Vaknade 09.00 och rullade runt och tänkte - ska bara ligga en stund till ... vaknade sen med ett ryck kl. 10.00. Oohh skit ... nu gäller det att få fart på grejerna ...
När jag körde på motorvägen upptäckte jag, att jag t.o.m hade lite marginal. Väl där (Härskogens motionsanläggn.), på p-platsen visade det sig att vi bara skulle bli tre stycken (Britt, Titti och jag) efter ett återbud och åkte därför tillbaka till Brunstorp – där vi var i fredags – för att den rutan ligger nära bilarna.
Idag var det mildväder och regn, ca + 5 grader. Senaste tidens regnande hade nu tagit styggt (!) på snön, tjälen hade börjat släppa sitt grepp och grenarna på marken var svinhala. Terrängen och vegetationen hade inte ändrats sen i fredags - ha ha - och var fortfarande öppen granskog, svagt kuperad, med några enstaka stora stenar och en ”större bergsknalle”. Eventuella viltspår syntes nu, tillskillnad mot i fredags, då man tydl. såg dom i snön.
Extra spännande och KUL blev det idag, för det saknades stighållare (var ju bara tre stycken) och man var tvungen att förlita sig på sig själv.
Stigens sträckning ändrades något från fredagens och legorna blev ”utbytta”.
Sände på 5 skick, med Titti på första (vä)
Skickade om, på ett par av skicken, Särskilt strulande blev det vid 4:e (tror jag) skicket, då Britt trodde han gick efter hennes ”utgångs spår”.
Sista skicket (bakom en bergsknalle) sprang han ut kanonbra (efter omskick) MEN sprang tillbaka samma väg som han sprang ut, medan han på påviset sprang rätt över berget !!!
Efter hemkomsten började det ÖSREGNA och då var jag glad att vi klarat oss med det lilla regnandet som föll från och till !
söndag 30 december 2012
fredag 28 december 2012
BRUKSSÖK - härskogensväg/brunstorp
Eftersom onsdagens sökpass - där jag tänkt hoppa in som ”gästande” reserv - blev inställt, fick vi till ett ”extra insatt” sökpass idag istället, vid Brunstorp på vänstersidan. Dock en liten mager skara på fyra personer, i startorning : Git&Xantha (löp) Jag&Özet, Titti&Vilde, Malin&Mara.
I några minusgrader (-2-3gr) med blå himmel och i svag vind. Efter de senaste dagarnas mildväder och regnande var det nu inte längre så mycket snö kvar, men fortfarande tjäle och hyfsat hårt i backen. Ganska öppen granskog, svagt kuperad, med några enstaka stora stenar och en ”större bergsknalle”. En hel del viltspår av hare, rådjur och älg, som man nu tydligt såg i snön !.
Det som i somras gick som på räls .. där verkar det nu ha uppkommit ”solkurvor” på sina ställen … för Özet har de senaste gångerna börjat slarva och har varit allmänt splittrad. Tyckte ändå skicken gick hyfsat, om än inte alltid spikrakt. Testade att ha Gits löpande Xantha, som startnummer ett och därefter Özet. Måste ju testa och se hur – eller OM – han låter sig distraheras, vilket han inte gjorde nämnvärt – lyfte dock på benet vid två tillfällen.
Malin (vä.) o Titti (hö.) figgade, medan Git stigade ….
1:a (vä Malin) under liten gran – kanon direkt
2:a (hö Titti) bakom sten o gran i ”blötmarken” (nu fruset) jag försökte kalla in utan att lyckas - gjorde en STOR lov innan han fick upp vittring
3:e (vä Malin) bakom berg – kanon efter omskick
4:e (hö Titti) under gran i starkt nerförslut - sådär efter omskick
5:e (vä Malin) OK tror jag
6:e (tomt) kanon efter omskick: Gjorde verkligen ett kanon framslag, MEN på väg in hittade han nåt han inte kunde slita sig ifrån (tappat godis???) Därefter blev han akut bajsnödig (tar på mig – ej tillräckl. rastad) !!! Gick fram och satte honom, för att sen kalla in till stigen …
7:e (vä Obs ! Titti) inte på fullt djup (hon hann inte springa) Jag klantade (lite otur när jag tänkte) mig efter tomslaget, när jag tog in Malin efter 5:e och sa att Titti skulle lägga sig på DEN sidan …
Ja, ja – shit happens !
