LÖSA OPÅLITLIGA HUNDAR

Idag gick färden mot Paradiset för en promenad i kombination med lite jaktapportering. Först några markeringar i olika miljöer, som gick utmärkt. Tränade även inkallningar med i ”håll fast-syfte” …

När vi kommit en bit efter apporteringsövningarna, dök det ökända paret med de två han-flattarna Aramis och ?  upp. Varför dom är ökända beror på att dom alltid har hundarna lösa TROTS att dom varken kan kalla in eller bryta dom – speciellt inte just Aramis, som är den som är läskigast och är den som flugit på ett otal av hundar i området – bl.a. min kompis Kias hundar (mera kända i bloggen som grabbarna GULD) och Özet ett flertal ggr (men aldrig så "hårt" som idag).

Vi gick där som sagt i godan ro, när Aramis plötsligt stod där framför oss. Jag sa snabbt till Özet att stanna (som var på ”behörigt” avstånd, som tur var) och kunde därmed ställa mig framför honom och försökte samtidigt få en morrande Aramis att stanna … eller helst backa … Matten försökte ”tafatt” att få tillbaka honom, utan resultat. Ju närmare matten kom ju närmare kom Aramis (komigen matte, nu tar vi honom!) oss … och när han var inom räckhåll, högg JAG tag i halsskinnet och höll fast en morrande och gurglande Aramis, medan Özet befann sig sittande bakom mig. PRECIS vid ”övertagandet”, när matten TOG TAG i Aramis – TRODDE JAG –  reste sig Özet och backade för att gå därifrån. Just i det ögonblicket ser jag Aramis slita sig från matten, för att kasta sig över Özet, som skrikande kastade (blev snarare nertryckt, av en dubbelt så stor Aramis) sig ner på marken. I tumultet, KASTADE jag mig gormande över Aramis – vet inte var jag fick min stryka ifrån – och lyfte bort honom från Özet, som då ”flydde” in i skogen en liten bit. NU släppte jag INTE Aramis förrän jag hade försäkrat mig om att matten hade koppel på och HÖLL FAST honom. – HÅLLER DU VERKLIGEN FAST HONOM NU ?

Jag kallade på Özet, som stod några meter in i skogen och när han kom in till mig, bad matten bad om ursäkt … jag, svarade inte, mest för jag var alldeles darrig och andfådd … sen sa hon - Du kan gå nu, för jag håller Aramis … fortfarande med andan i halsen, svarade jag - Kan du låta mig hämta andan först, kanske … Sen gick jag faktiskt utan att säga ett ord … kände mig alldeles för upprörd, för att börja skälla på dom … och var dessutom rädd att det skulle göra saken värre för Özet …

Släppte Özet, som verkade vara oskadd och efter en stund när jag lugnat mig synade jag honom lite noggrannare och det var ingen fara med honom.

Efter en stunds promenad forsatte vi med ytterligare några app.övningar – denna gången stoppsignaler i kombination med inkallning resp. linjetag. Özet hur duktig som helst - kunde inte tro att han för en stund sen hade blivit anfallen av en galen hund !