Lydnadskurs ikväll - Özet trött - men skötte sig utmärkt mestadeles ändå ...
Linförighet – Kanon duktig, tyckte t.o.m Britt, som hade stått och kollat in oss
Framförgående – Jag hade fortfarande svårt med timingen när det gäller belöningen - men det tog sig i slutet, då det gick mkt bättre ...
Läggande under gång – Jättebra, bara jag håller mig till samma tonläge, som jag brukar.
Hopp över hinder - Inga problem
Greppande av apportbocken - Anv. Susannes "vänta-tips" = blev kanon bra.
Inkallning – Här strulade det en del (i stadgan) Han både reste sig och kravlade/ålade sig, båda gångerna för att nosa i gräset, medan jag lämnade honom. Inkallningarna gick inte riktigt med samma tempo som vanligt. Kanske var han trött, kanske var han påverkad av dofterna ? Konstaterade att det var fler hundar som strulade just där.
Platsliggande i grupp - Gick ganska bra - han låg visserligen kvar HELA tiden, men snusade och skruvade lite på sig några gånger. Jag återgick efter 2min. - han fick belöning - jag gick ifrån igen och återgick samtidigt som dom andra.
Tandvisning - Bra - men måste fortfarande säga till att han ska sitta kvar.
Hade redan hemma bestämt att vi skulle åka hem efter fikapausen - ev. efter budföring och höll mig "nästan" till planen.
Ställande under gång - Riktigt bra - inget att anmärka på.
Budföring - Avslutade med budföring, med Susanne som mottagare = så jäkla bra !
onsdag 27 april 2011
onsdag 20 april 2011
LYDNADSKURS 4:E - LBK
Linförighet – bra mestadeles
Tempoväxlingar – jättebra, särskilt vid bollbelöning
Platsläggande under gång – riktigt bra – funkade idag utan DK/halvhalt
Framförgående - mellan 2 godispinnar – jättesvårt med belöningstimingen
Platsliggande – så bra – så avslappnad – 20m – 2min + 1min. efter belöning
Tandvisning – bra – inget godis – inget uppmuntrande - bara lugn !
Hopp över hinder – varierade mellan I:ans och II:ans hopp, men utan sitt
Apportering – jobbar fortf. på att få honom att vänta på kommandot
Budföring – Lasse mottagare – lite ”trassel” vid ingången hos Lasse – tillbaka till mig smet Özet till Britt och godispinnarna vid framförgående-stn
Tempoväxlingar – jättebra, särskilt vid bollbelöning
Platsläggande under gång – riktigt bra – funkade idag utan DK/halvhalt
Framförgående - mellan 2 godispinnar – jättesvårt med belöningstimingen
Platsliggande – så bra – så avslappnad – 20m – 2min + 1min. efter belöning
Tandvisning – bra – inget godis – inget uppmuntrande - bara lugn !
Hopp över hinder – varierade mellan I:ans och II:ans hopp, men utan sitt
Apportering – jobbar fortf. på att få honom att vänta på kommandot
Budföring – Lasse mottagare – lite ”trassel” vid ingången hos Lasse – tillbaka till mig smet Özet till Britt och godispinnarna vid framförgående-stn
tisdag 19 april 2011
TRÄNINGSTÄVLING - 2 - LYDNAD (PBK)
Förväntansfull, åkte jag upp till PBK och lydn.träningen (brukslydn.cirkeln) i går (mån.18apr.) kväll, med min egenhändigt tillverkade pinne för externbelöning. Hade bl.a. tänkt att fortsatta med framförgåendet, som vi påbörjade förra veckan. Men tji fick jag, för när jag kom upp till appellplan förstod jag att jag hade missat att vi skulle ha ytterligare en träningstävling.
Snabbt fick vi startnr. och snart var vi ute på plan inför platsliggandet - Özet&jag som nr. 2. Özet låg imellan dobermantiken Mara och boxerhanen Dizel, vilket kändes tryggt för min del. Precis när vi skulle lämna hundarna, dök det upp några med hundar, som klev rätt in på plan från sidan. Özet blev väldigt nyfiken och därför tänkte jag först säga till dom, men eftersom ingen annan tycktes bry sig, struntade jag i det och lämnade Özet i full längd och det gick jättebra ... visserligen berömde jag lite då och då ... Tandvisningen oxå gick strålande !
Innan jag skulle in på själva lydnaden försökte jag få honom att "tagga" till lite, vilket gick så där ! Redan på väg upp till appellplanen, kände jag att han inte var lika "på" som förra veckan. Kanske inte så konstigt med tanke på helgens sökkurs som säkert satt kvar i hans huvud !
Linförigheten flöt väl på, men inte alls med samma glöd som förra veckan. Jag TÄNKTE på mina steg i svängarna, men gjorde inget åt det !!! Konstaterade att det är lättare att utföra svängarna rätt, när han har full focus ... då behöver man bara hålla reda på sig själv ! Både platsläggandet och ståendet under gång var bra, även om jag återigen medvetet använde DK i platsläggandet. Positivt var att han denna gången, väntade innan han greppade apportbocken och tuggade n å g o t mindre ...
Men som jag skrev i FB, så tyckte jag själv inte att det gick fullt så bra som jag hade önskat ... men så glad man blir när folk spontant kommer fram och säger att de tycker Özet är duktig ...
Snabbt fick vi startnr. och snart var vi ute på plan inför platsliggandet - Özet&jag som nr. 2. Özet låg imellan dobermantiken Mara och boxerhanen Dizel, vilket kändes tryggt för min del. Precis när vi skulle lämna hundarna, dök det upp några med hundar, som klev rätt in på plan från sidan. Özet blev väldigt nyfiken och därför tänkte jag först säga till dom, men eftersom ingen annan tycktes bry sig, struntade jag i det och lämnade Özet i full längd och det gick jättebra ... visserligen berömde jag lite då och då ... Tandvisningen oxå gick strålande !
Innan jag skulle in på själva lydnaden försökte jag få honom att "tagga" till lite, vilket gick så där ! Redan på väg upp till appellplanen, kände jag att han inte var lika "på" som förra veckan. Kanske inte så konstigt med tanke på helgens sökkurs som säkert satt kvar i hans huvud !
Linförigheten flöt väl på, men inte alls med samma glöd som förra veckan. Jag TÄNKTE på mina steg i svängarna, men gjorde inget åt det !!! Konstaterade att det är lättare att utföra svängarna rätt, när han har full focus ... då behöver man bara hålla reda på sig själv ! Både platsläggandet och ståendet under gång var bra, även om jag återigen medvetet använde DK i platsläggandet. Positivt var att han denna gången, väntade innan han greppade apportbocken och tuggade n å g o t mindre ...
Men som jag skrev i FB, så tyckte jag själv inte att det gick fullt så bra som jag hade önskat ... men så glad man blir när folk spontant kommer fram och säger att de tycker Özet är duktig ...
HELGKURS I TÄVLINGSSÖK ...
... från nybörjare till elitnivå
"Kursen är individanpassad så träningen bedrivs utifrån varje enskilt ekipages förkunskaper. Vi startar med ett teoripass fredag kväll, lördag och söndag tillbringar vi i skogen med två pass sök per dag.
Max 5 deltagare + att instruktören kommer att köra egen hund.
Instruktör: Git Jering
Kursdatum:
15-17 april
Så stod det på Alfa hundcenter's hemsida. En helgkurs som Özet&jag gick nu i helgen.
Som Lena (Eldas "mamma") sa : Snart är du fast, det blir en last, svår att bli av med" Det var även Lena som tyckte att Özet och jag skulle prova brukssök, eftersom Özet är så social och tillgänglig. Ju mer jag grunnade på vad Lena hade sagt, ju mer sugen blev jag på att prova – så i januari anmälde jag oss, till sökkursen för Git.
FREDAG - ALFA HUNDCENTER
Helgen inleddes med teori på fredagskvällen. Git började med att presentera sig själv och berättade om alla sina belgare - Groendendal - som hon har haft genom åren och om sina 2 nuvarande, Xantha och Lyra. Hon berättade om hundarnas både för och nackdelar, om deras gemensamma, olika bedrifter och resultat, vilka är imponerande.
Sen fortsatte vi deltagare …
Cattis från Norrköping, bordercollietik – tävlade i elitklass
Majsan (o Anders) från Stockholm, tervurentik - tävlade i högre kl. (tror jag)
Johanna från Alingsås, foxterrierhane - nybörjare
Pia från Alingsås, irländsk settertik - nybörjare
Maggan från GBG, tollarhane – nybörjare
LÖRDAG - LERUM
Cattis och Majsan körde först – Vi nybörjare fick agera figuranter och vi lärde oss efter hand - bara en sån sak, som att ha walkie-talkie's som hjälpmedel - för att vi skulle kunna ha kontakt, när vi inte såg varandra i skogen.
Majsan hade jobbade med att få terven att gå på s.k. "raka slag". Men skam den som ger sig - till slut fick dom till det.
Cattis "problem" var att hennes BC lätt blev upphetsad och pipig. Var därtill superkänslig och blev lätt "låg" när hon trodde hon gjort fel ... mycket känslig alltså.
Pias irl.setter, visade sig vara mkt reseverad mot främlingar. Vi satt en lång stund och lät henne bekanta sig med oss. Men det hjälpte inte - hur vi än kämpade, med både godis och leksaker så lyckades vi inte fånga hennes intresse. Inte heller ville hon följa/leta efter oss, som agerade figuranter.
När jag hämtade Özet, var han jättetaggad och drog som den värsta "pull-weight-hunden" ... Men kände att jag inte ville tjafsa, nu när det var "nya grejer" på G. Innan vi började frågade Git, om jag trodde att Özet skulle ta ”lösrullarna" - gjorda av trädgårdslangen, som jag hade slaktat.
– Tja … jo, det tror jag väl, svarade jag !!!
– Men tror du han tar dom, om nån annan räcker fram dom till honom ?
– ??? Vet inte !!! Men det gör han nog …
– Vi testar så får vi se …
Majsan och Catti agerade figgar och gick direkt ut - medan Özet såg på - och ställde sig helt synliga. Özet fattade galoppen med än gång – dom behövde inte ens "ljuda" eller locka – han sprang ut greppade tag i rullen, som räcktes fram – jag ropade – han kom in för leverans omedelbart. Sen ”släppte jag iväg” honom på kopplat påvis och han ledde mig tillbaka perfekt. Han tyckte det var skitkul ! Sen upprepade vi samma sak ytterligare en gång, med samma fina resultat. Det tredje och fjärde, ”skicket” (eller vad man kallar det för!) provade vi att ”försvåra” aningen. Figuranten "dök ner", så fort Özet hade sett henne och ”förvann” därmed. Inga problem – så jäkla kul, tyckte Özet och gav figuranterna många blöta pussar.
Efter 4 skick och intruktioner, lämnade vi över till nästa ekipage, som var foxterrien. Han var också jätteduktig, gjorde ungefär samma övningar – dock med ”ljudande” figgar (i början) och utan lösrullar. Matten sprang istället direkt ut till figgen, efter att han hade hittat figuranten.
Efter ca en timmas lunch + hundrastning, fortsatte vi på eftermiddagen på ett nytt ställe och fick denna gången hjälpa till att märka ut och valla sökområdet, vilket Git själv hade gjort på förmiddagens ruta.
Sedan inledde vi med att vi tre nybörjare fick vara figuranter åt Git & Xantha. Vi blev hjälpta av Majsan, som dirigerade hur vi skulle ”agera”. Verkligen kul att se hur det fungerade ”på riktigt” och att se att hunden springer ENDA FRAM (vilket är målet) till figuranten. Vidare var jag även figge för terven och snart förstod jag att de här erfarna hundarna, inte var några blygsamma försiktiga godisätare (belöningen efter påviset) utan var mera som glupska monster. Därefter fortsatte vi att hjälpas åt att vara figuranter åt varandra.
Özet fick på eftermiddagen prova ”dykupper” – figgen ligger/sitter gömd och gör en liten ”titt-upp” så hunden (Özet) upptäcker figgen, som då dyker ner och gör sig osynlig igen. Özet fattade återigen vad det handlade om, även om dom två sista skicken gick lite sämre. Han lät sig nu distraheras av lite dofter och tappade rullen på väg in till mig. Orsak = Ett ÖZ, med visserligen fortfarande med öz i benen, men helt klart ebb i knoppen !
Kan säga att Özet inte var den enda som var trött – väl hemma snurrade alla nya uttryck …
… fram/bak/ut/in - dykupper/synretning/hörselretning - raka slag/tomslag/framslag - figurantlega/markering/blindmarkering - lösrulle/fast rulle - påvis/löst resp. kopplat - mm
SÖNDAG - FLODA
Denna gången fick vi alla hjälpa till att märka ut och valla området, innan Git & Lyra körde, som första ekipage. Denna gången fick vi tre nybörjare titta på, medan ”proffsen” agerade figgar (även Majsans man Anders) Lyra var verkligen på hugget och var så duktig … oj, vilket flyt … så himla enkelt det såg ut … hon sprang fina raka slag, Git sprang och tog emot henne ca 20m fram, för att sen skicka ut henne åt andra hållet. På varje tomslag sprang Lyra ut sina 50 meter och vid de markerade figgarna, kom hon med sin rulle i munnen och Git skickade ut henne på löst påvis. Aha – är det så det ska se ut, när det går som bäst !
Sen körde vi andra, våra hundar. För Özets del, testade vi nu att inte låta honom få nån synretning, utan körde på dyk-upper direkt (ingen synretn. först alltså), vilket inte var några problem. Och nu fick han gå/springa på löst påvis, istället för kopplat. För egen del, kände jag mig nu mycket lugnare och säkrare, vilket givetvis påverkade Özet, som nu gick hyfsat vid framförandet och mellan påvis-belöningen och dom nya skicken.
När vi satte igång igen efter lunchpause och rastning av hundarna, bytte vi sökruta och märkte ut och vallade det nya området. När det sen blev Özet och min tur, ville Git prova Özets mod – testa om han skulle våga ”tränga” sig igenom lite tätare vegetation och om han vågade hoppa upp på ett berg, för att sen hoppa ner i en skreva i berget där figgen låg. VADÅ ? – vad är problemet frågade Özet, som skuttade upp på berget och rätt ner till figgen – tog lösrullen och hade tydligen haft figgens rygg som ”språngbräda”, då han hoppade upp ur skrevan, för att springa tillbaka till mig. Den lite tätare vegetationen var ju inte heller några svårigheter, tyckte Özet. Man är väl retriever och har tränat i skogen förr och vistas förövrigt i skogen varje dag !
Det var inför en stolt matte, som ”proffs-kursdeltagarna” (även Git) menade att Özet imponerade, bl.a. när han tog lösrullen av figgen utan vidare (mkt ”gratis” genom jakträn.), för att sen återvända till mig för leverans. Det var också roligt att höra hur dom fnissade hjärtligt, när han överöste dom med sina pussar efter varje påvis.
Att tänka på :
Förstod vikten av att hunden skulle gå ut rakt när den skickades, och hur viktigt det är med en bra grund, vilket tar lång tid. Att få hunden till att jobba ända ut till figgen, och att den inte börjar fuska. Fick oxå veta att vara EXTRA noga, med markeringarna, då man börjar med gömda figgar, så det inte blir blindmarkeringar. Träna dykupp-metoden läääänge, men variera träningen, terrängen och fig.legorna så det inte blir för lätt.
"Kursen är individanpassad så träningen bedrivs utifrån varje enskilt ekipages förkunskaper. Vi startar med ett teoripass fredag kväll, lördag och söndag tillbringar vi i skogen med två pass sök per dag.
Max 5 deltagare + att instruktören kommer att köra egen hund.
Instruktör: Git Jering
Kursdatum:
15-17 april
Så stod det på Alfa hundcenter's hemsida. En helgkurs som Özet&jag gick nu i helgen.
Som Lena (Eldas "mamma") sa : Snart är du fast, det blir en last, svår att bli av med" Det var även Lena som tyckte att Özet och jag skulle prova brukssök, eftersom Özet är så social och tillgänglig. Ju mer jag grunnade på vad Lena hade sagt, ju mer sugen blev jag på att prova – så i januari anmälde jag oss, till sökkursen för Git.
FREDAG - ALFA HUNDCENTER
Helgen inleddes med teori på fredagskvällen. Git började med att presentera sig själv och berättade om alla sina belgare - Groendendal - som hon har haft genom åren och om sina 2 nuvarande, Xantha och Lyra. Hon berättade om hundarnas både för och nackdelar, om deras gemensamma, olika bedrifter och resultat, vilka är imponerande.
Sen fortsatte vi deltagare …
Cattis från Norrköping, bordercollietik – tävlade i elitklass
Majsan (o Anders) från Stockholm, tervurentik - tävlade i högre kl. (tror jag)
Johanna från Alingsås, foxterrierhane - nybörjare
Pia från Alingsås, irländsk settertik - nybörjare
Maggan från GBG, tollarhane – nybörjare
LÖRDAG - LERUM
Cattis och Majsan körde först – Vi nybörjare fick agera figuranter och vi lärde oss efter hand - bara en sån sak, som att ha walkie-talkie's som hjälpmedel - för att vi skulle kunna ha kontakt, när vi inte såg varandra i skogen.
Majsan hade jobbade med att få terven att gå på s.k. "raka slag". Men skam den som ger sig - till slut fick dom till det.
Cattis "problem" var att hennes BC lätt blev upphetsad och pipig. Var därtill superkänslig och blev lätt "låg" när hon trodde hon gjort fel ... mycket känslig alltså.
Pias irl.setter, visade sig vara mkt reseverad mot främlingar. Vi satt en lång stund och lät henne bekanta sig med oss. Men det hjälpte inte - hur vi än kämpade, med både godis och leksaker så lyckades vi inte fånga hennes intresse. Inte heller ville hon följa/leta efter oss, som agerade figuranter.
När jag hämtade Özet, var han jättetaggad och drog som den värsta "pull-weight-hunden" ... Men kände att jag inte ville tjafsa, nu när det var "nya grejer" på G. Innan vi började frågade Git, om jag trodde att Özet skulle ta ”lösrullarna" - gjorda av trädgårdslangen, som jag hade slaktat.
– Tja … jo, det tror jag väl, svarade jag !!!
– Men tror du han tar dom, om nån annan räcker fram dom till honom ?
– ??? Vet inte !!! Men det gör han nog …
– Vi testar så får vi se …
Majsan och Catti agerade figgar och gick direkt ut - medan Özet såg på - och ställde sig helt synliga. Özet fattade galoppen med än gång – dom behövde inte ens "ljuda" eller locka – han sprang ut greppade tag i rullen, som räcktes fram – jag ropade – han kom in för leverans omedelbart. Sen ”släppte jag iväg” honom på kopplat påvis och han ledde mig tillbaka perfekt. Han tyckte det var skitkul ! Sen upprepade vi samma sak ytterligare en gång, med samma fina resultat. Det tredje och fjärde, ”skicket” (eller vad man kallar det för!) provade vi att ”försvåra” aningen. Figuranten "dök ner", så fort Özet hade sett henne och ”förvann” därmed. Inga problem – så jäkla kul, tyckte Özet och gav figuranterna många blöta pussar.
Efter 4 skick och intruktioner, lämnade vi över till nästa ekipage, som var foxterrien. Han var också jätteduktig, gjorde ungefär samma övningar – dock med ”ljudande” figgar (i början) och utan lösrullar. Matten sprang istället direkt ut till figgen, efter att han hade hittat figuranten.
Efter ca en timmas lunch + hundrastning, fortsatte vi på eftermiddagen på ett nytt ställe och fick denna gången hjälpa till att märka ut och valla sökområdet, vilket Git själv hade gjort på förmiddagens ruta.
Sedan inledde vi med att vi tre nybörjare fick vara figuranter åt Git & Xantha. Vi blev hjälpta av Majsan, som dirigerade hur vi skulle ”agera”. Verkligen kul att se hur det fungerade ”på riktigt” och att se att hunden springer ENDA FRAM (vilket är målet) till figuranten. Vidare var jag även figge för terven och snart förstod jag att de här erfarna hundarna, inte var några blygsamma försiktiga godisätare (belöningen efter påviset) utan var mera som glupska monster. Därefter fortsatte vi att hjälpas åt att vara figuranter åt varandra.
Özet fick på eftermiddagen prova ”dykupper” – figgen ligger/sitter gömd och gör en liten ”titt-upp” så hunden (Özet) upptäcker figgen, som då dyker ner och gör sig osynlig igen. Özet fattade återigen vad det handlade om, även om dom två sista skicken gick lite sämre. Han lät sig nu distraheras av lite dofter och tappade rullen på väg in till mig. Orsak = Ett ÖZ, med visserligen fortfarande med öz i benen, men helt klart ebb i knoppen !
Kan säga att Özet inte var den enda som var trött – väl hemma snurrade alla nya uttryck …
… fram/bak/ut/in - dykupper/synretning/hörselretning - raka slag/tomslag/framslag - figurantlega/markering/blindmarkering - lösrulle/fast rulle - påvis/löst resp. kopplat - mm
SÖNDAG - FLODA
Denna gången fick vi alla hjälpa till att märka ut och valla området, innan Git & Lyra körde, som första ekipage. Denna gången fick vi tre nybörjare titta på, medan ”proffsen” agerade figgar (även Majsans man Anders) Lyra var verkligen på hugget och var så duktig … oj, vilket flyt … så himla enkelt det såg ut … hon sprang fina raka slag, Git sprang och tog emot henne ca 20m fram, för att sen skicka ut henne åt andra hållet. På varje tomslag sprang Lyra ut sina 50 meter och vid de markerade figgarna, kom hon med sin rulle i munnen och Git skickade ut henne på löst påvis. Aha – är det så det ska se ut, när det går som bäst !
