LYDNADSKURS KILANDA

En snabb rastning av hundarna innan vi for iväg till Kilanda för kvällens lydnadskurs. Alla deltagare på plats, men ingen fröken !!! Men Monica dök strax därefter upp – hade glömt av tiden …

När Monica hade landat och återfått andan, fick var och en ordet och berättade om vad vi ville ta upp för kvällen. Jag tog upp vårt ”problemen” med fjärren (att han låser sig – men funkar ofta funkar när han är lite uppstimmad), ingångarna (att han hoppar på/mot mig, vid inkalln. – när det blir fartfyllt) och metallapporten.

Rejs o jag ut som trea. Inledde med fotgående och stillastående ingångar, som gick hyfsat bra. Fortsatte med inkallning med ingång. Testade med att ta ett steg framåt (alt. hade kunnat vara ett steg åt sidan), strax före ingången. Vilken effekt det blev – Rejs som blev överrumplad, lät bli att hoppa/touch’a i mig och ingången blev perfekt.

Fortsatte med metallen – först med snörbollbelöning, sen med ”riktiga” ingångar, som vi måste träna separat för dom var inge bra. Vidare testade vi att lägga app. lite snett för att han skulle gripa utan att ”snurra runt” innan gripandet – gick sådär.

Avslutade med fjärren – från liggande till sittande. Han inledde som vanligt bra (på kort avstånd) men sen gjorde han precis som väntat – han låste sig och låg kvar. Vid kommenderingen ”sitt”, så ser man en muskelryckning i hans kropp, utan att han för den sakens skull sätter sig upp. Monica har funderat över om hans beteende kan/kunde bero på att han faktiskt själv tror/trodde att han reser sig. Vi testade med att Monica stod bakom med ett tunt/lätt koppel och när jag kommenderat och han inte reste sig, ”ryckte” hon lite lätt i kopplet, vilket resulterade i att han satte sig. Upprepade ännu en gång på samma sätt, men den tredje gången satte han sig själv – jättefint.

 

Därefter avslutade vi, nöjda och glada. Förutom att det blev ett kanonbra pass för Rejs och min del, så blev det en kväll full av skratt. Så himla roligt när alla kan bjuda på sig själva. Man skrattar MED varandra och inte åt varandra och för att inte tala om frökens alla uttryck och för kvällen en ”fågelungeimitation” för att beskriva någon hunds belöningsförväntan.