SURT SA RÄVEN !

Vet inte riktigt hur jag ska börja … men …

Började som brukligt är, med platsliggandet (inga 10m – snarare 20m) som gick bra, trots att jag stod där och tänkte, nu reser han sig … nu reser han sig … NU reser han sig … men han låg kvar, trots att hunden bredvid rese sig och vandrade mot sin husse … och en flat på andra sidan började rulla och åla sig … jag tecknade lite diskret att han skulle ligga kvar, vilket hjälpte !
Tandvisningen – inga problem.
Med startnummer 4:a, satt vi – Özet & jag - och väntade på vår tur, medan vi pratade med tjejen med startnumret före. Innan platsen hade jag tänkt : bara han ligger under platsliggandet, så skiter jag i hur det går på resten … men började nu ändå känna lite ångest …
Linförighet - kände ett ”lyckorus”, då Özet hade superfocus och glatt ”svansade” med – var så jäkla följsam. Tittade INTE på poängen, men tänkte : MINST en 9:a blir det här.
Läggande - såg i ögonvrån att han inte la sig – när jag i besvikelse böjde mig framåt och knöt nävarna, kom ett litet glatt ÖZ “svansande” efter mig – kunde inte annat än att skratta åt gullet, men tänkte efterklokt : varför gjorde jag ingen “halvhalt” och tog ett DK !
Inkallning – som vanligt snabb fart, men ngt vid ingång, men rakt sättande. Jag tänkte nöjt : här bör det bli 9-9½ .
Ställande – kanon framförande, men jag gjorde ett omedvetet DK – troligen den gamla vanliga handen. Kanske kan vara värt en 8:a, tänkte jag !
Apportering – tugg som vanligt. MEN mindre än vanl. Ja ja … här blir inget toppbetyg !
Hopp – helt perfekt ! En klockren 10:a tänkte jag !
Helheten – här såg jag för första gången på poängen, som visade en 9:a – ja, det var väl så, jag kände att det minst var värt. Men döm av min förvåning, när SEN domaren helt plötsligt ändrar 9:an till en 7:a och kallar mig till sig, för att inleda med att säga att det hela såg jättesnyggt ut, för att sen ge mig förklaringen varför hon ändrade 9:an till 7:a – man får inte vila/hålla ”koppelhanden” mot höften … det räknas som DK !   Min reaktion = ????????????????

Detta var alltså i MITT tycke, vår bästa tävling hittills, med undantag från läggandet !

Men så här såg verklighetens poängsättning ut …
Platsliggande 10
Tandvisn. 10
Linförighet 8½ DK
Läggande 0 Ligger inte
Inkallning 8½ BAÖ
Ställande 8½ DK
Apportering 7 Tuggar
Hopp 9 BAÖ
Helhet 9  7 Hand i sidan
Summa 158,5


När jag frågade domaren vid prisutdelningen (vi fick en 2:a placering) om detta med ”koppelhanden”, var hennes egen uppfattning/tyckande eller om det verkligen STOD så i regelverket ! Fick bara som svar att man ska hålla handen/kopplet ”ledigt” …

__________________________________________________________________

Här lite övriga tankar runt dagens tävling …

Strax efter tävlandet fick jag kommentarer från några kunniga kompisar – poängen för HELHETEN ska inte avgöras genom ETT moment,  utan som rubriken lyder – över HELHETEN …  OCH hur kan man först visa och skriva 9:a för att sen ÄNDRA till 7:a !!!

Hörde också av delar ur publiken att betygsättningen överlag var väldigt okonsekvent – som tex att långsamt tempo före fartfyllt premierades och det delades ut 10:or trots hundarna bara travade. Nån fick t.o.m. en 10:a trots hunden tjuvstartade …

Kan säga att jag under eftermiddagen och kvällen fick flera tröstande samtal från kompisar – en del publik, en del tävl. – som var både förbannande och besvikna på domarens agerande … det var högt uppskattade samtal, ska ni veta !

… så där ja … nu har jag skrivit av mig och kan gå vidare i livet …


Utdrag ur reglementet ...
3. Linförighet
Koeff 4    Maxpoäng 40
__________________________________________________________________
Kommando: ”Fot”
Utförande: 
Hunden förs i fritt hängande koppel och skall villigt och rakt följa föraren, gående 
invid dennes vänstra sida med huvudet eller bogen i jämnhöjd med förarens knä. 
Linförighet skall prövas i vändningar och halter i vanlig marsch. Hunden ska även 
prövas under rak språngmarsch där märkbar tempoväxling ska föreligga. Då föraren gör halt, skall hunden utan kommando inta utgångsställning. 
Vid nytt marschanträde och vid förändring av gångart får kommandot upprepas.
Bedömning:
Momentet börjar vid första marschanträdet och slutar då hunden intagit utgångsställning, efter den avslutande halten.
Hund som hela tiden förs i stramt koppel (hunden stretar) kan inte godkännas. 
Samma sak gäller om hunden släpar efter alltför kraftigt så att den måste dras 
fram ideligen, eller om den under större delen av momentet följer föraren på längre 
avstånd än 1 m.
Varje liten avvikelse som hunden gör från det önskvärda mönstret bör återspeglas i 
betygsättningen, även en sådan detalj som tempot vid exempelvis sättande


9. Helhetsintryck
Koeff 1    Maxpoäng 10
__________________________________________________________________
Bedömning:
Vid bedömning av helhetsintryck ska hänsyn tas till samarbetet mellan förare 
och hund såväl under som mellan momenten. Hänsyn skall även tas till ekipagets 
uppträdande mellan momenten.


5. Inkallande
Koeff 2    Maxpoäng 20
__________________________________________________________________
Kommando: ”Stanna kvar” – (Hundens namn) ”Hit”
Utförande: 
Hunden lämnas i sittande ställning varefter föraren på tävlingsledarens order går 
ca 15 m i anvisad riktning . Innan föraren lämnar hunden får kommandot ”Stanna 
kvar” användas. På tävlingsledarens order inkallas hunden.
Bedömning:
Momentet börjar då föraren lämnar hunden och slutar då hunden intagit utgångsställning. 
Huvudvikten skall läggas vid att hunden visar god lydnad och snabbhet vid inkallningen. 
Hund som före inkallningskommandot avviker mer än 3 gånger sin egen längd 
från platsen underkänns. Hund som ändrar ställning före inkallningskommandot 
kan inte ges högre betyg än 8. Hund som inte kommer vid första kommandot, kan 
ges högst betyg 7.

TRÄNING MED LANNGRENS

Träffade ikväll Annelie & Smilla och överraskande nog också Bengt & Humle, för ett gemensamt träningspass.

Linjetag i förra veckans målområde - Annelie, hade gått i förväg och redan lagt ut 4 st dummys - 2 till Özet och 2 till Humle. Özet fixade sina 2 helt OK - hjälpte dock till med närsökssignal.

Gick vidare in i skogen, för att fortsätta med markering/linjetag i kombination - linjetaget i målområdet. Också här gick det helt OK - både med markeringen och linjetaget, även här med närsökssign.

Därefter körde vi sök - tränade på det avståndet resp. hund hade/har svårast för - Smilla och Humle på långt avstånd och Özet på kort avstånd, vilket visade sig vara väldigt nyttigt för Özet. 5 dummys var utlagda till Özet och dom 2 första plockade han in relativt snabbt ... men SEDAN blev det besvärligt ... han jobbade på ... men sprang lååååångt ut i mellanåt ... men när han hade TVÅ dummys kvar, var han så trött att han hittade på annat istället som tex. gräva efter HJORTTRYFFEL ... suck ! Men med lite stöttning letade han vidare och fann efter en stund de återstående två.

Som sista övning gick vi tillbaka till området där vi började för att skicka på linjetag - typ "minneslinjetag". Jag skickade från samma startpunkt som tidigare på första skicket. Tror att Özet var MYCKET trött, för han stannade halvvägs och började äta nytt färskt gräs. Jag kallade tillbaka  - sände på närmare avstånd. När jag sände på linjetag nr 2 avbröt han åter för att käka gräs ... gjorde om och med lite påhejande och närsökssign. fxade han det till slut.

Var hyfsad nöjd med Özets insats ikväll. Men tror att han (och jag oxå kanske) var lite spänd pga av att pojkarna Humle och Özet, råkade i lite "gruff" innan vi började och att han därför blev lite tröttare än vanligt idag. Men full av inspiration och supernöjd med ytterligare tips och nya övningar, sa vi hejdå och åkte hemmåt.

JAKTRÄNING MED ÄNDER

I kväll hade delar av den nya jaktträningsgruppen - numera kallad "träningskamraterna" - åter samlats. Denna gång utgick vi från p-platsen vid Kåsjöns motionsspår och gick vidare ner till "granviken" (egen benämning). Den lilla gruppen bestod ikväll av - förutom mig själv&Özet - Åsa&Vilda, Iris&Izzie och den nya bekantskapen Molly - en oerhört "färgstark" dam, med sin Nike (jaktlabbe). Dessa underbara damer - Iris och Molly - "pantertanterna", av Iris, självpåtagen benämning - har kommit upp i en aktningsvärd ålder på dryga 70 år och tillför så otroligt mycket - iaf hittills - till vår träning, både socialt och träningsmässigt, då dom sen tidigare är erfarna hundförare.

Hade kommit överens om att vi skulle träna vilt idag och Iris, hade med sig allt från kanin till fasan (inkl. gräsand som hon snällt nog, tog med till Özet) och väninnan Molly, kompletterade med mås och knipa.

Jag ville att Özet skulle få börja med ett par enkla dummymarkeringar som "uppvärmning”, vilket inte riktigt blev som jag hade tänkt mig - he he ! Vadå springa efter dom där simpla tygpåsarna, när man har möjlighet att hämta RIKTIG PIPPI, tyckte Özet ! Jomen visst hämtade han dummysarna , men med lite virrande och utsvävningar ... ngt "störd" av viltet han kände doften av ...

Men när han fick sin första markering med gräsand, gick det lysande. Han tog den i ett perfekt grepp – med mjukt, men fast grepp – och levererade i hand. Jag gick visserligen ner på knä och tog i mot och han fick godisskål som belöning.

Fortsatte med ytterligare en markering, som gick lika bra och efter en stunds vila, medan de andra hundarna jobbade, blev det åter dags för att testa Özets förmåga. Denna gång markering med knipa, vilken gick lika strålande som gräsanden. Därefter avslutade vi med ett litet sök, bestående av både gräsanden och knipan. Gräsanden låg aningen svårtillgängligt – men inga problem. Knipan därimot, låg lättare, men då tyckte han helt plötsligt den var lite ”äcklig” (eller nåt !!!) och ville inte greppa den … jag ”hejade på” och småsprang bortåt , vilket gjorde att han greppade den och sprang in för leverans som tidigare.

Synd att jag glömde att jag hade kameran i ryggan … men det lär väl bli fler tillfällen …

UPPTÄCKSFÄRD - ÖSTRA LÅNGVATTNET

Inget brukssök idag - vad göra då ?

Kanske skulle man då passa på att göra en ny upptäcksfärd och verkligen försöka komma fram till Östra Långvattnet, vilket jag inte "lyckats" med vid de två tidigare "försöken". Den ena gången vände jag och tänkte då, att jag fortsätter ända fram nån annan gång och den andra gången (i höstas) gick jag "fel" riktning och kom fram till VÄSTRA Långvattnet istället !

Utgick ifrån Ansgarskyrkan vid Blacktjärns motionsspår och redan i början märkte jag att det var ovanligt mycket folk i rörelse - både löpare och promenadfolk, både med och utan hund. Alltså ingen lös hund på spåret idag, utan herr'n blev släppt först när vi hade vikt av. Vi gick ganska länge i vår ensamhet innan det dök upp ett gäng "långdistanslöpare" som passerade oss utan någon som helst klagan på lös hund - fanns i och för sig inte heller någon som helst anledning. 

Vi fortsatte mot målet - Östra Långvattnet - och när vi traskat uppför den branta trappan - där f.ö. Özet hittade säsongens första gröna saftiga grässtrån, som han älskar så - gick vi vidare en stund innan man till slut kunde ana sjön mellan trädstammarna. 

När vi efter att ha följt stigen som slingrade sig ner mot sjön, stannade vi till en stund och Özet vad inte alls nödbedd när jag testade hur villig han var för en simtur. Även om han ALLTID har väldigt försiktiga igångar, så blir jag mer och mer övertygad om att han föredrar ingångar från berg, före andra typer av strandmiljöer. Men så är han ju ingen retriever heller, hälsar han - han är ju en "äkta" tryffelhund, som ÄLSKAR sina delikatesser (hjorttryffel), om nu nån skulle ha missat det ! 

 Efter badandet drog vi oss bortåt längst strandkanten tills jag helt plötsligt spanade in ett vindskydd, som även Özet hade span på. Oops ... bäst att kalla in - Özet KOM ! Matten ler i mjugg, då hon ser sin hund vända blicken mot vindskyddet, samtidigt som matten OXÅ ser att där sitter folk ... Men döm av hennes förvåning ... - Japp, det VET du, matte ... jag kommer !

När vi vikt av från sjön och fortsatte in i skogen igen, funderade jag på hur långt vi nu skulle behöva gå för att komma tillbaka (runt) - om man skulle behöva gå via Västra Långvattnet (phu), ELLER om jag skulle lyckas hitta stigen jag gick i höstas. Men när vi hade gått en stund, öppnade sig en yta med en liten skyltsamling, skyltar som pekade kors och tvärs och på en av skyltarna stod det SÄVEDALEN ... DIT går vi tyckte Özet ! Sagt och gjort ! 

På hemvägen fick vi ett träningspass som heter duga ... på kommandot "stanna", stannade Özet för att låta en MÄNGD löpare passera, löpare som kom en och en, under HELA (45min.) färden tillbaka till bilen. Även dessa löpare visade verkligen vänlighet ... det var nämligen så att Özet inte alltid stod still - utan blev lite uppspelt och inte kunde hålla sig i skinnet, när några av dom sa hej och började prata ... min lille översociala kille :-)

JAKTKURS - TITTI & REGINA - 5 (AVSLUTN.)

Dagens tema var vatten och dagen till ära hade vi riktigt hyfsat väder, till skillnad mot de tidigare kurstillfällena då det har varit snö, regn och KALLT !


Arbetade två och två  (Özet & Tindra)

Linjetag – längst vattenbrynet på sandstranden – den ena (Özet) hunden fick se/eller inte se, linjetaget läggas ut, vände sen helt om och såg markeringen kastas och när den andra (Tindra) hunden skickades. Markeringen skedde på sankmark och hundarna skulle ta sig över ”springvatten” upp på sankmarken. Därefter vände ”linjetagshunden” (Özet) helt om igen, för att skickas på linjetaget. Özet klockren !

Sen skiftade hundarna placering och Özet fick sin markering. Han var mycket besvärad av det i hans tycke äckliga underlaget och det grunda vattnet – och trots mina heja rop, vek han av och tog istället landvägen. Väl en bit ut på sankmarken höll han på att bryta, men efter lite hjälp från Regina och mitt påhejande, hittade han snart dummyn och påbörjade sin ”besvärliga” återgång ... MEN – han levererade !

Två enkelmarkeringar -  den 1:a i vattnet (fortf. i ”springvatten”) – den 2:a i skogen. Gjorde tvärtom för Özet, för att vattnet skulle få mera dragning och bli mera lockande … Vattenmarkeringen gick hyfsat, även om tempot inte var full speed precis ! Vid skogsmarkeringen, ”glömde han av sig” och ”SKULLE  BARA” bl.a. kissa :-( …  jag kallade in och gjorde om, vilket genast gick bättre.

Efter fikapause fortsatte vi med ...

Två enkelmarkeringar – (”simvatten”) en kortare och en längre. Vi struntade i den längre, utan gav Özet fick två korta ! Han hittade egna igångar och jag tjafsade inte, utan lät honom gå i där han ville - som tex vid andra markeringen, vandrade han bort till Regina (som kastat) och gick i därifrån ... det kändes tryggt !

Sanna & Hero

Alla konstaterade att det kändes konstigt att kursen redan var till ända - det var ju alldeles nyligen vi började !!! Och måste nog säga att denna kursomgången har varit en av de trevligaste och roligaste av dom alla ... 

TRÄNINGSTÄVLING I LYDNAD

En månad senare var vi då ikväll, tillbaka på Hundstället Hjärtat och körde ytterligare en träningstävling i lydnad. Özet som sist vi var där, var ofokuserad, otroligt snusig och ”tittig”, var NU en helt annan hund. Som domare Mette Klavenes sa, han var jätte pigg och glad och hade en kanonfin attityd idag … VILKEN märkbar skillnad mot sist ni var här …

• Platsliggande – ngt snusig ibörjan, men la sen hakan i – 10:a
• Tandvisn. – glad, ville ju så gärna hälsa, men OK – 10:a 
• Linförighet – topp attityd, pigg o glad, jag belönade dock ett par ggr – 9:a
• Läggande – anv. en liiiiten halvhalt = "dk" – 8:a
• Inkalln. – anv. mitt finger vid ingången = "finger" – 9½
• Stående – tog för många steg, säkert pga att JAG inte anv. samma kommandoton som vanligt – 0:a

Gjorde om, med samma  kommandoton som jag brukar = PERFEKT - 10:a (har aldrig tidigare sett honom vifta på svansen när jag återvänder, vilket han gjorde nu – kändes så gott i hjärtetrakten)

• Apport – vad ska man säga = "tugg" – 6:a
• Hopp – perfekt – 10:a
• Helhet – "bra attityd, pigg och glad" – 9:a 

BRUKSLYDNADSCIRKELN

I kväll var vi åter på plats på PBK's brukscirkel/lydnadsträning, tillsammans med 6 andra.

 Linförighet – Özet var kanonduktig .. från början och höll ihop hela passet - korv som belöning, vilket var länge sen
 Hopp – var på väg att tjuvstarta – tog hjälp av Susanne som kommenderade medan jag lät Özet sitta kvar utan att få hoppa …
 Inkalln. – ngt slarviga ingångar
 Ingångar – kanon
 Läggande u.g. – strålande
 Ställande u.g. – strålande
 Rutan  –  om inte strålande, så helt OK !
 Platsliggande – ngt snusande, innan han – efter tillsägelse – la hakan i, resten av tiden

Vid hemkomsten möttes vi av husse, som undrade VAR jag hade min ena sko (hundprom.sko) … inte vet jag, svarade jag ! Efter letande både på under-och övervåningen, anade jag ju förstås att Özet hade burit ut den under en av sina hälsningsceremonier i samband när jag hade kommit hem från jobbet …

Och vad har man sin lille sökhund till ? Om inte att för hitta sin bortsprungna SKO ! Sagt och gjort … skickade ut Özet i mörkret för att leta … han scannade av H E L A trädgården, innan han hittade den vid sin ”kissebuske” som bara är en liten bit ifrån ytterdörren … HAN KAN DEN GOSSEN !

JAKTAPP.TRÄN. MED FB-GÄNGET

Pga av div. orsaker, la jag redan i början på januari ut en blänkare på SSRK's (GBG) FB's gruppsida, att Özet&jag sökte nya kompisar att träna jakt med  ”Jag&Özet (3årig tollare) söker nya jaktapp.kompisar ... lördagar ... tills det ljusnar o man kan köra vardagar kvällstid !". Det gav utdelning med en gång, fick genast svar från en av mina gamla agilityinstr. som nu hade skaffat sig en jaktlabbe och  snart droppade det även in ytterligare några intresserade. Efter ett par trän.träffar i vintras med 2 resp. 3 deltagare, blev vi nu i IKVÄLL 4 st. Själv älskar jag när det är en variation på åldrar - nu var vi en samling från ungdom till pension - Iris&Izzla(labb), Åsa&Vilda(tollare), Sanna&Hero(labb) och jag själv&Özet.

Inledde med jaktfot och inkalln. med varandra som störning. Delade sen in oss 2 och 2. Vi - Iris o jag - började med markeringar, medan dom andra gick bort för att köra närsök.

MARKERINGAR
Först 2 enkla, sen en dubbel i samma nerslag, med halvdold kastare.

