HELGKURS I TÄVLINGSSÖK ...

... från nybörjare till elitnivå
"Kursen är individanpassad så träningen bedrivs utifrån varje enskilt ekipages förkunskaper. Vi startar med ett teoripass fredag kväll, lördag och söndag tillbringar vi i skogen med två pass sök per dag.

Max 5 deltagare + att instruktören kommer att köra egen hund.

Instruktör: Git Jering

Kursdatum:
15-17 april

Så stod det på Alfa hundcenter's hemsida. En helgkurs som Özet&jag gick nu i helgen.
Som Lena (Eldas "mamma") sa : Snart är du fast, det blir en last, svår att bli av med" Det var även Lena som tyckte att Özet och jag skulle prova brukssök, eftersom Özet är så social och tillgänglig. Ju mer jag grunnade på vad Lena hade sagt, ju mer sugen blev jag på att prova – så i januari anmälde jag oss, till sökkursen för Git.

FREDAG - ALFA HUNDCENTER
Helgen inleddes med teori på fredagskvällen. Git började med att presentera sig själv och berättade om alla sina belgare - Groendendal - som hon har haft genom åren och om sina 2 nuvarande, Xantha och Lyra. Hon berättade om hundarnas både för och nackdelar, om deras gemensamma, olika bedrifter och resultat, vilka är imponerande.
Sen fortsatte vi deltagare …
Cattis från Norrköping, bordercollietik – tävlade i elitklass
Majsan (o Anders) från Stockholm, tervurentik - tävlade i högre kl. (tror jag)
Johanna från Alingsås, foxterrierhane - nybörjare
Pia från Alingsås, irländsk settertik - nybörjare
Maggan från GBG, tollarhane – nybörjare

LÖRDAG - LERUM
Cattis och Majsan körde först – Vi nybörjare fick agera figuranter och vi lärde oss efter hand - bara en sån sak, som att ha walkie-talkie's som hjälpmedel - för att vi skulle kunna ha kontakt, när vi inte såg varandra i skogen.

Majsan hade jobbade med att få terven att gå på s.k. "raka slag". Men skam den som ger sig - till slut fick dom till det.
Cattis "problem" var att hennes BC lätt blev upphetsad och pipig. Var därtill superkänslig och blev lätt "låg" när hon trodde hon gjort fel ... mycket känslig alltså.

Pias irl.setter, visade sig vara mkt reseverad mot främlingar. Vi satt en lång stund och lät henne bekanta sig med oss. Men det hjälpte inte - hur vi än kämpade, med både godis och leksaker så lyckades vi inte fånga hennes intresse. Inte heller ville hon följa/leta efter oss, som agerade figuranter.

När jag hämtade Özet, var han jättetaggad och drog som den värsta "pull-weight-hunden" ... Men kände att jag inte ville tjafsa, nu när det var "nya grejer" på G. Innan vi började frågade Git, om jag trodde att Özet skulle ta ”lösrullarna" - gjorda av trädgårdslangen, som jag hade slaktat.
– Tja … jo, det tror jag väl, svarade jag !!!
– Men tror du han tar dom, om nån annan räcker fram dom till honom ?
– ??? Vet inte !!! Men det gör han nog …
– Vi testar så får vi se …

Majsan och Catti agerade figgar och gick direkt ut - medan Özet såg på - och ställde sig helt synliga. Özet fattade galoppen med än gång – dom behövde inte ens "ljuda" eller locka – han sprang ut greppade tag i rullen, som räcktes fram – jag ropade – han kom in för leverans omedelbart. Sen ”släppte jag iväg” honom på kopplat påvis och han ledde mig tillbaka perfekt. Han tyckte det var skitkul ! Sen upprepade vi samma sak ytterligare en gång, med samma fina resultat. Det tredje och fjärde, ”skicket” (eller vad man kallar det för!) provade vi att ”försvåra” aningen. Figuranten "dök ner", så fort Özet hade sett henne och ”förvann” därmed. Inga problem – så jäkla kul, tyckte Özet och gav figuranterna många blöta pussar.

Efter 4 skick och intruktioner, lämnade vi över till nästa ekipage, som var foxterrien. Han var också jätteduktig, gjorde ungefär samma övningar – dock med ”ljudande” figgar (i början) och utan lösrullar. Matten sprang istället direkt ut till figgen, efter att han hade hittat figuranten.

Efter ca en timmas lunch + hundrastning, fortsatte vi på eftermiddagen på ett nytt ställe och fick denna gången hjälpa till att märka ut och valla sökområdet, vilket Git själv hade gjort på förmiddagens ruta.

Sedan inledde vi med att vi tre nybörjare fick vara figuranter åt Git & Xantha. Vi blev hjälpta av Majsan, som dirigerade hur vi skulle ”agera”. Verkligen kul att se hur det fungerade ”på riktigt” och att se att hunden springer ENDA FRAM (vilket är målet) till figuranten. Vidare var jag även figge för terven och snart förstod jag att de här erfarna hundarna, inte var några blygsamma försiktiga godisätare (belöningen efter påviset) utan var mera som glupska monster. Därefter fortsatte vi att hjälpas åt att vara figuranter åt varandra.

Özet fick på eftermiddagen prova ”dykupper” – figgen ligger/sitter gömd och gör en liten ”titt-upp” så hunden (Özet) upptäcker figgen, som då dyker ner och gör sig osynlig igen. Özet fattade återigen vad det handlade om, även om dom två sista skicken gick lite sämre. Han lät sig nu distraheras av lite dofter och tappade rullen på väg in till mig. Orsak = Ett ÖZ, med visserligen fortfarande med öz i benen, men helt klart ebb i knoppen !


Kan säga att Özet inte var den enda som var trött – väl hemma snurrade alla nya uttryck …
… fram/bak/ut/in - dykupper/synretning/hörselretning - raka slag/tomslag/framslag - figurantlega/markering/blindmarkering - lösrulle/fast rulle - påvis/löst resp. kopplat - mm

SÖNDAG - FLODA
Denna gången fick vi alla hjälpa till att märka ut och valla området, innan Git & Lyra körde, som första ekipage. Denna gången fick vi tre nybörjare titta på, medan ”proffsen” agerade figgar (även Majsans man Anders) Lyra var verkligen på hugget och var så duktig … oj, vilket flyt … så himla enkelt det såg ut … hon sprang fina raka slag, Git sprang och tog emot henne ca 20m fram, för att sen skicka ut henne åt andra hållet. På varje tomslag sprang Lyra ut sina 50 meter och vid de markerade figgarna, kom hon med sin rulle i munnen och Git skickade ut henne på löst påvis. Aha – är det så det ska se ut, när det går som bäst !

Sen körde vi andra, våra hundar. För Özets del, testade vi nu att inte låta honom få nån synretning, utan körde på dyk-upper direkt (ingen synretn. först alltså), vilket inte var några problem. Och nu fick han gå/springa på löst påvis, istället för kopplat. För egen del, kände jag mig nu mycket lugnare och säkrare, vilket givetvis påverkade Özet, som nu gick hyfsat vid framförandet och mellan påvis-belöningen och dom nya skicken.

När vi satte igång igen efter lunchpause och rastning av hundarna, bytte vi sökruta och märkte ut och vallade det nya området. När det sen blev Özet och min tur, ville Git prova Özets mod – testa om han skulle våga ”tränga” sig igenom lite tätare vegetation och om han vågade hoppa upp på ett berg, för att sen hoppa ner i en skreva i berget där figgen låg. VADÅ ? – vad är problemet frågade Özet, som skuttade upp på berget och rätt ner till figgen – tog lösrullen och hade tydligen haft figgens rygg som ”språngbräda”, då han hoppade upp ur skrevan, för att springa tillbaka till mig. Den lite tätare vegetationen var ju inte heller några svårigheter, tyckte Özet. Man är väl retriever och har tränat i skogen förr och vistas förövrigt i skogen varje dag !

Det var inför en stolt matte, som ”proffs-kursdeltagarna” (även Git) menade att Özet imponerade, bl.a. när han tog lösrullen av figgen utan vidare (mkt ”gratis” genom jakträn.), för att sen återvända till mig för leverans. Det var också roligt att höra hur dom fnissade hjärtligt, när han överöste dom med sina pussar efter varje påvis.

Att tänka på :
Förstod vikten av att hunden skulle gå ut rakt när den skickades, och hur viktigt det är med en bra grund, vilket tar lång tid. Att få hunden till att jobba ända ut till figgen, och att den inte börjar fuska. Fick oxå veta att vara EXTRA noga, med markeringarna, då man börjar med gömda figgar, så det inte blir blindmarkeringar. Träna dykupp-metoden läääänge, men variera träningen, terrängen och fig.legorna så det inte blir för lätt.