JAKTINTERNAT I HALMSTAD

INSTRUKTÖRER : Lena Essedahl och Maria Roding
























På lördags morgonen hade Pia (m. Bonus) och jag, bestämt träff utanför Triumfglass kl.08.00 för gemensam avfärd till Halmstad. Visserligen i var sin bil – vi var rörande överens att hundarna nog skulle vara vid behov att koppla av i sin egen "hemtama" bil – efter genomgångna kursdagar. Efter de 15 milen, i tjock dimma (såg nästan inte vägen, definitivt inte omgivningarna) kom vi fram till Hanna & Lasses mysiga lilla gård – Hökagården.
http://www.hokagarden.se/ http://www.kennelblagul.se/
När alla (8 deltagare) hade anlänt (kl.10.00), blev det samling kring ett uppdukat bord med kaffe och mackor, samtidigt som vi presenterade oss. Presentationen genomfördes och med hjälp av ett foto (som låg utspidda på ett bord) - som var och en av oss hade valt. Fotot skulle symbolisera oss själva. Samtidigt som vi skulle berätta och motivera varför vi hade valt just DET fotot, skulle vi också avslöja "en hemlig dröm" vi hade. Själv valde jag ett foto med islandshästar och drömmen är ju - som alltid - en liten gård med islandshästar och hundar ... beläget nära stan (GBG såklart)Efter fika och presentation, fortsatte vi att ägna hela förmiddagen åt jaktlydnad.
Vi samlades på en äng, där vi körde massor av jaktlydnadsövningar – både stadga och inkallningar. Hela förmiddagen var det FÖRARNA som fick hämta och plocka upp dummysarna. Hundarna fick inte hämta en endaste en !
# Jaktfot med och utan störning.
# Stadga i olika varianter
# Inkallning komb. med stadga
Inkallning genom en ”korridor", full av utslängda tennisbollar, med oss uppradade på varje sida. Här kan jag nämna att en del hundar skötte sig föredömligt (däribland Özet) medan andra hade lite "pyssel och mankemang" för sig innan dom nådde sina förare :-P
-------------FIKA--------------
Efter en pause, med vila och lunch - kycklingsallad + fika och hembakt - fortsatte eftermiddagen på temat "MARKERINGAR".

Hela gruppen vandrade längst lantliga grusvägar och kom slutligen fram till ett skogsområde i anslutning till ett fält/åker. Vi delades in i två grupper.

Övning 1 - Dubbelmarkeringar med skott.
Jag & Özet, stod först på ett litet nätt avstånd, när det första ekipaget var ute och skottet gick. Han reagerade, men blev inte rädd. Sedan var reaktionerna lite blandade - ibland backade han, ibland ville han fram och ibland grydde han lite - till det slutligen blev vår tur, som 3 eller 4:e hund – minns inte riktigt.

Maria stod i skogen på ett avstånd på ca 30-40m - sköt och kastade en dubbelmarkering. Özet ryckte till och knallade, men jag lyckades kalla in honom. Maria plockade upp dummysarna och sa att vi skulle börja om - jag backade lite och förflyttade mig något åt sidan.

Maria sköt och kastade en ny dubbelmarkering och Özet ryckte till igen, men satt kvar. Jag skickade iväg honom - han tog den sist kastade först (tror jag) - för att sen på tillbakavägen, glatt springa rätt förbi mig och fortsätta i ett litet race, fortfarande i sitt glada jag !

Maria påpekade mkt riktigt, att jag skulle lugna ner mig och vissla inkallning - sagt och gjort - och ... hepp !!! han kom tillbaka :-P
Riktade in honom och skickade ut honom på dummy nr 2 - vilken han behövde lite hjälp för att hitta.

