... var alltså ikväll åter på jaktkurs med "hermelinerna" (golden) vilket var ännu roligare än förra gången, säkert tackvare att jag inte var nervös, som jag var förra gången - iallafall ibörjan - man vill ju visa sin lille ögonsten till tollare från sin bästa sida ... och IDAG visade han både MATTE OCH INSTRUKTÖRERNA sina bästa sidor.
Mera rapport kommer ... troligen till helgen ... och då även uppdatering av jaktkursen med Titti&Regina ...
Nu ska jag göra som Özet - nämligen STENSOVA
HÄR KOMMER RAPPORTEN ... men håll i hatten ... lång e den ...
På hem från jobbet för att hämta Özet, ösregnade det så mycket att man bara kunde köra i 30km/tim. Tänkte då i den stunden - nääee, inte en kurs till i ösregn ! MEN väl framme i Horsika, hade det slutat regna och var uppehåll under hela kursen.
Efter samlingen på p-platsen, startade vi vandringen (över svinhala bergshällar) till träden vid sjön, som vi ville ha som skydd för vinden (blåste en del) och slog "läger". Först lite snack, om hur träningen sen sist hade gått. Fick lite råd och tips.
Innan första övningen blev vi uppdelade i två grupper.
Sen fick respektive grupp ställa upp sig på ett led, på var sin sida om en uppspänd lina - med nosarna mot varandra. Avståndet till linan var ca 4m. När det hade blivit ordning i klassen - släpptes linan (som hade ett fastspänt "band" i slutet av linan) iväg som en projektil utmed ledet. Fffjjjooongggg ... Özets reaktion var att han bara vände på huvudet och undrade var det var som kom farande förbi (jag själv reagerade nog starkare än vad han gjorde). De övriga reagerade lite olika - en del med samma lugn som Özet, medan andra tyckte det var lite läskigt. Övningen upprepades - nu några meter närmare - linan spändes, för att efter en stund släppas - Özet reagerade med samma lugn. Den tredje gången, kunde dom som ville koppla loss - vilket jag INTE gjorde trots Özets lugn. Men även denna gången var Özet coola killen.
Andra övningen (Lena) var ett långt - för oss (ca30m) - linjetag upp på ett mossbelagt berg. Jag satte Özet och gick tillsammans med Lena ut, och placerade två dummys i linje efter hennes anvisningar. Gick tillbaka och ställde upp i startposition - med utsträckt arm (efter alla konstens regler) - och skickade i det läget INTE iväg honom. "Reste" på mig - duktigt Öz - för att åter ställa mig i startposition. Och NU kommenderade jag UT och Özet sprang fort som f_n och plockade upp den första dummyn - vände och började springa tillbaka till mig - bra killen - MEN vad gör du nu ? - ska bara ta mig ett varv häääär borta, för att visa kompisarna vad jag har och inte dom - ha ! - Blås inkallning, sa Lena ... och jag började fäppla efter pipan - hhummm ... sorry den ligger i ryggsäcken !!! Ja, där gör den ju ingen nytta, kommenterade Lena helt "oväntat" ! Men efter "röstinkallning" kom han ändå in. Sen skickade jag igen, på den andra dummyn och med samma tempo sprang Özet ut och kom denna gången med samma tempo direkt in för avlämning. Alla i gruppen fick personliga läxor - JAG skulle pga av visselpipsmissen, lära mig att planera inför träningarna. Ha ha !
Tredje övningen (Maria) var svåra markeringar, med långt avstånd (100m) i svår kuperad terräng. När den andra gruppen kom till "linjetagsrutan" började vi ta oss bort till Maria och "markeringsrutan". Och vi gick .... och gick .... vi ropade .... och ropade .... men vad hjälpte det - omöjligt att kunna höra oss, när det såsmåningom visade sig att "rutan" var lååångt inne i skogen. Hur som haver - nu hade det redan börjat skymma något - och jag misstänkte att den stackarn som skulle gå sist, skulle få köra i mörker. HÖRSELmarkering m.a.o. Och den "stackarn" som fick gå ut sist blev ju - som ni säkert redan anat - ÖZET ! Vi skulle ta oss fram till ... utgångpunkten/sändningplatsen - eller vad heter det ??? med hunden lös, i jaktfot, vilket gick alldeles förträffligt ... med godis som muta - fniss ! Hade annars med STOR säkerhet blivit urflippat, då vi nämligen hade ett hundmöte, när vi var på väg fram.
När vi var på plats och jag satte Özet bevid mig, började jag kisa och undrade var f_n är hon ? - Ursäkta men jag ser dig inte - VAR är du ? - HÄR, ropade Maria och började röra på sig. Och då såg jag hennes röda jacka låååångt där inne mellan träden på andra sidan den kraftiga sänkan. Alltså - Özet och jag stod på en höjd - han skulle ta sig ner i en sänka och sen upp på en höjd där dummyn skulle kastas. Maria frågade
- Är du med nu då, frågade Maria !
- Japp, svarade jag.
- Pass på, manar jag Özet
Dummyn kastas och både Özet och jag HÖR nerslaget ...
- Özet leta, kommenderar jag
Özet rusar ut med världens fart, ner i sänkan upp på höjden och letar en liten stund innan han hittar den och återkommer direkt till mig. Toppen tyckte jag !
- En gång till, hör jag från Maria
- Japp
Dummyn kastas och både Özet och jag HÖR nerslaget ... till höger denna gången ...
- Özet leta, kommenderar jag igen
Özet rusar åter ut med världens fart - upprepar nästan exakt vad han gjorde förra "skicket" - innan han hittar den och återkommer direkt till mig. Toppen IGEN tyckte jag !
- Jag skulle vilja göra en gång till - denna gången vill jag att du tänker på att inte skicka iväg honom för fort ... räkna innan du kommenderar ...
- AHHAAAA ... uppfattat !
Dummyn kastas ... men JAG HÖR INTE nerslaget ... men jag börjar räkna, samtidigt som jag tänker ... hon MÅSTE väl ändå ha kastat den ... eller SÅG jag fel (det var nu så mörkt att jag knappt såg nånting) och beslutar mig trots allt för att kommendera ....
- Özet leta
Özet rusar åter ut med världens fart - och återkommer nästan med än gång ! VA - tänker jag - han kommer väl inte tomhänt - men, nejdå han kommer åter med dummyn rätt i hand - PANG !
Och efter en stund kommer även Maria och säger att där märkte du skillnaden - NEJ, jag såg ju inget - ha ha ! hann jag säga, innan hon fortsatte - Han hade full koll och SPIKADE den nu ! Så TÄNK verkligen på att avvakta en stund innan du skickar iväg honom. Och framför allt - det är dax att öka svårighetsgraden även här (det var ju tal om vattenapporteringen sist)
Sen trevade vi oss så sakterligen tillbaka i mörkret, till den andra gruppen och sen travade vi vidare till bilarna.
Sammanfattningsvis så kände jag mig verkligen nöjd och glad när jag åkte hem. Hade fått beröm för Özets stadga och mitt eget lugn och tydlighet ... sånär som på några fjuttiga detaljer (skratt) ... som tex. saknaden av visselpipan och att jag har lite bråttom att sända iväg honom i markeringsövningarna. R Ä K N A .... 1 .... 2 .... 3 ....
Özet överraskade mig med att klara den höjda svårighetgraden med glans. Han var även hyfsat tyst - frånsett från enstaka pip och nåt pinntugg i pauserna !
ÖZET - MIN COOLA KILLE - MED BENA FULLA MED SPRING !
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar