LEDIG ONSDAG med AGILITY

Det blev en väldigt bra ledig onsdag idag. Började med sovmorgon, som brukligt är (för mig) när möjlighet ges. Sen mös jag med frukost och kaffe framför TV’n, tills det var dags att bryta upp för ett shoppingbesök på Allum. Jeans och tröja till halva priset – det är glädjande när man står vid kassan intet anande om reapriset – och även ett par träninglinnen till en billig peng, säkert ingen större kvalité men ändå …

Sedan hem för att byta om och hämta hundarna. Valde idag golfbanan, även om det är en bit att åka så är det bra att välja just ”hemmabanan” (spelar ju visserligen inte längre, men har gjort och det är fortfarnade Tommys och ena brorsan hemmabana) för där hittar jag och kan gå kors och tvärs, välja kort eller lång runda. Just idag kunde jag vara säker på att det inte var några vinterspelare ute, då det verkligen var ruskväder i form av snöblantat regn. Men vad gör väl det, när man har bra kläder och har en hund som ÄLSKAR att springa … och springa … och springa … och det får han ju möjlighet till på dessa stora öppna ytor. När det gäller Semla så blir det tyvärr inte så mycket springa lös för hennes del, det blir nästan uteslutande i långlina, men även då har hon en tendens till att dra iväg på vilt, man måste själv vara oerhört vaken, samtidigt som man naturligtvis måste ha koll på den röde lille löpar’n.

Senare på kvällen var det dags för agilitykurs, som var tredje kurstillfället. Nu har Semla blivit helt bekväm i miljön och det gick riktigt bra. På schemat stod, kontaktfält som vi började med förra gången. Jag satte efter förra gången ner foten och kommer nu köra på ”running contact”. Var direkt efter kursen iväg och köpte en badrumsmatta – tips från cochen – som vi har tränat på vid några tillfällen, mest inne, men även i lördags då vi var på Angereds bk.

”Fröken” tyckte vi hade kommit en bra bit på väg – Semla förstår att hon ska springa till mattan, men fattar inte riktigt att hon ska fortsätta framåt (hon är mkt för tasstarget), med det kommer är jag helt övertygad om. När vi hade visat med mattan på golvet, flyttade vi över mattan på bommen som nu låg platt på golvet – inga större problem. När vi sen flyttade mattan till kontaktfältet på bommens nerfart, tyckte Semla det inledningsvis var läbbigt att kliva upp på bommen, det var ju ny bom med nytt underlag – hua – men sen var det inga problem. Även här fattade hon inte riktigt att hon skulle springa framåt – kasta bollen framåt kommer nog bli bra …

Vi andra körde slalom, medan fröken körde kontaktfält med en kursdeltare i taget. Jag la till två pinnar (s:a 6st) vilket gick jättebra – blev frestad att lägga till ytterligare två, men lyckades hejda mig själv – duktig Maggan. Sedan sattes det upp tre ”stationer” – en liten bana, bestående av hopp, tunnel (kort böjd) hopp hopp – däcket – hopp/handling (bakombyte/svänghjälp, eller vad det kallades) - där vi skulle vinkla vä./hö. EFTER hoppet – vänd in mot hindret och ”fånga upp” hunden med den handen (”stopphand”?) som blir närmast hunden).

Sammanfattning:

•  Den lilla banan – tänk på stadgan vid starten – jag ska spring FORTARE 
•  Däcket – hoppade bredvid första gången, men sen korrekt alla gångerna 
•  Hopp/handling – anv. Semlas namn (precis när hon är över hindret) 
•  Kontaktfält – varva mellan att ha mattan direkt på golvet/marken, en bräda plant på marken och bommens nerfartbit (först bara en bit ovanför kontaktfältet, sen allt längre upp).

Så glad att jag hittat nåt som både Semla och jag gillar.

LYDNADSKURS KILANDA

En snabb rastning av hundarna innan vi for iväg till Kilanda för kvällens lydnadskurs. Alla deltagare på plats, men ingen fröken !!! Men Monica dök strax därefter upp – hade glömt av tiden …

När Monica hade landat och återfått andan, fick var och en ordet och berättade om vad vi ville ta upp för kvällen. Jag tog upp vårt ”problemen” med fjärren (att han låser sig – men funkar ofta funkar när han är lite uppstimmad), ingångarna (att han hoppar på/mot mig, vid inkalln. – när det blir fartfyllt) och metallapporten.

Rejs o jag ut som trea. Inledde med fotgående och stillastående ingångar, som gick hyfsat bra. Fortsatte med inkallning med ingång. Testade med att ta ett steg framåt (alt. hade kunnat vara ett steg åt sidan), strax före ingången. Vilken effekt det blev – Rejs som blev överrumplad, lät bli att hoppa/touch’a i mig och ingången blev perfekt.

Fortsatte med metallen – först med snörbollbelöning, sen med ”riktiga” ingångar, som vi måste träna separat för dom var inge bra. Vidare testade vi att lägga app. lite snett för att han skulle gripa utan att ”snurra runt” innan gripandet – gick sådär.

Avslutade med fjärren – från liggande till sittande. Han inledde som vanligt bra (på kort avstånd) men sen gjorde han precis som väntat – han låste sig och låg kvar. Vid kommenderingen ”sitt”, så ser man en muskelryckning i hans kropp, utan att han för den sakens skull sätter sig upp. Monica har funderat över om hans beteende kan/kunde bero på att han faktiskt själv tror/trodde att han reser sig. Vi testade med att Monica stod bakom med ett tunt/lätt koppel och när jag kommenderat och han inte reste sig, ”ryckte” hon lite lätt i kopplet, vilket resulterade i att han satte sig. Upprepade ännu en gång på samma sätt, men den tredje gången satte han sig själv – jättefint.

 

Därefter avslutade vi, nöjda och glada. Förutom att det blev ett kanonbra pass för Rejs och min del, så blev det en kväll full av skratt. Så himla roligt när alla kan bjuda på sig själva. Man skrattar MED varandra och inte åt varandra och för att inte tala om frökens alla uttryck och för kvällen en ”fågelungeimitation” för att beskriva någon hunds belöningsförväntan.

HÄRLIGA SÖNDAG

Står över söket de två söndagarna då Tommy är i Spanien, mest för att Semla inte ska behöva ”stå tillbaka” för att jag inte orkar ge henne tid efter sökpasset. Fattar inte hur folk orkar, dom som har två eller ännu fler hundar och en del som t.o.m. har barn också … jaja … JAG orkar iaf inte !

Det blev en tur med hundarna till ”paradishagen”, dels för att leta efter min förlorade handske sen flera veckor sedan, men även för att besöka en miljö som vi vanligtvis inte brukar besöka.
 Testade en ny stig som gick rakt in/UPP i skogen – brant som fan, skönt att man hade draghjälp. Väl uppe på höjden, innan vi satte kurs mot ”hagen” så utforskade vi omgivningen lite.

Sen när vi började vår färd mot målet, visade det sig att det hade avverkats/glesats en hel del (tänker på all sly som kommer efter detta), vilket gjorde att det var svårt att ta sig fram – phu ! När vi ”spökat runt” i hagen, utan att hitta handsken (förstås) började vi återfärden till bilen, men nu gick vi den ”vanliga” stigen, som om möjligt var ännu värre att forsera pga av avverkningen och all sly (här var det mest sly) som låg tvärs över stigen ända fram till grusvägen – återigen – phu !

Eftersom det inte blivit nån sökträning idag, masade jag mig iväg till Friskis&Svettis för ett IW-pass för favoriten – trodde jag – för det visade sig att favoriten var sjuk och hade ”skickat” en stand-in istället, men stand-in’n var nästan lika bra han, om än lite väl tjötig.

På kvällen bänkade jag mig i soffan för handbollsfinalen och hur det slutade var väl ingen överraskning, även om Sverige var grymma och spelade bra i första halvlek.

LÖRDAGSLYDN. PÅ ANGEREDS BK

Startade morgonen (tidigt) med att köra Tommy till Landvetter flygplats, där färden gick vidare till Spanien – den årliga golfresan. Väl hemma igen kunde jag inte motstå frestelsen och krypa ner i sängen igen = gött.

Tiden gick och planen sprack med att gå ut en sväng med hundarna INNAN det var dags för dagens lydnadsträning tillsammans med Karin – helt plötsligt var tiden framme och jag fick skynda iväg till Angereds bk för att möta upp Karin och Samba.

REJS först ut – inledde med fotgående, som verkligen gick jättefint – han trampade på bra och låg rätt i position. Fortsatte med hopp – både ut-och in-hopp (inkl. targettpl. – som också gick strålande. Sen körde vi metallapporten, som jag har tejpat med idrottstejp då han tycker den är lite obehaglig att hålla i. Belönade med snörbollen utan att bry mig om avlämnandet. Avslutade med fotgående, som nu inte alls var lika bra som den var inledningsvis – nu hade han för bråttom och låg ngt före i position – men kanske inte så konstigt med tanke på ”fartövningen” med apporteringen inkl. bollbelöningen strax före.

SEMLA sist ut – som oftast, borde kanske låta Rejs köra sist nån gång !
Inledde med lite uppvärmning i form av slalom mellan mina ben och ”rallysnurrar”, innan vi fortsatte med kontaktfältövningen från kursen = mattan. Hon har (förstås) targettänk och vill gärna ställa sig på mattan, men jag är absolut nöjd att hon söker sig till den. Hon hade inga problem att fortsätta framåt när jag slängde godis framåt i ”fartriktningen”, så med lite övning kommer det nog bli bra. Även om jag förstod att jag bara skulle ta själva nedförsbrädan/biten på balansen så frestades jag ändå testa HELA balansen – och JÄVLAR vilken fart hon hade över – och sprang helt klart över mattan, men gjorde det troligen inte medvetet.

Sen bar vi ut gungan som stod placerad intill lilla huset, det gäller att passa på när man har hjälp. Första gången höll Karin i änden på gungan, därefter höll jag själv i den för att jag själv skulle kunna avgöra när jag skulle sänka/släppa den och hur hårt jag skulle låta den dunsa i backen. Upprepade några gånger (3-4 ggr) och det gick förvånansvärt bra. Målet är ju att hon ska fatta att det är hon själv som gör att brädan vippar över och jag tror faktiskt att hon BÖRJAR fatta nu, även om hon fortfarande tycker det är läskigt. Men efter varje grej där hon övervinner sin rädsla, ju mer stärkt i sin självkänsla och mer självsäker blir hon. (mobilens batteri slut, därav inga bilder på Semla)

NOSEWORK på Tasspalatset

Inledde ännu en ledig onsdag med att tillsammans med Tommy hämta bilen hos bildoktorn, för att därefter ta en gemensam promenad (i regn) med hundarna uppe vid klubben. Efter en microstunds vila, åkte Rejs & jag till Tasspalatset för 1 timmes privatlektion i nosework.

Verkligen kul och lärorikt. Fick en massa tips – bl.a. att anv. långt koppel och att jag ska backa ifrån honom, så han får jobba självständigt och inte fråga. Att tex. vid behållarsök - gå på, för att han (förhoppningsvis) ska ”reagera i farten” och markera. Tränade i huvudsak på markeringar (liggande).

Senare på kvällen tog vi en sväng för att vaccinera hundarna på drop-in och därefter var det dags för handboll (EM SV-NO)

SÖKTRÄNING RÅHULT

Onsdagens inlägg om att jag är (efter idag - VAR) fascinerad av Rejs förmåga att växla mellan att leva ”rövare” till att ha full fokus, raserades fullständigt vid dagens sökträning. För idag var han totalt urflippad - satt o ylade nästan hela vägen hem efter sämsta sökpasset ever ... han var som sagt, totalt urflippad. Och igår som han var så jäkla duktig på lydnadsträningen … även om … (läs gårdagens inägg)

Det var jag som valde ruta och hade valt Råhult (bortanför blötmarken). Kanske inte den mest utmanande ruta för de erfarna hundarna, men desto bättre för oss med nybörjarhundarna, som kunde SE hur hundens framfart och hur den arbetade. Terrängen var platt och glesväxande barrskog.

Vi var full styrka, Rejs&jag startade som 5:a, hade Britt och Lena som figgar (båda hade kamouflagenät), Johan på stigen. Trots att jag minns själva skicken som rätt bra överlag (nåt undantag, då jag fick göra omskick), så KÄNDES allt ändå helt kaotiskt.

