torsdag 30 september 2010
ETT LITET NAGGANDE GÄNG
Ikväll har vi varit och tränat jaktapportering i Korsika ... nä, jag menar förstås Horsika, med några från "Lena/Maria-jaktkursen". Vi var 4:a st retrieverrepresentanter - Özet-tollare, Bonus-flat, Iris-labb, Lilja-golden - alltså 3 st bastarder - med tanke på att det är genom goldenklubben vi går kurs ...
onsdag 29 september 2010
TÄVLINGSLYDNAD - 5
I kväll - denna underbara höstkväll - har vi varit på lydnadskurs igen. Det mesta gick/går som smort ... förutom det förbannade platsliggandet !!! Börjar bli lite frustrerande - då jag inte riktigt vet orsaken till varför han s a k t a reser sig och s a k t a börjar gå mot mig ... Vill han "bara" inte ligga kvar för att han tycker det är tråkigt eller tycker han det är obehagligt - det är frågan ? Har hitills bara gått fram - utan att säga något - tagit tillbaka honom och lagt honom igen - JUST för att han INTE ska uppleva momentet som obehaglig. Men kanske är det trots allt, dax att "säga ifrån" så han fattar - förhoppningsvis !!! - att han gör fel ! Ska prova lite "försiktigt" ... eller vad tror ni ?
Nä - nu e det natten och jag måste sova ... natti natti ... men först en macka & Oboy ...
Nä - nu e det natten och jag måste sova ... natti natti ... men först en macka & Oboy ...
söndag 26 september 2010
JAKTKURSER lör. TITTI - 2...sön. LENA - 4
I helgen blev det mycket jakt ... först (lörd.) ut var kurs för Titti&Regina och sen (sönd.) var det dax för kurs för Lena&Maria. Özet skötte sig mestadeles finfint !
Lördag - Titti jaktkurs - Ljungslätt
Linjetagsövningar stod på dagens program.
Vi delades in i två grupper och ”vår” grupp började med en ”linjetagsruta” bestående av fyra markeringkäppar. Under ledning av Regina fick vi fyra dummys, som under jaktfot skulle placeras ut vid varje käpp. När vi placerat ut den 3:e dummyn, gjorde vi en inkallning tillbaka till käpp nr 2. Fortsatte sen mot 4:e käppen för att placera ut sista dummyn, för att därefter börja linjetagsövn. med resp. käpp som referens-pkt. När vi sen hade skickat alla 4:a streckorna, skickade vi också 2 diagonala linjetag.
Tyckte att Özet skötte både jaktfoten och inkallningen utmärkt – det enda som skulle vara önskvärt ÄR att han upphör med att springa ”ärevarv” med dummyn innan avlämning, som han ofta gör vid just den FÖRSTA apporteringen.
Efter fikapausen bytte grupperna övningar - vi gick över till Titti. Vi började med linjetag längst en grusväg.
Titti la ut 2 dummys – jag kommenderade för linjetag – Özet kom in för avlämning – sen vände vände vi helt om medan 2 nya dummys lades ut med ännu längre avstånd – jag kommenderde igen - Özet kom åter in för avlämning – sen vände vi helt om igen och ytterligare 2 dummys lades ut - nu med ÄNNU längre avstånd + att dummyn låg dold i nerförslut.
Özet ”krånglade” lite … RÄTT MYCKET FAKTISKT !!! då han bröt sin linje och sprang ut i det höga gräset och snokade runt – inte för att leta efter nån dummy precis – utan mer för att han kände för att ”lukta på blommorna”. Jag kallade in för att åter kommendera – UT och samma sak upprepade sig … osv. Jag undrade om jag kanske skulle korta avståndet lite – MEN nej, curla (hjälp) honom INTE – han KAN det här, menade Titti ! Du behöver inte backa i träningen så fort det råkar bli lite fel .... OK då, sa jag och gjorde ännu ett försök och KOM PÅ att jag ju faktiskt !!!! kunde hjälpa honom, med att åter KOMMENDERA UT, även om han är en bit ifrån mig. Och se DET hjälpte – DÅ ”vaknade” han – javisstja, det var ju DET jag skulle göra ”tänkte” han … och vips så var han framme vid dummyn. Vid sista skicket gav jag honom en liten ”stöttning” och så löste han resten själv. Matte glad igen !
Kombinationsövning med linjetag resp. markering
Två hundar (Porter&Özet) satt lösa brevid varandra med några meters mellanrum. Vi förare gick ut och la var sin dummy - gick tillbaka till hundarna - jag skickade Özet först och strax därefter kommer Porter springande och stannar bredvid Özet - och där blev dom stående, stela och med resta svansar - Porter gruffade till lite och när Porter för ett ögonblick vände blicken åt sin husse, som kom springande, passade jag på att kalla på Özet, som genast plockade upp dummyn och sprang tillbaka in till mig = godisjackpot. Måste erkänna att jag blev lite spak när Porter gruffade och morrade - tänkte - måtte han inte flyga på Özet.
Sen skickades Porter på "sitt" linjetag och sen kastade Titti var sin markering till Porter resp. Özet. Porter fick hämta sin först, vilket tog sin lilla tid. Trodde att Özet skulle glömma sin, tills det var dax för hans tur. Men han hade full koll och plockade upp den direkt.
Tror att det var i den ordningen vi sände våra hundar - fick tydligen någon minneslucka efter den lilla incidenten !
Söndag - Lena jaktkurs - Starrkärr
Först blev det ”uppvärmning” i form av en stadgeövning, där vi stod i ring och och ett ekipage i sänder gick och hälsade på alla i ringen. Först med koppel och sen utan.
Den första övningen som var en kombinationsövning – 3 i 1 (jaktfot/inkallning/markering) hade vi på en äng. Vi hade hunden sittade jämte oss, medan Maria, som stod (ca 30m från oss) i en backe – slängde/la ut en dummy. Därefter skulle vi gå jaktfot mot dummyn tills vi hade ca 1/3 kvar - då skulle vi göra helt om halt. Därifrån skulle vi lämna hunden för att göra en inkallning. Efter inkallningen var det dags för markeringen som kastades och hamnade skymd bakom en granridå. Sen var övningen slut.
Özet gick duktigt vid min sida … MEN snusade 1dm över marken HELA tiden. Det gjorde visserligen flera av de andra hundarna oxå - medan andra hade full focus framåt … för att SMITA iväg mot/till den slängda dummyn. Inkallningen var inga större problem, förutom att han fortsatte ett par meter bakom mig för att trycka ner nosen i nån - tydligen - omotståndlig doft. När jag sen kommenderade för markeringen, vände han tvärt om till den där jä_la doften bakom oss. Men efter att jag ”bannat” honom, så for han iväg mot markeringen … där han efter en stunds irrande lyckades hitta dummyn, även om han fick aningens hjälp av Maria, då han hade sprangit ut lite väl långt.
Nästa övning var jaktfot med störning. ALLA gick huller om buller, medan både Lena & Maria, viftade och slängde dummys och tennisbollar. Gick RIKTIGT bra för SAMTLIGA.
Efter fikapausen förflyttade vi oss in i skogen där vi skulle köra det stora söket.
Vi, kursdeltagare, skulle hjälpa till att vara kastare (ca 6-7st) och var och en fick ”ansvara” för ”sin” dummy. När sökområdet hade vallats av, kastades varje dummy efterhand, medan hunden såg på och fick synretning. Alla kastare återgick till utgångspunkten, där förare och hund stod redo för sökarbete.
Özet var enormt duktig. Hämtade in 3 st, arbetade jätte effektivt med ett bra tempo. Lena & Maria ”jublade” över Özets sätt att arbeta.
Jag själv, fick lite konstruktiv kritik …
- RES dig upp Maggan - ha ha - det skulle filmats - så du kunde se dig själv ! Du liksom "trycker" tillbaka Özet, när du böjer dig ner. Han reagerade med att "backa" precis när han var färdig för att lämna av, bara för att du böjde dig ner.
- Ja ja (skratt) jag "lovar" att jag ska sluta med att böja mig ner ...
Med dessa ord gick vi, mitt lille ÖZ&jag och satte oss och njöt av ”vårt” arbete – vårt och vårt !!! det var ju Özet som gjorde hela arbetet – men jag var så stolt över honom och inte blev jag mindre stolt när Lena lite senare kommenterade …
- Och här sitter Maggan och njuter av sin duktiga hund
- Mmmmmmm ... det gör jag :-)
Lördag - Titti jaktkurs - Ljungslätt
Linjetagsövningar stod på dagens program.
Vi delades in i två grupper och ”vår” grupp började med en ”linjetagsruta” bestående av fyra markeringkäppar. Under ledning av Regina fick vi fyra dummys, som under jaktfot skulle placeras ut vid varje käpp. När vi placerat ut den 3:e dummyn, gjorde vi en inkallning tillbaka till käpp nr 2. Fortsatte sen mot 4:e käppen för att placera ut sista dummyn, för att därefter börja linjetagsövn. med resp. käpp som referens-pkt. När vi sen hade skickat alla 4:a streckorna, skickade vi också 2 diagonala linjetag.
Tyckte att Özet skötte både jaktfoten och inkallningen utmärkt – det enda som skulle vara önskvärt ÄR att han upphör med att springa ”ärevarv” med dummyn innan avlämning, som han ofta gör vid just den FÖRSTA apporteringen.
Efter fikapausen bytte grupperna övningar - vi gick över till Titti. Vi började med linjetag längst en grusväg.
Titti la ut 2 dummys – jag kommenderade för linjetag – Özet kom in för avlämning – sen vände vände vi helt om medan 2 nya dummys lades ut med ännu längre avstånd – jag kommenderde igen - Özet kom åter in för avlämning – sen vände vi helt om igen och ytterligare 2 dummys lades ut - nu med ÄNNU längre avstånd + att dummyn låg dold i nerförslut.
Özet ”krånglade” lite … RÄTT MYCKET FAKTISKT !!! då han bröt sin linje och sprang ut i det höga gräset och snokade runt – inte för att leta efter nån dummy precis – utan mer för att han kände för att ”lukta på blommorna”. Jag kallade in för att åter kommendera – UT och samma sak upprepade sig … osv. Jag undrade om jag kanske skulle korta avståndet lite – MEN nej, curla (hjälp) honom INTE – han KAN det här, menade Titti ! Du behöver inte backa i träningen så fort det råkar bli lite fel .... OK då, sa jag och gjorde ännu ett försök och KOM PÅ att jag ju faktiskt !!!! kunde hjälpa honom, med att åter KOMMENDERA UT, även om han är en bit ifrån mig. Och se DET hjälpte – DÅ ”vaknade” han – javisstja, det var ju DET jag skulle göra ”tänkte” han … och vips så var han framme vid dummyn. Vid sista skicket gav jag honom en liten ”stöttning” och så löste han resten själv. Matte glad igen !
Kombinationsövning med linjetag resp. markering
Två hundar (Porter&Özet) satt lösa brevid varandra med några meters mellanrum. Vi förare gick ut och la var sin dummy - gick tillbaka till hundarna - jag skickade Özet först och strax därefter kommer Porter springande och stannar bredvid Özet - och där blev dom stående, stela och med resta svansar - Porter gruffade till lite och när Porter för ett ögonblick vände blicken åt sin husse, som kom springande, passade jag på att kalla på Özet, som genast plockade upp dummyn och sprang tillbaka in till mig = godisjackpot. Måste erkänna att jag blev lite spak när Porter gruffade och morrade - tänkte - måtte han inte flyga på Özet.
Sen skickades Porter på "sitt" linjetag och sen kastade Titti var sin markering till Porter resp. Özet. Porter fick hämta sin först, vilket tog sin lilla tid. Trodde att Özet skulle glömma sin, tills det var dax för hans tur. Men han hade full koll och plockade upp den direkt.
Tror att det var i den ordningen vi sände våra hundar - fick tydligen någon minneslucka efter den lilla incidenten !
Söndag - Lena jaktkurs - Starrkärr
Först blev det ”uppvärmning” i form av en stadgeövning, där vi stod i ring och och ett ekipage i sänder gick och hälsade på alla i ringen. Först med koppel och sen utan.
Den första övningen som var en kombinationsövning – 3 i 1 (jaktfot/inkallning/markering) hade vi på en äng. Vi hade hunden sittade jämte oss, medan Maria, som stod (ca 30m från oss) i en backe – slängde/la ut en dummy. Därefter skulle vi gå jaktfot mot dummyn tills vi hade ca 1/3 kvar - då skulle vi göra helt om halt. Därifrån skulle vi lämna hunden för att göra en inkallning. Efter inkallningen var det dags för markeringen som kastades och hamnade skymd bakom en granridå. Sen var övningen slut.
Özet gick duktigt vid min sida … MEN snusade 1dm över marken HELA tiden. Det gjorde visserligen flera av de andra hundarna oxå - medan andra hade full focus framåt … för att SMITA iväg mot/till den slängda dummyn. Inkallningen var inga större problem, förutom att han fortsatte ett par meter bakom mig för att trycka ner nosen i nån - tydligen - omotståndlig doft. När jag sen kommenderade för markeringen, vände han tvärt om till den där jä_la doften bakom oss. Men efter att jag ”bannat” honom, så for han iväg mot markeringen … där han efter en stunds irrande lyckades hitta dummyn, även om han fick aningens hjälp av Maria, då han hade sprangit ut lite väl långt.
Nästa övning var jaktfot med störning. ALLA gick huller om buller, medan både Lena & Maria, viftade och slängde dummys och tennisbollar. Gick RIKTIGT bra för SAMTLIGA.
Efter fikapausen förflyttade vi oss in i skogen där vi skulle köra det stora söket.
Vi, kursdeltagare, skulle hjälpa till att vara kastare (ca 6-7st) och var och en fick ”ansvara” för ”sin” dummy. När sökområdet hade vallats av, kastades varje dummy efterhand, medan hunden såg på och fick synretning. Alla kastare återgick till utgångspunkten, där förare och hund stod redo för sökarbete.
Özet var enormt duktig. Hämtade in 3 st, arbetade jätte effektivt med ett bra tempo. Lena & Maria ”jublade” över Özets sätt att arbeta.
Jag själv, fick lite konstruktiv kritik …
- RES dig upp Maggan - ha ha - det skulle filmats - så du kunde se dig själv ! Du liksom "trycker" tillbaka Özet, när du böjer dig ner. Han reagerade med att "backa" precis när han var färdig för att lämna av, bara för att du böjde dig ner.
- Ja ja (skratt) jag "lovar" att jag ska sluta med att böja mig ner ...
Med dessa ord gick vi, mitt lille ÖZ&jag och satte oss och njöt av ”vårt” arbete – vårt och vårt !!! det var ju Özet som gjorde hela arbetet – men jag var så stolt över honom och inte blev jag mindre stolt när Lena lite senare kommenterade …
- Och här sitter Maggan och njuter av sin duktiga hund
- Mmmmmmm ... det gör jag :-)
onsdag 22 september 2010
TÄVLINGSLYDNAD - 4
Özet, min glädjespridare och jag har varit på lydnadskurs ikväll.
Jag sitter och jäspar stort och Özet sover djupt ... fortfarande i TV-soffan på undervåningen ! Men just nu kommer han ... oxå jäspandes ...
Mera detaljer om kursen - senare !
Var alltså igår åter på Lerums BK på lydnadskurs.
Jag var full av förväntan - särskilt efter en träning för ett par dagar sedan, då Özet var otroligt duktig - bättre kontakt än någonsin. Men hur skulle det då gå ikväll ? Skulle kontakten vara den samma och skulle han hålla sig i skinnet - eller flippa ur i numera berömda "Özetspelet" ! Till skillnad från förra veckans kurs, då det regnade HELA kvällen, var det nu en jätte härlig kväll.
Dagen till ära hade vi en lydnadsdomare (Berit), som stand in för en av våra ordinarie instr. (Sandra) som var upptagen på annat håll. Hur intressant som helst, då hon berättade hur hon tänker när hon värderar momentens utförande.
Dagens moment var "läggande under gång". Medan Susanne (instr.) visade momentet med sin flat (namn ?) och Britt gav lite instruktioner, stod vi andra på rad och lyssnade intresserat. Men nån som INTE var intresserad, var Özet ! Inte ville han sitta där och lyssna (till vilken nytta ? tyckte han) utan började sitt "lilla flipperspel" och fick "förstås" även igång matte (vilken lycka tyckte han !) HERE WE GO AGAIN ! Jag backade oss ur ledet - jag kopplade "greppet" (stresshantering) - han lugnade ner sig och vi kunde åter rätta in oss i ledet.
Sedan började Özet och jag vår uppvärmning, med lite position och svängar - Özet i full focus. Jag utökade med korta fotgåenden - Özet i full focus - han liksom "dansade" fram ... kanske skulle ge mig på freestyle trots allt ! Vi gjorde några läggande under gång (= om inte pladask, så OK) och även läggande, med mig stillastående - det sistnämnda gick strålande = pladask !
När vi sen skulle visa (läggande u. gång) våra "färdigheter" och få instruktioner av Berit domaren, så gick det inte fullt så bra !!!! - VA ? - Vad menar du ? - Skulle jag lägga mig ? - Eller va ? Fick därefter bra råd&tips, vilket resulterade i att han bara efter några gånger "pladaskade" så fort jag gjorde en "halvhalt". :-) Även sen när jag minskade på "halvhalten" slängde han sig ner ... när han trodde ... NU kommenderar hon nog ! Fick rådet att fortsätta framåt om han la sig innan jag kommenderade. Det tog några gånger innan han fattade galoppen - hem för att fortsätta att träna.
Ville sen träna på lite ingångar, innan jag gav mig på "hoppet". Kallade på Britt, för att hjälpa till med att se så ingångarna blev raka. Raka ? Ingångarna blev i det närmaste perfekta !!! Oj oj oj - jag visste inte riktigt vad jag skulle ta vägen … jodå … en stolt matte banade väg mot hopphindret ! Hur gick det här då ? Jo, jag satte honom - gick över på andra sidan - kommenderade - han skuttade över för att sätta sig nästan "perfekt". - Hhum - undrar om det var en engångsföreteelse ? Gjorde om = lika duktigt ÖZ. Ytterligare en gång = :-) Say no more ! Körde även några gånger, då han fick sitta kvar UTAN att hoppa, då han ju tidigare gånger har tjuvat. Vi tränade också fotgående - med kanonresultat – hans tidigare focus bestod HELA tiden.
Innan fikapausen var det dags för platsliggande. Igentligen inte mycket att orda om – det gick riktigt bra. Även om jag inte hade så långt avstånd och gick tillbaka och berömde en gång, så låg han kvar och såg inte ut att vilja resa sig.
Efter fika och teori var det dags för andra ”akten”, som inleddes med tandvisning. Berit hälsade först och sa sen till att sätta hunden för då titta på tänderna. Ett bra upplägg, som passade Özet, då det faktiskt gick jättebra. Han satt ner (nästan) utan att jag behövde säga nåt.
När vi sen körde ställande under gång, gick det riktigt bra de första gångerna, men sen orkade inte Özet hålla ihop längre = trött ! Så jag körde några inkallningar istället – kanon ingångar - och avslutade kvällen med Özets favoritmoment – BUDFÖRING.
TACK MITT LILLE ÖZ FÖR EN STRÅLANDE KVÄLL !
Jag sitter och jäspar stort och Özet sover djupt ... fortfarande i TV-soffan på undervåningen ! Men just nu kommer han ... oxå jäspandes ...
Mera detaljer om kursen - senare !Var alltså igår åter på Lerums BK på lydnadskurs.
Jag var full av förväntan - särskilt efter en träning för ett par dagar sedan, då Özet var otroligt duktig - bättre kontakt än någonsin. Men hur skulle det då gå ikväll ? Skulle kontakten vara den samma och skulle han hålla sig i skinnet - eller flippa ur i numera berömda "Özetspelet" ! Till skillnad från förra veckans kurs, då det regnade HELA kvällen, var det nu en jätte härlig kväll.
Dagen till ära hade vi en lydnadsdomare (Berit), som stand in för en av våra ordinarie instr. (Sandra) som var upptagen på annat håll. Hur intressant som helst, då hon berättade hur hon tänker när hon värderar momentens utförande.
Dagens moment var "läggande under gång". Medan Susanne (instr.) visade momentet med sin flat (namn ?) och Britt gav lite instruktioner, stod vi andra på rad och lyssnade intresserat. Men nån som INTE var intresserad, var Özet ! Inte ville han sitta där och lyssna (till vilken nytta ? tyckte han) utan började sitt "lilla flipperspel" och fick "förstås" även igång matte (vilken lycka tyckte han !) HERE WE GO AGAIN ! Jag backade oss ur ledet - jag kopplade "greppet" (stresshantering) - han lugnade ner sig och vi kunde åter rätta in oss i ledet.
Sedan började Özet och jag vår uppvärmning, med lite position och svängar - Özet i full focus. Jag utökade med korta fotgåenden - Özet i full focus - han liksom "dansade" fram ... kanske skulle ge mig på freestyle trots allt ! Vi gjorde några läggande under gång (= om inte pladask, så OK) och även läggande, med mig stillastående - det sistnämnda gick strålande = pladask !
När vi sen skulle visa (läggande u. gång) våra "färdigheter" och få instruktioner av Berit domaren, så gick det inte fullt så bra !!!! - VA ? - Vad menar du ? - Skulle jag lägga mig ? - Eller va ? Fick därefter bra råd&tips, vilket resulterade i att han bara efter några gånger "pladaskade" så fort jag gjorde en "halvhalt". :-) Även sen när jag minskade på "halvhalten" slängde han sig ner ... när han trodde ... NU kommenderar hon nog ! Fick rådet att fortsätta framåt om han la sig innan jag kommenderade. Det tog några gånger innan han fattade galoppen - hem för att fortsätta att träna.
Ville sen träna på lite ingångar, innan jag gav mig på "hoppet". Kallade på Britt, för att hjälpa till med att se så ingångarna blev raka. Raka ? Ingångarna blev i det närmaste perfekta !!! Oj oj oj - jag visste inte riktigt vad jag skulle ta vägen … jodå … en stolt matte banade väg mot hopphindret ! Hur gick det här då ? Jo, jag satte honom - gick över på andra sidan - kommenderade - han skuttade över för att sätta sig nästan "perfekt". - Hhum - undrar om det var en engångsföreteelse ? Gjorde om = lika duktigt ÖZ. Ytterligare en gång = :-) Say no more ! Körde även några gånger, då han fick sitta kvar UTAN att hoppa, då han ju tidigare gånger har tjuvat. Vi tränade också fotgående - med kanonresultat – hans tidigare focus bestod HELA tiden.
Innan fikapausen var det dags för platsliggande. Igentligen inte mycket att orda om – det gick riktigt bra. Även om jag inte hade så långt avstånd och gick tillbaka och berömde en gång, så låg han kvar och såg inte ut att vilja resa sig.
Efter fika och teori var det dags för andra ”akten”, som inleddes med tandvisning. Berit hälsade först och sa sen till att sätta hunden för då titta på tänderna. Ett bra upplägg, som passade Özet, då det faktiskt gick jättebra. Han satt ner (nästan) utan att jag behövde säga nåt.
När vi sen körde ställande under gång, gick det riktigt bra de första gångerna, men sen orkade inte Özet hålla ihop längre = trött ! Så jag körde några inkallningar istället – kanon ingångar - och avslutade kvällen med Özets favoritmoment – BUDFÖRING.
TACK MITT LILLE ÖZ FÖR EN STRÅLANDE KVÄLL !
söndag 19 september 2010
torsdag 16 september 2010
JAKTKURS FÖR LENA&MARIA 3
Det é mycket nu ... igår lydnadskurs, idag jaktkurs ...
... var alltså ikväll åter på jaktkurs med "hermelinerna" (golden) vilket var ännu roligare än förra gången, säkert tackvare att jag inte var nervös, som jag var förra gången - iallafall ibörjan - man vill ju visa sin lille ögonsten till tollare från sin bästa sida ... och IDAG visade han både MATTE OCH INSTRUKTÖRERNA sina bästa sidor.
Mera rapport kommer ... troligen till helgen ... och då även uppdatering av jaktkursen med Titti&Regina ...
Nu ska jag göra som Özet - nämligen STENSOVA
HÄR KOMMER RAPPORTEN ... men håll i hatten ... lång e den ...
På hem från jobbet för att hämta Özet, ösregnade det så mycket att man bara kunde köra i 30km/tim. Tänkte då i den stunden - nääee, inte en kurs till i ösregn ! MEN väl framme i Horsika, hade det slutat regna och var uppehåll under hela kursen.
Efter samlingen på p-platsen, startade vi vandringen (över svinhala bergshällar) till träden vid sjön, som vi ville ha som skydd för vinden (blåste en del) och slog "läger". Först lite snack, om hur träningen sen sist hade gått. Fick lite råd och tips.
Innan första övningen blev vi uppdelade i två grupper.
Sen fick respektive grupp ställa upp sig på ett led, på var sin sida om en uppspänd lina - med nosarna mot varandra. Avståndet till linan var ca 4m. När det hade blivit ordning i klassen - släpptes linan (som hade ett fastspänt "band" i slutet av linan) iväg som en projektil utmed ledet. Fffjjjooongggg ... Özets reaktion var att han bara vände på huvudet och undrade var det var som kom farande förbi (jag själv reagerade nog starkare än vad han gjorde). De övriga reagerade lite olika - en del med samma lugn som Özet, medan andra tyckte det var lite läskigt. Övningen upprepades - nu några meter närmare - linan spändes, för att efter en stund släppas - Özet reagerade med samma lugn. Den tredje gången, kunde dom som ville koppla loss - vilket jag INTE gjorde trots Özets lugn. Men även denna gången var Özet coola killen.
Andra övningen (Lena) var ett långt - för oss (ca30m) - linjetag upp på ett mossbelagt berg. Jag satte Özet och gick tillsammans med Lena ut, och placerade två dummys i linje efter hennes anvisningar. Gick tillbaka och ställde upp i startposition - med utsträckt arm (efter alla konstens regler) - och skickade i det läget INTE iväg honom. "Reste" på mig - duktigt Öz - för att åter ställa mig i startposition. Och NU kommenderade jag UT och Özet sprang fort som f_n och plockade upp den första dummyn - vände och började springa tillbaka till mig - bra killen - MEN vad gör du nu ? - ska bara ta mig ett varv häääär borta, för att visa kompisarna vad jag har och inte dom - ha ! - Blås inkallning, sa Lena ... och jag började fäppla efter pipan - hhummm ... sorry den ligger i ryggsäcken !!! Ja, där gör den ju ingen nytta, kommenterade Lena helt "oväntat" ! Men efter "röstinkallning" kom han ändå in. Sen skickade jag igen, på den andra dummyn och med samma tempo sprang Özet ut och kom denna gången med samma tempo direkt in för avlämning. Alla i gruppen fick personliga läxor - JAG skulle pga av visselpipsmissen, lära mig att planera inför träningarna. Ha ha !
Tredje övningen (Maria) var svåra markeringar, med långt avstånd (100m) i svår kuperad terräng. När den andra gruppen kom till "linjetagsrutan" började vi ta oss bort till Maria och "markeringsrutan". Och vi gick .... och gick .... vi ropade .... och ropade .... men vad hjälpte det - omöjligt att kunna höra oss, när det såsmåningom visade sig att "rutan" var lååångt inne i skogen. Hur som haver - nu hade det redan börjat skymma något - och jag misstänkte att den stackarn som skulle gå sist, skulle få köra i mörker. HÖRSELmarkering m.a.o. Och den "stackarn" som fick gå ut sist blev ju - som ni säkert redan anat - ÖZET ! Vi skulle ta oss fram till ... utgångpunkten/sändningplatsen - eller vad heter det ??? med hunden lös, i jaktfot, vilket gick alldeles förträffligt ... med godis som muta - fniss ! Hade annars med STOR säkerhet blivit urflippat, då vi nämligen hade ett hundmöte, när vi var på väg fram.
När vi var på plats och jag satte Özet bevid mig, började jag kisa och undrade var f_n är hon ? - Ursäkta men jag ser dig inte - VAR är du ? - HÄR, ropade Maria och började röra på sig. Och då såg jag hennes röda jacka låååångt där inne mellan träden på andra sidan den kraftiga sänkan. Alltså - Özet och jag stod på en höjd - han skulle ta sig ner i en sänka och sen upp på en höjd där dummyn skulle kastas. Maria frågade
- Är du med nu då, frågade Maria !
- Japp, svarade jag.
- Pass på, manar jag Özet
Dummyn kastas och både Özet och jag HÖR nerslaget ...
- Özet leta, kommenderar jag
Özet rusar ut med världens fart, ner i sänkan upp på höjden och letar en liten stund innan han hittar den och återkommer direkt till mig. Toppen tyckte jag !
- En gång till, hör jag från Maria
- Japp
Dummyn kastas och både Özet och jag HÖR nerslaget ... till höger denna gången ...
- Özet leta, kommenderar jag igen
Özet rusar åter ut med världens fart - upprepar nästan exakt vad han gjorde förra "skicket" - innan han hittar den och återkommer direkt till mig. Toppen IGEN tyckte jag !
- Jag skulle vilja göra en gång till - denna gången vill jag att du tänker på att inte skicka iväg honom för fort ... räkna innan du kommenderar ...
- AHHAAAA ... uppfattat !
Dummyn kastas ... men JAG HÖR INTE nerslaget ... men jag börjar räkna, samtidigt som jag tänker ... hon MÅSTE väl ändå ha kastat den ... eller SÅG jag fel (det var nu så mörkt att jag knappt såg nånting) och beslutar mig trots allt för att kommendera ....
- Özet leta
Özet rusar åter ut med världens fart - och återkommer nästan med än gång ! VA - tänker jag - han kommer väl inte tomhänt - men, nejdå han kommer åter med dummyn rätt i hand - PANG !
Och efter en stund kommer även Maria och säger att där märkte du skillnaden - NEJ, jag såg ju inget - ha ha ! hann jag säga, innan hon fortsatte - Han hade full koll och SPIKADE den nu ! Så TÄNK verkligen på att avvakta en stund innan du skickar iväg honom. Och framför allt - det är dax att öka svårighetsgraden även här (det var ju tal om vattenapporteringen sist)
Sen trevade vi oss så sakterligen tillbaka i mörkret, till den andra gruppen och sen travade vi vidare till bilarna.
Sammanfattningsvis så kände jag mig verkligen nöjd och glad när jag åkte hem. Hade fått beröm för Özets stadga och mitt eget lugn och tydlighet ... sånär som på några fjuttiga detaljer (skratt) ... som tex. saknaden av visselpipan och att jag har lite bråttom att sända iväg honom i markeringsövningarna. R Ä K N A .... 1 .... 2 .... 3 ....
Özet överraskade mig med att klara den höjda svårighetgraden med glans. Han var även hyfsat tyst - frånsett från enstaka pip och nåt pinntugg i pauserna !
ÖZET - MIN COOLA KILLE - MED BENA FULLA MED SPRING !
... var alltså ikväll åter på jaktkurs med "hermelinerna" (golden) vilket var ännu roligare än förra gången, säkert tackvare att jag inte var nervös, som jag var förra gången - iallafall ibörjan - man vill ju visa sin lille ögonsten till tollare från sin bästa sida ... och IDAG visade han både MATTE OCH INSTRUKTÖRERNA sina bästa sidor.
Mera rapport kommer ... troligen till helgen ... och då även uppdatering av jaktkursen med Titti&Regina ...
Nu ska jag göra som Özet - nämligen STENSOVA
HÄR KOMMER RAPPORTEN ... men håll i hatten ... lång e den ...
På hem från jobbet för att hämta Özet, ösregnade det så mycket att man bara kunde köra i 30km/tim. Tänkte då i den stunden - nääee, inte en kurs till i ösregn ! MEN väl framme i Horsika, hade det slutat regna och var uppehåll under hela kursen.
Efter samlingen på p-platsen, startade vi vandringen (över svinhala bergshällar) till träden vid sjön, som vi ville ha som skydd för vinden (blåste en del) och slog "läger". Först lite snack, om hur träningen sen sist hade gått. Fick lite råd och tips.
Innan första övningen blev vi uppdelade i två grupper.
Sen fick respektive grupp ställa upp sig på ett led, på var sin sida om en uppspänd lina - med nosarna mot varandra. Avståndet till linan var ca 4m. När det hade blivit ordning i klassen - släpptes linan (som hade ett fastspänt "band" i slutet av linan) iväg som en projektil utmed ledet. Fffjjjooongggg ... Özets reaktion var att han bara vände på huvudet och undrade var det var som kom farande förbi (jag själv reagerade nog starkare än vad han gjorde). De övriga reagerade lite olika - en del med samma lugn som Özet, medan andra tyckte det var lite läskigt. Övningen upprepades - nu några meter närmare - linan spändes, för att efter en stund släppas - Özet reagerade med samma lugn. Den tredje gången, kunde dom som ville koppla loss - vilket jag INTE gjorde trots Özets lugn. Men även denna gången var Özet coola killen.
Andra övningen (Lena) var ett långt - för oss (ca30m) - linjetag upp på ett mossbelagt berg. Jag satte Özet och gick tillsammans med Lena ut, och placerade två dummys i linje efter hennes anvisningar. Gick tillbaka och ställde upp i startposition - med utsträckt arm (efter alla konstens regler) - och skickade i det läget INTE iväg honom. "Reste" på mig - duktigt Öz - för att åter ställa mig i startposition. Och NU kommenderade jag UT och Özet sprang fort som f_n och plockade upp den första dummyn - vände och började springa tillbaka till mig - bra killen - MEN vad gör du nu ? - ska bara ta mig ett varv häääär borta, för att visa kompisarna vad jag har och inte dom - ha ! - Blås inkallning, sa Lena ... och jag började fäppla efter pipan - hhummm ... sorry den ligger i ryggsäcken !!! Ja, där gör den ju ingen nytta, kommenterade Lena helt "oväntat" ! Men efter "röstinkallning" kom han ändå in. Sen skickade jag igen, på den andra dummyn och med samma tempo sprang Özet ut och kom denna gången med samma tempo direkt in för avlämning. Alla i gruppen fick personliga läxor - JAG skulle pga av visselpipsmissen, lära mig att planera inför träningarna. Ha ha !
Tredje övningen (Maria) var svåra markeringar, med långt avstånd (100m) i svår kuperad terräng. När den andra gruppen kom till "linjetagsrutan" började vi ta oss bort till Maria och "markeringsrutan". Och vi gick .... och gick .... vi ropade .... och ropade .... men vad hjälpte det - omöjligt att kunna höra oss, när det såsmåningom visade sig att "rutan" var lååångt inne i skogen. Hur som haver - nu hade det redan börjat skymma något - och jag misstänkte att den stackarn som skulle gå sist, skulle få köra i mörker. HÖRSELmarkering m.a.o. Och den "stackarn" som fick gå ut sist blev ju - som ni säkert redan anat - ÖZET ! Vi skulle ta oss fram till ... utgångpunkten/sändningplatsen - eller vad heter det ??? med hunden lös, i jaktfot, vilket gick alldeles förträffligt ... med godis som muta - fniss ! Hade annars med STOR säkerhet blivit urflippat, då vi nämligen hade ett hundmöte, när vi var på väg fram.
När vi var på plats och jag satte Özet bevid mig, började jag kisa och undrade var f_n är hon ? - Ursäkta men jag ser dig inte - VAR är du ? - HÄR, ropade Maria och började röra på sig. Och då såg jag hennes röda jacka låååångt där inne mellan träden på andra sidan den kraftiga sänkan. Alltså - Özet och jag stod på en höjd - han skulle ta sig ner i en sänka och sen upp på en höjd där dummyn skulle kastas. Maria frågade
- Är du med nu då, frågade Maria !
- Japp, svarade jag.
- Pass på, manar jag Özet
Dummyn kastas och både Özet och jag HÖR nerslaget ...
- Özet leta, kommenderar jag
Özet rusar ut med världens fart, ner i sänkan upp på höjden och letar en liten stund innan han hittar den och återkommer direkt till mig. Toppen tyckte jag !
- En gång till, hör jag från Maria
- Japp
Dummyn kastas och både Özet och jag HÖR nerslaget ... till höger denna gången ...
- Özet leta, kommenderar jag igen
Özet rusar åter ut med världens fart - upprepar nästan exakt vad han gjorde förra "skicket" - innan han hittar den och återkommer direkt till mig. Toppen IGEN tyckte jag !
- Jag skulle vilja göra en gång till - denna gången vill jag att du tänker på att inte skicka iväg honom för fort ... räkna innan du kommenderar ...
- AHHAAAA ... uppfattat !
Dummyn kastas ... men JAG HÖR INTE nerslaget ... men jag börjar räkna, samtidigt som jag tänker ... hon MÅSTE väl ändå ha kastat den ... eller SÅG jag fel (det var nu så mörkt att jag knappt såg nånting) och beslutar mig trots allt för att kommendera ....
- Özet leta
Özet rusar åter ut med världens fart - och återkommer nästan med än gång ! VA - tänker jag - han kommer väl inte tomhänt - men, nejdå han kommer åter med dummyn rätt i hand - PANG !
Och efter en stund kommer även Maria och säger att där märkte du skillnaden - NEJ, jag såg ju inget - ha ha ! hann jag säga, innan hon fortsatte - Han hade full koll och SPIKADE den nu ! Så TÄNK verkligen på att avvakta en stund innan du skickar iväg honom. Och framför allt - det är dax att öka svårighetsgraden även här (det var ju tal om vattenapporteringen sist)
Sen trevade vi oss så sakterligen tillbaka i mörkret, till den andra gruppen och sen travade vi vidare till bilarna.
Sammanfattningsvis så kände jag mig verkligen nöjd och glad när jag åkte hem. Hade fått beröm för Özets stadga och mitt eget lugn och tydlighet ... sånär som på några fjuttiga detaljer (skratt) ... som tex. saknaden av visselpipan och att jag har lite bråttom att sända iväg honom i markeringsövningarna. R Ä K N A .... 1 .... 2 .... 3 ....
Özet överraskade mig med att klara den höjda svårighetgraden med glans. Han var även hyfsat tyst - frånsett från enstaka pip och nåt pinntugg i pauserna !
ÖZET - MIN COOLA KILLE - MED BENA FULLA MED SPRING !
onsdag 15 september 2010
TÄVLINGSLYDNAD - 3
Ikväll var nu dax för tredje kurstillfället i tävlingslydnaden.
Regn, regn, regn och åter regn ...
Det började regna precis när vi kommit ut på appellplanen och skulle gå igenom ”dagens moment”, vilket var inkallning. Sedan fortsatte regnandet ta mig tusan under HELA kursens gång.
Britt frågade om nån ville ha särskild hjälp med något moment. Jag ville gärna få hjälp med ställande under gång – att någon skulle kolla om vi är på rätt väg, så att säga !
Men innan momentövningarna, så började vi med platsliggande – mest för att undvika att det skulle hinna bli allt för blött. Men det kan jag säga - att blött hade redan hunnit bli … regnet vräkte ner …
Det här hände under platsliggandet …
… inte var det många hundar som låg kvar … av 10 hundar … var det kanske ... två som låg kvar - say no more !!!!!
Özet tyckte det var skitäckligt (vilket alla andra tydligen också tyckte) när det var så blött – både under och ovan – så han reste sig ganska snart efter att jag lämnat honom. Jag tillbaka och la honom igen – han reste sig igen – jag la honom och gick ifrån ett par meter bara – och där stod jag och berömde lugnt – medan minuterna tickade.
Sedan delades vi in i grupper. Jag och Özet började med lite uppvärmning och Özet var med på noterna och vi hade jättefin kontakt, även i svängarna.
Ställande under gång – visade för Sandra, var vi stod i ställandet. Jag kommenderar - Özet stannar - och jag kastar en boll bakåt. Provade sen med att Sandra stod med bollen bakom oss. Men jag tyckte inte det blev så bra resultat – han började ställa sig snett. Diskuterade senare med Britt, som gav mig ytterligare belöningsvariationer- och tips.
Hopp över hinder - jag beslutade mig för att skippa ”dagens moment” (inkalln.) och istället köra hoppet, vilket gick jättebra. Eftersom han tidigare har börjat tjuvstarta i mellanåt, så gick jag tillbaka till honom vid ett par tillfällen och belönade när han satt kvar. Annars var det enda man kunde ”klaga” på att sättandet efter ingångarna var något snea. Fick åter tips och råd av Britt om belöningsalternativ, som jag även kan använda vid inkallningens ingångar.
Apportering – det är väldigt svårt att få Özet att vänta på kommandot … vill ju absolut inte att han ska känna obehag och bli tveksam. Han håller apporten lite slappt, med lite tugg – särskilt i början. Vi provade även att kasta apporten. Fick bl.a. tips om att kasta apporten längre än vad jag gjorde, så han hinner få upp lite fart – sagt och gjort – vilket gav resultat. Fick även ett tips om att prioritera farten och glädjen framför ev. lite tuggande.
Sen gick vi in för en fika och en stunds teori.
Efter teorin kände ingen för att gå ut i regnet igen. Men när vi tittade på klockan visade det sig att tiden ändå var framme och alla sa tack och hej !
Regn, regn, regn och åter regn ...
Det började regna precis när vi kommit ut på appellplanen och skulle gå igenom ”dagens moment”, vilket var inkallning. Sedan fortsatte regnandet ta mig tusan under HELA kursens gång.
Britt frågade om nån ville ha särskild hjälp med något moment. Jag ville gärna få hjälp med ställande under gång – att någon skulle kolla om vi är på rätt väg, så att säga !
Men innan momentövningarna, så började vi med platsliggande – mest för att undvika att det skulle hinna bli allt för blött. Men det kan jag säga - att blött hade redan hunnit bli … regnet vräkte ner …
Det här hände under platsliggandet …
… inte var det många hundar som låg kvar … av 10 hundar … var det kanske ... två som låg kvar - say no more !!!!!
Özet tyckte det var skitäckligt (vilket alla andra tydligen också tyckte) när det var så blött – både under och ovan – så han reste sig ganska snart efter att jag lämnat honom. Jag tillbaka och la honom igen – han reste sig igen – jag la honom och gick ifrån ett par meter bara – och där stod jag och berömde lugnt – medan minuterna tickade.
Sedan delades vi in i grupper. Jag och Özet började med lite uppvärmning och Özet var med på noterna och vi hade jättefin kontakt, även i svängarna.
Ställande under gång – visade för Sandra, var vi stod i ställandet. Jag kommenderar - Özet stannar - och jag kastar en boll bakåt. Provade sen med att Sandra stod med bollen bakom oss. Men jag tyckte inte det blev så bra resultat – han började ställa sig snett. Diskuterade senare med Britt, som gav mig ytterligare belöningsvariationer- och tips.
Hopp över hinder - jag beslutade mig för att skippa ”dagens moment” (inkalln.) och istället köra hoppet, vilket gick jättebra. Eftersom han tidigare har börjat tjuvstarta i mellanåt, så gick jag tillbaka till honom vid ett par tillfällen och belönade när han satt kvar. Annars var det enda man kunde ”klaga” på att sättandet efter ingångarna var något snea. Fick åter tips och råd av Britt om belöningsalternativ, som jag även kan använda vid inkallningens ingångar.
Apportering – det är väldigt svårt att få Özet att vänta på kommandot … vill ju absolut inte att han ska känna obehag och bli tveksam. Han håller apporten lite slappt, med lite tugg – särskilt i början. Vi provade även att kasta apporten. Fick bl.a. tips om att kasta apporten längre än vad jag gjorde, så han hinner få upp lite fart – sagt och gjort – vilket gav resultat. Fick även ett tips om att prioritera farten och glädjen framför ev. lite tuggande.
Sen gick vi in för en fika och en stunds teori.
Efter teorin kände ingen för att gå ut i regnet igen. Men när vi tittade på klockan visade det sig att tiden ändå var framme och alla sa tack och hej !
söndag 12 september 2010
JAKTKURS FÖR TITTI & REGINA 1
I söndags var vi på höstens första gång (Gråbo) på Tittis och Reginas jaktkurs.
Jag var lite sen som vanligt !!! - alla hade samlats och slagit sig ner med sina hundar, ryggsäckar och dyligt. Jag konstaterade att det var många nya deltagare och en blandning av retrievers – labb, flat och tollare. Jag hälsade på Titti och Regina, vilket var ett kärt återseende.
Efter presentationen där alla berättade hur träningen har gått över sommaren, delades vi in i två grupper och skulle få utföra ett enklare Working Test, för att se VAR vi står nu.
Rutorna bestod av jaktfot, riktat närsök och en kombination med linjetag och markering. Appråpå riktat närsök – måste fråga vad ”motsatsen” är – när det inte är riktat !?!?
Jaktfoten – vi skulle gå runt en ruta/fyrkant bestående av fyra uppsatta konor, under tiden Titti slängde resp. dinglade med en dummy. På sista sträckan skulle hundarna apportera den dummy som då kastades.
Özet traskade med i ”foten” hyfsat bra – ville dock gärna springa efter den slängda dummyn på första sträckan, men hejdade sig när jag ”muttrade" nej. På den sista sträckan, där apportering skulle ske, tog han sig visserligen ett litet ”ärevarv” med kom sen in fint med dummyn.
Riktat närsök – Titti gick ut och la en tennisboll bakom en liten ”kulle”. Özet sprang ut och började söka - jag började blåsa närsökssignal – men i samma veva började han öka sig ur området och började ”irra” lite + att han kom på att han ju faktiskt var lite kissenödig och efter kissepausen, var det som om han kom på varför han var där – javisst ja, jag skulle ju söka … och vips så hade han hittat bollen.
Kombinerat linjetag och markering – Regina gick ut och la dummyn för linjetaget (ca 15-20m?) och medan hon gick tillbaka mot mig vände jag & Özet helt om. Sen vände vi 90 grader och Regina gick ut och kastade markeringen (ca15-20m?) Jag skickade och Özet spikade den, för att springa DIREKT till …. Ja, INTE till mig …. utan mot linjetaget – jag visslade inkalln. och han bröt direkt innan han hann fram och återvände in till mig.
Efter fikapause och teori fortsatte vi med att träna linjetags-position UTAN att skicka. Vi la ut två dummys med några meters mellanrum och riktade in först mot den ena, för att sen byta och rikta in mot den andra och sen byta igen och rikta in och kommendera.
Sammanfattningsvis måste jag säga att det var roligt att åter (vi gjorde ju även ett "WT-light" som avslutn. i våras) få prova att göra ett Working Test.
Jag var lite sen som vanligt !!! - alla hade samlats och slagit sig ner med sina hundar, ryggsäckar och dyligt. Jag konstaterade att det var många nya deltagare och en blandning av retrievers – labb, flat och tollare. Jag hälsade på Titti och Regina, vilket var ett kärt återseende.
Efter presentationen där alla berättade hur träningen har gått över sommaren, delades vi in i två grupper och skulle få utföra ett enklare Working Test, för att se VAR vi står nu.
Rutorna bestod av jaktfot, riktat närsök och en kombination med linjetag och markering. Appråpå riktat närsök – måste fråga vad ”motsatsen” är – när det inte är riktat !?!?
Jaktfoten – vi skulle gå runt en ruta/fyrkant bestående av fyra uppsatta konor, under tiden Titti slängde resp. dinglade med en dummy. På sista sträckan skulle hundarna apportera den dummy som då kastades.
Özet traskade med i ”foten” hyfsat bra – ville dock gärna springa efter den slängda dummyn på första sträckan, men hejdade sig när jag ”muttrade" nej. På den sista sträckan, där apportering skulle ske, tog han sig visserligen ett litet ”ärevarv” med kom sen in fint med dummyn.
Riktat närsök – Titti gick ut och la en tennisboll bakom en liten ”kulle”. Özet sprang ut och började söka - jag började blåsa närsökssignal – men i samma veva började han öka sig ur området och började ”irra” lite + att han kom på att han ju faktiskt var lite kissenödig och efter kissepausen, var det som om han kom på varför han var där – javisst ja, jag skulle ju söka … och vips så hade han hittat bollen.
Kombinerat linjetag och markering – Regina gick ut och la dummyn för linjetaget (ca 15-20m?) och medan hon gick tillbaka mot mig vände jag & Özet helt om. Sen vände vi 90 grader och Regina gick ut och kastade markeringen (ca15-20m?) Jag skickade och Özet spikade den, för att springa DIREKT till …. Ja, INTE till mig …. utan mot linjetaget – jag visslade inkalln. och han bröt direkt innan han hann fram och återvände in till mig.
Efter fikapause och teori fortsatte vi med att träna linjetags-position UTAN att skicka. Vi la ut två dummys med några meters mellanrum och riktade in först mot den ena, för att sen byta och rikta in mot den andra och sen byta igen och rikta in och kommendera.
Sammanfattningsvis måste jag säga att det var roligt att åter (vi gjorde ju även ett "WT-light" som avslutn. i våras) få prova att göra ett Working Test.
onsdag 8 september 2010
TÄVLINGSLYDNAD - 2
Ikväll har vi varit på lydnadskursens andra gång.
- Linförighet/Fritt följ - helt OK - men kämpar på - ska bli bättre ...
- Apportering - vill fortf. greppa innan kommando och tuggar liiiite ...
- Platsliggande - han låg HELA tiden, trots stökiga hundar som störning ...
- Budföring - tror jag aldrig sett Özet springa så fort ...
Här är en liten utförligare rapport och tankar kring andra gångens lydnadskurs i ett underbart härligt väder.
Kände mig lite "låg" när jag gick hem ??? trots att det mesta igentligen gick bra ... Men tror att det kanske var för att jag var missnöjd med fotgåendet, då Özet kändes väldigt okoncentrerad och snusig. Även flera av de andra kursdeltagarna tyckte också att deras hundar var ovanligt snusiga. Kändes som hundarna "damsög" appellplanen.
Men hur gick det i övrigt då …
Fotgående – Det jag mest focuserar på just nu, är svängarna. Precis i "svängögonblicket" tittar Özet ner i backen, för att sen titta upp på mig igen = han "litar" inte riktigt på mig - måste förbereda honom ÄNNU bättre på att svängen kommer. Jag måste nog fortsätta med att "torrgå" svängar, för jag känner att jag inte har nån bra "rytm" ("flow" – ha ha ) när jag går.
Apportering - Özet ville gärna (som vanl.) ta apporten direkt, utan att vänta på kommandot. Håller apportbocken med aningens lite tugg. Provade även med att slänga ut apporten, för att sen kommendera Özet. Helt OK ! Träna på, för att sen kunna länka ihop med ingången.
Platsliggning - Özet låg i mitten av 8st hundar (tror jag det var) – råkade (åter) få aussin Troja (hade precis löpt) på ena sin sida. Troja "stökade" som vanligt och matten var lite högljudd i sitt tillrättavisande, men blev tillsagd att dämpa sig och tänka på oss andra. Trots att det även förekom lite störning från några av de andra hundarna längre bort i ledet, så låg Özet stilla h e l a tiden. Visserligen återgick jag till Özet, för att åter lämna honom igen, ett par gånger - men ändå - han låg kvar i de 2 minutrarna.
Budföring – en av kursarna är en stor (inte överviktig) lång kille/man (har själv en riesen) och jag ville se om Özet skulle påverkas – dels av den "stora" killen och dels av lampornas skumma sken. Vi som tidigare bara kört budföring med det kvinnliga könet. Men Özet tyckte det var lika kul som vanligt och sprang fortare än vad han någonsin gjort tidigare. Är det nåt Özet – torpeden - älskar, så är det BUDFÖRING !
- Linförighet/Fritt följ - helt OK - men kämpar på - ska bli bättre ...
- Apportering - vill fortf. greppa innan kommando och tuggar liiiite ...
- Platsliggande - han låg HELA tiden, trots stökiga hundar som störning ...
- Budföring - tror jag aldrig sett Özet springa så fort ...
Här är en liten utförligare rapport och tankar kring andra gångens lydnadskurs i ett underbart härligt väder.
Kände mig lite "låg" när jag gick hem ??? trots att det mesta igentligen gick bra ... Men tror att det kanske var för att jag var missnöjd med fotgåendet, då Özet kändes väldigt okoncentrerad och snusig. Även flera av de andra kursdeltagarna tyckte också att deras hundar var ovanligt snusiga. Kändes som hundarna "damsög" appellplanen.
Men hur gick det i övrigt då …
Fotgående – Det jag mest focuserar på just nu, är svängarna. Precis i "svängögonblicket" tittar Özet ner i backen, för att sen titta upp på mig igen = han "litar" inte riktigt på mig - måste förbereda honom ÄNNU bättre på att svängen kommer. Jag måste nog fortsätta med att "torrgå" svängar, för jag känner att jag inte har nån bra "rytm" ("flow" – ha ha ) när jag går.
Apportering - Özet ville gärna (som vanl.) ta apporten direkt, utan att vänta på kommandot. Håller apportbocken med aningens lite tugg. Provade även med att slänga ut apporten, för att sen kommendera Özet. Helt OK ! Träna på, för att sen kunna länka ihop med ingången.
Platsliggning - Özet låg i mitten av 8st hundar (tror jag det var) – råkade (åter) få aussin Troja (hade precis löpt) på ena sin sida. Troja "stökade" som vanligt och matten var lite högljudd i sitt tillrättavisande, men blev tillsagd att dämpa sig och tänka på oss andra. Trots att det även förekom lite störning från några av de andra hundarna längre bort i ledet, så låg Özet stilla h e l a tiden. Visserligen återgick jag till Özet, för att åter lämna honom igen, ett par gånger - men ändå - han låg kvar i de 2 minutrarna.
Budföring – en av kursarna är en stor (inte överviktig) lång kille/man (har själv en riesen) och jag ville se om Özet skulle påverkas – dels av den "stora" killen och dels av lampornas skumma sken. Vi som tidigare bara kört budföring med det kvinnliga könet. Men Özet tyckte det var lika kul som vanligt och sprang fortare än vad han någonsin gjort tidigare. Är det nåt Özet – torpeden - älskar, så är det BUDFÖRING !
tisdag 7 september 2010
UPPDATERING OCH NYTT INLÄGG
Uppdatering av "JAKTKURS FÖR LENA&MARIA"
och
Nytt inlägg "SJÖVÄGEN ELLER LANDVÄGEN ?"
och
Nytt inlägg "SJÖVÄGEN ELLER LANDVÄGEN ?"
SJÖVÄGEN ELLER LANDVÄGEN ?
Sönd. 5sept.
Rejält sporrad efter jaktkursens vattenapportering och uppmaning att länga avståndet, tänkte jag ... nu j_vlar ska här simmas ! Släpade med mig Tommy - nej det var inte alls så illa som det lät, Tommy var inte svårövertalad - till Kåsjön för att göra vattenapporteringar. När vi promenerat en stund tyckte vi oss hittat ett bra ställe att göra vår första övning på.
Jag och Özet stod kvar på ett berg som sluttade ner i vattnet, medan jag skickade iväg Tommy ! INTE för vattenapp. (ha ha) - utan ut på en liten udde. Jag sa till honom att kasta ut dummyn så LÅNGT han kunde ... och det kunde han - kasta långt alltså ! Därefter kommenderade jag Özet - och han simmade ... och simmade ... och simmade ... medan jag tänkte - HJÄLP - så långt det blev !!! Herregud ... måtte han orka ... ja ja ... det är ju fortfarande hyfsad temperatur i vattnet, så det blir väl till att livrädda i värsta fall ! När Özet greppat dummyn och vänt och började simma tillbaka, såg man hur han spanade och tänkte (nej - hundar kan inte tänka - dom har bara minnesbilder !!!!!!) - nähä du matte - det är sååååååå lååååååångt till dig, så jag tror jag tar mig in till där husse stod förut och springer på land tillbaka till dig istället .... "tänkt" och gjort ! Det var väl inte så lyckat kanske ... men fick konstaterat att han kan simma den pojken !
Vi gick vidare och hittade en perfekt liten vik, där man kunde göra ett nytt försök. Tommy stod kvar, medan Özet och jag traskade iväg på andra sidan den lilla viken. - Tänk nu på avståndet när du kastar, menade jag ! JaJA - det fattar jag väl, svarade Tommy och kastade dummyn ! Fan - det blev ju inte bra ändå (långt att simma) men hur som helst så skickade jag Özet ändå (dumt kanske - lätt att vara efterklok) han simmade och efter ett stycke, började han spana mot land !!! Hhummm - nähä ... den MINNESBILDEN måste vi RADERA ... så jag ropade tillbaka honom, innan han hunnit att styra helt mot land. Han vände tillbaka och jag satte honom bredvid mig, tills Tommy fiskade upp dummyn som drev in mot land efter en stund. Tommy gjorde om kastet - nu blev avståndet perfekt - jag kommenderade och Özet "kastade" sig i (ha ha - nä, det gjorde han inte - han gled värdigt i, som han alltid gör) och simmade rätt ut och greppade dummyn och rätt in tillbaka till mig ... Mitt lille ÖZ !
Hoppas minnet av den där landöverlämningen/leveransen bleknar med tiden .... skratt !
Rejält sporrad efter jaktkursens vattenapportering och uppmaning att länga avståndet, tänkte jag ... nu j_vlar ska här simmas ! Släpade med mig Tommy - nej det var inte alls så illa som det lät, Tommy var inte svårövertalad - till Kåsjön för att göra vattenapporteringar. När vi promenerat en stund tyckte vi oss hittat ett bra ställe att göra vår första övning på.
Jag och Özet stod kvar på ett berg som sluttade ner i vattnet, medan jag skickade iväg Tommy ! INTE för vattenapp. (ha ha) - utan ut på en liten udde. Jag sa till honom att kasta ut dummyn så LÅNGT han kunde ... och det kunde han - kasta långt alltså ! Därefter kommenderade jag Özet - och han simmade ... och simmade ... och simmade ... medan jag tänkte - HJÄLP - så långt det blev !!! Herregud ... måtte han orka ... ja ja ... det är ju fortfarande hyfsad temperatur i vattnet, så det blir väl till att livrädda i värsta fall ! När Özet greppat dummyn och vänt och började simma tillbaka, såg man hur han spanade och tänkte (nej - hundar kan inte tänka - dom har bara minnesbilder !!!!!!) - nähä du matte - det är sååååååå lååååååångt till dig, så jag tror jag tar mig in till där husse stod förut och springer på land tillbaka till dig istället .... "tänkt" och gjort ! Det var väl inte så lyckat kanske ... men fick konstaterat att han kan simma den pojken !
Vi gick vidare och hittade en perfekt liten vik, där man kunde göra ett nytt försök. Tommy stod kvar, medan Özet och jag traskade iväg på andra sidan den lilla viken. - Tänk nu på avståndet när du kastar, menade jag ! JaJA - det fattar jag väl, svarade Tommy och kastade dummyn ! Fan - det blev ju inte bra ändå (långt att simma) men hur som helst så skickade jag Özet ändå (dumt kanske - lätt att vara efterklok) han simmade och efter ett stycke, började han spana mot land !!! Hhummm - nähä ... den MINNESBILDEN måste vi RADERA ... så jag ropade tillbaka honom, innan han hunnit att styra helt mot land. Han vände tillbaka och jag satte honom bredvid mig, tills Tommy fiskade upp dummyn som drev in mot land efter en stund. Tommy gjorde om kastet - nu blev avståndet perfekt - jag kommenderade och Özet "kastade" sig i (ha ha - nä, det gjorde han inte - han gled värdigt i, som han alltid gör) och simmade rätt ut och greppade dummyn och rätt in tillbaka till mig ... Mitt lille ÖZ !
Hoppas minnet av den där landöverlämningen/leveransen bleknar med tiden .... skratt !
torsdag 2 september 2010
FÖRELÄSNING ROGER MARKSTRÖM
I måndags kväll var jag på en föreläsning av Roger Markström, med temat 'Hundens förväntan'
Lite av vad han förmedlade ...
Han menade att vi måste lära oss, och förstå vad stress ÄR och inte prata om negativ eller positiv stress. Stress är stress och om en hund eller människa belastas för mycket under en längre tid är stress skadligt. Han poängterade också vikten av återhämtning. Han hänvisade till forskning som inriktats mot att förstå vad som händer i hjärnan vid stress, och hur upplevelser påverkar reaktionen.
Han pratade om A-hunden (aktiv) respektive P-hunden (passiv). A-hunden (aktivhanteraren som Roger uttryckte sig)är t.ex. generellt mer konkurrensbenägen än P-hunden (passivhanteraren) som tar konkurrens mer med jämnmod. Ingen strategi är dock överlägsen den andra, de är bara olika effektiva i olika miljösituationer.
Sammafattningsvis måste jag säga att Roger verkade vara otroligt kunnig och verkade ha en jättebra kommunikation med sina hundar (och andras) med sitt LUGN och tydlighet. MEN Roger Markström i all ära - det var något med hans sätt som gjorde att jag inte kände mig särskilt bekväm
Intressant att läsa på
http://www.workinggundogs.se/
Lite av vad han förmedlade ...
Han menade att vi måste lära oss, och förstå vad stress ÄR och inte prata om negativ eller positiv stress. Stress är stress och om en hund eller människa belastas för mycket under en längre tid är stress skadligt. Han poängterade också vikten av återhämtning. Han hänvisade till forskning som inriktats mot att förstå vad som händer i hjärnan vid stress, och hur upplevelser påverkar reaktionen.
Han pratade om A-hunden (aktiv) respektive P-hunden (passiv). A-hunden (aktivhanteraren som Roger uttryckte sig)är t.ex. generellt mer konkurrensbenägen än P-hunden (passivhanteraren) som tar konkurrens mer med jämnmod. Ingen strategi är dock överlägsen den andra, de är bara olika effektiva i olika miljösituationer.
Sammafattningsvis måste jag säga att Roger verkade vara otroligt kunnig och verkade ha en jättebra kommunikation med sina hundar (och andras) med sitt LUGN och tydlighet. MEN Roger Markström i all ära - det var något med hans sätt som gjorde att jag inte kände mig särskilt bekväm
Intressant att läsa på
http://www.workinggundogs.se/
JAKTKURS FÖR LENA&MARIA 2
Vi har idag varit på vår första träff bland ”hermelinerna” ! Har nämligen nästlat mig in på Goldenklubbens jaktkurs och det kändes verkligen som Özet var ”En katt bland hermelinerna”, när vi samlades på parkeringen vid Horsika.
Instruktörer är Lena och Maria. Lena är en gammal kompis från ett tidigare ”hundliv”, då vi hade vår goldentik Zerra. Våra vägar skildes då åt av olika anledningar, men har nu alltså åter korsats.
Vi samlades på p-platsen för att göra en gemensam promenad till sjön.
När vi kom fram till sjön satte vi oss i en ring. Instruktörerna gick runt och hälsade. Hundarna skulle sitta kvar lugnt och stilla, vilket Özet hade/har väldigt svårt för.
Sen var det dags för första övningen – som var en markerng – vilken kastades alldeles invid vattnet. Vi skulle tänka ut en strategi - ifall ens hund skulle vilja springa i och bada ! Jag kände att jag inte hade nån – eftersom jag var säker på att Özet inte skulle springa i vattnet. Vilket han inte heller gjorde – han sprang rätt fram till dummyn och plockade upp den – en orange vattendummy av plast, som han aldrig sett/känt på förut – och kom direkt tillbaka till mig. Första övningen avklarad
Phu !
Sen gick vi vidare till en udde där vi ”slog läger” och delades in i två grupper. Den ena skulle träna på vilt (duva o and) och den andra skulle köra linjetag utan att kommendera, bara visa med armen.
Först ut var viltträn. för vår del. Özet fick ha en kort lina, eftersom ett race var att räkna med ! Vi började med en duva (helt upptinad) Özet plockade upp den relativt fort - även om han tuggade lite och släppte den och tog den igen – så kom han in till mig med den- efter lite lockande. Gjorde om övningen med anden (frusen) vilken han också tog ganska direkt – men den var ju större och lite besvärligare att greppa om – så han tappade den flera gånger – och det behövdes ännumera uppmuntran för att komma in och överlämna. Men det bästa av allt, var att det blev mindre tugg, tackvare storleken + att anden var frusen. BRA TIPS !
Sen bytte vårt gäng med Lenas gäng. Hos Lena skulle vi träna linjetag UTAN att kommendera – bara hålla ut armen i riktning mot utlagd dummy. = Startposition – som vi fick som läxa. Lena justerade min position aningen.
