Özet blev ju glad och jag passade på, att utnyttja den lilla utspridda godishögen som belöning efter apporteringarna.

OPLANERAD SKOTTRÄNING

Efter frukost i soffan till nyhetsmorgon, drog vi – Özet&jag – till skogs. Åkte till PBK och parkerade bilen, för vidare färd mot Råhultstugan. Åter var ”lillryggan” preparerad med dummys. Vi knatade iväg och gjorde flera apporteringsövningar – både linjetag och markeringar – längst vägen, med riktigt BRA resultat. Vilket kändes riktigt bra, till skillnad igår, då vi – Tommy&jag – hjälptes åt med träningen. Då, inledde Özet jätteduktigt, med de ”vanliga” dummysarna, men avslutade tyvärr desstu sämre, när vi skulle låta honom hämta kanindummyn. Första apporteringen gick hur bra som helst … MEN SEN … då startade han det stora RACET ! Behöver väl knappast någon närmare förklaring HUR det gick till … Men som sagt, IDAG gick det jättebra.

Halvvägs, när vi var på tillbakaväg – varit ute drygt 1 timme – hördes det ett högt grovt skott (9mm?) långt bakom oss. Özet reagerade inte alls. Nån minut senare, när jag sa att han skulle stanna (av vilken orsak minns jag inte) hördes det samtidigt ännu ett skott, vilket Özet nu reagerade på. Slickade öron, en liten ”rusning” framåt, samtidigt som han tittade bakåt – jag fortsatte att gå, utan att varken titta eller bry mig om honom – och Özet travade på som vanligt igen. Sedan upprepade detta sig några gånger, när det sköts igen. Men varje ”rusning” blev kortare och kortare och till slut brydde han sig inte alls … jag hade samtidigt tagit fram snörbollen som vi lekte med … Lite senare låg han och tuggade lugnt på en pinne och var helt oberörd, när det sköts vid flera tillfällen.

MEN när vi sen kom ner/fram till grusvägen, där jag kopplade honom – hörde vi ännu ett skott (kanske det 10-12:e?) och DÅ reagerade han IGEN ! Slickade öron, en liten ”rusning”, samtidigt som han tittade bakåt och så gjorde han ytterligare ett par gånger till, även om ”rusningarna” även här, blev kortare och kortare. Jag tänkte på den senaste skotträningen med Titti, då jag (vi) konstaterade att han kände sig obekväm när han var (är) KOPPLAD. Känner sig klart tryggare lös än kopplad. Men sen upphörde skotten och i samma veva mötte vi Lena, med sina 3 mopsar. Vi slog följe en liten tur i skogen runt appellplanen. Özet försökte leka så gott det gick med dom små ”knubbisarna”. Den som var mest intressant och mest road, var lilla Unni som bara är 5mån. Hon hade täcke på sig, vilket gjorde att hon ibland när Özet ”tryckt” till henne, hamnade på rygg och var tvungen att få lite hjälp med att komma upp igen. Hon låg där likt en spattlade liten skalbagge.

När vi kom fram till bilarna släppte Lena ut Elda som suttit i bilen medan mopsarna hade fått sin promenad. Varför Elda hade suttit i bilen och inte fått vara med på promenaden, får jag berätta om vid nåt annat tillfälle. Men hur som helst – Özet & Elda blev utom sig av lycka och röjde runt på parkeringen, medan vi stod och pratade.

NU OCH DÅ !

HAR GOSSEN MOGNAT PÅ ETT ÅR MÅHÄNDA ?

DAGEN EFTER ...

Lunchen idag gick ut på att försöka få ordning och återställa Imse Vimse's dummyleveranser - efter gårdagens rejsande ... Sagt (tänkt) och gjort - med den lilla ryggan fullproppad med dummys - ha ha = 4st, sen är ryggan full - gav vi oss iväg till Kåsjön och mitt favoritställe, när det gäller träningsställen. Jag hade hittat en jättekäck "belöningsask" (en kartnålsask från jobbet) i behändig storlek, som nu var fullmatad med korv.

Började först med några inkallningar över några utlagda dummysar på inkallningssträckan. Gick kanonbra. Det var bara det, att när vi var färdiga - förstod han att övningen var "över" och sprang rätt fram och nöp en av dummysarna som han tidigare så duktigt sprungit rätt över/förbi. Och VAD gjorde han ? Han varken bröt när jag gormade NEEJ eller kom tillbaka när jag ropade .... han började istället rejsa precis som igår - även om cirkeln inte var lika VID som igår. Men DÅ kom jag på vad Titti sa - och vände ryggen åt honom och vips så kom han. Inte för att det hjälpte nämnvärt igår precis ... men NU gjorde det det iallafall. Jag skickade ut honom på den andra dummyn som låg kvar, vilken han lämnade av i hand, så att den satt som en smäck – för att citera Laila Bagge (hennes tydligen ”nya” favorituttryck) !

Sen gick vi djupare in i skogen och gjorde vi flera kombinationer (ca30m) med markeringar och linjetag, som gick kanonbra. Även om han hade svårt för att motstå sina älskade hjorttryfflar, som han rotade fram medan han satt och väntade på att jag skulle slänga ut dummysarna. Den andra gången när han gjorde det, gick jag fram och "bannade" honom lite skarpare än vid första tillfället och då sa han ... - Jajajajaja .... lugna dig nu matte .... jag ska aaaaldrig göra om det .... jag skaaaaa sitta kvar ... jag loooovar .... Och han höll vad han lovade - för sen gick det hur bra som helst - han satt så duktigt kvar som han ju för det mesta brukar göra. Gjorde till och med en dubbelmarkering, som han löste hur lätt som helst ! Inte så långa (ca20m) kanske, men ändå !

Vidare körde vi stoppsignal, som första gången gick lite trevande ... men SEN ramlade polletten ner - AHA tänkte han ! Se där ja, nu var vi ytterligare ett steg vidare i stoppsignalsutvecklingen, kände jag glatt :-) Vi tränade oxå några dirigeringar (dock utan stoppsignal) vilka oxå gick utmärkt.

På tillbakavägen till bilen kändes det skönt att ”ordningen” var återställd, när det gäller avlämningarna … i alla fall för tillfället … för vem vet vad som händer när vi tränar skott nästa gång. Men man vet ju också hur det känns att åka bergochdalbana …

Imse vimse Özet

Efter besvikelsen att jag missuppfattat tiden för skotträningen förra helgen, med Maria, hade jag idag bestämt träff med Titti, på klubben i Lerum vid lunchtid.

Vi började med en enkel knallpulverpistol, vilken han inte reagerade nämnvärt på. Jag måste säga att jag blev lite full i skratt, då jag tänkte på barndomens cowboys-och indianlekar. Sedan fortsatte vi med 6mm och Titti avlägsnade sig en bit och jag förberedde Özet på ytterligare apportering med den nya favoritdummyn – ”Kallekanin” !
.... fortsättning följer ....
Titti sköt första skottet in i sin rygggsäck för dämpa ljudet något. Jag skickade iväg Özet mot ”Kalle” och var beredd med nya favoritbelöningen – torkad fisk – i lilla burken. Özet kom tillbaka med dummyn och jag ”vispade” samtidigt ur halva burken innehåll på marken …. hahaha …. kul !
Hur som haver … det gick ju bra ! En gång till – men nu kastade Titti en av sina egna dummys precis efter skottet, som hon sköt med upphöjd arm (inte i ryggan alltså). Özet knallade direkt efter att dummyn kastats. Skit i det, tänkte jag – bara han förknippar skottet med nåt positivt ju ! Tyckte Titti också i BÖRJAN. Özet tog dummmyn och började rejsa runt hela skogen – fram och tillbaka. Jag gormade, vilket ”naturligtvis” hjälpte föga. Så småningom kom han dock tillbaka, efter lite ”konstrande”. Hela förfarandet upprepades – Titti sköt – kastade dummyn – Özet knallade och rejsade runt med dummyn – jag gormade och blev mycket förgrymmad och frustrerad – Titti sa att jag skulle lugna ner mig (phu!) och strunta i honom – jag gjorde som hon sa – försökte i alla fall. Och Özet rejsade och rejsade och rejsade …. Kanske kunde det vara Özets eget sätt att hantera sin stress på – hummm ! För han var ju inte precis rädd, konstaterade vi – men klart stressad av situationen.

Denna synen såg vi mycket av - tänk dummy istället för snörboll ...Sen när vi skulle göra ytterligare en gång till – märkte vi att Özet reagerade negativt på när Titti lyfte/höjde ”skjutarmen”. Vi provade olika ”positionsvarianter” (UTAN skott – Titti bara höjde armen) - kopplad – släppte kopplet när han visade flykt beteende, för att se hur LÅNGT han skulle springa (sprang INTE långt) / okopplad, medan jag höll löst i några ”hårstrån” på hans huvud (verkade som han kände sig ”tryggast” UTAN koppel – han stressade upp sig klart mer MED koppel, än utan) Sen sköt Titti det sista skottet och Özet sprang ut efter dummyn – själv minns jag inte om han knallade eller ej !!! Och till sist gjorde vi ett skick UTAN skott, bara med höjd arm och dummykast.

Om ingen uppfattade det – så rejsade alltså Imse Vimse skogen runt, vid varje apporteringstillfälle ... men glad var jag ändå – åt att skott-träningen gick så bra som den ändå gjorde. Knallandet får man väl ta itu med senare ...

TACK TITTI FÖR ATT DU STÄLLER UPP - uppskattas verkligen ska du veta !

"Imse vimse Özet klättrar upp för ”trå'n"
"högt smäller skotten Özet springer ”bort”
"upp stiger hoppet och torkar bort all oro"
"Imse vimse Özet klättrar upp igen"

EN "JOBBIG" HELG !

Helgen inleddes med att jag, hade ställt klockan tidigt i ottan (ca 07) vilket inte händer allt för ofta ! Efter frukost och en kort promenad i skogen tvärs över gatan hemmavid, åkte vi iväg till Lindome för att träffa Maria (instr.) som skulle försöka hjälpa till med att få bukt på Özets skottberördhet. Eftersom jag var en kvart för tidig, tog vi oss en liten promenad och när vi kommit en bit, stötte vi på en kille som avverkade några träd, med MOTORSÅG, alldeles intill vägkanten. Özet tyckte det var halvläskigt och ville helst vända tillbaka, men jag låtsades som det regnade och fortsatte förbi sågandet, med ett Öz som tog dom lååååånga benen före dom andra. Sedan passerade vi allt från stora mjölkkannor, trädgårdstomtar till en skällande hund långt inne i skogen. Özet tyckte det var mycket nytt och läskigt och reagerade med lite osäkerhet. Men efter att ha undersökt ”prylarna” längst vägen, kunde han passera dom samma, med stolt säkerhet på tillbakavägen … tills vi kom till stället, där motorsågandet skett. NU stod killen vid vägen (inget motorljud) och meckade med något … och bl.a låg hans orange hjälm på marken. Özet sträckte sig imot killen och gjorde sig så låååååång han bara kunde … för samtidigt som han var nyfiken ville/vågade han inte riktigt lämna mig. Men när vi tillsammans gick fram för att undersöka grejerna på marken gick det bättre. När vi sedan kom fram till Marias hus, undrade jag var de andra (ytterl. 2 hundar skulle skottträn.) höll hus – jag tänkte, jag ringer väl på då ! Och en nyuppstigen Maria öppnade dörren.
– Nu har du nog missuppfattat tiden – vi träffades FÖRRA lördagen …
– VA ??????????? Men vi sa ju …..
– Nej, vi sa …...
– Jaha, då gjorde vi väl det …..
– Ja, och tyvärr kan jag inte hjälpa dig NU, för jag måste förbereda mig för min 50-årsfest som vi ska ha ikväll.
– Jamen ojdå … GRATTIS … och visst, det förstår jag att du inte har nån tid till skotträning då …

Måste säga att jag blev lite förargad att ingen hade hört av sig, efter att jag inte dykt upp förra lördagen – då hade jag inte behövt åka i onödan denna lördagen. Maria hade trott att jag hade ändrat mig och tagit hjälp på annat håll, sa hon.
Aningen sur och beskviken satt jag och tänkte, på vägen hem, att kanske var det lika bra att det inte blev nåt skott just denna morgonen, då Özet ju verkat lite ”smånojig” under den lilla promenaden.

När vi sen kom hem tog Tommy med sig Özet, för att ta en långpromenad tillsammans med kompisrna Ola och boxern Elda.

Idag (söndag) fortsatte helgen med att Özet & jag tog oss en 2-timmars långpromenad i Delsjöterrängen. Det ”vimlade” av folk – hundfolk, folk utan hund, barnfamiljer, ”vanliga”löpare, ”ovanliga” löpare (orienterare) – tror jag aldrig sett så mycket folk uppe på Getryggen. Det blev mycket av och på, med kopplet den första biten.

Jag hade stoppat valpdummyn i fickan och vi fick till några riktigt bra övningar längs promenaden. Både linjetag och markeringar i ganska varierande miljö/natur + att vi hörde skott från polisens skjutövningar i Kallebäck längst HELA promenaden. Och det bästa av allt – Özet reagerade inte överhuvudtaget.

På hemvägen, när vi sen kom ner till motionsspåret, ”stötte" vi på en av tjejerna från jaktkursen (goldenkl.). Vi slog följe och kom överens om att vi skulle träffas, för att träna gemensamt framöver. Och innan vi skiljdes åt fick Özet göra ett korvsök i ett träd, som Annas son, omsorgsfullt hade tyckt in korvbitar i.

När vi sen kom hem, bytte jag bara kläder och så hoppade vi åter in i bilen igen, denna gången var också Tommy med. Vi skulle nu besöka, dom som ev. skulle bli Özets hundvakt till våren när vi ska åka skidor. När vi kom fram fick vi bekanta oss med div. djur på gården – islandshästarna, bl.a. en nyfiken ettåring som Özet tyckte var aningen påträngande, men måste säga att Özet var ganska cool ändå. Vi gick vidare förbi den stoooora kaninburen eller inhägnaden kanske man ska säga istället. Men Özet hade så mycket annat att utforska, så han noterade inte kaninerna. Men av hönorna var han desto mer intresserad . Han studerade dom medan dom gick och pickade och var mycket fascinerad. Sen gick vi en liten tur i hagarna medan en lycklig Özet, rejsande runt och undersökte varje ”vrå”.

Strax innan vi skulle åka hem, hade jag berättat om Özets skottberördhet och dom hade förklarat att grannen ibland sköt lerduvor – men att dom skulle säga till honom att absolut inte skjuta den veckan Özet är där. En stund senare när vi PRECIS hade satt in Özet i bilen och stängt dörren, och vi själv stod utanför och pratade, hoppade vi alla till av ett SKOTT som dundrande brändes av från grannens håll. DENNA smällen var definitivt inget lerduveskytte, kunde vi alla konstatera. Vi tog oss för hjärtat och undrade vad det var för ammunition och hur Özet hade tagit smällen, samtidigt som vi inte ville ge honom nån uppmärksamhet. Man kan inte se honom i bilen om man inte går tillräckligt nära, så vi fortsatte istället att babbla för att försöka få det att låta som det gjorde innan smällen. Efter en liten stund när vi skulle sätta oss i bilen, såg vi att Özet verkade helt oberörd – vad det verkade i alla fall. Men VILKEN TUR att Özet satt I BILEN, vid smällen säger jag bara.

Hur som helst åkte vi därifrån, nöjda och glada - var säkra på att Özet kommer att få det bra där.


Sen hemkomsten kan vi konstatera att vi aldrig tidigare sett Özet så här trött.....

JAKTKURS FÖR TITTI & REGINA 5

Idag var den sista avslutningen av raden av höstens kurser och denna gången var det Tittis & Reginas jaktkurs.
Özet tog fram de flesta av sina sämsta egenskaper ur sitt register … morgonen inleddes med att han snodde min macka och när dagens kursövningar skulle börja, satte cirkusen igång …. hur irriterande var inte alla hans "flipperspel" och hans utflykter …

Igentligen skulle jag vilja dra ett grovt streck över hela dan,
men eftersom han är mitt BÄSTA ÖZ trots allt, så kommer jag ändå att plita ner mina tankar om dagens händelser …

Som sagt, morgonen började med att Özet snodde min ”kursmacka” som jag lagt på köksbänken. Jag som bara skulle gå på toa. Medan katten är borta dansar råttan på bordet ….

Sen, efter ankomsten till kursen och lite info om upplägget av dagens övningar, satte den ”riktiga” cirkusen igång.
 Stadga med störning - Özet som vanl. säkerheten själv (men i väntan …. ett flertal ”flipperspel”)
 Inkallning 1 - Özet mönstervovve (men i väntan …. ett flertal ”flipperspel”)
 Inkallning 2 – Özet jätteduktig, som satt kvar, trots att de flesta andra hundarna började rejsa – ALLA på än gång. Själva inkalln. inte heller några problem.
 Jaktfot – Özet duktig (men i väntan …. hade Özet ett flertal ”flipperspel”)
 Minnesövning för oss förare - (i väntan/medan bollarna slungades iväg …. passade Özet på att smyga iväg utan att jag märkte det. Det var inte förrän någon sa att – nu promenerar din hund iväg … - VA ? Jag snurrade runt och fann då Özet spatsera - mycket målmedvetet - bort till de parkerade bilarna, där han gick och snusade som värsta ”myrsloken” …. med mig i hasorna !
 Mera stadga – SVÅR övn. där alla hade svårt att sitta kvar. Jag upplevde att Özet reste sig pga av osäkerhet – likt lydnadens platsliggande.
 Stoppsignal – DÄR var det nog mest JAG själv som inte hade focus. Jag blev senare efterklok och kom på att jag hade använt en längre signal, än den jag normalt använder … suck … vad trött jag blir på mig själv !
 Dirigering och UT-tecken – Özet duktig, även om han var lite ofocuserad imellanåt.
 Kombination av Linjetag/Markering – Linjetaget var OK. Markeringen, där tappade han focus och sniffade upp en hästskit istället. Det andra försöket gick utmärkt.
 Mera markeringar – Ganska OK, men dock inga ”spikar” !

TÄVLINGSLYDNAD - 10

Onsdag 3 november
Så här års sker den ena kursavslutningen efter den andra och ikväll var vi framme vid lydnadskursens sista gång.

Den senaste månaden har det regnat nästan oavbrutet – åtminstånne har det regnat VARJE dag och igår kväll var inget undantag. Så på en, återigen plaskblöt appellplan och i hällande regn - som visserligen upphörde i slutet - hade vi en liten nerbantad lydnadstävling. Momenten var linförighet, platsläggande, inkallning, hopp, tandvisning och platsliggande.

Özet var överraskande duktig, med tanke på bötan. Det var bara vid inkallningen, som han överraskade med att bli stående efter ingången ! Jag märkte ingenting, eftersom jag tittade rakt fram och inte ner på honom.

När vi skulle utföra den numera följetången "platsliggande", så hade jag bestämt mig för att inte gå ifrån Özet längre än ett par meter. Jag höll mig till planen, vilket fungerade utmärkt - han låg hela tiden - visserligen luktande han något i gräset, vilket jag vänligt med bestämt avbröt, genom att gå fram till honom och "muttra" lite.

Ska nu göra ett litet break från lydnaden ett tag framöver och ta nya friska tag när det våras.

JAKTKURS FÖR LENA&MARIA 6

Lördagen den 30 oktober
Medan Özets kullsyskon (alla utom Lykke), var i Sthlm och gjorde MH-test, var Özet&jag på jaktkursavslutn. hos Maria i Lindome. Vid ankomsten möttes vi av Mia, som delade ut våra fina specialbeställda kanindummys. Det var inte bara jag som tyckte dom var fina - det tyckte Özet oxå, som genast tyckte - åh en ny hårig kompis och började slita och skaka "kaninen" ... - nähä du min vän - här leks inte med nån kanin, här inte - den ska du lära dig att bära med ett lagom "varsamt" grepp …

Sedan vandrade vi alla upp i skogen, för att samlas för lite information om kvällens aktiviteter. Det verkar som varje kurs med lite självaktning, har nån form av tävling som avslutning och det gällde även förstås vår kurs. Vi delades in i tre lag (4ekipage/lag), där instruktörerna redan bestämt lagindelningen.

Momenten var : Stadga / Markering / Sök.
I stadgan och markeringen skulle en deltagare (dock inte samma delt. i båda mom.) skulle avstå, medan samtliga skulle delta i söket.
Vi fick inte veta exakt vad momenten gick ut på - VILKA/VAD som var svårigheterna - förrän det var dax att att utföra resp. moment !

I vårt lag, var det INGEN ville avstå minsann - ALLA var säkra och trodde på sina hundar ! JAG oxå - jag vet ju vad/att vi kan, Özet & jag ! Men jag vet ju att nån, inte borde vara så stöddig i vår grupp iallafall ... no names ! Jag hörde i efterhand att de andra lagen hade betydligt mer ödmjuka deltagare och villigt avstått för sina lagkamraters skull.

 Stadgan – gick ut på att vi skulle gå jaktfot (lös hund) medan det kastades bollar och dummys som störning. Özet skötte sig exemplariskt, medan en av de andra hundarna (fortf. inga namn)tog bollar flera gånger.

 Markeringen (enkel) – var indelad i tre svårighetsgrader – lätt = nedanför kullen – medel = uppe PÅ kullen – svår = BAKOM kullen.
Alla dom andra var säkra (ville chansa) på att deras hundar skulle klara den svåra markeringen och därmed avstod jag, eftersom jag "bara" kunde tänka mig en medel. MEN det var bara Martina, som med sin labb fixade den – hur LÄTT som helst = så duktigt ! Törs man säga att jag log lite i mjugg, då dom andra var lite väl kaxiga i mitt tycke ! Bra att tro på sin hund - men ibland måste man väl ändå vara lite realistisk oxå ...

 Söket – bestod av massor av olika prylar – allt ifrån vilt (1 kråka o 1 mås/trut?), dummys och leksaker (mjukisdjur o bollar) plastlock och petflaskor mm.
NU behövde alltså ingen avstå, utan ALLA skulle vara med.

Innan det var vår tur, hade jag märkt att Özet vädrat efter kråkan, efter att den hade blivit utplacerad. Så när det sen var vår tur, riktade jag honom ifrån kråkan - för att jag befarade att Özet skulle ev. ta kråkan och rejsa iväg, för att kanske t.o.m. börja knapra på den - som det matvrak han är ! MEN - döm av min förvåning (ha ha) när jag sänt ut honom – han tvärvände och sprang genast åt "kråkhållet" ... kan säga att jag han tänka en hel del ... MEN - när jag hörde Marias (som stod placerad ute i skogen) uppmuntran förstod jag (själv såg jag ju inte vad som försegick) att Özet nog var på ingång, så jag började kalla in. Och gissa om jag blev paff, då jag upptäckte att han kom med kråkan i "högsta hugg". Han släppte den visserligen, nån meter framför mig, men vad gör väl det, när han trots allt valde mig istället för ett race med slit och släng. Att jag var STOLT och glad behöver väl knappast nämnas.

När dom andra hundarna plockat in div. bollar och annat tjafs, var det Özets tur igen. Jag skickade och såg ibland en skymt av honom mellan träden, medan han jobbade. Rätt som det var hörde jag Maria tjoa, att jag skulle ropa och när Özet dök upp - dock med viss möda - med en 3meters (15-20cm i diam.) orm, hade vi alla svårt att hålla oss för skratt !

När det sedan åter blev vår tur - det sista söket - kom han denna gången in med ett stort ”teddy”hjärta. Han kan han, mitt lilla hjärta !

Därefter förflyttade vi oss hem till Maria för en gemensam fika, samtidigt som vi fick reda på vilket lag som vann … och det blev INTE vi kan jag säga …

Innan vi åkte hem, hade jag bestämt datum och tid med Maria, som hade lovat att hjälpa oss med Özets nyuppkomna skottberördhet

TÄVLINGSLYDNAD - 9

Ska jag eller ska jag inte – älskar, älskar inte, älskar, älskar inte … lydnad ? Ska jag eller ska jag inte … DET var frågan inför kvällens lydnadskurs ! Hur som haver, så pillrade jag mig (oss) iväg i ett regn, som nu börjar bli tjôtigt.

Jag hade bestämt mig för att denna träningen skulle bli såååå ROLIG för Özet ! Jag hade ”laddat” mig själv – och se det gick förvånansvärt bra. Özet var GLAD och gjorde det mesta man kan önska sig – t.o.m. satte sig UTAN större problem på en vattensjuk appellplan och jag berömde och lekte belöningslekar efter bästa förmåga. Det enda som var lite ledsamt var att platsläggandet gick ännu sämre än tidigare … han reste osäkert på sig med ”slickade” öron … jag tog l u g n t tillbaka honom och la honom igen och gick bara ifrån honom 1 meter.
FAN – hur ska han bli trygg i platsliggandet igen ????

Men sammanfattningsvis måste jag säga att det verkligen var skönt att åka hem, med vetskapen om att Özet nog inte alls tycker lydnaden är tråkig ... utan snarare tyckte att det var JAG som var tråkig ...

MÅNDAGSKÄNSLOR

Är helt slut efter dagens grubblade om mitt älskade lille ÖZ och hans nyblivna skottberördhet - om MH'ts vara eller icke vara ...
... jag berättar senare om dagens tankar och våndor ...

Vid lunchtid hade jag bestämt tid med Titti på Lerums BK, som skulle hjälpa mig med att kolla hur det stod till med Özets ev. skottberördhet !

Vi gick ut på appellplanen bakom klubbhuset. Jag lekte med Özet medan Titti hade gått in i skogen, där hon sköt ett skott (6mm). Özet stannade upp och kollade mot skogen – jag försökte att få honom att återuppta leken utan att lyckas. Jag sa till Titti att hon kunde komma ur skogen. När Özet såg henne, blev han genast intresserad och när hon började prata med honom, släppte jag honom så han kunde rusa fram till henne.

Vi testade sedan med att Titti höll snörbollen, för att kasta den till Özet efter hon hade skjutit skottet. Det gick bättre – vi konstaterade att Özet blir/är ”tryggare” när han själv har koll varifrån skottet kommer. Provade sen 9mm också, men då blev Özet skitskraj och rusade iväg mot klubbhuset, MEN avbröt sin ”flykt” och stannade upp och tittade på Titti som då kastade snörbollen, som han sprang efter. Sedan avbröt vi skjutövningarna och stod och pratade en stund. Titti berättade bl.a. hur hon tänkte och resonerade.

På vägen hem var jag rejält deppig och tänkte på hur tusan det hade kunnat bli så här. Inte för att vi har tränat skott så himla mycket – men han har ju varken reagerat på viltspåret eller vid tidigare kurstillfälle för Titti. Inte heller reagerade han, vid ett tillfälle i vintras som jag särskilt minns, då det smällde rätt mycket och länge.

När jag lämnat Özet och kom tillbaka till jobbet, kände jag mig helt slut, ledsen och orkeslös så jag beslutade mig för att åka hem. Efter en stunds vila, tog jag med mig Özet på en skogspromenad (Furåstjärn) och fortsatte mitt grubblande och tänkte på hans skottreaktion. Känslorna svallade och jag saknade nu min gamla pappa, mer än någonsin, som så ofta var ett förnuftigt ”bollplank”.
Men när jag senare på kvällen pratade med Louise, började det kännas bättre. Jag berättade vad som hade hänt tidigare under dagen. Louise förklarade och vi resonerade – om och men … MEN så skönt när jag förstod att hon också absolut tyckte vi skulle avstå MH’t.

SÖNDAGSKÄNSLOR

På förmiddagen åkte jag till Kallebäck i hopp om att kunna uppsöka nån form av skottträn. i närheten av polisens skyttebana. Men tyvärr hade dom inga skjutövningar, kanske dom inte har det på söndagar ! Men när jag ändå var där, knallade jag upp till brukshundsklubben (GBG-avd.) tänkte att det kunde vara nyttigt för Özet att få bekanta sig med en ny appellplan. Började köra lite lydn. – men som jag efter en stund avbröt, pga Özets FULLSTÄNDIGA brist på intresse. Han bl.a. TOTALVÄGRADE att sätta sig – på en ioch för sig blöt plan – men ändå. Beslöt på hemvägen att pausa från lydnaden ett bra tag framöver nu. Återstår dock två gånger på lydn.kursen.
Jag FATTAR inte vad som har hänt - från att ha varit lysande duktig med bra focus, har han nu som sagt tappat allt intresse !

På eftermiddagen, då det f o r t f a r a n d e var ett riktigt sketväder, tog jag mig i kragen och åkte iväg på GBG-tollarnas gemensamma apporteringsträn. Och GUD vad jag var glad för det - för det blev en jättebra avslutning för oss båda, efter förmiddagens lydnadsfrustration.

Özet var såååå duktig. Vi provade bl.a. att köra det stora söket, som låg bakom en ridå av unggranar – så man såg inte när hunden försvann där bakom. Men Özet fattade nästan med än gång och plockade in tre stycken relativt snabbt. Efter ett par enkelmarkeringar, testade vi också en ganska lätt dubbelmarkering, som han fixade utan problem. När vi sen 1½timme senare gick ner till sjön (L:a Stamsjön) för att göra vattenapp. beslutade jag mig att inte låta honom få apportera, pga av att han gick upp i varv – dels pga av löptiken Ninja, men också av sin ljudliga iver att få apportera.

TÄVLINGSDEBUT I LYDNAD

Sporrad av instr. Britt, från tävl.lydn.kursen, hade jag anmält oss (som reserv), till dagens lydnadstävling på hemmaklubben – Partille BK.

Så idag gjorde vi alltså vår tävlingsdebut i lydnad. Enligt tidigare väderrapport skulle vädret bli riktigt bra - men det skulle visa sig att förutsättningarna inte kom att bli de bästa. Efter mycket vånda - dels med onsdagens dåliga träning (kurs) på Lerum färskt i minnet och dels platsliggandet - stod vi då där i ösregnet med startnr. 2 och väntade på att få gå in för platsliggandet.

 Platsliggandet = 0
När jag stod och väntade på att alla skulle inta sin plats – tänkte jag - håll dig nu i skinnet ditt lilla ”hundskrälle” – jag vågade inte titta på honom ifall han skulle få ett ”flipperspel”. Han höll sig lugn – allt ok så långt ! Jag kommenderade ligg och vi alla förare (7 st) gick ifrån våra hundar. Genast var det någon hund (vit boxer) som hade rest sig och strax därefter även en (dvärgschnauzer) till – men Özet låg. Märkte att han var ”pressad” – han började pipa lite och gäspade flera gånger … men LÅG KVAR tills precis i slutsekunderna, då "grannhunden" (aussi)startnr. 1 reste sig och började traska runt. Özet lutade/sträckte sig åt det hållet och vädrade mot aussin och PRECIS i slutsekunden reste han sig och gick fram mot/till aussin.
Domaren beklagade att det ”sprack” i slutsekunden …

 Tandvisningen = 8
Özet reste sig och stod medan domaren kollade tänderna.

 Linförighet = 0
Det första som hände när vi startade vårt fotgående var att Özet var fullt focuserad på tävl.ledaren och traskade rätt fram till henne. Sedan höll han stenkoll var hon befann sig, för att när chans gavs göra ytterligare kontaktförsök, med påföljd att jag tyvärr drog i kopplet mest hela tiden. Nog för jag vet att Özet är en väldigt social kille, men inte kunde jag ana att han skulle vara sååååååå intresserad …

 Läggande under gång = 0
Innan nästa moment kom domaren fram och förklarade varför han gav betyget 0 – vilket ju VAR att jag drog för mkt i kopplet. Men även om jag förstås redan hade insett vad jag gjort för fel, så hade jag mycket tankar i huvudet, när vi skulle utföra läggandet, vilket resulterade i att jag fick totalt ”hjärnsläpp” vid kommenderingen och visste inte om jag skulle kommendera ligg eller stå. Vi gjorde om momentet - utan chans till poäng förstås - och jag gjorde ett medvetet DK (halvhalt) – hade jag haft ”huvudet på skaft” så hade vi kanske kunnat få en 7-8:a …

 Inkallning = 9
Gick perfekt. Avdrag = DK sitt - Jag oförstående måste jag säga !

 Ställande = 8
Gick som väntat = utmärkt. Avdraget för DK var medvetet

 Apportering = 7
Avdraget för DK och lätt tugg, var inget att orda om

 Hopp över hinder = 9
Ingen motivation för avdraget !!!! Tyckte själv att han satte sig spikrak

 Helhetsintryck = 6½
Ingen motivation för avdraget !!!! Men det var säkert motiverat - särskilt med tanke på linförigheten ...

Sammanfattningsvis var jag förstås långt ifrån nöjd - men jag kände verkligen att den gamla klyschan "om inte OM hade varit" - ha ha - passade in idag ! MEN, det tycker man väl alltid !

Ja, nu blir det ingen mer start i höst - utan det blir att vänta till våren med nästa ... men vi har iallafall gjort vår debut och jag överlevde !

I övrigt var resultaten idag, urursla för samtilga ekipage i alla klasserna. Kanske eliten fixade väderförhållandena bättre än övriga – men vid det laget hade vi redan åkt hem.

TÄVLINGSLYDNAD - 8

På kvällens lydnadskurs visade sig Özet, inte från sin mest briljanta sida precis.

Mera info. kommer ... när mitt hår har vuxit ut igen ... så som jag "slet mitt hår" ikväll ...

Efter uppvärmning, fortsatte vi med ”ställande under gång”. Hade senare tänkt be om hjälp, med att bli kommenderad av någon av instruktörerna. När jag själv körde, tyckte jag det gick riktigt bra. Men en stund senare, när jag blev kommenderad, verkade det som han hade glömt ALLT han lärt sig ! Dels vandrade han flera steg, innan han ställde sig och sen började han sacka efter, som om han tänkte – nu kommer kommandot snart, bäst att jag börjar förbereda mig !
Men inget ont som inte har nåt gott med sig – som jag misstänkte, var det väldigt nyttigt att bli kommenderad, för jag märkte att jag själv, hade mycket kortare fotsträcka innan jag kommenderar, än vad det blir när man kör tävlingsmässigt.

Efter fikapausen fortsatte vi med ”platsliggande”. När vi höll på att ställa upp oss i ledet, började Özet fjanta och studsa – MEN jag tänkte, nä nu jävlar får han väl ge sig – så jag sa till på skarpen, men ändå något lågmält – ville ju inte störa dom andra. Özet låg mellan den stora boxerhanen och welch springer’n. Gick ifrån och Özet reste sig upp efter ungefär halva tiden – nu sa jag till lite skarpare än förra gången (kursgång) jag tecknade med armarna och sa att han skulle lägga sig – och han gjorde det och låg sen kvar resten av tiden (2min.)

Innan hemfärden, ville jag testa hur ”läggande under gång” skulle te sig. Började först med enkla lägganden, för att sen avancera till ”läggande under gång”. Dom första gångerna, la han sig ganska fort, men inte OK. Sen hände nåt märkligt – han reagerade negativt, när en husse nejade lite bryskt i närheten av oss. Han blev ”låg” och ville nu inte lägga sig ner överhuvudtaget. Jag började då backa och hamnade till slut på ”valpnivå. Jag knäade framför honom – kommenderade – han slängde sig pladask. Avancerade så smått tillbaka till ”läggandet under gång”, som då INTE fungerade alls – han stod kvar utan att lägga sig. Fick nu tips av instr. Susanne, vilka inte heller fungerade särskilt bra. Jag var själv, inte särskilt övertygad om jag tyckte det var ”rätt modell” för oss …

Därefter berättade jag om händelsen från jaktkursen då Özet blev rädd för skotten. Jag har ju tänkt mycket på det här och tycker mig märka att Özet har blivit något ”bakskygg” – bara inbillning från min sida ??? Vet ej ??? Vi diskuterade händelsen. Bl.a. om hur JAG, nu efter händelsen, agerar. Är säkert inte medveten om vad jag ger för signaler …

Vi tränade även inkallning, apportering och hopp över hinder, vilka gick hyfsat bra.

JAKTKURS FÖR LENA&MARIA 5

Har idag varit på jaktkurs i Kullen - där Mia Grödinger, var så snäll och lånade ut sina marker, nu i dessa jakttider !

Utförlig rapport kommer ...

Jaktkursen gick denna gången alltså hos Mia i Kullen (Kilanda) vid Älvängen.
Började med att kolla Mias egenhändigt gjorda hundkollektion http://www.tantens.com/ halsband, koppel och dummys. Kostade (100kr) på mig att beställa en kanindummy.

Samlades/”slog läger” på en äng, med ojämn mark och ganska högt gräs.

1) Första övn. – Innan vi började, fick vi först gissa hur många dummys som vi trodde hunden kunde hålla reda på !
Meningen med övningen, var att VI själva, skulle hålla reda på VAR dummysarna hamnade, efter att Lena som stod ca 30 meter ifrån oss, sköt skott, samtidigt som vi gick jaktfot i högt gräs och ojämn mark i cirkel runt Maria. Detta förstod vi inte i början, så det blev lite förvirrat och fnissigt vid första stoppet/halten, då en av oss helt plötsligt blev ”kommenderad” att sätta sin hund och själv gå ut och hämta en av de slängda dummysarna i anvisad riktning ! Och det var inte så lätt att komma ihåg för vissa, visade det sig ! Så fortsatte det tills alla (10st?) hade fått hämta en dummy.

Özet reagerade kraftigt och blev tyvärr rädd, vid första skottet, som skedde av bakom oss. Men han sansade sig efter en stund, men reagerade på nytt, med ”flyktbeteende”, när nästa skott gick. När det sen blev min tur att gå efter en av de slängda dummysarna, satt han trots allt kvar, medan Lena ”brände” av ett skott, när jag var ca 30 meter ifrån honom. När jag nu senare har pratat med Louise - som ju är så trygg och klok – hade vi samma tankar om att Özet kanske ”slöt sig inom sitt skal” p.g.a. rädslan.

2) Andra övn. – Inkallning (Lena) – nu hade Özet glömt skotträdslan och var sig lik igen. Alla satte sina hundar med ca 3 m. mellanrum i ”ojämn” gruppering. Därefter gick alla förarna ifrån sina hundar samtidigt.
Özet satt ytterst och vi fick börja – jag kallade in ”Özet – kom” … och han kom som ett skott … även två hundar till – men Özet brydde sig inte !
Sen kallade de andra in sina hundar en efter en, utan någon speciell ordning. Medan några av de andra hundarna ”tjuvade”, var Özet jätteduktig och satt kvar HELA tiden.

3) Tredje övn. – Linjetag (Lena) 90 grader
Vi satte vår hund – gick ut och la en dummy – tillbaka till hunden – riktade om hunden 90 gr. – gick ut och la en dummy till – tillbaka till hunden – riktade om hunden och skickade på den första dummyn – gick och la ut den igen på samma ställe – riktade om hunden och skickade på den andra utlagda dummyn – riktade om igen och gick och hämtade den dummyn själv.

Özet var focuserad och sprang kanon ut vid varje skick – kom snabbt tillbaka – men höll så slappt så han fepplade ett par gånger innan överlämnandet.
- Hem och träna överlämnanden, sa Lena ! - Absolut, sa jag.

4) Fjärde övn. – Linjetag (Maria)
Vi satte alla hundarna på linje – alla förare gick och la ut två dummys hitom en mur (ca50m)
Sen skickade vi en hund i taget. När jag hade skickat Özet, som tredje hund - kom en av goldenhanarna farande efter Özet. Jag sprang åt sidan och kallade in Özet (ingen visselsign.) som kom med än gång – jätteduktigt ! Sen skickade jag Özet på nytt, som sprang snabbt rätt ut och tog en dummy och vände tillbaka med samma tempo och lämnade rätt av rätt i hand. KANON !

Vid andra gångens skick, hade vi längt avståndet med ca 10 meter ytterligare. Özet fick vänta till sist – var cool och satt tyst och lugn och inväntade sin tur. Jag skickade Özet, som sprang rätt fram ända fram till muren, men fortsatte lite åt sidan, för att sen hoppa över muren, och fick därmed vittringen imot sig. Han klev upp på muren - där dummyn låg – och balanserade fram till dummyn som han greppade och kom tillbaka med rasade fart.

5) Femte övn. – Markering
Efter linjetaget vid muren vände vi helt om och gjorde en lång, svår markering. Svårigheten låg i att bakrunden var mörk (granridå)

När jag åkte därifrån körde jag via Gråbovägen och var därmed på väg förbi Tittis kurs. Tänkte att när jag ändå körde förbi kunde jag ju köra in och säga/vinka HEJ ! Så det gjorde jag. Men det var så rått och kallt + att både jag och Özet var trötta i både kropp och själ, så jag beslöt att avvika när jag sett deras sök en stund !

UTFÄRDER UTAN ÖZET

Denna helgen har Özet fått sig många promenader med husse, då jag har varit på diverse utfärder. Bl.a. var jag och studerade ett Working Test i Stättared (i höjd med Frillesås) i lördags

och idag - söndag, red jag islandshäst på Stall Lysegården (norr om Kungälv).
Ännu en drömhäst som korsar min väg ...
.
.
.
Och Özet väntar och väntar och väntar ... på matte !

TÄVLINGSLYDNAD - 6

I kväll var jag väldigt nyfiken och förväntansfull, på hur platsliggandet skulle gå – nästan så jag ville ”provocera” honom aningen, vilket förstås !!! visade sig inte skulle behövas. Skulle ju i kväll testa min ”nya strategi” nämligen att ”mota Olle i grinden” – dvs att säga till Özet på ”skarpen” och inte bara ”passivt” gå tillbaka och lägga honom igen, som jag gjort innan, när han rest sig upp och kommit i sakta mak mot mig.

Ni som följt med i bloggandet, minns kanske från i somras då vi gjorde våra första platsliggande, som DÅ gick hur bra som helst. Jag som till och med blev lite rörd över på hur trygg och cool han var/verkade … DÅ … och hoppades ju förstås att det skulle förbli så … men men … vi vet ju hur det gick …

Hur som haver … platsliggandet inleddes och jag lämnade honom – nu med något längre avstånd än de sista gångerna. Tänkte också på att INTE berömma honom mer än nån enstaka gång.
Jag tänkte : se där ja, det här går ju riktigt bra … men … Ooops, där reste han sig !
Jag sa – NEJ ! samtidigt som jag satte upp en ”stopphand” han satte sig med än gång - och jag gick tillbaka och la honom igen. När jag sen lämnat honom igen, gick jag inte tillbaka förrän de andra förarna redan återvänt till sina hundar och satt dom upp ! Özet låg kvar !

Britt menade att jag till nästa gång nog ska säga till med ännu mer ”barskt” röstläge, så han fattar att det är ”allvar”.

Utöver platsen gick vi fritt följ med kommendering, vilket gick ganska bra. Özet växlade position något, annars jättebra. Körde även stående under gång och hopp över hinder. Hoppet gick bra – ingångarna blir bättre och bättre. Ståendet var också helt OK – han gör dock inte ställandet lika bra varje gång - fick bl.a. rådet att variera belönandet mer, så han inte vet vad som väntar.

När vi skulle åka hem, ”högg” Britt tag i mig och frågade om jag inte tyckte det var dags för vår första start snart ! VA ? Tävla ? Nu ? Platsliggandet då ? Vilket förde med sig många tankar på hemvägen

HELGEN SOM GICK

I lördags träffade vi garbbarna GULD (Marco & Razzel) för en promenad vid Jonsereds Herrgård. Razzel har varit halt en längre tid, så grabbarna har inte setts på ett bra tag, vilket märktes. Både Özet och Razzel fick gå kopplade i början - dock av olika anledningar. För Özets del mest för jag inte vågar riskera att han ska ramla ner för de branta bergen i början och Razzel för att han skulle få en mjuk uppvärmning INNAN deras racande började. Jag släppte Özet en stund innan Razzel - så Özet fick "nöja" sig med att försöka få igång den betydligt lugnare Marco - vilket han inte hade nån större framgång med. Men till slut släpptes även Razzel och dom sprang ... och sprang ... och sprang ... och sprang ... och sprang ...

Vi avslutade promenaden med en mysig fika (kaffe&körsbärspaj m.vaniljvisp) på det lilla Cafét i grindstugan som öppnades i våras. DIT ska vi ta med oss "gänget" till våren tänkte vi !

I dag - söndag - var vi (Özet&jag) på apporteringsträning med Göteborgstollarna i Lexbydal/Paradiset. Totalt 8 hundar (varav Titti hade 3). Alla körde både markeringar och linjetag, medan Özet&jag hoppade över söket. Özet skötte sig utmärkt - kan bara klaga på att han gjorde en "liten" lov vid första överlämnandet. Att han sen var tvungen att sätta sig och BAJSA (skithund), innan han kom in för att lämna av, är ju en "baggis" !!! OBS ! Jag HADE faktiskt rastat honom 10min. innan och DÅ BAJSADE han oxå minsann !!!

Har uppdaterat (JAKTKURSER lör. TITTI - 2...sön. LENA - 4) förra helgens båda jaktkurstillfällen ... för den som orkar läsa ...

ETT LITET NAGGANDE GÄNG

Ikväll har vi varit och tränat jaktapportering i Korsika ... nä, jag menar förstås Horsika, med några från "Lena/Maria-jaktkursen". Vi var 4:a st retrieverrepresentanter - Özet-tollare, Bonus-flat, Iris-labb, Lilja-golden - alltså 3 st bastarder - med tanke på att det är genom goldenklubben vi går kurs ...

TÄVLINGSLYDNAD - 5

I kväll - denna underbara höstkväll - har vi varit på lydnadskurs igen. Det mesta gick/går som smort ... förutom det förbannade platsliggandet !!! Börjar bli lite frustrerande - då jag inte riktigt vet orsaken till varför han s a k t a reser sig och s a k t a börjar gå mot mig ... Vill han "bara" inte ligga kvar för att han tycker det är tråkigt eller tycker han det är obehagligt - det är frågan ? Har hitills bara gått fram - utan att säga något - tagit tillbaka honom och lagt honom igen - JUST för att han INTE ska uppleva momentet som obehaglig. Men kanske är det trots allt, dax att "säga ifrån" så han fattar - förhoppningsvis !!! - att han gör fel ! Ska prova lite "försiktigt" ... eller vad tror ni ?

Nä - nu e det natten och jag måste sova ... natti natti ... men först en macka & Oboy ...

JAKTKURSER lör. TITTI - 2...sön. LENA - 4

I helgen blev det mycket jakt ... först (lörd.) ut var kurs för Titti&Regina och sen (sönd.) var det dax för kurs för Lena&Maria. Özet skötte sig mestadeles finfint !

Lördag - Titti jaktkurs - Ljungslätt
Linjetagsövningar stod på dagens program.
Vi delades in i två grupper och ”vår” grupp började med en ”linjetagsruta” bestående av fyra markeringkäppar. Under ledning av Regina fick vi fyra dummys, som under jaktfot skulle placeras ut vid varje käpp. När vi placerat ut den 3:e dummyn, gjorde vi en inkallning tillbaka till käpp nr 2. Fortsatte sen mot 4:e käppen för att placera ut sista dummyn, för att därefter börja linjetagsövn. med resp. käpp som referens-pkt. När vi sen hade skickat alla 4:a streckorna, skickade vi också 2 diagonala linjetag.
Tyckte att Özet skötte både jaktfoten och inkallningen utmärkt – det enda som skulle vara önskvärt ÄR att han upphör med att springa ”ärevarv” med dummyn innan avlämning, som han ofta gör vid just den FÖRSTA apporteringen.

Efter fikapausen bytte grupperna övningar - vi gick över till Titti. Vi började med linjetag längst en grusväg.
Titti la ut 2 dummys – jag kommenderade för linjetag – Özet kom in för avlämning – sen vände vände vi helt om medan 2 nya dummys lades ut med ännu längre avstånd – jag kommenderde igen - Özet kom åter in för avlämning – sen vände vi helt om igen och ytterligare 2 dummys lades ut - nu med ÄNNU längre avstånd + att dummyn låg dold i nerförslut.

Özet ”krånglade” lite … RÄTT MYCKET FAKTISKT !!! då han bröt sin linje och sprang ut i det höga gräset och snokade runt – inte för att leta efter nån dummy precis – utan mer för att han kände för att ”lukta på blommorna”. Jag kallade in för att åter kommendera – UT och samma sak upprepade sig … osv. Jag undrade om jag kanske skulle korta avståndet lite – MEN nej, curla (hjälp) honom INTE – han KAN det här, menade Titti ! Du behöver inte backa i träningen så fort det råkar bli lite fel .... OK då, sa jag och gjorde ännu ett försök och KOM PÅ att jag ju faktiskt !!!! kunde hjälpa honom, med att åter KOMMENDERA UT, även om han är en bit ifrån mig. Och se DET hjälpte – DÅ ”vaknade” han – javisstja, det var ju DET jag skulle göra ”tänkte” han … och vips så var han framme vid dummyn. Vid sista skicket gav jag honom en liten ”stöttning” och så löste han resten själv. Matte glad igen !

Kombinationsövning med linjetag resp. markering
Två hundar (Porter&Özet) satt lösa brevid varandra med några meters mellanrum. Vi förare gick ut och la var sin dummy - gick tillbaka till hundarna - jag skickade Özet först och strax därefter kommer Porter springande och stannar bredvid Özet - och där blev dom stående, stela och med resta svansar - Porter gruffade till lite och när Porter för ett ögonblick vände blicken åt sin husse, som kom springande, passade jag på att kalla på Özet, som genast plockade upp dummyn och sprang tillbaka in till mig = godisjackpot. Måste erkänna att jag blev lite spak när Porter gruffade och morrade - tänkte - måtte han inte flyga på Özet.

Sen skickades Porter på "sitt" linjetag och sen kastade Titti var sin markering till Porter resp. Özet. Porter fick hämta sin först, vilket tog sin lilla tid. Trodde att Özet skulle glömma sin, tills det var dax för hans tur. Men han hade full koll och plockade upp den direkt.
Tror att det var i den ordningen vi sände våra hundar - fick tydligen någon minneslucka efter den lilla incidenten !


Söndag - Lena jaktkurs - Starrkärr
Först blev det ”uppvärmning” i form av en stadgeövning, där vi stod i ring och och ett ekipage i sänder gick och hälsade på alla i ringen. Först med koppel och sen utan.
Den första övningen som var en kombinationsövning – 3 i 1 (jaktfot/inkallning/markering) hade vi på en äng. Vi hade hunden sittade jämte oss, medan Maria, som stod (ca 30m från oss) i en backe – slängde/la ut en dummy. Därefter skulle vi gå jaktfot mot dummyn tills vi hade ca 1/3 kvar - då skulle vi göra helt om halt. Därifrån skulle vi lämna hunden för att göra en inkallning. Efter inkallningen var det dags för markeringen som kastades och hamnade skymd bakom en granridå. Sen var övningen slut.

Özet gick duktigt vid min sida … MEN snusade 1dm över marken HELA tiden. Det gjorde visserligen flera av de andra hundarna oxå - medan andra hade full focus framåt … för att SMITA iväg mot/till den slängda dummyn. Inkallningen var inga större problem, förutom att han fortsatte ett par meter bakom mig för att trycka ner nosen i nån - tydligen - omotståndlig doft. När jag sen kommenderade för markeringen, vände han tvärt om till den där jä_la doften bakom oss. Men efter att jag ”bannat” honom, så for han iväg mot markeringen … där han efter en stunds irrande lyckades hitta dummyn, även om han fick aningens hjälp av Maria, då han hade sprangit ut lite väl långt.

Nästa övning var jaktfot med störning. ALLA gick huller om buller, medan både Lena & Maria, viftade och slängde dummys och tennisbollar. Gick RIKTIGT bra för SAMTLIGA.

Efter fikapausen förflyttade vi oss in i skogen där vi skulle köra det stora söket.
Vi, kursdeltagare, skulle hjälpa till att vara kastare (ca 6-7st) och var och en fick ”ansvara” för ”sin” dummy. När sökområdet hade vallats av, kastades varje dummy efterhand, medan hunden såg på och fick synretning. Alla kastare återgick till utgångspunkten, där förare och hund stod redo för sökarbete.
Özet var enormt duktig. Hämtade in 3 st, arbetade jätte effektivt med ett bra tempo. Lena & Maria ”jublade” över Özets sätt att arbeta.
Jag själv, fick lite konstruktiv kritik …
- RES dig upp Maggan - ha ha - det skulle filmats - så du kunde se dig själv ! Du liksom "trycker" tillbaka Özet, när du böjer dig ner. Han reagerade med att "backa" precis när han var färdig för att lämna av, bara för att du böjde dig ner.
- Ja ja (skratt) jag "lovar" att jag ska sluta med att böja mig ner ...

Med dessa ord gick vi, mitt lille ÖZ&jag och satte oss och njöt av ”vårt” arbete – vårt och vårt !!! det var ju Özet som gjorde hela arbetet – men jag var så stolt över honom och inte blev jag mindre stolt när Lena lite senare kommenterade …
- Och här sitter Maggan och njuter av sin duktiga hund
- Mmmmmmm ... det gör jag :-)

TÄVLINGSLYDNAD - 4

Özet, min glädjespridare och jag har varit på lydnadskurs ikväll.
Jag sitter och jäspar stort och Özet sover djupt ... fortfarande i TV-soffan på undervåningen ! Men just nu kommer han ... oxå jäspandes ...

Mera detaljer om kursen - senare !

Var alltså igår åter på Lerums BK på lydnadskurs.
Jag var full av förväntan - särskilt efter en träning för ett par dagar sedan, då Özet var otroligt duktig - bättre kontakt än någonsin. Men hur skulle det då gå ikväll ? Skulle kontakten vara den samma och skulle han hålla sig i skinnet - eller flippa ur i numera berömda "Özetspelet" ! Till skillnad från förra veckans kurs, då det regnade HELA kvällen, var det nu en jätte härlig kväll.

Dagen till ära hade vi en lydnadsdomare (Berit), som stand in för en av våra ordinarie instr. (Sandra) som var upptagen på annat håll. Hur intressant som helst, då hon berättade hur hon tänker när hon värderar momentens utförande.

Dagens moment var "läggande under gång". Medan Susanne (instr.) visade momentet med sin flat (namn ?) och Britt gav lite instruktioner, stod vi andra på rad och lyssnade intresserat. Men nån som INTE var intresserad, var Özet ! Inte ville han sitta där och lyssna (till vilken nytta ? tyckte han) utan började sitt "lilla flipperspel" och fick "förstås" även igång matte (vilken lycka tyckte han !) HERE WE GO AGAIN ! Jag backade oss ur ledet - jag kopplade "greppet" (stresshantering) - han lugnade ner sig och vi kunde åter rätta in oss i ledet.

Sedan började Özet och jag vår uppvärmning, med lite position och svängar - Özet i full focus. Jag utökade med korta fotgåenden - Özet i full focus - han liksom "dansade" fram ... kanske skulle ge mig på freestyle trots allt ! Vi gjorde några läggande under gång (= om inte pladask, så OK) och även läggande, med mig stillastående - det sistnämnda gick strålande = pladask !

När vi sen skulle visa (läggande u. gång) våra "färdigheter" och få instruktioner av Berit domaren, så gick det inte fullt så bra !!!! - VA ? - Vad menar du ? - Skulle jag lägga mig ? - Eller va ? Fick därefter bra råd&tips, vilket resulterade i att han bara efter några gånger "pladaskade" så fort jag gjorde en "halvhalt". :-) Även sen när jag minskade på "halvhalten" slängde han sig ner ... när han trodde ... NU kommenderar hon nog ! Fick rådet att fortsätta framåt om han la sig innan jag kommenderade. Det tog några gånger innan han fattade galoppen - hem för att fortsätta att träna.

Ville sen träna på lite ingångar, innan jag gav mig på "hoppet". Kallade på Britt, för att hjälpa till med att se så ingångarna blev raka. Raka ? Ingångarna blev i det närmaste perfekta !!! Oj oj oj - jag visste inte riktigt vad jag skulle ta vägen … jodå … en stolt matte banade väg mot hopphindret ! Hur gick det här då ? Jo, jag satte honom - gick över på andra sidan - kommenderade - han skuttade över för att sätta sig nästan "perfekt". - Hhum - undrar om det var en engångsföreteelse ? Gjorde om = lika duktigt ÖZ. Ytterligare en gång = :-) Say no more ! Körde även några gånger, då han fick sitta kvar UTAN att hoppa, då han ju tidigare gånger har tjuvat. Vi tränade också fotgående - med kanonresultat – hans tidigare focus bestod HELA tiden.

Innan fikapausen var det dags för platsliggande. Igentligen inte mycket att orda om – det gick riktigt bra. Även om jag inte hade så långt avstånd och gick tillbaka och berömde en gång, så låg han kvar och såg inte ut att vilja resa sig.

Efter fika och teori var det dags för andra ”akten”, som inleddes med tandvisning. Berit hälsade först och sa sen till att sätta hunden för då titta på tänderna. Ett bra upplägg, som passade Özet, då det faktiskt gick jättebra. Han satt ner (nästan) utan att jag behövde säga nåt.

När vi sen körde ställande under gång, gick det riktigt bra de första gångerna, men sen orkade inte Özet hålla ihop längre = trött ! Så jag körde några inkallningar istället – kanon ingångar - och avslutade kvällen med Özets favoritmoment – BUDFÖRING.

TACK MITT LILLE ÖZ FÖR EN STRÅLANDE KVÄLL !

3 UPPDATERINGAR

JAKTKURS - TITTI & REGINA 1
LYDNADSKURS - 3
JAKTKURS - LENA & MARIA 3

JAKTKURS FÖR LENA&MARIA 3

Det é mycket nu ... igår lydnadskurs, idag jaktkurs ...
... var alltså ikväll åter på jaktkurs med "hermelinerna" (golden) vilket var ännu roligare än förra gången, säkert tackvare att jag inte var nervös, som jag var förra gången - iallafall ibörjan - man vill ju visa sin lille ögonsten till tollare från sin bästa sida ... och IDAG visade han både MATTE OCH INSTRUKTÖRERNA sina bästa sidor.

Mera rapport kommer ... troligen till helgen ... och då även uppdatering av jaktkursen med Titti&Regina ...

Nu ska jag göra som Özet - nämligen STENSOVA


HÄR KOMMER RAPPORTEN ... men håll i hatten ... lång e den ...

På hem från jobbet för att hämta Özet, ösregnade det så mycket att man bara kunde köra i 30km/tim. Tänkte då i den stunden - nääee, inte en kurs till i ösregn ! MEN väl framme i Horsika, hade det slutat regna och var uppehåll under hela kursen.
Efter samlingen på p-platsen, startade vi vandringen (över svinhala bergshällar) till träden vid sjön, som vi ville ha som skydd för vinden (blåste en del) och slog "läger". Först lite snack, om hur träningen sen sist hade gått. Fick lite råd och tips.

Innan första övningen blev vi uppdelade i två grupper.
Sen fick respektive grupp ställa upp sig på ett led, på var sin sida om en uppspänd lina - med nosarna mot varandra. Avståndet till linan var ca 4m. När det hade blivit ordning i klassen - släpptes linan (som hade ett fastspänt "band" i slutet av linan) iväg som en projektil utmed ledet. Fffjjjooongggg ... Özets reaktion var att han bara vände på huvudet och undrade var det var som kom farande förbi (jag själv reagerade nog starkare än vad han gjorde). De övriga reagerade lite olika - en del med samma lugn som Özet, medan andra tyckte det var lite läskigt. Övningen upprepades - nu några meter närmare - linan spändes, för att efter en stund släppas - Özet reagerade med samma lugn. Den tredje gången, kunde dom som ville koppla loss - vilket jag INTE gjorde trots Özets lugn. Men även denna gången var Özet coola killen.