I några minusgrader (-2-3gr) med blå himmel och i svag vind. Efter de senaste dagarnas mildväder och regnande var det nu inte längre så mycket snö kvar, men fortfarande tjäle och hyfsat hårt i backen. Ganska öppen granskog, svagt kuperad, med några enstaka stora stenar och en ”större bergsknalle”. En hel del viltspår av hare, rådjur och älg, som man nu tydligt såg i snön !.
Det som i somras gick som på räls .. där verkar det nu ha uppkommit ”solkurvor” på sina ställen … för Özet har de senaste gångerna börjat slarva och har varit allmänt splittrad. Tyckte ändå skicken gick hyfsat, om än inte alltid spikrakt. Testade att ha Gits löpande Xantha, som startnummer ett och därefter Özet. Måste ju testa och se hur – eller OM – han låter sig distraheras, vilket han inte gjorde nämnvärt – lyfte dock på benet vid två tillfällen.
Malin (vä.) o Titti (hö.) figgade, medan Git stigade ….
1:a (vä Malin) under liten gran – kanon direkt
2:a (hö Titti) bakom sten o gran i ”blötmarken” (nu fruset) jag försökte kalla in utan att lyckas - gjorde en STOR lov innan han fick upp vittring
3:e (vä Malin) bakom berg – kanon efter omskick
4:e (hö Titti) under gran i starkt nerförslut - sådär efter omskick
5:e (vä Malin) OK tror jag
6:e (tomt) kanon efter omskick: Gjorde verkligen ett kanon framslag, MEN på väg in hittade han nåt han inte kunde slita sig ifrån (tappat godis???) Därefter blev han akut bajsnödig (tar på mig – ej tillräckl. rastad) !!! Gick fram och satte honom, för att sen kalla in till stigen …
7:e (vä Obs ! Titti) inte på fullt djup (hon hann inte springa) Jag klantade (lite otur när jag tänkte) mig efter tomslaget, när jag tog in Malin efter 5:e och sa att Titti skulle lägga sig på DEN sidan …
Ja, ja – shit happens !
onsdag 26 december 2012
SEMELDAX
Osså var det då ÅRETS ... eller snarare SÄSONGENS SEMELPREMIÄR ...
När jag steg in genom dörren efter tvåtimmarspromenaden tillsammans med Kia & Razzel, möttes jag av Tommy som frågade om jag var fikasugen ! OM jag är ... så bra då, säger han och håller upp en påse från Cederlöfs bageri innehållade SEMLOR ! Vad säger man då !!! Jo, man säger inte så mycket ... utan lägger upp värsta leendet - tur att öronen sitter där dom gör - annars hade leendet gått runt huvudet :-)
När jag steg in genom dörren efter tvåtimmarspromenaden tillsammans med Kia & Razzel, möttes jag av Tommy som frågade om jag var fikasugen ! OM jag är ... så bra då, säger han och håller upp en påse från Cederlöfs bageri innehållade SEMLOR ! Vad säger man då !!! Jo, man säger inte så mycket ... utan lägger upp värsta leendet - tur att öronen sitter där dom gör - annars hade leendet gått runt huvudet :-)
ISTÄLLET FÖR
.jpg)
.jpg)
.jpg)
.jpg)
.jpg)
söndag 23 december 2012
DAN FÖRE DAN
Promenad tillsammans med Malin o Mara.
Åkte därefter till mamma i Rävlanda tillsammans med bröderna mfl. för att önska god jul, med glögg och pepparkakor.
lördag 22 december 2012
ÖZET EN VÅRDHUND
I förmiddags tog Özet & jag oss en runda vid Kåsjön – gläntan - för att, för ovanlighetens skull träna lite jaktapportering … och som det gick sen då !
På väg till gläntan spårade Özet som värsta blodhunden, så frenetiskt att jag faktiskt inte vågade låta honom gå lös. Löptik ??? Vad vet jag !!!
Men själva träning gick som smort – kanonbra ! Körde först några enkla markeringar. Därefter linjetag i kombination med stoppsign. Gick så bra att jag inte fattade nåt !!! Har ju inte tränat på jättelänge … kanske har det nu verkligen fått skjunka in !!! Får väl se hur det funkar vid nästa trän.tillfälle.
Efter hemkomsten ”fiskade” vi upp Tommy, för att åka vidare till Rävlanda och mamma, där Özet fick agera ”vårdhund”.
Citat Vårdhundskolan
Effekter av vårdhund?
Idén är enkel: Äldre mår märkbart bättre i sällskap av en vårdhund. Den som mår bättre behöver mindre läkemedel. Vårdhunden ökar välbefinnande samt motiverar till social gemenskap, fysisk och kognitiv träning. Hunden blir en brygga mellan vårdtagare, anhöriga och personal.
På väg till gläntan spårade Özet som värsta blodhunden, så frenetiskt att jag faktiskt inte vågade låta honom gå lös. Löptik ??? Vad vet jag !!!
Men själva träning gick som smort – kanonbra ! Körde först några enkla markeringar. Därefter linjetag i kombination med stoppsign. Gick så bra att jag inte fattade nåt !!! Har ju inte tränat på jättelänge … kanske har det nu verkligen fått skjunka in !!! Får väl se hur det funkar vid nästa trän.tillfälle.
Efter hemkomsten ”fiskade” vi upp Tommy, för att åka vidare till Rävlanda och mamma, där Özet fick agera ”vårdhund”.
Citat Vårdhundskolan
Effekter av vårdhund?
Idén är enkel: Äldre mår märkbart bättre i sällskap av en vårdhund. Den som mår bättre behöver mindre läkemedel. Vårdhunden ökar välbefinnande samt motiverar till social gemenskap, fysisk och kognitiv träning. Hunden blir en brygga mellan vårdtagare, anhöriga och personal.
fredag 21 december 2012
onsdag 19 december 2012
LYDN.TRÄN. I LANDVETTER
Var ikväll och tränade lydnad – äntligen efter ett långt uppbehåll - i ännu ett ridhus - denna gången i Landvetter - tillsammans med Susanne, Stina och Britt.
Eftersom jag var lite sen bl.a. pga trafikstockning (trafikolycka) på motorvägen, värmde Özet & jag först upp med lite fotg./rutan/läggande u.g. – innan vi fortsatte med gemensamt sittande resp. liggande i grupp. Özet har fortf. svårt med att lägga hakan i DIREKT vid kommenderingen och vid sittandet hade han svårt att låta bli att lägga sig – fick sätta upp honom två ggr.
Vi körde sedan momenten - FF, inkalln., apport och budföring som avslutn. mest för att träna på att han inte ska krypa ur skinnet när nån ”främmande” klappar honom.
Stina kommenderade, medan Susanne filmade. Fan så bra det var – fick ju nu se MINA brister klart och tydligt (bl.a. mina minimalt pendlande armar), MEN DET BÄSTA av allt var att upptäcka att Özets svans gick/viftade glatt under bl.a. fotgåendet – det gladde mattehjärtat !
FF - frenetiskt snusande (dom andra hundarna också) på en fläck (ca 2x2m2) annars helt OK. Inkalln. - som vanligt med bra fart, men (som vanl.) med bekostnad på ingången.
Apporteringen – där tuggas det precis vid ingången … jobbar vidare på att försöka lösa det ! Budföringen – med Susanne som mottagare – som sagt, herrn har aningen svårt att håla sig i skinnet när det klappas på honom … jobbar på det !
Sammanfattningsvis var jag nöjd med att Özet numera tycker det är så kul med lydnaden, även om träningen inte blev den mest optimala.
Eftersom jag var lite sen bl.a. pga trafikstockning (trafikolycka) på motorvägen, värmde Özet & jag först upp med lite fotg./rutan/läggande u.g. – innan vi fortsatte med gemensamt sittande resp. liggande i grupp. Özet har fortf. svårt med att lägga hakan i DIREKT vid kommenderingen och vid sittandet hade han svårt att låta bli att lägga sig – fick sätta upp honom två ggr.
Vi körde sedan momenten - FF, inkalln., apport och budföring som avslutn. mest för att träna på att han inte ska krypa ur skinnet när nån ”främmande” klappar honom.
Stina kommenderade, medan Susanne filmade. Fan så bra det var – fick ju nu se MINA brister klart och tydligt (bl.a. mina minimalt pendlande armar), MEN DET BÄSTA av allt var att upptäcka att Özets svans gick/viftade glatt under bl.a. fotgåendet – det gladde mattehjärtat !
FF - frenetiskt snusande (dom andra hundarna också) på en fläck (ca 2x2m2) annars helt OK. Inkalln. - som vanligt med bra fart, men (som vanl.) med bekostnad på ingången.
Apporteringen – där tuggas det precis vid ingången … jobbar vidare på att försöka lösa det ! Budföringen – med Susanne som mottagare – som sagt, herrn har aningen svårt att håla sig i skinnet när det klappas på honom … jobbar på det !
Sammanfattningsvis var jag nöjd med att Özet numera tycker det är så kul med lydnaden, även om träningen inte blev den mest optimala.
söndag 16 december 2012
BRUKSSÖK - härkeshultsv. härryda kom.skylt
Jaha, så var handbollsfinalen EM över, med Montenegro som segrare före Norge. Efter den oerhörda dramatiken (förlängning) kan jag nu återgå till bloggandet ..
Eftersom jag skrev så mkt om bloggandet på FB är väl förväntningarna jättehöga – ha ha – men redan här kan jag avslöja att det tyvärr inte blir roligare än de gamla vanliga inläggen !
Efter gårdagens ymniga snöfall som tyvärr efterhand övergick till regn, var nu snön i skogen blöt och tungsprungen. Knappt nån vind och ca 2-3 plusgrader. Rutan bestod av ganska gles blandskog – övervägande gran. På högersidan var det bitvis blött och sumpigt, medan vänster sida var lätt kuperad, med lite berg – bl.a. en stor sten, med en ”djup” smal skreva som lega.
Även denna gången var vi en mager liten samling på fyra stycken – i startordn. Titti&Vilde, Aneta&Zoe, Jag&Özet, Jenny&Lita.
Aneta var stighållare, medan Titti (vä. 1:a skicket) och Jenny (hö.) figgade. Vi körde 6 skick, varav det 3:e var i bergsskrevan och det 4:e var tomt. Tyvärr fortsätter Özet att "trassla" med de raka skicken, som han ju tidigare har varit så bra på, vilket gjorde att det blev en del inkallningar för återskick, som då gick mycket bättre. De tunga markförhållandena sög – för redan på 4:e skicket (tomslaget) hade han börjat mattas av, men höll ihop de två sista slagen. Påvisen var idag (till skilln. mot sist) inga problem och framslagen var OK.
Nöjd med Özets insats – även om jag önskat RAKA skick redan på det första skicket – körde Aneta och jag vidare för att ta en gemensam promenad. Måste säga att den blöta tunga snön inte bara sög musten ur hundarna, för det var märkligt vad vi båda kände av våra ben vid återkomsten till bilarna.
Eftersom jag skrev så mkt om bloggandet på FB är väl förväntningarna jättehöga – ha ha – men redan här kan jag avslöja att det tyvärr inte blir roligare än de gamla vanliga inläggen !
Efter gårdagens ymniga snöfall som tyvärr efterhand övergick till regn, var nu snön i skogen blöt och tungsprungen. Knappt nån vind och ca 2-3 plusgrader. Rutan bestod av ganska gles blandskog – övervägande gran. På högersidan var det bitvis blött och sumpigt, medan vänster sida var lätt kuperad, med lite berg – bl.a. en stor sten, med en ”djup” smal skreva som lega.
Även denna gången var vi en mager liten samling på fyra stycken – i startordn. Titti&Vilde, Aneta&Zoe, Jag&Özet, Jenny&Lita.
Aneta var stighållare, medan Titti (vä. 1:a skicket) och Jenny (hö.) figgade. Vi körde 6 skick, varav det 3:e var i bergsskrevan och det 4:e var tomt. Tyvärr fortsätter Özet att "trassla" med de raka skicken, som han ju tidigare har varit så bra på, vilket gjorde att det blev en del inkallningar för återskick, som då gick mycket bättre. De tunga markförhållandena sög – för redan på 4:e skicket (tomslaget) hade han börjat mattas av, men höll ihop de två sista slagen. Påvisen var idag (till skilln. mot sist) inga problem och framslagen var OK.
Nöjd med Özets insats – även om jag önskat RAKA skick redan på det första skicket – körde Aneta och jag vidare för att ta en gemensam promenad. Måste säga att den blöta tunga snön inte bara sög musten ur hundarna, för det var märkligt vad vi båda kände av våra ben vid återkomsten till bilarna.
lördag 15 december 2012
söndag 9 december 2012
BRUKSSÖK - första bommen vid floda trä
Hade haft lite ångest pga av de tidigare kyliga dagarna, med över –10 grader. Känns inge vidare att låta Özet ligga i en kall bil, speciellt EFTER sökarbetet. Men nu blev det inte så, tackvare att temperaturen hade stigit till ca –4 gr.
Rutan bestod av djup svårsprungen (extra tungt i snön) snårig vegetation, som efter ca 25-30 meter ut, övergick i tjock tät snöbeklädd granskog.
Dagens samling var en mager liten trupp, efter ett par avhopp - i startordn. Britt&Sambo, Jag&Özet, Git&Trotza, Jenny&Lita. Efter en stunds dividerande, fattade vi beslutet att strunta i den planerade rutan längst in på skogsvägen – pga rädslan att fastna med bilarna (kanske inte just min bil) i snön – och körde istället en ruta, strax innanför bommen (vid uppletanderutan)
Git var stighållare, medan Britt och Jenny figgade. Vi körde 6 skick, denna gången helt utan tomslag.
Rutan var verkligen rolig – men svår ! Özet kämpade och gjorde sitt yttersta (med ett undantag, då med inställn. ”ska bara”). Fick kalla tillbaka nästan vid varje skick – ibland flera gånger – för att han frångick den s.k. ”tratten”. Glädjande nog har han lätt för att bryta och komma tillbaka och gör det med ett ”glatt humör”.
Framslagen gick hyfsat – ibland riktigt bra – medan påvisen gick sämre – han liksom glömde av var figgen låg och verkade vara lite förvirrad ! DET trodde jag aldrig jag skulle få uppleva … att det skulle vara svårt med påvisen ! Mycket ska man lära ….
Som sagt, kände mig mycket glad och nöjd efter att ha sett Özet glatt kämpa – upplevde att han tyckte det var svårt, men KUL!
På hemvägen hade det börjat snöa så smått och blivit lite moddigt på vägen. Såg blåljus och köer framför mig, strax efter påfarten vid Hulanmotet, pga av att en bil hade kört av motorvägen. Tänk att folk (inkl. mig själv) måste se en olycka, förrän dom ska ta det lite lugnt och anpassa farten efter väglaget. Därefter sänktes nämligen hastigheten betydligt …
Rutan bestod av djup svårsprungen (extra tungt i snön) snårig vegetation, som efter ca 25-30 meter ut, övergick i tjock tät snöbeklädd granskog.
Dagens samling var en mager liten trupp, efter ett par avhopp - i startordn. Britt&Sambo, Jag&Özet, Git&Trotza, Jenny&Lita. Efter en stunds dividerande, fattade vi beslutet att strunta i den planerade rutan längst in på skogsvägen – pga rädslan att fastna med bilarna (kanske inte just min bil) i snön – och körde istället en ruta, strax innanför bommen (vid uppletanderutan)
Git var stighållare, medan Britt och Jenny figgade. Vi körde 6 skick, denna gången helt utan tomslag.
Rutan var verkligen rolig – men svår ! Özet kämpade och gjorde sitt yttersta (med ett undantag, då med inställn. ”ska bara”). Fick kalla tillbaka nästan vid varje skick – ibland flera gånger – för att han frångick den s.k. ”tratten”. Glädjande nog har han lätt för att bryta och komma tillbaka och gör det med ett ”glatt humör”.
Framslagen gick hyfsat – ibland riktigt bra – medan påvisen gick sämre – han liksom glömde av var figgen låg och verkade vara lite förvirrad ! DET trodde jag aldrig jag skulle få uppleva … att det skulle vara svårt med påvisen ! Mycket ska man lära ….
Som sagt, kände mig mycket glad och nöjd efter att ha sett Özet glatt kämpa – upplevde att han tyckte det var svårt, men KUL!
På hemvägen hade det börjat snöa så smått och blivit lite moddigt på vägen. Såg blåljus och köer framför mig, strax efter påfarten vid Hulanmotet, pga av att en bil hade kört av motorvägen. Tänk att folk (inkl. mig själv) måste se en olycka, förrän dom ska ta det lite lugnt och anpassa farten efter väglaget. Därefter sänktes nämligen hastigheten betydligt …
lördag 8 december 2012
SENASTE MÅNADENS INLÄGG RETROAKTIVT
… här kommer nu den senaste månadens händelser ... med början " BRUKSSÖK – Härkeshultsvägen", 11:e november, om ni vill läsa i datumföljd ...
NÄR VINTERN ÄR SOM BÄST
Bilderna får tala från dagens härliga (ca -6-7gr.) promenad vid Åstebo/Råhultstugan.
fredag 7 december 2012
DU & JAG - ELDA
Idag fick Elda & Özet träffas för en härlig promenad i kylan, tack vare deras hussar - vilket uppskattas starkt av både två- och fyrbenta !
Gissa om Özet blev överraskad när hans hjärta åter dök upp lite senare på kvällen ... trots att dom båda var rätt trötta efter den ansträngande promenaden, så hade dom svårt att hålla tassarna borta ifrån varandra ...
måndag 3 december 2012
OJ OJ ...
Oj oj vad många inlägg som ligger efter ... men dom ligger och "ruvar" och är på G !
Ni som följer oss här, vet ju att jag ibland drabbas av skrivkramp, men de "saknade" inläggen brukar jag lägga in retroaktivt, så att säga ...
Bristen på inspiration denna gången kan bl.a. tänkas bero på att jag har varit lite ur lag, då mamma drabbades av en stroke för drygt en vecka sen och att det därefter har varit några intensiva dagar som följd ...
Ni som följer oss här, vet ju att jag ibland drabbas av skrivkramp, men de "saknade" inläggen brukar jag lägga in retroaktivt, så att säga ...
Bristen på inspiration denna gången kan bl.a. tänkas bero på att jag har varit lite ur lag, då mamma drabbades av en stroke för drygt en vecka sen och att det därefter har varit några intensiva dagar som följd ...
söndag 2 december 2012
BRUKSSKÖK - råhultsvägen (vä. elskåpet)
Att dagen skulle bli ett kylslaget sök, förstod man när tittade till termometern, för den stod på –10grader innan avfärd hemifrån, även om graderna steg allt eftersom timmarna gick och hamnade på ca –6-7 gr.
Vegetationen var öppen och gles blandskog, med en stor äng på vänstersidan (ca 10-15m i rutan), ganska lätt terräng – några kullar/höjder – men ändå med flera bra legor – bl.a. en bergsskreva och flera täta granar.
