NYÅRSAFTON

Även om Rejs hittills inte visat sig påverkad på ett negativt sätt av allt okynnessmällande, så var vi ändå oroliga att nåt skulle gå fel och försökte därför förbereda oss maximalt inför kvällen. För att minimera riskerna, så ändrade vi vår första plan och åkte efter tips, till Härkeshult istället, för att där gå en promenad. Synd att vi – Lena&Elda – missade varandra, vilket vi konstaterade att vi hade gjort när vi kom tillbaka till p-platsen och såg deras bil.

Väl hemma förberedde vi inför kvällen, dels maten och även genom att bl.a göra hemmet till en trygg ”bunker” och strax efter 19-tiden åkte vi tillbaka till Härkeshult, iof bara för en kort kiss och bajs rastning.

Hemma igen kändes det nu som vi kunde möta nyåraftonskvällen, med allt vad en sån har att erbjuda … för nu var vi förberedda … Och det gick utmärkt, ibland låg han i soffan, ibland la han sig med en suck vid våra fötter. Han tog hela spektaklet med ro och efter nån timma efter 12-slaget var dags att gå till sängs. 

FÖRBJUD SKITEN !

Kan inte låta bli att spy lite galla över det där med den senaste tidens förbannade skjutande av raketer och smällare …

Inte nog med att man noga måste planera sina kvällspromenader hemmavid i kvarteret, så är det oxå svårt att somna på kvällarna då det smälls även kvälls/nattetid, som tex i går natt, då det sköts oerhört mycket borta åt Bergsjöhållet.

Även om inte Rejs har reagerat särskilt (hittills) mot okynnessmällandet, så har mitt engagemang MOT fyrverkerier förstärkts allt mer.
Förbjud skiten …
Detta pga att det TROTS lagar och bestämmelser, finns allt för många som saknar någon som helst empati, respekt, hänsyn, som inte bryr sig i att fyrverkerier och smällare skrämmer, stör och skapar ångest och panik hos djur, både tama och vilda. En fyrverkeripjäs, vid fel tidpunkt kan förstöra en hund (eller häst) för all framtid (och många är de som har blivit drabbade)

VINTERBILDER

Till skillnad mot många som är jullediga nu, så började både Tommy och jobba idag.

På dagens härliga lunchpromenad – Åstebo – fick jag med kameran och passade på att ta en rad härliga vinterbilder. 

RÅHULT

Idag blev det en härlig promenad (komb. app.trän.) till Råhult tillsammans med husse. 

Lagom kallt (ca -5) och med gårdagens nyfallna snö, var det verkligen vackert, synd bara att jag glömde både kamera och mobil.

FÖRSTA SNÖN

I natt föll första snön, inga mängder, men ändå. Rejs första bekantskap med det vita alltså. Jag som är en sjusovare, som de flesta vet, ville ju inte missa detta. Jag stod och kollade från ett fönster, medan Tommy öppnade ytterdörren, med mobilen i högsta hugg. Efter en lätt instruktion från mig, så skulle han filma Rejs första upplevelse av snön. Rejs stannade till på yttertrappan och tittade undrande, innan han klev ut på gräsmattan och gick sniffande runt lite, innan han sen satte fart i full rulle ner i trädgården …

 När jag nyfiket sen kollade filmen, blev jag något överraskad att filmsnuttarna bara varade i nån sekund ! Förstod i samma ögonblick att Tommy trott sig ha tagit KORT och inte alls var inställd på att filma …  

HUNDGÄNGET Lerums bk

Även idag träffade vi hundgänget, idag på Lerums BK

Rastning runt skogen, vid ”kohagarna” - lite balansträn. (trädstammar) - minnesmarkeringar (Öz.snörboll) – stoppsignal

Appellplan – följsamhet – gick så där, svårt att hålla fokus

Linjetag – linjetagsträn. som uteblev pga att han gick upp i högvarv - en erfarenhet, där jag förstår att vi måste börja "på allvar" med passivitetsträning.

HUNDGÄNGET Nääs

Idag träffade vi flera ur hundgänget på Nääs i ett underbart soligt väder, med ca 5 minus – för ett par timmars samvaro och hundträning.

Rejs och jag inledde som vanligt med en promenad ner till sjön, som uppvärmning.

– markeringar (lina o mig själv som kastare) på ängen bredvid p-platsen

– markeringar (fortf. m. lina) med Susanne som kastare

– närsök, med 5:a små dummys – den sista blev ”en för mkt”, då han inte fattade att han skulle fortsätta …

– linjetag, där han tjuvade på de första två, avslutade med att hålla fast honom med kopplet.

Avslutade åter med en promenad ner till sjön, där vi höll oss undan från en barnfamilj som gick med en lös schäfer som dom inte verkade ha nån koll på …

JULAFTON

Tommy var ute med Rejs, medan jag var hos mamma tills. med bror och svägerska (andra brodern i Sthlm).

Några timmar senare åkte Rejs och jag i väg och tränade en stund på Lemmingsvallens grusplaner. Kallt som f_n, men blev otroligt bra träning – ingångar, följsamhet och runda stolen.

Julaftonkvällen fick lille Rejsen  tillbringa i sin ensamhet, medan husse&matte firade med husses familj.

LUNCH PBK

På lunchen idag blev det en stunds lydnadsträning (följsamh. /hopp) på PBK’s appelplan. 

Avslutade i skogen, på väg tillbaka till bilen med att testa dirigering (åt sidan/hö.) för första gången. Upptäckte omedelbart att han hade svårt med att sitta kvar efter att jag blåst stoppsignal, men efter att enbart jobbat med stoppsign. några gånger kunde jag sen lägga på några ”sidoskick”, vilka gick bra. 

TAXRUTAN

Idag var vi tillbaka vid ”taxrutan” och körde lite jaktapportering. Men till skillnad mot häromdagen, fick vi idag till en riktig promenad innan vi började vår träning.

Markeringar – längde avståndet (till ca 25m) och bytte ett par gånger till olika miljöer och terräng.

Närsök – introducerade smådummysarna för första gången - inledde med en styck (ngt tveksam med återgången) ökade sen med två stycken (det gick hur bra som helst)  – bytte sen sökomr. gick lika bra-

Linjetag – blev tyvärr inte så lyckat, då jag spände bågen för mycket ! Fan, skärping matte, fortsätt att nöta !

HUSSE SOM KASTARE

Idag följde husse med till ”mitt” paradis för att hjälpa till som kastare. Med erfarenheten från igår ville jag jobba vidare med annan (än jag själv) kastare som störning.

Och precis som igår blev det även nu en svår utmaning, men till skillnad mot gårdagen hade Rejs nu lina och fick därför ingen vinst när han efter första markeringen försökte ta sig en liten ”walkabout”. Efter den första markeringen, gick resterande riktigt bra. Avslutade med några linjetag med godisbelöning.

På kvällen hoppade jag över ridhusträningen för ett F&S-pass istället. 

HUNDGÄNGET Nääs

Inledde med en promenad längst grusvägen ner till husen vid vattnet – några enkla app.övn. på ängen, följt av några stadga/jaktinkalln. (visselpip) på ca 50 m. Efter en pause i bilen, fortsatte vi med markeringar, med Sune som kastare. Det var premiär med annan kastare än jag själv, vilket var en för stor störning. Hade glömt linan och därmed blev det tyvärr en del ”utflykter”, men lyckligtvis blev det en bra avslutning. Tränade även lite jaktfot, med tennisbollen som belöning. 

KVIBERG

Lunchträning på Kviberg i ett ganska blåsigt, men ändå gott väder.

Tränade följsamhet, ingångar och inkallningar – gick kanonbra. Lekte mycket med Özets flätade snörboll och jag blev så glad när Rejs valde bort både kråkor och hundar …

FÖRSTA GÅNGEN

Alldeles i början på dagens lunchrunda (”taxrutan”) mötte vi en trevlig tjej med en tollarhane, som varnade oss för 4 älgar som hon hade stött på längre in i skogen. Tackade för infon, men tänkte samtidigt att dom älgarna nog lär ha förflyttat sig innan vi kommer dit …

Planen var att gå en runda innan vi skulle träna lite jaktapportering, men vi hann inte särskilt långt förrän vi hörde mörka hundskall långt inne i skogen - kändes lite obehagligt - vilket gjorde att jag valde att vända och började träna direkt istället. För första gången testade vi nu en ”ny” modell på dummy, lite tjockare, lite tyngre.

Började som vanligt med handtarget först – sen chansade jag på att köra utan lina från början, vilket gick skitbra. Längde avståndet allt mer - längst ca 15m ! Bytte ”miljö” till grästuvor – Rejs började vädra kraftigt (tänkte på älgarna eller kunde det vara vildsvin ?) och var helt distraherad av detta – kunde/ville inte ta/greppa dummyn – jag flyttade oss då ett stycke, då gick det bättre. Lyckades avsluta med en som verkligen blev kanonbra. 

RASSEL

Dagens lunch utnyttjade vi till att köra ett litet spår (Åstebo) på ca 300m (liggtid 45min 3 föremål/leksaker), med godisskål som slut. Medan spåret la till sig, gick vi en runda via motorgården. När vi sen gick spåret visade det sig att det antagligen blev alldeles för svårt pga alla andra dofter som störning, för jag tyckte Rejs tappade spåret vid ett flertal gånger … nästan hela tiden !!!

Tillbaka till jobbet och julfestligheterna.

I kväll bjöd Kvibergs idr.område både på störning- och miljöträning …

När vi som bäst höll på att träna kontakt och följsamhet/fotgående i kanten av en av de bortre fotbollsplanerna (i lampornas sken från gångvägen bredvid ) såg jag på håll, några ljuskäglor närma sig och väl framme i höjd med oss, stannade dom i dunklet mellan två belysn.stolpar. Ljuskäglorna tillhörde ett gäng hundförare och deras hundar. Fick ingen uppfattning i mörkret vad dom höll på med, hur många dom var, eller vad dom hade för raser.  

Passade på att träna kontakt medan dom stod kvar där i mörkret, innan dom efter en stund började röra på sig – hundarna med rasslande kedjor släpande efter sig – och dom var många (ca 10st), det kändes som raden aldrig tog slut. Först DÅ förstod jag att det var ett gäng med weightpull-ekipage och de flesta hundarna var staffar-

Rejs stod där med högburen svans, spetsade öron och STORA !!! ögon … och undrade nog, vad är detta ? Jag provade efter en stund, när ungefär hälften hade passerat, att ta fram kampleksaken för att bjuda upp till lek/kamp, var nyfiken på om han kunde avbryta sitt tittande och börja kampa. Och se det kunde han – han började kampa med det samma, vilket kändes bra.

Gick över fotbollsplanerna tillbaka mot bilen, pga att det var så halt på gångvägen. Väl tillbaka vid p-platsen, fick han bekanta sig med den pågående fotbollsträningen på den belysta planen med konstgräset.

UPPLEVELSER AV OLIKA SLAG

Lunch - tänkte lägga ett spår vid Åstebo (bakom klubbhuset) men vände och åkte över till Kåsjön istället, eftersom jag såg en ”oönskad” bil (no names) på p-platsen.

Eftersom jag inte vill lämna Rejs i bilen på DEN p-platsen, blev det lite jaktträning istället (markeringar över gärdsgården) vid gläntan. En gång med linan, innan jag sen kopplade loss – gick jättebra. Längde avståndet efter hand.

Gick sen till ett nytt område i ny ”miljö”. Körde några markeringar in i tät (för Rejs) unggransbestånd – lite probl. i början – han hittade den med vände och kom tillbaka tomhänt – jag ”laddade” om den redan kastade markeringen, men han fattade liksom inte ! Kortade då avståndet och gjorde dummyn synlig och gjorde därefter om på samma ställe (bland unggranarna) som innan, vilket nu gick utmärkt.

Några ”aha-upplevelser” från dagens övningar och som jag tar med mig är att jag INTE ska kampa som belöning och att jag verkligen MÅSTE vara TYST och inte störa honom medan han jobbar och belöna”SMÅTT” !

Tillbakavägen fick han tennisbollen, som han vill jag ska kasta iväg. Och istället för att kasta den på måfå, kastade jag in den på lite besvärliga ställen, vilket han tyckte var jättekul – bra nosarbete inbillar jag mig !!! 

På kvällen gick vi runt Blacktjärns motionsspår. När vi gått en bit och kommit till T-korsningen (Getryggen) såg jag Rejs stå och sniffa på något. Som tur var, var han nära och jag hann fram innan han fick i sig nåt, från den korvhög det visade sig vara han sniffat på. Jag blev alldeles stel, kall och förbannad ! Dessa jävla sabotörer som lägger ut glykolförgiftade godbitar, även om jag inte kunde veta om det var det i detta fallet. Men när jag sansade mig och satte Rejs en bit därifrån och gick tillbaka för att ta upp ”skiten” i en bajspåse, då hittade jag inte högen. Jag var ju helt säker på att Rejs inte fått i sig något, så förklaringen var helt enkelt att det var väldigt mörkt och dunkelt vid spårets kant. Därefter fick han gå i koppel (förutom när vi lekte och tränade) och jag varnade ett par med hund som vi mötte längst vägen. 

PROMENAD O RIDHUSTRÄN.

Startade dagen med att ta en skogspromenad tillsammans med kompisen Kia, vilket kändes som en evighet sen, iof inte så konstigt eftersom hon är ”hundlös” sen ett par år. Valde i dag skogarna kring Härkeshult, där jag senast gick för ca 2 mån. sedan, men tydligen var nya marker för Kia.

Senare på eftermiddagen åkte Rejs o jag till ridhusträningen, där det var stort manfall. Men vad gjorde det, då fick ju vi tre som var där hela ridhuset för oss själva.

 Allt gick strålande och Rejs var så duktig så … tills Malin o Mara klev in … då blev Rejs heltokig och började ljuda och stegrade sitt beteende allt mer. Slutade med att jag satte honom i bilen för att undvika att en konflikt skulle uppstå. Det visade sig vara ett smart drag, för sen när jag åter tog in honom i ridhuset (Mara satt då i sin bil) för att försöka få ett bra avslut, gick det bra igen. 

JAKTTRÄN. PÅ EGEN HAND

Medan Tommy åkte till gymmet, åkte Rejs o jag till mitt Paradis, för en stunds jaktträn. Tog först en promenad i skogen runt ängarna där jag förfasades över en mängd ståltrådsstängsel, som visserligen var märkta med snitslar och som för det mesta låg mer eller mindre prydligt ihoprullade, men som jag ändå reagerade mot, då det går hästar på sommarbete här.

 Precis när vi hade kommit ner på den bortre ängen, hörde vi nån som sköt raketer nere från bostadsområdet. Rejs reagerade men släppte det meddetsamma. Drog fram kampleksaken och började kampa precis efter den sista, med hopp om att dom skulle skjuta en till, vilket dom tyvärr inte gjorde ! 

Markeringar - först över (8-10m - avstånd) gärdsgården, avslutade med några (15-20m) nerför slänten/backen vid några höga grästuvor. Började med lina, släppte den sen för att slutligen koppla loss honom. Kopplade dock upp honom när en liten barnfamilj (2 småbarn) kom, men han lät sig inte alls störas, trots att han först var lite intresserad av dom. 

Slutade med linjetag (ca 10-15m) vid kullen (godisbelöning på mobilen – man tager vad man haver) – testade ”nya modellen” att inte skicka samma riktning som jag gått vid utläggandet av dummyn, utan att ta med honom jaktfot för att skicka från ett annat håll – gick utmärkt.

Kan bara konstatera att vi fortsätter att göra små framsteg gällande föremålshanteringen, både här i jakten och i lydnaden. Känner mig verkligen nöjd att jag inte har forcerat, utan att det har fått ta den tid det tagit ...

LYCKORUS !!!

Vissa gånger blir man mer lycklig än andra gånger, som idag tex. då jag på lunchrasten hade planerat in en stunds ”jaktträn.” på Kviberg, på ”ängen” där jag tillbringat mycket tid i min barn- och ungdom bl.a. har det blivit otaliga hundpromenader. Då var det staket mellan den ”allmänna” ängsytan och området innanför, som då var militärt område (LV6).

Vi inledde med ett kort lydn.pass, med enbart följsamhet på en av fotbollsplanerna, innan vi gick över till ängen. Följsamheten och kontakten kändes ganska bra, med tanke på att han har blivit lite störningskänslig och därmed är lite ”tittig”.

Efter lydnaden blev det en liten promenad innan vi gick över på ängen. Vår trevande jaktträning med dummys går vidare och allt bättre. Vi fortsatte där vi slutade vår träning i förgår, alltså fortfarande med lina för säkerhetsskull.

Ett antal markeringar (bra stadgeträn. också) på ca 10m (linan räckte inte längre) gick utmärkt. Bara vid första återgången behövde jag påminna honom att det var leverans till mig som gällde. Därefter höll jag knappt i linan ens, vågade inte riktigt lita på honom helt. Men NÄSTA gång så …

Efter jaktträn. mötte vi Karin o Samba, som gjorde oss sällskap till bilen …

På väg tillbaka till jobbet var jag så euforisk att jag bara var tvungen att göra nåt som inte hör till vanligheterna, nämligen att ringa Tommy för att sprudlande berätta om våra framsteg, hur bra det hade gått.

Ja ja … så lät det idag ja, men vet ju av erfarenhet att det kommer en ”morgondag” som kommer se annorlunda ut !

Just nu, i skrivande stund kom Rejs med en reklamtidskrift (Allums) och levererade … tror bestämt att Rejs börjar uppskatta det här med apportering alltmer …

DUMMYTRÄN.

Lunch – Kåsjön – gläntan – några korta superenkla markeringar med dummy. Använde mig av spårlinan, för att undvika att han skulle avvika från mig = gick jättebra ! Först några lätta ”ryck” i linan, sen kom han utan någon som helst hjälp och avlämnade fint fint. 

VÅRKÄNNING

For från kaoset på jobbet (allt dataarb. stod stilla pga fiberbrott) till hemmets lugna vrå ... Efter en bit mat, gick vi – jag och min lille röde vän - ut i det vackra "vårvädret" (skillnad. mot igår)

HUMÖRSVÄNGNINGAR

I dag är det exakt en månad sen vår älskade Özet somnade in. Vi är så oerhört tacksamma att Rejs fick uppleva sin första och tid med att få ha Özet som sin mentor, även om det säkert var lite påfrestande för Özet stundtals, särskilt de sista två veckorna ...
Tänk att det inte kunde gå två dagar utan att regna ! Idag har det alltså varit ett riktigt SKITVÄDER, det har regnat HELA dagen lång. Kanske för Özets skull himlen gråter …

 Idag har vi varit ute tillsammans med Malin och Mara i detta skitväder och Rejs prövade verkligen mitt tålamod, då han var alldeles besatt i Maras bakre regioner. Helt uppenbart var att Rejs tyckte hon var attraktiv och doftade underbart, trots det var en månads sedan hon löpte !!! Och inte blev det bättre av att Mara inte brydde sig, hon lät villigt Rejs envetet följa efter och som i mellanåt även försökte hoppa upp och rida på henne. Jag kände att jag var i upplösningstillstånd och var så frustrerad över hans beteende och det blev ju inte bättre av han var fullständigt blockerad och sket blanka FAN i mig, vad jag än tog mig till. Det slutade med att han fick gå kopplad !

Känner att historien upprepar sig, minns tydligt hur arg och frustrerad jag ibland var på Özet i hans ungdom.

På kvällen var det dags för ridhusträning igen. Hade bestämt mig för att INTE ta med mig den negativa känslan från i förmiddags, utan träningen skulle bara vara lustfylld. I början var Rejs ganska ofokuserad och splittrad, då det var flera ekipage inne och tränade samtidigt, en del med mer högljudda belöningar än andra. Men ganska snart förstod jag att jag måste ”backa”/göra det enklare för Rejs och vips, så gick det riktigt bra.

Det var med en skön känsla jag åkte hem, nöjd med både Rejs och mig själv

HUNDTRÄN. NÄÄS

Idag anslöt vi till delar av hundgänget för ett par timmars hundträning på Nääs. I vacker miljö, med Sävelången framför våra fötter, i ett gôtt väder ca 5 +grader, växlade molnighet.

La ett spår i bokskogen bakom röda huset (skola?) – ca 200-300m, liggtid ca 45min. , 3st ? leksaker.

Under liggtiden, gick Rejs och jag ner mot vattnet och tränade lite stadga/inkallningar på ängen. Provade även lite med att låta honom bära/avlämna en dummy.

Efter att han vilat i bilen, tog vi sen spåret som gick jättebra, därefter blev det fika och umgänge medan Rejs vilade ytterligare en stund i bilen.

Innan hemfärden, så körde vi lite följsamhet/fotgående på gräsplanen/mattan vid p-platsen. Rejs speedad och hade svårt att hålla sig i skinnet och var värdigt ”tittig”, men efter att han hade fått blåsa ur sig, med inkallning och lite kampande så gick det bättre. Fortsatte sen med runda solen och avslutade med att lägga på apportering, den sista (av 2) kanonbra !

LUNCHLYDN.

Lunch – PBK – appellpl. – ett gäng med lösspringande aussies (5-6st) på planen och gjorde vad - fotade ? Hur som haver så lämnade dom planen när vi klev in.  

Tränade en stunds lydn. – fotgående (bl.a med kopplet bakom ryggen) gick sådär – Rejs väldigt ”tittig”! Men märker att han går mycket bättre efter att fått ”blåsa ur sig” …

Testade även den gula plastapp.bocken och runda stolen – gick också så där – han sprang förbi och la sig för att tugga ! På nära håll gick det dock bra, likaså när vi gick (kopplad) på grusvägen till bilen.

AVSLUTN. LYDN.KURS

Dagens lunch ägnade vi åt spårarbete. Ca 200m i ekskogen bakom klubbstugan – anv. första gången hans leksaker. Det gick överraskade jättebra, möjligen aningen ”tveksamt” fram till första leksaken, men därefter gick det jättebra. Han fastnade dock lite i slutet vid nån ”skit” eller vad det var …

Efter spårningen, när vi gick tillbaka till bilen, började ”elkillen” - som vi tidigare mött vid vår promenad medan spåret la till sig - fortsätta sitt jobb med att sätta upp belysningen (med stor kranbil som väsnades) i slingan upp till appellplan. Rejs upplevde kranen med skräckblandad förtjusning, samtidigt som han var nyfiken, tyckte han det var lite läskigt …

På kvällen åkte vi iväg på sista kurstillfället på tävlingslydnaden.

Kvällen till ära hade jag bakat en pepparkakscheescake som vi mumsade på medan vi som vanligt inledde med genomgång i klubbhuset.

Temat för dagen var apportering, men vi inledde med fotgående/följsamhet, där vi testade att ta hjälp av att ha kopplet bakom ryggen för att undvika ”Rejsskutten”, vilket funkade riktigt bra …

Apportering – värmde upp med ”runda stolen” – la sen röda kampleksaken vid stolen.  

Att tänka på :

-          att jag själv ska full följa rundningen efter utplaceringen av ”mojängen” …

-          att förflytta mig åt sidan – när han är på väg IFRÅN mig – för at få honom att undvika att ta samma väg tillbaka …

MOLLBERGARE I PARADISET

Idag träffade Rejs och jag, Karin o Samba i Paradiset. Samba har nu hunnit bli 5 mån. alltså är Rejs just nu drygt dubbelt så gammal, för han blir ju 11 mån. den 9dec. Dom umgicks och lekte riktigt bra denna gången, till skillnad mot sist, för ca en mån. sen, då jag tyckte Samba mest ville rida på Rejs. Även om han även nu försökte ett flertal gånger, så slutade han så fort man sa till honom, förutom en gång, då han hade kopplat grepp om Rejs, som satt fast som i ett skruvstäd. Eftersom Samba inte lyssnade, började jag springa för att få bort honom från Rejs och i farten snubblade jag på några rötter … höll på att tappa balansen, med lyckades hålla mig på fötterna, för att i nästa ögonblick snubbla på en annan rotjävel och ”störade” framåt, gjorde en mollbergare och slog i marken med en duns. Aj aj aj – fallet ledde till att jag fick en rejäl sträckning/blödning i sidan, vilken fortfarande – efter 1½ vecka – i  skrivande stund smärtar.

KVIBERGSBESÖK IGEN

Idag blev det ännu en lunchrast med träning på Kviberg.
La först ett godisspår på en av fotbollsplanerna (har aldrig sett nån vistas på just den planen) och medan spåret la till sig (ca30-40min) introducerade jag dummy på "riktigt" och det gick riktigt bra. Först bara att bära, för att sen bygga på med avlämningar. Föll sedan för frestelsen att ”kasta”/droppa dummyn ett par meter utför en ”slänt”, där den försvann i högt gräs. Behöll kopplet på, ifall att … gick jättebra. Föll för frestelsen ytterligare en gång och men spände då bågen lite, vilket innebar att jag nu släppte kopplet och lät det släpa. ”Kastade” dummyn något längre och döm av min förvåning när han vände och sprang direkt till mig (medan jag backade aningen) och avlämnade … matte GLAD !

Men aldrig får man vara riktigt glad !!! för när det var dags för godisspåret, så gick det mindre bra ... Tur att jag har min ”guru” att ta till … tar det med Monica på måndagens kursavslutning!

TRÄN. KVIBERG

Dagens lunchrast ägnades åt både promenad och träning på Kvibergsområdet. Rejs ”skötte” sig utmärkt, särskilt som många människor – både med och utan hund – passerade oss medan vi tränade (följsamhet/fotgå.).

VILDSVIN

På dagens lunchpromenad åkte jag till Kåsjön, i ett härligt – kors i taket – SOLIGT väder. Mötte Åsa (hon som hade tollaren Wilda) på p-platsen och hon var bara EN av alla människor som var ute i det fina vädret …

När jag senare kollade i FB och det visade sig att klubbens appellplan blivit helt sönderbökad av vildsvin. Kan ju faktiskt undra om det var det HÄR som mitt inre hade en föraning om, eller om jag är synsk !!! då jag de två senaste nätterna vaknat alldeles kallsvettig, efter att ha drömt om läskiga vildsvinsmöten.  

GRINMATTE

På dagens lunchrast, åkte vi till klubben för en stunds träning på appellplan, innan vi fortsatte en liten promenad i skogen.

Planen var att filma oss själva, men jag ändrade mig då Rejs inte alls var med – han smet iväg för att sniffa i mellan varven – svår att få in igen !!! Men det tog sig så att säga och stundtals gick (ff) han riktigt bra (korta sträckor).

Körde även lite förmålshantering, med ”fårkampen” – gick sådär – dock mer lyckande än misslyckande !

På prom. i skogen var han även här, olydig och lyssnade inte – skulle äta hjorttyffel (ärvd olat från Özet) och bära pinnar osv …

Sammanfattningsvis kändes allt (både på app.plan o i skogen) allmänt misslyckat och jag kände mig riktigt grinig :-(

HUNDTRÄN. FÖR HELA SLANTEN

Träffade delar av ”hundgänget” för en stunds spårträning på ängarna vid Mellan-Nääs.  

Godis/näringsspår - liggtid ca 45 min. ca 200 meter, 1 vinkel. Gick sådär. Första sträckan lite motvind = yvigt och tappade fokus i mellanåt, slutsträckan i medvind = gick bättre, även om han verkade bli trött i slutet. Jag blev något förvånad då han satte sig och tittade frågande på mig – OCH ?

Efter en stund fika och snack med kompisarna, medan Rejs vilade i bilen, försökte jag sen köra lite kontaktövn./följsamhet och hade p-platsen med folk/bilar som kom o gick/åkte, som störningmen eftersom det blev alldeles för svårt och han verkade behöva ”blåsa” ur sig lite överskottsenergi, gick jag undan en bit och körde ”runda stolen”. Därefter gick det betydligt bättre och vi kunde fortsätta, men körde då några linjetag istället.

På kvällen blev det en liten liten stunds ridhusträn. Var där en stund innan de andra skulle komma, för att försöka filma oss själva … vilket inte gick så bra, för när dörren öppnades och Carina med Nasti klev in, kunde inte det lilla rödskinnet hålla sig, utan började ett rejsande som bara ett litet rödskinn kan göra ! Jag skrattade gott (det gjorde jag INTE medan han rejsade) när jag senare tittade på filmen – man såg det lilla rödskinnet springa ut ur bilden, för strax där på komma in i bilden igen, för att i nästa ögonblick försvinna ur bilden igen …

Efter att han hade lugnat ner sig, fick vi till en riktigt bra följsamhet innan vi satte oss ner för en stunds passivitet och lite mellansnack och erbjöd en hjälpande hand till våra träningskompisar, innan vi sen drog oss hemåt.

LÅNG RESA

Idag, på dagens promenad (Maderna) gjorde vi våra första trevande försök till markeringar. Dom första gick väl sådär, men det tog sig och jag kände att vi avslutade på ett bra sätt, vilket kändes bra, så bra att jag faktiskt börjar tro att vi kommer kunna anmäla till nån jaktkurs till våren. 

Förstår att många inte riktigt inser hur mycket jag har kämpat med hans föremålshantering … vi har gjort en ”lång resa” till där vi är idag ! 

REJS - husses nya caddy

Idag var husse ledig från jobbet och tog med sig Rejs på golfbanan, gick 18 hål vilket gjorde att lilleman jättetrött och helt utslagen resten av dagen och kvällen.

LUNCHTRÄNING

På dagens lunchrast tränade lite lydnad på klubben. 

Började med ff/följsamhet som kändes ganska bra, börjar så sakterligen få bort godishanden och istället få till armpendlingen. Att han sen sänkte mitt humör när han smet iväg till en gammal schäferhane som gick på grusvägen, kompenserade han sen när vi skulle testa att koppla ihop ”runda stolen” och föremål/apportering. Han överträffade mina vildaste fantasier när HAN, det lille rödskinnet, rundade stolen och högg tag i föremålet i farten och fortsatte runt, för att springa sitt fortaste tillbaka till mig, för att trycka in föremålet i min hand.

LYDN.KURS - ale bk

I kväll var det kurs igen och nu var vi tillbaka på Ale BK, efter lördagens gästspel på Lilla Edet. Vi inledde med en trevlig och lärorik filmstund, där vi gick igenom vad som var bra och det som var mindre bra från lördagens träningstävling. Så jäkla bra med konstruktiv kritik samtidigt som filmen rullar och man faktiskt ser vad man själv och ens hund gör.

Resten av kvällen vill jag helst glömma. Rejs visade nämligen ikväll att han gör själ för sitt namn och just i DETTA sammanhang uppskattas det inte av matte. Det var svårt att få till nåt vettigt ur den lille speedade rödspättan med den överhettade knoppen, då han – som dom andra sa – var på en helt annan planet/inte riktigt var med i matchen, så att säga. En överdrivet glad hund, gjorde matten oglad (citat Monica) … i alla fall till än början, tills hon skärpte till sig och började andas!

LILLEBROR TRÖSTAR

Nu har det gått en vecka sen vår älskade ÖZET somnade in, en vecka av enorm saknad men som ändå lindras tack vare  hans lillebror till yrväder!