•  1:a skicket – dykupp – (som var det svåraste vegetationsmässigt) gick kanon – både skick, framslag och påvis. 
•  2:a skicket – utan dykupp – han släppte rullen ute hos Lena o strulade runt henne innan han tog rullen – påviset bra, men sen kunde han inte ”släppa” Lena, han var på och klättrade och rev på henne – jag fattade ingenting … 
•  3:e skicket – utan dykupp – påviset strulade – han pysslade med annat, sniffade omkring … 
•  4:e skicket – utan dykupp – omskick, efter lite strulande – kunde inte heller här ”släppa” Lena, fick säga (i walkisen) att hon skulle stoppa in rullen i käften på honom – vid påviset strulade han, yrade omkring, löd inte på inkalln. – ”plockade” upp honom och körde kopplat påvis (tyckte han hade velat färdigt) men då hamnade vi vid första legan … 
•  5:e skicket – dykupp – ljud vid påviset – allt gick strålande 
•  6:e skicket – dykupp – ljud vid påviset – kopplat och det var väl tur det, för inte heller nu kunde han ”släppa” Lena, han ville klättra och riva på henne igen, men nu hade jag kopplet att hålla i och kunde hålla honom ”ifrån” henne … 

På väg tillbaka till bilen, var jag både arg och ledsen ... många tankar cirkulerade bl.a. om ev. orsaker till dagens beteende, men även om det där med kastrering och vad det kan innebära, som jag ju har varit inne på tidigare … fortsättning följer.

LYDNAD PÅ KVIBERG

Var på Kviberg och tränade lydnad idag tillsammans med Karin och Samba.
Det gick så himla bra , så nöjd med Rejs, han skötte sig jättebra, trots att det var MASSOR av störning, iform av MASSOR av flanörer – mycket folk med hundar.

Körde Rejs i två omgångar.
Pass I körde vi fotgående – ingångar, inkl inkalln. – ställande (måste kommendera tydligare = STÅÅÅ) – fjärr (2 ggr bara)
Pass II kommenderade Karin – fotgående, sitt kvar (gå runt) och fjärr – gick riktigt bra.

Han flippade dock ur efter vårt andra pass, när vi var på väg tillbaka till bilen, då en kille passerade med två lösa hundar som sprang omkring lite men som killen hade 100:a koll på (helt acceptabelt enl. mig)

ONSDAGSSÖK OCH AGILITYKURS

Underbart är kort, eller nja … eller jo, iaf när man som dag, fyller dagen och kvällen med ett tajt schema. Inledde med en tur till sökskogen, för att träffa och träna med ett nytt sökgäng – riktigt kul, fick liksom lite nytändning. Två kände jag sen innan, en hade jag träffat vid ett tillfälle innan och en hade jag inte träffat alls – tror jag !!! – blev lite efterklok i bilen på väg hem, efter att hon sagt att hon kände igen mig.

Rejs som just nu är inne i en period då han är mer uppskruvad/speedad än vanligt – kanske pga att det florerar mkt löptikar just nu (tycker mig känna igen hans beteende från förra året, även om det var längre fram på vårkanten) – men positivt är ändå att när han ska jobba är han fokuserad. Händelseförloppet kan se ut som följer - han ljudar lever rövare ifrån han har hoppat ut ur bilen, fram till strax innan startpunkten, då hans ljudande minskar och han blir allt mer fokuserad. När jag ställer upp honom inför första skicket, står han helt tyst och är fokuserad medan han väntar på mitt sökkommando. Är faktiskt fascinerad att han kan växla från att leva rövare och sen ha full fokus.

Just idag blev det värre än vanligt pga att en av vallningshundarna smet från sin matte och kom fram till Rejs, precis när han hade hoppat ur bilen. Det uppstod lite tumult då matten till hunden som smet, blev arg och ramlade i sin framfart och jag blev rädd (hunden nästan dubbelt så stor som Rejs), men det blev bara lite gurgel, dock utan att hundarna kom i kontakt med varandra. Git som såg hela händelseförloppet, sa till mig att andas och ta det lugnt, vilket jag uppskattade, för jag hade verkligen gått upp i varv) innan jag ”selade på” och började gå …

 Eftersom jag var nykomling fick jag välja sist och fick därmed starta först. 6 skick, Marie och Catrin figgar, medan Git hade stigen. Höll mig till min påbörjade plan att fortsätta att köra några skick utan dykupp – inledde och avslutade de två sista med dykupp. Stigen var den breda och lättsprungna grusvägen. medan terrängen var destomer tungsprungen och delvis kuperad, med en del ”rishögar”. Sammanfattnings så var jag supernöjd med lille Rejsen, till och med påvisen var superbra. Det hade flutit på bra och vi var färdiga mkt tidigare än beräknat. Vid hemkomsten var jag helt slut och var så tacksam för att jag hann äta i lugn och och att det därefter blev en stund soffhäng före kvällens agilitykurs med Semla.

 ***

 Till skillnad mot den lille hete röde vispen är ju Semla lugn och cool – ngt miljökänslig kanske (på ett helt annat sätt än Rejs som ju är VÄLDIGT miljökänslig), men känns oftast trygg och har stor tilltro till mig. Hennes lugn påverkar mig … det är sååååå himla skönt att slippa vara på helspänn (är jag med Rejs, varken jag vill eller ej) och själv kunna vara avslappnad.

På kvällens besök i hallen (GBG Hundarena/Tagene) var hon betydligt tryggare än sist, då hon ju var väldigt påverkad av den nya miljön. Men nu släppte hon både hundar och miljön, hon lät sig inte ens påverkas av kungspudeln med det grymma utseendet som hon blev så rädd för sist. Det blev mycket teoretiskt information och fokus las på starter och kontaktfält.

Ang. starterna – överträna – lägg på störningar – tänk på att säga startORDET före signalen.
Ang. kontaktfält – bestäm vilken metod (2 på, 2 av alt. running cont.) du vill använda dig av – jag ändrade mig där och då, till running !
Hem och köpa badrumsmatta för att börja träna in ”runningcontacts”.

Även om det var mycket teori, så fick vi även köra några övningar – en liten serie bestående av hopp/tunne/hopp – där Emelie tittade på hindersug och självständighet och gav oss råd och tips. Parallellt med hopp/tunnel-övningarna körde dom/vi andra slalom – en sektion (4:a pinnar), utifrån var vi stod kunskapsmässigt – Semla och jag körde ”vår” variant allé-metoden, medan Emelie höll ett bevakande öga hur det gick.

SÖKTRÄNING - Taxrutan

 Dagens ruta var ”tax-rutan/tanten”, där det är en fördel att vara full styrka, då det är en liten bit att gå innan man når rutan (rutorna). Terrängen var på ena sidan (där vildmarksleden går) kuperad, med stundtals ganska tät vegetation (gran) och en liten bäck längst hela sträckningen. Andra sidan var i stora delar blötmarker, med tung mossa och grästuvor, sugande terräng för både människa och hund mao.

 Vi var 5 ekipage + en. Rejs och jag ut som nr 3, med Aneta på stigen, Erica (hö) och Lena (vä) som figgar. 6 skick, bara dykupp på första och sista skicket. Kände att jag ville fortsätta Rejs utveckling och fortsatte därför med skicken utan dykupper, som jag började testa att utöka förra veckan. Gick riktigt bra, trots att terrängen inte var den mest optimala – gjorde bara ett omskick, då riktningen blev lite väl sned. Skicken blev kanske inte riktigt lika raka (han ”vobblade” något) som när han har haft dykupper – ”måste” nog börja tänka på ”tratten” nu, så vi inte saboterar det vi hittills byggt upp.

 Men att Rejs skulle reagera på en stående figge hade jag aldrig kunnat ana. Han sprang ut så fint, men blev ståendes och började skälla grovt med osäker viftande svans. Inte förrän Erika satte sig ner, vågade han sig fram. Träna på stående figgar mao.

Även om det händer ibland, så brukar vi inte ha särskilt mycket störningar under våra träningspass – men idag stötte vi på – Rejs & jag – desto fler under ett och samma pass.

Först kom det två vandrare med en labbe, som inte gjorde sig någon brådska (vandrarna alltså), men jag blev mäkta stolt att Rejs sen valde bort vandrarna och labben och sprang ut till figgen utan att tveka.

 Sen var det två mountainbikscyklister som första gången kom när Rejs var alldeles nära figgen, vilket förstås gjorde honom distraherad. När en av cyklisterna ”tjoade” till, trodde jag att det var Lena som ville göra mig uppmärksam att Rejs hade hittat henne (vi hade inga walkisar idag) vilket gjorde att jag ropade på honom. Efter omskick gick det strålande – vilket gjorde mig stolt ännu en gång. Sen kom dom – cyklisterna – ännu en gång, men då INNAN jag skulle skicka och Rejs brydde sig inte det minsta.

 Och som om det inte räckte, så när vi var på väg in till stigen efter påviset, så tog jag sikte på vad jag trodde var Aneta på stigen, men det visade sig vara en kille (polis) med sin boxer som kom gåendes på stigen. Även här blev jag stolt o glad över att Rejs inte brydde sig i killen o boxern, utan bara hade skicket o figgen som mål.

LÖRDAGSLYDNAD på Kviberg

Rejs har en jubelidiot till matte – idag blir det bidrag till/insättning på idiotkontot – tänk att jag måste testa för att få en bekräftelse på vad jag igentligen redan visste …

Hade förberett Semlas trän.pass med att ställa tre ag.hinder på raken, som jag lät Rejs testa och DET var inget smart drag – det var ett idiotiskt drag. Såklart han tyckte det var superkul, men blev frustrerad när han (först) inte riktigt fattade att han skulle hoppa över ALLA hinder och med snörbollen som belöning, är det ju inte svårt att räkna ut att Rejs skulle koka över …

• Rejs
Fotgående – i början var han ngt ofokuserad, men gick sen superbra efter att jag ”sa till honom att skärpa sig”.
Ingångar – jättesvårt med stadgan och kunde inte hålla sig tills jag sa till – han tyckte ”kan själv” – men anslöt bra ändå, oavsett ”tjuvande” eller på ”kommando”.
Körde även lite vänstertramp, som gick jättebra och ställande och fjärr (sitt från liggande). Har upptäckt att han gör momenten (ställande/fjärr) bra vid första försöket, men blir sen allt sämre efter varje gång, vilket blev väldigt tydligt idag vid just ställandet – fjärren gjorde jag bara två ggr i rad, bröt och gjorde annat i mellan, så det gick bra.
Avslutade med fotgående efter idiotidén med agilityhindren, för att han skulle lugna ner sig och han/vi skulle få ett bra avslut.

Karin & Samba körde mellan Rejs och Semla

• Semla
Hade som sagt satt upp tre agiliyhinder på raken, för att träna på starter och hindersug. Inledde med att först fräscha upp vad vi tränat på sen ag.kursen sist, då vi fick tipset att träna in att Semla ska sitta mellan mina fötter inför starten, för att kunna ha alt. till starter beroende på omständigheter som kan uppstå i tävlingssammanhang. Jag testade inför några av starterna och även om hon inte riktigt kommer in mellan fötterna på helt eget initiativ VARJE gång, så är hon på god väg och det gick ganska bra. I övrigt tränade vi att ta de tre hindrena från alla håll och kanter – med mig springandes bredvid, mig ståendes kvar medan hon självständigt tog alla hindrena och tvärt om, Semla springandes imot mig. Körde med mig på både vänster och höger sida och några starter där hon inte satt i mitten på första hindret.

FÖRSTA LEDIGA ONSDAGEN

Mitt FB-inlägg idag, där jag skrev om årets första lediga onsdag som tillbringades delvis på golfbanan. Jag skrev att där är perfekt att träna långa linjetag, vilket skapade en lång dialog ...

En FB-vän frågade om det är ok att träna på golfbana, att hon alltid är tveksam till om hon vågar eller inte …
Diskuterades om allemansrätten gällde eller inte på golfbanor. Jag var från början tveksam om/trodde inte allemansrätten gällde på en golfbana eftersom marken är anlagd ...
Vi googlade på var sitt håll och kom fram till – även om det var lite luddigt – att det verkar som allemansrätten INTE gäller. Men OM man ändå vistas där vintertid, så måste man känna till och respektera avspärrningar mm (green, foregreen, tee mm.) och DET gör ju vi som är golfspelare (jag anser mig fortf. vara det, trots att jag har slutat/gjort ett uppehåll) och banan som vi promenerar på, är Tommys (jag är ju inte medl. längre) hemmabana sen drygt 30 år (snart 40 år för att vara mer korrekt) ...

Bilden är resultatet av experimenterande med mobilens bildredigering

På ett ställe längst banan vet vi att det finns mycket vilt. Jag såg att Rejs började vädra och irra omkring och i samma ögonblick som tog han fart, ropade/gapade jag på honom, men han hade slagit dövörat till och fortsatte. Men efter att jag gastat en gång till så stoppade han … yessss, vilken seger !
När jag kopplat honom såg jag vad som var den troliga orsaken, nämligen – troligen färska – älgspår över fairway.

REJS 4 ÅR

I mars, för 4 år sedan flyttade lille Rejs hem till oss. Özet fick en lillebrorsa, som han tog så väl hand om - mjuk och fin. Men tyvärr fick dom bara 10 månader tillsammans innan Özet fick somna in efter ett års sjukdom.

 

Rejs har sen dess bjudit oss ett stormigt hundliv - bestående av glädje, men även frustration och tårar. 

Hur som helst, idag blir vår ÄLSKADE explosiva heta glada spralliga arbetsvilliga lille REJS 4 år.

STORT GRATTIS på 4-årsdagen vår ÄLSKADE lille REJS

LYDNADSKURS - KILANDA

Inlägg i text kommer ..........

SÖKTRÄNING - H-HULTSV. - Härrydaskylten

Träffades som vanligt samma tid som vi brukar, men tackvare (för oss som slapp valla) att en av kompisarna behövde gå tidigare, var rutan redan färdigvallad vid samlingen – lyx för oss andra alltså.
Rejs och jag ut som 2:a, Johan (o Lena) stigen, Britt (vä.) och Aneta (hö.) figgade.
7 slag, varav 4 utan dykupp.
Inledde 1:a skicket med ett omskick, då han inte såg figgen och jag fick kliva fram för att han skulle kunna se.
2:a var inte riktigt på fullt djup, bara drygt 30m. enl. min uppfattn.
Körde 3:e till 6:e utan dykupp. 3:e o 5:e (hö.) ngt kuperat (gick nerför efter ca 30m) i motvind,
4:e o 6:e (vä) var ganska platt terräng, ibland svagt nerför, i ngt medvind.
Fick göra ett omskick på både 5:e och på sista (dykupp), då han hade ”gett upp” (lite väl lätt tyckte jag) och kom tillbaka – hade inte varit ända ute på djupet.

 

Sammanfattning :

Kände att jag nu måste – tja, måste o måste ? – börja utmana och börja köra fler skick utan dykupper – vilket jag alltså gjorde ! 

Något jag la märke till idag och för mig att tänka på … 

- vikten av att figgarna ligger på fullt djup 

- den som har stigen måste prata i walkisen på samma sett som om det varit en dykupp, så Rejs verkligen TROR att han ser nåt … 

Påvisen var jättebra i början, men efterhand han mattades, väntade han in mig …

AGILITYKURS

Lilla hon o jag har ikväll varit på det 1:a kurstillfället i agility (Steg2 - ”Det är nu den riktiga träningen börjar”) för Emelie Merenius. Hon (Semla) var duktig med sina mått o kommer bli kanon när hon blir varm i kläderna/pälsen o inte låter sig påverkas av den nya miljön ... hon blev liksom trött efter 5min. (för att överdriva ngt)
Det ska bli spännande och se vad det mynnar ut i. Idag var mest att hon (Emelie) ville känna av vad vi stod o att hundarna skulle få känna av varandra, för sen blir det övningar med flera hundar på plan samtidigt ...

Kommer troligen göra tillägg/skriva om och skriva lite mer utförligt ...

NYÅRSDAGEN

Under promenaden i Råhult - ibland går det inte alltid som man tänkt sig ...