SÖKTRÄNING - Taxrutan

 Dagens ruta var ”tax-rutan/tanten”, där det är en fördel att vara full styrka, då det är en liten bit att gå innan man når rutan (rutorna). Terrängen var på ena sidan (där vildmarksleden går) kuperad, med stundtals ganska tät vegetation (gran) och en liten bäck längst hela sträckningen. Andra sidan var i stora delar blötmarker, med tung mossa och grästuvor, sugande terräng för både människa och hund mao.

 Vi var 5 ekipage + en. Rejs och jag ut som nr 3, med Aneta på stigen, Erica (hö) och Lena (vä) som figgar. 6 skick, bara dykupp på första och sista skicket. Kände att jag ville fortsätta Rejs utveckling och fortsatte därför med skicken utan dykupper, som jag började testa att utöka förra veckan. Gick riktigt bra, trots att terrängen inte var den mest optimala – gjorde bara ett omskick, då riktningen blev lite väl sned. Skicken blev kanske inte riktigt lika raka (han ”vobblade” något) som när han har haft dykupper – ”måste” nog börja tänka på ”tratten” nu, så vi inte saboterar det vi hittills byggt upp.

 Men att Rejs skulle reagera på en stående figge hade jag aldrig kunnat ana. Han sprang ut så fint, men blev ståendes och började skälla grovt med osäker viftande svans. Inte förrän Erika satte sig ner, vågade han sig fram. Träna på stående figgar mao.

Även om det händer ibland, så brukar vi inte ha särskilt mycket störningar under våra träningspass – men idag stötte vi på – Rejs & jag – desto fler under ett och samma pass.

Först kom det två vandrare med en labbe, som inte gjorde sig någon brådska (vandrarna alltså), men jag blev mäkta stolt att Rejs sen valde bort vandrarna och labben och sprang ut till figgen utan att tveka.

 Sen var det två mountainbikscyklister som första gången kom när Rejs var alldeles nära figgen, vilket förstås gjorde honom distraherad. När en av cyklisterna ”tjoade” till, trodde jag att det var Lena som ville göra mig uppmärksam att Rejs hade hittat henne (vi hade inga walkisar idag) vilket gjorde att jag ropade på honom. Efter omskick gick det strålande – vilket gjorde mig stolt ännu en gång. Sen kom dom – cyklisterna – ännu en gång, men då INNAN jag skulle skicka och Rejs brydde sig inte det minsta.

 Och som om det inte räckte, så när vi var på väg in till stigen efter påviset, så tog jag sikte på vad jag trodde var Aneta på stigen, men det visade sig vara en kille (polis) med sin boxer som kom gåendes på stigen. Även här blev jag stolt o glad över att Rejs inte brydde sig i killen o boxern, utan bara hade skicket o figgen som mål.