På dagens lunchpromenad passerade appellplan, vid PBK/Åstebo, stötte jag på en hundträn.kamrat och när vi stod där och pratade bl.a. om veckans "vildsvins-snackis", stoppade han till Özet en levergodis utan att tänka sig för ! FAAN ! Ja ja … gjort är gjort ! Och precis som efter tidigare kompisars misstag, fick Özet tyvärr under kvällen mycket kraftig diarre och mådde allmänt dåligt, allt pga av denna lilla levergodisbit. Uppenbarligen verkar ingen förstå hur känslig han är, hur mycket än jag tycker jag förklarar.
Det som började så hoppfullt i början på veckan, då jag tyckte mig se glöden i Özets ögon åter tändas isamband med när han fick burkmaten som belöning, har tyvärr inte fortsatt lika bra. Hans aptit och därmed även allmäntillståndet har försämrats för varje dag och i dag har han inte ätit över huvudtaget. Eftersom Özet nu har kommit till det stadie vi befarat, nämligen att han inte äter sitt specialfoder och tappar i vikt och då förstås även tappar ork och lust, så tänker vi i morgon byta foder igen för att se om han uppskattar det bättre.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar