Inget brukssök idag - vad göra då ?
Kanske skulle man då passa på att göra en ny upptäcksfärd och verkligen försöka komma fram till Östra Långvattnet, vilket jag inte "lyckats" med vid de två tidigare "försöken". Den ena gången vände jag och tänkte då, att jag fortsätter ända fram nån annan gång och den andra gången (i höstas) gick jag "fel" riktning och kom fram till VÄSTRA Långvattnet istället !
Utgick ifrån Ansgarskyrkan vid Blacktjärns motionsspår och redan i början märkte jag att det var ovanligt mycket folk i rörelse - både löpare och promenadfolk, både med och utan hund. Alltså ingen lös hund på spåret idag, utan herr'n blev släppt först när vi hade vikt av. Vi gick ganska länge i vår ensamhet innan det dök upp ett gäng "långdistanslöpare" som passerade oss utan någon som helst klagan på lös hund - fanns i och för sig inte heller någon som helst anledning.
Vi fortsatte mot målet - Östra Långvattnet - och när vi traskat uppför den branta trappan - där f.ö. Özet hittade säsongens första gröna saftiga grässtrån, som han älskar så - gick vi vidare en stund innan man till slut kunde ana sjön mellan trädstammarna.
När vi efter att ha följt stigen som slingrade sig ner mot sjön, stannade vi till en stund och Özet vad inte alls nödbedd när jag testade hur villig han var för en simtur. Även om han ALLTID har väldigt försiktiga igångar, så blir jag mer och mer övertygad om att han föredrar ingångar från berg, före andra typer av strandmiljöer. Men så är han ju ingen retriever heller, hälsar han - han är ju en "äkta" tryffelhund, som ÄLSKAR sina delikatesser (hjorttryffel), om nu nån skulle ha missat det !
Efter badandet drog vi oss bortåt längst strandkanten tills jag helt plötsligt spanade in ett vindskydd, som även Özet hade span på. Oops ... bäst att kalla in - Özet KOM ! Matten ler i mjugg, då hon ser sin hund vända blicken mot vindskyddet, samtidigt som matten OXÅ ser att där sitter folk ... Men döm av hennes förvåning ... - Japp, det VET du, matte ... jag kommer !
När vi vikt av från sjön och fortsatte in i skogen igen, funderade jag på hur långt vi nu skulle behöva gå för att komma tillbaka (runt) - om man skulle behöva gå via Västra Långvattnet (phu), ELLER om jag skulle lyckas hitta stigen jag gick i höstas. Men när vi hade gått en stund, öppnade sig en yta med en liten skyltsamling, skyltar som pekade kors och tvärs och på en av skyltarna stod det SÄVEDALEN ... DIT går vi tyckte Özet ! Sagt och gjort !
På hemvägen fick vi ett träningspass som heter duga ... på kommandot "stanna", stannade Özet för att låta en MÄNGD löpare passera, löpare som kom en och en, under HELA (45min.) färden tillbaka till bilen. Även dessa löpare visade verkligen vänlighet ... det var nämligen så att Özet inte alltid stod still - utan blev lite uppspelt och inte kunde hålla sig i skinnet, när några av dom sa hej och började prata ... min lille översociala kille :-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar