TRÄNING & TANKAR

LYDNADSTRÄNING
På kvällens lydnadsträning var vi inte så många - men rätt lagom, tyckte jag – 6 st.
 Linförighet – gick ganska hyfsat
 Läggande – gick strålande
 Rutan – gick aningen sämre än de senaste gångerna, som ju gått som på ”räls”  – lite ofokuserad nu !
 Platsliggande – VÄLDIGT snusig och lyfte huvudet HELA tiden – la en godis för att han skulle koncentrera sig på ngt … men DÅ är det ju ingen konst !!!
 Linförighet – kommendering (ingångar) – raksträck-a/or, med hjälp av Susanne – gick kanonbra
 Budföring – mottagare Susanne – kanonbra … som vanligt


Efter bra träning och trevlig social samvaro, var det vid här laget dax för ett gäng stelfrusna själar att återgå ner till bilarna för att sätta på full värme ...


JAKTTRÄNING
Efter ett långt uppehåll för Özets & min del, träffade vi i MÅNDAGS, åter det "gamla" jaktträn.gänget - 5 st inkl. Özet - i Kåsjöterrängen.
SÖK stod på kvällens schema. Efter lite meningskiljaktigheter om HUR vi skulle lägga ut söket och HUR vi skulle skicka hundarna, kom vi till slut ändå igång. Efter att alla hundarna hade kört i tur och ordn. var det till sist Özets tur ... - VA ? Har ni inte gjort ? Han hade suttit knäpp tyst under hela tiden, medan de andra hundarna jobbade och jag själv hjälpt till bl.a. med att agera domare. Özet jobbade lugnt och metodiskt – plockade in 4 st, varav 2 näst längst ut och 2 st längst ut (ca 50-60m ?)
Som avslutn.  satte vi hundarna på rad och körde en och en – även här ”fick” jag vänta på att köra Özet som sista hund. Även här hamnade han efter effektivt sökande långt ut - de flesta av de närmsta dummysarna var redan inplockade och efter - i mitt tycke - ”oreda” i både övning och led, avstod jag ”2:a” skicket och drog mig därför tillbaka och lät dom andra fortsätta med sitt ...

På hemvägen till p-platsen stötte vi på Malin med Mara & Zazzi, som jag stod och språkade med en liten stund, medan dom andra fortsatte till bilarna. När Özet & jag några minuter senare kom fram till bilarna, hade alla åkt sånär som EN som uppträdde mkt märkligt … som jag inte går in närmare på ...



Många tankar har passerat den sista tiden. Mina funderingar har kretsat kring varför relationer (i detta fallet, hundfolk) ska behöva var så ”komplicerade”.  
Jag försöker förvalta all kunskap som förmedlas av både instruktörer och kompisar efter bästa förmåga, men väljer det jag tror passar Özet & mig bäst, vilket "gudarna ska veta" sannerligen inte är det lättaste. Med tiden och erfarenhet har jag lärt mig – äntligen - att stå fast för min egen övertygelse, och vid träningstillfällena brukar jag säga hur jag vill ha det, för att det ska bli så bra som möjligt (vilket SJÄLVKLART kan bli fel) för Özet. Det är inte alls så att jag inte lyssnar – TVÄRT OM - men OM ingen med mer erfarenhet/kunskap eller nån annan övertygar mig ... så "kör jag mitt race" och DET FALLER INTE ALLA I SMAKEN ...


Men efter att ha ”pratat av mig” och ventilerat mina tankar, till div. trän. kompisar, känns det dock bättre … Tack, ni som lyssnar och stöttar … ni vet vilka ni är !