KASS DAG

Vad roligt det ska bli med lydnadsträn. med nytt gäng idag – engångsföreteelse eller ej kvittar – tänkte jag och klev ur sängen tidigare än vad jag normalt brukar en lördagmorron.

När vi väl framme (Kallebäck) tog oss en liten rastningsrunda och gick där i godan ro, kom där en malle springande i full kareta rätt mot oss. Med hjärtat i halsgropen, hör jag en matte ropa och efter att mallen stirrat ut Özet, vänder den om efter en viss tvekan och jag kunde andas ut. Men det är konstigt det där … att det ska vara så j_vla svårt att be om ursäkt !

När vi åter passerade p-platsen på väg till appellplan, såg jag inte till några bekanta ansikten, bara en och annan medlem från GBG-avd. (antar jag).

Ja ja … jag kör väl igång lite smått själv då, tänkte jag och tog mitt pickochpack och skred ut på plan. Medan vi betade av både fritt följ, svängar och läggande u.g. (med pauser i mellan) spanade jag bortåt p-platsen och undrade var dom höll hus, vilket inte gjorde träningen till den mest ultimata precis. Özet gjorde vad han skulle, men utan nåt större engagemang … men det var ju inte så konstigt, med tanke på att jag själv inte hade full focus !

När jag en timme senare var på väg att avrunda och dom fortfarande inte dykt upp, såg jag ett skyddsgäng komma gående mot vårt håll med div. attiraljer, som skärmar och skyddärm. Såg att skyddsgrabbarna pratade och såg åt mitt håll … som om dom sa :

- Var någonstans ska vi ställa upp ”banan” ?

- Där borta …

- Jamen där borta är ju redan en och tränar ...  

- Äähh ... hon kommer gå därifrån när hon får syn på oss …

… och vad gjorde HON ? jo, hon packade ihop sig och gick därifrån … eftersom hennes hund är känslig för ”brutala och högljudda” hundar … sämsta tänkbara störning m.a.o.

Vi packade in oss i bilen och körde till Delsjön för att där träna lite vattenapportering. Men inte heller det, gick vidare värst bra. Özet inte det minsta intresserad - i alla fall inte till än början – av att hämta några dummies. Varför göra det, när det fanns nåt som var mycket mer intressant … nämligen nya dofter ! SUCK ! Men allt eftersom gick det bättre och bättre, vilket ju alltid var en tröst … även om det var en klen tröst !

OJ … höll ju på att glömma … om nu nån undrade varför det nya lydn.trän.gänget inte dök upp ? Joråsåatte … Maggan hade bara tagit fel lördag !!!!

Att eftermiddagen/kvällen sen fortsatte i samma anda, med olustig dålig känsla (som dock inte var hundrelaterat) gjorde ju inte denna lördagen till den bästa jag upplevt. Men att efter en sån skitdag var/är det skönt att komma hem till mina pojkar …

MIDSOMMAR och vädret !

ALLMÄN LYDN.TRÄNING

Lydn.trän. på den allmänna träningen

Lät honom vila/ladda på dynan en stund innan vi började, körde därefter korta pass med vila på dynan mellan varven = lyckat koncept, för han visade (nästan) ingen tendens till sniffande idag !

Obs ! bilden taget vid ett annat tillfälle ...

BRUKSSÖK - härkeshultsvägen

Härkeshultsvägen vä. vid Härrydaskylten

Växlande molnighet, mest mulet. Lätt kuperat i ganska gles granskog, med några stora stenar utspridda i rutan, varav en var mycket större än de övriga.
Vi var 5 st, i startordn. Britt&Sambo, Annica&Cecar, jag&Özet, Aneta&Zoe och Lena&Tessla

Lena stigade, medan Britt (vä) och Aneta (hö) figgade

8:a skick, var av 3:e och 5:e var tomskick

Överlag tyckte jag det gick rätt bra och var nöjd, även om jag kallade tillbaka ett par ggr pga av att han vek av lite för tidigt från linjen. Han kanske inte heller gick ut på fullt djup på tomslagen. Gjorde dock utmärkta framslag - sprang dock tillbaka på det andra tomslaget för att kolla om det verkligen inte fanns nån figge där någonstans.

LOST

Kanske skulle man satsa på nåt annat .... ikväll blev jag nämligen helt uppgiven på hans .. nosande .. vädrande .. doftande .. snokande .. sniffande .. luktande .. insupande .. när vi tränade lydnad ! Han var verkligen helt lost i dofternas värld.

Jag VEEEEET att det handlar om motivation, men jag blir bara så j_vla trött på hans j_vla nosande ... och jag VEEEEET oxå att det inte hjälper att bli arg, snarare att det stjälper ... ändå händer det TYVÄRR att jag flippar ur och därmed blir ju förstås samarbetet aningen konfliktfylld.

Ibland går han hur bra som helst (som tex. häromdan på Alingsås BK) då han bjuder till och går med focus och viftande svans, medan andra gånger är han helt splittrad och agerar både tittolle och dammsugare. Då menar jag inte att han nosar i backen under själva fotgåendet,utan EFTER han fått springa på sin belöning. Eller när vi tränar på moment, där han är på avstånd, som tex. idag vid framförgåendet, då han med focus och "solsken i blick" är på väg ut mot nostargeten en bit bort ... då han helt plötsligt låter sig avbrytas av nån j_vla doft vid sidan om och viker av för att borra ner nosen ... FEL NOSTARGET m.a.o. ! Och istället för att jag direkt agerade med ett lugnt "gör om, gör rätt" ... "drämmer" jag bollen i skallen på honom ... han blir lite byxis och vi gör därefter om. Det blir då kanonbra och jag klickar och slänger belöningen ... och vad händer ... jo, han reagerar som om han gjorde fel igen ! Suck (hur j_vla dum får man va - jag själv alltså, som kastade bollen på honom i frustration tidigare) även om det "gick över" efter att jag själv sprungit fram och vi tillsammans busat med bollen ...

 ... det är inte lätt att vara hund ... det är inte lätt att vara människa !

Det känns som en av mina favoritlåtar (Salem al Fakir's Keep on walking) passar VÄLDIGT bra in (kanske just därför jag gillar den så, för det är stor igenkänning) ... texten beskriver precis vad jag ständigt går igenom ...

BRUKSSÖK - vä. vid "taxtanten"

"Lövskogsrutorna" - Gits "nya" ruta längst bort vid "T-korsn."

Efter ett längre uppbehåll, hoppas jag nu att vår sökträning, kommer att köra igång på allvar. Känns att det är ett tag sedan, även om vi gjort några enstaka inhopp under våren, som ju nu faktiskt har övergått i sommar. Den största orsaken är - som ni, som följt bloggen redan vet - att vi gått en jaktkurs, som gått på just söndagarna i vår.

Lövskog (mkt bok och ek) - ena sidan (vä.) nästan platt, andra sidan (starkt!!!) kuperad, ...

växlande molnighet - ösregn/hagel/åska precis när Jennie som sista, skulle köra. Alla bilar/de flesta av bilarna stod med nedvevade rutor och öppna bakluckor ... say no more !

Vi var 5 st i startordn. Annica, Jag, Git, Aneta och Jennie

Git stigade, medan Aneta (vä.) och Jennie (hö.) figgade

Start vä. (Aneta) 7 skick, varav det 4:e tomt. Märkte att han mattades av märkbart redan efter de första slagen

　

Allmänt kunde jag önskat att skicken var rakare över lag. Kallade tillbaka ett par ggr (lyhörd och kom tillbaka bra, med undantag en gång då han agerade helt på egen hand - "kan själv") medan framslagen var ganska hyfsade.

Tomslaget - "fel sida" av trädet jag riktade in honom på - annars bra ut på djupet - kanon framslag nerför en brant (bergsskreva) med några omkullfallna träd mm.

NYPREMIÄR

Det var sannerligen inte igår Özet gick ett viltspår, det var närmare bestämt för ca 3 år sen i samband med 1:a priset han fick i öppenklass. Därefter har viltspårn. legat på is så att säga och det mest beroende på att han i samma veva blev skotträdd (berörd), vilket han iof sen länge är ”botad” ifrån.  

Men nu var det alltså åter dags – nypremiär – och frågan var nu - hur lång liggtid, skulle vi lägga med vinklar och kanske t.o.m. bloduppehåll med ”tillbakaspår” … eller vad det nu kallas ?

Efter lite resonemang kom vi fram till att det nog kunde vara bra att ”väcka” dom (länge sen även för Stina-cocker) och göra det ganska lätt för dom.

När jag väl hade rotat fram min klöv ur sitt väl inslagna paket, bestående av div. lager av plastpåsar, var jag på väg att kräkas … allvarligt talat – hur illa kan nåt lukta ? … och märkväl, jag är INTE kräsmagad !!! Eftersom den INTE gick att använda, försökte vi göra det bästa av situationen – inte det mest ultimata, men ändå. Vi samsades om samma klöv … Özet gick först och sen gick Stina samma spår !!! Liggtiden blev ca en timme och det var inga större svårigheter efter vad jag upplevde iaf, inte heller för Stina, även om hon ”ringande” vid ett tillfälle, men hittade relativt snabbt tillbaka …

Att tänka på … spårläggaren måste tänka på att fortsätta rakt ut EFTER den utlagda klöven … Özet missade först klöven för att han följde fotspåren …

Såg också när både Nelson (unghund-labbe) och Zingo (senior-schäfer) gick sina personspår. Båda imponerade, men det roligaste var att dom hade helt olika stilar. Nelson var snabb men ändå noggrann, medan Zingo var både långsam och noggrann.

Efter tack och hej, tog Özet och jag oss en liten tur bort till stället där vi hade tema vatten på jaktkursen för ett tag sen. När vi idag körde vattenapportering, tycktes tveksamheterna inför den dyiga botten vara som bortblåst, till skilln. vid kurstillfället. Nöjda och glada tog vi oss tillbaka till bilen och började vår färd hemåt. 

Men glädjen grusades dock något, när jag tänkte på det sorliga beskedet jag fick i morse, nämligen det att andra halvan av GRABBARNA GULD har somnat in. Det är alltid lika sorgligt när vi måste ta farväl av våra kära följeslagare och kamrater. Nu ser jag/vi, min/vår egen GULDPOJKE springa på de ”guldbeströdda stigarna” och minns … där han bl.a. fostrades av sina läromästare Marco och Razzel ...

NATIONALDAGSFIRANDE

Vad gör man en ledig nationaldag, om inte tränar lydnad. Vi gästade Alingsås BK tills. med Carina, Susanne och Agneta. 

Jobba med transporterna …

Jobba med Özets olustskänsla (piper) när jag lämnar …

GOTT&BLANDAT

Dagens lunchfynd ... idag var det MIN tur att köra "upplet" ... resultatet blev detta och doften spred sig i hela undervåningen ...

Ensam och allena på klubbens ”allmänna” träning i kväll … men vad gjorde det, när vi båda hade kul och fick till en "riktigt bra känsla” ...

FF

Hopp/sitt

Framförgående med nostarget

Sitt/ligg

Svängar (hö./vä.)/position

Kryp

PREMIÄRDOPP

Idag - första dagen på den första av de tre sommarmånaderna - var vi och hälsade på Majkie vid hennes sjö, där vi strödde ut hennes kvarlevor för 4 år sedan. 

För Tommys del blev det premiärdoppet !