På kvällen blev det ridhusträning tillsammans med ett litet - men naggande gott - gäng på 5 ekipage, inkl. oss själva.

Tränade lite följsamhet, runda stolen och föremålshantering.

Hemma igen - när jag slagit mig ner i fåtöljen, med datorn i knät, kom Rejs helt plötsligt med en av sina leksaker (repfläta)  och tryckte in i min hand …

- Vad säg om den ? Yeeha .. all den föremålsträningen vi lagt ner börjar nu uppenbarligen ge resultat !

KURS på L:A EDETs bk

Dagarna har gått (i morgon en vecka) och jag kommer knappt ihåg vad som har hänt och vad vi gjort sen Özet somnade in …

Men vad jag minns har jag hunnit med ett medlemsmöte där jag tröstade mig med ett inköp av en hundtröja och vidare har veckan bestått av förutom jobb, promenader och några träningar, en spårning och ett par lydnadsträningar – en på klubben och en på Kvibergsplanerna.

Hur som helst så har vi idag – i ett råkallt väder - varit och gästat Lilla Edets BK, dit vi hade förlagt dagens kurstillfälle.  Temat var träningstävling i ny/främmande miljö, med filminspelning för analysering/genomgång vi nästa träff.

Alla körde förstås efter sina kunskapsnivåer och som vanligt blev det en jäkla kul och lärorik dag.

Rejs och jag kände först på fotgåendet (följsamhet) där Rejs var lite studsig, men annars följsam. Var mindre nöjd med mig själv. Hög tid att nu få bort belöningshanden och få hjälp med att få en naturlig pendling med vä.armen !

Därefter blev det inkallning. Han har bra stadga, men måste träna på ingångarna, då han bredsladdar in pga farten.  Sen körde vi läggande med stadga. Bra, men jag ska fasa ut berömmet/berömma mindre.

När alla hade kört sitt resp. pass tog vi en välbehövlig fika innan vi fortsatte med en gemensam platsliggning – gick utmärkt – som följdes av budföring … ha ha, som inte alls blev som väntat, för just Rejs o min del ! Rejs fick syn på apportbockarna vid hopphindret och plockade upp den största, som han REJSADE omkring med. Vid andra försöket tappade Monica taget om halsbandet och han tjuvade. Monica - han är ju så satans snabb den lille rackarn ! Tredje gången gillt - gick väl ok …

Som flugor kring en sockerbit ....

Även om vi alla var stelfrusna var stämningen på topp och efter flockats kring Monicas bil, steg stämningen ytterligare. Nyshoppade, nöjda och glada, tackade vi varandra och satte värmen på full spruta i bilarna, för att börja färden hemåt.

ÖZET - VÅRT ALLT

Så kom då dagen som vi har haft sån ångest för sen länge. Precis som jag skrev på FB, så var vi tyngda av sorg och smärta när vi i morse tog farväl av vår älskade Özet. Vi är helt förkrossade, att HAN, vårt ALLT, var tvungen att lämna oss så ung, i sina bästa år - inte ens 6 år fyllda ...

HAN som var så glad, positiv, genomgod, cool, harmonisk och känslig hund. HAN som har givit oss en sån stor glädje, kommer givetvis lämna ett ENORMT tomrum efter sig. HAN har verkligen varit vårt ALLT.

En stor tröst är att vi har lillebror att glädjas åt. Vi är så tacksamma för att Rejs hann uppleva sin första tid med Özet och fick honom som sin mentor. Nu är det Rejs som tar över kungakronan … även om den – som Annika, Rejs kennelmamma sa – än så länge är lite för stor …

Efter hemkomsten när vi kramat om Rejs och tagit en fika, åkte Tommy till gymmet och Rejs och jag åkte till Furåstjärn och tog en - trots omständigheterna - härlig långpromenad, för att lite senare åka till ridhuset för en stunds träning, mest för att splittra tankarna lite. Skönt att vi bara var ett fåtal (5 st)

EN MEDTAGEN ÖZET

Özet var idag, fortfarande märkbart medtagen från gårdagens golfrunda. På förmiddagen när jag gick ut (Kåsjön) med hundarna, märkte jag att Özet var både låg och darrade/skakade. Innan vi påbörjade vår lilla runda, hörde vi ett tjoande bakom oss och när jag vände mig om stod Malin med Mara och Zazzi, där bakom oss och vinkade. Özet ville först inte ens hälsa på Malin, men när vi efter en stund skulle dra vidare, fick hon i alla fall en ”hejdå-puss” ! En puss, som vi nu i efterhand vet blev en definitiv avskedspuss …

Under promenaden (”granviken”) var Özet fortsatt låg och drack kopiösa mängder vatten från sjön och efter spångarna beslutade jag mig för korta ner rundan och började återgången till bilen. Väl framme vid bilen orkade han inte hoppa in i bilen och när vi kom hem ville inte hoppa ut, utan satt kvar och skakade våldsamt. Jag blev rädd att han skulle falla ihop/tuppa av och visste inte riktigt vad jag skulle ta mig till och med gråten i halsen ringde jag därför Tommy som var i affären o handlade och bad honom komma hem … fort !  

Under kvällen blev han något bättre, men skakade fortfarande stundtals och hade inte ätit något under hela dagen och ville inte heller äta nu. Vi förstod att det nu var dags att fatta ett beslut om att korta hans lidande och låta honom somna in.

Men NÄR ? Redan i morgon ? Eller vänta till måndag ?

HUSSE&ÖZET

Vi försöker verkligen ge Özet en någorlunda livskvalitet, men det är inte det lättaste då det är svårt att läsa av vad han orkar med eller inte orkar …

Idag slutade Tommy jobbet något tidigare och var först ute med både Özet & Rejs, för att därefter ta med enbart Özet och golfklubborna för en liten runda. Özet hade stormtrivts och var jätteglad och husse var jätteglad i sin tur å Özets vägnar, men den glädjen varade inte så länge, då vi märkte att Özet var väldigt medtagen under kvällen. 

ÖZETS NUVARANDE VARDAG

På dagens lunchpromenad  – Furåstjärn – pinnade Özet på och verkade må ganska bra, trots att vi i morse märkte att han inte åt med samma goda aptit som tidigare. Den senaste veckan har verkligen varit ups and downs, ibland har han mått dåligt, medan han vissa dagar mått lite bättre - ganska OK.

På kvällen konstaterade vi dock att han nästan inte fått i sig någon mat överhuvudtaget – han har nu alltså även börjat tappat aptiten för sitt ordinarie foder – färskfodret. Vi som har glatt oss så åt att han har ätit sitt färskfoder med god aptit och att vi även kunnat ge det som belöning.

Vad tusan ska vi ta oss till när han slutar äta helt ? Vill inte ens tänka tanken vad det skulle innebära ... 

HISTORIEN OM EN SULA

Berättade ju i en lightversion i FB vad som hände i morse – nu – mitt i Rejs utvecksfas gällande föremålhantering ...

Här kommer den lilla berättelsen i fullversion …

När jag med min ömmande - igår nyskleroserade – häl, for ut på trappan pga av två gastande rödskinn. Orsaken till skällandet var  att en mamma med sin lilla dotter passerade vår trädgård påväg till dagis/förskolan. Rödskinnen vill absolut hälsa och visar det – mest Rejs – genom att springa/studsa, ibland på två ben, längst staketet. Jag var något stressad och hade väl därför kortare stubin än vanligt. Märkbart irriterad, kastade vad jag höll i händerna – ett par jympaskor – mot Rejs. Vad jag inte tänkte på var att sulorna bara var istuckna i skorna och därför förstås ramlade ur när skon träffade målet – eller rättare sagt missade målet !!!

Rejs fick tag på sulan och sprang iväg ner i trädgården ...