KOMBINATION LINJETAG/MARKERING
Hunden tittade på när vi la ut 2 dummys i 90 gr. - skickade på 1:a linjetag. - vände om, för att se markeringen kastas - vände om, för att ta linjetag nr.2 - vände om igen, för att slutl. ta markeringen

NÄRSÖK
5 nergrävda smådummys i en yta i form av en trangel 12-15m2. Hundarna hämtade in varannan - Özet började och hämtade även in den sista (3:e för Özet)... som låg närmast, precis i kanten av "området" ... vilket var JÄTTESVÅRT sa en trött Özet.

 Sammanfattn.
Özet strålande duktig, sånär som att han slarvade o trasslade ovanligt mkt med greppet, till skillnad mot den senaste tiden, då det bara imellanåt har strulat ... den sista lev. efter dubbelmark. blev därimot perfekt, vilket DÄRIMOT inte sista lev. efter mark. (komb.linjet.) blev, då han sprang FÖRBI mig för att lattja !

BRUKSSÖK - FLODA - MITT EMOT BJÖRNÅSVÄGEN

Oj vilken dag …
Morgonen inledde med att jag ännu hade känning av magsjukan (trolig matförgiftn.) som jag hade haft sen i  torsdags. Ställde mig frågan – ska jag åka eller inte åka – ett antal gånger, vilket gjorde att jag glömde telefon, plånbok och var försenad när  jag äntligen bestämde mig för att åka.

När vi väl kom fram (Floda/mitt emot Björnåsvägen), hade jag missat vägen där man skulle ta av och hunnit köra lååångt innan jag vände med hjärtat i halsgropen … tänk om jag till råga på allt, får bensinstopp här ute i ”ödemarken” !

Sol och ca 7 +grader , växlande molnighet och svag vind. Rolig ruta, med bra terräng, men med STARK lutning åt båda hållen, den ena sidan i nerförslut och andra sidan uppförslut. Gles granskog, med många stora stenblock, och en del bra gömmen – mycket jättemjuk mossa.

6 st – Git, Britt, Lena, Aneta, Malin och jag. Jag figge åt Sambo, Nessa och Lyra och för en gångs skull fick jag en möjlighet att få se Elda (Özets bästa vän) in action ett helt pass. Hon är så himla duktig (högre klass) och har sånt flyt !

Özet och jag, sist ut.
Lena figge till vä. i uppförslutet
1) bergsskreva/krypin – Özet hoppade upp ovanpå, snokade runt, för att sen ta ett jättesprång (phu) ner på marken och in under stenblocket – på påviset hoppade han upp ovanpå igen !!! ”dumma hund” …
2) stor sten med mossa – lätt sa Özet ...
3) solbelysta kullen – han skrek till vid ett tillfälle … oops – gren eller orm ??? tänkte vi på stigen = gren !!!
4) djup rotvälta under marknivå – lite konfunderad blev han av att Lena befann sig under marknivån …

Malin figge till hö. i nedförslutet
1) över bred bäck … jamen vad är det här … kommer ju inte över, sa Özet .. som dock kämpade på och tillslut lyckades – när vi efter påviset skulle återvända till stigen, hade han jättesvårt att komma upp ur diket/bäcken … som hade höga branta kanter …
2) trång gömma (heltäckt/dold) i jättestensblock – först sprang han ner till bäcken igen, innan han ringade in stenblocket och till slut hittade öppningen …
3) täckt med skynke bakom/i ett unggrans bestånd – kunde ni inte hitta nåt svårare, sa Özet …

Tror att detta var det söket som jag varit mest nöjd med hittills, så himla kul att se Özets glädje och framfart. Själv trodde jag att han skulle krokna eftersom det var så kuperat, men icke … hur JAG kände mig, är en helt annan sak …

Måste också nämna, att det är tur att man har en sån omtänksam kompis som efter vår avkopplande skogpromenad med Elda, Unni och Özet såg till att jag kunde tanka bilen eftersom jag glömt pengar och plånbok hemma …

TRÄNING MED ANNELIE&SMILLA

I kväll åkte vi till Annelie med Smilla, för jaktträning hemma i ”deras” skog, som dom har utanför husknuten. Pratade om att det hade varit kul att få till en kontinuerlig träning – helst 1gång/vecka. Får väl se vad det landar.

– Kombination markering/linjetag
Vi körde i ”var sitt” område - först 2 enkelmarkeringar, sen ett linjetag i det ”kända” målomr. Därefter ”smög” vi ut 2 dummys, som vi senare (när vi tränat annat) anv. som ”minnes”dirigering/linjetag. Özet strålande duktig, på både markeringarna och linjetaget.
– Sök
Gick vidare en bit för att hitta ett lämpligt sökruta/område. Laddade och vallade först omr. Annelie gick undan med bägge hundarna, medan jag la ut 13 dummys i en solfjäder. Tanken var att försöka få ut Smilla på djupet, vilket också lyckades – 1 längst ut + 2 på sidorna. Özet plockade in 7 st, varav 2 el. 3 på djupet + 1 st i en halvdold bergsskreva och resten på kanterna.
– Kombination markering/närsök
Sen gjorde vi en kombination - 1 enkelmarkering på ganska långt avstånd och därefter närsök i samma målomr. Markeringen var klockren – men på närsöket kopplade han aldrig på näsan utan virrade omkring, innan jag till slut kallade tillbaka honom. Han fick ytterligare en mark. och skickade därefter på närsöket igen och då gick det bättre.
– ”Minnes”linjetag
Tillbaka till området där vi började för att skicka på ”minnes”linjetagen. Jag skickade från samma startpunkt som tidigare på första skicket, men bytte startpunkt vid andra skicket. Özet kanonduktig – inga tveksamheter, sånär som att han BYTTE dummy !!! VA ? Det har ju inte hänt sen ... sen ... jag vet inte vad !

Nöjd med Özets insats och de nya övningarna styrde vi kosan hemmåt. Att jag på natten åkte på en rejäl magsjuka, efter att känt mig ”körig” sen lunchtid, är en annan femma ...

KURS X 2

I dag, på annandagen, i kyla och regn, var vi först (senare avsl. på lyd.kursen) på jaktkurs för Titti & Regina. Dagens upplägg var i huvudsak markeringar och sök, men även närsök.

Özet och jag inledde med ...
MARKERINGAR - Regina kastade flera kluriga enkel markeringar med dolda nedslag, på olika avstånd. Özet kanonduktig.

Fortsatte bort till ...
NÄRSÖK - här arbetade vi ensamma och området var preparerat med redan ditlagda nedgrävda dummysar. Özet hittade den första snabbt, letade liiite längre innan han hittade nr 2, på vilken det hängde massor av visset och blött gräs ... men döm av min förvåning ... Özet kom med dummyn i ett STADIGT grepp, med gräset fladdrande i munnen ! Därefter kände jag mig nöjd och bröt.

Och medan regnet fortsatte att oavbrutet strila, försökte jag att hålla Özet varm med hjälp av täcke och rörelse tills det blev dax att inta söket ...

SÖK - Titti hade lagt ut 12 dummys. Hundarna skulle försöka hitta så många som möjligt på 10min.
Özet jobbade på och hittade den ena efter den andra, sammanlagt 8 st, varav den sista var på "övertid" (vilket dom andra oxå fick enl. fröken) och med lite hjälp från Titti ... som rörde sig långsamt mot målet ...

Vid nån av de sista han plockade in, hade han varit ute en stund ... vet inte riktigt hur djupt han var, för sikten var skymd ... men sen när han kom glad och lycklig med en dummy, såg jag OXÅ han hade anlagt en ny skepnad - en form av kamouflage. Han hade rullat sig i nåt (formultnade växt-eller svamdelar?) och var svart längst hela halsen och halva kroppen ... jag höll masken, låtsades som det regnade - ha ha - och tog lika glatt imot honom, som han glatt kom in till mig ... min lilla snuskhummer !

När vi gjort söket, hade jag focus på att sätta Özet i bilen - han var både trött, blöt och frusen - men när vi passerade Regina, som stod bakom en jättestor buske och hojtade - "HÄÄÄÄR blir det markeringar", hajade jag till och undrade om det var åt mig hon sa. - Ja, om du vill, svarade hon ! - Yes, det blir säkert bra att avsluta med några ytterligare markeringar ... kroppen är ju uppvärmd sen söket, medan huvudet kanske har veknat något ... får väl se hur det går ...

MARKERINGAR - Regina som dold kastare bakom en STOR buske, kastade markeringarna omväxlade höger och vänster. Gick även här kanonbra, sånär som en markering då jag fick kalla tillbaka pga att han varit ouppmärksam (jag också, som skickat honom ändå) och nog inte hade sett kastet, och gjorde därför om med strålande resultat och därmed kände vi (jag) oss nöjda och satte kurs mot bilens skydd och värme ...

Åkte hem, hängde upp genomdränkta kläder och vilade en timma, innan vi fortsatte till sista gången på tävl.lydn.kursen på ALFA Hundcenter, med Git Jering.

Özet & jag först ut …
Jag berättade om mina tankar kring att det fria följet går mycket bättre än linförigheten. Troligen kan det bero på att jag rör mina armar olika beroende på om det är koppel på eller utan. När vi körde vårt fotgående, hittade Özet snabbt den BÄSTA belöningen … nämligen uppfyttningstårtan, som en av de andra kursdeltagarna hade med sig efter helgens tävlingsresultat – dock UTAN att riktigt nå fram – tänka sig, så NÄRA men ändå så långt ifrån !

Vårt andra pass blev krypet, som jag ville veta hur jag skulle gå vidare med. Hade ju gått riktigt bra hemmavid, de gånger jag kört – visserligen inte så många, men ändå. Men tänk att det sällan blir som man har tänkt sig
– VA ? Vad vill du ? Vad menar du ? Fattar inte ! Men för bättre belöning kanske …
– AHA, tänkte jag och doppade fingret i tårtan …
– AHA, vad det så här du menade , sa Özet !

Gjorde läggande u.g. som avslutning, vilket blev skitbra !

LITE APP.TRÄNING

Innan påskdagens lunch hos mamma med syskon och respektive, tog vi oss en promenad med lite apporteringsträning. Några markeringar och linjetag – allt kanonbra, MEN hade önskat ngt bättre grepp … nog för det känns lite tjôtigt det här med greppet … men det är så det är … även om det funkar imellanåt ...

GLAD PÅSK

Idag – PÅSKAFTON – startade jag dagen att efter frukosten åka ner till Cederlöfs konditori för att hinna – innan dom tagit slut (ja, det är faktiskt så) - köpa säsongens sista semla, särskilt beställd av Tommy, som väntades hem från sin Spanienvistelse (golf) senare på eftermiddagen/kvällen.



