Bara att ta för sig och njuta ...
Mitt älskade Kåsjön - say no more !
fredag 30 september 2011
UNDERBARA INDIANSOMMAR ....
Ännu en kvällspromenad med underbart ljumt härligt väder.
Bara att ta för sig och njuta ...
Mitt älskade Kåsjön - say no more !
Bara att ta för sig och njuta ...
Mitt älskade Kåsjön - say no more !
torsdag 29 september 2011
MERA KAMP
Var ikväll på Lerums BK, för ännu en gång med skott och kamp ! Hade hjälp av Lena - Özets idol - som startade träningen med att kampa med Özet ... jabbadabba dooo, sa Özet och ryckte och slet ...
- Men ta i då, tyckte Lena !
- Jamen han är ingen kamphund, som din Elda-boxer, han är ju en jakthund och kampar efter bästa förmåga, svarade jag fnissande ...
Vi fortsatte att kasta trasan imellan oss och lät Özet fånga den och lekte kamp imellanåt, det gick riktigt bra, även om Lena - gammal bruksräv, som hon är - tyckte han kunde varit "tuffare". Men sen när första skottet brann av, stannade han upp för att kolla vad som hände - återupptog leken lite tafatt - precis på samma sätt som vid förra veckans träning. Och så upprepade det sig genom alla fyra skotten.
Sammanfattningsvis kan jag berätta att jag fick några kloka råd och tips - som jag visserligen kände igen sen tidigare, men dom tåls att bli påmind om. Jag uppträder lite spänt och hade peppat (för att få honom att återuppta kampandet) honom lite väl överdrivet ...
- Du måste sluta "peppa" honom som du gör, han märker att du inte är avslappnad ...
Ett trött litet Öz blev uppkopplad, medan jag hjälpte till som mottagare när Lena & Elda körde budföring med skott.
Medan Lena forsatte in i klubbhuset på medlemsmöte, tränade Özet & jag lite lydnad. Körde bara en kort stunds fotgående - märkte att Özet var trött - fortsatte med några ställande och avslutade med framförgående, som gick överraskade bra - det var länge sen sist ...
Innan hemfärd tog vi en kort, men härlig promenad över ängarna i den underbart "ljumma" höstkvällen.
- Men ta i då, tyckte Lena !
- Jamen han är ingen kamphund, som din Elda-boxer, han är ju en jakthund och kampar efter bästa förmåga, svarade jag fnissande ...
Vi fortsatte att kasta trasan imellan oss och lät Özet fånga den och lekte kamp imellanåt, det gick riktigt bra, även om Lena - gammal bruksräv, som hon är - tyckte han kunde varit "tuffare". Men sen när första skottet brann av, stannade han upp för att kolla vad som hände - återupptog leken lite tafatt - precis på samma sätt som vid förra veckans träning. Och så upprepade det sig genom alla fyra skotten.
Sammanfattningsvis kan jag berätta att jag fick några kloka råd och tips - som jag visserligen kände igen sen tidigare, men dom tåls att bli påmind om. Jag uppträder lite spänt och hade peppat (för att få honom att återuppta kampandet) honom lite väl överdrivet ...
- Du måste sluta "peppa" honom som du gör, han märker att du inte är avslappnad ...
Ett trött litet Öz blev uppkopplad, medan jag hjälpte till som mottagare när Lena & Elda körde budföring med skott.
Medan Lena forsatte in i klubbhuset på medlemsmöte, tränade Özet & jag lite lydnad. Körde bara en kort stunds fotgående - märkte att Özet var trött - fortsatte med några ställande och avslutade med framförgående, som gick överraskade bra - det var länge sen sist ...
Innan hemfärd tog vi en kort, men härlig promenad över ängarna i den underbart "ljumma" höstkvällen.
tisdag 27 september 2011
söndag 25 september 2011
BRUKSSÖKTRÄNING - "TÄLTRUTAN"
På dagens sökträning bestod skaran av Lena, Git Britt, Aneta och jag.
Aneta hade med sin lilla 15 veckors labbtös och oj så duktig hon var, skulle det senare visa sig.
Özet & jag startade som 2:a, efter Lena och Elda som var först ut.
Vi körde 6 slag - ångrade mig i efterhand att jag inte körde ytterligare ett eller två slag till - då jag tyckte han hade mkt kraft o ork kvar + att terrängen och rutan var ganska lätt.
Aneta och Daniel som figgar - Aneta i "John Bauer"delen och Daniel i "gran"delen.
Özet skötte sig utmärkt - både framslagen och påvisen gick som smort. Märkte att träningen med framslagen har börjat ge resultat - perfekt att markerna just i dagens ruta var lite "öppna", just för den sakens skull.
Näst sista legan var ett av tälten - det mittersta - och Özet tyckte det var lite läskigt när Aneta gläntade på öppningen och började söka sig runt efter en ny ingång - jag vet ju att hon ÄR där inne - men förstod snart att den enda vägen in var den första öppningen. Efter påviset, när vi återkom till stigen hade Lena kommit tillbaka och Özet som inte kunde slita ögonen ifrån henne, hade svårt med koncentrationen inför nästa skick. Han stannade och vände tillbaka - troligen var det Lena som "drog" ! Jag gick fram några steg - så han inte såg Lena i ögonvrån - och skickade igen, vilket då gick utmärkt !
Aneta hade med sin lilla 15 veckors labbtös och oj så duktig hon var, skulle det senare visa sig.
Özet & jag startade som 2:a, efter Lena och Elda som var först ut.
Vi körde 6 slag - ångrade mig i efterhand att jag inte körde ytterligare ett eller två slag till - då jag tyckte han hade mkt kraft o ork kvar + att terrängen och rutan var ganska lätt.
Aneta och Daniel som figgar - Aneta i "John Bauer"delen och Daniel i "gran"delen.
Özet skötte sig utmärkt - både framslagen och påvisen gick som smort. Märkte att träningen med framslagen har börjat ge resultat - perfekt att markerna just i dagens ruta var lite "öppna", just för den sakens skull.
Näst sista legan var ett av tälten - det mittersta - och Özet tyckte det var lite läskigt när Aneta gläntade på öppningen och började söka sig runt efter en ny ingång - jag vet ju att hon ÄR där inne - men förstod snart att den enda vägen in var den första öppningen. Efter påviset, när vi återkom till stigen hade Lena kommit tillbaka och Özet som inte kunde slita ögonen ifrån henne, hade svårt med koncentrationen inför nästa skick. Han stannade och vände tillbaka - troligen var det Lena som "drog" ! Jag gick fram några steg - så han inte såg Lena i ögonvrån - och skickade igen, vilket då gick utmärkt !
torsdag 22 september 2011
SKOTTEST INFÖR MH't
Var ikväll på Lerums BK's allmänna träning, främst för att se hur Özet reagerade på skott i samband med att kampa. Ville ju gärna testa innan MH’t, om ett par veckor.
Medan några stycken skulle träna på skott i samband med platsliggande, hade Özet och jag dragit oss till ena änden av appellplanen. Hade blivit informerad att det skulle ske 4 skott, med 1 min. mellanrum och att Britt skulle skjuta precis utanför app.plan, men stå dold inne i skogen.
Vi började leka och kampa med vår medhavda kamptrasa (jeansbyxben) och Özet var i full gång och hade jätteroligt när skottet brann av. Özet stannade upp och spanade, jag försökte få igång leken och kampandet igen – men det gick väl sådär – han gjorde några tafatta ”försök”, men stannade upp för att spana åt det hållet skotten kom.
Vid andra skottet upprepade han samma sak som vid första, men inför tredje skottet beslutade jag mig för att sluta försöka kampa, utan satte honom bredvid mig och inväntade skottet. Özet satt lugn som en filbunke både före och efter skottet och ganska snart därefter lösgjorde jag honom, innan jag åter satte honom bredvid mig inför det sista skottet. Även denna gången var han lugn och satt bara och spanade. Strax därpå lösgjorde jag honom igen och började kasta kamptrasan växelvis med en snörboll, vilket han snabbt ”hakade” på och tyckte var stenkul.
Efter en stund började jag kolla efter Britt och tänkte något förvånad, när jag inte såg henne någonstans – konstigt, kommer hon inte för att höra hur det gick ? När jag senare hade ”letat” upp henne och frågade hur jag skulle gå vidare, tyckte hon inte jag skulle göra så stor ”affär” av att han inte ville fortsätta att kampa efter skottet. Tyckte inte heller att jag skulle köra nån mer skotträning före MH’t, hon nämnde också det där med att han är jakttränad och har focus framåt efter skott osv.
En något fundersam Maggan, gick tillbaka ut på appellplan för ett litet lydnadspass. Gick väl g a n s k a bra efter omständigheterna – det var mörkt och den skumma belysingen var tänd, planen var dyngsur, bara nya främmande ekipage som kom från alla håll och kanter.
För att vara självkritisk, höll jag på alldeles för länge – med fotgåendet – märkte att han liksom ”gick ner sig”. F_N, vad jag blir sur och trött på mig själv ! Men både stående och läggande u.g. gick strålande. ”Plats med hakan i” skulle jag nog aldrig gjort, med så mycket störning – han fixade inte det.
För att få en maxad avslutning gick vi ut på fältet och gjorde några linjetag – inte eller det gick så lysande. Han gjorde vad han skulle, men inte med godtagbart tempo. Men skulle tro att den största anledningen, var att han var trött !
Sammanfattningsvis måste jag säga att jag i kväll hade lite "bad-feeling" efter att jag hade lämnat klubben. Absolut inte pga Özet, utan av anledningar som är lite svårt att "ta på" - ännu svårare att skriva om .... här.
Men väl hemma och efter en stunds telefonsamtal med Louise (Özets kennelmamma) så kändes det genast bättre och jag kunde gå och lägga mig, utan allför många tankar surrande i huvudet ... iaf tankarna kring skotten och det kommande MH't.
Medan några stycken skulle träna på skott i samband med platsliggande, hade Özet och jag dragit oss till ena änden av appellplanen. Hade blivit informerad att det skulle ske 4 skott, med 1 min. mellanrum och att Britt skulle skjuta precis utanför app.plan, men stå dold inne i skogen.
Vi började leka och kampa med vår medhavda kamptrasa (jeansbyxben) och Özet var i full gång och hade jätteroligt när skottet brann av. Özet stannade upp och spanade, jag försökte få igång leken och kampandet igen – men det gick väl sådär – han gjorde några tafatta ”försök”, men stannade upp för att spana åt det hållet skotten kom.
Vid andra skottet upprepade han samma sak som vid första, men inför tredje skottet beslutade jag mig för att sluta försöka kampa, utan satte honom bredvid mig och inväntade skottet. Özet satt lugn som en filbunke både före och efter skottet och ganska snart därefter lösgjorde jag honom, innan jag åter satte honom bredvid mig inför det sista skottet. Även denna gången var han lugn och satt bara och spanade. Strax därpå lösgjorde jag honom igen och började kasta kamptrasan växelvis med en snörboll, vilket han snabbt ”hakade” på och tyckte var stenkul.
Efter en stund började jag kolla efter Britt och tänkte något förvånad, när jag inte såg henne någonstans – konstigt, kommer hon inte för att höra hur det gick ? När jag senare hade ”letat” upp henne och frågade hur jag skulle gå vidare, tyckte hon inte jag skulle göra så stor ”affär” av att han inte ville fortsätta att kampa efter skottet. Tyckte inte heller att jag skulle köra nån mer skotträning före MH’t, hon nämnde också det där med att han är jakttränad och har focus framåt efter skott osv.
En något fundersam Maggan, gick tillbaka ut på appellplan för ett litet lydnadspass. Gick väl g a n s k a bra efter omständigheterna – det var mörkt och den skumma belysingen var tänd, planen var dyngsur, bara nya främmande ekipage som kom från alla håll och kanter.
För att vara självkritisk, höll jag på alldeles för länge – med fotgåendet – märkte att han liksom ”gick ner sig”. F_N, vad jag blir sur och trött på mig själv ! Men både stående och läggande u.g. gick strålande. ”Plats med hakan i” skulle jag nog aldrig gjort, med så mycket störning – han fixade inte det.
För att få en maxad avslutning gick vi ut på fältet och gjorde några linjetag – inte eller det gick så lysande. Han gjorde vad han skulle, men inte med godtagbart tempo. Men skulle tro att den största anledningen, var att han var trött !
