Idag var det dax höstens sista coachingtillfälle för Monica H. Lyckliga var vi när veckans väderprognos stämde, den som lovat fint väder efter veckans eviga regnande. Inledningsvis var det tät dimma som låg över fälten, men som "brändes" upp av solen och efter ett tag var dimman helt borta.
Idag, fick Semla följa med istället för Rejs, som har fått köra alla coachingtillfällena tidigare, då Semla ju har gått kurs på hemmaklubben (pbk). Främsta orsaken var att jag kände att jag behövde få fortsatt hjälp med hur jag ska gå vidare i apporteringen och jag var så himla nöjd efter dagens pass, både med apporteringen och följsamheten, som var mitt o Semlas tema för dagen.
Apportering som "huvudmoment" och följsamhet som "mellanmoment".
Började med hakan i handen ett antal gånger, gick vidare till att kasta apporten.
Följsamheten :
Eftersom hon har en tendens att ligga före i position, så körde vi vänstervarv i cirkel.
- gå i vänstervarv i cirkel, gå direkt över på en kort raka och fortsätt sedan in i vä.varv i cirkel igen.
Apporteringen :
Inled några ggr med hakan i handen, för att övergå med att kasta apporten ...
Jag ska vid apporteringskasten :
- hålla mig i rörelse
- belöna bara hon tatchar handen ...
- kasta apporten LÅNGT
- kasta apporten mellan mig och "hjälpare", som trigger ...
- var vaksam och försiktig med mina kroppssignaler (när jag blir frustrerad/besviken)
Hon är superkänslig och går lätt ner sig när hon inte fattar och vad jag vill ...
M. förklarade att raser av vinthundstyp har svårt för apporteringar - det ligger inte i deras natur ...
*
Hittade en beskrivning på tempramentet på nätet om just hundar av vinthundstyp - även om det förstås finns undantag gällande Semla, så stämmer det mesta VÄLDIGT bra på Semla ...
Om vinthundstemperamentet!
Tokspringa och vara överlycklig bara av att få rusa runt: Extremt typiskt vinthund.
Ointresserad av att vara ute: Dåligt väder? Vinthundar gillar inte dåligt väder :p Men de brukar sällan vara "Åh, jag vill ut, jag vill ut, jag vill UT!". De är mer "okay, vi går ut. Fine... JA, får jag SPRINGA?!" Inte heller helt ovanligt att de är "ojämna". Visst gillar de att springa, men precis som människor så gillar de att ta det lugnt då och då.
Inkallning: Jobba på den! En vinthund har jaktinstinkt och självständighet som gör att inkallningen inte alltid fungerar bra och precis som du säger så "lever de lite i sin egna värld" om någonting är mer intressant än matte och husse. Uppmuntra, beröm när hunden kommer. Ropa inte i evigheter om du vet att hunden inte kommer att komma. Ropa om du vet att hon kommer och beröm massvis. Prova också att "gömma dig" eller börja gå ifrån hunden. Ser den dig någolunda som sin flock så kommer den då.
Signalkänslig för både kroppspråk och ljud: Väldigt typiskt vinthund. Framförallt kroppsspråk är vinthundar rena experter på att läsa av, röstläge också.
Nosarbete och apportering: Ligger inte i vinthundens natur att vara det minsta intresserad av sådant. En vinthund heter på engelska "Sight hound". De jagar med ögonen och letar inte upp något att jaga med hjälp av nosen (sloughi är undantaget). Vill du aktivera hunden mentalt så visst GÅR det att göra med näsa och mun, men en vinthund använder hellre ben och ögon. Kanske du skulle testa agility med hunden?
En vinthund är väldigt lätt att ha. "Lite" kel och kontakt med närmaste familjen, promenader och få springa någon gång i veckan och en vinthund mår bra.
Vissa vinthundar gillar när det händer saker och ting, är lite mer "på" när det gäller mental träning, men det är mer undantag än regel och ingenting som bör ses som "så är en vinthund".
Vinthundar är divor. Självständiga divor som gillar när det är rent och lugnt. De ska vara avhållsamma mot främmande människor, ingenting som "älskar allt och alla", men närmsta familjen(flocken) är de väldigt tillgivna mot. De ska hålla sig på sin kant, men absolut inte vara rädda, bara ointresserade. Precis som du redan skrivit så känner de inget stort behov av att spåra eller apportera. De vill använda synen och benen och det gör de bra.
