BRUKSSÖK - FLODA - MITT EMOT BJÖRNÅSVÄGEN

Oj vilken dag …
Morgonen inledde med att jag ännu hade känning av magsjukan (trolig matförgiftn.) som jag hade haft sen i  torsdags. Ställde mig frågan – ska jag åka eller inte åka – ett antal gånger, vilket gjorde att jag glömde telefon, plånbok och var försenad när  jag äntligen bestämde mig för att åka.

När vi väl kom fram (Floda/mitt emot Björnåsvägen), hade jag missat vägen där man skulle ta av och hunnit köra lååångt innan jag vände med hjärtat i halsgropen … tänk om jag till råga på allt, får bensinstopp här ute i ”ödemarken” !

Sol och ca 7 +grader , växlande molnighet och svag vind. Rolig ruta, med bra terräng, men med STARK lutning åt båda hållen, den ena sidan i nerförslut och andra sidan uppförslut. Gles granskog, med många stora stenblock, och en del bra gömmen – mycket jättemjuk mossa.

6 st – Git, Britt, Lena, Aneta, Malin och jag. Jag figge åt Sambo, Nessa och Lyra och för en gångs skull fick jag en möjlighet att få se Elda (Özets bästa vän) in action ett helt pass. Hon är så himla duktig (högre klass) och har sånt flyt !

Özet och jag, sist ut.
Lena figge till vä. i uppförslutet
1) bergsskreva/krypin – Özet hoppade upp ovanpå, snokade runt, för att sen ta ett jättesprång (phu) ner på marken och in under stenblocket – på påviset hoppade han upp ovanpå igen !!! ”dumma hund” …
2) stor sten med mossa – lätt sa Özet ...
3) solbelysta kullen – han skrek till vid ett tillfälle … oops – gren eller orm ??? tänkte vi på stigen = gren !!!
4) djup rotvälta under marknivå – lite konfunderad blev han av att Lena befann sig under marknivån …

Malin figge till hö. i nedförslutet
1) över bred bäck … jamen vad är det här … kommer ju inte över, sa Özet .. som dock kämpade på och tillslut lyckades – när vi efter påviset skulle återvända till stigen, hade han jättesvårt att komma upp ur diket/bäcken … som hade höga branta kanter …
2) trång gömma (heltäckt/dold) i jättestensblock – först sprang han ner till bäcken igen, innan han ringade in stenblocket och till slut hittade öppningen …
3) täckt med skynke bakom/i ett unggrans bestånd – kunde ni inte hitta nåt svårare, sa Özet …

Tror att detta var det söket som jag varit mest nöjd med hittills, så himla kul att se Özets glädje och framfart. Själv trodde jag att han skulle krokna eftersom det var så kuperat, men icke … hur JAG kände mig, är en helt annan sak …

Måste också nämna, att det är tur att man har en sån omtänksam kompis som efter vår avkopplande skogpromenad med Elda, Unni och Özet såg till att jag kunde tanka bilen eftersom jag glömt pengar och plånbok hemma …