Andra övningen (Lena) var ett långt - för oss (ca30m) - linjetag upp på ett mossbelagt berg. Jag satte Özet och gick tillsammans med Lena ut, och placerade två dummys i linje efter hennes anvisningar. Gick tillbaka och ställde upp i startposition - med utsträckt arm (efter alla konstens regler) - och skickade i det läget INTE iväg honom. "Reste" på mig - duktigt Öz - för att åter ställa mig i startposition. Och NU kommenderade jag UT och Özet sprang fort som f_n och plockade upp den första dummyn - vände och började springa tillbaka till mig - bra killen - MEN vad gör du nu ? - ska bara ta mig ett varv häääär borta, för att visa kompisarna vad jag har och inte dom - ha ! - Blås inkallning, sa Lena ... och jag började fäppla efter pipan - hhummm ... sorry den ligger i ryggsäcken !!! Ja, där gör den ju ingen nytta, kommenterade Lena helt "oväntat" ! Men efter "röstinkallning" kom han ändå in. Sen skickade jag igen, på den andra dummyn och med samma tempo sprang Özet ut och kom denna gången med samma tempo direkt in för avlämning. Alla i gruppen fick personliga läxor - JAG skulle pga av visselpipsmissen, lära mig att planera inför träningarna. Ha ha !

Tredje övningen (Maria) var svåra markeringar, med långt avstånd (100m) i svår kuperad terräng. När den andra gruppen kom till "linjetagsrutan" började vi ta oss bort till Maria och "markeringsrutan". Och vi gick .... och gick .... vi ropade .... och ropade .... men vad hjälpte det - omöjligt att kunna höra oss, när det såsmåningom visade sig att "rutan" var lååångt inne i skogen. Hur som haver - nu hade det redan börjat skymma något - och jag misstänkte att den stackarn som skulle gå sist, skulle få köra i mörker. HÖRSELmarkering m.a.o. Och den "stackarn" som fick gå ut sist blev ju - som ni säkert redan anat - ÖZET ! Vi skulle ta oss fram till ... utgångpunkten/sändningplatsen - eller vad heter det ??? med hunden lös, i jaktfot, vilket gick alldeles förträffligt ... med godis som muta - fniss ! Hade annars med STOR säkerhet blivit urflippat, då vi nämligen hade ett hundmöte, när vi var på väg fram.
När vi var på plats och jag satte Özet bevid mig, började jag kisa och undrade var f_n är hon ? - Ursäkta men jag ser dig inte - VAR är du ? - HÄR, ropade Maria och började röra på sig. Och då såg jag hennes röda jacka låååångt där inne mellan träden på andra sidan den kraftiga sänkan. Alltså - Özet och jag stod på en höjd - han skulle ta sig ner i en sänka och sen upp på en höjd där dummyn skulle kastas. Maria frågade
- Är du med nu då, frågade Maria !
- Japp, svarade jag.
- Pass på, manar jag Özet
Dummyn kastas och både Özet och jag HÖR nerslaget ...
- Özet leta, kommenderar jag
Özet rusar ut med världens fart, ner i sänkan upp på höjden och letar en liten stund innan han hittar den och återkommer direkt till mig. Toppen tyckte jag !
- En gång till, hör jag från Maria
- Japp
Dummyn kastas och både Özet och jag HÖR nerslaget ... till höger denna gången ...
- Özet leta, kommenderar jag igen
Özet rusar åter ut med världens fart - upprepar nästan exakt vad han gjorde förra "skicket" - innan han hittar den och återkommer direkt till mig. Toppen IGEN tyckte jag !
- Jag skulle vilja göra en gång till - denna gången vill jag att du tänker på att inte skicka iväg honom för fort ... räkna innan du kommenderar ...
- AHHAAAA ... uppfattat !
Dummyn kastas ... men JAG HÖR INTE nerslaget ... men jag börjar räkna, samtidigt som jag tänker ... hon MÅSTE väl ändå ha kastat den ... eller SÅG jag fel (det var nu så mörkt att jag knappt såg nånting) och beslutar mig trots allt för att kommendera ....
- Özet leta
Özet rusar åter ut med världens fart - och återkommer nästan med än gång ! VA - tänker jag - han kommer väl inte tomhänt - men, nejdå han kommer åter med dummyn rätt i hand - PANG !
Och efter en stund kommer även Maria och säger att där märkte du skillnaden - NEJ, jag såg ju inget - ha ha ! hann jag säga, innan hon fortsatte - Han hade full koll och SPIKADE den nu ! Så TÄNK verkligen på att avvakta en stund innan du skickar iväg honom. Och framför allt - det är dax att öka svårighetsgraden även här (det var ju tal om vattenapporteringen sist)

Sen trevade vi oss så sakterligen tillbaka i mörkret, till den andra gruppen och sen travade vi vidare till bilarna.
Sammanfattningsvis så kände jag mig verkligen nöjd och glad när jag åkte hem. Hade fått beröm för Özets stadga och mitt eget lugn och tydlighet ... sånär som på några fjuttiga detaljer (skratt) ... som tex. saknaden av visselpipan och att jag har lite bråttom att sända iväg honom i markeringsövningarna. R Ä K N A .... 1 .... 2 .... 3 ....
Özet överraskade mig med att klara den höjda svårighetgraden med glans. Han var även hyfsat tyst - frånsett från enstaka pip och nåt pinntugg i pauserna !

ÖZET - MIN COOLA KILLE - MED BENA FULLA MED SPRING !

TÄVLINGSLYDNAD - 3

Ikväll var nu dax för tredje kurstillfället i tävlingslydnaden.
Regn, regn, regn och åter regn ...

Det började regna precis när vi kommit ut på appellplanen och skulle gå igenom ”dagens moment”, vilket var inkallning. Sedan fortsatte regnandet ta mig tusan under HELA kursens gång.

Britt frågade om nån ville ha särskild hjälp med något moment. Jag ville gärna få hjälp med ställande under gång – att någon skulle kolla om vi är på rätt väg, så att säga !

Men innan momentövningarna, så började vi med platsliggande – mest för att undvika att det skulle hinna bli allt för blött. Men det kan jag säga - att blött hade redan hunnit bli … regnet vräkte ner …
Det här hände under platsliggandet …
… inte var det många hundar som låg kvar … av 10 hundar … var det kanske ... två som låg kvar - say no more !!!!!
Özet tyckte det var skitäckligt (vilket alla andra tydligen också tyckte) när det var så blött – både under och ovan – så han reste sig ganska snart efter att jag lämnat honom. Jag tillbaka och la honom igen – han reste sig igen – jag la honom och gick ifrån ett par meter bara – och där stod jag och berömde lugnt – medan minuterna tickade.

Sedan delades vi in i grupper. Jag och Özet började med lite uppvärmning och Özet var med på noterna och vi hade jättefin kontakt, även i svängarna.

Ställande under gång – visade för Sandra, var vi stod i ställandet. Jag kommenderar - Özet stannar - och jag kastar en boll bakåt. Provade sen med att Sandra stod med bollen bakom oss. Men jag tyckte inte det blev så bra resultat – han började ställa sig snett. Diskuterade senare med Britt, som gav mig ytterligare belöningsvariationer- och tips.

Hopp över hinder - jag beslutade mig för att skippa ”dagens moment” (inkalln.) och istället köra hoppet, vilket gick jättebra. Eftersom han tidigare har börjat tjuvstarta i mellanåt, så gick jag tillbaka till honom vid ett par tillfällen och belönade när han satt kvar. Annars var det enda man kunde ”klaga” på att sättandet efter ingångarna var något snea. Fick åter tips och råd av Britt om belöningsalternativ, som jag även kan använda vid inkallningens ingångar.

Apportering – det är väldigt svårt att få Özet att vänta på kommandot … vill ju absolut inte att han ska känna obehag och bli tveksam. Han håller apporten lite slappt, med lite tugg – särskilt i början. Vi provade även att kasta apporten. Fick bl.a. tips om att kasta apporten längre än vad jag gjorde, så han hinner få upp lite fart – sagt och gjort – vilket gav resultat. Fick även ett tips om att prioritera farten och glädjen framför ev. lite tuggande.

Sen gick vi in för en fika och en stunds teori.
Efter teorin kände ingen för att gå ut i regnet igen. Men när vi tittade på klockan visade det sig att tiden ändå var framme och alla sa tack och hej !