Jaja ... där kan han hålla på, jag tänker minsann inte linka ner i trg'n med min onda häl och lät honom därför hållas en stund, tills jag sen faktiskt behövde få tillbaka sulan i samband med att jag skulle pillra mig iväg till jobbet. Fiskade till mig det som fanns närmast tillhands – en pastabit från gårdagens pastagryta – och gick ut och visade för Rejs vad jag hade i handen … och vips så släppte han sulan och kom till mig ...

- Nähä du ... och jag stängde/gömde (kommer inte riktigt ihåg vilket jag gjorde) handen ...

- Hämta den ... och utan att tveka plockade han upp sulan, som han sen kom och tryckte (allt är relativt) mot min öppna handflata.

Låter kanske löjligt, men sicken härlig känsla …

LYDN.KURS Ale bk

I kväll var det åter dags för lydnadskursen på Ale BK för Monica.

Efter sedvanlig genomgång om hur det går/har gått för var och en sen sist, berättade Monica att hon hade en plan för kvällen, nämligen att alla skulle få en introduktion i krypet. Alla stod lite på olika nivåer, då en del redan hade börjat så smått, medan andra som tex jag själv, som  inte har haft nån tanke på det momentet än.

Jag var något skeptisk – rädd att förstöra Rejs pågående arbete med stadgan i läggandet, men att köra inomhus och att använda oss av Monicas instruktioner så skulle det nog funka även för Rejs.

Allihopa körde krypet inomhus, innan vi senare gick ut för att fortsätta med de moment som Monica hade valt ut att hon ville se, för resp. ekipage.

Hämtar Rejs från bilen och in i klubbstugan kliver den speedade duracellkaninen. Jag låter honom scanna av rummet något innan vi börjar. Just idag var det inte läge för nåt större avancemang med tanke hur speedad han var, men med hjälp av vår intränade handtaget och ”fryshand” förstod jag att vi nog ska få kunna till ett hyfsat kryp, om jag bara är tålmodig och verkligen tänker på att förstärka fokus och lugn. Det blir bra inomhusträn. i vinter …

Efter krypövningarna var det dags att fortsätta utomhus med Monicas utvalda moment och för vår del vill hon se hur det stod till med följsamheten och föremålshanteringen. Inledde med följsamheten och det Monica (+ de andra) fick se, var en superduktig Rejs, verkligen roligt att höra hennes glada tillrop av förtjusning. När vi sen fortsatte med att visa hur långt vi kommit med förmålshant./avlämn. blev jag manad att våga spänna bågen lite. Kastade kamprullen bakom Rejs och uppmanade honom att ta den och komma tillbaka för att avlämna … hepp – han gjorde vad jag sa !!!

Fasiken vilken grymt kul kväll … inte bara Rejs som visade framfötterna, ALLA var riktigt grymma i kväll.

FM PROM. + RIDHUSTRÄN.PREMIÄR

Förmiddagens promenad (med bägge) som gick i området kring Åstebo, blev nästan som ett skotträningspass. På parkeringen var det massor av bilar, trodde först det var nåt möte eller att klubbhuset var uthyrt. Men när vi började gå hördes det skott med jämna mellanrum från området nedanför vandrarhemmet. Bilarna på p-platsen tillhörde med all säkerhet ett jaktgäng. Özet reagerade något på skotten, vilket inte Rejs gjorde och det kändes väldigt skönt.

I och för sig hade jag inte tänkt gå särskilt långt, för jag skulle ju hinna med ett besök hos mamma och äta en bit innan ridhusträningen senare på kvällen. Men promenaden blev något kortare än beräknad, för när jag såg Rejs börja vädra och studsade in i skogen, kom jag direkt att tänka på vildsvin och tänkte minsann inte chansa och vände därmed.

På eftermiddagen/kvällen var det då dags för höst-och vintersäsongens premiär för ridhusträningen. Bokningen av ridhuset fick i år en lite oväntad vändning, då ridhuset hade blivit uppbokat av en annan grupp än vår PBK-grupp som hyrt där de senaste åren. Trots inbjudan till gemensam träning, blev det lite meningsskiljaktigheter som ledde till att PBK-gruppen hyrde ett annat ridhus och efter lite vacklade fram och tillbaka för min egen del, beslöt jag mig för att haka på den ”nya gruppen”, mest för att det ”ursprungliga ridhuset” är ljust, stort och med bra underlag. Jaja nog om detta ...

Till kvällens premiär anslöt 6 st inkl mig själv. Räknar nog det som premiär även för Rejs, trots att jag hade med honom när han bara var omkr. 10 veckor vid ett/två tillfällen. Oavsett han mindes ridhuset eller ej, så fick han stifta bekantskap med både nya hundar och nytt folk. Körde följsamhet, föremålshantering/avlämn. och runda stolen och sammanfattningsvis måste jag säga att han var kanonduktig.

"TRÄN.LÄGER" hundgänget

Denna helgen har ”Hundgänget” trän.läger på Lerums BK, med start igår. Rejs & jag anslöt oss först vid lunchtid under lördagen och inledde med en liten promenad kombinerad med lite egenträn. – föremål o inkalln. -  borta vid ängarna där Özet & jag har kört sök ngr’a ggr. Väl tillbaka, vid appellplan vid klubbhuset körde ett litet gäng jaktapp. Vi passade då passa att träna passivitet, medan dom körde sina markeringar. Även om Rejs inte riktigt än fattar vad som igentligen försegår, så är det ju hundar in acction och då vill man ju vara med och rejsa …

Efter att ha lunchat och ätit korv & bröd, kollade jag in när Malins Mara spårade, innan jag hämtade Rejs för att köra lite lydnad. Jag fick hjälp av Susanne med att filma Rejs och mitt fria följ (följsamhet) och det var ju typiskt, för just DET gick verkligen uruselt – vet inte vilken planet Rejs befann sig på just då !

Avslutade en trevlig dag med en gemensam promenad tillsammans med Susanne och hennes Nelson (labbe) o Stina (cocker). Alldeles i början tyckte Rejs det var roligt, men dock frustrerande att jaga Nelson, men när Nelson sen blev mer närgången och ville leka, tyckte Rejs att han var lite väl hårdhänt. Jag kopplade upp Rejs en stund, för att åter släppa honom och då brydde Nelson sig inte om honom överhuvudtaget och Rejs hade vid det laget fått upp ögonen för den vackra cockerdamen och gjorde vad han kunde för att vara henne till lags.

LEDIG / BLÅ STJÄRNAN / KURS

Då sjunker man ner efter en hel dags ledighet från jobbet, som först fylldes med ett återbesök på Blå Stjärnan med Özet för bl.a. nya provtagningar. Tyvärr är det så att hans njurvärden har höjts under hela behandlingsperioden (nu i 9mån.) och vi kom därför tillsammans med vetten Reidun Heiene (specialist på njursjukdomar) fram till att han ska fortsätta med sin medicinering, men att han ska fortsätta med sitt normalfoder (Nordic färskfoder) för att öka livskvaliten. Senare på em, när vi fick besked om de nya provsvaren, blev det både goda (blodvärdet) och dåliga (njurvärdet) besked.

På eftermiddagen åkte Rejs och jag iväg för att träffa kursdeltagarna (+ instr. Monica förstås) från valpkursen i somras. Vi hade ett kurstillfälle att ta igen, då det var svårt att få till det sista tillfället tidigare i somras.

Jag valde för vår del att få en spårintroduktion, medan de andra körde uppletande, vilket inte är aktuellt för vår del ännu, då vi ju inte har några avlämningar att tala om …

Undertiden vi höll på, hann mörkret lägga sig och det andra spåret – kort sträcka – Rejs gick, blev i mörker. Han är ju en högtempererad gosse, som slarvar lite pga av sin stora iver, men för att att råda bot på det fick jag som vanligt många bra inspirerande tips och efter att ha praktiserat ett av dom, just vid starten, gick det riktigt bra.

Trots den lediga dagen blev hela den lilla familjen otroligt trötta och låg utslagna i TV-soffan på kvällen !

REJS OXÅ

Inte nog med att Özet har mått som han har gjort den senaste tiden, även Rejs har under hela veckan haft ”problem” med magen och behövt gå ut flera gånger/natt för att göra ifrån sig, men börjar nu bli allt bättre. Pga av detta har vi haft hundarna åtskiljda under natten för att dom inte ska störa varandra, när resp. hund måste ut för att göra ifrån sig. Det känns att det tär på krafterna att ständigt få sin sömn avbruten av detta. 

LAT

På kvällen slog latmasken i mig till ! Orkade inte åka iväg för att träna med Rejs, valde därför istället att ta en promenad till skolgården (bra belysn.) ett kvarter bort, för en stunds lydn.trän. Tränade ju där ibland med Özet, under den mörkare årstiden under hans första år.

När Rejs & jag kört en stund – följsamhet o greppande/”avlämningar”!!! – kände jag mig så nöjd. Han var så följsam och hade jättefin bakdelskontroll vid vä.svängarna och även föremålshanteringen (greppande o avlämn., som var lite tafatta, men dock) var ett stort fall framåt. Som sagt, så himla nöjd.

SKITRÄDD

Efter träningspasset på F&S, åkte Rejs och jag upp till klubben för en stunds träning. Och precis som jag anade, så fick vi hela planen för oss själva, vilket var helt förståligt eftersom klockan hunnit bli sen. Sammanfattningsvis gick ”momenten” precis som jag önskade och jag var verkligen jättenöjd när jag packade ihop och började gå ner mot bilen.

När vi gick där i mörkret (m. ficklampa) hade Rejs dröjt sig kvar några meter bakom mig och när jag ropade på honom kom han plötsligt som skjuten ur en kanon – SKITRÄDD ! Uppenbarligen blev han skrämd av något i skogen. Jag kopplade upp honom för jag upplevde att han nästan fick lite flyktbeteende, han gick med svansen mellan benen och tittade bakåt hela tiden … Ställde in ryggan i bilen och gick därefter tillbaka (ville inte åka därifrån med den obehagliga upplevelsen) och gick åter in i mörkret en liten bit och hoppades att det inte vara några VILDSVIN som skrämt honom. Han tyckte fortfarande det var läbbigt och vid det här laget hade jag själv blivit lite osäker och vek därför av, så vi kom ner vid p-platsen vid stallet ...

Ö. LÅNGVATTNET

Hela lilla familjen vaknade och var ganska trötta i morse, efter en orolig natt, då Özet var ute och gjorde ifrån sig flera gånger under natten. Efter en lugn morgon i TV-soffan, märkte vi att Özet var trött och beslöt därför att han skulle stanna hemma medan vi tog en promenad med Rejs.

Jag föreslog att vi skulle gå till Östra Långvattnet och nämnde lite nonchalant att det nog tar drygt 1 timme ca. En trevlig runda, trampade genom lera och vatten och som ibland avbröts av en kommentar om tiden från Tommy … som tex när vi kom fram till sjön …

- Ja, nu har det gått 1 timma och jag antar att vi väl har hälften av sträckan kvar …  

- Mmmm … njaaäää … kanske ca ½ timme kvar !!!

Fortsatte genom mera lera och vatten och när vi var tillbaka vid bilen hade det väl gått nästan 2 timmar (1:45exakt) 

FODERBYTE

Prio ETT, var alltså idag att inhandla nytt foder till Özet som ju har kommit till det stadie att han slutat äta sitt nuvarande specialfoder. Inhandlade ett nytt, exklusivt, dyrt (280kr/2,5kg) specialfoder (heart&kidney). Men vad hjälpte det ? Özet åt ytterst lite, som han senare kräktes upp och som i sin tur ledde till att vi fattade beslutet att övergå till hans tidigare foder – färskfoder ! Han måste ju ÄTA – hur viktigt DET var i just HANS fall, poängterade ju vetten i midsomras, då han också tappade aptiten totalt.

Medan Özet lite senare åkte tillsammans med husse på ett litet jobbuppdrag, åkte Rejs& jag upp till klubben för en stunds lydnadsträning, där jag även klämde in en stunds jaktlydnad i skogen på väg ner till bilen. På appellplan tränade vi följsamhet och bakdelskontroll, vilket gick lysande. Testade även att filma, vilket väl gick sådär, men duger gott för att få en uppfattning om hur det ser ut. I skogen (jaktlydn.) körde vi både inkalln. linjetag och närsök(sign.) också det gick strålande.

SÄMRE IGEN

På dagens lunchpromenad passerade appellplan, vid PBK/Åstebo, stötte jag på en hundträn.kamrat och när vi stod där och pratade bl.a. om veckans "vildsvins-snackis", stoppade han till Özet en levergodis utan att tänka sig för ! FAAN ! Ja ja … gjort är gjort ! Och precis som efter tidigare kompisars misstag, fick Özet tyvärr under kvällen mycket kraftig diarre och mådde allmänt dåligt, allt pga av denna lilla levergodisbit. Uppenbarligen verkar ingen förstå hur känslig han är, hur mycket än jag tycker jag förklarar.

Det som började så hoppfullt i början på veckan, då jag tyckte mig se glöden i Özets ögon åter tändas isamband med när han fick burkmaten som belöning, har tyvärr inte fortsatt lika bra. Hans aptit och därmed även allmäntillståndet har försämrats för varje dag och i dag har han inte ätit över huvudtaget. Eftersom Özet nu har kommit till det stadie vi befarat, nämligen att han inte äter sitt specialfoder och tappar i vikt och då förstås även tappar ork och lust, så tänker vi i morgon byta foder igen för att se om han uppskattar det bättre. 

BLACKTJÄRN

Efter gårdagen turbulenta snack om vildsvin, kände jag för en tryggare miljö och valde därför "tryggarundan" längst Blacktjärns belysta motionsslinga ... eller trygg och trygg !!! minns för nåt år sedan, då rykten gick att det hade spanats in varg i området, men det var ju DÅ det och NU är nu. När jag gick där i godan ro och kände mig lugn o trygg, var det sista jag hade förväntat mig BILAR !!! Precis nere vid tjärnen, siktade jag/vi två starka ljuskäglor (hörde inget i regnet o genom luvan) bakom berget i kurvan. 

- OJ OJ OJ … KOOOOM … var i det läget tacksam för deras selar, som ju bara var att suga tag i, innan jag - iof med lite trassel - fick på deras koppel. Lät bilarna (troliga jägare på hemväg) passera och fortsatte, tog därefter fram min lille röda ”dingeledong-lampa”, vilket var tur, för efter en stund kom en av bilarna tillbaka !

När vi hade gått runt slingan och var på väg in genom gångtunneln vid radhusomr. brann det av en smällare någonstans – medan Özet reagerade lite, så gjorde Rejs det inte alls (skönt). Efter ytterligare en liten bit, kom det en pudellikn. (mellanstor) hund i full kareta imot oss, vilket kändes obehagligt, då jag inte såg i dunklet orsaken till hundens framfart. Jag motade bort den med ett ”gå din väg”och den vände och försvann tillbaka genom gångtunneln. En stund senare när vi kommit till bilen, hade husse och hunden kommit ifatt oss och berättade då att hunden blivit rädd för smällaren och var men all säkerhet var på väg till bilen, som stod på parkeringen.

ÄLGJAKT o VILDSVIN

Hade tänkt att dagens lunchpromenad skulle gå vid Åstebo/Maderna, men vände då jag möttes av en skylt med texten ÄLGJAKT PÅGÅR och styrde därmed bilen till Kåsjön i stället.

Men på kvällen därimot, var det ju fritt fram. Vi gick förbi appellplan där det tränades agility och fortsatte in i skogen först med tanke på att mörkret faller fort (men det hann bli mörkt redan innan vi hunnit halva sträckan i skogen ändå). Hundarna fick gå kopplade trots att jag hade ficklampa och kände mig trygg med det. Mötte en cyklist med både pannlampa och belysn. på cykeln … herregud … lampor som lyste upp hela skogen. Väl ute på grusvägen (ridvägen) fick hundarna gå lösa, tills jag efter en stund såg båda sätta upp nosarna i vädret. OJ – stanna ! Koppel på och vi gick vidare, men inget drastiskt hände och till slut var vi tillbaka vid bilen och startade färden hemåt.

