Nu är Lerums BK's "sommarkurs" i fullgång - vi har redan missat 2 ggr. Men ikväll var vi och tog tillfället i akt och anslöt mig till agilitygänget. Kanske bra inför helgens sista kursblock under klanträffen - agility ! Vi delades in efter hundarnas färdigheter - en nybörjargrupp och en fortsättning (ganska blandad grupp tror jag). Özet och jag i nybörjargruppen, men jag tror vi flyttar över till fortsättn. vid nästa tillfälle, när det nu kan tänkas bli.
Hur som helst, så gick det himla bra, även om Özet var ganska nosig runt hindrena - tror att det tappats godis eller mööööjligen löptik ?!?! En annan teori jag hade var att han kanske tog till snusandet för att han var trött och inte kunde koncentrera sig, MEN efter att vi blivit "inbjudna" att köra fortsättn.gruppens rundbana (ett U - med långa tunneln i mitten) märkte jag att han inte alls var trött ! Han sprang som fan och var jätteduktig.
Att jag lite senare fick stark känning i ett knä och ont i ryggen, efter min vurpa som jag gjorde tidigare, när vi í nybörjargruppen körde "vår" rundbana, kände/märkte jag inte just då. Väl hemma blev det ispåse på och hoppas på bättring till imorgon ... iallafall till helgen !
onsdag 29 juni 2011
söndag 26 juni 2011
BRUKSSÖKTRÄNING
Morgonstund har guld i mund ... morgonen inleddes nämligen med väckning klockan 08.00 och 1 timme senare var jag i Lerum och undrade smått vad de andra höll hus , men anade ganska snart att detta nog var fel klockslag, vilket jag fick bekräftat efter tel.samt. – Nämen ... det är ju inte förrän kl. 11 ! Ja ja … typiskt mig ! Åkte hem igen, tog en go fika och var åter på plats 2 timmar senare.
Sökgänget idag bestod av, Git&Lyra, Britt&Vilse, Elin&Prince och nya bekantskapen,Jenny&……... (hovawart)
Özet och jag var först ut - Elin och Britt låg figgar och agerade ”titt-upper”. Git, som är till STOR hjälp, nybörjare som man är, hade tänkt att Özet skulle få gå på 5 slag/skick, men inför det 3:dje påviset började han bli trött och sprang till Git istället och efter att han även vid nästa påvis snurrade lite, innan han for iväg, beslutade jag mig för att vara nöjd. Annars skötte Özet sig strålande – ”pang på”, med focus och högt tempo. Han tycker det är så roligt. Jag SKA nu köpa div. attiraljer – täcke, halsband, ”prylväska”, där jag kan ha VATTEN, vilket jag hade glömt att ta med mig idag – fanns kvar i bilen, där han kunde släcka törsten först EFTER sökandet. Stackars liten !
Sen låg jag låg figge åt först Elins Prince och sen Britts Vilse. Prince var märkbart påverkad av värmen. Orkade inte alls bibehålla koncentration och tempo. Vilse därimot – gamle mannen – ångande på som värsta lokomotivet – härligt att se !
Efter att Git och Lyra som sista ekipage kört – kul att se olika ”övningsvarianter” – satt vi sen och pratade och diskuterade hundträning. Git berättade bl.a. om tips och råd hon fått gällande fritt följ med Lyra, av Stefan Matsson. Kul att höra den ena duktiga instruktören hjälpa den andra duktiga …
Sökgänget idag bestod av, Git&Lyra, Britt&Vilse, Elin&Prince och nya bekantskapen,Jenny&……... (hovawart)
Özet och jag var först ut - Elin och Britt låg figgar och agerade ”titt-upper”. Git, som är till STOR hjälp, nybörjare som man är, hade tänkt att Özet skulle få gå på 5 slag/skick, men inför det 3:dje påviset började han bli trött och sprang till Git istället och efter att han även vid nästa påvis snurrade lite, innan han for iväg, beslutade jag mig för att vara nöjd. Annars skötte Özet sig strålande – ”pang på”, med focus och högt tempo. Han tycker det är så roligt. Jag SKA nu köpa div. attiraljer – täcke, halsband, ”prylväska”, där jag kan ha VATTEN, vilket jag hade glömt att ta med mig idag – fanns kvar i bilen, där han kunde släcka törsten först EFTER sökandet. Stackars liten !
Sen låg jag låg figge åt först Elins Prince och sen Britts Vilse. Prince var märkbart påverkad av värmen. Orkade inte alls bibehålla koncentration och tempo. Vilse därimot – gamle mannen – ångande på som värsta lokomotivet – härligt att se !
Efter att Git och Lyra som sista ekipage kört – kul att se olika ”övningsvarianter” – satt vi sen och pratade och diskuterade hundträning. Git berättade bl.a. om tips och råd hon fått gällande fritt följ med Lyra, av Stefan Matsson. Kul att höra den ena duktiga instruktören hjälpa den andra duktiga …
lördag 25 juni 2011
EN NY LEKKAMRAT
Vill bara nämna att Özet idag, fick stifta närmare bekantskap med sin nya lekkamrat idag. Har gått både lydnad och brukssökskurs tillsammans och träffades även i vintras under en promenad, då dom bekantade sig med varandra. Efter en blunder i torsdags, då jag totalt hade glömt bort att vi - Özet o jag - skulle ha träffat, Malin o Mara för en hundpromenad, gjorde vi nu ikväll, ett nytt försök till träff. Vi träffades för att gå vid "udden" utmed Kåsjöns strandkant - en helt underbar sträckning, då man går utmed sjön (1-5m fr. vattn.) hela tiden.
Malin har nu en 4-årig ? dobermantik - Mara - och vi har tidigare träffats genom agilityn. Jag först som kursdelt. för henne (hjälpinstr.) och sen hon som kursdelt. för mig (hjälpinstr.) Malin har precis slutfört sin ag.utbildn. och är nu agilityintruktör, få se om jag hakar på nybörjarkurs för henne till hösten - ÄR mkt sugen, men inser att jag nog inte bör hålla på med allt på en gång - men det är ju så KUL ! Ha ha - för er som nu skulle vara roade av all denna informationen :-)
Men hur som helst, så har våra vägar återigen korsats och vi har nu gått både brukssök och lydnad gemensamt. Och vi har förstått att våra hundar verkar trivas med varandra - och vi oxå, för den delen - så nu gjorde vi slag i saken och var på väg för en promenad. Özet, som i början inte riktigt visste hur han skulle "tackla" Mara, som ju är både STOR och SNABB - vägvinnande med sina långa ben - lärde sig snabbt att det gäller att gena för att komma ikapp och nå henne.
Och "stackars" Zazzi, som är en söt liten Phalene - för tillf. lik en papillon - skuttade så vant åt sidan, när Özet och Mara kom ångande på stigen, som värsta torpederna.
Jag har ju verkligen försökt få Özet att behandla vatten som vilket element som helst - tackvare Özets pappas matte, Mariette - vilket han verkligen gör, han går lugnt * i, för att ibland dricka eller ta sig en lugn simtur för att svalka sig. Och så gjorde han nu oxå - medan han var ute och simmade, hade Malin kastat ut en pinne (som INTE Özet hade lagt märke till) till Mara. Malin hade gärna sett att Mara, skulle våga börja simma när hon inte längre bottnar - men ICKE - där är det stopp.
Medan Mara stod där och "guppade" i vågorna och tittade förväntansfullt ut mot pinnen, hade nu Özet fått syn på pinnen som han satte kurs mot. Han tog den och simmade rätt in mot Mara, som direkt tog den ifrån Özet när han passerade henne. VA ? Tack för den du, sa Özet ! och såg jättesnopen ut och började springa efter Mara, när han väl fått bottenkänning - utan att för den sakens skull få tillbaka pinnen !
* Ja, ni som har följt bloggen, vet ju att han är lite försiktig och inte kastar sig i - utan vill först undersöka botten - usch, för annat än berg eller sand - innan han gliiiiiider ut i vattnet.
Ja, det var lite om en härlig promenad på midsommardagen.
lördag 18 juni 2011
APPORTERINGSTRÄNING
Apporteringsträning tillsammans med Pia&Bonus, Ingela&Lilja och Elisabeth&Riva i Paradiset. Vi körde först markeringar vid Surketjärn, bland knott och andra flygfän.
kastaren stod på en höjd och kastade ned för resp. uppe på höjden. Hundarna fick 3 markeringar var. Özet skötte sig utmärkt, även om kasten blev lite av varierande art - en del bra en del mindre bra ! Svårt att vara kastare !!!
Sen vandrade vi vidare längst grusvägen som leder till min "nyupptäckta" TRÄNINGStjärn, Flatevattnet.
Väl framme vid tjärnen, slog vi oss ner för en fika, samtidigt som vi lyssnade till/på en gök som gal högtjutt (precis som häromdagen) och hundarna fick en chans till att koppla av och varva ned.
Vattenapporteringen gick ganska bra. Özet, som ju är lite "känslig"
för vad det är för botten, där han ska gå i, tvekar inte det minsta nu mera - oftast inte iaf. Han har inget turbotempo, men ändå - men när han väl kommer i, går det fin fint - simmar hur bra som helst. Vidare jobbar jag förstås vidare med han avlämningar. Svårt att låta bli att släppa dummyn när man ska skaka - för skaka bör man, annars ........
Nöjda efter 3 timmars samvaro och träning, började vi dra oss hemmåt igen.
kastaren stod på en höjd och kastade ned för resp. uppe på höjden. Hundarna fick 3 markeringar var. Özet skötte sig utmärkt, även om kasten blev lite av varierande art - en del bra en del mindre bra ! Svårt att vara kastare !!!
Sen vandrade vi vidare längst grusvägen som leder till min "nyupptäckta" TRÄNINGStjärn, Flatevattnet.
Väl framme vid tjärnen, slog vi oss ner för en fika, samtidigt som vi lyssnade till/på en gök som gal högtjutt (precis som häromdagen) och hundarna fick en chans till att koppla av och varva ned. Vattenapporteringen gick ganska bra. Özet, som ju är lite "känslig"
för vad det är för botten, där han ska gå i, tvekar inte det minsta nu mera - oftast inte iaf. Han har inget turbotempo, men ändå - men när han väl kommer i, går det fin fint - simmar hur bra som helst. Vidare jobbar jag förstås vidare med han avlämningar. Svårt att låta bli att släppa dummyn när man ska skaka - för skaka bör man, annars ........
Nöjda efter 3 timmars samvaro och träning, började vi dra oss hemmåt igen.
torsdag 16 juni 2011
GÔTT MOS !
En sån underbart härlig lunchpromenad inkl. vattenapportering vi hade idag, Özet & jag. Efter flera dagars blåsande, märktes det idag knappt en vindpust. Första lunchpromenaden i shorts och linne. Vi vandrade iväg till Åkersjön, för att se hur mycket näckrosorna hade hunnit spridas sen sist - ca 2 veckor sedan. Detta blir perfekt tänkte jag !
Vi gick ut på den lilla udden med gungfly och gjorde några kast i olika riktningar. Kämpade med att få in dummyn INNAN vattenskakning, vilket gick ganska bra, även om jag får vara aktiv och "snabb". Men en sak som är säker - han blir bara säkrare och säkrare på att bemästra sina igångar.
På hemvägen passerade vi Flatevattnet, jag passade på att utforska en ytterligare lämplig vattenapp.miljö. Vi började på ena sidan av sjön/tjärnen, men vände då jag tyckte det verkade vara FÖR svårt för Özet att komma upp ur vattnet. Gick över på andra sidan av sjön och där var mycket bättre.
Vi gick ut på den lilla udden med gungfly och gjorde några kast i olika riktningar. Kämpade med att få in dummyn INNAN vattenskakning, vilket gick ganska bra, även om jag får vara aktiv och "snabb". Men en sak som är säker - han blir bara säkrare och säkrare på att bemästra sina igångar.
På hemvägen passerade vi Flatevattnet, jag passade på att utforska en ytterligare lämplig vattenapp.miljö. Vi började på ena sidan av sjön/tjärnen, men vände då jag tyckte det verkade vara FÖR svårt för Özet att komma upp ur vattnet. Gick över på andra sidan av sjön och där var mycket bättre.
tisdag 14 juni 2011
BOMBARDEMANGET I SÄVE
Ville ju nämna vad som hände under prisutdelningen, då ett jäkla bombardemang utbröt !
Hade nämligen hört några tjuriga gubbar från skytteklubben, klaga på att det var dubbelbokat på klubben. Och vems fel var det - inte kunde det väl ändå vara SSRK's fel ? Men vad som hände var, att så fort domarna från WT hade kommit in och elitens poäng hade kommit upp på anslagstavlan, bröt helvetet ut ... utan någon som helst förvarning. Ett stycke längre bort stod några gubbar och sköt på sina lerduvor och DET var väl helt OK, även om det smällde jäkligt HÖGT. Men att sen ytterligare en gubbe ställde sig, precis nedanför (20-25m) verandan vid klubbhuset där vi alla satt, många med sina hundar - inkl. Özet - då blev det ändå för mycket ! En del folk hade sina hundar i bilarna och började "springa" till bilarna för undsättning. Jag nonchalerade Özet, som blev märkbart stressad, men som ändå lyckades lugna sig och la sig ner efter ett tag. En stund senare slutade dom skjuta och lugnet la sig.
Gubbarna kom in till klubbhuset, med en attetyd och hållning som .... värsta tupparna .... medan vår prisutdelning fortsatte. Och vi hann inte mer än hämta andan förrän gubbarna var ute på skjutfältet och började sitt jävla bombardemang igen. Özet som hade lagt sig till ro, blev bryskt väckt och nu ännumer påverkad och började skaka och avsöndra stressmjäll. Jag själv blev oxå - säkert märkbart - stressad, tänkte att detta kan inte vara SANT - ska allt vi nu byggt upp, raseras pga av dom där sura gubbarna. Jag fick hjälp av folk runt bordet, att hålla koll på hur Özet reagerade, för att han inte skulle påverkas av just MIG. Efter ett tag satte han sig ner och jag tyckte det verkade som han accepterade situationen, även om han inte mös precis.
När det var dax för Tina med Theo att gå, passade jag på att haka på, tänkte att Özet kunde låta sig "smittas" av Theos lugn. Men om det var påverkan från Theo eller inte, vet jag inte - MEN något "flyktbeteende" visade Özet inte, när vi reste oss för att gå. Han snusade och kissade längst vägkanten precis som vanligt, medan det sköts - visserligen med klubbhuset som ljuddämpande skydd. Kan säga, att sällan har jag sett Özet så trött, för väl hemma så sov han hela kvällen igenom. Men det var en låååång dag, från 7.30 - ca16.00 inkl. den sista stundens bombardemang !
Hade nämligen hört några tjuriga gubbar från skytteklubben, klaga på att det var dubbelbokat på klubben. Och vems fel var det - inte kunde det väl ändå vara SSRK's fel ? Men vad som hände var, att så fort domarna från WT hade kommit in och elitens poäng hade kommit upp på anslagstavlan, bröt helvetet ut ... utan någon som helst förvarning. Ett stycke längre bort stod några gubbar och sköt på sina lerduvor och DET var väl helt OK, även om det smällde jäkligt HÖGT. Men att sen ytterligare en gubbe ställde sig, precis nedanför (20-25m) verandan vid klubbhuset där vi alla satt, många med sina hundar - inkl. Özet - då blev det ändå för mycket ! En del folk hade sina hundar i bilarna och började "springa" till bilarna för undsättning. Jag nonchalerade Özet, som blev märkbart stressad, men som ändå lyckades lugna sig och la sig ner efter ett tag. En stund senare slutade dom skjuta och lugnet la sig.
Gubbarna kom in till klubbhuset, med en attetyd och hållning som .... värsta tupparna .... medan vår prisutdelning fortsatte. Och vi hann inte mer än hämta andan förrän gubbarna var ute på skjutfältet och började sitt jävla bombardemang igen. Özet som hade lagt sig till ro, blev bryskt väckt och nu ännumer påverkad och började skaka och avsöndra stressmjäll. Jag själv blev oxå - säkert märkbart - stressad, tänkte att detta kan inte vara SANT - ska allt vi nu byggt upp, raseras pga av dom där sura gubbarna. Jag fick hjälp av folk runt bordet, att hålla koll på hur Özet reagerade, för att han inte skulle påverkas av just MIG. Efter ett tag satte han sig ner och jag tyckte det verkade som han accepterade situationen, även om han inte mös precis.
När det var dax för Tina med Theo att gå, passade jag på att haka på, tänkte att Özet kunde låta sig "smittas" av Theos lugn. Men om det var påverkan från Theo eller inte, vet jag inte - MEN något "flyktbeteende" visade Özet inte, när vi reste oss för att gå. Han snusade och kissade längst vägkanten precis som vanligt, medan det sköts - visserligen med klubbhuset som ljuddämpande skydd. Kan säga, att sällan har jag sett Özet så trött, för väl hemma så sov han hela kvällen igenom. Men det var en låååång dag, från 7.30 - ca16.00 inkl. den sista stundens bombardemang !
söndag 12 juni 2011
WT I SÄVE (Säve skjutbana)
Det finns bara en i hela världen som kan få upp mig ur sängen tidigt en söndagsmorgon = ÖZET ! Likt förra veckan, steg vi - Tommy och jag - i morse upp i ottan, skillnaden var bara att vi nu åkte åt var sitt håll – Tommy till golfbanan, Özet och jag till Säve, för WT.
Till skillnad mot förra veckans WT, delades vi nu in i 5 grupper, som gemensamt cirkulerade från den ena rutan/stationen till den andra. Özet & jag hade startnr 27 och vi fick även denna gången sällskap med Tina & Theo, som var några startnr framför (nr. 23). Och precis som förra veckan, var det skott på samtliga rutor, men till skillnad mot förra veckan fick jag nu INTE ”skrämselhicka” !
1:a – enkelmarkering i skogen vid en ”gärdsgård”.
2:a – två enkelmarkeringar (ganska korta) i skogen – varav att föraren skulle själv gå och hämta den sist kastade och sända hunden på den först kastade.
3:e – två enkelmarkeringar i skogen – varav den 1:a lite längre än den 2:a.
4:e – en enkelmarkering i vatten – en fyrkantig (15x15?) stenomgärdad pöl !
5:e – en enkelmarkering på en äng med högt gräs – omgärdat av skog på bägge sidor.
1:a – enkelmarkering i skogen vid en ”gärdsgård”.
Özet sprang ut och stannade nosade på nån fläck * en stund, innan han fortsatte och utförde vad han skulle. (resultat = 16)
2:a – två enkelmarkeringar - ganska korta, men täta (5-6m) - i skogen – varav att föraren skulle själv gå och hämta den sist kastade och sända hunden på den först kastade.Hörde att det pratades om att stationen var jättesvår och märkte att många misslyckades. Hundarna liksom drogs till området med den sist kastade dummyn, den som föraren hade hämtat.
Det var så ”trångt” att det inte gick att rikta hunden !!!
Stadgan brukar ju inte vara några som helst problem och var det inte nu heller. Istället för att rikta Özet, så satte jag fram mitt högerben, riktat mot målet och skickade honom. Funkade perfekt. Domaren tyckte det var skitsnyggt och att vi var bäst hittills, vilket också stod sig enda till slutet. På den rutan, fick vi högst poäng (resultat = 19) av alla i nkl. Och det ”suger” jag fortfarande på !
3:e – två enkelmarkeringar i skogen – varav den 1:a lite längre än den 2:a.
Den första - han sprang ut och ”snurrade och yrade” en stund. Jag trodde först han hade hittat den och började vissla, då han dröjde så … men han kom inte … och DÅ såg jag att han INTE hade hittat dummyn, utan fortsatte sitt sökande. Strax därpå hittade han den och återkom, dock med ett dåligt grepp, som gjorde att han tappade den strax före avlämning.
Den andra - han sprang ut, men fastnade vid nån doft * innan han återupptog arbetandet. Han hittade dummyn snart och återvände, åter med ett slarvigt grepp. (resultat = 8)
4:e – en enkelmarkering i vatten – en fyrkantig (15x15?) stenomgärdad pöl !
Jaktfot – som gick bra – en bit fram till ett litet berg, vilket vi skulle sända ifrån. Özet sprang inte rakt i, utan sprang utmed ”strandkanten” och ut på en liten ”bergsudde”. Därifrån gled han i och simmade ut till dummyn, för att återvända rakt in mot mig. Men på väg in såg jag att han hade spanat in skytten och därför gav jag ett litet ljud ifrån mig och han fortsatte sin kurs in mot mig. När han klev upp på land backade jag lite och lockade liiite uppmuntrande, för att han skulle undvika att släppa dummyn, vilket han tyvärr ändå gjorde, precis innan avlämning – men tog upp den igen. (resultat = 0) = surt :-( för jag fattade inte 0:an !
Jahaja ... NU när jag har fått en förklaring från domare Lena - tillikaså min kursinstruktör - känns det inte lika surt längre ... Hon sa nämligen: Du fick 0 poäng pga av att du lyfte Özet i nackskinnet INNAN han lämnat av dummyn. För övrigt gjorde både du och han ett bra jobb på min station. Nu får du i hemläxa över sommaren – att INTE ta i Özet om han strular vid avlämningarna ... Jag har tänk och tänkt, utan att ha något som helst minne av detta - men man gör ju mkt som man är omedveten om ...
5:e – en enkelmarkering på en äng med högt gräs – omgärdat av skog på bägge sidor.
Inledde med en bra jaktfotssträcka. Dummyn kastades in i en björkdunge med högt gräs. Inga större problem. Raskt ut och raskt in, förutom lite jonglering innan avlämning. (resultat =14)
* Vi var några hanhundsägare som var klart övertygade av att tävlingsområdet hade beträdits av någon löptik. Det var ett jäkla snusade och pressande av nosar hårt mot marken. Det dregglades och ”tuggades” fradga, för att sortera dofterna. Som tur var, var inte Özet särskilt påverkad av det i arbetet i rutorna … möjligen kanske i rutorna 1 och 3, för i båda dom rutorna ”fastnade” han så ögonen gick i kors, innan han kom på vad han igentligen höll på med.
Vill också nämna några ord om vad som hände under prisutdelningen, då skytteklubbens gubbar satte igång sitt jävla LERDUVESKYTTE, utan någon som helst förvarning. Mer att läsa finns i nästa inlägg - BOMBARDEMANGET I SÄVE !
Till skillnad mot förra veckans WT, delades vi nu in i 5 grupper, som gemensamt cirkulerade från den ena rutan/stationen till den andra. Özet & jag hade startnr 27 och vi fick även denna gången sällskap med Tina & Theo, som var några startnr framför (nr. 23). Och precis som förra veckan, var det skott på samtliga rutor, men till skillnad mot förra veckan fick jag nu INTE ”skrämselhicka” !
1:a – enkelmarkering i skogen vid en ”gärdsgård”.
2:a – två enkelmarkeringar (ganska korta) i skogen – varav att föraren skulle själv gå och hämta den sist kastade och sända hunden på den först kastade.
3:e – två enkelmarkeringar i skogen – varav den 1:a lite längre än den 2:a.
4:e – en enkelmarkering i vatten – en fyrkantig (15x15?) stenomgärdad pöl !
5:e – en enkelmarkering på en äng med högt gräs – omgärdat av skog på bägge sidor.
1:a – enkelmarkering i skogen vid en ”gärdsgård”.
Özet sprang ut och stannade nosade på nån fläck * en stund, innan han fortsatte och utförde vad han skulle. (resultat = 16)
2:a – två enkelmarkeringar - ganska korta, men täta (5-6m) - i skogen – varav att föraren skulle själv gå och hämta den sist kastade och sända hunden på den först kastade.Hörde att det pratades om att stationen var jättesvår och märkte att många misslyckades. Hundarna liksom drogs till området med den sist kastade dummyn, den som föraren hade hämtat.
Det var så ”trångt” att det inte gick att rikta hunden !!!
Stadgan brukar ju inte vara några som helst problem och var det inte nu heller. Istället för att rikta Özet, så satte jag fram mitt högerben, riktat mot målet och skickade honom. Funkade perfekt. Domaren tyckte det var skitsnyggt och att vi var bäst hittills, vilket också stod sig enda till slutet. På den rutan, fick vi högst poäng (resultat = 19) av alla i nkl. Och det ”suger” jag fortfarande på !
3:e – två enkelmarkeringar i skogen – varav den 1:a lite längre än den 2:a.
Den första - han sprang ut och ”snurrade och yrade” en stund. Jag trodde först han hade hittat den och började vissla, då han dröjde så … men han kom inte … och DÅ såg jag att han INTE hade hittat dummyn, utan fortsatte sitt sökande. Strax därpå hittade han den och återkom, dock med ett dåligt grepp, som gjorde att han tappade den strax före avlämning.
Den andra - han sprang ut, men fastnade vid nån doft * innan han återupptog arbetandet. Han hittade dummyn snart och återvände, åter med ett slarvigt grepp. (resultat = 8)
4:e – en enkelmarkering i vatten – en fyrkantig (15x15?) stenomgärdad pöl !
Jaktfot – som gick bra – en bit fram till ett litet berg, vilket vi skulle sända ifrån. Özet sprang inte rakt i, utan sprang utmed ”strandkanten” och ut på en liten ”bergsudde”. Därifrån gled han i och simmade ut till dummyn, för att återvända rakt in mot mig. Men på väg in såg jag att han hade spanat in skytten och därför gav jag ett litet ljud ifrån mig och han fortsatte sin kurs in mot mig. När han klev upp på land backade jag lite och lockade liiite uppmuntrande, för att han skulle undvika att släppa dummyn, vilket han tyvärr ändå gjorde, precis innan avlämning – men tog upp den igen. (resultat = 0) = surt :-( för jag fattade inte 0:an !
Jahaja ... NU när jag har fått en förklaring från domare Lena - tillikaså min kursinstruktör - känns det inte lika surt längre ... Hon sa nämligen: Du fick 0 poäng pga av att du lyfte Özet i nackskinnet INNAN han lämnat av dummyn. För övrigt gjorde både du och han ett bra jobb på min station. Nu får du i hemläxa över sommaren – att INTE ta i Özet om han strular vid avlämningarna ... Jag har tänk och tänkt, utan att ha något som helst minne av detta - men man gör ju mkt som man är omedveten om ...
5:e – en enkelmarkering på en äng med högt gräs – omgärdat av skog på bägge sidor.
Inledde med en bra jaktfotssträcka. Dummyn kastades in i en björkdunge med högt gräs. Inga större problem. Raskt ut och raskt in, förutom lite jonglering innan avlämning. (resultat =14)
* Vi var några hanhundsägare som var klart övertygade av att tävlingsområdet hade beträdits av någon löptik. Det var ett jäkla snusade och pressande av nosar hårt mot marken. Det dregglades och ”tuggades” fradga, för att sortera dofterna. Som tur var, var inte Özet särskilt påverkad av det i arbetet i rutorna … möjligen kanske i rutorna 1 och 3, för i båda dom rutorna ”fastnade” han så ögonen gick i kors, innan han kom på vad han igentligen höll på med.
Vill också nämna några ord om vad som hände under prisutdelningen, då skytteklubbens gubbar satte igång sitt jävla LERDUVESKYTTE, utan någon som helst förvarning. Mer att läsa finns i nästa inlägg - BOMBARDEMANGET I SÄVE !
torsdag 9 juni 2011
NÄRA SKJUTER INGEN HARE ...
... men såååååååååååå nära var vi ... 1 poäng från uppflytt på kvällens lydnadtävling !
Men trots detta, så känner jag mig nöjd - jag har ju mina delmål. Till skillnad mot WT't då jag hade Özets skottsäkerhet som mål - har jag som mål i detta fallet (lydn.) att han ska uppnå en trygghet på platsen, vilket inte var fallet ikväll. MEN jag är glad att han, trots lite pip och gäsp låg kvar. Det går frammåt ... på det igen ! Jag känner att jag vill ha GOD marginal inför uppflyttning - inte bara strax över uppflyttningspoängen.
Som sagt, på det igen.
Eftersom det hade regnat ymnigt under HELA dagen, hade jag redan mitt på dan, börjat tveka om jag skulle starta eller ej. Och med höstens misslyckade besök på Kallebäck i minnet - då Özet blev så "låg" - blev jag inte mer övertygad precis. Hhumm ... tänk om Özet (oxå) skulle ha med sig den negativa minnesbilden. Vi hade alltså inte varit på Kallebäck sen den gången i höstas.
Men hur som haver, så stod jag där trots allt, inför lottdragningen (startordningen). Jag lyckades dra nummer 3, vilket var "perfekt" !
Platsliggandet inleddes och jag höll på att ramla baklänges, när tävlingsledaren började "kommendera" - så högljutt och (gammaldags) militärisk. Özet hade helt klart för sig att det var BUDFÖRING som gällde ... för jag såg hur focuserad han var på tävl.ledaren och när han kommenderade "lägg hundarna" ... så ryckte Özet till, men satt som TUR var kvar och jag kunde lägga honom.
I "Özets grupp" verkade det som de tryggaste hundarna låg - vilken tur för oss - för alla låg kvar ! Det var bara vi som fick avdrag och då för Özets liiiiiilla pipande. Men visst han VAR orolig - han pep, gäspade och vägde över en gång.
Tandvisningen var jag denna gången säker på, vilket också visade sig stämma. Det gick utmärkt.
Linförigheten inleddes med att Özet (i vanlig ordning=på tävl.) inte var riktigt focusead. Jag gjorde några DK för att få honom att skärpa till sig, vilket han oxå gjorde efter halva momentet, då han gick kanonbra.
Läggandet tyckte jag gick utmärkt, men inte domaren !
Inkallningen GICK utmärkt beviserligen.
Ståendet tog han nått/några steg, säkert lite osäker efter mitt kraxande till kommando !!!
Apporteringen var jag tvungen att säga "vänta" och sen har vi ju hans "lätta" tuggande !
Hoppet PERFEKT (oxå) uppenbarligen.
Sedan var det en lååååååååååååååååång väntan innan prisutdelningen, eftersom vi väntade in ALLA klasser. Under tiden vi stod och kollade på de sista ekipagen i eliten, höll vi på att bli uppätna av om små irriterande knotten. Özet hade jag redan satt i bilen så han skulle slippa bli sönderbiten.
SAMMANFATTNING
Platsliggande 7
Tandvisning 10
Linförighet 6½
Läggande 8
Inkallning 10
Ställande 7
Apportering 7
Hoppet 10
Helhet 8
s:a 159 (2:a pris)
Men trots detta, så känner jag mig nöjd - jag har ju mina delmål. Till skillnad mot WT't då jag hade Özets skottsäkerhet som mål - har jag som mål i detta fallet (lydn.) att han ska uppnå en trygghet på platsen, vilket inte var fallet ikväll. MEN jag är glad att han, trots lite pip och gäsp låg kvar. Det går frammåt ... på det igen ! Jag känner att jag vill ha GOD marginal inför uppflyttning - inte bara strax över uppflyttningspoängen.
Som sagt, på det igen.
Eftersom det hade regnat ymnigt under HELA dagen, hade jag redan mitt på dan, börjat tveka om jag skulle starta eller ej. Och med höstens misslyckade besök på Kallebäck i minnet - då Özet blev så "låg" - blev jag inte mer övertygad precis. Hhumm ... tänk om Özet (oxå) skulle ha med sig den negativa minnesbilden. Vi hade alltså inte varit på Kallebäck sen den gången i höstas.
Men hur som haver, så stod jag där trots allt, inför lottdragningen (startordningen). Jag lyckades dra nummer 3, vilket var "perfekt" !
Platsliggandet inleddes och jag höll på att ramla baklänges, när tävlingsledaren började "kommendera" - så högljutt och (gammaldags) militärisk. Özet hade helt klart för sig att det var BUDFÖRING som gällde ... för jag såg hur focuserad han var på tävl.ledaren och när han kommenderade "lägg hundarna" ... så ryckte Özet till, men satt som TUR var kvar och jag kunde lägga honom.
I "Özets grupp" verkade det som de tryggaste hundarna låg - vilken tur för oss - för alla låg kvar ! Det var bara vi som fick avdrag och då för Özets liiiiiilla pipande. Men visst han VAR orolig - han pep, gäspade och vägde över en gång.
Tandvisningen var jag denna gången säker på, vilket också visade sig stämma. Det gick utmärkt.
Linförigheten inleddes med att Özet (i vanlig ordning=på tävl.) inte var riktigt focusead. Jag gjorde några DK för att få honom att skärpa till sig, vilket han oxå gjorde efter halva momentet, då han gick kanonbra.
Läggandet tyckte jag gick utmärkt, men inte domaren !
Inkallningen GICK utmärkt beviserligen.
Ståendet tog han nått/några steg, säkert lite osäker efter mitt kraxande till kommando !!!
Apporteringen var jag tvungen att säga "vänta" och sen har vi ju hans "lätta" tuggande !
Hoppet PERFEKT (oxå) uppenbarligen.
Sedan var det en lååååååååååååååååång väntan innan prisutdelningen, eftersom vi väntade in ALLA klasser. Under tiden vi stod och kollade på de sista ekipagen i eliten, höll vi på att bli uppätna av om små irriterande knotten. Özet hade jag redan satt i bilen så han skulle slippa bli sönderbiten.
SAMMANFATTNING
Platsliggande 7
Tandvisning 10
Linförighet 6½
Läggande 8
Inkallning 10
Ställande 7
Apportering 7
Hoppet 10
Helhet 8
s:a 159 (2:a pris)
tisdag 7 juni 2011
JAKTKURS - WT - LENA & MARIA - 5
Var ikväll i Starrkärr, på vårens sista gång på jaktkursen för Lena och Maria.
# Markering i dike
# Linjetag med flera utlagda dummys
# Walk-Up med skott, fick därmed bekräftelse på att Özet nu är skottfast
# Markering i dike
# Linjetag med flera utlagda dummys
# Walk-Up med skott, fick därmed bekräftelse på att Özet nu är skottfast
måndag 6 juni 2011
WT I BORÅS/SEXDREGA
Här följer ett uttömmande inlägg som vanligt, från dagens WT-premiär.
Tidigt i ottan (runt 05.00) pillrade vi oss upp, för att komma i tid till samlingen inför dagens WT i Borås/Sexdrega. Väl framme, såg vi några – domare/funktionärer – som öppnade en bom, vi följde deras exempel och parkerade bilen längst vägkanten. Tog ut Özet för en liten rastning, hejade på folk som efterhand anslöt och också rastade sina hundar. Men det var inte förrän efter en stund som jag hajade till och förstod att …
- Tommy lille, jag tror jag har sagt fel tid – vi har kommit en hel timme för TIDIGT – därav att det fortfarande bara är domare/funktionärer som har kommit …
- Gääääsp, sa Tommy och öppnade kaffetermosen …
Men tillslut var det då dags för samling och genomgång av dagens tävling. Som vanligt 5 stationer – men med enbart markeringar – både vatten och land – MED skott i samtliga rutor/stationer – i SAMTLIGA - jag fick lite ”skrämselhicka” måste jag erkänna …
1:a – enkelmarkering i vatten
2:a – två enkelmarkeringar i vatten
3:e – enkelmarkering på land – över ett jättedjupt och brant dike
4:e – två enkelmarkeringar – den ena dold, i vatten – den andra synlig, ganska kort, på land
5:e – två enkelmarkeringar på land
Vi hade startnr. 33, men kände mig trygg bakom 32:an, Tina (nybliven FB-vän) med sin duktiga (om det inte varit för knallandet) Theo-tollare och hennes kompis, Elenor med sin tollare Texas (ökl) som var både ett enormt stöd och trevligt sällskap.
Medan vi satt och väntade på att 1:a start skulle komma iväg, började det ”provskjutas” nere vid sjön. Özet reagerade och blev orolig och började darra och flämta och avsöndra stressmjäll. Vi nonchalerade och ”låssades som det regnade” (ha ha – det var ju riktigt roligt skrivet, för det var ju just det vi innerligt hoppades på att det INTE skulle börja göra, mörkt och hotfullt som det såg ut just då). Där satt vi och Özet darrade mer och mer … vi pratade om hur vi skulle göra – åka därifrån eller … ??? Hur som helst, beslutade jag mig för att ge det en chans – vi började följa ”strömmen” av ekipage ner mot sjön. Han gick jaktfot som om han aldrig gjort annat – började slappna av och när vi kom fram till sjön hade han nästan lugnat sig helt och hållet ! Satt där och väntade på vår tur, medan vi pratade med de andra runt omkring och hade trevligt.
1:a – enkelmark. i vatten
När det till slut blev vår tur, klev vi fram till ”emottagaren” och kopplade loss, för att fortsätta fram till domaren. Özet hur cool (flitigt använt uttryck, men passande) som helst.
Konstaterade genast att det var en lång transp.sträcka till vattnet - vilket det f.ö. var på ALLA vattenmarkeringarna – och det har vi aldrig tränat på (men tänker jag ändra på). Strandkanten var väl igentligen inte nåt större problem – men Özetgossen tyckte annorlunda – vände sig om och sa : men matte, här MÅSTE jag ju ha mina sjöstövlar ! Jag försökte med några UUUUT, utan att lyckas – jag kallade tillbaka (resultat = 0) och skickade på linjetag – och då minsann, plums i och tillbaka – dock med släpp vid vattenskakn.
2:a – två enkelmarkeringar i vatten
Nu gick det betydligt bättre, särskilt vid andra markeringen, då han nästan ”kastade” – på sitt sätt - sig i. Även här ett litet släpp, för att skaka sig ! (resultat = 14)
3:e – enkelmarkering på land – över ett jättedjupt och brant dike
Sprang ut, men hade väldigt svårt för att samla mod för att ta sig över (såg ju inte själv riktigt hur det såg ut) – Matte, du kan inte mena allvar att det ska gå att komma över här ! Efter en liten utflykt, på jakt efter en bra övergång, fann han plötsligt en ryggsäck (domarens) stående mitt i skogen – bara sådär !!! Jag kallade in och sände igen (resultat = 0) Efter mkt om och men kom han till slut över och för att göra historien liiiiite kortare, så kallade jag in honom efter att han yrat omkring och på väg in sprang han rätt på dummyn. Och med dummyn i högsta hugg var han åter på väg att försöka bemästra det ”hiskeliga” diket. Jag manade på – han kämpade verkligen och kom efter mkt möda till slut över, för leverans. Precis när jag ”pustade ut” och pratade med domaren, smet Özet iväg till ryggan och tog för sig av den framdukade halva kanelbullen som låg där så käckt. Han mumlade i efterhand något om självbelöning !
4:e – två enkelmarkeringar – den ena dold, i vatten – den andra synlig, ganska kort, på land
Oj, så himla svårt, tänkte jag, när jag såg – eller rättare sagt INTE såg, varken skytt eller kastare. Men skottet gick och sen hördes ett plums. Jag skickade och Özet sprang fram till vattnet och ”smög i” på ”Özetvis” - simmade ut och kom in för lev. Som vanl. med ett släpp för skakning.
Gick fram ett par meter till ett nytt ställe att sända ifrån. Skott – kast, som visserligen inte var så långt, men som hamnade bland en massa små buskträd. Efter en stund, la jag på en närsökssignal för att hjälpa honom. Han hittade den och kom för levererans. (resultat = 14)
5:e – två enkelmarkeringar på land
Nu var Özet TRÖTT ! Vid den första mark. virrade han omkring och när kastaren – en bit därifrån – satte sig på huk för att kolla i sin rygga, ville Özet kolla om det kanske fanns ytterligare en bulle att norpa. När jag såsmåningom lyckades få Özet tillbaka till området för att fortsätta sitt sökande !!! – gav han upp och återvände i rask takt till mig. (resultat = 0)
Fick ändå träna på en markering till. Han sprang ut och fastnade direkt, ca 2 meter brevid nedslaget och nosade intensivt på en fläck. Jag gick direkt ut för att hämta Özet och plocka upp dummyn SJÄLV, vilket han inte hade några som helst invändningar mot. ÖZET TRÖTT, JAG TRÖTT, men så NÖJD !
Tack och hej !
Tidigt i ottan (runt 05.00) pillrade vi oss upp, för att komma i tid till samlingen inför dagens WT i Borås/Sexdrega. Väl framme, såg vi några – domare/funktionärer – som öppnade en bom, vi följde deras exempel och parkerade bilen längst vägkanten. Tog ut Özet för en liten rastning, hejade på folk som efterhand anslöt och också rastade sina hundar. Men det var inte förrän efter en stund som jag hajade till och förstod att …
- Tommy lille, jag tror jag har sagt fel tid – vi har kommit en hel timme för TIDIGT – därav att det fortfarande bara är domare/funktionärer som har kommit …
- Gääääsp, sa Tommy och öppnade kaffetermosen …
Men tillslut var det då dags för samling och genomgång av dagens tävling. Som vanligt 5 stationer – men med enbart markeringar – både vatten och land – MED skott i samtliga rutor/stationer – i SAMTLIGA - jag fick lite ”skrämselhicka” måste jag erkänna …
1:a – enkelmarkering i vatten
2:a – två enkelmarkeringar i vatten
3:e – enkelmarkering på land – över ett jättedjupt och brant dike
4:e – två enkelmarkeringar – den ena dold, i vatten – den andra synlig, ganska kort, på land
5:e – två enkelmarkeringar på land
Vi hade startnr. 33, men kände mig trygg bakom 32:an, Tina (nybliven FB-vän) med sin duktiga (om det inte varit för knallandet) Theo-tollare och hennes kompis, Elenor med sin tollare Texas (ökl) som var både ett enormt stöd och trevligt sällskap.
Medan vi satt och väntade på att 1:a start skulle komma iväg, började det ”provskjutas” nere vid sjön. Özet reagerade och blev orolig och började darra och flämta och avsöndra stressmjäll. Vi nonchalerade och ”låssades som det regnade” (ha ha – det var ju riktigt roligt skrivet, för det var ju just det vi innerligt hoppades på att det INTE skulle börja göra, mörkt och hotfullt som det såg ut just då). Där satt vi och Özet darrade mer och mer … vi pratade om hur vi skulle göra – åka därifrån eller … ??? Hur som helst, beslutade jag mig för att ge det en chans – vi började följa ”strömmen” av ekipage ner mot sjön. Han gick jaktfot som om han aldrig gjort annat – började slappna av och när vi kom fram till sjön hade han nästan lugnat sig helt och hållet ! Satt där och väntade på vår tur, medan vi pratade med de andra runt omkring och hade trevligt.
1:a – enkelmark. i vatten
När det till slut blev vår tur, klev vi fram till ”emottagaren” och kopplade loss, för att fortsätta fram till domaren. Özet hur cool (flitigt använt uttryck, men passande) som helst.
Konstaterade genast att det var en lång transp.sträcka till vattnet - vilket det f.ö. var på ALLA vattenmarkeringarna – och det har vi aldrig tränat på (men tänker jag ändra på). Strandkanten var väl igentligen inte nåt större problem – men Özetgossen tyckte annorlunda – vände sig om och sa : men matte, här MÅSTE jag ju ha mina sjöstövlar ! Jag försökte med några UUUUT, utan att lyckas – jag kallade tillbaka (resultat = 0) och skickade på linjetag – och då minsann, plums i och tillbaka – dock med släpp vid vattenskakn.
2:a – två enkelmarkeringar i vatten
Nu gick det betydligt bättre, särskilt vid andra markeringen, då han nästan ”kastade” – på sitt sätt - sig i. Även här ett litet släpp, för att skaka sig ! (resultat = 14)
3:e – enkelmarkering på land – över ett jättedjupt och brant dike
Sprang ut, men hade väldigt svårt för att samla mod för att ta sig över (såg ju inte själv riktigt hur det såg ut) – Matte, du kan inte mena allvar att det ska gå att komma över här ! Efter en liten utflykt, på jakt efter en bra övergång, fann han plötsligt en ryggsäck (domarens) stående mitt i skogen – bara sådär !!! Jag kallade in och sände igen (resultat = 0) Efter mkt om och men kom han till slut över och för att göra historien liiiiite kortare, så kallade jag in honom efter att han yrat omkring och på väg in sprang han rätt på dummyn. Och med dummyn i högsta hugg var han åter på väg att försöka bemästra det ”hiskeliga” diket. Jag manade på – han kämpade verkligen och kom efter mkt möda till slut över, för leverans. Precis när jag ”pustade ut” och pratade med domaren, smet Özet iväg till ryggan och tog för sig av den framdukade halva kanelbullen som låg där så käckt. Han mumlade i efterhand något om självbelöning !
4:e – två enkelmarkeringar – den ena dold, i vatten – den andra synlig, ganska kort, på land
Oj, så himla svårt, tänkte jag, när jag såg – eller rättare sagt INTE såg, varken skytt eller kastare. Men skottet gick och sen hördes ett plums. Jag skickade och Özet sprang fram till vattnet och ”smög i” på ”Özetvis” - simmade ut och kom in för lev. Som vanl. med ett släpp för skakning.
Gick fram ett par meter till ett nytt ställe att sända ifrån. Skott – kast, som visserligen inte var så långt, men som hamnade bland en massa små buskträd. Efter en stund, la jag på en närsökssignal för att hjälpa honom. Han hittade den och kom för levererans. (resultat = 14)
5:e – två enkelmarkeringar på land
Nu var Özet TRÖTT ! Vid den första mark. virrade han omkring och när kastaren – en bit därifrån – satte sig på huk för att kolla i sin rygga, ville Özet kolla om det kanske fanns ytterligare en bulle att norpa. När jag såsmåningom lyckades få Özet tillbaka till området för att fortsätta sitt sökande !!! – gav han upp och återvände i rask takt till mig. (resultat = 0)
Fick ändå träna på en markering till. Han sprang ut och fastnade direkt, ca 2 meter brevid nedslaget och nosade intensivt på en fläck. Jag gick direkt ut för att hämta Özet och plocka upp dummyn SJÄLV, vilket han inte hade några som helst invändningar mot. ÖZET TRÖTT, JAG TRÖTT, men så NÖJD !
Tack och hej !
onsdag 1 juni 2011
LYDNADSKURS 10:E - LBK
Ikväll var det stort manfall på sista lydnadskursen på Lerum. Men den lilla samlingen på fyra ekipage var naggande god.
Özet och jag tog oss en liten runda i skogen runt klubbens omgivningar, som "uppvärmning". Sedan fortsatte vi med en stunds lydnadsuppvärmning, innan vi vår lilla avslutningstävling inledde.
Ang. linförigheten, märker jag att Özet "tappar" och blir ofocuserad såfort det blir allvar och uppstramat. Följer följsamt och glatt med MELLAN momenten !!! Men sammanfattningsvis, är det som vanligt fotgåendet och platsliggandet som är "bekymret". Jobbar vidare på att försöka hitta bästa förberedelserna inför STARTEN - så att han ska komma in på plan glad och "taggad". Måste ändå nämna att Özet fick en "12:a" på tandvisningen, med tanke på hur han har utvecklats - från stundsboll, till trygg stillasittande kille. Det är "bara" i platsliggandet som han, växlande är otrygg och ibland - den senaste tiden - agerar "snusmumrik" och har myror i brallan.
Özet och jag tog oss en liten runda i skogen runt klubbens omgivningar, som "uppvärmning". Sedan fortsatte vi med en stunds lydnadsuppvärmning, innan vi vår lilla avslutningstävling inledde.
Ang. linförigheten, märker jag att Özet "tappar" och blir ofocuserad såfort det blir allvar och uppstramat. Följer följsamt och glatt med MELLAN momenten !!! Men sammanfattningsvis, är det som vanligt fotgåendet och platsliggandet som är "bekymret". Jobbar vidare på att försöka hitta bästa förberedelserna inför STARTEN - så att han ska komma in på plan glad och "taggad". Måste ändå nämna att Özet fick en "12:a" på tandvisningen, med tanke på hur han har utvecklats - från stundsboll, till trygg stillasittande kille. Det är "bara" i platsliggandet som han, växlande är otrygg och ibland - den senaste tiden - agerar "snusmumrik" och har myror i brallan.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)