Fullt ÖZ


VÄLKOMMEN ATT FÖLJA MED PÅ REJS & SEMLAS ÖDEN OCH ÄVENTYR


söndag 27 oktober 2013

BRUKSSÖK - råhultstugan - vä. vid bommen

Tungsprunget för både hundar och mattar. Kärr/myr med mkt pors, på vänster sida. Höger sida med inslag av pors och blöta, men mest granskog, stundstals tät. Regn och blött, efter flera dagars regnande.

I startordning Lena&Elda, Lena&Tessla, Maggan&Özet, Git&Trotza och Britt&Sambo.
Britt stigade och Lena (vä. kraftig motvind) och Johan figgade.
5 slag
Vä. - kärret – omskick
Hö. - tät gran - omskick - sprang runt granen första skicket
Vä. - kärret - omskick
Hö. - STRUL - Özet plockade in Johan, utan att Özet hittat honom

Vä. - bra (andra) skick

Sammanfattningsvis var jag besviken och fundersam, efter Özets katastrofaliskt (hitte-på-ord?) dåliga arbete.  Han var allmänt "flummig". Olydig och irrade mest omkring väldigt ostrukturerat. 

Frågorna som "ringde i huvudet" var om han var påverad från de senaste tävlingarna, med sina två ynka skick, med en matte med ett konstigt beteende - som inte bar sig åt som vanligt ? Påverkad av sökområdets pors ? Hur var hans allmäntillstånd ? Sjuk ?

Men på promenaden efter, tillsammans med Lena & Elda, var han pigg och glad som vanligt. 
Tja - iof  . PIGG o GLAD var han ju trots sin flummighet och irrande i sökarbetet !!!

söndag 20 oktober 2013

APPELLTÄVLING herrljunga

I morse – helt OK tid, för morrontrötta Özet& jag (kl.09.30) – for vi (även husse) iväg mot Herrljunga BK, för att göra vår tredje appellstart, som jag redan innan hade bestämt skulle bli – om inte den allra sista – så iaf säsongens sista.