Området var välbesökt av både barnfamiljer, folk med hund, men framför allt folk med hästar och våran stig var en hästväg !!! Det passerade minst 9 st hästar medan vi höll på ….
I övigt verkade det vara ett vildsvinstätt område, med uppbökade markytor över allt. Och som om det inte räckte med vildsvinsdofterna, för en tok som Özet, så fann vi också resterna av ett rådjurskadaver som var upphängt i ett träd (varför ?). Men som Lena (trän.kompis och matte till Özet boxerkompis Elda) helt riktigt sa, som dock inte var med på träningen idag - nyttig träning, störningar behöver man också
Nästan full styrka – i startordn. Aneta&Zoe, Britt&Sambo, Jag&Özet, Annica&Cesar, Git&Xanta.
Annica var stighållare åt Özet&mig, medan Aneta och Git figgade – höger sida (Aneta) i skogen, på vänstersidan (Git) var figgen invirad i kamouflagenät en bit ut på ängen.
Vi körde 5 slag, varav det första åt höger (Aneta) i en bergskreva (som låg bakom en kulle) vilket gick utmärkt. Vid andra skicket, blev det stopp vid en plastpåse som han (vilket de andra hundarna också gjorde) var tvungen att undersöka. Därefter gjorde han en stor lov och jag blev ”rädd” att loven skulle inkludera det upphängda rådjurs slamset. Men det gick bra, han kom tillbaka och jag kunde skicka om. Tredje skicket var tomt, skickade om ett par ggr, innan det blev bra. Med ”god planering” lyckades jag få Özet att undvika rådjursslamset ... men istället lyckades att hitta nåt annat ätbart, då jag hade skickat på påviset efter fjärde skicket. Suck !
Sammanfattningsvis var denna sökdagen inte heller (likt trän. sist) den mest ultimata träningen.
Vegetationen var öppen och gles blandskog, med en stor äng på vänstersidan (ca 10-15m i rutan), ganska lätt terräng – några kullar/höjder – men ändå med flera bra legor – bl.a. en bergsskreva och flera täta granar.
Området var välbesökt av både barnfamiljer, folk med hund, men framför allt folk med hästar och våran stig var en hästväg !!! Det passerade minst 9 st hästar medan vi höll på ….
I övigt verkade det vara ett vildsvinstätt område, med uppbökade markytor över allt. Och som om det inte räckte med vildsvinsdofterna, för en tok som Özet, så fann vi också resterna av ett rådjurskadaver som var upphängt i ett träd (varför ?). Men som Lena (trän.kompis och matte till Özet boxerkompis Elda) helt riktigt sa, som dock inte var med på träningen idag - nyttig träning, störningar behöver man också
Nästan full styrka – i startordn. Aneta&Zoe, Britt&Sambo, Jag&Özet, Annica&Cesar, Git&Xanta.
Annica var stighållare åt Özet&mig, medan Aneta och Git figgade – höger sida (Aneta) i skogen, på vänstersidan (Git) var figgen invirad i kamouflagenät en bit ut på ängen.
Vi körde 5 slag, varav det första åt höger (Aneta) i en bergskreva (som låg bakom en kulle) vilket gick utmärkt. Vid andra skicket, blev det stopp vid en plastpåse som han (vilket de andra hundarna också gjorde) var tvungen att undersöka. Därefter gjorde han en stor lov och jag blev ”rädd” att loven skulle inkludera det upphängda rådjurs slamset. Men det gick bra, han kom tillbaka och jag kunde skicka om. Tredje skicket var tomt, skickade om ett par ggr, innan det blev bra. Med ”god planering” lyckades jag få Özet att undvika rådjursslamset ... men istället lyckades att hitta nåt annat ätbart, då jag hade skickat på påviset efter fjärde skicket. Suck !
Sammanfattningsvis var denna sökdagen inte heller (likt trän. sist) den mest ultimata träningen.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)