Den andra läxan (lydn.app.) var att låta hunden ta en apport – i detta fallet en spårträpinne – i munnen och att vi sen skulle stoppa in en godis över apporten i hundens mun, för att sen ta den innan hunden spottar ut den.
Efter fikat avslutade vi med vattenapportering över viken. Lena stod på andra sidan, kastade mot oss. Jag sa lite ”oroligt” att Özet aldrig simmat så långt – ca 50m ??? Men Özet gled i från bergskanten – nafsade efter en näckros på väg ut – fortsatte lugnt simmande - tog plastapporten – vände lugnt - simmade tillbaka igenom näckrosorna - lämnade över till mig – THAT’S IT !
Sen tackade vi för oss och återvände till bilen, som alla gjorde efterhand vattenapp. skett och då hade klockan hunnit bli ca 20.30 och det började skymma så smått.
Sammanfattningsvis var jag mycket nöjd med oss ! Även om Özet tyvärr har lagt sig till med ett mycket svagt – men irriterande - förväntningspip, så tyckte jag Özet var jätteduktig.
Instruktörer är Lena och Maria. Lena är en gammal kompis från ett tidigare ”hundliv”, då vi hade vår goldentik Zerra. Våra vägar skildes då åt av olika anledningar, men har nu alltså åter korsats.
Vi samlades på p-platsen för att göra en gemensam promenad till sjön.
När vi kom fram till sjön satte vi oss i en ring. Instruktörerna gick runt och hälsade. Hundarna skulle sitta kvar lugnt och stilla, vilket Özet hade/har väldigt svårt för.
Sen var det dags för första övningen – som var en markerng – vilken kastades alldeles invid vattnet. Vi skulle tänka ut en strategi - ifall ens hund skulle vilja springa i och bada ! Jag kände att jag inte hade nån – eftersom jag var säker på att Özet inte skulle springa i vattnet. Vilket han inte heller gjorde – han sprang rätt fram till dummyn och plockade upp den – en orange vattendummy av plast, som han aldrig sett/känt på förut – och kom direkt tillbaka till mig. Första övningen avklarad
Phu !Sen gick vi vidare till en udde där vi ”slog läger” och delades in i två grupper. Den ena skulle träna på vilt (duva o and) och den andra skulle köra linjetag utan att kommendera, bara visa med armen.
Först ut var viltträn. för vår del. Özet fick ha en kort lina, eftersom ett race var att räkna med ! Vi började med en duva (helt upptinad) Özet plockade upp den relativt fort - även om han tuggade lite och släppte den och tog den igen – så kom han in till mig med den- efter lite lockande. Gjorde om övningen med anden (frusen) vilken han också tog ganska direkt – men den var ju större och lite besvärligare att greppa om – så han tappade den flera gånger – och det behövdes ännumera uppmuntran för att komma in och överlämna. Men det bästa av allt, var att det blev mindre tugg, tackvare storleken + att anden var frusen. BRA TIPS !
Sen bytte vårt gäng med Lenas gäng. Hos Lena skulle vi träna linjetag UTAN att kommendera – bara hålla ut armen i riktning mot utlagd dummy. = Startposition – som vi fick som läxa. Lena justerade min position aningen.
Den andra läxan (lydn.app.) var att låta hunden ta en apport – i detta fallet en spårträpinne – i munnen och att vi sen skulle stoppa in en godis över apporten i hundens mun, för att sen ta den innan hunden spottar ut den.
Efter fikat avslutade vi med vattenapportering över viken. Lena stod på andra sidan, kastade mot oss. Jag sa lite ”oroligt” att Özet aldrig simmat så långt – ca 50m ??? Men Özet gled i från bergskanten – nafsade efter en näckros på väg ut – fortsatte lugnt simmande - tog plastapporten – vände lugnt - simmade tillbaka igenom näckrosorna - lämnade över till mig – THAT’S IT !
Sen tackade vi för oss och återvände till bilen, som alla gjorde efterhand vattenapp. skett och då hade klockan hunnit bli ca 20.30 och det började skymma så smått.
Sammanfattningsvis var jag mycket nöjd med oss ! Även om Özet tyvärr har lagt sig till med ett mycket svagt – men irriterande - förväntningspip, så tyckte jag Özet var jätteduktig.
onsdag 1 september 2010
TÄVLINGLYDNAD - 1
Idag började vi höstens tävlingslydnadskurs på Lerums BK.
När vi åkte hemmifrån var det klarblåhimmel och öster ut, över Lerum, var det helt svart. Det började regna så smått när vi närmade oss Lerum och ”lagom” till när jag steg ur bilen på parkeringen vid klubben, hade det börjat ösregna. Folk kom springande från alla håll och kanter för att ta på regnkläder. Jag själv drog på mig mitt regnställ i bilen i bästa ”MR Bean stil”.
Efter en liten rastning i skogen inleddes kursen med teori + presentation av både instuktörer (Britt, Susanne och Sandra) och oss kursdeltagare (hälften tjejer/damer och hälften män) i klubbstugan, medan regnet vräkte ner utanför. 7 raser var representerade – boxer (3st), collie (2st), schäfer, riesen, aussi, welsh springer och tollare (Özet).
När vi sen gick ut till blöta appellplaner för att börja vår träning, hade regnandet upphört. Men det låg en jättehäftig dimma över planerna och ängarna – riktigt trollskt !
Vi delades upp i 3 grupper – 3 av oss (welshen, riesen och Özet), hade kommit lite längre än de andra och bildade en grupp. Özet & jag fick börja med att visa var vid ”stod” i fotgåendet. Fick tips om att jag var lite för snabb i vä.svängarna. Özet blev därför lite osäker och ”låg” för att jag inte förberedde honom på svängen. Upprepade foten och vändningarna efter lite tips och det blev genast mycket bättre. Hem och träna torrvändningar uppmanade Sandra oss !
Vidare tränade vi kontakt i sittande position med störning, genom att Sandra gick/skuttade runt ekipaget. Det blev aningen för mycket för mitt lille Öz – som inte kunde låta bli att slänga en blick bakåt för att kolla vad hon sysslade med.
När vi ”nötigt” på dessa övningar och pratat/diskuterat en del, var det dags att avrunda med en platsliggning (ett platsläggande?). Jag valde att låta Özet ligga i ytterkant bredvid Sandras ”trygga” eng.springer, eftersom Özet – de senaste ggr har rest sig och kommit traskande mot mig efter en stunds liggande. Har funderat och frågat mig varför han helt plötsligt började uppföra sig så, efter att tidigare legat och varit hur cool som helst. Och jag har tyvärr inte fått nåt vettigt svar från mig på problemet … Osäker/otrygg ? Njaä – vet inte !
Hur som helst så kortade jag nu avståndet och berömde mer än tidigare och återgick innan de två minuterarna (det stavas faktiskt så enl. stavn.kontroll.) gått, vilket var ett lyckat drag.
Ja, det var första lydnadskurstillfället i korta drag !
När vi åkte hemmifrån var det klarblåhimmel och öster ut, över Lerum, var det helt svart. Det började regna så smått när vi närmade oss Lerum och ”lagom” till när jag steg ur bilen på parkeringen vid klubben, hade det börjat ösregna. Folk kom springande från alla håll och kanter för att ta på regnkläder. Jag själv drog på mig mitt regnställ i bilen i bästa ”MR Bean stil”.
Efter en liten rastning i skogen inleddes kursen med teori + presentation av både instuktörer (Britt, Susanne och Sandra) och oss kursdeltagare (hälften tjejer/damer och hälften män) i klubbstugan, medan regnet vräkte ner utanför. 7 raser var representerade – boxer (3st), collie (2st), schäfer, riesen, aussi, welsh springer och tollare (Özet).
När vi sen gick ut till blöta appellplaner för att börja vår träning, hade regnandet upphört. Men det låg en jättehäftig dimma över planerna och ängarna – riktigt trollskt !
Vi delades upp i 3 grupper – 3 av oss (welshen, riesen och Özet), hade kommit lite längre än de andra och bildade en grupp. Özet & jag fick börja med att visa var vid ”stod” i fotgåendet. Fick tips om att jag var lite för snabb i vä.svängarna. Özet blev därför lite osäker och ”låg” för att jag inte förberedde honom på svängen. Upprepade foten och vändningarna efter lite tips och det blev genast mycket bättre. Hem och träna torrvändningar uppmanade Sandra oss !
Vidare tränade vi kontakt i sittande position med störning, genom att Sandra gick/skuttade runt ekipaget. Det blev aningen för mycket för mitt lille Öz – som inte kunde låta bli att slänga en blick bakåt för att kolla vad hon sysslade med.
När vi ”nötigt” på dessa övningar och pratat/diskuterat en del, var det dags att avrunda med en platsliggning (ett platsläggande?). Jag valde att låta Özet ligga i ytterkant bredvid Sandras ”trygga” eng.springer, eftersom Özet – de senaste ggr har rest sig och kommit traskande mot mig efter en stunds liggande. Har funderat och frågat mig varför han helt plötsligt började uppföra sig så, efter att tidigare legat och varit hur cool som helst. Och jag har tyvärr inte fått nåt vettigt svar från mig på problemet … Osäker/otrygg ? Njaä – vet inte !
Hur som helst så kortade jag nu avståndet och berömde mer än tidigare och återgick innan de två minuterarna (det stavas faktiskt så enl. stavn.kontroll.) gått, vilket var ett lyckat drag.
Ja, det var första lydnadskurstillfället i korta drag !
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)