Sen körde vi andra, våra hundar. För Özets del, testade vi nu att inte låta honom få nån synretning, utan körde på dyk-upper direkt (ingen synretn. först alltså), vilket inte var några problem. Och nu fick han gå/springa på löst påvis, istället för kopplat. För egen del, kände jag mig nu mycket lugnare och säkrare, vilket givetvis påverkade Özet, som nu gick hyfsat vid framförandet och mellan påvis-belöningen och dom nya skicken.
När vi satte igång igen efter lunchpause och rastning av hundarna, bytte vi sökruta och märkte ut och vallade det nya området. När det sen blev Özet och min tur, ville Git prova Özets mod – testa om han skulle våga ”tränga” sig igenom lite tätare vegetation och om han vågade hoppa upp på ett berg, för att sen hoppa ner i en skreva i berget där figgen låg. VADÅ ? – vad är problemet frågade Özet, som skuttade upp på berget och rätt ner till figgen – tog lösrullen och hade tydligen haft figgens rygg som ”språngbräda”, då han hoppade upp ur skrevan, för att springa tillbaka till mig. Den lite tätare vegetationen var ju inte heller några svårigheter, tyckte Özet. Man är väl retriever och har tränat i skogen förr och vistas förövrigt i skogen varje dag !
Det var inför en stolt matte, som ”proffs-kursdeltagarna” (även Git) menade att Özet imponerade, bl.a. när han tog lösrullen av figgen utan vidare (mkt ”gratis” genom jakträn.), för att sen återvända till mig för leverans. Det var också roligt att höra hur dom fnissade hjärtligt, när han överöste dom med sina pussar efter varje påvis.
Att tänka på :
Förstod vikten av att hunden skulle gå ut rakt när den skickades, och hur viktigt det är med en bra grund, vilket tar lång tid. Att få hunden till att jobba ända ut till figgen, och att den inte börjar fuska. Fick oxå veta att vara EXTRA noga, med markeringarna, då man börjar med gömda figgar, så det inte blir blindmarkeringar. Träna dykupp-metoden läääänge, men variera träningen, terrängen och fig.legorna så det inte blir för lätt.
onsdag 13 april 2011
LYDNADSKURS 3:E - LBK
Det må jag säga ... ännu en lyckad lydnadskväll på Lerums BK, trots något blöta planer efter sista dagarnas regnande.
Linförighet
Han hade hyfsad focus - ibland riktigt bra. Kunde konstatera, att efter vi hittat ett relativ torrt område - att han går jättefint, på torrt underlag.
Platsläggande under gång
Han skötte sig utmärkt överlag. Men måste fortfarande göra en liten halvhalt, innan kommenderingen. Också här går det mkt bättre på torrt underlag.
Apportering
Varvade mellan att han bara fick greppa och "riktig" apportering (kastad). Han har svårt att invänta på kommandot, när han sitter brevid - utan vill greppa med än gång. Han tuggar rätt friskt !
Platsliggande
Özet låg imellan ridgebacken och Lasseboxer, som båda strulade och förarna gick fram och tillbaka, dock tyst och lugnt. Özet låg hela tiden på ca 15m – visserligen något "skruvande".
Hopp över hinder
I:ans hopp är helt klanderfritt. Provade även II:ans hopp. Vidareutvecklade med att prova att säga sitt efter hoppet. Özet fattade direkt - även om han satte sig för nära hindret.
Framförgående - början på inlärning av nytt moment
Först drog han förstås, men sen höll jag tillbaka och så fort kopplet slakade, berömde jag och släppte fram honom till godiset. Fortsatte så några gånger innan vi slutade ...
Budföring
Avslutade (som vanl.) med paradgrenen, med Susanne som mottagare. Tillsammans har vi kommit fram till att mottagaren inte ger Özet nåt godis som belöning - bara ett lugnt bra. Destomer belöning på tillbakasändandet till mig. Sen tillbaka till mottagaren, för att DÅ få ”jack-pot” hos mottagaren.
Linförighet
Han hade hyfsad focus - ibland riktigt bra. Kunde konstatera, att efter vi hittat ett relativ torrt område - att han går jättefint, på torrt underlag.
Platsläggande under gång
Han skötte sig utmärkt överlag. Men måste fortfarande göra en liten halvhalt, innan kommenderingen. Också här går det mkt bättre på torrt underlag.
Apportering
Varvade mellan att han bara fick greppa och "riktig" apportering (kastad). Han har svårt att invänta på kommandot, när han sitter brevid - utan vill greppa med än gång. Han tuggar rätt friskt !
Platsliggande
Özet låg imellan ridgebacken och Lasseboxer, som båda strulade och förarna gick fram och tillbaka, dock tyst och lugnt. Özet låg hela tiden på ca 15m – visserligen något "skruvande".
Hopp över hinder
I:ans hopp är helt klanderfritt. Provade även II:ans hopp. Vidareutvecklade med att prova att säga sitt efter hoppet. Özet fattade direkt - även om han satte sig för nära hindret.
Framförgående - början på inlärning av nytt moment
Först drog han förstås, men sen höll jag tillbaka och så fort kopplet slakade, berömde jag och släppte fram honom till godiset. Fortsatte så några gånger innan vi slutade ...
Budföring
Avslutade (som vanl.) med paradgrenen, med Susanne som mottagare. Tillsammans har vi kommit fram till att mottagaren inte ger Özet nåt godis som belöning - bara ett lugnt bra. Destomer belöning på tillbakasändandet till mig. Sen tillbaka till mottagaren, för att DÅ få ”jack-pot” hos mottagaren.
måndag 11 april 2011
TRÄNINGSTÄVLING I LYDNAD (PBK)
Idag hade vi en träningtävling i/på brukscirkeln ...
Cissi ställde upp som domare tillsammans med Lasse, som ju oxå är deltagare i cirkeln.
Tänk att jag alltid blir lite pirrig och spänd, även när det inte är på "allvar". Men det är ju just vad som är meningen med det tävlingsmässiga - att även nerverna ska drillas.
Vi inledde - tävl.mässigt - med platsliggandet, vilket gick utmärkt för alla. Jag lämnade INTE Özet i full längd - ca 15m - tänkte på Özets trygghet framför allt, att det inte fick bli något misslyckande.
Sedan fortsatte vi med det ena momentet efter det andra, helt strålande. Özet hade focus och gick med en kontakt som jag sällan skådat förut. Jag berömde v ä l d i g t sparsamt. Jag berömde l u n g t och stilla efter varje moment för att undvika ett race - förutom efter just linförigheten, då jag kunde "kräma" i lite.
Kritiken var att jag använde DK (medvetet) vid läggandet. Sen har vi ju lite besvär med att han "bjuder upp" till att greppa apportbocken INNAN jag kommenderar + att han tuggar. Vidare ska jag själv jobba vidare med mitt stegande i svängarna.
Jag var så himla stolt och nöjd med Özet, där jag stod och bekantade mig närmare med de "nya" kursdeltagarna.
Cissi ställde upp som domare tillsammans med Lasse, som ju oxå är deltagare i cirkeln.
Tänk att jag alltid blir lite pirrig och spänd, även när det inte är på "allvar". Men det är ju just vad som är meningen med det tävlingsmässiga - att även nerverna ska drillas.
Vi inledde - tävl.mässigt - med platsliggandet, vilket gick utmärkt för alla. Jag lämnade INTE Özet i full längd - ca 15m - tänkte på Özets trygghet framför allt, att det inte fick bli något misslyckande.
Sedan fortsatte vi med det ena momentet efter det andra, helt strålande. Özet hade focus och gick med en kontakt som jag sällan skådat förut. Jag berömde v ä l d i g t sparsamt. Jag berömde l u n g t och stilla efter varje moment för att undvika ett race - förutom efter just linförigheten, då jag kunde "kräma" i lite.
Kritiken var att jag använde DK (medvetet) vid läggandet. Sen har vi ju lite besvär med att han "bjuder upp" till att greppa apportbocken INNAN jag kommenderar + att han tuggar. Vidare ska jag själv jobba vidare med mitt stegande i svängarna.
Jag var så himla stolt och nöjd med Özet, där jag stod och bekantade mig närmare med de "nya" kursdeltagarna.
torsdag 7 april 2011
LYDNADSKURS 2:A - LBK
Var igår (ons.6apr,) på LBK’s lydn.kurs (2:a g.) Hade varit aningen tveksam om jag skulle delta på kvällens kursomgång – bl.a. pga sketvädret som varit under större delen av dagen. Mindes höstens regnande och bävade för att klafsa omkring i blötan igen, men hur som helst så var vi till slut på plats – visserligen något försenade, men ändå ! Vi klarade oss faktiskt från regn – bara något duggande i början – även om planen förstås var ganska blöt. Det regnade desto mer vid hemfärden, då det ösregnade – ibland ska man ha lite ”flyt” :-)
Vi delades in i 2 grupper - den ena, som snart är tävlingsredo (däribland Özet&jag) och den andra, som inte riktigt är mogna för tävl.start ännu !
Vi i vår grupp (Malin, Lasse, Petra och jag) , med Britt som instruktör, valde att börja med fotgående, för att sen köra vänster svängar och avsluta med stående under gång. Ett ekipage körde i taget, medan vi andra tittade på för att sen lyssna på kritiken.
Hur gick det då?
Fotgåendet – allmänt var Özet väldigt ofocuserad. Själv behöver jag se över, ev. ändra på, min stegförflyttning vid svängarna ! I övrigt fick jag bra tips att jobba vidare med.
Vänstersvängarna – det största bekymret var att, när jag skulle svänga framför Britt, ville han fram och hälsa på henne hela tiden - denna översociala hund ! - Gå på honom när du svänger, han måste lära sig att vara uppmärksam på dig och inte mig eller nåt annat.
Ståendet - jättebra - inget att invända. Körde först ett par snabba ställanden, för att sen avsluta med stadgan.
Platsliggandet – gick bra (ganska) – lämnade honom ca 10 (har ökat avståndet så sakterligen) - han kollade åt sidorna ett par ggr. men verkade inte direkt ”orolig”.
TANDVISNINGEN inte att förglömma ! Har ju nämligen haft lite problem med hans - som sagt - översociala beteende. Men nu måste jag säga att det börjar arta sig - han sitter n ä s t a n helt still.
Efter fikat, tränade vi (Özet&jag) självständigt
Fotgående - Använde mig av "tävlingsbanden" (tävl. till helgen) som var utlagda på appellplanen, för att få raka sträckor och bra vinklar i vändningarna. Kände att Özet nu var mer taggad än före fikapausen. Det gick riktigt bra imellanåt.
Inkallningar - Tränade fart - gick jättebra. Märkte att Özet hade börjat få en viss dragning till skogskanten - vädrade med högburet huvud och tittade ut mot skogen i mellanåt ...
Hoppet - 1:ans hopp inga problem. Körde även några av 2:ans hopp – än så länge bara att han själv ska bjuda/hoppa medan jag själv står kvar. Har inte tränat detta sen i höstas, men kanske är han snart mogen för vända om och sätta sig !
Nu när kvällen började lida mot sitt slut, började det åter att regna och på vägen hem hade det börjat özregna !
Vi delades in i 2 grupper - den ena, som snart är tävlingsredo (däribland Özet&jag) och den andra, som inte riktigt är mogna för tävl.start ännu !
Vi i vår grupp (Malin, Lasse, Petra och jag) , med Britt som instruktör, valde att börja med fotgående, för att sen köra vänster svängar och avsluta med stående under gång. Ett ekipage körde i taget, medan vi andra tittade på för att sen lyssna på kritiken.
Hur gick det då?
Fotgåendet – allmänt var Özet väldigt ofocuserad. Själv behöver jag se över, ev. ändra på, min stegförflyttning vid svängarna ! I övrigt fick jag bra tips att jobba vidare med.
Vänstersvängarna – det största bekymret var att, när jag skulle svänga framför Britt, ville han fram och hälsa på henne hela tiden - denna översociala hund ! - Gå på honom när du svänger, han måste lära sig att vara uppmärksam på dig och inte mig eller nåt annat.
Ståendet - jättebra - inget att invända. Körde först ett par snabba ställanden, för att sen avsluta med stadgan.
Platsliggandet – gick bra (ganska) – lämnade honom ca 10 (har ökat avståndet så sakterligen) - han kollade åt sidorna ett par ggr. men verkade inte direkt ”orolig”.
TANDVISNINGEN inte att förglömma ! Har ju nämligen haft lite problem med hans - som sagt - översociala beteende. Men nu måste jag säga att det börjar arta sig - han sitter n ä s t a n helt still.
Efter fikat, tränade vi (Özet&jag) självständigt
Fotgående - Använde mig av "tävlingsbanden" (tävl. till helgen) som var utlagda på appellplanen, för att få raka sträckor och bra vinklar i vändningarna. Kände att Özet nu var mer taggad än före fikapausen. Det gick riktigt bra imellanåt.
Inkallningar - Tränade fart - gick jättebra. Märkte att Özet hade börjat få en viss dragning till skogskanten - vädrade med högburet huvud och tittade ut mot skogen i mellanåt ...
Hoppet - 1:ans hopp inga problem. Körde även några av 2:ans hopp – än så länge bara att han själv ska bjuda/hoppa medan jag själv står kvar. Har inte tränat detta sen i höstas, men kanske är han snart mogen för vända om och sätta sig !
Nu när kvällen började lida mot sitt slut, började det åter att regna och på vägen hem hade det börjat özregna !
JAKTINTERNAT I HALMSTAD
INSTRUKTÖRER : Lena Essedahl och Maria Roding
På lördags morgonen hade Pia (m. Bonus) och jag, bestämt träff utanför Triumfglass kl.08.00 för gemensam avfärd till Halmstad. Visserligen i var sin bil – vi var rörande överens att hundarna nog skulle vara vid behov att koppla av i sin egen "hemtama" bil – efter genomgångna kursdagar. Efter de 15 milen, i tjock dimma (såg nästan inte vägen, definitivt inte omgivningarna) kom vi fram till Hanna & Lasses mysiga lilla gård – Hökagården.
http://www.hokagarden.se/ http://www.kennelblagul.se/
När alla (8 deltagare) hade anlänt (kl.10.00), blev det samling kring ett uppdukat bord med kaffe och mackor, samtidigt som vi presenterade oss. Presentationen genomfördes och med hjälp av ett foto (som låg utspidda på ett bord) - som var och en av oss hade valt. Fotot skulle symbolisera oss själva. Samtidigt som vi skulle berätta och motivera varför vi hade valt just DET fotot, skulle vi också avslöja "en hemlig dröm" vi hade. Själv valde jag ett foto med islandshästar och drömmen är ju - som alltid - en liten gård med islandshästar och hundar ... beläget nära stan (GBG såklart)
Efter fika och presentation, fortsatte vi att ägna hela förmiddagen åt jaktlydnad.
Vi samlades på en äng, där vi körde massor av jaktlydnadsövningar – både stadga och inkallningar. Hela förmiddagen var det FÖRARNA som fick hämta och plocka upp dummysarna. Hundarna fick inte hämta en endaste en !