Efter hemkomsten hörde jag (FB) av vännen Lena, att en jägares hund blivit illa skadad (eller dödad?... lätt att sanningen förvanskas när nyheten går från mun till mun) av uppretade vildsvin – men all säkerhet pga av älgjakten som pågått under dagen.

- VAR, undrade jag ?

- Mellan Råhult och Maderna, svarade Lena !

- Skit – det var ju PRECIS DÄR  jag och dogsen hade gått ikväll …

- Du vet väl att viltsvin är nattaktiva djur ?

- Jo men visst, men vem tänkte på det – inte jag iaf ! Men tackar nån däruppe att vi slapp möta dom ….

BLICKEN

Berättar ju lite då och då hur livet med Özet och hans sjukdomsbild framskrider och igår upplevde jag något jag inte gjort på länge. Visst - han leker med lillebrollan- om inte för jämnan så iaf ganska ofta - och han blir själaglad när vi kommer hem från jobbet, springer omkring med sina leksaker i munnen, hoppar och studsar precis som han alltid har gjort. MEN det är nåt som saknas och det ÄR nåt med BLICKEN. Har den senaste tiden varit mer bekymrad över Özet än tidigare, eftersom jag upplevt att han tappat gnistan och ofta visar en sorgsen blick.

Tror att det förstås är en kombination av många saker, som tex att en lillebror kom in och "rörde till" i hans liv. Träningsdosen blir inte längre den han är van vid, pga att hans kropp inte orkar - huvudet vill mer kroppen. Han får inte längre springa omkring i skogen som tidigare, då han bara tycks fokusera på hjorttryffel som han älskar så, men inte längre tål (är överkännslig mot ALLT utöver sitt specialfoder). Den tidigare goda aptiten har åter "dött" (efter foderbytet i somras, då han även åt torrfodret som belöningsgodis) och han har den senaste tiden ätit dåligt. Dessa foder är tydligen - tyvärr - inte lätta att smaksätta och nu har vi kommit till den tidpunkt som vi befarade skulle komma, nämligen att han även börjat rata detta fodret. Vi började därför nyligen blanda i burkmat (samma innehåll) vilket vi har förhalat, då vi varit/är rädda för att den tid kommer då han börjar rata burkmaten oxå. Vi tar liksom en dag i taget !

MEN nu till den värme jag kände idag vid vår lunchpromenad. Det smärtar oerhört att inte kunna ge honom nåt belöningsgodis som han uppskattar och inte heller känns det lättare när man ger Rejs och inte kan ge Özet samma belöning. Så idag fyllde jag en snusdosa med burkmaten och efter att han fått första belöningen ur dosan, märkte jag hur han tände till och blev under hela promenaden hur följsam som helst. Han fick gå lös och hade ingen större dragning åt hjorttryffeln, även om han gjorde några få försök – men då kunde jag bara säga ett milt nej och han bröt för att i nästa ögonblick komma som ett skott. Jag blev så glad och en gnutta hopp tändes då jag åter såg GLÖDEN i hans ögon.

På kvällen tog vi en sväng runt motionsspåret vid Kåsjön. Turen blev inte så rofull som jag först hade trott. Skogen vimlade nämligen av ljuskäglor som spred sitt ljus kors och tvärs. När vi gick där på spåret kunde man följa och se pannlampor närma sig spåret och ut ur skogen hoppade flera ”mini”nattorienterare, utan att tänka på att vi på spåret blev bländade. Kan säga att det inte var några billiga Clas Olsson lampor ! Och som om inte DET räckte med dessa orienterare, så mötte vi ”vanliga” motionärer, som kom både framför och bakom oss. Det var stört omöjligt att få hundarna att gå bredvid varandra under en längre sträcka. Eftersom Rejs stretar aningen, upplever jag att jag har mest kontroll om jag har honom närmast mig och Özet utanför Rejs. Men icke – Özet envisas att vilja gå närmast mig … Trassligt värre vilket resulterar i en något irriterad matte !

RÖDSPÄTTAN LAGAD

Efter en promenix vid Blacktjärn åkte vi (även Özet) direkt till lydnadskursen/”Monica-kursen” på Ale BK.

Hade ju ”förvarnat” Monica i FB, om min frustration för en vecka sen, då det kändes som inget funkade, både följsamheten (föll bl.a. tillbaka i positionen) och läggandet (fattade helt plötsligt inte vad jag ville) sket sig så att säga !

Monica har sannerligen öga för det här med hundträning må jag säga. Aldrig kunde jag ana att det skulle gå att fixa till med så ”små” medel – är det detta som kallas quick fix ? För med lite råd och tips gick det riktigt bra. Tack Monica, för att du lagade rödspättan ! ”Bara” hem och fortsätta slipa på detta, bl.a. i följsamheten : sträck på mig, höj belönings armen/handen, ge belöningen framåt … i läggandet : bryt hans ev. låsning med att ”gå ett varv”, visa inte ”frysteckn.” förrän han lagt sig.

Som Henrik så mycket riktigt sa i FB, citat – Det är ju ”härligt” med lite motgång ibland, så känns det bättre när det funkar – slut citat. Jag kände att det var tur att öronen sitter där dom sitter, annars hade nog munnen/leendet gått runt hela huvudet !

DALMATINERREJS

Innan eftermiddagens träff med barndomskompisen Karin och hennes 4 mån. valp Samba, tog vi – både Özet & Rejs – en förmiddagspromenad runt Blacktjärns motionsspår och så mycket folk som vi mötte idag har vi nog inte mött sammanlagt på flera år, där som brukar vara så folktomt.  

Som sagt, sen på em hämtade Rejs o jag, Karin o Samba för att åka vidare till ”mitt” paradis. Jag som trodde jag skulle överraska med detta – enl. mig – fina område, men tji fick jag, då Karin redan kände till denna plats, i samband med sökande efter sommarbete för sin häst.

Medan grabbarna lekte och vi rörde oss i sakta mak över ängarna, kom helt plötsligt en kraftig (hane) dalmatiner ångande rakt i mot oss. Vi båda blev helt försträckta då vi inte visste vad den tänkte ta sig till … skulle den flyga på våra småttingar eller vad ? Vi försökte mota bort den … men jag var tveksam hur jag/vi skulle bete oss, då jag inte visste hur vårt beteende skulle påverka den. Vi titta oss runt omkring, men såg inte skymten av någon ägare. 

Karin lyckades få fatt i Samba, men Rejs var för långt ifrån mig och i stället för lyssna på mig, började han istället leka (jaga) med dalmatinen, som hade bjudit upp till lek. När bägge rusade – Rejs jagades en glad (puh) dalmatiner – iväg över ängen, mot staketet, tänkte jag … hjälp … tänk om dalmatinen är på väg ”hem till sig” ! 

Rejs verkade vara helt förblindad i sitt jagande och jag fick lite smått panik att jag inte skulle få stopp på honom. Hur som helst – bära eller brista, tänkte jag och blåste inkallningssignal med pipan … och döm av min förvåning, han vände tvärt och kom rusande ända tillbaka till sin överlyckliga matte … med dalmatinern efter sig ! I samma veva som jag kopplade upp honom, såg vi ett par komma sakta drällandes ner från skogen …

Jag – är det er hund ?

Killen – jaaa !!!

Jag – kan ni vara snälla att kalla på honom då ?

Killen – jaha … vadå - är era hundar aggressiva ?

Jag – nä, men dom är valpar !

Killen – kan dom inte få leka då ?

Jag – nä … han (Rejs) har lekt färdigt (svarade jag, vid det här laget mkt irriterad)

Och därefter försökte dom kalla in honom … vilket inte gick så bra … men tillslut så …

VAD SÄGER MAN ???