"SOMMARKURS" 3

Idag blev det rallylydnad igen. Özet lite "trög" i starten, men duktigare och duktigare med full focus, ju fler "lopp" vi utförde. Roligt var oxå att träffa Britt-Marie med sin lab.tik - vars namn (Tilda???) jag glömt - från jaktkursen, som oxå körde rallylydn.

Özet verkar ha klarat sig bra efter sitt glufsande i måndags. Tur är ju att han trots allt inte är så glupsk som sin företrädare Majkie, utan tuggar väl. Vi hoppas verkligen vi kan blåsa "faran över" efter morgondagen .....

PS ! Medan Özet & jag var på sommarträningen, var Tommy och köpte två campingstolar - modell "Sitta" ! Så nu slipper vi förra årets modell "Horisontell" (typ brassestol)och kommer att kunna sitta så sköööööönt till helgen .....

LUNCHDRAMATIK

Tänkte - var ska jag promenera idag, för om möjligt undvika ORM ! Härromdagen stötte jag (Özet lyckligtvis ovetande) nämligen på orm vid tre tillfällen på samma runda - varav EN iallafall var en huggorm (stor som f...n) den andra såg jag bara "svansen" på när den ringlade in i vegetationen och den sista var bara en kopparödla/orm.
Efter lite diskuterande med mig själv, beslutade vi oss för att det fick bli Kåsjön. Först några apporteringsövningar i den glesa granskogen på väg ner till sjön, vilket gick riktigt bra. Sen tänkte jag att vi bara skulle gå en bit längst sjökanten UTAN att köra några app.övningar.Men efter en stund kunde jag inte hålla mig ... jag VILLE köra några vattenapporteringar - så jag ropade på honom och att få apportera i vatten - se det ville han oxå. Han skötte sig alldeles förträffligt. Förutom EN gång, då han K N A L L A D E ..... HAN mitt lille ÖZ tjuvade ????? Nja ... jag lyckades iallafall stoppa honom och göra helt om och helt om igen, för att sen kommendera. Då skötte han sig utmärkt !
Sen började vår vandring hemmåt och det var DÅ det "DRAMATISKA" hände. Glad i hågen störtade han iväg och jag lät TYVÄRR honom hållas. När han varit utom synhåll en stund för länge ropade jag ... ingen hund kom … visslade (jaja, jag vet … jättedumt) … ingen hund - nä nu jävlar - och jag började springa mot, ett stycke ÖZ, som jag i det läget inte såg skymten av. Väl framme, såg jag honom smaskandes på något - vad i helvete – NEEEEJ och Özet tog en av majskolvarna och rusade iväg. Och med mig galltjutande/skrikande i bakgrunden, släppte han ”skräckslagen” kolven. Phu, tänkte jag – då fick han inte i sig hela kolven i alla fall.

Men på väg tillbaka till jobbet blev jag efterklok, och funderade på HUR MYCKET han lyckats klämma i sig innan jag kom fram. När jag ringde veterinären, tyckte dom jag skulle komma inom 4 timmar för att framkalla kräkning och tömma hela maginnehållet. Sagt och gjort och jag åkte hem för att hämta Özet och fann att han redan hade tömt – om inte hela, så halva - maginnehållet. bl.a en massa cm-stora majskolvsbitar. Jag ringde vet. igen, som menade att hade jag tur, så kanske han hade fått upp det mesta och att jag ska ha honom under uppsikt under de närmsta dagarna. Men jag fick givetvis själv avgöra om jag ville komma eller ej.

Så där är vi nu – kollar hans allmäntillstånd, samtidigt som vi har koll på att han gör ifrån sig och VAD som kommer ut bakvägen.

"SOMMARKURS" 2

Idag testade vi agility ...
... det kommer mera ... för nu orkar jag inte skriva ... sängen kallar

... här kommer inlägget ...

Özet som ju tidigare bara bekantat sig med en typ av hinder i taget, skulle nu få möjlighet att köra några kombinationer. Spännande !
 Första komb. kort tunnel + två hinder.
 Andra komb. en serie hinder (6st) på rad för att träna fart.
 Tredje komb. däcket – säcken - slalom, som bestod av 3 sektioner (4 pinnar) som var placerade i en trekant.
 Fjärde komb. balanshindren - A-hindret - balansen - gungan.

Som avslutning körde vi en rundbana, som bestod av sju hinder och två tunnlar. 4 hopp - korta tunneln - 3 hopp - långa tunneln. När vi körde första varvet, hade han svårt att fatta, att man ska hoppa över hindren och inte bryta ut bara för att jag springer brevid. Men sen när vi körde ett varv till – då på låg höjd – ramlade polletten ner. Snart kommer vi att få bra flyt / flow ……

Sammanfattning
 Özet tyckte det var svårt att förstå, att man faktiskt kan HOPPA över hindren samtidigt som matte sprang jämte. Han tyckte det var bäst att sluta upp intill matte och strunta i att hoppa. Men när matte "tajtade till sig" intill hoppstödet gick det bättre. När jag själv ställer mig BAKOM – eller om bollen ligger bakom hindren (utan störning) fungerar det jättebra. Ska prova med godisburk istället, för jag är ”rädd” att han möjligen börjar raca med bollen när det finns andra hundar i närheten.
 Tunnlarna har aldrig varit några problem - tvärt om.
Özet 5mån.
 Säcken därimot, är lite läbbig. Efter några "trevande" försök gick det till slut bra, med hjälp av instr. som lyfte säcken i andra änden. Undrar just om han tycker att säckens tatch i ryggen eller att han inte ser slutet/ljuset är läskigast ? Han springer ju minsann utan problem genom långa tunneln, när den är kraftigt krökt åt alla håll och kanter. Hhhummm !
 Däcket funkade riktigt bra, vilket det INTE gjort tidigare. När jag för första gången, för nån mån. sen, lät honom testa "full höjd", så bröt han ut eller hoppade genom ramen vid varje försök, vilket resulterade i att jag fick sänka.
 Slalom’et går så sakterligen framåt. Vi kämpar på med ingångarna som sig bör. Kör nu från BÅDA hållen - har lärt mig från när jag körde Majkie, som bara fungerade från ett håll !
Özet 5mån.
 När vi skulle passera A-hindret, ville han på eget initiativ "känna" på det, för han bokstavligen "klev" (rusade inte) bestämt upp på hindret och gick lugnt ner på andra sidan, som om det var vilken "bro" som helst ! Sen när jag "komenderade" - "klättra", så sprang han i lagom raskt tempo upp och sen ner till godisbelöningen på andra sidan.
 Balansen är inte heller nåt större problem, även om jag tyckte han var lite okoncentrerad (han var i det läget ganska trött) och vinklade lite, när han samtidigt ville ha koll på vad som hände ute på plan i övrigt. Men "man kan väl tugga bubbelgum och gå på en gång" som M. Uggla sjunger .... Dags att börja tänka på kontaktfälten.
 När det gäller gungan, verkar det som Özet reagerar lite olika, beroende på "omständigheterna". Ibland kan själva "vippögonblicket" vara läskigast och ibland är det själva nerslaget. Nu reagerade han nästan inte alls, när vi försiktigt lät den ljudligt "slå" i backen, samtidigt som han belönades rikligt med godis. Även vid "vippögonblicket" verkade han cool.
... nu är det dax igen

LEDARSKAPSKURS - GÅNG 5

Idag fick Git återigen lite ”huvudbry” efter kvällens ledarskapskurs – gruppen skötte sig exemplariskt. Gits ”schema” sprack redan vid förra kurstillfället och ikväll körde vi övningar som hon normalt kör sista gången som avslutning. Hon skulle fundera ut nåt mer "utmanande" inför avslutningen nästa gång ...
Vi diskuterade att det kunde vara nyttigt att byta miljö och bestämde att vi skulle träffas på p-platsen vid Nääs slott. Förhoppningsvis har då Tommy möjlighet att följa med, vilket han inte har haft de sista gångerna. Bäst att passa på att ”peppa” lite, för det lär väl dröja innan han följer med på ytterligare nån hundkurs framöver.

På hemvägen ”slank” jag in till Jonsereds Herrgård, med förhoppning att träffa min f.d arbetskamrat Peter Svensson, som tidigare var trädgårdsmästare i Trädgårsföreningen, men som NU har startat växtförsäljning av ekologiskt odlade rosor och perenner i anslutning till ett nystartat/öppnat Cafe i grindstugan vid Jonsereds Herrgård. Tänkte han har väl fullt upp och är säkert där, men till min förvåning var det helt öde. Passade förstås på att vandra runt i den vackra miljön runt slottet.

MINA FANTASTISKA MAMMOR

Vanligtvis skriver jag ju bara om Özets öden och äventyr, då bloggen igentligen är ”hans”, men jag kan inte låta bli att skriva några rader om dagens märkvärdiga födelsedagskalas.
Vad är ett kungligt bröllop mot ett 100 års kalas !

Inte var dag man får vara med om att fira någons 100:de födelsedag. Men det är just vad vår familj har fått uppleva idag. Mamma och bröderna med respektive och Tommy förstås.

Jubilaren Elsa Greta, är vad min mamma brukar kalla, ”min extra mamma”. I min barndom var Elsa Greta ”stand in”, för min egen mamma, när hon och pappa ibland var bortresta. Även när mamma nån gång i mellanåt inte var hemma efter skolans slut, kunde jag om jag ville, bara kila över gatan för att komma in och få mig en macka och vänta tills mamma eller nån av brorsorna kom hem.
Vi var förstås många som var inbjudna – allt från barn, barnbarn och barnbarnsbarn till grannar och många vänner från ”Rädda barnen”, där Elsa Greta arbetat ideellt i över 60 år. Under ett av talen, berättade sonen Ulf, att han och hans syskon Lars och Karin, tyckte att Elsa Greta ibland ”glömde” av att laga mat till dom, när hon en kväll satt hemma och räknade pengarna från de insamlade sparbössorna. Då hade dom ”målat” plakat med texten ”Rädda barnen från svält” !

Tänk att få uppleva 100 års dagen och forfarande få vara lika vital och rörlig som Elsa Greta, som skottar snö, som sköter sin trädgård (sluttande) med allt från gräsklippning till ogräsrensning, som åker buss och spårvagn (har aldrig haft körtkort) som slutade läsa engelska för 2 månader sedan, som har rest runt hela världen för att hälsa på sina söner, som haft hela världen som arbetsfält.

Ja, må hon leva!
Ja, må hon leva!
Ja, må hon leva uti LYCKLIGA år!
Javisst ska hon leva!
Javisst ska hon leva!
Javisst ska hon leva uti LYCKLIGA år!

"SOMMARKURS-PREMIÄR "

Summerar kvällens första ”sommarkurs” (träning med instruktör) på Lerums BK.

Hade tänkt mig lite agility, men tyvärr saknades det instruktör, så vi körde rallylydnad istället. Spännande och se hur Özet utvecklats sen förra sommaren.

Banan bestod av 10 stationer och varje ekipage körde tre gånger – mer han vi faktiskt inte – på två timmar. Väldigt lång väntan pga skiftande ”prestationer” och resultat. Vår första omgång kändes en aning ringrostig, men vi tog oss i slutet. Och sen när det var dax för vår andra runda, gick det riktigt bra - för att inte tala om det sista ”loppet”, då det gick som smort.
Mellan ”loppen” körde vi lite olika aktiviteter – bl.a. inkallningar och slalom mellan mina ben och givetvis blev det nyttig passivitet. Han var liiiite gnyig imellanåt och fick också vid två tillfällen riktiga ”ÖZTOKANFALL”. Det är vid sådana tillfällen man har nytta av ”Git’s stresshanteringsövning”.

Innan vi åkte hem, körde vi lite "riktig" lydnad och testade även för första gången att lägga till ingångar på "hoppet", vilket gick förvånansvärt bra.

När jag satt i bilen på väg hem, blev jag alldeles varm innombords när jag tänkte tillbaka på kvällen. Jag kunde konstatera att Özet, snabbt hade släppt intresset för de andra hundarna och focuserade på mig ..... och dofterna i gräset imellanåt !!!!

EN DAG SOM DENNA ....

En dag som denna, i ett stormigt och regnigt Göteborg, har tydligen berättarlustan infunnit sig igen !

Först kan jag här berätta att idag, var HELA LILLA familjen ute på promenad. Alltså Tommy, Özet och jag. Var ska vi gå då, frågade Tommy ? Ska visa dig en – för dig - ny rutt, där Kia och jag gått många gånger, svarade jag. Vi tar med oss ett par dummys, så kan vi TILLSAMMANS träna lite. Sagt och gjort, också hade vi börjat vår vandring. Tommy i regnkläder och jag hade varken regnbyxor eller keps, men dock regnjacka. Vanligtvis brukar det vara tvärtom, jag i regnkläder och Tommy utan. Vi hann inte mer än börja gå, förrän det började regna – i början inte så mycket – men som efter hand ökade och ökade, för att sen ÖKA ännumera !

När vi kommit halvvägs (ca ½tim.) - jag genomblöt - stannade vi för att göra några apporterings övningar – ett par markeringar (enkel) och ett par linjetag. Det gick kanon ! Sen fortsatte vi hemmåt, mot bilen och jag var om möjligt ÄNNU blötare och synen var nästan obefintlig, utan min "älskade" keps. Väl hemma visade det sig att det inte kommit en droppe regn !!! Men regnet lät inte vänta på sig. Dock hann Tommy precis klippa gräset innan regnet började vräka ner även här.





Inlägget ”EN BONUS” från i söndags (6juni) är uppdaterat, om nån är nyfiken !







Måste ju oxå tillägga att vi i torsdags (10juni) testade ett ökl viltspår inkl. skott för Eva i Gråbo. Bra med ett test inför kommande start i ökl. som jag hoppas kan bli av nån gång under juli månad. Özet klarade sitt första ökl spår ganska OK tyckte jag - medan Eva tyckte det var kanon med tanke på att det var hans första. Klart att jag inte kan läsa honom som Eva kan - jag tyckte han "virrade" lite väl mkt ibland, men Eva menade att han bara "säkerhetsställde" spårandet. Störningar som kom "ivägen", var både grävling och älg - så med lite eftertanke var det nog ändå rätt duktigt av honom.

LEDARSKAPSKURS - GÅNG 4

Idag var Özet & jag på ledarskapskurs själva, utan husse, som är på resjobb.
Özet överraskade mig, med att vara JÄTTELUGN och skötsam. Även Git höjde aningen på ögonbrynen !!! och tyckte att alla övningarna gick alldeles för "lätt" ... för alla !

EN BONUS

Matte tyckte att vi steg upp tidigt i ottan i morse ... ½ 9 !!!! - vilket hon tycker är tidigt just en HELG. Matte är nämligen ökänd för sitt "sjusovande". På helgen brukar vi knô i soffan, med en go frukost och "Nyhetsmorgon", medan husse vid den tidpunkten säkert hunnit till 10:an på golfbanan !
Men just denna morgonen blev det inget mys i soffan, utan det blev en frukost, modell "snabbare". Kände att det nog var nåt på G, för matte tog fram ryggan och packade med bl.a termos och lite annat smått och gott. Visserligen går jag inte igång, som jag hört många andra gör, när ryggsäcken tas fram. Ännu !!!

Alltså, packad rygga och in i bilen for vi iväg (mot Furåstjärn/Kåsjöomr.) Bra, vi är först tänkte matte och så började vi vår vandring – VA ? Ska vi stanna REDAN ? - Ja, vi ska stå – du ska sitta – här och vänta på Kia och Pia och herrarna, förstår du Özet lille ! Ja, inte för jag förstod vitsen att sitta där och glo till ”ingen nytta” … men plötsligt hände det något nere på p-platsen … Åh, där är ju "the golden wolf’s" Matte, kan du fatta att det är svårt att sitta still eller ? – Nej, sätt dig ner – du får ge dig till tåls en stund till. – Jag går förbi ett stycke med M&R så Bonus (flat-jämngammal med Özet) och Özet får bekanta sig med varandra först.
Jamen, matte såg du ? M&R bara sprang förbi … släpp mig då, släpp mig NU ! – Nej, lugna dig – Jajajajaja – nu e´jag lugn …. släpp mig nuuuuuuuu då !
Men kolla matte, vad kommer där … åh, vem är du ? Äntligen började vi röra på oss … 50m !!! osså stannade dom igen ??? – Vad tycker du ? Ska vi släppa dom eller ? – Jaaaa, det tycker jag allt, svarade matte. Och efter ett varsågod, fick vi äntligen hälsa på ”riktigt”.

Ja, jag ska bara pröva lite vad du går för – jag provar att lägga ena tassen på ryggen så här – vad gör du då ? Nähä, inget – då testar jag ett steg till … ställer mig på bakbenen och lägger BÅDA tassarna på baken/ryggen ? NU då ? Okey, nu vet jag vad du pallar för – komigen nu så racar vi … KUL med en ny kompis … men efter en stund tänkte jag att jag måste testa honom igen … så jag ”klättrade” upp på honom igen …
- Nej hörde du du Maggan, jag tycker nog du ska försöka få honom att sluta med dom där fasonerna ! Du måste säga till honom på skarpen. Försök få tag i honom ögonblicket han ”bestiger” Bonus, håll i honom ett kort ögonblick medan du ”surt” muttrar ogillande, för att sen släppa honom, för att lösa upp obehaget. Annars är risken stor att han en vacker dag åker på ”moppo” när/om han försöker rida på ”fel” hund !
Den berömda rösten hade talat !
- OK , svarade matte och försökte så gott det gick – det var inte så lätt att vara i ”rätt position” för att kunna ta tag i mig. Vi sprang ju inte omkring på ett avstånd som gjorde det så lätt att komma åt mig precis ! Ha ha ! Men ibland lyckades hon, och fick tag på mig ”mitt i prick” och man hörde ett - JAH – där satt den, från Kia !
Ok ok … tjôta - jag fattar – jag får inte göra så. INTE RIDA BARA LEKA ! Men imellanåt glömde jag av mig och försökte igen. Matte var åter ”på mig” - och lyckades tajma tillrättavisningen ibland och ibland inte, och så höll det på … Men skam den som ger sig – upprepningen gav resultat.

Tillslut kom vi fram till en sjö (Kåsjön) och vi, omväxlade plaskade omkring i vattnet och lekte på berget, medan åldringarna M&R vilade sig och mattarna fikade. Efter en stund fika, med en omkullvällt kaffekopp och lite frusna (kall vind) mattar packade vi ihop för fortsatt färd.Efter ett litet ”virrande” i skogen på tillbakavägen, kom vi till slut fram till ett vettigt område där vi, skulle få visa våra färdigheter. -Ska vi börja med ”ungtupparna”, frågande Kia ? Visst, tyckte matte och Pia. Vad tror ni om att kanske prova hur det går att låta dom sitta en bit ifrån varann och se på när den andre jobbar ? Visst coachen, fnissade åter igen matte och Pia.

Jag var först ut. En markering ! Kia kastade och jag sprang ut efter mattes kommendering. Ha, där är den ju, lätt som en plätt ! In till dig matte – här har du !
En gång till – åt andra hållet ! Jag sprang ut igen …. men VAR är den ? Jag SÅG ju att en föll här nån stans … eller ? – Nä, nu är du allt ”ute och cyklar”, lille Özet tänkte matte och kallade in mig. Jahapp, okey jag kommer – kommendering och jag sprang ut igen … men det var SVÅÅÅÅÅRT … och efter ytterligare en inkallning och nytt utskick, slutade det med en tredje inkallning och att Kia plockade upp dummyn för att det inte skulle bli för många misslyckanden. Hon kastade igen och denna gången gick det bättre. Phu – det var slitsamt !
Kia menade att det blev lite för svårt – dels i det djupa blåbärsriset (som nästan var lika högt som Özet) + att vinden gjorde att han var tvungen att springa förbi dummyn för att känna vittringen av den.
Sen var det Bonus tur och jag fick sitta still och titta på. Jag följde intresserat – men var lugn och tyst - Bonus framfart. Han hade också suttit helt knäpp tyst under hela tiden jag arbetade.
Bonus fick gå på 2 markeringar (enkla) åt samma håll, som jag tog vid första försöket och var även han en duktig som lyckades ”spika” den första och letade liiite efter den andra.
Sen fick jag avsluta med att göra om markeringen åt det ”lätta” hållet - där jag hade hjälp av vinden och därmed fann dummyn nästan direkt. Är ju som bekant, bra att ha med sig ett lyckade som minnesbild.

Efter oss ”ungtuppar”, skulle nu de ”rutinerade” gentlemännen få jobba lite. Bonus och jag kopplades upp vid var sitt träd och kan säga att nu var vi INTE tysta. När Bonus hämtade andan, stod jag för röstresurserna och viseversa.
Det visade sig att t.o.m. gamle luttrade Marco fick lite problem åt det ”svåra” hållet där jag misslyckades. Men matte tog genast ”lärdom” av sina ”betraktelser”, då Kia fick nyttja hela registret – stoppsignal, dirigering och till slut närsökssignal.

När alla mattarna var nöjda med träningen, började ”återtåget” hemmåt. När vi passerade en sjö (Prästtjärn) tyckte Kia att M&R var tvungna att ta sig ett dopp, för att återfå sin ”orginalfärg” efter div. gjyttjebad – vilket nog är det bästa dom vet ! Visst, sa Bonus och min matte, och följde efter som två svansar.
När vi kom fram till sjön, gick jag rätt ut i vattnet utan att bry mig om de andra i sällskapet och började simma luuuuungt och stilla och riktigt njöööööt. Matte satte handen för munnen för att inte börja framkalla nåt störande ljudligt läte …… och förblev helt stum ! – Men kolla …. Kolla, han simmar för att han tycker det är skönt !?!?!?! Fniss ! Efter en stunds simmande, fick jag sällskap av Bonus och tillsammans simmade vi omkring och undersökte bergskanten tills vi tillslut tröttnade och ”kravlade” oss upp ur spat.

Efter 3½ timme var vi åter tillbaka vid bilarna och mattarna tackade varanndra för en ur trevlig förmiddag. - Maggan – nu har du ju HELA eftermiddagen kvar … tänk om vi träffats vid 12 då hade ju HELA dan gått ! Jaaaa jaaaa … jag veeeet ! Jo, NU känns det jättebra – ha ha !

Hejdå ! Vi ses ikväll, på Friskis&Svettis Kia – hur jag nu ska orka det ?

LUNCHAKTIVITETER

Ännu en liten bildsvit - denna gång från lunchpromenadens aktiviteter !

Varför greppa dummyn mitt i, när man kan hålla i ”handtaget” …


… men ibland ”överraskar” han …

Lugn och fin ...

Härromdagen kunde mitt lille ÖZ ... inte simma ... någe bra … han försökte typ "gå på vattnet" … men NU måste jag säga att han artar sig … duktiga lille Özet ! Att jag imellanåt håller på att ”strypa” honom är en annan historia.


Meditation vid skogtjärnen vi passerade på väg hem.

UPPTÄCKSFÄRD

Igår kväll gav jag & Özet oss ut på en ”upptäcksfärd” …
Jag hade på en karta, spanat in att man KANSKE kunde följa Bohusleden/Vildmarksleden (GBG – Strömstad resp. Hindås) en bit, för att sen vika av och ta sig runt och tillbaka. Beslutade mig för att i alla fall undersöka om jag skulle hitta till den pkt där man viker av från leden.
Vi utgick ifrån Åstebo (Partille BK/RK) och klockan hade hunnit bli ½ 8. Solen sken från en klarblå himmel och det var nästan vindstilla.

En liten bildsvit från kvällens upplevelser …














Nu är vi nästan tillbaka vid utgångsläget igen ... och klockan har passerat 21 och solen håller på att försvinna bakom trädtopparna ...