VATTENTRÄNING ALÁ JESPER

Dagens vattenträning …
Vid en välkänd tjärn (Åkersjön), men längst ett stycke OKÄND strandkant, vältrar sig ett stycke hund ut i vattnet, vid första markeringen. Samma stycke hund häver sig upp o lev. i hand, med en knäböjande (tips av Jesper, The Master) matte.

Den lilla röda hunden vältrar sig i även andra gången, nu med/på något längre avstånd och lämnar även nu av i hand innan skakning, matten fortf. sittande på huk, medan hon tänker på The Master, från Fegen och känner den tänkta tejpen över munnen …

Ekipaget avancerar till ytterligare 3 nya igångar, med samma beteendemönster från den lilla röda hunden. Matten är nöjd, men ändå något skeptisk, då miljön vid varje igång - som mest består av gräs och pors - är ganska lik och inte är så skiftande …

Matten planerar och försöker memorera nya platser för bättre och varierande igångar …

Matten och den lilla röda hunden körde på hemvägen, även en av stoppsignalsövn. som The Master hade visat i Fegen. Inledde med stoppsign. i ”fotposition” och avancerade sen vidare … gick ju för tusan strålande … även om den röda gossen inte satte sig efter signalen …

FEGEN

Oj vilken vecka det blev ….

Vad som började med en rapport lång som en roman, har nu kortats ner till ett mindre format ...  tja, vad ska man säga ... informationsblad !

Özet & jag har varit i Fegen (v.30 mån.-fre../lör.) och vem kunde ana att vi skulle ha den turen att pricka in den allra sista Fegenveckan. Det skulle visa sig att ryktena som cirkulerade i slutet av veckan var sanna – nämligen att denna storslagna vecka, fullsmockad med aktiviteter – kursverksamhet, lekar, samkväm och dessa fantastiska måltider – skulle läggas ner. Att sen veckan skulle bli över all förväntan var ju ännu en bonus. Med superbra instruktörer - jag fick ju visserligen bara (inte så bara) bekanta mig med en (Jesper Funch Jensen) av dom, trevliga deltagare, det fantastiska ”köksteamet” och sist men inte minst, att få vistas i dessa vackra omgivningar i ett vädret som visade sig från sin allra ljuvligaste sida (inte det mest ultimata hundträningsvädret dock) gjorde att jag kommer leva länge på denna vecka.

En hel veckas kursande i kombination med värme, löptikar och hundslagsmål blev för mycket för lille Özet, som lät sig påverkas på ett negativt sätt. Han kände sig alltmer obekväm och var stundtals (mestadeles) splittrad och avvek (omvänt beteende) från sina igentliga uppgifter. MEN det allra bästa var att jag fick en massa tydliga påpekanden bl.a. att jag har "tjôtat" hål i skallen på Özet och att vi därmed har kommit i nån form av "konflikt". Ska nu backa i träningen och agera med SMÅ medel och framför allt hålla TYST - kan ju alltid ta till paketet tejprullar jag blev erbjuden - för att åter bygga upp lille Özets förtroende igen.

Vårt boende (rum) bestod av 4 representanter av retrievers - kompisarna, Kia & Razzel (golden-en av grabbarna guld) och Pia & Bonus (flatt), men även nya bekantskapen Lotta & Peggy (labbe) som f.ö blev årets Fegenmästare - den bästa och trevligaste mästaren man kan tänka sig. Özets tidigare separationsångest, tycktes vara som bortblåst. Jag kunde nu lämna honom tillsammans med de andra hundarna - dock separerade från varandra - under div. måltider och kvällsaktiviteter, som bestod i allt från frågesport till blindbock.







Lite om respektive dags hundträning ….

MÅNDAG
Startade tidigt (ca 06.00) från GBG och var framme 1½ timme senare. Medan vi väntade på lunchen och därefter att vår eftermiddagsgrupp (samma tid gällde hela veckan) skulle samlas, gjorde vi oss hemmastadda och bekantade oss med omgivningarna. Efter den goda lunchen var vi på väg till samlingsplatsen för att träffa ”coachen” – Jesper – och de övrigare deltagarna.

Gruppen bestod av 3 flattar, 2 golden, 1 labbe o lille Özet = alla hanar. Vi startade med enkel jaktlydnad vilken slutade med kaosartat slagsmål mellan 2 av flattarna (ej Bonus). Genast gick Jesper - som hade stark pondus - in och styrde upp, med både handfasta och konkreta råd. Jag märkte redan här att Özet blev illa berörd av slagsmålet, vilket han senare i veckan tyvärr skulle få uppleva mer av.

 Markeringar
Gruppen fortsatte med jaktfot till området där det blev markeringar. Stod på rad och en hund i taget skickades.  Özet & jag blev ”ordinerade” passivitet, pga att Özet hade börjat pipa något. Backade tillbaka och slog oss ner vid ryggsäcken och när Özet tystnat klev vi tillbaka in i ledet MED ryggan – forfarande passiva. När Özet suttit/legat tyst en lång stund, fick han hämta en och annan markering, med blandat resultat. Kan inte säga att han var superladdad precis. EN av förklaringarna kan ha varit att han påverkades av att flattarna återigen hade drabbats samman ett flertal gånger, medan Jesper ”rev” sitt hår av frustration. Jesper försökte nämligen med alla medel få flattarnas mattar att bättra på sin inställning, hållning  och reaktion, med blandat resultat.

 Sök
Efter fika förflyttade vi oss för att köra sök. 2 typer av utläggningar – i hästskoform resp. zig zag. Skulle särskilt tänka på att lägga dummysarna så hundarna INTE fick vittring på tillbaka vägen. För egen del fick jag råd att inte tjafsa och krångla (har hört det för ut !!!) efter avlämningarna, utan att skicka ut honom direkt, så han inte tappar tempo, tillskillnad mot Pia med Bonus som skulle göra precis tvärtom, eftersom Bonus racar som värsta torpeden.  

Som avslutning blev det åter markeringar och vid det laget var Özet så trött att ögonen gick i kors och resultatet blev där efter.

TISDAG
Startade åter med jaktfot och återigen blev det oroligt och gruffande i ledet. Ska kanske tillägga att Jesper, efter gårdagens kursomgång tog sig an de två flattarna och fick dom till att "acceptera" varandra. MEN det visade ju sig bara vara under Jespers – The Master’s – ledning, för den mest dominanta flatten ”var inte riktigt färdig” än, utan fortsatte att utmana efter hand ...

Efter jaktlydn. fortsatte vi med en övning bestående av 4 stationer – markering, sök (i hästskoform), sök (i zig-zag) och linjetag. Hundarna fick jobba 2/2 … förutom Özet & jag som körde ensamma, pga av det ojämna deltagarantalet. Kändes tryggt, med tanke på flattarnas framfart. Meningen med övningen, var att vi skulle få störning och ev. dragning från ”grannstationerna”. En station i taget körde sin övning, efter fika blev det ytterligare en omgång.

Özets stationer :
 Linjetag – 2 dummys med ca 10m mellanrum – no problem … tror dessa linjetagen var det bästa Özet presterade på hela veckan (ha ha) … vad ska man säga ?

Foto : Elisabeth Christensén

 Båda söken (zigzag/hästsko) – gick helt ok !
 Markeringar – tja, bättre markeringar har man ju sett Özet göra. Vid omgång två, fastnade Özet vid nån pissefläck (löp?) och rubbade inte nosen därifrån, förrän jag stegade ut på den vattensjuka ”ängen” och hämtade honom. Vattnet och leran steg över och in i mina skor och VITA strumpor - ha ha - men vad gör man inte när ilskan och adrenalinet pumpar ...

Efter att ha resonerat med Jesper om att Özet är ”förarvek” och agerar med s.k. omvänt beteende, testade vi med att Jesper kastade flera korta (ca20m) markeringar, för att Jesper ville titta närmare på Özet o mitt samarbete. Helt ok tyckte han ! Men det var HÄR som han började påpeka och ”tjata” (ha ha) på MITT TJATANDE på ”stackars” Özet, som bara blir osäker och förvirrad av mitt tjat. Menade också att jag skulle sätta mig på huk vid avlämningarna, för att verka mindre ”hotfull” och Özet skulle känna sig mer ”bekväm” – vilket senare skulle visa sig vara väldigt effektivt.

Vi diskuterade också om mina funderingar kring Özets pipande – att jag inte visste/vet av vilken orsak han piper. Är det av förväntan, tristess eller frustration … ELLER kanske snarare en kombination ? Jesper förstod min tanke och menade att det ju är svårt att veta - men troligen en kombination.

ONSDAG
Efter den inledande jaktlydnaden med bl.a. fotgående fram till övningsområdet, bestod första delen av dagens schema av dirigeringar/stoppsignal och den avslutande delen vattenmarkeringar.

 Linjetag/stoppsignal
Började med att skicka på ett ”vanligt” linjetag (grusväg) fortsatte därefter med ännu ett linjetag i samma riktning, men nu UTAN att det låg en dummy där – blåste stoppsign. efter halva (eller helst ännu tidigare) sträckan – när hunden stannade och vände sig om, kastades det en dummy där den första hade hämtats –  hunden skickades "ut". Özet tog det ”vanliga” linjetaget på bästa sett – medan linjetaget med tillägg av stoppsignalen var lite svårare – behövde blåsa ytterligare en gång + hans namn …

 Dirigering/stoppsignal
Sen bytte vi område och fortsatte vi med dirigeringar. Ett ekipage ur gruppen (Hasse&Ninjo?) körde först övningen "klockan" - med hunden sittande mitt i mot föraren – med en dummy utlagd till höger resp. vänster, här med träd som ref.pkt. Dummy kastades bakom/över hunden (variera/alternera mellan att kasta och lägga ut dummyn) – därefter skickades hunden ut, alt. skickades mot de redan utlagda hö./vä. Avvakta för att se åt vilket håll hunden vill, för att skicka åt motsats håll …

När sedan Jesper sa att han ville köra ett ”experiment”, anmälde jag Özet & mig som frivilliga - sagt och gjort ! Mycket efterklokt kände jag att det inte inte blev det mest ultimata för stackars Özet, som blev "brutalt" uppryckt från allra djupaste slummer. Hur som haver, så gick "exprimentet" ut på att vidareutveckla den redan påbörjade "klockan", men nu med linjetagsskick, med efterföljande stoppsignal och dirigering åt höger alt. vänster eller ut ...

 Vatten
Efter fikat vandrade vi iväg ett stycke för att köra vattenmarkeringar, vilka var på ca 30-40 meter i nedförslut mot vattnet. Medan alla hundarna ”dundrade” ner och tog sig an sina markeringar mer eller mindre bra, tvärstannade Özet vid vattnet och vågade inte gå i - Ojdå ... hhummm, HÄR har jag aldrig tidigare gått i, sa Özet ! Kia och Razzel kallades fram, som "draghjälp" och körde några apporteringar, för att locka och väcka Özets intresse. Och visst var han intresserad ... men efter att Jesper kastat ut den ena dummyn efter den andra till Özet, vågade han sig ändå inte ut i vattnet ... Razzel skickades ut igen och Özet försökte då istället norpa dummysarna ur hans mun, när Razzel klev upp ur vattnet - tur att han är den han är. Och därmed "övergav" Jesper oss, men lovade att hjälpa mig/oss innan dagens slut. Vi steg åt sidan medan de andra fortsatte att köra.

Efter vattenapporteringen, tog Jesper sig an de två flattarna igen och när han röt med barsk röst när den mest dominante flatten protesterade, visade Özet med all tydlighet vad han tyckte - usch, detta var jobbigt och obehagligt, bäst att "hoppa" in bakom mattes ben och ta skydd ! När jag sen lite försiktigt frågade om Jesper hade glömt av Özet och mig ... Eeh ... VA ? ... så hade han gjort det ... och för att det inte skulle dra ut på tiden ytterligare – vi var redan sena – kom vi överens att fortsätta i morgon !

TORSDAG
Efter onsdagskvällens resonemang med Jesper om jaktens vara eller icke vara, (alt. enbart ”satsning” på brukssöket) gick jag till sängs lättad över att ha fått lättat på hjärtat och ventilera något som jag ”länge” har gått och funderat på, men samtidigt med ännu mera ångest än tidigare ... jag tycker ju själv jakten är så kul och blir därför ledsen när jag märker att Özet inte verkar tycka det är lika kul som jag.

