... det kommer mera ... för nu orkar jag inte skriva ... sängen kallar
... här kommer inlägget ...
Özet som ju tidigare bara bekantat sig med en typ av hinder i taget, skulle nu få möjlighet att köra några kombinationer. Spännande !
Första komb. kort tunnel + två hinder.
Andra komb. en serie hinder (6st) på rad för att träna fart.
Tredje komb. däcket – säcken - slalom, som bestod av 3 sektioner (4 pinnar) som var placerade i en trekant.
Fjärde komb. balanshindren - A-hindret - balansen - gungan.
Som avslutning körde vi en rundbana, som bestod av sju hinder och två tunnlar. 4 hopp - korta tunneln - 3 hopp - långa tunneln. När vi körde första varvet, hade han svårt att fatta, att man ska hoppa över hindren och inte bryta ut bara för att jag springer brevid. Men sen när vi körde ett varv till – då på låg höjd – ramlade polletten ner. Snart kommer vi att få bra flyt / flow ……
Sammanfattning
Özet tyckte det var svårt att förstå, att man faktiskt kan HOPPA över hindren samtidigt som matte sprang jämte. Han tyckte det var bäst att sluta upp intill matte och strunta i att hoppa. Men när matte "tajtade till sig" intill hoppstödet gick det bättre. När jag själv ställer mig BAKOM – eller om bollen ligger bakom hindren (utan störning) fungerar det jättebra. Ska prova med godisburk istället, för jag är ”rädd” att han möjligen börjar raca med bollen när det finns andra hundar i närheten.
Tunnlarna har aldrig varit några problem - tvärt om.
Özet 5mån. Säcken därimot, är lite läbbig. Efter några "trevande" försök gick det till slut bra, med hjälp av instr. som lyfte säcken i andra änden. Undrar just om han tycker att säckens tatch i ryggen eller att han inte ser slutet/ljuset är läskigast ? Han springer ju minsann utan problem genom långa tunneln, när den är kraftigt krökt åt alla håll och kanter. Hhhummm !
Däcket funkade riktigt bra, vilket det INTE gjort tidigare. När jag för första gången, för nån mån. sen, lät honom testa "full höjd", så bröt han ut eller hoppade genom ramen vid varje försök, vilket resulterade i att jag fick sänka.
Slalom’et går så sakterligen framåt. Vi kämpar på med ingångarna som sig bör. Kör nu från BÅDA hållen - har lärt mig från när jag körde Majkie, som bara fungerade från ett håll !
Özet 5mån. När vi skulle passera A-hindret, ville han på eget initiativ "känna" på det, för han bokstavligen "klev" (rusade inte) bestämt upp på hindret och gick lugnt ner på andra sidan, som om det var vilken "bro" som helst ! Sen när jag "komenderade" - "klättra", så sprang han i lagom raskt tempo upp och sen ner till godisbelöningen på andra sidan.
Balansen är inte heller nåt större problem, även om jag tyckte han var lite okoncentrerad (han var i det läget ganska trött) och vinklade lite, när han samtidigt ville ha koll på vad som hände ute på plan i övrigt. Men "man kan väl tugga bubbelgum och gå på en gång" som M. Uggla sjunger .... Dags att börja tänka på kontaktfälten.
När det gäller gungan, verkar det som Özet reagerar lite olika, beroende på "omständigheterna". Ibland kan själva "vippögonblicket" vara läskigast och ibland är det själva nerslaget. Nu reagerade han nästan inte alls, när vi försiktigt lät den ljudligt "slå" i backen, samtidigt som han belönades rikligt med godis. Även vid "vippögonblicket" verkade han cool.
... nu är det dax igen
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar