Till kvällens jaktträning hade jag tinat upp två av de kniporna jag skaffade i våras. Alltså skulle här apporteras knipa för första gången ......
Pia (+Anders) , Ingea , Therese (+Lars?) , Elisabeth
Sök och viltträning stod på dagens schema.
Inledde med söket och försökte anamma vad som sas på kursen i lördags. Vi la ut två sökrutor, med 8 dummys. Den ena i lite blötmark och den andra (Pias o min) i sluttande granskog. Vi lät hundarna plocka in 6 st.
Özet strulade på den första - han hade plockat upp en dummy som han släppte, när han kände vittringen av den som låg uppe på en sten, vilken han tog istället. :-( Förutom det, gick det strålande, även om greppen var var oerhört slarviga.
Precis när Özet var klar med sitt sök, kom det ett par orienterare. Och kort därefter vimlade det av flåsande orienterare i hela skogen ... men Pia satte igång Bonus på söket ändå och han var verkligen jätteduktig, som inte blev nämnvärt störd.
Efter söket började vi med viltträningen.
Özet fick samma hjälp som i lördags - dvs lite retning från Pia, medan jag själv höll tyst, tills han tog den ... DÅ lockade jag med godisburken. Slutade med att Pia inte behövde "reta" - Özet greppade fint och avlämnade i hand, vilket han gjorde varje gång.
Vid första försöket reagerade Özet med att sniffa och lukta, såg ut som han inte ville ta den - men jag tyckte själv att kniporna luktade rätt mycket (iaf den ena), så kanske var det av den orsaken han tvekade .... eller så var det bara för att det var en ny sort - ingen gräsand denna gången !
tisdag 23 augusti 2011
måndag 22 augusti 2011
söndag 21 augusti 2011
BRUKSSÖK och LYDNAD
BRUKSSÖK på Lerum
På dagens brukssök var vi en mager liten samling, bestående av Lena, Ylva (flat, Sputnik)+ Ylva's sambo/man ? Daniel, som agerade figge.
Özet var idag ingen större stjärna, tillskillnad från igår då han var min ”hjälte” ! Han strulade på *påvisen lite väl mycket och inte heller *framslagen funkade särskilt bra. MEN han hittade alla figgar utan minsta strul och DET var iaf bra.
*Sista påviset fick han hjälp med ett "hojt" och ska nog fortsätta med det ett tag framöver. Men han saknade totalt focus på just påvisen idag.
*När det gäller framslagen har jag förstått att jag nog bör börja träna dom separat, då han oftast - nästan alltid - springer tillbaka den vägen han sprang ut.
Efter söket, gick vi ut appellplan och körde platsliggande, som vi följde upp med budföring. Özet hade såååååå svårt att ligga still och t y s t med BÄSTA kompisen Elda brevid sig. Fick ta tillbaka honom vid ett tillfälle då han inte längre "stod ut" ... men sen gick det bra och han låg kvar, trots att Lena "provocerade" en del. Därefter körde vi budföring. Gick hur bra helst - dax att länga avståndet !
Sedn blev det hemfärd och vila, i väntan på eftermiddagens lydnadspass på Kviberg.
LYDNADSTRÄNING på Kviberg, tillsammans med Britt, Susanne och Stina.
Eftersom Özet antagligen var trött, ville jag inte köra så mycket, så jag beslöt mig för att få hjälp med extern belöning - snörbollen kastad från nån annan (Britt) - isamband med fotgåendet. Körde först fotgående och bollen kastades ibland från Britt och ibland från mig. Så jäkla bra det gick ! Fortsatte med vänstersvängar - gick lika bra.
Vidare fick jag lite hjälp och tips med läggandet (under gång), för att få läggandet ännu snabbare - "backaövningen" !
På dagens brukssök var vi en mager liten samling, bestående av Lena, Ylva (flat, Sputnik)+ Ylva's sambo/man ? Daniel, som agerade figge.
Özet var idag ingen större stjärna, tillskillnad från igår då han var min ”hjälte” ! Han strulade på *påvisen lite väl mycket och inte heller *framslagen funkade särskilt bra. MEN han hittade alla figgar utan minsta strul och DET var iaf bra.
*Sista påviset fick han hjälp med ett "hojt" och ska nog fortsätta med det ett tag framöver. Men han saknade totalt focus på just påvisen idag.
*När det gäller framslagen har jag förstått att jag nog bör börja träna dom separat, då han oftast - nästan alltid - springer tillbaka den vägen han sprang ut.
Efter söket, gick vi ut appellplan och körde platsliggande, som vi följde upp med budföring. Özet hade såååååå svårt att ligga still och t y s t med BÄSTA kompisen Elda brevid sig. Fick ta tillbaka honom vid ett tillfälle då han inte längre "stod ut" ... men sen gick det bra och han låg kvar, trots att Lena "provocerade" en del. Därefter körde vi budföring. Gick hur bra helst - dax att länga avståndet !
Sedn blev det hemfärd och vila, i väntan på eftermiddagens lydnadspass på Kviberg.
LYDNADSTRÄNING på Kviberg, tillsammans med Britt, Susanne och Stina.
Eftersom Özet antagligen var trött, ville jag inte köra så mycket, så jag beslöt mig för att få hjälp med extern belöning - snörbollen kastad från nån annan (Britt) - isamband med fotgåendet. Körde först fotgående och bollen kastades ibland från Britt och ibland från mig. Så jäkla bra det gick ! Fortsatte med vänstersvängar - gick lika bra.
Vidare fick jag lite hjälp och tips med läggandet (under gång), för att få läggandet ännu snabbare - "backaövningen" !
lördag 20 augusti 2011
JAKTKURS - LENA & MARIA - 1
Efter gårdagens özzzzzzzzzregn, var vi idag extra nöjda med dagens perfekta hundträningsväder = växlande molnighet – ca 17-18 grader – svag vind. Eftersom dagens kurstillfälle var en ”dubbelgång” – hela dagen – så var ryggan packad med tunnbrödsrullar fyllda med kantareller och pastasallad med skinka och ädelostsås till mig och nyköpta fisk- älg och kyckling-”burgare” till Özet och därmed var redo för dagens övningar.
Vi höll till i Greggered, hemma hos Mia & Nilo. Blev indelade i 3 grupper/4 ekipage per grupp. Vår grupp bestod av = Mia&Nilo, Martina&Nella, Pia&Bonus och Jag&Özet.
ÖVNINGAR
1 Sök
2 Utläggare och dummyansvariga för ”sökgruppen” - analysera och föra anteckn./ekipage's prestation (i gr.1), för att senare redovisa våra iakttagelser, för hela grupp 1.
3 ”Självständig" trän., men med hjälv av gruppen Viltträn. / Jaktfot / Framtag / Stadga / Närsök
Vår grupp började med övn. 2 – vi ”ansv.” för 2 dummys var (jag, för dom som las längst ut) – skrev ner våra iakttagelser efter lite konfererande, som vi sen redogjorde, med kompletteringar från instruktörerna.
Sen gick vår grupp över till övn. 3 – omr. låg vid vattnet – jag och Mia körde igång med viltträn. först – Mia kastade en markering på kort avstånd (ca15m) – Özet sprang fram och stod o luktade på anden – jag peppade uppmuntrande, utan resultat – men när Mia peppande närmade sig anden, greppade han den och sprang till mig och lämn. fint i hand – godisskål som belöning. Gjorde om på samma sätt (jag var tyst o Mia skötte peppn.) ytterligare 2 ggr, med samma fina resultat.
Efter att Mia och Nilo kört några gånger – vilket till slut blev riktigt bra, när Mia sprang iväg med Nilo efter – avslutade jag och Özet med ännu ett försök, vilket gick jättebra. Han tog anden utan några som helst tveksamheter och med ett supergrepp avlämnade han fint i hand :-) Sicken kille – MIN kille !
Därefter tränade vi jaktfot / framtag / stadga och använde vattnet som dragning. Tror aldrig Özet gått så bra jaktfot som han gick idag. Och stadgan – ja, den var ju säker som vanligt – peppar peppar ! (Det blev inte närsök för Özet o mig, då vi inte hann!)
Efter lunchen, gick vår grupp ut som sista grupp på söket – övn. 1. Özet hämtade in 6 st dummys utan några större problem. Det var ”bara” en dummy som låg på en stubbe - som han ringade in men inte ”orkade” fullfölja, utan valde att söka vidare istället - som han hade besvär med.
Özet&min kritik efter söket
Om jag inte missupfattade Maria o Lena, så sökte Özet först av ena halvan av området (till djupet) och sen den andra halvan (också till djupet). Instruktörerna trodde att hans ”sökmönster” berodde på att vi tränar brukssök ! Själv tänkte jag inte alls på att han sökte av området i "korridorer", ska försöka tänka på att "studera" på hur han arbetar vid nästa söktillfälle. Men därimot la jag märkte att hans motivation ökade ju längre han höll på, vilket också Maria o Lena påpekade. Med tanke på hans dåliga greppande, så ”slarvade” (lattjade) han inte så mycket med just greppet som han brukar, medan han därimot "rullade" och tuggande lite. Det RIKTIGT POSITIVA var att, dom tyckte att Özet & jag har blivit ett TEAM – vilket gör att det hettar till i hjärtat :-)
Läxa =
Träna med tungapporter
Träna grepp med hjälp av vittringspinne (godis, medan han fortf. han pinnen i munnen).
Vi höll till i Greggered, hemma hos Mia & Nilo. Blev indelade i 3 grupper/4 ekipage per grupp. Vår grupp bestod av = Mia&Nilo, Martina&Nella, Pia&Bonus och Jag&Özet.
ÖVNINGAR
1 Sök
2 Utläggare och dummyansvariga för ”sökgruppen” - analysera och föra anteckn./ekipage's prestation (i gr.1), för att senare redovisa våra iakttagelser, för hela grupp 1.
3 ”Självständig" trän., men med hjälv av gruppen Viltträn. / Jaktfot / Framtag / Stadga / Närsök
Vår grupp började med övn. 2 – vi ”ansv.” för 2 dummys var (jag, för dom som las längst ut) – skrev ner våra iakttagelser efter lite konfererande, som vi sen redogjorde, med kompletteringar från instruktörerna.
Sen gick vår grupp över till övn. 3 – omr. låg vid vattnet – jag och Mia körde igång med viltträn. först – Mia kastade en markering på kort avstånd (ca15m) – Özet sprang fram och stod o luktade på anden – jag peppade uppmuntrande, utan resultat – men när Mia peppande närmade sig anden, greppade han den och sprang till mig och lämn. fint i hand – godisskål som belöning. Gjorde om på samma sätt (jag var tyst o Mia skötte peppn.) ytterligare 2 ggr, med samma fina resultat.
Efter att Mia och Nilo kört några gånger – vilket till slut blev riktigt bra, när Mia sprang iväg med Nilo efter – avslutade jag och Özet med ännu ett försök, vilket gick jättebra. Han tog anden utan några som helst tveksamheter och med ett supergrepp avlämnade han fint i hand :-) Sicken kille – MIN kille !
Därefter tränade vi jaktfot / framtag / stadga och använde vattnet som dragning. Tror aldrig Özet gått så bra jaktfot som han gick idag. Och stadgan – ja, den var ju säker som vanligt – peppar peppar ! (Det blev inte närsök för Özet o mig, då vi inte hann!)
Efter lunchen, gick vår grupp ut som sista grupp på söket – övn. 1. Özet hämtade in 6 st dummys utan några större problem. Det var ”bara” en dummy som låg på en stubbe - som han ringade in men inte ”orkade” fullfölja, utan valde att söka vidare istället - som han hade besvär med.
Özet&min kritik efter söket
Om jag inte missupfattade Maria o Lena, så sökte Özet först av ena halvan av området (till djupet) och sen den andra halvan (också till djupet). Instruktörerna trodde att hans ”sökmönster” berodde på att vi tränar brukssök ! Själv tänkte jag inte alls på att han sökte av området i "korridorer", ska försöka tänka på att "studera" på hur han arbetar vid nästa söktillfälle. Men därimot la jag märkte att hans motivation ökade ju längre han höll på, vilket också Maria o Lena påpekade. Med tanke på hans dåliga greppande, så ”slarvade” (lattjade) han inte så mycket med just greppet som han brukar, medan han därimot "rullade" och tuggande lite. Det RIKTIGT POSITIVA var att, dom tyckte att Özet & jag har blivit ett TEAM – vilket gör att det hettar till i hjärtat :-)
Läxa =
Träna med tungapporter
Träna grepp med hjälp av vittringspinne (godis, medan han fortf. han pinnen i munnen).
torsdag 18 augusti 2011
APPORTERINGS-OCH LYDNADSTRÄNING
I TISDAGS träffades vi vårt apporteringsgäng i Kåsjön (på "mitt" favoritställe). Idag bestående av Pia, Ingela, Therese och jag.
Övningar:
# Jaktfot komb. med stadga och markering - "walk-up" (3 st ekipage) - markering - samtidigt som en av hundarna skickades på markeringen, vände de andra två helt om och återvände (jaktfot) till startpunkten.
Özet klarade alla markeringarna (3 st) på bästa sätt, men slarvade våldsamt med greppet. Så efter "walk-upen"-övningen, bad jag om 2 st (enkla) markeringar, vilka han oxå utförde utmärkt - varav den sista var med utmärkt grepp :-)
Därefter togs viltet (kråka + gräsand) fram, som vi idag hade beslutat oss att testa.
Jag testade anden på Özet. Var "rädd" att han skulle ta den och rejsa iväg. När jag visat honom godisskålen, skickade jag honom på en kort "markering" - han sprang fram - sniffade och undersökte lite - jag började "hetsa" - sprang lockandes ifrån honom - slängde mig ner på knä, skakandes på godisburken ... han kom med anden i munnen :-) Upprepade på liknande sett, med samma resultat ! Något flämtig och svettig, men hyfsad nöjd, bröt jag här.
Efter vi pausat en stund, medan de andra fortsatte med viltträn. under mycket tjoande, ville jag testa om - eller hur stark dragn. han hade till där dom vilttränade. Så jag fortsatte ett stycke därifrån, med några ytterligare dummymarkeringar som jag slängde själv. Jag måste säga att jag blev något förvånad (GLAD) för även om han hade koll bakåt (åt deras håll) så hade han focus framåt och löste markeringarna – som var ganska svåra (tät veg.) enl. mig själv – på ett utmärkt sätt – t.o.m. med g a n s k a bra grepp.
I ONSDAGS började höstens brukslydnadscirkel på Partille BK. Men det var dålig uppslutning – pga av en rad av massa orsaker – men vi var tre tappra, Malin, Susanne och jag.
Fotgående –
Som vid de flesta gånger gick ”uppvärmningen” av fotgåendet jättebra, men efter pausen, när vi blev kommenderade tyckte han det var ”pest” …
Vi pratade om olika belöningsformer – bl.a. att öka Özets förväntan - han ska inte veta VAR – NÄR – HUR belöningen kommer – eller VAD för slags belöning som kommer. Vi provade att belöningen kom från Susanne. Hon klickade – jag berömde (för att ”lösgöra”) – och bollen kom farande från Susanne. Gick jättebra ! Vi upprepade ett par gånger med samma braiga resultat och slutade därefter.
Läggande –
Vid träning av läggande, anv. jag mig av de nya tipsen (att kommendera när jag är på ”rätt” fot vid läggande resp. ställande) vilket gick strålande.
Inkallning/Ingångar –
Tränade också ingångar vid inkallningen, som han har börjat slarva med – eftersom jag oftast har focuserat på farten - märkte jag vid de två sista tävlingarna.
Övningar:
# Jaktfot komb. med stadga och markering - "walk-up" (3 st ekipage) - markering - samtidigt som en av hundarna skickades på markeringen, vände de andra två helt om och återvände (jaktfot) till startpunkten.
Özet klarade alla markeringarna (3 st) på bästa sätt, men slarvade våldsamt med greppet. Så efter "walk-upen"-övningen, bad jag om 2 st (enkla) markeringar, vilka han oxå utförde utmärkt - varav den sista var med utmärkt grepp :-)
Därefter togs viltet (kråka + gräsand) fram, som vi idag hade beslutat oss att testa.
Jag testade anden på Özet. Var "rädd" att han skulle ta den och rejsa iväg. När jag visat honom godisskålen, skickade jag honom på en kort "markering" - han sprang fram - sniffade och undersökte lite - jag började "hetsa" - sprang lockandes ifrån honom - slängde mig ner på knä, skakandes på godisburken ... han kom med anden i munnen :-) Upprepade på liknande sett, med samma resultat ! Något flämtig och svettig, men hyfsad nöjd, bröt jag här.
Efter vi pausat en stund, medan de andra fortsatte med viltträn. under mycket tjoande, ville jag testa om - eller hur stark dragn. han hade till där dom vilttränade. Så jag fortsatte ett stycke därifrån, med några ytterligare dummymarkeringar som jag slängde själv. Jag måste säga att jag blev något förvånad (GLAD) för även om han hade koll bakåt (åt deras håll) så hade han focus framåt och löste markeringarna – som var ganska svåra (tät veg.) enl. mig själv – på ett utmärkt sätt – t.o.m. med g a n s k a bra grepp.
I ONSDAGS började höstens brukslydnadscirkel på Partille BK. Men det var dålig uppslutning – pga av en rad av massa orsaker – men vi var tre tappra, Malin, Susanne och jag.
Fotgående –
Som vid de flesta gånger gick ”uppvärmningen” av fotgåendet jättebra, men efter pausen, när vi blev kommenderade tyckte han det var ”pest” …
Vi pratade om olika belöningsformer – bl.a. att öka Özets förväntan - han ska inte veta VAR – NÄR – HUR belöningen kommer – eller VAD för slags belöning som kommer. Vi provade att belöningen kom från Susanne. Hon klickade – jag berömde (för att ”lösgöra”) – och bollen kom farande från Susanne. Gick jättebra ! Vi upprepade ett par gånger med samma braiga resultat och slutade därefter.
Läggande –
Vid träning av läggande, anv. jag mig av de nya tipsen (att kommendera när jag är på ”rätt” fot vid läggande resp. ställande) vilket gick strålande.
Inkallning/Ingångar –
Tränade också ingångar vid inkallningen, som han har börjat slarva med – eftersom jag oftast har focuserat på farten - märkte jag vid de två sista tävlingarna.
onsdag 17 augusti 2011
TOLLARSPECIALEN - MINA/VÅRA UPPLEVELSER
TORSDAG
Åkte hemifrån vid ca ½ 10 – tiden – stannade för fikapause någonstans efter halva vägen - anlände till Sälen vid 16-tiden. Efter mycket virrande lyckades vi tillslut få nyckeln utkvitterad till vårt boende och for vidare för att LETA efter stugan, vilket visade sig inte vara det lättaste. Men till slut så hittade vi och när vi såg vilken stuga och vilken utsikt vi hade, så var det värt allt strul ! Vi hade hamnat på ”gräddhyllan” med Monica & Janne som grannar och Louise i grannstugan.
Efter att ha ”checkat in” i stugan och samspråkat med Monica & Janne – även Özet & Izor fick chansen att samspråka och bekanta sig med varandra med höga svansar och lite gurgel, utan att för den sakens skulle ryka ihop – var det dags för ”incheckning” för själva specialen. Det var ett evigt köande, men med många kära återseenden, flöt det hela på och till slut hade vi fått ut vårt startnummer och var ”redo” …
Senare på kvällen sjönk vi ner i vår stuga på gräddhyllan, för att ge Özet mat och själva äta av vår ”gourmétmat” inhandlat på macken, då Ica stängde 5min. innan vi kom.
FREDAG
Morgonens/förmiddagen inleddes med vårt eget äventyr - Working Test – som finns att läsa i inlägget ”TOLLARSPECIALEN – WORKING TEST – NKL”. Efter vårt eget WT, var det TJP (tolling jakt prov) som gällde för hela slanten. Vi åkte vi till ruta C och hoppades att det inte skulle vara slut !!! och med förhoppning att få se någon eller några ”kändisar”. Tyvärr missade vi ju - förstås (pga tidiga starter) - Eva med Tolle och Johanna med Tico, men fick därimot uppleva Ulf med Ducke.
Efter att först ha sett ett finskt ekipage (några strykningar) och sett hur besvärliga förhållandena var – det var sjukt dyigt och lerigt ! Hundarna fick verkligen kämpa i dyn, med blandade resultat, hade vi hört ryktas om. Medan vi väntade på Ulf & Ducke, spanade vi in en annan varelse som kämpade, nämligen Stina. Hon var ”rutansvarig” och placerade bl.a. ut fåglarna gång, på gång, på gång, på gång …. i söket.
Så kom då till slut Ulf med Ducke och det var så häftigt att se. Ducke kastade sig i vattnet och kom på så sätt ÖVER den dyiga delen, men var ju förstås tvungen att ta sig igenom dyn på tillbakavägen, vilket han löste på ett målmedvetet och med stor beslutsamhet. Smart vovve som vid ett tillfälle tog sig upp på en liten ö, för att kunna spana ut över vattnet för att se var pippin fanns.
= 1:a pris !
Extra roligt var också att TOMMY tyckte det var riktigt roligt och var mäkta imponerad. En bidragande orsak är nog Eva (med Tolle), som är så omhändertagande och förklarar saker och ting sa bra. Vi är så tacksamma !
Vidare skulle vi ha velat sett Karin med Kuta, men man kan ju inte vara över allt, hur mycket man än vill ! Grattis till finfint arbete, efter vad vi hörde och ett 2:a pris.
Efter en härlig vandring uppe på fjället - det är alltid lika roligt att GÅ där man också har åkt skidor och tänk att backarna alltid känns så mycket brantare, än när man åker skidor – var det gemensam måltid tillsammans med ”Tollarbo’arna” i Emelies & Co’s stuga. Blivande tradition kanske ?
LÖRDAG
Morgonen
Medan de flesta for till rutan där Stina med Raiko startade, hade vi beslutat oss för att titta på brorsan Älvis, som startade i en annan ruta, vilket vi inte ångrade. Vi mötte Susanne när vi letade efter någonstans att ställa bilen, som sa att hon tyckte Älvis verkade ”sansad”, vilket bådade gott. Efter att Mats & Älvis stigit fram till domaren - som tyckte det var ”kul” med en manlig förare bland alla kvinnliga – flöt det hela på. Dom var så himla duktiga ! Dom fick jättepositiv kritik – allt var KANON BRA, sånär som en del avlämningar som kunde varit bättre - få ordning på avlämningarna så blir det PERFEKT, sa domaren !
= 1:a pris !
Åkte därefter över till rutan där bl.a. Titti med Vilde och Mariette med Twist skulle starta. Vi inledde med att se Titti och Vilde. Verkligen kul och intressant att se sin instruktör agera. Det gick utmärkt, sånär som på vattendirigeringen, där vittringen från söket som låg i vindriktn. från land, var alltför stark. Alltså – Titti lyckades inte styra honom över vattnet mot målet, utan Vilde drog sig hela tiden mot söket. Sen var det nåt strul vid dirigeringen till den stora gåsen, som var svårt att se därifrån vi stod.
= 3:e pris
Sedan var det pappa Twists tur att göra entré. Det är så gôtt och se Mariette, som agerar så coolt – det är som hon har en ”aura” omkring sig – när hon ”skrider” fram, tillsammans med Twist. Jag är så imponerad !
Även om det mesta imponerade under provets gång, så var det vattendirigeringen som imponerade mest. Twist simmade direkt och spikrakt mot målet, upp på land på andra sidan, greppade anden, simmade tillbaka för avlämning. Inte för jag vet, om det är vanligt med spontana applåder – men nu blev det så i alla fall …från en märktbart imponerad publik.
Nöjda, men blöta och frusna efter några regnskurar under provens gång, beslutade vi oss att återvända till Özet i bilen, för att göra ytterligare en fjällvandring, som denna gången gick uppför och nerför andra skidbackar. Backarna ”delade” vi med en massa cyklister, så det gällde att ha ögon i nacken. När vi kom ner till dalen höll vi på att bli nermejade av ”dessa” cyklister som tydligen deltog - som vi inte visste när vi var uppe i backen - i en multisporttävling (Discovery Aim Challenge).
Efter en fika vid stugan, var det dags för prisutdelningen, vid Olnispagården – en hembygdsgård, där Gustaf Vasa en gång övernattade på väg till Norge … säger sägnen Men hur som helst var det en fantastiskt miljö, som låg vid Västerdalsälven !
Efter prisutdelningen samlades delar av kull 11 – saknades gjorde Therese och Linda – i Susanne&Mats och Malin&Tobbe’s stuga. Älvis hade fullt upp att visa att han funderade på att byta bransch – nämligen skobraschen ! Vad är ett cykelbud, mot mig, sa han ! Han visade sin apporteringsskicklighet och levererade alla skor som fanns att uppbringa.
Medan hundarna såsmåningom slog sig till ro, slog vi oss ner till ett dignande taco-bord och utbringade en välförtjänt skål för Mats&Älvis och deras prestation.
SÖNDAG
Morgonen började med att vi försov oss, då klockan (mobilen) inte hade gått igång. Snabba ryck – morgonrastn. av Özet – frukost – packa – packa bilen – städa stugan – iväg till utställningen – Puh !
När ALLA 49 hanarna i ÖKL började springa i ringen, var Älvis och Özet efter varandra, och jag måste erkänna att jag undrade hur det skulle gå, eftersom Özet brukar ”muttra” åt Älvis – vilket han har börjat göra mot allt fler jämnåriga hanar ! Men Özet – och även Älvis – hade fullt upp med vad som hände runt omkring (och även korven i handen) för dom brydde sig inte det minsta om varann … och inte heller 1½ timme senare, då vi skulle in i ringen på”riktigt”. Att varken jag eller Özet har någon ringvana, visste vi ju – och det visade sig, då jag hade lite svårt att ställa upp honom till hans fördel.
Kritiken löd :
Maskulin, som står ngt underställt. Ganska stor. Vackert huvud o uttryck. Bra hals. Tillräckl. vinkl. fram. Bra rygg. Fallande kors. Önskat bättre vinkl. bak. Rör sig med ngt kort steg, ngt kohasig. Fram OK
Trevligt temp.
Därefter sa vi tack och hej, till alla våra tollarvänner och begav oss iväg till Sunne och Fryken, där vi tillbringade ett par dagar, med vandring och slottsparkbesök (Rottneros Herrgård)
Eftersom vi inte stannade till slutet, då alla ”ÅRETS XXXXXXX” korades – läste jag i efterhand att :
Louise blev
BIS i UPPFÖDARKLASS
Mariette med pappa Twist blev
ÅRETS TOLLARMÄSTARE, men inte nog med det, dom blev också
ÅRETS JAKTPROVSMERITERADE PÅ B-PROV och
ÅRETS TOLLINGJAKTPROVSMERITERADE
Katrin med Gripa blev
ÅRETS LYDNADSTOLLARE
STORT GRATTIS TILL ER ALLA !
Och slutligen – GRATTIS till alla ÖVRIGA förare, med era härliga hundar, oavsett resultat och placeringar
Åkte hemifrån vid ca ½ 10 – tiden – stannade för fikapause någonstans efter halva vägen - anlände till Sälen vid 16-tiden. Efter mycket virrande lyckades vi tillslut få nyckeln utkvitterad till vårt boende och for vidare för att LETA efter stugan, vilket visade sig inte vara det lättaste. Men till slut så hittade vi och när vi såg vilken stuga och vilken utsikt vi hade, så var det värt allt strul ! Vi hade hamnat på ”gräddhyllan” med Monica & Janne som grannar och Louise i grannstugan.
Efter att ha ”checkat in” i stugan och samspråkat med Monica & Janne – även Özet & Izor fick chansen att samspråka och bekanta sig med varandra med höga svansar och lite gurgel, utan att för den sakens skulle ryka ihop – var det dags för ”incheckning” för själva specialen. Det var ett evigt köande, men med många kära återseenden, flöt det hela på och till slut hade vi fått ut vårt startnummer och var ”redo” …
Senare på kvällen sjönk vi ner i vår stuga på gräddhyllan, för att ge Özet mat och själva äta av vår ”gourmétmat” inhandlat på macken, då Ica stängde 5min. innan vi kom.
FREDAG
Morgonens/förmiddagen inleddes med vårt eget äventyr - Working Test – som finns att läsa i inlägget ”TOLLARSPECIALEN – WORKING TEST – NKL”. Efter vårt eget WT, var det TJP (tolling jakt prov) som gällde för hela slanten. Vi åkte vi till ruta C och hoppades att det inte skulle vara slut !!! och med förhoppning att få se någon eller några ”kändisar”. Tyvärr missade vi ju - förstås (pga tidiga starter) - Eva med Tolle och Johanna med Tico, men fick därimot uppleva Ulf med Ducke.
Efter att först ha sett ett finskt ekipage (några strykningar) och sett hur besvärliga förhållandena var – det var sjukt dyigt och lerigt ! Hundarna fick verkligen kämpa i dyn, med blandade resultat, hade vi hört ryktas om. Medan vi väntade på Ulf & Ducke, spanade vi in en annan varelse som kämpade, nämligen Stina. Hon var ”rutansvarig” och placerade bl.a. ut fåglarna gång, på gång, på gång, på gång …. i söket.
Så kom då till slut Ulf med Ducke och det var så häftigt att se. Ducke kastade sig i vattnet och kom på så sätt ÖVER den dyiga delen, men var ju förstås tvungen att ta sig igenom dyn på tillbakavägen, vilket han löste på ett målmedvetet och med stor beslutsamhet. Smart vovve som vid ett tillfälle tog sig upp på en liten ö, för att kunna spana ut över vattnet för att se var pippin fanns.
= 1:a pris !
Extra roligt var också att TOMMY tyckte det var riktigt roligt och var mäkta imponerad. En bidragande orsak är nog Eva (med Tolle), som är så omhändertagande och förklarar saker och ting sa bra. Vi är så tacksamma !
Vidare skulle vi ha velat sett Karin med Kuta, men man kan ju inte vara över allt, hur mycket man än vill ! Grattis till finfint arbete, efter vad vi hörde och ett 2:a pris.
Efter en härlig vandring uppe på fjället - det är alltid lika roligt att GÅ där man också har åkt skidor och tänk att backarna alltid känns så mycket brantare, än när man åker skidor – var det gemensam måltid tillsammans med ”Tollarbo’arna” i Emelies & Co’s stuga. Blivande tradition kanske ?
LÖRDAG
Morgonen
Medan de flesta for till rutan där Stina med Raiko startade, hade vi beslutat oss för att titta på brorsan Älvis, som startade i en annan ruta, vilket vi inte ångrade. Vi mötte Susanne när vi letade efter någonstans att ställa bilen, som sa att hon tyckte Älvis verkade ”sansad”, vilket bådade gott. Efter att Mats & Älvis stigit fram till domaren - som tyckte det var ”kul” med en manlig förare bland alla kvinnliga – flöt det hela på. Dom var så himla duktiga ! Dom fick jättepositiv kritik – allt var KANON BRA, sånär som en del avlämningar som kunde varit bättre - få ordning på avlämningarna så blir det PERFEKT, sa domaren !
= 1:a pris !
Åkte därefter över till rutan där bl.a. Titti med Vilde och Mariette med Twist skulle starta. Vi inledde med att se Titti och Vilde. Verkligen kul och intressant att se sin instruktör agera. Det gick utmärkt, sånär som på vattendirigeringen, där vittringen från söket som låg i vindriktn. från land, var alltför stark. Alltså – Titti lyckades inte styra honom över vattnet mot målet, utan Vilde drog sig hela tiden mot söket. Sen var det nåt strul vid dirigeringen till den stora gåsen, som var svårt att se därifrån vi stod.
= 3:e pris
Sedan var det pappa Twists tur att göra entré. Det är så gôtt och se Mariette, som agerar så coolt – det är som hon har en ”aura” omkring sig – när hon ”skrider” fram, tillsammans med Twist. Jag är så imponerad !
Även om det mesta imponerade under provets gång, så var det vattendirigeringen som imponerade mest. Twist simmade direkt och spikrakt mot målet, upp på land på andra sidan, greppade anden, simmade tillbaka för avlämning. Inte för jag vet, om det är vanligt med spontana applåder – men nu blev det så i alla fall …från en märktbart imponerad publik.
Nöjda, men blöta och frusna efter några regnskurar under provens gång, beslutade vi oss att återvända till Özet i bilen, för att göra ytterligare en fjällvandring, som denna gången gick uppför och nerför andra skidbackar. Backarna ”delade” vi med en massa cyklister, så det gällde att ha ögon i nacken. När vi kom ner till dalen höll vi på att bli nermejade av ”dessa” cyklister som tydligen deltog - som vi inte visste när vi var uppe i backen - i en multisporttävling (Discovery Aim Challenge).
Efter en fika vid stugan, var det dags för prisutdelningen, vid Olnispagården – en hembygdsgård, där Gustaf Vasa en gång övernattade på väg till Norge … säger sägnen Men hur som helst var det en fantastiskt miljö, som låg vid Västerdalsälven !
Efter prisutdelningen samlades delar av kull 11 – saknades gjorde Therese och Linda – i Susanne&Mats och Malin&Tobbe’s stuga. Älvis hade fullt upp att visa att han funderade på att byta bransch – nämligen skobraschen ! Vad är ett cykelbud, mot mig, sa han ! Han visade sin apporteringsskicklighet och levererade alla skor som fanns att uppbringa.
Medan hundarna såsmåningom slog sig till ro, slog vi oss ner till ett dignande taco-bord och utbringade en välförtjänt skål för Mats&Älvis och deras prestation.
SÖNDAG
Morgonen började med att vi försov oss, då klockan (mobilen) inte hade gått igång. Snabba ryck – morgonrastn. av Özet – frukost – packa – packa bilen – städa stugan – iväg till utställningen – Puh !
När ALLA 49 hanarna i ÖKL började springa i ringen, var Älvis och Özet efter varandra, och jag måste erkänna att jag undrade hur det skulle gå, eftersom Özet brukar ”muttra” åt Älvis – vilket han har börjat göra mot allt fler jämnåriga hanar ! Men Özet – och även Älvis – hade fullt upp med vad som hände runt omkring (och även korven i handen) för dom brydde sig inte det minsta om varann … och inte heller 1½ timme senare, då vi skulle in i ringen på”riktigt”. Att varken jag eller Özet har någon ringvana, visste vi ju – och det visade sig, då jag hade lite svårt att ställa upp honom till hans fördel.
Kritiken löd :
Maskulin, som står ngt underställt. Ganska stor. Vackert huvud o uttryck. Bra hals. Tillräckl. vinkl. fram. Bra rygg. Fallande kors. Önskat bättre vinkl. bak. Rör sig med ngt kort steg, ngt kohasig. Fram OK
Trevligt temp.
Därefter sa vi tack och hej, till alla våra tollarvänner och begav oss iväg till Sunne och Fryken, där vi tillbringade ett par dagar, med vandring och slottsparkbesök (Rottneros Herrgård)
Eftersom vi inte stannade till slutet, då alla ”ÅRETS XXXXXXX” korades – läste jag i efterhand att :
Louise blev
BIS i UPPFÖDARKLASS
Mariette med pappa Twist blev
ÅRETS TOLLARMÄSTARE, men inte nog med det, dom blev också
ÅRETS JAKTPROVSMERITERADE PÅ B-PROV och
ÅRETS TOLLINGJAKTPROVSMERITERADE
Katrin med Gripa blev
ÅRETS LYDNADSTOLLARE
STORT GRATTIS TILL ER ALLA !
Och slutligen – GRATTIS till alla ÖVRIGA förare, med era härliga hundar, oavsett resultat och placeringar
måndag 15 augusti 2011
TOLLARSPECIALEN - WORKING TEST - NKL
RUTA 1 – vattenmark. – blev av "inroparen" uppmanad att gå med kopplad hund fram till domaren. Jag valde trots det, att gå med Özet lös (han går bättre då) och på väg fram, blev jag full i skratt för att det var så blött och sumpigt att vattnet forsade in i mina jympaskor, då vattnet gick till anklarna. Domaren skrattade INTE, utan sa :
– och ni tävlar i ökl förstår jag
– öhh .. nej, nkl, svarade jag, lite förvånat
– det var väldans vad en del av er i nkl vill stila, med att ha era hundar lösa
– ??? nä, det är inte märkvärdigare än att han går bättre utan koppel än med
Ajdå, detta började ju ”himla bra”, tänkte jag ! men sen fortsatte vi och Özet skötte sig kanonbra - gick RAKT i – simmade direkt ut och direkt in – kämpade och slet som en tok för att komma upp ur vattnet – när han väl lyckades komma upp, släppte han tyvärr dummyn och skakade sig – plockade upp den för avlämning.
Då sa domaren nåt märkligt
– ja, jag kommer inte diska er i alla fall
– äöhe ???? ljudade jag helt oförstående
– det var ju synd att han släppte där … annars utförde han ett strålande arbete !
– äöhe ???? tack !
Forfarande helt oförstående, gick jag tillbaka till de som stått och tittat, som var lika oförstående, eftersom dom också hade hört domarens ”diskning” !
Senare hörde jag att det var domarens humor och hade skojat, vilket jag inte hade varit mottaglig för !
RUTA 2 – närsök – ganska säker intog jag rutan och skickade ut honom mot sökområdet. Ville avvakta söksignalen för att ge honom en chans att finna dummyn själv. Men i nästa ögonblick satte han upp nosen i vädret och sprang (galopperade) i väg in i skogen. FAN, nu drar han, tänkte jag …. NEJ, gormade jag och strax därpå blåste jag inkalln. Och märkväl, han VÄNDE och på väg tillbaka skuttade han in i sökrutan och greppade dummyn och levererade till mig – hepp !
RUTA 3 – dold markering, med dold kastare – ganska osäker - då han har varit väldigt ojämn på markeringar den senaste tiden. Men han gjorde en kanonmarkering, men som vanligt kom han in jonglerandes för avlämning.
RUTA 4 – dirigering (linjetag) – tvärsäker (linjetag Özets paradgren) intog jag rutan och skickade ut honom mot målet. Han sprang ut … men efter ca 3m stannade han med nosen nerborrad på en fläck och verkade totalt väck ! Jag gjorde ALLT i min makt – ropade, manade på, klappade händer, blåste stoppsignal – INGET hjälpte ! När han äntligen höjde huvudet, DÅ lyfte han på benet och slog en kiss och DÅ vände jag mig till domaren och sa att jag avbyter.!
RUTA 5 – markering – vände 90 gr. – dirigering (linjetag) – på markeringen la jag på en närsökssignal när han började ”yra”. Linjetaget gjorde han klockrent! OBS ! Vid BÅDA avlämningarna var hans grepp inte perfekta, men helt OK !
Ruta 1 vattenmark. = 17p
Ruta 2 närsök = 12p
Ruta 3 doldmark. = 16p
Ruta 4 dirigering = 0p
Ruta 5 mark.+dirig. = 18p
SUMMA 63 POÄNG
– och ni tävlar i ökl förstår jag
– öhh .. nej, nkl, svarade jag, lite förvånat
– det var väldans vad en del av er i nkl vill stila, med att ha era hundar lösa
– ??? nä, det är inte märkvärdigare än att han går bättre utan koppel än med
Ajdå, detta började ju ”himla bra”, tänkte jag ! men sen fortsatte vi och Özet skötte sig kanonbra - gick RAKT i – simmade direkt ut och direkt in – kämpade och slet som en tok för att komma upp ur vattnet – när han väl lyckades komma upp, släppte han tyvärr dummyn och skakade sig – plockade upp den för avlämning.
Då sa domaren nåt märkligt
– ja, jag kommer inte diska er i alla fall
– äöhe ???? ljudade jag helt oförstående
– det var ju synd att han släppte där … annars utförde han ett strålande arbete !
– äöhe ???? tack !
Forfarande helt oförstående, gick jag tillbaka till de som stått och tittat, som var lika oförstående, eftersom dom också hade hört domarens ”diskning” !
Senare hörde jag att det var domarens humor och hade skojat, vilket jag inte hade varit mottaglig för !
RUTA 2 – närsök – ganska säker intog jag rutan och skickade ut honom mot sökområdet. Ville avvakta söksignalen för att ge honom en chans att finna dummyn själv. Men i nästa ögonblick satte han upp nosen i vädret och sprang (galopperade) i väg in i skogen. FAN, nu drar han, tänkte jag …. NEJ, gormade jag och strax därpå blåste jag inkalln. Och märkväl, han VÄNDE och på väg tillbaka skuttade han in i sökrutan och greppade dummyn och levererade till mig – hepp !
RUTA 3 – dold markering, med dold kastare – ganska osäker - då han har varit väldigt ojämn på markeringar den senaste tiden. Men han gjorde en kanonmarkering, men som vanligt kom han in jonglerandes för avlämning.
RUTA 4 – dirigering (linjetag) – tvärsäker (linjetag Özets paradgren) intog jag rutan och skickade ut honom mot målet. Han sprang ut … men efter ca 3m stannade han med nosen nerborrad på en fläck och verkade totalt väck ! Jag gjorde ALLT i min makt – ropade, manade på, klappade händer, blåste stoppsignal – INGET hjälpte ! När han äntligen höjde huvudet, DÅ lyfte han på benet och slog en kiss och DÅ vände jag mig till domaren och sa att jag avbyter.!
RUTA 5 – markering – vände 90 gr. – dirigering (linjetag) – på markeringen la jag på en närsökssignal när han började ”yra”. Linjetaget gjorde han klockrent! OBS ! Vid BÅDA avlämningarna var hans grepp inte perfekta, men helt OK !
Ruta 1 vattenmark. = 17p
Ruta 2 närsök = 12p
Ruta 3 doldmark. = 16p
Ruta 4 dirigering = 0p
Ruta 5 mark.+dirig. = 18p
SUMMA 63 POÄNG
söndag 14 augusti 2011
BRUKSSÖKTRÄNING I FLODA
Dagens brukssök gick i skogarna kring Floda, närmare bestämt Björnås, i bra sökväder = mulet och ca 17-18 gr.
Gänget idag bestod av Git, Britt, Titti och jag.
Britt och Titti, låg figgar för Özet – Git på stigen, vilket alltid är tacksamt !
Körde 6 st skick, vilket dom 2 första var – det 1.a åt hö. och det 2:a åt vä. in i ett mörkt ”hål” /gryt, i en bergsskreva/under ett stort stenblock. MEN om han kände vittringen av Britt inne under stenblocket, skulle jag skicka honom direkt mot henne istället för det första skicket, mot Titti.
Özet började vädra med än gång – och efter lite ”virrande” från min sida, och uppmaning från Git, så skickade jag honom mot Britt. Inga ledsamheter här inte – han sprang in till Britt direkt, utan det minsta tvekan.
Resten av skicken fixade han galant – likaså påvisen, vilka han annars ibland har hittat på saker på vägen, så att säga – ”ska bara” – men nu, rätt på !
Vi kör fortfarande ”dykupper” och tänker så fortsätta med ett tag framöver = hjärntvätt ! Jag själv har lite svårt att se (Git också) om han verkligen har sett figgen eller ej, med idag fixade han som sagt alla 6 skicken med bravur.
Gänget idag bestod av Git, Britt, Titti och jag.
Britt och Titti, låg figgar för Özet – Git på stigen, vilket alltid är tacksamt !
Körde 6 st skick, vilket dom 2 första var – det 1.a åt hö. och det 2:a åt vä. in i ett mörkt ”hål” /gryt, i en bergsskreva/under ett stort stenblock. MEN om han kände vittringen av Britt inne under stenblocket, skulle jag skicka honom direkt mot henne istället för det första skicket, mot Titti.
Özet började vädra med än gång – och efter lite ”virrande” från min sida, och uppmaning från Git, så skickade jag honom mot Britt. Inga ledsamheter här inte – han sprang in till Britt direkt, utan det minsta tvekan.
Resten av skicken fixade han galant – likaså påvisen, vilka han annars ibland har hittat på saker på vägen, så att säga – ”ska bara” – men nu, rätt på !
Vi kör fortfarande ”dykupper” och tänker så fortsätta med ett tag framöver = hjärntvätt ! Jag själv har lite svårt att se (Git också) om han verkligen har sett figgen eller ej, med idag fixade han som sagt alla 6 skicken med bravur.
fredag 12 augusti 2011
PÅ BRÄNNÖ
Efter senastde tidens "blandväder", vaknade vi i morse till en klarblå himmel och svag vind - skulle bli en perfekt dag i skärgården.
Ställde bilen vid Långedrag - hos kusin Lasse -
och vandrade bort till Saltholmen för att ta färjan ut till BRÄNNÖ. 
Idag var det alltså Brännö som gällde - för att hälsa på Lasse-kusin & Elisabeth och deras lilla underbart söta beagletik TESS (7 mån.)
Özet och Tess fann varann direkt - det bordar gott inför framtida behov av hundpassning.
Efter ilandstigning och en promenad tvärs över ön, gav vi oss - efter en lätt lunch - iväg på en rundvandring över klippor och på småstigar. Hade man ju aldrig hittat som "vanlig tvåkupongare" (turist).
När vi återvänt till hus & trädgård tog vi en välsmakande fika och satt och snackade, medan hundarna lekte mest hela tiden. Fick skilja dom åt imellanåt för Tess skulle få behövlig vila - Özet oxå för den delen !
Som avrundning på en härlig dag (och kväll) blev vi helt överraskande bjudna på grillning. Vi som planerat tidigare hemfärd, tog nu en senare färja hem.
I väntan på färjan.
På färjan hem.
På väg upp för att hämta bilen.
Ställde bilen vid Långedrag - hos kusin Lasse -
och vandrade bort till Saltholmen för att ta färjan ut till BRÄNNÖ. 
Idag var det alltså Brännö som gällde - för att hälsa på Lasse-kusin & Elisabeth och deras lilla underbart söta beagletik TESS (7 mån.)
Özet och Tess fann varann direkt - det bordar gott inför framtida behov av hundpassning.
Efter ilandstigning och en promenad tvärs över ön, gav vi oss - efter en lätt lunch - iväg på en rundvandring över klippor och på småstigar. Hade man ju aldrig hittat som "vanlig tvåkupongare" (turist).
När vi återvänt till hus & trädgård tog vi en välsmakande fika och satt och snackade, medan hundarna lekte mest hela tiden. Fick skilja dom åt imellanåt för Tess skulle få behövlig vila - Özet oxå för den delen !
Som avrundning på en härlig dag (och kväll) blev vi helt överraskande bjudna på grillning. Vi som planerat tidigare hemfärd, tog nu en senare färja hem.
I väntan på färjan.
På färjan hem.
På väg upp för att hämta bilen.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)