LEDIG / BLÅ STJÄRNAN / KURS

Då sjunker man ner efter en hel dags ledighet från jobbet, som först fylldes med ett återbesök på Blå Stjärnan med Özet för bl.a. nya provtagningar. Tyvärr är det så att hans njurvärden har höjts under hela behandlingsperioden (nu i 9mån.) och vi kom därför tillsammans med vetten Reidun Heiene (specialist på njursjukdomar) fram till att han ska fortsätta med sin medicinering, men att han ska fortsätta med sitt normalfoder (Nordic färskfoder) för att öka livskvaliten. Senare på em, när vi fick besked om de nya provsvaren, blev det både goda (blodvärdet) och dåliga (njurvärdet) besked.

På eftermiddagen åkte Rejs och jag iväg för att träffa kursdeltagarna (+ instr. Monica förstås) från valpkursen i somras. Vi hade ett kurstillfälle att ta igen, då det var svårt att få till det sista tillfället tidigare i somras.

Jag valde för vår del att få en spårintroduktion, medan de andra körde uppletande, vilket inte är aktuellt för vår del ännu, då vi ju inte har några avlämningar att tala om …

Undertiden vi höll på, hann mörkret lägga sig och det andra spåret – kort sträcka – Rejs gick, blev i mörker. Han är ju en högtempererad gosse, som slarvar lite pga av sin stora iver, men för att att råda bot på det fick jag som vanligt många bra inspirerande tips och efter att ha praktiserat ett av dom, just vid starten, gick det riktigt bra.

Trots den lediga dagen blev hela den lilla familjen otroligt trötta och låg utslagna i TV-soffan på kvällen !

REJS OXÅ

Inte nog med att Özet har mått som han har gjort den senaste tiden, även Rejs har under hela veckan haft ”problem” med magen och behövt gå ut flera gånger/natt för att göra ifrån sig, men börjar nu bli allt bättre. Pga av detta har vi haft hundarna åtskiljda under natten för att dom inte ska störa varandra, när resp. hund måste ut för att göra ifrån sig. Det känns att det tär på krafterna att ständigt få sin sömn avbruten av detta. 

LAT

På kvällen slog latmasken i mig till ! Orkade inte åka iväg för att träna med Rejs, valde därför istället att ta en promenad till skolgården (bra belysn.) ett kvarter bort, för en stunds lydn.trän. Tränade ju där ibland med Özet, under den mörkare årstiden under hans första år.

När Rejs & jag kört en stund – följsamhet o greppande/”avlämningar”!!! – kände jag mig så nöjd. Han var så följsam och hade jättefin bakdelskontroll vid vä.svängarna och även föremålshanteringen (greppande o avlämn., som var lite tafatta, men dock) var ett stort fall framåt. Som sagt, så himla nöjd.

SKITRÄDD

Efter träningspasset på F&S, åkte Rejs och jag upp till klubben för en stunds träning. Och precis som jag anade, så fick vi hela planen för oss själva, vilket var helt förståligt eftersom klockan hunnit bli sen. Sammanfattningsvis gick ”momenten” precis som jag önskade och jag var verkligen jättenöjd när jag packade ihop och började gå ner mot bilen.

När vi gick där i mörkret (m. ficklampa) hade Rejs dröjt sig kvar några meter bakom mig och när jag ropade på honom kom han plötsligt som skjuten ur en kanon – SKITRÄDD ! Uppenbarligen blev han skrämd av något i skogen. Jag kopplade upp honom för jag upplevde att han nästan fick lite flyktbeteende, han gick med svansen mellan benen och tittade bakåt hela tiden … Ställde in ryggan i bilen och gick därefter tillbaka (ville inte åka därifrån med den obehagliga upplevelsen) och gick åter in i mörkret en liten bit och hoppades att det inte vara några VILDSVIN som skrämt honom. Han tyckte fortfarande det var läbbigt och vid det här laget hade jag själv blivit lite osäker och vek därför av, så vi kom ner vid p-platsen vid stallet ...

Ö. LÅNGVATTNET

Hela lilla familjen vaknade och var ganska trötta i morse, efter en orolig natt, då Özet var ute och gjorde ifrån sig flera gånger under natten. Efter en lugn morgon i TV-soffan, märkte vi att Özet var trött och beslöt därför att han skulle stanna hemma medan vi tog en promenad med Rejs.

Jag föreslog att vi skulle gå till Östra Långvattnet och nämnde lite nonchalant att det nog tar drygt 1 timme ca. En trevlig runda, trampade genom lera och vatten och som ibland avbröts av en kommentar om tiden från Tommy … som tex när vi kom fram till sjön …

- Ja, nu har det gått 1 timma och jag antar att vi väl har hälften av sträckan kvar …  

- Mmmm … njaaäää … kanske ca ½ timme kvar !!!

Fortsatte genom mera lera och vatten och när vi var tillbaka vid bilen hade det väl gått nästan 2 timmar (1:45exakt) 

FODERBYTE

Prio ETT, var alltså idag att inhandla nytt foder till Özet som ju har kommit till det stadie att han slutat äta sitt nuvarande specialfoder. Inhandlade ett nytt, exklusivt, dyrt (280kr/2,5kg) specialfoder (heart&kidney). Men vad hjälpte det ? Özet åt ytterst lite, som han senare kräktes upp och som i sin tur ledde till att vi fattade beslutet att övergå till hans tidigare foder – färskfoder ! Han måste ju ÄTA – hur viktigt DET var i just HANS fall, poängterade ju vetten i midsomras, då han också tappade aptiten totalt.

Medan Özet lite senare åkte tillsammans med husse på ett litet jobbuppdrag, åkte Rejs& jag upp till klubben för en stunds lydnadsträning, där jag även klämde in en stunds jaktlydnad i skogen på väg ner till bilen. På appellplan tränade vi följsamhet och bakdelskontroll, vilket gick lysande. Testade även att filma, vilket väl gick sådär, men duger gott för att få en uppfattning om hur det ser ut. I skogen (jaktlydn.) körde vi både inkalln. linjetag och närsök(sign.) också det gick strålande.

SÄMRE IGEN

På dagens lunchpromenad passerade appellplan, vid PBK/Åstebo, stötte jag på en hundträn.kamrat och när vi stod där och pratade bl.a. om veckans "vildsvins-snackis", stoppade han till Özet en levergodis utan att tänka sig för ! FAAN ! Ja ja … gjort är gjort ! Och precis som efter tidigare kompisars misstag, fick Özet tyvärr under kvällen mycket kraftig diarre och mådde allmänt dåligt, allt pga av denna lilla levergodisbit. Uppenbarligen verkar ingen förstå hur känslig han är, hur mycket än jag tycker jag förklarar.

Det som började så hoppfullt i början på veckan, då jag tyckte mig se glöden i Özets ögon åter tändas isamband med när han fick burkmaten som belöning, har tyvärr inte fortsatt lika bra. Hans aptit och därmed även allmäntillståndet har försämrats för varje dag och i dag har han inte ätit över huvudtaget. Eftersom Özet nu har kommit till det stadie vi befarat, nämligen att han inte äter sitt specialfoder och tappar i vikt och då förstås även tappar ork och lust, så tänker vi i morgon byta foder igen för att se om han uppskattar det bättre. 

BLACKTJÄRN

Efter gårdagen turbulenta snack om vildsvin, kände jag för en tryggare miljö och valde därför "tryggarundan" längst Blacktjärns belysta motionsslinga ... eller trygg och trygg !!! minns för nåt år sedan, då rykten gick att det hade spanats in varg i området, men det var ju DÅ det och NU är nu. När jag gick där i godan ro och kände mig lugn o trygg, var det sista jag hade förväntat mig BILAR !!! Precis nere vid tjärnen, siktade jag/vi två starka ljuskäglor (hörde inget i regnet o genom luvan) bakom berget i kurvan. 

- OJ OJ OJ … KOOOOM … var i det läget tacksam för deras selar, som ju bara var att suga tag i, innan jag - iof med lite trassel - fick på deras koppel. Lät bilarna (troliga jägare på hemväg) passera och fortsatte, tog därefter fram min lille röda ”dingeledong-lampa”, vilket var tur, för efter en stund kom en av bilarna tillbaka !

När vi hade gått runt slingan och var på väg in genom gångtunneln vid radhusomr. brann det av en smällare någonstans – medan Özet reagerade lite, så gjorde Rejs det inte alls (skönt). Efter ytterligare en liten bit, kom det en pudellikn. (mellanstor) hund i full kareta imot oss, vilket kändes obehagligt, då jag inte såg i dunklet orsaken till hundens framfart. Jag motade bort den med ett ”gå din väg”och den vände och försvann tillbaka genom gångtunneln. En stund senare när vi kommit till bilen, hade husse och hunden kommit ifatt oss och berättade då att hunden blivit rädd för smällaren och var men all säkerhet var på väg till bilen, som stod på parkeringen.

ÄLGJAKT o VILDSVIN

Hade tänkt att dagens lunchpromenad skulle gå vid Åstebo/Maderna, men vände då jag möttes av en skylt med texten ÄLGJAKT PÅGÅR och styrde därmed bilen till Kåsjön i stället.

Men på kvällen därimot, var det ju fritt fram. Vi gick förbi appellplan där det tränades agility och fortsatte in i skogen först med tanke på att mörkret faller fort (men det hann bli mörkt redan innan vi hunnit halva sträckan i skogen ändå). Hundarna fick gå kopplade trots att jag hade ficklampa och kände mig trygg med det. Mötte en cyklist med både pannlampa och belysn. på cykeln … herregud … lampor som lyste upp hela skogen. Väl ute på grusvägen (ridvägen) fick hundarna gå lösa, tills jag efter en stund såg båda sätta upp nosarna i vädret. OJ – stanna ! Koppel på och vi gick vidare, men inget drastiskt hände och till slut var vi tillbaka vid bilen och startade färden hemåt.

Efter hemkomsten hörde jag (FB) av vännen Lena, att en jägares hund blivit illa skadad (eller dödad?... lätt att sanningen förvanskas när nyheten går från mun till mun) av uppretade vildsvin – men all säkerhet pga av älgjakten som pågått under dagen.

- VAR, undrade jag ?

- Mellan Råhult och Maderna, svarade Lena !

- Skit – det var ju PRECIS DÄR  jag och dogsen hade gått ikväll …

- Du vet väl att viltsvin är nattaktiva djur ?

- Jo men visst, men vem tänkte på det – inte jag iaf ! Men tackar nån däruppe att vi slapp möta dom ….

BLICKEN

Berättar ju lite då och då hur livet med Özet och hans sjukdomsbild framskrider och igår upplevde jag något jag inte gjort på länge. Visst - han leker med lillebrollan- om inte för jämnan så iaf ganska ofta - och han blir själaglad när vi kommer hem från jobbet, springer omkring med sina leksaker i munnen, hoppar och studsar precis som han alltid har gjort. MEN det är nåt som saknas och det ÄR nåt med BLICKEN. Har den senaste tiden varit mer bekymrad över Özet än tidigare, eftersom jag upplevt att han tappat gnistan och ofta visar en sorgsen blick.

Tror att det förstås är en kombination av många saker, som tex att en lillebror kom in och "rörde till" i hans liv. Träningsdosen blir inte längre den han är van vid, pga att hans kropp inte orkar - huvudet vill mer kroppen. Han får inte längre springa omkring i skogen som tidigare, då han bara tycks fokusera på hjorttryffel som han älskar så, men inte längre tål (är överkännslig mot ALLT utöver sitt specialfoder). Den tidigare goda aptiten har åter "dött" (efter foderbytet i somras, då han även åt torrfodret som belöningsgodis) och han har den senaste tiden ätit dåligt. Dessa foder är tydligen - tyvärr - inte lätta att smaksätta och nu har vi kommit till den tidpunkt som vi befarade skulle komma, nämligen att han även börjat rata detta fodret. Vi började därför nyligen blanda i burkmat (samma innehåll) vilket vi har förhalat, då vi varit/är rädda för att den tid kommer då han börjar rata burkmaten oxå. Vi tar liksom en dag i taget !

MEN nu till den värme jag kände idag vid vår lunchpromenad. Det smärtar oerhört att inte kunna ge honom nåt belöningsgodis som han uppskattar och inte heller känns det lättare när man ger Rejs och inte kan ge Özet samma belöning. Så idag fyllde jag en snusdosa med burkmaten och efter att han fått första belöningen ur dosan, märkte jag hur han tände till och blev under hela promenaden hur följsam som helst. Han fick gå lös och hade ingen större dragning åt hjorttryffeln, även om han gjorde några få försök – men då kunde jag bara säga ett milt nej och han bröt för att i nästa ögonblick komma som ett skott. Jag blev så glad och en gnutta hopp tändes då jag åter såg GLÖDEN i hans ögon.

På kvällen tog vi en sväng runt motionsspåret vid Kåsjön. Turen blev inte så rofull som jag först hade trott. Skogen vimlade nämligen av ljuskäglor som spred sitt ljus kors och tvärs. När vi gick där på spåret kunde man följa och se pannlampor närma sig spåret och ut ur skogen hoppade flera ”mini”nattorienterare, utan att tänka på att vi på spåret blev bländade. Kan säga att det inte var några billiga Clas Olsson lampor ! Och som om inte DET räckte med dessa orienterare, så mötte vi ”vanliga” motionärer, som kom både framför och bakom oss. Det var stört omöjligt att få hundarna att gå bredvid varandra under en längre sträcka. Eftersom Rejs stretar aningen, upplever jag att jag har mest kontroll om jag har honom närmast mig och Özet utanför Rejs. Men icke – Özet envisas att vilja gå närmast mig … Trassligt värre vilket resulterar i en något irriterad matte !

RÖDSPÄTTAN LAGAD

Efter en promenix vid Blacktjärn åkte vi (även Özet) direkt till lydnadskursen/”Monica-kursen” på Ale BK.

Hade ju ”förvarnat” Monica i FB, om min frustration för en vecka sen, då det kändes som inget funkade, både följsamheten (föll bl.a. tillbaka i positionen) och läggandet (fattade helt plötsligt inte vad jag ville) sket sig så att säga !

Monica har sannerligen öga för det här med hundträning må jag säga. Aldrig kunde jag ana att det skulle gå att fixa till med så ”små” medel – är det detta som kallas quick fix ? För med lite råd och tips gick det riktigt bra. Tack Monica, för att du lagade rödspättan ! ”Bara” hem och fortsätta slipa på detta, bl.a. i följsamheten : sträck på mig, höj belönings armen/handen, ge belöningen framåt … i läggandet : bryt hans ev. låsning med att ”gå ett varv”, visa inte ”frysteckn.” förrän han lagt sig.

Som Henrik så mycket riktigt sa i FB, citat – Det är ju ”härligt” med lite motgång ibland, så känns det bättre när det funkar – slut citat. Jag kände att det var tur att öronen sitter där dom sitter, annars hade nog munnen/leendet gått runt hela huvudet !

DALMATINERREJS

Innan eftermiddagens träff med barndomskompisen Karin och hennes 4 mån. valp Samba, tog vi – både Özet & Rejs – en förmiddagspromenad runt Blacktjärns motionsspår och så mycket folk som vi mötte idag har vi nog inte mött sammanlagt på flera år, där som brukar vara så folktomt.  

Som sagt, sen på em hämtade Rejs o jag, Karin o Samba för att åka vidare till ”mitt” paradis. Jag som trodde jag skulle överraska med detta – enl. mig – fina område, men tji fick jag, då Karin redan kände till denna plats, i samband med sökande efter sommarbete för sin häst.

Medan grabbarna lekte och vi rörde oss i sakta mak över ängarna, kom helt plötsligt en kraftig (hane) dalmatiner ångande rakt i mot oss. Vi båda blev helt försträckta då vi inte visste vad den tänkte ta sig till … skulle den flyga på våra småttingar eller vad ? Vi försökte mota bort den … men jag var tveksam hur jag/vi skulle bete oss, då jag inte visste hur vårt beteende skulle påverka den. Vi titta oss runt omkring, men såg inte skymten av någon ägare. 

Karin lyckades få fatt i Samba, men Rejs var för långt ifrån mig och i stället för lyssna på mig, började han istället leka (jaga) med dalmatinen, som hade bjudit upp till lek. När bägge rusade – Rejs jagades en glad (puh) dalmatiner – iväg över ängen, mot staketet, tänkte jag … hjälp … tänk om dalmatinen är på väg ”hem till sig” ! 

Rejs verkade vara helt förblindad i sitt jagande och jag fick lite smått panik att jag inte skulle få stopp på honom. Hur som helst – bära eller brista, tänkte jag och blåste inkallningssignal med pipan … och döm av min förvåning, han vände tvärt och kom rusande ända tillbaka till sin överlyckliga matte … med dalmatinern efter sig ! I samma veva som jag kopplade upp honom, såg vi ett par komma sakta drällandes ner från skogen …

Jag – är det er hund ?

Killen – jaaa !!!

Jag – kan ni vara snälla att kalla på honom då ?

Killen – jaha … vadå - är era hundar aggressiva ?

Jag – nä, men dom är valpar !

Killen – kan dom inte få leka då ?

Jag – nä … han (Rejs) har lekt färdigt (svarade jag, vid det här laget mkt irriterad)

Och därefter försökte dom kalla in honom … vilket inte gick så bra … men tillslut så …

VAD SÄGER MAN ???

EN VANLIG, MEN GO LÖRDAG

Gick i förmiddags en runda ut på udden vid Kåsjön med båda dogsen. Jag gick där och njöt !!! så gott det går att njuta i ett regn som ihärdigt har pågått i en vecka och Rejs var en bit framför mig – Özet var kopplad pga ”hjorttryfflandet”. Plötsligt såg att Rejs var framme vid en kille som satt och fiskade på ett berg. Oops tänkte jag och ropade … och hurraaa … han vände på en femöring och kom tillbaka ! 

På eftermiddagen gick Tommy  ut med Özet i ”hemmaskogen” medan Rejs & jag åkte till PBK – skogen bakom klubbhuset – för en stunds jaktträn. Allt gick kanon och vi avslutade med ett litet närings/godisspår på hårt (grus/gräs) underlag, vid grusvägen mot mc-gården.

LYDN.TRÄN. PBK

I ett regnigt väder åkte vi – Rejs & jag - kväll upp till klubben för en stunds lydn.träning och som jag misstänkte var det inte en kotte där.

La fokus på följsamheten, men lite annorlunda upplägg. Fokuserade på ”ögonkontakt” och tog ETT steg och sen belöning … blev skitBRA !

Sen skulle jag bara testa den ”frysta handen” i samband med stadgan i liggandet, men då visade det sig att han helt plötsligt inte kunde lägga sig … VA? Vad menar du ? Fattar inte !

Ytterligare en sak att upp för Monica !

Fortsatte och avslutade med ”runda-stolen” vilket kändes bra, för han bjöd och sprang som han aldrig gjort tidigare och SOM han kampade … och då menar jag KAMPADE (i Rejs mått) med nya pälsleksaken med lång lina.

PROVTAGNINGAR OCH LYDNAD

Idag var Özet på Blå Stjärnan för nya provtagningar efter sommarens behandling - med nyinsatt cortison - utöver den tidigare Fortekor, som han fortfarande äter. Hans värden hade tyvärr försämrats ytterligare, vilket vi har haft på känn, då hans form ju pendlat upp och ner. Pga av detta har en ny behandling (ny medicin) inletts och ett nytt besök till specialisten Reidun sker om drygt två veckor. Tyvärr är det ju så att behandlingen inte kommer bota, utan bara fördröja sjukdomsförloppet … om vi fattat rätt !

På kvällen åkte Rejs & jag till Kviberg och tränade lite lydnad. Även om inte alla planerna är upptagna så här års, så var det full aktivitet på många av dom. Tog en promenad bort till en av de bortre planerna som var ganska blöt på sina ställen, vilket visade sig att Rejs blev påverkad av, bl.a. ville han inte sätta sig överhuvudtaget. Förövrigt kände jag frustration över att fotgåendet/följsamheten inte funkade – totalt misslyckat ! Förra veckans känsla att han ligger lite långt bak i position kvarstod, t.o.m att han ibland verkligen ”försvann” bakåt … och även att han följer godishanden !

Herregud – en hel vecka innan vi träffar Monica !

Men måste ändå nämna att inget ont som inte har nåt gott med sig ... vi gör ständigt framsteg gällande föremålshanteringen ... och DET är inte att förakta :-)

HISTORIEUPPREPNING

Historien upprepar sig …

När jag kom hem på lunchrasten möttes jag av en – för flera år sen – bekant syn … nämligen den som på bilden.

Vidare kan jag berätta att Rejs snart är uppe i brorsans (valp/unghundstiden) nivå när det gäller att förstöra saker i hemmet. Kanske en ny bok som svar på ”Nya hyss med Emil i Lönneberga” = ” Nya hyss med Rejs i Sävedalen” !

Får många tips om att ge honom tuggben mm, men det är inte så lätt när Özet inte tål dom samma och vill inte ha hundarna åtskiljda när dom är ensamma hemma. Han/dom HAR fullt med "leksaker" som är tuggbara, men jag tror han blir lite uttråkad under dagarna dom gångerna husse är hemma på lunchrasten. Tyvärr hinner husse varken aktivera eller ta lika långa promenader som jag gör när jag är hemma. Det är väl bara att hoppas på att Rejs – VANDALEN – hyss avtar såsmåningom.

På lunchpromenaden hade jag mina funderingar ang. älgjakten som ju startade idag, ställde mig frågan – inga "skyltar", inga jägare ... eller ?

Inga anslag uppsatta vid klubben (vilket jägarna tidigare år gjort) och därmed vågade jag gå en runda i skogen från Maderna vidare längst vildmarksleden och tillbaka. Özet "skötte sig" (inga tendenser till hjorttryffelätande) och fick gå lös mestadeles, vilket känns bra i hjärtetrakten.    

MITT EGET LILLA PARADIS

I ett småregnigt väder åkte Rejs & jag idag iväg till vårt lilla paradis (inte omr./stadsdelen) och tränade lite jaktlydn., medan Tommy tog en tur med Özet. 
Vi tränade både stadga, linjetag och introducerade närsökssignalen för första gången, allt med strålande resultat. Körde oxå föremålshantering - som går allt bättre - och "runda stolen".
Jag var så himla nöjd när vi gick ner mot bilen, för att där fortsätta med ett godis/näringsspår som jag la vid p-platsen, på en makadamyta. Och som grädde på moset tyckte jag det gick, om inte jättebra, så rätt bra iallafall ... vet ju inte riktigt hur det ska se ut, eller vad man kan förvänta sig av honom som gick ett sånt här spår för andra gången.

HÄRKESHULT

Idag fick vi oss ytterligare en helt underbar promenad – dogsen & jag – i det härliga höstvädret. Området var Härkeshult och kan säga att vi inte var de enda som ville vara ute i skogen en dag som denna - i finvädret. P-platsen som det sällan står en bil på, var idag full av bilar, även flera motorcyklar.

När hundarna och jag började gå, fick vi ett gäng skinnklädda mc-åkare framför oss och det är klart !!! att dom skulle ta stigen jag hade tänkt gå. Äh, tänkte jag, vi går andra varvet istället. Men var lite osäker om jag verkligen skulle hitta, dels för det var länge sen jag gick där och även från just DET hållet. När vi kommit en bit började båda hundarna – som fortf. gick kopplade pga av en del bilmöten !!! på skogsvägen – vädra nåt så in i vassen. Strax efter passarerade vi ett av vildsvin, stort uppbökat område. På betryggande avstånd från området släppte jag därefter hundarna, Rejs sprang framåt, medan Özet vände tvärt och satte av i världens kareta … NEEEEEJJJJJJJJ … STANNNNNNNNAAAAAA … skrek jag högt så det värkte i halsen … och PHU … han stannade ! Bakom ryggen på mig stod Rejs och såg ut att säga – vad gormar du för – jag står ju här !

Vi gick vidare och det visade sig att jag kände igen mig och blev allt säkrare allteftersom vi gick. När man har ungefär 1/3-del kvar av sträckan passerar man en sjö/tjärn och när vi hade nått sjön hörde vi en massa röster och skratt och DÅ förstod jag orsaken till alla bilar och MC … dom grillade korv vid strandkanten – så mysigt ! Det var DÄRFÖR vi hade mött bilarna på skogsvägen vid vår början på promenaden, dom hade ju transporterat dit alla godsaker. Det visade sig vara markägaren som hade ställt till grillfest, fick jag reda på av två trevliga äldre damer som vi mötte på deras väg dit.

Vid sjön passade jag på att låta Rejs bada en stund. Özet satt snällt och väntade (med tanke på hans sjukdomstillstånd ville jag inte att han skulle bli kall) men helt plötsligt bakom min rygg, hörde jag honom börja ulka för att strax efter kräkas – slemmigt blandat med blod ! Hade mina funderingar om förklaringen till blodet kunde vara att han hade ätit gräs tidigare under promenaden. Fortsatte därefter mot bilen med en något låg Özet. 

LYDN.TRÄN. PBK

Åkte ikväll upp till klubben för en stunds träning med både Özet o Rejs. 

Herregud – ikväll var det nästan trängsel på plan – ha ha – tror vi var 6 st inkl. mig själv.

Tyvärr kändes inte träningen helt lyckad ikväll, ingen bra känsla helt enkelt.

Tex. försökte jag mig på samma övning som under gårdagens besök hos Elsa Blomster, men det gick inte alls så bra som önskat/förväntat. Inte heller följsamheten, kändes helt ok – tycker han följer den pendlande handen och känslan är att jag vill få fram honom i positionen pga att jag inte vet vad jag har honom om jag inte skymtar honom … får ta upp detta med Monica vid nästa kurstillfälle.

Ang, Özet, så tror jag att jag lyckades med en lagom dos ikväll. Vi körde bl.a. lite fritt följ, läggande u.g. och fjärr och även om jag kör det mesta ganska kravlöst numera, så släpper jag inte igenom allt ! Som tex att han stannade vid hoppet för att scanna av/lukta (verkade på honom som om nån hane hade lyft benet mot hindret) hindret utan att göra en ansats till att hoppa ... 

PRIVATLEKTION

På dagens lunchpromenad fick Özet mest gå kopplad, pga att hans allmäntillstånd har varit lite upp och ner på sistånne. Men han fick även gå lös en stund, vilket var jättejobbigt, då jag fick va på honom hela tiden – men det gick bra, han åt ingen tryffel.

På kvällen styrde jag bilen – med Rejs i – mot Landvetter, för att träffa Elsa Blomster. Ville få ytterligare en infallsvinkel på Rejs och mitt ”problem” med föremålshanteringen.

Vi inledde med att visa hur det ser ut nu, därefter fick vi en uppfräschning – bl.a. omvänt lockande/handtarget – från den tidigare träffen i våras. Vi jobbade vidare, vilket resulterade i – om inte jättestora framsteg – så iaf FRAMSTEG, vilket gladde mig oerhört.

Den främsta orsaken – som kan låta simpelt, hade ju inte dessa problem med Özet – till det lilla framsteget tror jag är att jag för en vecka sen, lyckats få honom till att bära – först en vanl. skogspinne och sen en av sina leksaker – i ett fast grepp, under koppelpromenaderna.

Innan vi skiljdes åt fick jag tips hur jag går vidare med att utveckla stoppsignalen, linjetagen och även att lära in närsökssignalen. Kul att ha mycket att träna på tills själva apporteringen med avlämningar börjar sitta …. vilket just nu känns rätt avlägset måste jag säga. 

TÄVL.LYDN.KURS (Ale bk)

På dagens lunchpromenad (Åstebo) tyckte jag att Özet verkade vara hängig och lite låg, kortade därför ner rundan aningen. Men när Tommy kom hem från jobbet var han piggare och jag kunde åka iväg på kvällens kursstart.

I kväll var det alltså då äntligen dags för första kurstillfället på tävl.lydn.kursen på Ale BK med Monica Henriksson som instruktör.

Rejs var först ut. Inledde med att försöka lugna och dämpa den lilla överspeedade rödspättan, som kom in på plan som en överhettad duracellkanin ...

Ingångar – mest för att fortsätta dämpa och lugna Rejs.

Följsamhet – började för första gången pendla lite med handen + att vi filmade ! Rejs rak och fin position, jag själv måste räta på mig.

Ligg – pga problemet med stadgan, så hjälpte Monica till med att själv visa hur jag ska ta hjälp av "frysning" av en knuten hand. Det visade sig sannerligen inte vara så lätt, eftersom Rejs var hetare än hetast. Men trägen vinner och såsmåningom började han förstå vad Monica ville. Så här i efterhand, när vi kört detta hemma så verkar det som polletten trillat ner.

När alla kört igenom sina hundar samlades vi i klubbstugan för sammanfattning, men mest för att värma oss då kvällen var kall och vi alla frös som fan i slutet.

Jag har lite svårt att återge hur roligt jag upplever att det här är … men precis som jag gjort efter sommarens alla kurstillfällen, åkte jag även ikväll hemåt glad och full av inspiration.

GETRYGGEN

Det underbara vädret fortsätter ….

Idag blev det en promenad med båda dogsen och turen gick över Getryggen via Vä. Långvattnet. Mötte några orienterare i början (Härlanda tjärn) och tänkte då att f_n, ska man behöva ha dom runt hasorna !!!  

Men på väg upp mot ryggen såg man inte till några orienterare som tur var, men därimot fick vi andra möten i form av cyklister, löpare och vandrare. Blev även ett par hundmöten och det trevligaste var mötet i slutet – på milspåret – på väg tillbaka till bilen, då vi mötte ett par med en BC och en Spansk vattenhund, som jag först trodde var en klippt Lagotto. Vi hade ett trevligt samtal om ditt och datt och mitt i samtalet frågade killen om jag hade en blogg ! 

Öööhhh VAA ? blev min reaktion. Jo, det hade jag ju … Han sa att han la ihop 2 och 2 när han såg både mig och hundarna. Vet ju själv vilka träffar som kan upp när man googlar och killen hade vid nåt tillfälle sökt efter Östra Långvattnet och då hade inläggen om mina inlägg om vandringarna till Ö. Långvattn. dykt upp ! Kände att det var rätt KUL att veta att en del läsare faktiskt kan tillkomma på det viset. Borde jag ju tänkt på, då jag ju själv har hittat en del bloggar/artiklar på det viset …

HÄRLIGASTE TIDEN ?

Särskilt vid en sån här underbar härlig höstdag som det var idag, kan jag aldrig riktigt bestämma vilken tid som är härligast … våren eller hösten, men det är klart – varför välja ? Det är ju bara att njuta av båda - den ena årstiden förtar ju inte den andra så att säga.

Lite bilder från Rejs och min promenad tillsammans med Malin och Mara.

"BRUKSCIRKELN"

I kväll åkte Rejs & jag upp till klubben för en stunds träning. Tyvärr var det inte fler deltagare (4st inkl. oss) ikväll, än vad det har varit under hela denna säsongen ! Verkar som denna cirkeln har gjort sitt och håller på att dö ut.

Det tar aningen lång tid att gå från bilen upp till planen, då det tar lite tid att försöka få Rejs att varva ner och sluta ”tjuta” av förväntan …

Följsamhet

Ingångar/vä. om /bakdels kontroll

Budföring med Malin som mottagare

Runda stolen

Föremålshant.

Ligg