Sammanfattningsvis måste jag säga att jag i kväll hade lite "bad-feeling" efter att jag hade lämnat klubben. Absolut inte pga Özet, utan av anledningar som är lite svårt att "ta på" - ännu svårare att skriva om .... här.
Men väl hemma och efter en stunds telefonsamtal med Louise (Özets kennelmamma) så kändes det genast bättre och jag kunde gå och lägga mig, utan allför många tankar surrande i huvudet ... iaf tankarna kring skotten och det kommande MH't.
onsdag 21 september 2011
TRÄNINGSTÄVLING I LYDNAD (PBK)
HÖSTENS 1:A TRÄNINGSTÄVLING, PÅ PBK
Planen var blöt och "kladdig", inte konstigt med tanke på senaste tidens regnande den senaste tiden - nästan 2 månaders ständigt regnade.
Sissi kommenderade - tack Sissi !
Mara löpte, så Özet och Mara fick ligga på var sin sida, med 3 hundar imellan sig.
Özet 1:a , Stina 2:a , Dizel 3:a , Eya 4:a och Mara sist
#Platsen - hakan i backen - jag stod framför och belönade.
#Linförighet - ngt ojämn position, annars kanon. Så jäkla bra attityd och focus.
#Läggande - bra, sånär som att han reste sig innan jag kommenderat att han skulle sätta sig. Alltid är det nåt oväntat som överraskar ... Gjorde om, med lyckat resultat.
#Inkalln. - om man ska vara petig - och det ska man ju - så var det bättre ingång än de senaste gångerna, men han satte sig aningen långt ut.
#Ställande - bra, men tog ett steg fram när jag återgick !
#App. - inväntade kommandot bra - men tugg som vanl. och jätteslappt grepp, apporten höll nästan på att glida ur munnen på honom !
#Hopp - bra, men satte sig liiiite (likt inkalln.) långt ifrån.
Jag var så himla nöjd med vår prestation i kväll och önskar verkligen att vi såsmåningom lyckas få till platsliggandet också.
Planen var blöt och "kladdig", inte konstigt med tanke på senaste tidens regnande den senaste tiden - nästan 2 månaders ständigt regnade.
Sissi kommenderade - tack Sissi !
Mara löpte, så Özet och Mara fick ligga på var sin sida, med 3 hundar imellan sig.
Özet 1:a , Stina 2:a , Dizel 3:a , Eya 4:a och Mara sist
#Platsen - hakan i backen - jag stod framför och belönade.
#Linförighet - ngt ojämn position, annars kanon. Så jäkla bra attityd och focus.
#Läggande - bra, sånär som att han reste sig innan jag kommenderat att han skulle sätta sig. Alltid är det nåt oväntat som överraskar ... Gjorde om, med lyckat resultat.
#Inkalln. - om man ska vara petig - och det ska man ju - så var det bättre ingång än de senaste gångerna, men han satte sig aningen långt ut.
#Ställande - bra, men tog ett steg fram när jag återgick !
#App. - inväntade kommandot bra - men tugg som vanl. och jätteslappt grepp, apporten höll nästan på att glida ur munnen på honom !
#Hopp - bra, men satte sig liiiite (likt inkalln.) långt ifrån.
Jag var så himla nöjd med vår prestation i kväll och önskar verkligen att vi såsmåningom lyckas få till platsliggandet också.
lördag 17 september 2011
JAKTKURS TITTI & REGINA 2
I dag stod det återigen bl.a. vatten på schemat och platsen var Ljungslätt – L:a Lövsjön – där vi hade vår avslutning i våras. Att det var så långt – 1,5 km – till sjön, hade jag inget minne av, kanske berodde det på att jag denna gången gick ensam, utan sällskap. Så fort jag hade öppnat bildörren hördes ett himla knallande av skott från skjutfältet i närheten. I det ögonblicket var jag så tacksam för att Özet numera är helt skottfast och skänkte Mia med Samba (skotträdd) en tanke, som jag hörde senare hade åkt hem. Men för vår del var det perfekt, för det sköts under HELA kursgången.
Dagens upplägg :
Uppvärmning – med jaktfot och stadga.
Landövning (Regina) – kombination med markering och sök
Vattenövningar (Titti) – markeringar och kombination markering och linjetag .
Efter samling och genomgång av dagens upplägg, började vi med
Uppvärmning
Jaktfot - vi gick ”huller om buller” i skogen runt träd och buskar, medan instr. slängde dummys som störn. Efter en stunds traskande, blev vi kommenderade att göra halt och lämna våra hundar – därefter kallades den ena efter den andra hunden in.
Stadga – alla stod med sina hundar på rad, medan Titti o Astrid, körde vattenmarkn. – sen lämnade alla sina hundar och ställde sig ett par meter bakom, medan Titti o Astrid, körde ytterligare en vattenmarkn.
Stadga / Inkallning – alla lämnade sina hundar sittandes ”huller om buller” och kallade in en efter en.
Landövning (Regina)
Markering och sök i kombination – som utfördes i sankmark/myr/gungfly, kalla det vad man vill, men blött och tungt, var det. Hade mina tvivel – trodde inte han skulle vilja bege sig ut i den äckliga blötan – men ack så fel jag hade, han var jätteduktig. Han hade kanske inget rasande tempo, men arbetade metodiskt och noga, vilket jag föredrar.
Först en kort markering – inga större problem. Sen vände vi helt om för att skicka på söket. Inga större problem här heller – framför allt, han visade inga som helst tveksamheter i ”sumpmarken”. Hade plockade in 3 st – sen vände vi helt om igen, för ännu en markering, denna gången längre - ca 30m - än den första. Och nu fick vi verkligen användning för skotten från skjutfältet – det kom ett skott precis i rätt ögonblick i samband med när Regina kastade. Perfekt ! Efter markeringen, vände vi oss igen för ytterligare ett sök och avslutade därefter.
Vattenövningar (Titti)
Markering – medan ett par ekipage gick iväg till sökövningen började vi andra med en markering – ca 30m – slängd från sidan. Özet med en som vanligt en försiktig igång. Mötte upp honom innan han hann skaka sig, vid avlämningen.
När vi hade kommit tillbaka från söket, körde vi den längre markeringen – ca 80m – som kastades från andra sidan viken. Tänkte – hur ska det här gå ? Vi aldrig tränat på detta avstånd. Titti ”kvackade” och kastade dummyn uppifrån ett berg – jag kommenderade och Özet gled i lugnt och värdigt, som vanligt. Simmade ut ca 20m – vände sig om och ”frågade” – ska jag verkligen fortsätta, jag ser ju inget ? Já já – fortsätt – ”ut” ! Özet forsatte simma, men ”drevs” in mot land och kom ”ur kurs” så att säga … tappade riktningen mot dummyn. Titti hjälpte honom då med att ”ljuda” och när det inte hjälpte, kastade hon ut en dummy till, samtidigt som hon ljudade. DÅ ändrade han kurs och kom fram till slut. Titti fick ropa att han hade den, för jag själv såg inte. Jag började uppmuntra och locka, då jag såg att han hellre ville ta landvägen tillbaka. Jag hade sett att många av de andra hundarna ta den vägen tillbaka. Men Özet lyssnade och simmade tillbaka in till mig – mitt duktiga lilla Öz. Mötte även här upp honom innan han hann skaka sig, vid avlämningen.
Som sista övning körde vi en markering/linjetag i kombination – 25-30 m. Först en markering och när hunden var på väg tillbaka ”la” Titti ut en, för linjetag. Özet, som hade suttit med sitt nya sköna varma täcke, var nu trött och lite ”dåsig”. När jag skickade honom, ville han inte ens gå i – han sprang längst strandkanten – jag kallade in och skickade honom igen. Han simmade ut, men ville inte ta dummyn. Titti trodde det kunde bero på att han tyckte det var obehagligt att Astrid satt och ”blängde” bredvid Titti. Men när Titti kastade ut ytterligare en dummy, gick det bättre. Han tog den och simmade tillbaka. Jag avböjde därefter linjetaget och avslutade därmed, vilket jag kände var klokt – tyckte Titti oxå. Min egen teori är att jag tror att Özet både var trött och lite frusen och ”ruggig” (trots täcke) + att han tyckte att Astrid var lite läskig, där hon satt och ”blängde”.
Nöjd och glad, med både Özets och min prestation begav vi oss tillbaka till bilen. Min egen bedrift bestod mest av att jag hade hittat kantareller vid min kissepause, efter fikapausen.
Dagens upplägg :
Uppvärmning – med jaktfot och stadga.
Landövning (Regina) – kombination med markering och sök
Vattenövningar (Titti) – markeringar och kombination markering och linjetag .
Efter samling och genomgång av dagens upplägg, började vi med
Uppvärmning
Jaktfot - vi gick ”huller om buller” i skogen runt träd och buskar, medan instr. slängde dummys som störn. Efter en stunds traskande, blev vi kommenderade att göra halt och lämna våra hundar – därefter kallades den ena efter den andra hunden in.
Stadga – alla stod med sina hundar på rad, medan Titti o Astrid, körde vattenmarkn. – sen lämnade alla sina hundar och ställde sig ett par meter bakom, medan Titti o Astrid, körde ytterligare en vattenmarkn.
Stadga / Inkallning – alla lämnade sina hundar sittandes ”huller om buller” och kallade in en efter en.
Landövning (Regina)
Markering och sök i kombination – som utfördes i sankmark/myr/gungfly, kalla det vad man vill, men blött och tungt, var det. Hade mina tvivel – trodde inte han skulle vilja bege sig ut i den äckliga blötan – men ack så fel jag hade, han var jätteduktig. Han hade kanske inget rasande tempo, men arbetade metodiskt och noga, vilket jag föredrar.
Först en kort markering – inga större problem. Sen vände vi helt om för att skicka på söket. Inga större problem här heller – framför allt, han visade inga som helst tveksamheter i ”sumpmarken”. Hade plockade in 3 st – sen vände vi helt om igen, för ännu en markering, denna gången längre - ca 30m - än den första. Och nu fick vi verkligen användning för skotten från skjutfältet – det kom ett skott precis i rätt ögonblick i samband med när Regina kastade. Perfekt ! Efter markeringen, vände vi oss igen för ytterligare ett sök och avslutade därefter.
Vattenövningar (Titti)
Markering – medan ett par ekipage gick iväg till sökövningen började vi andra med en markering – ca 30m – slängd från sidan. Özet med en som vanligt en försiktig igång. Mötte upp honom innan han hann skaka sig, vid avlämningen.
När vi hade kommit tillbaka från söket, körde vi den längre markeringen – ca 80m – som kastades från andra sidan viken. Tänkte – hur ska det här gå ? Vi aldrig tränat på detta avstånd. Titti ”kvackade” och kastade dummyn uppifrån ett berg – jag kommenderade och Özet gled i lugnt och värdigt, som vanligt. Simmade ut ca 20m – vände sig om och ”frågade” – ska jag verkligen fortsätta, jag ser ju inget ? Já já – fortsätt – ”ut” ! Özet forsatte simma, men ”drevs” in mot land och kom ”ur kurs” så att säga … tappade riktningen mot dummyn. Titti hjälpte honom då med att ”ljuda” och när det inte hjälpte, kastade hon ut en dummy till, samtidigt som hon ljudade. DÅ ändrade han kurs och kom fram till slut. Titti fick ropa att han hade den, för jag själv såg inte. Jag började uppmuntra och locka, då jag såg att han hellre ville ta landvägen tillbaka. Jag hade sett att många av de andra hundarna ta den vägen tillbaka. Men Özet lyssnade och simmade tillbaka in till mig – mitt duktiga lilla Öz. Mötte även här upp honom innan han hann skaka sig, vid avlämningen.
Som sista övning körde vi en markering/linjetag i kombination – 25-30 m. Först en markering och när hunden var på väg tillbaka ”la” Titti ut en, för linjetag. Özet, som hade suttit med sitt nya sköna varma täcke, var nu trött och lite ”dåsig”. När jag skickade honom, ville han inte ens gå i – han sprang längst strandkanten – jag kallade in och skickade honom igen. Han simmade ut, men ville inte ta dummyn. Titti trodde det kunde bero på att han tyckte det var obehagligt att Astrid satt och ”blängde” bredvid Titti. Men när Titti kastade ut ytterligare en dummy, gick det bättre. Han tog den och simmade tillbaka. Jag avböjde därefter linjetaget och avslutade därmed, vilket jag kände var klokt – tyckte Titti oxå. Min egen teori är att jag tror att Özet både var trött och lite frusen och ”ruggig” (trots täcke) + att han tyckte att Astrid var lite läskig, där hon satt och ”blängde”.
Nöjd och glad, med både Özets och min prestation begav vi oss tillbaka till bilen. Min egen bedrift bestod mest av att jag hade hittat kantareller vid min kissepause, efter fikapausen.
fredag 16 september 2011
KVÄLLSPROMENAD UTAN INCIDENTER
Kvällens promenad gick till Maderna, nedanför appellplanen PBK (nu, förberedd för lördagens stora utställning) vid Åstebo. Dessa underbart härliga kvällar ... vet inte vilken årstid som jag uppskattar mest ... hösten ... eller våren ... kanske våren trots allt, med tanke på att man då slipper alla äckliga ÄLGFLUGOR !
torsdag 15 september 2011
EN HELT "VANLIG" HÖSTPROMENAD
Startade en härlig kvällspromenad från Härlandatjärns p-plats,
fortsatte upp på Getryggen, med Västra Långvattnet som mål.
so far so good - fortsatte att njuta av en härlig kväll,
som dock var lite skiftande i väderlek - några regnstänk kände jag allt !
När vi knappt 1 timme senare hade kommit fram till Vä. Långvattnet, kopplade jag upp Özet, för att vi skulle bege oss ut på berget (som brant, sluttar ner mot vattnet vid sjöns nordöstra sida, för att ta några bilder.
När vi sen skulle ta oss in i skogen igen, hade det nästan hunnit bli mörkt och genast blev det lite kusligt när det brakade till ett stycke därifrån - VA vad var det ? Rådjur ? Älg ? Och helt plötsligt uppenbarade det sig 2 st älgar på - som tur var - behörigt avstånd (ca 30m?) ! Ett ögonblick stog vi och glodde på varann, tills vi drog oss tillbaka bakom några träd. Med Özet ljudande - släpp mig, släpp mig - travade älgarna iväg på sina långa ben - 3 kliv och dom var utom synhåll ... MEN ... vi HÖRDE att dom befann sig i närheten där jag hade tänkt gå ...
Jaha, då får vi väl gå runt då, tänkte jag och började gå utmed sjön mot trapporna som leder ner till 8:ans motionsspår. Väl nere på det belysta spåret, började "återfärden" till Härlanda tjärn och bilen. När jag i bilen slängde en blick på klockan konstaterade jag att den planerade 1 timmarsprommenaden hade blivit en nästan 2 timmars runda.
fortsatte upp på Getryggen, med Västra Långvattnet som mål. 
so far so good - fortsatte att njuta av en härlig kväll, 
som dock var lite skiftande i väderlek - några regnstänk kände jag allt !
När vi knappt 1 timme senare hade kommit fram till Vä. Långvattnet, kopplade jag upp Özet, för att vi skulle bege oss ut på berget (som brant, sluttar ner mot vattnet vid sjöns nordöstra sida, för att ta några bilder. 
När vi sen skulle ta oss in i skogen igen, hade det nästan hunnit bli mörkt och genast blev det lite kusligt när det brakade till ett stycke därifrån - VA vad var det ? Rådjur ? Älg ? Och helt plötsligt uppenbarade det sig 2 st älgar på - som tur var - behörigt avstånd (ca 30m?) ! Ett ögonblick stog vi och glodde på varann, tills vi drog oss tillbaka bakom några träd. Med Özet ljudande - släpp mig, släpp mig - travade älgarna iväg på sina långa ben - 3 kliv och dom var utom synhåll ... MEN ... vi HÖRDE att dom befann sig i närheten där jag hade tänkt gå ... Jaha, då får vi väl gå runt då, tänkte jag och började gå utmed sjön mot trapporna som leder ner till 8:ans motionsspår. Väl nere på det belysta spåret, började "återfärden" till Härlanda tjärn och bilen. När jag i bilen slängde en blick på klockan konstaterade jag att den planerade 1 timmarsprommenaden hade blivit en nästan 2 timmars runda.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)