Och inte blev ångesten bättre när jag stod där uppe på kullen och kastade iväg Özets ”favoritleksak” - iaf  i vanliga fall - nerför den samma, på inrådan från Jesper, The Master. Tanken var ju att använda bollen senare vid vattenarbetet. Men jag kände redan vid framtagandet inför bollkastet, att Özet inte var ”med i matchen” så att säga och mycket riktigt, han sprang i makligt tempo utför kullen och inte nog med det, han sprang rätt förbi bollen och fortsatte mot löptikarna på andra sidan ängen. Jag knöt nävarna av ilska och frustration ... ”smockan hängde i luften” … Jesper rusade iväg i motsatt riktning, som om han var rädd att bli träffad av "smockan" … who knows ! När jag hade hämtat Özet och återkom till gruppen, möttes jag av en Jesper med utsträckta armar som slutligen omfamnade mig i en bamsekram, vilket jag uppskattade högt.

Efter lite snack om att bollen var Jespers ”sista” hjälpmedel att använda sig av, för att försöka få i Özet i vattnet – med tanke på retrieverns NORMALA apporteringslust (inte Özets prio nr 1 just då) blev jag lite slokörad, för jag trodde Jesper "gav upp" oss. Jag presenterade/föreslog min egen idé – rätt eller fel - att jag trodde Özet skulle gå i om han fick stöttnig av mig nääääära vattnet och att jag själv kanske kastade dummysarna. Jag försäkrade ännu en gång att problemet INTE var själva vattnet och simmandet, utan ENBART själva I GÅNGEN ! OK - vi gör ett försök det sista vi gör idag, svarade The Master of the game !

 Markeringar
Sen forsatte vi med markeringar, som kastades in i/bakom en trädbuskridå. När vi precis hade ställt upp oss inför markeringarna, började den numera ”ökända” dominanta flatten gruffa mot Özet - som satt brevid - som svarade upp med lite gurgel. Jag och Özet flyttade över på andra sidan ledet på inrådan från Jesper. Jesper hade precis innan, i samband med uppställningen, pratat om den allmänna stämningen (pga flattarnas beteende) i gruppen - bl.a. att Özet kände sig obekväm i gruppen ... med/i hela situationen ... ännu ett exempel på Jespers iaktagelseförmåga !

Det var HÄR ”manglingen” började - att jag MÅSTE sluta prata hela tiden – hold din kæft –  som Jesper uttryckte sig ! Özet fick en massa enkla enkel markeringar, som han hämtade efter mycket om och men ...
Jag är Jesper evigt tacksam som här, vid nåt tillfälle berömde mina försök att bättra mig och sa att han förstod mitt intresse då han såg glöden i mina ögon, tyckte det var synd om jag la jaktträningen på hyllan ... vilket fick mig att tro på mig själv igen och känna att det kanske skulle gå att bygga upp Özets och mitt samarbete igen ...

Efter att de flesta hade kört massor av markeringar, hände en incident mellan gamle Razzel och Elton (ingen skadad), som gjorde att vi fick ett "tapp" på två ekipage i gruppen, då båda avstod från att fortsätta träningen, dock av olika anledningar. Gamle Razzel hade skickats ut för att ta rätt på en dummy nån av de andra inte hade hittat, när han sökt av området en liten stund, kom helt plötsligt Elton ångande och överföll Razzel, som först gjorde ett kort tappert - men lönlöst - försök att försvara sig, men klok som han är, gav han snabbt upp och la han sig undergivet. Kia upprörd, ledsen och arg, tog Razzel och drog sig tillbaka, för att efter fikat promenera hemåt. Även Elton "drog" sig tillbaka. Jesper härsknade (helt förståeligt) till riktigt ordentligt och pratade om dåligt ledarskap mm – man måste lära sig vad man har i "snöret" och får fan inte slappna av och stå och sova ...

 Linjetag/stoppsignal
Efter fikat fortsatte en liten smått omskakad samling på 5 st deltagare med linjetag/stoppsignal.
Återigen ett evigt nötande av/med mitt ”tjatter” ... jobbande verkligen med att jag skulle hålla tyst, vilket inte är det lättaste ska gudarna veta. När jag efter mycket ”om och men” till slut, lyckades hålla truten och göra som The Master bett om hela tiden ... fick JAG uppskattade applåder och jubel :-)

 Vatten
Sen var det då dags för vattenarbetet. När alla (inte Özet) hade fått var sin vattenmarkering, började Jesper även kasta landmarkeringar (även till Özet) samtidigt som han fortsatte kasta vattenmarkeringar.
När ”stormen” efter alla markeringar hade lagt sig och Jesper hade sammanfattat dagen och veckan, började alla - utom Elisabeth och jag med våra pojkar Theo och Özet - dra sig tillbaka till bilarna för färd tillbaka till vandrarhemmet.

Vi tog oss ner till vattnet och tittade först på när Elisabeth och Theo också tränade på igångar, då han på senare tid tydligen hade blivit lite rädd, troligen pga av att ha skadat sig vid nåt tillfälle när han KASTAT sig i.
När dom var klara gick jag ner alldeles vid strandkanten – i väntan på att Jesper och Elisabeth skulle prata klart – där Özet gick i och gled lugnt och stilla ut i vattnet. Han simmade omkring en stund - medan Jesper studerade honom - innan jag kallade in honom.

Började med att jag själv stod i vattnet – stod där och balanserade på hala stenar samtidigt som jag höll mig i en björkgren – samtidigt som jag kastade ut en dummy. Özet gled i – vi upprepade, men nu stod jag på land – upprepade igen, men nu med mig stående ännu längre upp på land. Vi fortsatte på samma sett, medan vi bytte till nya igångar längst strandkanten – sammanlagt 4 st – för att efter efter 4:e stället, vända tillbaka. Det gick väldigt bra och han avlämnade i hand (jag på huk) hela tiden, men när vi återkom till den första igången hade han kroknat och blev osäker igen – kanske inte så konstigt efter ca 12-14 igångar – men gick dock i, när jag tog ett steg mot vattnet …

Tanken med övningen, var att Özet skulle känna att han behärskade hela den sträckan och på så sätt öka självförtroendet efter hand.

Som lite kuriosa kan jag nämna att Özet, vid ett tillfälle stack iväg i full karriär, mot där troligen löptikarna hade varit tidigare. Innan jag visste ordet av såg jag Jesper inleda värsta 200 meters racet efter Özet, i ett tempo som heter duga. Vet inte vad han sa, men några väl valda ord med all säkerhet, för helt plötsligt såg jag Özet tvärvända och komma tillbaka i full kareta ... Jag har fortfarande Jespers språngmarsch på näthinnan, men även om jag är honom evigt tacksam, så undrar (hoppas) jag om han fick lite träningsvärk ? Det fick iaf jag, efter att böjt mig ner på huk en hel vecka vid Özets avlämningar ... och många knäböjningar blev det ...

FREDAG
Avslutade med ett working test i lightmodell, som även om det var både trevligt och kul, igentligen inte ens är värt att nämnas. Och om det inte vore för Jespers tröstpoäng hade vi nog kommit allra sist … men what the heck ! Men desto roligare var att årets Fegenmästare blev vår rumkamrat och nyfunna vän, Lotta Gadd med sin 2 åriga svarta labbe Peggy.


Det om detta .....
Det har blivit mycket JESPER hit och JESPER dit, men jag uppskattade verkligen hans alla träningstips och den glädje han spred med sitt ”glimten i ögat”, samtidigt som han hade STOR pondus. ”Mycket allvar och lite skämt” (lite o lite ?) som verkade vara hans eget motto.

SÖKTRÄNING - ”TAXTANTEN”

Sökträning - ”Tax(tanten)rutan” (men annan ruta än förra sönd.) - Git, Lena, Aneta, Jennie, Lena (&Johan) och jag. Lena och Johan med tollartiken Pyssla ? Vet nu bättre - hon heter Tesla och kommer från Krokasmedens (jämngammal med Özet) var nya bekantskaper. Alltid trevligt med nya bekantskaper - särskilt TOLLARE ...

Özet & jag startade som 6:a (sist) och körde 6 skick, med "tollar-Lena" och Jennie som  figgar. Det blåste en del, men terrängen var ganska lätt och öppen, om det inte vore för alla j_vla torra grangrenar/högar som ”hindrade” Özet att springa på raka skick – han ”kryssade sig runt”, som Lena uttryckte det.

TACK JOHAN FÖR DOM FINA BILDERNA :-)

Överlag skötte väl sig Özet, även om jag tyckte han saknade fokus. Bl.a. var inte framslagen dom bästa idag. Trots att jag mötte honom, verkade det som han hela tiden drogs och sprang mot dom som stod på stigen.

Efter sökarbetet tog Lena och jag bilarna och åkte vidare på Härkeshultsvägen, för att ta en liten promenix med hundarna - Özet & Elda och även mopsarna Unni, Myggan och Kexet. Det gick inte att ta miste på att svampsäsongen och folks kantarellhysteri var i full gång, då det stod bilar längst varenda vägficka, men efter en lång färd hittade vi tills slut en plats även för oss.

BÄSTA VÄNNER

Brukar inte göra inlägg när jag själv inte deltagit, men gör nu ett undantag då de bästa vännerna ÖZET & ELDA, med hussar träffades för promenad och bad ...

SÖKTRÄNING + ÄLGMÖTE NR 2

Idag var det dax för första träningspasset efter söklägret. Vi var 6 st – Git, Britt, Karin, Aneta, Annica o jag och var vid ”Tax(tanten)rutan”.  Özet & jag startade som 4:a och körde 5 skick (tror jag!!!) - Annica och Karin figgade. Både Özet och jag skötte oss alldeles utmärkt - raka fina skick och framslagen blev strålande.

Som lite kuriosa kan jag nämna att Git idag körde lilla Trotza (6mån.) för första gången. Kul att se !


När Özet och jag tog oss en promenad efter söket, stötte vi på andra älgen på kort tid (se inlägget ”Älgmöte”) När jag gick där i godan ro, med Özet en bit (20-30m) framför mig, uppenbarade sig en stor mörk varelse där på stigen framför mig, precis där Özet befann sig – även om jag just då inte såg honom. 

Från att först få hjärtat i halsgropen, till att sen bevara mitt lugn (!!!) och vissla/ropa på Özet, samtidigt som jag ser älgen älga (ha ha) iväg - riktning bortåt. Medan jag väntar ett ögonblick för att se vad som ska hända, hinner jag tänka - måtte Özet inte få för sig att börja jaga älgen ... men en riktig go härlig känsla infinner sig när jag ser Özet komma i mot mig i full galopp. Oavsett vad den verkliga orsaken/skälet är till att han kommer tillbaka - tycker han älgen är stor och läskig eller gör han allt (ha ha) för matte - så sprider det sig en rysning av välbehag genom kroppen ...

SÖKLÄGER

Och så har vi då genomfört söklägret som jag anmälde oss till redan i januari. Har nu gjort en liten sammanfattning efter en tillbakablick av veckan som var intensiv men otrolig rolig och lärorik. Vi var 5 deltagare, varav 2 st var nya bekantskaper, Stina med Jaison (labbe) från Skåne och BM med Chief (schäfer) från Uppsala och de andra två som var "gamla" bekanta, var Malin med Mara och Jennie  –  som igentligen hade tänkt köra Lola, körde nu istället sina unghundar Eden och Lita pga att Lola var halt.

MÅNDAG
Första dan var oerhört lång (kl.09-18) – men spännande – med ett upplägg, där vi på förmiddagen körde var sitt sökpass medan Git antecknade efter att ha studerat oss med kritiska ögon, för att göra en genomgång innan lunchen. Sände Özet på 5 skick, med Malin och BM som figgar – de två första med dykupper – resterande tre utan. Det 1:a skicket dold lega (trälåda) resterande lätt terräng …

Efter Gits genomgång blev ”mina tre främsta ledord” följande :
- håll honom i halsbandet för att rikta in honom
- håll ”visahanden” lägre och håll den still 
- möt upp bättre vid framslagen

På eftermiddagen försökte jag tänka på Gits goda råd och gjorde nu 6 skick – med BM och Jennie som figgar – men nu med dykupper på alla, även om det var tveksamt om han såg alla, men det gick som en dans oavsett. Denna rutan var betydligt svårare än förmiddagens – vänstra sidan bestående av flera genomgående vattendrag, som hundarna skulle ta sig över. Inga problem, sa Özet ! Avslutade med en ”hitta” som gick uppför en kraftig brant, över två bergsavsatser – Özet kanon duktig + att jag var väldigt glad att se att han orkade och höll ihop.

TISDAG 
På andra dagens schema stod det lydnad och uppletande.
Förmiddag = lydnad
Var och en fick en halvtimma att disponera hur vi ville. Alla valde 15 min. x 2.

Den första kvarten körde Özet & jag framförgående – ett av de svårare momenten enl. Git. Det blev också en liten stund över till dirigering - sättande från liggande - där Özet nu har börjat lätta lite på rumpan, då han "hoppar" upp från läggandet.
Avdelning två – den andra kvarten - gick åt till det fria följet . Kul att kunna glädja Git, med att visa hur vi utvecklats sen vi sågs på kursen i våras. Fick nu tips att ”slipa” på helomvändningarna ...
Avslutade med platsliggning innan lunchen, vilket gick bra när han väl slutade med att snusa på något omkring sig.
Eftermiddag = upplet
Mätta och belåtna efter lunchen åkte vi iväg för att träna uppletande. Alla hjälptes åt med märkning och vallning av rutan och gjorde sen två omgångar upplet var. Özet & jag som aldrig hade gjort detta, fick en synretning på fullt djup. Özet sprang ut som värsta torpeden … likt vilket linjetag som helst … Var är den, var är den ? Va – ingen dummy – vad menas – OK, menar ni att jag ska ta den här vanten ? OK – jag fattar, jag fattar … Därefter fattade Özet att det här inte gällde dummys, utan andra prylar …

ONSDAG 
På tredje dagen var det dags för veckans andra sökpass.
På förmiddagen, körde vi 4:a skick på Özet, varav 2 var dolda legor (trälådor) med BM o Malin som figgar. Gick bra, sånär som lite strul vid markeringarna hos/med BM … särskilt vid den ena dolda legan, där han markerade men inte hittade/såg nån rulle, vilket resulterade i att han tog sin fasta i halsbandet istället.

På eftermiddagen blev det 5 skick, varav den 1:a legan var dold (samma låda som förmidd.) , med BM och Stina som figgar. Özet löste allt på bästa sett, med raka skick och allt bättre framslag, tackvare mattes mötande …

TORSDAG
Tiden går fort när man har roligt – en sliten gammal klyscha, men som stämde mycket väl, för nu hade ju drygt halva veckan redan passerat. Idag var det åter dags för en dag med lydnad och uppletande. Började på förmiddagen med lydnad i stekande sol och värme.

Jag delade in våran tid och moment i tre 10 minutare, medan dom andra körde 2 kvartar.

Jag fick med hjälp med apporteringen – främst ingångar. Fick bl.a. tips om hur jag skulle bli av med min ovana att ”hjälpa” Özet vid ingångarna med hjälp av mina axlar.
Andra momentet som vi gick igenom var hoppet och då just själva ”uthoppet”, där vi tar hjälp av target. Men det verkade inte som han sökte sig till just targeten, utan att stannade där han själv trodde var rätt – ibland rätt, ibland inte !

Hhummm ... ska han verkligen behöva hoppa så högt ?

Vårt sista 10 minuters pass (som jag minskade ner till 5min. pga att Özet var trött och lite sliten) tittade Git på krypet som vi tränat mycket sparsamt på. Hon tyckte vi var på ”rätt väg” och skulle fortsätta ”nötandet” med bakbensförflyttandet, innan jag själv börjar resa på mig.

På eftermiddagen fortsatte med uppletande – denna rutan med ”snårig blandskog”.
Özet 2 st med synretning – kanonbra – full fart, rakt och rätt på.

FREDAG
Så var det då dags för sista dagen på lägret, vilket kändes vemodigt men samtidigt rätt skönt, med tanke på de ”tidiga” mornarna.
Dagen skulle åter ägnas åt två sökpass - ett på förmiddagen och ett pass på eftermiddagen, precis som de andra dagarna vi kört sök.

Özet startade som sista hund och fick 4:a skick, med Stina o Jennie som figgar. Vegetationen var tung och jobbig – bestod av både av högt blåbärsris och djup mjuk blöt mossa. Alla skick var strålande och även framslagen var riktigt bra – även om nu Git (omedvetet enl. henne själv) hade börjat ”bana” väg för mig, hade jag börjat få riktigt kläm på detta med framslagen …

Efter lunchen började det regna och vi sa i mun på varandra att vi hade haft himla tur med vädret, eftersom det började regna först nu.

Vi vallade en ruta med en längd på bara 30 m, för att vi nu alla skulle köra enbart 3 skick, varav den andra legan var i en ganska trång bergsskreva. Spännande, då jag mindes denna ruta (främst bergsskrevan) från vår ”introduktionshelg” för drygt 1 år sen. Till skillnad mot då, skulle vi nu se hur Özet fixade legan utan dykupp. Blev dock tvungen att skicka om honom pga att han missade berget och ”svävade” ut lite … men efter 2:a skicket sprang han rätt på. Inga som helst tveksamheter (precis som sist), då han hade hoppat upp på berget, för att sen hoppa rätt ner till figgen (Malin) som låg i skrevan. Avslutade sista skicket – också det utan dykupp – PERFEKT ! Vilket gott avslut – GÔTT MOS !

Efter att alla hundarna kört sina pass, samlades vi vid bilarna och tog skydd för regnet under dom uppfällda bakluckorna, samtidigt som vi gick igenom den gångna veckan. Alla fick med sig bra tips och konstaterade att veckan hade varit så himla lärorik och kul.

ÄLGMÖTE

Idag hade vi date med Malin&Mara för att ta en promenad till Råhultstugan, vilket skulle visa sig ta ca 2 tim. Under hela natten regnet öst ner, men även om det nu verkade som vädret hade stabiliserats och solen började visa sig, var det bäst att ha regnkläder på, vilket visade sig vara ett klokt beslut ... för det var BLÖTT !
När vi kommit en bit på väg, gjorde Mara - som har en tendens att dra efter vilt i mellanåt – ett ”tafatt” försök att sätta efter nått spår hon känt  - med nosen i vädret såg vi henne försvinna en bit in i skogen … men efter lite ”gastande” från Malins sida, kom hon dock tillbaka ganska snart.

Med hopp om att kunna provocera fram en jaktsituation satte Malin på henne sele med lina, men denna önskvärda situation uppstod ju aldrig … förstås !

När vi knatat på ytterligare en bit - en bra bit - hade vi spanat in älgspår på grusvägen vi gick på, innan vi skulle svänga in i skogen igen. Malin kopplade upp Mara i fall att … jag lät Özet vara lös, då jag inte tyckte han verkade det minsta intresserad av spåret.

När vi kommit in i skogen ett litet stycke – Özet 25-30m framför mig och Malin, med en kopplad Mara bakom – blev jag aningen fundersam, för där framme vid Özet vänstra sida, hade jag aldrig tidigare tänkt på att det fanns ett berg … ååhhh … SKIT … det är inget berg, det är en ÄLG … ÖZET …

KOOOOOOMMMMMMM … - VA ? Ville du nåt ? Japp, jag kommer … och Özet kom snabbt och glatt … utan att ha en aning om att han stod 4-5m från en älg ! Att Malin och jag fick hög puls är ingen överdrift kan jag säga … men hundarna var helt omedvetna - tror jag !!! - till och med Mara vad det verkade som ! Att Malin HÄR hade kunnat få sin önskade provokation, är ju en annan femma.

Tillbaka vid p-platsen sa vi tack och hej – vi ses snart igen … och efter ett par timmar var vi på väg till Lerum/Stenkullen för en teorikväll inför veckans brukssökläger med/för Git på Alfa Hundcenter.

Som brukligt är inledde vi med en presentation av oss själva, med efterföljande info. av alla delarna  (sökarb. upplet och lydn.) och upplägg av veckan – mån, onsd, fred = 2 sökpass/hund (förm. resp. efterm.pass) tisd. o torsd. = lydnad + uppletande.
Deltagare :
BM (Britt-Marie)  & Chief – schäfer (högre)
Stina (fr. Skåne) & Jaison  – labbe (högre)
Jennie & Lola – hoffe (högre)
Malin & Mara – doberman (appell)
Maggan & Özet – tollare (appell)