Antar att nån kanske tycker ... det var väl ett j_vla tjôt om dom där semlorna ... men dom ÄR faktiskt outstanding !

VINNARE AV GP:S SEMLETEST 2012! 
Vinnarsemlan för tredje året i rad med betyg fem fyrar. Juryns motivering löd: "Semlans Rolls Royce. Smakar hembakad, god kardemummasmak på bullen. God och grynig mandelmassa. Jättegod grädde".

Men först en skön promenad vid Åstebo (klubben) tillsammans med Malin & Mara. Själv var jag lite skeptisk, då jag trodde det var dags för Mara att löpa – pga att Özet hade nosat henne intensivt i rumpan efter träningen i onsdags – men det visade sig nu vara ”lugnt” ... 

LÖSA OPÅLITLIGA HUNDAR

Idag gick färden mot Paradiset för en promenad i kombination med lite jaktapportering. Först några markeringar i olika miljöer, som gick utmärkt. Tränade även inkallningar med i ”håll fast-syfte” …

När vi kommit en bit efter apporteringsövningarna, dök det ökända paret med de två han-flattarna Aramis och ?  upp. Varför dom är ökända beror på att dom alltid har hundarna lösa TROTS att dom varken kan kalla in eller bryta dom – speciellt inte just Aramis, som är den som är läskigast och är den som flugit på ett otal av hundar i området – bl.a. min kompis Kias hundar (mera kända i bloggen som grabbarna GULD) och Özet ett flertal ggr (men aldrig så "hårt" som idag).

Vi gick där som sagt i godan ro, när Aramis plötsligt stod där framför oss. Jag sa snabbt till Özet att stanna (som var på ”behörigt” avstånd, som tur var) och kunde därmed ställa mig framför honom och försökte samtidigt få en morrande Aramis att stanna … eller helst backa … Matten försökte ”tafatt” att få tillbaka honom, utan resultat. Ju närmare matten kom ju närmare kom Aramis (komigen matte, nu tar vi honom!) oss … och när han var inom räckhåll, högg JAG tag i halsskinnet och höll fast en morrande och gurglande Aramis, medan Özet befann sig sittande bakom mig. PRECIS vid ”övertagandet”, när matten TOG TAG i Aramis – TRODDE JAG –  reste sig Özet och backade för att gå därifrån. Just i det ögonblicket ser jag Aramis slita sig från matten, för att kasta sig över Özet, som skrikande kastade (blev snarare nertryckt, av en dubbelt så stor Aramis) sig ner på marken. I tumultet, KASTADE jag mig gormande över Aramis – vet inte var jag fick min stryka ifrån – och lyfte bort honom från Özet, som då ”flydde” in i skogen en liten bit. NU släppte jag INTE Aramis förrän jag hade försäkrat mig om att matten hade koppel på och HÖLL FAST honom. – HÅLLER DU VERKLIGEN FAST HONOM NU ?

Jag kallade på Özet, som stod några meter in i skogen och när han kom in till mig, bad matten bad om ursäkt … jag, svarade inte, mest för jag var alldeles darrig och andfådd … sen sa hon - Du kan gå nu, för jag håller Aramis … fortfarande med andan i halsen, svarade jag - Kan du låta mig hämta andan först, kanske … Sen gick jag faktiskt utan att säga ett ord … kände mig alldeles för upprörd, för att börja skälla på dom … och var dessutom rädd att det skulle göra saken värre för Özet …

Släppte Özet, som verkade vara oskadd och efter en stund när jag lugnat mig synade jag honom lite noggrannare och det var ingen fara med honom.

Efter en stunds promenad forsatte vi med ytterligare några app.övningar – denna gången stoppsignaler i kombination med inkallning resp. linjetag. Özet hur duktig som helst - kunde inte tro att han för en stund sen hade blivit anfallen av en galen hund !

VAD MAN MED EN SEMESTERDAG KAN GÖRA

En sak som jag uppskattar är att då och då, ta mig en enstaka semesterdag, utan någon som helst anledning - bara för det är så himla gôtt utan några "måsten". Och idag har varit en sån dag. 

Redan igår, efter lydn.träningen nämnde jag till Susanne att Özet&jag kanske skulle komma på besök. Sagt och gjort !

Visste ju att omgivningarna och stallet låg väldigt idylliskt sen tidigare besök - då dock varken Susanne eller stallet, som mål - och visst, det låg ju fortfarande lika fint där, utmed sjön Aspen. 

Inledde först med en visning av hästar, hagar och stall. Fann genast att det skulle vara så perfekt att ha sin lilla islandshäst där, det fanns ju t.o.m. 2 boxplatser lediga - hörde du det Tommy ???  

Därefter tog vi oss en promenad med hundarna - Hugo, Stina (båda cockrar) och Özet - som  trivdes alldeles strålande tillsammans, innan vi tog oss en fika utmed stallväggen. Men efter en stund tog kylan över och vi bröt upp. 

Efter att ha skjutsat hem Susanne konstaterade vi att detta inte var sista gången ...

