Lördagen den 30 oktober
Medan Özets kullsyskon (alla utom Lykke), var i Sthlm och gjorde MH-test, var Özet&jag på jaktkursavslutn. hos Maria i Lindome. Vid ankomsten möttes vi av Mia, som delade ut våra fina specialbeställda kanindummys. Det var inte bara jag som tyckte dom var fina - det tyckte Özet oxå, som genast tyckte - åh en ny hårig kompis och började slita och skaka "kaninen" ... - nähä du min vän - här leks inte med nån kanin, här inte - den ska du lära dig att bära med ett lagom "varsamt" grepp …
Sedan vandrade vi alla upp i skogen, för att samlas för lite information om kvällens aktiviteter. Det verkar som varje kurs med lite självaktning, har nån form av tävling som avslutning och det gällde även förstås vår kurs. Vi delades in i tre lag (4ekipage/lag), där instruktörerna redan bestämt lagindelningen.
Momenten var : Stadga / Markering / Sök.
I stadgan och markeringen skulle en deltagare (dock inte samma delt. i båda mom.) skulle avstå, medan samtliga skulle delta i söket.
Vi fick inte veta exakt vad momenten gick ut på - VILKA/VAD som var svårigheterna - förrän det var dax att att utföra resp. moment !
I vårt lag, var det INGEN ville avstå minsann - ALLA var säkra och trodde på sina hundar ! JAG oxå - jag vet ju vad/att vi kan, Özet & jag ! Men jag vet ju att nån, inte borde vara så stöddig i vår grupp iallafall ... no names ! Jag hörde i efterhand att de andra lagen hade betydligt mer ödmjuka deltagare och villigt avstått för sina lagkamraters skull.
Stadgan – gick ut på att vi skulle gå jaktfot (lös hund) medan det kastades bollar och dummys som störning. Özet skötte sig exemplariskt, medan en av de andra hundarna (fortf. inga namn)tog bollar flera gånger.
Markeringen (enkel) – var indelad i tre svårighetsgrader – lätt = nedanför kullen – medel = uppe PÅ kullen – svår = BAKOM kullen.
Alla dom andra var säkra (ville chansa) på att deras hundar skulle klara den svåra markeringen och därmed avstod jag, eftersom jag "bara" kunde tänka mig en medel. MEN det var bara Martina, som med sin labb fixade den – hur LÄTT som helst = så duktigt ! Törs man säga att jag log lite i mjugg, då dom andra var lite väl kaxiga i mitt tycke ! Bra att tro på sin hund - men ibland måste man väl ändå vara lite realistisk oxå ...
Söket – bestod av massor av olika prylar – allt ifrån vilt (1 kråka o 1 mås/trut?), dummys och leksaker (mjukisdjur o bollar) plastlock och petflaskor mm.
NU behövde alltså ingen avstå, utan ALLA skulle vara med.
Innan det var vår tur, hade jag märkt att Özet vädrat efter kråkan, efter att den hade blivit utplacerad. Så när det sen var vår tur, riktade jag honom ifrån kråkan - för att jag befarade att Özet skulle ev. ta kråkan och rejsa iväg, för att kanske t.o.m. börja knapra på den - som det matvrak han är ! MEN - döm av min förvåning (ha ha) när jag sänt ut honom – han tvärvände och sprang genast åt "kråkhållet" ... kan säga att jag han tänka en hel del ... MEN - när jag hörde Marias (som stod placerad ute i skogen) uppmuntran förstod jag (själv såg jag ju inte vad som försegick) att Özet nog var på ingång, så jag började kalla in. Och gissa om jag blev paff, då jag upptäckte att han kom med kråkan i "högsta hugg". Han släppte den visserligen, nån meter framför mig, men vad gör väl det, när han trots allt valde mig istället för ett race med slit och släng. Att jag var STOLT och glad behöver väl knappast nämnas.
När dom andra hundarna plockat in div. bollar och annat tjafs, var det Özets tur igen. Jag skickade och såg ibland en skymt av honom mellan träden, medan han jobbade. Rätt som det var hörde jag Maria tjoa, att jag skulle ropa och när Özet dök upp - dock med viss möda - med en 3meters (15-20cm i diam.) orm, hade vi alla svårt att hålla oss för skratt !
När det sedan åter blev vår tur - det sista söket - kom han denna gången in med ett stort ”teddy”hjärta. Han kan han, mitt lilla hjärta !
Därefter förflyttade vi oss hem till Maria för en gemensam fika, samtidigt som vi fick reda på vilket lag som vann … och det blev INTE vi kan jag säga …
Innan vi åkte hem, hade jag bestämt datum och tid med Maria, som hade lovat att hjälpa oss med Özets nyuppkomna skottberördhet
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar