Såklart jag var lite spänd, och det var ju iof bra, precis som vid en tävlingssituation. Nytt folk och nya hundar, vad/vilka skulle vi stöta på, erfarna tävlingsförare, eller nybörjare … och där skulle jag komma med min lille, som vanligt överladdade kanonkula. Men kände mig ändå ganska trygg med min ledsagare och mentor Monica.
Det skulle visa sig vara en blandad skara av både människor och hundar – bruksraser (schäfer, malle, terv, rottis) och retrievers (labb o tollare Rejs) + en st bernad, som var såååå kul att se. Efter presentation och information om tävlingsförberedelser och upplägg mm. så satte vi gång – jag drog startnr. 1 och hade meddelat att jag skippade fjärren och att jag skulle belöna efter apporteringen …
Under uppvärmningen, medan planen gjordes iordning med div. attiraljer, hördes helt plötsligt en jaktvisselsignal från fältet strax bredvid. Rejs växte nog en halvmeter i mankhöjd och laddade för att sticka dit, men jag hann före och hejade honom. Ytterligare en signal hann ljuda innan mannen (täv-landen) hennes fick henne att upphöra med blåsandet. Rejs lugnade sig och jag kunde fortsätta uppvärmningen tills M. ropade in oss.
- Ingång - helt ok
- Fritt följ – helt ok fram till språng marsch, då han flippade ur – fick där en tillsägelse, som resulte-rade att han skärpte sig fotgåendet ut.
- Ställande – ställde sig riktigt bra (tyckte M. också) – men hörde sen flåset i nacken när han kom rantandes efter mig – gjorde om, gjorde rätt
- Inkallning – utmärkt
- Läggande – ok, dock med svagt dk Rutan – strul – han sprang ut och scannade av alla 4 konerna – jag gav honom ytterligare ett kom. Samtidigt som jag flyttade mig lite – han ställde sig på högra sidan – la sig sen på kommando.
- Apportering – ”vanlig”, men någon annans app.bock – snabbt ut – greppade – men sen strulade han lite – jag backade samtidigt som jag ropade – han kom in och satte sig – belöning – när M. gick för att lämna app. smet han efter – jag röt NEJ och han bröt …
- Fjärren – slopade vi
- Hopp – utmärkt
- Kon – en röd med hål i – stod parallellt med rutan, skickade alltså åt samma håll – mkt strul
2) sen pekade jag mot konen, men han vände innan konen
3) sen sprang han mot rutan igen
4) jag pekade igen och DÅ först sprang han runt
… kanske strulade han ytterligare en gång, minns inte riktigt – hur som helst blev jag mkt frustrerad eftersom detta normalt verkligen är han paradmoment.
Vid samlingen frågade M. hur det kändes – jag grimaserade – M. frågade, igen – vad tyckte du var/kändes BRA – öhhh bra ?
Nja, det kändes bara bra i fria följet, sånär som vid språng marschen då.
Men när vi sen började diskutera, så visade det sig ju att det faktiskt var en hel del som var bra. Det mest frustrerande var dock strulet kring konen, som han normalt sett utför klockrent.
Och sen har vi ju hans/vår akilleshäl, nämligen transporterna och allt runt omkring, där han skötte sig ngt bättre än vid den off. tävlingen för drygt en mån. sedan. Mitt i min frustration, kändes det ändå rätt trösterikt när jag fick höra från en av deltagarna som tyckte Rejs var jättetrevlig – positiv och glad (ja, GLAD är väl det minsta man kan anklaga honom att INTE vara) – och även när M. senare på kvällen skrev i FB ”Han är inte lätt den där Rejs. Hans temperament och koncentration spelar honom ett spratt mellan varven – hans hjärnceller går på högstryck” – skönt att få höra det ibland, när jag själv misströstar och tänker att nu ger jag upp, det kommer inte bli bättre än så här.
Hur som helst. så var det nu lätta att fatta beslutet att låta nästa ev. tävlingsstart bli först till våren. Nu ska här störningstränas – typ gödsla planen med div. prylar och fortsätta nöta momenten förstås – med fokus på fjärren, ställande/läggande, apportering och rutan.
