KURS X 2

I dag, på annandagen, i kyla och regn, var vi först (senare avsl. på lyd.kursen) på jaktkurs för Titti & Regina. Dagens upplägg var i huvudsak markeringar och sök, men även närsök.

Özet och jag inledde med ...
MARKERINGAR - Regina kastade flera kluriga enkel markeringar med dolda nedslag, på olika avstånd. Özet kanonduktig.

Fortsatte bort till ...
NÄRSÖK - här arbetade vi ensamma och området var preparerat med redan ditlagda nedgrävda dummysar. Özet hittade den första snabbt, letade liiite längre innan han hittade nr 2, på vilken det hängde massor av visset och blött gräs ... men döm av min förvåning ... Özet kom med dummyn i ett STADIGT grepp, med gräset fladdrande i munnen ! Därefter kände jag mig nöjd och bröt.

Och medan regnet fortsatte att oavbrutet strila, försökte jag att hålla Özet varm med hjälp av täcke och rörelse tills det blev dax att inta söket ...

SÖK - Titti hade lagt ut 12 dummys. Hundarna skulle försöka hitta så många som möjligt på 10min.
Özet jobbade på och hittade den ena efter den andra, sammanlagt 8 st, varav den sista var på "övertid" (vilket dom andra oxå fick enl. fröken) och med lite hjälp från Titti ... som rörde sig långsamt mot målet ...

Vid nån av de sista han plockade in, hade han varit ute en stund ... vet inte riktigt hur djupt han var, för sikten var skymd ... men sen när han kom glad och lycklig med en dummy, såg jag OXÅ han hade anlagt en ny skepnad - en form av kamouflage. Han hade rullat sig i nåt (formultnade växt-eller svamdelar?) och var svart längst hela halsen och halva kroppen ... jag höll masken, låtsades som det regnade - ha ha - och tog lika glatt imot honom, som han glatt kom in till mig ... min lilla snuskhummer !

När vi gjort söket, hade jag focus på att sätta Özet i bilen - han var både trött, blöt och frusen - men när vi passerade Regina, som stod bakom en jättestor buske och hojtade - "HÄÄÄÄR blir det markeringar", hajade jag till och undrade om det var åt mig hon sa. - Ja, om du vill, svarade hon ! - Yes, det blir säkert bra att avsluta med några ytterligare markeringar ... kroppen är ju uppvärmd sen söket, medan huvudet kanske har veknat något ... får väl se hur det går ...

MARKERINGAR - Regina som dold kastare bakom en STOR buske, kastade markeringarna omväxlade höger och vänster. Gick även här kanonbra, sånär som en markering då jag fick kalla tillbaka pga att han varit ouppmärksam (jag också, som skickat honom ändå) och nog inte hade sett kastet, och gjorde därför om med strålande resultat och därmed kände vi (jag) oss nöjda och satte kurs mot bilens skydd och värme ...

Åkte hem, hängde upp genomdränkta kläder och vilade en timma, innan vi fortsatte till sista gången på tävl.lydn.kursen på ALFA Hundcenter, med Git Jering.

Özet & jag först ut …
Jag berättade om mina tankar kring att det fria följet går mycket bättre än linförigheten. Troligen kan det bero på att jag rör mina armar olika beroende på om det är koppel på eller utan. När vi körde vårt fotgående, hittade Özet snabbt den BÄSTA belöningen … nämligen uppfyttningstårtan, som en av de andra kursdeltagarna hade med sig efter helgens tävlingsresultat – dock UTAN att riktigt nå fram – tänka sig, så NÄRA men ändå så långt ifrån !

Vårt andra pass blev krypet, som jag ville veta hur jag skulle gå vidare med. Hade ju gått riktigt bra hemmavid, de gånger jag kört – visserligen inte så många, men ändå. Men tänk att det sällan blir som man har tänkt sig
– VA ? Vad vill du ? Vad menar du ? Fattar inte ! Men för bättre belöning kanske …
– AHA, tänkte jag och doppade fingret i tårtan …
– AHA, vad det så här du menade , sa Özet !

Gjorde läggande u.g. som avslutning, vilket blev skitbra !