KÄNSLOSTORM

Nu när jag fått lite distans till annandagens lydnadstävling - anordn. av Kungsbacka BK - och fått både tröstande ord, peppning och goda råd från div. vänner, känner jag mig nu mogen att beskriva vad som hände …

Efter uppstigning i ottan – kl. 06.30, kom jag (+ Özet förstås) till Nordhallands ridklubb (Lerkil) strax före 08.00 och var full av tillförsikt. Särskilt kul är det för en gammal hästtjej som jag, att få kolla in div. ridklubbar – just denna anläggning var ”modern”, med två maneger. Den större manegen – elit + kl.3 – var uppvärmd med STOR läktare med café och  medan den mindre – kl.1 o 2 – var ouppvärmd. Utanför fanns ett flertal rasthagar, som låg i anslutning till Lerkils IF’s både grus och gräsplaner.

 Platsliggande  0
Med start nr 12, gick vi in för platsliggandet i 3:e gruppen. Tyckte nog Özet verkade ganska ”OK” och tänkte att detta kanske ändå kommer att gå vägen. Alla lämnade sina hundar och vände upp på andra sidan manegen. Özet tittade på hunden bredvid, som var jätteorolig – gnydde och vägde över från sida till sida hela tiden. Tveksamt om det just var DET som gjorde att han efter en stund reste sig – ställde sig och sniffade där han själv hade legat … började så sakterligen vandra bort från gruppen, fortfarande sniffandes – kollade in mig vid ett tillfälle – för att fortsätta sniffandet … När domaren äntligen sa att jag skulle ”ta hand om honom”, behövde jag bara säga med låg röst att han skulle komma, samtidigt som jag viftade med handen och vips så kom han och satte sig brevid mig = äntligen sa han !!!
 Tandvisning 10
Inget att invända imot.

När jag efter ett antal rastningar och några kontaktövningar – vilka gick strålande, han hade focus och var strålande glad – var jag själv fylld av självförtroende inför vår lite senare start. MEN när jag väl senare, tog ut honom från bilen och var på väg mot ridhuset började det självförtroendet snabbt dala – jag som hade förväntat mig en glad och taggad Özet – märkte nu att han var snusig och nästan okontaktbar, var t.o.m helt ointresserad av sin kära snörboll.
 Fotgående 6 DK, LS, nosar, TRV, VP i språng
I det stora hela, så var han var i en helt annan värld – hade focus på nåt som han bara själv vet – gick o tittade på allt annat en mig. Han satte sig långsamt eller inte alls !!! Han nosade. Vid en av vänstersvängarna fortsatte han rakt fram, så jag nästan fick ”lyfta” undan honom med benet. Vid spång marsch, ”försvann” han ut från mig, nästan i kopplets längd …
 Läggande 0 UEM
Såg i ögonvrån att han inte la sig, utan ”frös” stående !
 Inkallning 10
Perfekt – och det var ju var roligt …
 Ställande 8 Steg
Såg i ögonvrån att han tog nåt/några steg
 Appotering 7 Tugg
Vi ställde upp. Tävl.ledaren överräckte apportbocken. Özet sa: ”now we talking” och tog ett glädjesprång mot tävl.led. och började sen sitt ”lilla” race. Domaren sa till mig att ta ett djupt andetag, vilket jag anammande och kunde kalla in honom.
Ställde åter upp och utförde momentet. Tuggade aningen mer än vad han gjort dom senaste gångerna.
 Hopp ö.h. 5   Sticker
Jag stod placerad på andra sidan av hindret och kommenderade. Jag såg nöjt på när Özet hoppade och kom springande med god fart mot mig, för att i höjd med mig ……. fortsätta rakt förbi mig och åter få ett glädjefnatt och börja raca runt. Jag kallade på honom och han kom och satte sig vid min sida.
 Helheten 5   Sticker 
Domaren sa att hon var ”ledsen” för att behöva ge en 5:a, men pga av racandet var hon ”tvungen” !  VA ? Det förstår jag inte, spelade jag helt oförstående ! Ja, det var ju inte riktigt vår dag idag … men lika bra att allt kommer på en gång, säger jag och försöker dölja min besvikelse.

SUMMA  110  POÄNG

OCH HÄR KOMMER ALLA KÄNSLORNA PÅ EN OCH SAMMA GÅNG ...

Även om jag nu har lugnat mig och fått lite distans efter morgonens lydnadstävling, så minns jag tydligt känslan hur jag kände mig direkt efter. Var så sjukt besviken – uppriktigt sagt, riktigt ledsen – kände mig helt misslyckad ...

Som om det inte räckte med den sedvanliga 0:an i platsliggandet, så var han riktigt ”skojfrisk” idag … att man i det läget får höra att man har världens charmigaste hund, är en klen tröst ... iaf just då …

Vad hjälper det, att den mesta träningen känns strålande, när det alltid skiter sig på tävling … Jag som trodde att det hade ”lossnat” i samband med klubbmästerskapet, då Özet visade sig från sin bättre sida !

Just nu är jag så j_vla trött på allt vad tävling och prestation (ångest) heter …

GOD JUL

Nu firar vi jul ....

INTE MYCKET, MEN LITE …

... SNÖ ...

EFTER SOL KOMMER .....

Jaha .... tillbaka till den Göteborgska verkligheten .... en morgon och troligen oxå lunchpromenad, med snöblandat regn ....

DÅ SOLEN KOM TILL GÖTEBORG

Så kom då SOLEN äntligen till Göteborg ! Efter en månad - EN HEL MÅNAD, kan ni fatta ? - med evigt regnande, gick dagens lunchpromenad i flödande sol och även om himlen under kvällens promenad - tills. med Karin, Kia & Razzel - inte var stjärnklar, så var det iallfall en riktigt HÄRLIG kväll ! 

TILLBAKA PÅ BANAN !

Var idag på brukssöksträning, för första gången på hur länge som helst – 2 måndader sedan, närmare bestämt ! Roligt att vara tillbaka ”på banan” igen !

Idag var vi full styrka på 6 personer. Git, Britt, Aneta, Jennie, Annica och jag – vi höll till vid ”taxrutan” men på vänstersidan vid vandringsleden. Terräng med tät vegetation – blandskog. Ganska ”slätt” på ena (hö.) sidan av stigen och nerförslut på andra (vä.) sidan.

Özet och jag gick ut som 3:a – Annica på stigen och med Britt och Git som figgar. Jag hade bestämt att idag prova utan dykupper, började dock med dykupp på första skicket – resterande utan.

På högersidan (Britt figge) gick samtliga skicken kanon, medan på andra sidan – i nerförslutet (Git figge) blev det för svårt !!! På första skicket på vänstersidan, låg Git inne i ett skjul  (öppen dörr) och vid andra skicket på samma sida, satt hon bakom ett träd. Båda gömslena låg allra längst ut på djupet. Özet återkom självmant – gav upp – när han inte fann nån figge, förutom en gång då jag kallade in honom, för att han avvek från ”linjen” efter skicket. För att få honom att lyckas vid båda dessa skicken, la vi till ett litet tjoande, minns inte riktigt vad Git (senare) menade … om detta stjälper mera än vad det hjälper … skall fråga igen ! Men hur som … sista skicket gjorde vi på högersidan, där han hittade Britt utan problem. BRA AVSLUT  med andra ord !
Eftersom han fortfarande har en tendens att springa tillbaka samma väg in till stigen, som han springer ut, fick jag tipset att möta upp honom för att få till bra framslag, som jag nog har fått till mig vid nåt annat tillfälle.

Måste säga han inför (INNAN vi kommer fram till stigen) dessa övningar är supertaggad och samtidigt som det är så otroligt roligt att se hans glädje och iver, så har det fört med sig den nackdelen att han har börjat pipa av förväntan.

HERE WE GO AGAIN ...

Jaha … då har man varit ute och jagat ett första pris … igen … utan att lyckas … igen … pga av det där j_vla platsliggandet ! Tänk om den där förbannade platsen kunde funka nån gång ! Hur frustrerande är inte det, när de flesta andra momenten går strålande …

Så här gick det ….
 Platsliggande – 0 poäng
Åkte faktiskt hemifrån med stor tillförsikt inför platsliggandet … det hade ju gått så bra på KM’t för precis 2 veckor sedan. Men vid ingången inför platsliggandet märkte jag att Özet var otålig och pipig – han som nästan aldrig piper i lydnadssamhang ! Med startnr 2 hade Özet en spaniel (hane/tik?) ytterst och en goldentik på plats nr 3.

Efter att vi lämnat våra hundar och vänt oss om, reste sig spanieln sig och föraren blev tillsagt att hämta sin hund – jag fattade inte varför - och gå undan. Efter halva tiden ”tröttnade” Özet  och satte sig upp, för strax därefter resa sig för att undersöka platsen runt sig själv … Varför fick inte JAG hämta Özet, när hon med spanieln  fick göra det ??? Efter att Özet hade slått en piss mot agilitybalansen - som stod strax brevid – ställde han sig och glodde ett ögonblick, innan han började sin vandring fram till mig.
 Tandvisning – 8 poäng – väldigt glad, hoppar
Efter att jag svarat på domarens fråga om vad min hund hette, upprepade han Özets namn – HÖGT och med betoning på Z’t, med påföljd att Özet gick ” i taket” och spelade ut sitt översociala register …
 Linförighet – 7 poäng – sns, ss, trv, vp
Tyckte han hade bra focus – bättre än på KM’t – men hade några både snea och sena sättanden. – Hhum, varför har han börjat slarva med detta ? Växlade position och trängde i vä.sväng ett par ggr.
 Läggande – 9 poäng – dk
Tja, en liten ”knyck” eller nåt likn. gjorde jag antagligen – svårt att veta vad man gör !!!
 Inkallning – 10 poäng
Perfekt – även om jag kände mig stel som in pinne, där jag stod och koncentrerade mig på att inte röra en fena !
 Ställande – 9 poäng – dk hand
Tja, det var väl min ”hopplösa” hand som rörde sig igen – inte kan det ha varit mycket inte !
 Apportering – 9 poäng – ej fast
Själv tyckte jag att Özet längde sin hals något mot apporten, innan jag kommenderade. Sen tuggade han något, om än mkt lite – snällt med en 9:a ?
 Hopp över hinder – 10 poäng
Perfekt !
 Helhetsintryck – 8 poäng
Helt OK !

SUMMA  148  POÄNG

ÖPPEN JAKTRÄNING (2:a/2)

Dagens apporteringsträning var den andra av dom 2 tillfällena av ”Öppna jaktträningar”. Platsen var även denna gången Ljungslätt, med Regina och Jaana som instruktörer. Titti låg förståndigt nog hemma och kurerade sin förkylning/influensa.

Måste säga att jag var något skeptisk till om det skulle dyka upp några deltagare idag, med tanke på vädret – ÖZZZREGN OCH BLÅST ! Men döm av min förvåning – där stod faktiskt ett gäng på 7 st, när vi kom – som vanligt i sista minuten ! Vissa dagar känns det som dagen aldrig blir till dag, pga dagens mörka himmel och ständigt ösregnande !

Indelning 4 st/grupp - Britt-Marie&labb-Tilda, …….. &labb-Hero, …….. &sv.labbhane och Özet&jag.

Dagens tema var dirigeringar och stoppsignaler. Alla skick med synretning.
Började med Reginas stn.  (Özet&jag som andra ekipage) – tät granskog
Vanligt ”rakt” linjetag 
- skickade som vanligt = klockrent !
Linjetag – stoppsign. – dirigering
- placerade Özet sittade – blåste stoppsign. – dirigerade ut honom (hö.) = inga probl.
- försökte sen, med ett linjetagsskick – blåste stoppsignal = han fortsatte … han ”yrade” … jag kallade in, INNAN han hann fram till (vä.) dummyn.
- gjorde om – med Özet placerad sittade – blåste stoppsign. – jag dirigerade ut honom (vä.) = helt OK, även om han tog lite tid på sig efter stoppsign. för att vända mot mig för att kolla vad jag ville …
- gjorde om – han stannade – jag dirigerade ut honom till hö. = kanon !
Vanligt ”rakt” linjetag 
- avslutade med att åter skicka på vanl. linjetag = klockrent !

Bytte grupper – vi till Jaanas stn. – område med blandad vegetation, bl.a några enstaka enbuskar (en hel del avsågat sly, med små stubbar/skott längst markytan).
En enkel markering - ca 40-50m ? - för att bekanta sig med området !
- skickade = spikade – snabb lev. tillbaka !
Ett kort linjetag – stoppsign. – närsök
- jag missuppfattade vid vilken pkt jag skulle blåsa stoppsign. = blåste för tidigt ! Blev tyvärr säkert förvirrande för Özet, som stannade jättebra (t.o.m. satte sig) vid signalen, men som tyvärr inte fick nån riktigt bra belöning (skulle ju fått en boll el. likn.) – bara ett ”BRA” !
- gjorde om – Özet stannade – jag försökte invänta att han skulle ta ögonkontakt, men han vandrade mest omkring och verkade inte riktigt fatta vad han skulle göra … tittade frågande på Jaana (men aldrig åt mitt håll) – jag kallade tillbaka honom …
- gjorde om  igen – Özet stannade igen, men nu struntade jag i att invänta att han skulle titta på mig – jag började blåsa närsök med än gång = perfekt – iaf om man räknar att han hittade dummyn (mini) med än gång.
Linjetag – stoppsign. (vid närsöksomr.) – linjetag till markeringens nedslag.
- skickade på linjetag – blåste i höjd med närsöksomr. – Özet stannade – men jag hade stora svårigheter att trycka ut honom … han fattade inte riktigt (tittade på Jaana hela tiden, jag själv fick ingen kontakt liksom) även om han till slut – när jag närmat mig honom – lyckades springa ut och sen komma in för leverans !
Långt vanligt linjetag (till där markeringen i början hamnade)
- avslutade med att skicka på det långa linjetaget = klockrent ! Gôtt att avsluta så bra !

Jaana trodde jag skulle kunna forts. träna med samma övningar – MEN då med kortare avstånd !

Här tackade vi för oss, med tanke på att jag ville sluta innan Özets huvud började ”rinna över” och han ev. skulle tröttna i blötan !

Väl hemma lutade jag mig tillbaka med en kopp kaffe - efter att ha torkat en helt genomblöt Özet, hängt upp blöta regnkläder och alla andra blöta attiraljer - och tänkte tillbaka på ännu en himla bra träning med ökade utmaningar !
Tack Regina & Jaana !

LYDNADSTRÄNING ÄR KUL !

- När ska vi börja ?
- Vänta Özet, ska bara rigga kameran !

Lite ”linförighets-träning” …

Snart kommer vi in i bilden ...

Vad var det jag sa ...

... här kommer vi ...

Lite ”haka i”- träning …

- Så här va ?

- Oj, vad händer där borta ?

Ok ok ... jag fattar ... hakan i, var det ja !

Lite” rutan”-träning ...

- Mot rutan …
- Ja, men fel väg in lille gubben !

- Var det HÄR det var ?
- Hhummm ... bättre kan du !

- Aha … var det  HÄÄÄÄÄÄR  du menade !