TRÄNING & TANKAR

LYDNADSTRÄNING
På kvällens lydnadsträning var vi inte så många - men rätt lagom, tyckte jag – 6 st.
 Linförighet – gick ganska hyfsat
 Läggande – gick strålande
 Rutan – gick aningen sämre än de senaste gångerna, som ju gått som på ”räls”  – lite ofokuserad nu !
 Platsliggande – VÄLDIGT snusig och lyfte huvudet HELA tiden – la en godis för att han skulle koncentrera sig på ngt … men DÅ är det ju ingen konst !!!
 Linförighet – kommendering (ingångar) – raksträck-a/or, med hjälp av Susanne – gick kanonbra
 Budföring – mottagare Susanne – kanonbra … som vanligt


Efter bra träning och trevlig social samvaro, var det vid här laget dax för ett gäng stelfrusna själar att återgå ner till bilarna för att sätta på full värme ...


JAKTTRÄNING
Efter ett långt uppehåll för Özets & min del, träffade vi i MÅNDAGS, åter det "gamla" jaktträn.gänget - 5 st inkl. Özet - i Kåsjöterrängen.
SÖK stod på kvällens schema. Efter lite meningskiljaktigheter om HUR vi skulle lägga ut söket och HUR vi skulle skicka hundarna, kom vi till slut ändå igång. Efter att alla hundarna hade kört i tur och ordn. var det till sist Özets tur ... - VA ? Har ni inte gjort ? Han hade suttit knäpp tyst under hela tiden, medan de andra hundarna jobbade och jag själv hjälpt till bl.a. med att agera domare. Özet jobbade lugnt och metodiskt – plockade in 4 st, varav 2 näst längst ut och 2 st längst ut (ca 50-60m ?)
Som avslutn.  satte vi hundarna på rad och körde en och en – även här ”fick” jag vänta på att köra Özet som sista hund. Även här hamnade han efter effektivt sökande långt ut - de flesta av de närmsta dummysarna var redan inplockade och efter - i mitt tycke - ”oreda” i både övning och led, avstod jag ”2:a” skicket och drog mig därför tillbaka och lät dom andra fortsätta med sitt ...

På hemvägen till p-platsen stötte vi på Malin med Mara & Zazzi, som jag stod och språkade med en liten stund, medan dom andra fortsatte till bilarna. När Özet & jag några minuter senare kom fram till bilarna, hade alla åkt sånär som EN som uppträdde mkt märkligt … som jag inte går in närmare på ...



Många tankar har passerat den sista tiden. Mina funderingar har kretsat kring varför relationer (i detta fallet, hundfolk) ska behöva var så ”komplicerade”.  
Jag försöker förvalta all kunskap som förmedlas av både instruktörer och kompisar efter bästa förmåga, men väljer det jag tror passar Özet & mig bäst, vilket "gudarna ska veta" sannerligen inte är det lättaste. Med tiden och erfarenhet har jag lärt mig – äntligen - att stå fast för min egen övertygelse, och vid träningstillfällena brukar jag säga hur jag vill ha det, för att det ska bli så bra som möjligt (vilket SJÄLVKLART kan bli fel) för Özet. Det är inte alls så att jag inte lyssnar – TVÄRT OM - men OM ingen med mer erfarenhet/kunskap eller nån annan övertygar mig ... så "kör jag mitt race" och DET FALLER INTE ALLA I SMAKEN ...


Men efter att ha ”pratat av mig” och ventilerat mina tankar, till div. trän. kompisar, känns det dock bättre … Tack, ni som lyssnar och stöttar … ni vet vilka ni är !

BRUKSSÖK - LEDNINGSGATAN I JONSERED

Samlades vid Taxtanten, för att tillsammans köra ner till "ledningsgatan" - sol och ca 7 +grader – blåsigt vårväder - rolig ruta, med bra terräng – ganska gles granskog + lite berg och berg i dagen på högersidan.

4 st - Britt, Lena, Jennie och jag. Jag figge åt alla - Lola, Sambo och Elda, som gick sist. Özet gick ut som 2:a med Britt och Lena som figgar. Vi körde 7 slag. Özet var otroligt taggad idag - jag som trodde han skulle känna av gårdagens långprom. tills. med Mara - men skötte sig utmärkt trots ett enstaka strul, då han efter markeringen "fastanade" en stund vid något bakom ett berg (såg svansen på honom) - där han oxå hade tappat/släppt rullen - men när jag sedan skickade honom på påviset, fiskade han upp den tappade rullen och gav till figgen (Britt). Vidare både såg jag och hörde, av figgarna att Özet har börjat TA FÖR SIG vid belöningarna efter framkomsten i samband med påvisen ... GODIS ÄR GOTT säger Özet !

I det stora hela gick det bra. Hade dock önskat att ingångarna efter markeringarna hade liknat framslag något mer ... kanske bör/ska jag återuppta separat träning av detta igen ...


När alla hade kört färdigt, avslutade vi tillsammans med Lena & Elda + lilla korven Unni en härlig promenad i skogen på Taxtantens sida. Elda & Özet visste inte till sig av lycka - så länge sen, pga av Eldas benskada. Men det märks tydligt att båda har mognat, då dom leker och härjar en stund, för att sen sniffa runt på var sitt håll ... för att sen åter uppta leken en stund osv.