Inför nästa dubbelmarkering sa Maria :
- Var nu MED och vissla inkallning, så fort du ser när han är på väg att avvika/bryta ut ...
- Japp, ska ske, svarade jag !
Maria sköt och kastade en ny dubbelmarkering - Özet ryckte till, men satt kvar, något laddad men dock. Jag skickade iväg Özet, som sprang ut, greppade och började vända tillbaka ... och mkt riktigt ... han var på väg att avvika/bryta ut … jag visslade inkallning och han vände nästan i luften ... och kom ända in till mig i en rasande fart.
- BRAAAAA MAGGAN, kanon timing !
Oj, vad stolt jag blev över mig själv :-)
Och strax därefter hade jag skickat ut Özet på dummy nr 2, som han sprang direkt på och levererade perfekt, även om han sjabblade och tappade den en gång, på vägen in.

Övning 2 - Linjemarkering
Jag minns tyvärr inte riktigt, vilken Özet tog först – vet bara att han hämtade in båda utan några större problem … det enda jag minns är att Özet behövde lite hjälp för att finna den sista … som ni förstår var det inte bara Özet som var trött vid det här laget.
-------------FIKA--------------
Fick fikat framkört i skogen

Efter fika och hembakt, byte vi plats/område med den andra gruppen, som hade hållit till ute på ett fält. I ena kanten på fältet fanns ett brett vattenfyllt dike och på andra sidan diket var det skog .
Övning 3 – Enkelmarkeringar
Jag avböjde – pga Özets trötthet – en dubbelmarkering, utan valde två enkelmarkeringar istället. Nu skedde övningarna UTAN skott. Den första i skogen på ca 40 m – inga problem. Den andra, som hamnade i det vattenfyllda diket – vilket var meningen – hade han desto större ”problem” med. Först och främst behövde han hjälp med att fatta att den låg I diket och sen behövde han peppning för att komma över känslan att behöva blöta ner sina små vita tassar ! – JAG, RETRIEVER ? – jag ÄR nog en tryffelhund trots allt.

Nu samlades vi alla, för gemensam återfärd till gården. Efter en liten pause med vila och återhämtning, samlades vi för en trevlig samvaro först med BUBBEL och sen grillning.
Söndag morgon - träff kl. 9.00
Dagen inleddes med genensam jaktlydnad – jakfor och stadga - ute på samma fält, där vi höll till under gårdagens pass.
-------------KORT PAUSE--------------
Söndagens tema gick i ”LINJETAGETS” tecken. Återigen blev vi indelade i två grupper - dom andra blev kvar på fältet.

Vårt område blev lite ”laddat” pga av att en hare/kanin blev ”stöttes upp” medan vi var på väg till övningsområdet.
Övning 1 – Kombination markering och linjetag
# Solfjädern ? - komb. linjetag/markering - Bonus o Tompa stod mitt imot varandra i mitten (mark.) på var sin sida om en stig. Özet o Alice stod mitt imot varandra (större avstånd) på stigen (linjet.) Pia och Maria kastade, Tompas resp. Bonus markering, bakom sig. Pia kastade för Tompa o vise versa.
Pia skickade Bonus förbi Alice, på "sin" markering. Och sen sände Pia Alice på "sitt" linjetag. Maria sände Tompa förbi Bonus, på "sin" markering. Özet sändes på "sitt" linjetag.
Sedan cirkulerade vi, så alla fick sända/skicka ifrån alla placeringarna.
-------------BEHÖVLIG FIKAPAUSE - åter utkört ”fikabord”--------------
Övning 2 – Linjetag i triangel
Alla la ut – hundarna var med - var sin dummys i en triangel. Vi fick sända mot olika hörn, beroende hur långt våra hundar hade kommit i sin ”utbildning”.
Özet och Bonus (unghundarna) fick gå mot de lättare – de som vi la sist – medan de mer erfarna hundarna, Tompa och Alice blev skickade mot de svårare – de först utlagda.

Pia (Bonus) fick köra först och sände mot den sist utlagda - för den sista är den "lättaste". Sen blev det Özets tur och jag skulle sända mot den andra utlagda, eftersom Özet hade kommit lite längre i sin ”utbildning”. Tompa och Alice blev skickade mot de först utlagda och fick vänta till sist, eftersom dom hade kommit längst kunskapsmässigt.

Övning 3 – Dirigering
Jag och Pia tittade på medan Maria o Pia (Alice) körde dirigering, vilket inte gick så bra !
Förövrigt måste jag erkänna att jag inte fattade riktigt hur övningen skulle gå till ...

Sen var det Özet och Bonus tur att prova dirigering - stoppsign. + handtecken (sitt) !!! vilket var nytt för mig ! Özet satt mittimot mig, med några (4-5m) meters avstånd – med två redan utlagda dummys, 10-15m vid sidan av honom – med 6-7m mellanrum. Inga problem för Özet, men hem och träna in sitt med handtecken !

Övning 4 – Korsmarkering
Som sista övning fick vi prova korsmarkering – två hundar jobbade tillsammans/samtidigt.
Özet och Tompa fick börja. Maria (instrukt.) kastade en dubbelmarkering. Maria (Tompa) sände först, mot den först slängda och efter henne sände jag mot den sist slängda. Nästa gång sände jag Özet mot den först slängda och Maria mot den sista. Avståndet var inte så jättestort (25-30m?).
------------- BEHÖVLIG LUNCH,
grillad korv med bröd på Hannas o Lasses terrass/veranda --------------

Som sista övning blev det WALK UP med skott!
- VA ? Blir det skott idag också ? frågade jag
- Ja, blir det nåt problem, tror du ? svarade Lena
- Njaeä … men det var ju så mkt skott igår och kanske han inte orkar, nu när han är så trött !
- Vi provar så får vi se …
- Mmmm … OK !
Först gick vi - hela gruppen, tills. med våra hundar - ut till tre målomr./rutor och la ut dummysar resp. tennisbollar. Därefter började walk up'en. Vi gick i två led - 4:a resp. 5 ekipage/led - efter varandra. Lena, som gick på ena sidan (vä.) visade med handtecken, när skott och markeringen skulle kastas av Maria, som gick på andra sidan (hö.). Jag och Özet fick börja med att gå i det främre ledet. Vi började gå och Lena visade handtecknet och Maria sköt och kastade en dummy. Alla i ledet stannade … förutom JAG !!! som fortsatte några steg, innan tanken slog mig … javisst ja, man skulle visst stanna vid Lenas handtecken … Sen skickades en hund ur främre ledet, på linjetag mot ett av målområdena (Lena sa vilket) medan en annan hund skickades på markeringen. Efter leverans, började vi gå igen och skott och apporteringarna upprepades.Efter andra skottet frågade Maria varför jag gick och höll kopplet i BÅDA händerna som om jag körde bil och höll i en ratt !!!
- VA, gör jag ? svarade jag frågande och såg ner på mina händer som höll ”krampaktigt” i kopplet …
- Vi har ju pratat om det, HUR du själv beter dig – du påverkar ju Özet med ditt beteende !
- Jamen …
- Håll nu kopplet med högern och gå jaktfot som du brukar … som ni ju är så himla bra på !
- Hhummm … ska försöka …

När vi sen fortsatte vår walk-up och nästa skott avlossades blev det vår tur. Jag skickade Özet på linjetag – han sprang rätt fram och greppade dummyn, vände 90 grader och sprang iväg över hela ängen … passerade under ett elstängsel – en ilning gick genom mig, med tanke på att han kunde fastna och skadas – sprang över nästa äng och fortsatte mot själva gården där vi bodde. Det var inte så att jag stod passiv och glodde efter honom – ja, glodde efter honom gjorde jag ju förstås, men jag både ropade och visslade också … Men döm av min – ALLAS – förvåning, när han helt plötsligt stannade och vände sig om, fortfarande med dummyn i munnen. Jag ropade förstås, och han kom tillbaka med samma rasande tempo, som han hade sprungit på väg bortåt …Sen när jag skickade honom de två andra gångerna, var jag MED på att han skulle dra/sticka och lyckades bryta honom tidigare och tidigare efter varje gång.

Därefter avrundades helgen och hemfärden påbörjades, med dunderhuvudvärk, med all säkerhet pga min anspänning gällande walk–up’en med skottet !Vidhemkomsten måste jag säga att jag sällan varit tröttare … men en sån HÄRLIG trötthet !