# Jaktfot med och utan störning.
# Stadga i olika varianter
# Inkallning komb. med stadga
Inkallning genom en ”korridor", full av utslängda tennisbollar, med oss uppradade på varje sida. Här kan jag nämna att en del hundar skötte sig föredömligt (däribland Özet) medan andra hade lite "pyssel och mankemang" för sig innan dom nådde sina förare :-P
-------------FIKA--------------
Efter en pause, med vila och lunch - kycklingsallad + fika och hembakt - fortsatte eftermiddagen på temat "MARKERINGAR".
Hela gruppen vandrade längst lantliga grusvägar och kom slutligen fram till ett skogsområde i anslutning till ett fält/åker. Vi delades in i två grupper.
Övning 1 - Dubbelmarkeringar med skott.
Jag & Özet, stod först på ett litet nätt avstånd, när det första ekipaget var ute och skottet gick. Han reagerade, men blev inte rädd. Sedan var reaktionerna lite blandade - ibland backade han, ibland ville han fram och ibland grydde han lite - till det slutligen blev vår tur, som 3 eller 4:e hund – minns inte riktigt.
Maria stod i skogen på ett avstånd på ca 30-40m - sköt och kastade en dubbelmarkering. Özet ryckte till och knallade, men jag lyckades kalla in honom. Maria plockade upp dummysarna och sa att vi skulle börja om - jag backade lite och förflyttade mig något åt sidan.
Maria sköt och kastade en ny dubbelmarkering och Özet ryckte till igen, men satt kvar. Jag skickade iväg honom - han tog den sist kastade först (tror jag) - för att sen på tillbakavägen, glatt springa rätt förbi mig och fortsätta i ett litet race, fortfarande i sitt glada jag !
Maria påpekade mkt riktigt, att jag skulle lugna ner mig och vissla inkallning - sagt och gjort - och ... hepp !!! han kom tillbaka :-P
Riktade in honom och skickade ut honom på dummy nr 2 - vilken han behövde lite hjälp för att hitta.
Inför nästa dubbelmarkering sa Maria :
- Var nu MED och vissla inkallning, så fort du ser när han är på väg att avvika/bryta ut ...
- Japp, ska ske, svarade jag !
Maria sköt och kastade en ny dubbelmarkering - Özet ryckte till, men satt kvar, något laddad men dock. Jag skickade iväg Özet, som sprang ut, greppade och började vända tillbaka ... och mkt riktigt ... han var på väg att avvika/bryta ut … jag visslade inkallning och han vände nästan i luften ... och kom ända in till mig i en rasande fart.
- BRAAAAA MAGGAN, kanon timing !
Oj, vad stolt jag blev över mig själv :-)
Och strax därefter hade jag skickat ut Özet på dummy nr 2, som han sprang direkt på och levererade perfekt, även om han sjabblade och tappade den en gång, på vägen in.
Övning 2 - Linjemarkering
Jag minns tyvärr inte riktigt, vilken Özet tog först – vet bara att han hämtade in båda utan några större problem … det enda jag minns är att Özet behövde lite hjälp för att finna den sista … som ni förstår var det inte bara Özet som var trött vid det här laget.
-------------FIKA--------------
Fick fikat framkört i skogen
Efter fika och hembakt, byte vi plats/område med den andra gruppen, som hade hållit till ute på ett fält. I ena kanten på fältet fanns ett brett vattenfyllt dike och på andra sidan diket var det skog .
Övning 3 – Enkelmarkeringar
Jag avböjde – pga Özets trötthet – en dubbelmarkering, utan valde två enkelmarkeringar istället. Nu skedde övningarna UTAN skott. Den första i skogen på ca 40 m – inga problem. Den andra, som hamnade i det vattenfyllda diket – vilket var meningen – hade han desto större ”problem” med. Först och främst behövde han hjälp med att fatta att den låg I diket och sen behövde han peppning för att komma över känslan att behöva blöta ner sina små vita tassar ! – JAG, RETRIEVER ? – jag ÄR nog en tryffelhund trots allt.
Nu samlades vi alla, för gemensam återfärd till gården. Efter en liten pause med vila och återhämtning, samlades vi för en trevlig samvaro först med BUBBEL och sen grillning.
Söndag morgon - träff kl. 9.00
Dagen inleddes med genensam jaktlydnad – jakfor och stadga - ute på samma fält, där vi höll till under gårdagens pass.
-------------KORT PAUSE--------------
Söndagens tema gick i ”LINJETAGETS” tecken. Återigen blev vi indelade i två grupper - dom andra blev kvar på fältet.
Vårt område blev lite ”laddat” pga av att en hare/kanin blev ”stöttes upp” medan vi var på väg till övningsområdet.
Övning 1 – Kombination markering och linjetag
# Solfjädern ? - komb. linjetag/markering - Bonus o Tompa stod mitt imot varandra i mitten (mark.) på var sin sida om en stig. Özet o Alice stod mitt imot varandra (större avstånd) på stigen (linjet.) Pia och Maria kastade, Tompas resp. Bonus markering, bakom sig. Pia kastade för Tompa o vise versa.
Pia skickade Bonus förbi Alice, på "sin" markering. Och sen sände Pia Alice på "sitt" linjetag. Maria sände Tompa förbi Bonus, på "sin" markering. Özet sändes på "sitt" linjetag.
Sedan cirkulerade vi, så alla fick sända/skicka ifrån alla placeringarna.
-------------BEHÖVLIG FIKAPAUSE - åter utkört ”fikabord”--------------
Övning 2 – Linjetag i triangel
Alla la ut – hundarna var med - var sin dummys i en triangel. Vi fick sända mot olika hörn, beroende hur långt våra hundar hade kommit i sin ”utbildning”.
Özet och Bonus (unghundarna) fick gå mot de lättare – de som vi la sist – medan de mer erfarna hundarna, Tompa och Alice blev skickade mot de svårare – de först utlagda.
Pia (Bonus) fick köra först och sände mot den sist utlagda - för den sista är den "lättaste". Sen blev det Özets tur och jag skulle sända mot den andra utlagda, eftersom Özet hade kommit lite längre i sin ”utbildning”. Tompa och Alice blev skickade mot de först utlagda och fick vänta till sist, eftersom dom hade kommit längst kunskapsmässigt.
Övning 3 – Dirigering
Jag och Pia tittade på medan Maria o Pia (Alice) körde dirigering, vilket inte gick så bra !
Förövrigt måste jag erkänna att jag inte fattade riktigt hur övningen skulle gå till ...
Sen var det Özet och Bonus tur att prova dirigering - stoppsign. + handtecken (sitt) !!! vilket var nytt för mig ! Özet satt mittimot mig, med några (4-5m) meters avstånd – med två redan utlagda dummys, 10-15m vid sidan av honom – med 6-7m mellanrum. Inga problem för Özet, men hem och träna in sitt med handtecken !
Övning 4 – Korsmarkering
Som sista övning fick vi prova korsmarkering – två hundar jobbade tillsammans/samtidigt.
Özet och Tompa fick börja. Maria (instrukt.) kastade en dubbelmarkering. Maria (Tompa) sände först, mot den först slängda och efter henne sände jag mot den sist slängda. Nästa gång sände jag Özet mot den först slängda och Maria mot den sista. Avståndet var inte så jättestort (25-30m?).
------------- BEHÖVLIG LUNCH,
grillad korv med bröd på Hannas o Lasses terrass/veranda --------------
Som sista övning blev det WALK UP med skott!
- VA ? Blir det skott idag också ? frågade jag
- Ja, blir det nåt problem, tror du ? svarade Lena
- Njaeä … men det var ju så mkt skott igår och kanske han inte orkar, nu när han är så trött !
- Vi provar så får vi se …
- Mmmm … OK !
Först gick vi - hela gruppen, tills. med våra hundar - ut till tre målomr./rutor och la ut dummysar resp. tennisbollar. Därefter började walk up'en. Vi gick i två led - 4:a resp. 5 ekipage/led - efter varandra. Lena, som gick på ena sidan (vä.) visade med handtecken, när skott och markeringen skulle kastas av Maria, som gick på andra sidan (hö.). Jag och Özet fick börja med att gå i det främre ledet. Vi började gå och Lena visade handtecknet och Maria sköt och kastade en dummy. Alla i ledet stannade … förutom JAG !!! som fortsatte några steg, innan tanken slog mig … javisst ja, man skulle visst stanna vid Lenas handtecken … Sen skickades en hund ur främre ledet, på linjetag mot ett av målområdena (Lena sa vilket) medan en annan hund skickades på markeringen. Efter leverans, började vi gå igen och skott och apporteringarna upprepades.
Efter andra skottet frågade Maria varför jag gick och höll kopplet i BÅDA händerna som om jag körde bil och höll i en ratt !!!
- VA, gör jag ? svarade jag frågande och såg ner på mina händer som höll ”krampaktigt” i kopplet …
- Vi har ju pratat om det, HUR du själv beter dig – du påverkar ju Özet med ditt beteende !
- Jamen …
- Håll nu kopplet med högern och gå jaktfot som du brukar … som ni ju är så himla bra på !
- Hhummm … ska försöka …
När vi sen fortsatte vår walk-up och nästa skott avlossades blev det vår tur. Jag skickade Özet på linjetag – han sprang rätt fram och greppade dummyn, vände 90 grader och sprang iväg över hela ängen … passerade under ett elstängsel – en ilning gick genom mig, med tanke på att han kunde fastna och skadas – sprang över nästa äng och fortsatte mot själva gården där vi bodde. Det var inte så att jag stod passiv och glodde efter honom – ja, glodde efter honom gjorde jag ju förstås, men jag både ropade och visslade också … Men döm av min – ALLAS – förvåning, när han helt plötsligt stannade och vände sig om, fortfarande med dummyn i munnen. Jag ropade förstås, och han kom tillbaka med samma rasande tempo, som han hade sprungit på väg bortåt …
Sen när jag skickade honom de två andra gångerna, var jag MED på att han skulle dra/sticka och lyckades bryta honom tidigare och tidigare efter varje gång.
Därefter avrundades helgen och hemfärden påbörjades, med dunderhuvudvärk, med all säkerhet pga min anspänning gällande walk–up’en med skottet !
Vidhemkomsten måste jag säga att jag sällan varit tröttare … men en sån HÄRLIG trötthet !
På lördags morgonen hade Pia (m. Bonus) och jag, bestämt träff utanför Triumfglass kl.08.00 för gemensam avfärd till Halmstad. Visserligen i var sin bil – vi var rörande överens att hundarna nog skulle vara vid behov att koppla av i sin egen "hemtama" bil – efter genomgångna kursdagar. Efter de 15 milen, i tjock dimma (såg nästan inte vägen, definitivt inte omgivningarna) kom vi fram till Hanna & Lasses mysiga lilla gård – Hökagården.
http://www.hokagarden.se/ http://www.kennelblagul.se/
När alla (8 deltagare) hade anlänt (kl.10.00), blev det samling kring ett uppdukat bord med kaffe och mackor, samtidigt som vi presenterade oss. Presentationen genomfördes och med hjälp av ett foto (som låg utspidda på ett bord) - som var och en av oss hade valt. Fotot skulle symbolisera oss själva. Samtidigt som vi skulle berätta och motivera varför vi hade valt just DET fotot, skulle vi också avslöja "en hemlig dröm" vi hade. Själv valde jag ett foto med islandshästar och drömmen är ju - som alltid - en liten gård med islandshästar och hundar ... beläget nära stan (GBG såklart)
Efter fika och presentation, fortsatte vi att ägna hela förmiddagen åt jaktlydnad. Vi samlades på en äng, där vi körde massor av jaktlydnadsövningar – både stadga och inkallningar. Hela förmiddagen var det FÖRARNA som fick hämta och plocka upp dummysarna. Hundarna fick inte hämta en endaste en !
# Jaktfot med och utan störning.
# Stadga i olika varianter
# Inkallning komb. med stadga
Inkallning genom en ”korridor", full av utslängda tennisbollar, med oss uppradade på varje sida. Här kan jag nämna att en del hundar skötte sig föredömligt (däribland Özet) medan andra hade lite "pyssel och mankemang" för sig innan dom nådde sina förare :-P
-------------FIKA--------------
Efter en pause, med vila och lunch - kycklingsallad + fika och hembakt - fortsatte eftermiddagen på temat "MARKERINGAR".
Hela gruppen vandrade längst lantliga grusvägar och kom slutligen fram till ett skogsområde i anslutning till ett fält/åker. Vi delades in i två grupper.
Övning 1 - Dubbelmarkeringar med skott.
Jag & Özet, stod först på ett litet nätt avstånd, när det första ekipaget var ute och skottet gick. Han reagerade, men blev inte rädd. Sedan var reaktionerna lite blandade - ibland backade han, ibland ville han fram och ibland grydde han lite - till det slutligen blev vår tur, som 3 eller 4:e hund – minns inte riktigt.
Maria stod i skogen på ett avstånd på ca 30-40m - sköt och kastade en dubbelmarkering. Özet ryckte till och knallade, men jag lyckades kalla in honom. Maria plockade upp dummysarna och sa att vi skulle börja om - jag backade lite och förflyttade mig något åt sidan.
Maria sköt och kastade en ny dubbelmarkering och Özet ryckte till igen, men satt kvar. Jag skickade iväg honom - han tog den sist kastade först (tror jag) - för att sen på tillbakavägen, glatt springa rätt förbi mig och fortsätta i ett litet race, fortfarande i sitt glada jag !
Maria påpekade mkt riktigt, att jag skulle lugna ner mig och vissla inkallning - sagt och gjort - och ... hepp !!! han kom tillbaka :-P
Riktade in honom och skickade ut honom på dummy nr 2 - vilken han behövde lite hjälp för att hitta.
Inför nästa dubbelmarkering sa Maria :
- Var nu MED och vissla inkallning, så fort du ser när han är på väg att avvika/bryta ut ...
- Japp, ska ske, svarade jag !
Maria sköt och kastade en ny dubbelmarkering - Özet ryckte till, men satt kvar, något laddad men dock. Jag skickade iväg Özet, som sprang ut, greppade och började vända tillbaka ... och mkt riktigt ... han var på väg att avvika/bryta ut … jag visslade inkallning och han vände nästan i luften ... och kom ända in till mig i en rasande fart.
- BRAAAAA MAGGAN, kanon timing !
Oj, vad stolt jag blev över mig själv :-)
Och strax därefter hade jag skickat ut Özet på dummy nr 2, som han sprang direkt på och levererade perfekt, även om han sjabblade och tappade den en gång, på vägen in.
Övning 2 - Linjemarkering
Jag minns tyvärr inte riktigt, vilken Özet tog först – vet bara att han hämtade in båda utan några större problem … det enda jag minns är att Özet behövde lite hjälp för att finna den sista … som ni förstår var det inte bara Özet som var trött vid det här laget.
-------------FIKA--------------
Fick fikat framkört i skogen
Efter fika och hembakt, byte vi plats/område med den andra gruppen, som hade hållit till ute på ett fält. I ena kanten på fältet fanns ett brett vattenfyllt dike och på andra sidan diket var det skog .
Övning 3 – EnkelmarkeringarJag avböjde – pga Özets trötthet – en dubbelmarkering, utan valde två enkelmarkeringar istället. Nu skedde övningarna UTAN skott. Den första i skogen på ca 40 m – inga problem. Den andra, som hamnade i det vattenfyllda diket – vilket var meningen – hade han desto större ”problem” med. Först och främst behövde han hjälp med att fatta att den låg I diket och sen behövde han peppning för att komma över känslan att behöva blöta ner sina små vita tassar ! – JAG, RETRIEVER ? – jag ÄR nog en tryffelhund trots allt.
Nu samlades vi alla, för gemensam återfärd till gården. Efter en liten pause med vila och återhämtning, samlades vi för en trevlig samvaro först med BUBBEL och sen grillning.
Söndag morgon - träff kl. 9.00
Dagen inleddes med genensam jaktlydnad – jakfor och stadga - ute på samma fält, där vi höll till under gårdagens pass.
-------------KORT PAUSE--------------
Söndagens tema gick i ”LINJETAGETS” tecken. Återigen blev vi indelade i två grupper - dom andra blev kvar på fältet.
Vårt område blev lite ”laddat” pga av att en hare/kanin blev ”stöttes upp” medan vi var på väg till övningsområdet.
Övning 1 – Kombination markering och linjetag
# Solfjädern ? - komb. linjetag/markering - Bonus o Tompa stod mitt imot varandra i mitten (mark.) på var sin sida om en stig. Özet o Alice stod mitt imot varandra (större avstånd) på stigen (linjet.) Pia och Maria kastade, Tompas resp. Bonus markering, bakom sig. Pia kastade för Tompa o vise versa.
Pia skickade Bonus förbi Alice, på "sin" markering. Och sen sände Pia Alice på "sitt" linjetag. Maria sände Tompa förbi Bonus, på "sin" markering. Özet sändes på "sitt" linjetag.
Sedan cirkulerade vi, så alla fick sända/skicka ifrån alla placeringarna.
-------------BEHÖVLIG FIKAPAUSE - åter utkört ”fikabord”--------------
Övning 2 – Linjetag i triangelAlla la ut – hundarna var med - var sin dummys i en triangel. Vi fick sända mot olika hörn, beroende hur långt våra hundar hade kommit i sin ”utbildning”.
Özet och Bonus (unghundarna) fick gå mot de lättare – de som vi la sist – medan de mer erfarna hundarna, Tompa och Alice blev skickade mot de svårare – de först utlagda.
Pia (Bonus) fick köra först och sände mot den sist utlagda - för den sista är den "lättaste". Sen blev det Özets tur och jag skulle sända mot den andra utlagda, eftersom Özet hade kommit lite längre i sin ”utbildning”. Tompa och Alice blev skickade mot de först utlagda och fick vänta till sist, eftersom dom hade kommit längst kunskapsmässigt.
Övning 3 – Dirigering
Jag och Pia tittade på medan Maria o Pia (Alice) körde dirigering, vilket inte gick så bra !
Förövrigt måste jag erkänna att jag inte fattade riktigt hur övningen skulle gå till ...
Sen var det Özet och Bonus tur att prova dirigering - stoppsign. + handtecken (sitt) !!! vilket var nytt för mig ! Özet satt mittimot mig, med några (4-5m) meters avstånd – med två redan utlagda dummys, 10-15m vid sidan av honom – med 6-7m mellanrum. Inga problem för Özet, men hem och träna in sitt med handtecken !
Övning 4 – Korsmarkering
Som sista övning fick vi prova korsmarkering – två hundar jobbade tillsammans/samtidigt.
Özet och Tompa fick börja. Maria (instrukt.) kastade en dubbelmarkering. Maria (Tompa) sände först, mot den först slängda och efter henne sände jag mot den sist slängda. Nästa gång sände jag Özet mot den först slängda och Maria mot den sista. Avståndet var inte så jättestort (25-30m?).
------------- BEHÖVLIG LUNCH,
grillad korv med bröd på Hannas o Lasses terrass/veranda --------------
Som sista övning blev det WALK UP med skott!
- VA ? Blir det skott idag också ? frågade jag - Ja, blir det nåt problem, tror du ? svarade Lena
- Njaeä … men det var ju så mkt skott igår och kanske han inte orkar, nu när han är så trött !
- Vi provar så får vi se …
- Mmmm … OK !
Först gick vi - hela gruppen, tills. med våra hundar - ut till tre målomr./rutor och la ut dummysar resp. tennisbollar. Därefter började walk up'en. Vi gick i två led - 4:a resp. 5 ekipage/led - efter varandra. Lena, som gick på ena sidan (vä.) visade med handtecken, när skott och markeringen skulle kastas av Maria, som gick på andra sidan (hö.). Jag och Özet fick börja med att gå i det främre ledet. Vi började gå och Lena visade handtecknet och Maria sköt och kastade en dummy. Alla i ledet stannade … förutom JAG !!! som fortsatte några steg, innan tanken slog mig … javisst ja, man skulle visst stanna vid Lenas handtecken … Sen skickades en hund ur främre ledet, på linjetag mot ett av målområdena (Lena sa vilket) medan en annan hund skickades på markeringen. Efter leverans, började vi gå igen och skott och apporteringarna upprepades.
Efter andra skottet frågade Maria varför jag gick och höll kopplet i BÅDA händerna som om jag körde bil och höll i en ratt !!! - VA, gör jag ? svarade jag frågande och såg ner på mina händer som höll ”krampaktigt” i kopplet …
- Vi har ju pratat om det, HUR du själv beter dig – du påverkar ju Özet med ditt beteende !
- Jamen …
- Håll nu kopplet med högern och gå jaktfot som du brukar … som ni ju är så himla bra på !
- Hhummm … ska försöka …
När vi sen fortsatte vår walk-up och nästa skott avlossades blev det vår tur. Jag skickade Özet på linjetag – han sprang rätt fram och greppade dummyn, vände 90 grader och sprang iväg över hela ängen … passerade under ett elstängsel – en ilning gick genom mig, med tanke på att han kunde fastna och skadas – sprang över nästa äng och fortsatte mot själva gården där vi bodde. Det var inte så att jag stod passiv och glodde efter honom – ja, glodde efter honom gjorde jag ju förstås, men jag både ropade och visslade också … Men döm av min – ALLAS – förvåning, när han helt plötsligt stannade och vände sig om, fortfarande med dummyn i munnen. Jag ropade förstås, och han kom tillbaka med samma rasande tempo, som han hade sprungit på väg bortåt …
Sen när jag skickade honom de två andra gångerna, var jag MED på att han skulle dra/sticka och lyckades bryta honom tidigare och tidigare efter varje gång.Därefter avrundades helgen och hemfärden påbörjades, med dunderhuvudvärk, med all säkerhet pga min anspänning gällande walk–up’en med skottet !
Vidhemkomsten måste jag säga att jag sällan varit tröttare … men en sån HÄRLIG trötthet !
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)