Under usla förhållanden, i böta och kyla, stod vi – tre retrieverägare – där redo för vårat sök. Özet och jag startade som tvåa. Efter 1:a skicket skulle jag nog igentligen kallat tillbaka honom, då han sprang snett in i rutan, där han fastnade vid nån snusfläck och därmed inte fick med sig hörnet, som domaren senare påpekade. Men jag lät honom hållas och efter en stund såg jag honom komma … MED rullen … yesss ! Döm av min förvåning när han vid påviset, inte visade nån större brådska. Han skulle bara sniffa lite däääär först … innan vi till slut kom fram till figgen som låg HELT dold och osynlig under en tät gran. Tack för att vi tränat många såna legor …
Vid andra skicket sprang han ut spikrakt och gjorde ett kanon framslag … men sen såg jag inte riktigt vart han tog vägen, förrän han dök upp vid ”hörnet” igen. Kallade då in honom och skickade på nytt därifrån jag nu stod och snart kom han tillbaka med rullen i munnen. Nu gick påviset bättre, även om han inte ångade på som han brukar.
= 8/8
Tillbaka vid klubbhuset och appellplanen, var det dags för platsliggandet. Av 6 startande (3spår/3sök) återstod det nu bara 3 st (en avstod) som skulle göra platsliggandet. Det var en schäfer som tog plats först. När Özet&jag precis hade vänt upp på vår plats, började schäfern (hane) göra ”utfall” mot Özet ! Som tur var beslutade hussen sig för att avstå och gick därifrån, men vad hjälpte det. Özet låg och kollade och vädrade åt platsen där schäfern nyss varit och tillslut var han bara tvungen att undersöka var det var för en konstig typ som hade lämnat ”sin” plats ! Efter några sekunders sniffande satte han sig på schäferns plats och glodde på mig. Efter ungefär dryga minuten, reste sig labben bredvid och började sakta gå mot sin matte, med Özet fortfarande sittandes gloende på mig.
=0/0
Därefter var det dags för budföringen. Till skillnad mot förra helgens tävling, hälsade han nu på mottagar’n med stort intresse och jag stegade iväg med ”råg i ryggen” till utgångspunkten. Jag kommenderade och han sprang iväg i världens kareta och jag kunde inte låta bli att le när jag såg hans glada rumpa och hörde smattret när han sprang … Vid framkomsten, gjorde han en kanonfin ingång och lät sig klappas (en lugn ”smekn.” som jag bett om) för att därefter komma tillbaka till mig med en lika fin ingång. Åhh vilken härlig känsla och glädjen förstärktes när jag hörde jublet på läktaren (klubbhusverandan).
=10/10
Inför linförigheten hade vi, värmt upp på grusvägen bakom klubbhuset och han kändes riktigt fokuserad. Men ju närmare startpunkten vi sen kom, ju mer släppte han på fokuset. Själva momentet blev ungefär en repris från förra helgen. Suck !
=6/6½
Sen var det då dags för framförgåendet. Något tveksamt ut, men sen tågade han på. Men SEN, när vi skulle tillbaka … in mot ”högen” med folk (tävl.led. domare, sekr.) och änden på plan, som slutade med ett skogsbryn och ett angränsade dike. Özet något tveksam ut, även här, men när han väl börjat gå upptäckte han ”högen” med folk och vände sig frågande om …
-          Ska jag verkligen fortsätta ? 
-          Ja … fööööre
-          Nnäää … det går ju inte, dom står ju där och proppar till …
-          Fortsätt ... fööööre …
-          Men appellplanen tar ju slut …
Och vid det här laget hade jag börjat skatta högljutt och bröt momentet !
=0/0
Ställde upp inför platsläggandet. Tänkte, nu ska jag ”klämma i” lite vid kommenderingen, för att undvika tveksamheter. Sagt och gjort = han la sig pladask. Men tyvärr var tydligen JAG något tveksam, därav avdraget.
=9/9
När vi sen ställde upp oss, med näsan in mot planen, inför inkallningen, sa tävl.ledaren att vi skulle vända oss om. Jaha … fniss ! VA ? tänkte jag, får man verkligen ut nåt avstånd där … Men knappt innan jag hann tänka färdigt, fann jag mig själv lämna Özet, för att bli stående precis innan skogsbrynet och framför diket. Tänkte - med den fart han brukar ha, kommer han ju hamna i diket … Men det blev faktiskt tvärtom – han saktade in perfekt, för en kanon ingång !
=10/10
Apporteringen, var väl ingen hit, men heller ingen överraskning, Slarvigt gripande, tugg och slarvigt avslut ... men glatt tempo … go & gla kexchokla ! Och likt förra helgen, ville han först inte släppa … vilket förbryllar mig lite ! Säkert lätt avhjälpt, men ändå !
=6½/7
Sen var det bara hopp/sitt kvar. Stegade fram till hindret och blev förvånad över den låga höjden – kändes som det var ÄNNU lägre än förra helgen. Men efter att ha accepterat höjden, efter att ha blivit erbjuden ännu en planka, kommenderade jag hopp !
-          VA ? Men vad F_N … vad gör du ?
-          Ööhhhh … VAR det inte A-hindret du menade ?
Han hade sprungit förbi hindret och var på väg upp på A-hindret, som stod 2-3meter snett bakom …
Gjorde om …
-          Synd det där … detta hade gett en 10:a sa domaren !
-          Ha ha - det är roligt nästan jämt !

SAMMANFATTNING :
Konstigt det där med känslan - för även om mister Öz var mist lika snusig (t.o.m. i söket, o då är det illa) och slutresultatet t.o.m. sämre, så var just KÄNSLAN bättre än vid förra helgen. Idag kunde jag ju faktiskt skratta åt ”eländet. Även om han var snusig, fanns GLÄDJEN där …


söndag 13 oktober 2013

APPELLTÄVLING alingsås

Säg den lycka som varar …
Efter tidig (08.00) samling, åkte vi vidare till spårrutorna, där vi sökekipage, fick vänta i den kylslagna höstmorgonen medan spårekipagen körde sina spår, innan vi till slut åkte till ”våran” sökruta.

Inledde söket, med att hålla mig till planen, som var att låta honom söka igenom området ordentligt efter varje skick och inte störa honom med onödiga inkallningar – lärt mig läxan från förra appelltävlingen !
Planen höll och Özet levererade, vilket resulterade i 10:or från båda domarna.

Lycklig och glad i hågen, med stor tro på lydnaden for vi iväg till brukshundsklubben (Alingsås) och började där med budföringen – Özets paradmoment, förutom sättandet/mottagens klappande (”prov på tillgängligehten”) då han är ”översocial” (fick vi höra på MH’t) och går igång på klappandet ! - Pilla inte på mig, låt mig springa bara) Märkte med än gång hur ofokuserad han var, när han försökte dammsuga gräset vid ingången fram till mottagaren. Han var ganska ointresserad av mottagren och vid uppställningen innan kommenderingen, höll han på att vränga av sig nacken för att vädra nåt bakom/vid sidan om oss. Avvaktade lite tills han tittade framåt, innan jag skickade iväg honom. Momentet gick hyfsat, även om de blev ett snett sättande efter en extra snurr hos mottagaren. Som om han tänkte : åhh nää ... vill inte sätta mig hos henne, hon kommer ju att tafsa och pilla på mig då … eller kanske blir det bra om jag sätter mig lite på sniskan så häääär …

Måste säga att jag känner min hund iaf … hade på känn att han inte skulle klara av att samla ihop sig och kunna fokusera, istället för att ängna sig åt alla dofter …

Om man jämför förra tävlingens 9/8½:a på linförigheten, förtjänade vi verkligen dagens 5/6:a … vilken inte var nåt att orda om ! Han var snusig och totalt ofokuserad.
På vinst och förlust hade jag beslutat mig för att köra framförgåendet, trots att han på träning, knappt går framåt utan dragning, visade det sig trots allt vara dagens överraskning. Vi körde på – jag ”manade på” (=dk, förstås) han nosade, han drog i kopplet, han wobblade när han gick … men han gick FRAMÅT, vilket resulterade i en 6/6:a !
När jag under momentet platsläggande såg att han inte tänkte lägga sig, klämde jag till med ännu ett ”ligg”, med tanke på att det ändå skulle bli en 0:a !
Inkallningen satt i alla fall som en smäck, även om den ena domaren tyckte avslutet var slarvigt = 10/9:a
Apporteringen var inte så överraskande, då han tuggade som vanligt … men döm av min förvåning, när han inte ville släppa apportbocken !!! – ”Loss” – Näääeee, nu när jag väl har hämtat den, vill jag ha den kvar ! = 6/6:a.
Efter förmaningar att säga till om en sänkning av hindret (tollare!!!) såg jag att det redan var gjort när jag närmade mig hindret. Tänkte – då ska det väl inte vara nån risk för islag (som hände på tävl. sist) iaf. Men ack vad jag bedrog mig, han slarvade och slog i, vilket kändes riktigt surt = 8/8:a
Men vilket var ännu surare, var när han reste sig under platsliggandet. Något orolig och pipande, vädrande och sniffande, reste han sig när det var några sekunder kvar, innan vi blev kommenderade att gå tillbaka. Så fort han såg att jag var på väg tillbaka, la han sig igen – som om han tänkte -  ja,visst ja, det var ju det jag höll på med ... = 5/0:a (han lämnade inte sin plats, var av den ena 5:an)

Jag blev så besviken för att åter ha ”ramlat på målsnöret”.  Med ”åter” menar jag, med tanke på att jag sabbade just sökarbetet förra tävlingen.  Även om KÄNSLAN vid lydnaden NU var urusel, så hade det varit gott med uppflytt, för att kunna ”gå vidare” …




söndag 6 oktober 2013

BRUKSSÖK – härkeshultsvägen – el-stn/brevlådorna

Växlande molnlighet – perfekt väderlek
Rutan direkt vid gångvägen – stigen på var sida om g-vägen.
Terrängen på högersidan, svagt ”normalkuperat”, vänstersidan blandskog, som efter ett djupt dike övergick i ett stort fält

I startordn.  Britt&Sambo, Aneta&Zoe, Git&Trotza, Jag&Özet och Jennie&Lola,
8 slag - Git stigade och Britt (vä) Aneta (hö) figgade
Fastrulle – inga tomslag !

1:a vä - strax innan fältet – kallade tillbaka
2:a hö - bergsskrevan/grottan – kallade tillbaka
3:e vä - i diket mellan skogen/fältet (kamouflagenät)
4:e hö - gran
5:e vä - fältet (kamouflagenät) – kallade tillbaka, men han hade redan Britts vittring och fullföljde
6:e hö - gran
7:e vä - fältet (kamouflagenät)
8:e hö - gran

Sammanfattn.
Överlag bra – kallade tillbaka vid ett flertal skick, bara vid ETT tillfälle fullföljde han efter eget huvud. Bra framslag. En gång kissning !
Lösa påvis de två första skicken + de två sista - kopplade påvis därimellan.
Han mattades något vid de sista skicken.


Avslutade med promenad på grusvägen till vä. om fältet, tillsammans med Aneta o Britt.