Något sen som vanligt – svårt att hinna pga trafikstockningen efter arbetet – såg jag 3 tappra träningskamrater, stå och vänta på Özet & mig, i ösregn och blåst vid Kåsjöns p-plats. Therese, Ingela och Elisabeth.
Markeringar och linjetag stod på schemat. Delade upp oss 2 och 2 – Therese&Iris och jag&Özet.
Vi började med markeringar över en mur/stengärdsgård. Först 2 enkelmarkeringar – gick jättebra, om än lite slarvigt grepp. Bad sen om en dubbelmarkering – gick hur bra som helst, men även här slarvigt grepp. Avslutade med ytterligare en enkelmark. som också den, gick kanonbra.
Förflyttade oss sedan ett stycke och fortsatte med linjetag. Med samma nedslag, längdes avståndet efter hand.
1:a skicket gick utmärkt – både utgången och avlämningen. Men SEN ... jag fattade ingenting ... varför han betedde sig som han gjorde ! Han sprang klockrent fram och greppade ... vände och började springa tillbaka ... men ändra då ”kurs”/riktning och racade förbi mig …. och återvände till slut till mig efter lite racande fram och tillbaka …
Gjorde om, nu med lite längre avstånd … och vad hände ? PRECIS samma sak – först spikade han dummyn och sen ett j_vla racande igen … tills han såsmåning återvände till mig.
Nu visste jag inte vad jag skulle göra - kände mig helt maktlös – skulle verkligen behövt nåt vettigt/kunnigt råd ! Funderade på om jag skulle bryta här och inte låta honom göra nåt mer, men samtidigt ville jag att det skulle bli ett bra avslut, så jag beslutade mig för ännu ett försök, som slutade ÄNNU värre.
Efter att ännu en gång spikat linjetaget, såg jag honom svischa förbi och nu ännu djupare in i skogen … Nä nu j_vlar ditt hundskrälle … också gjorde jag nog alla tänkbara fel man kan göra … rytande, sprang jag efter honom, slängde belöningsasken efter honom (obs – den gick sönder och allt godis spreds vida kring) läste lusen av honom när han till slut stannade.
Vi gick tillbaka – för nu MÅSTE vi ju bara få ett bra avslut tänkte jag, väldigt ångerfull ! Vad har jag gjort, tänk om jag förstört allt vi har byggt upp ? Hur som helst – jag satte en något ”låg” Özet – f_n … hur ska det här gå, tänkte jag när jag själv gick och placerade dummyn för ytterligare ett linjetag. Men när jag skickade honom, rusade han ut i vanlig ordning och greppade dummyn, vände och kom DIREKT in för avlämning. JAAAA DUKTIG ÖZET = GODISJACKPOT (hade mer godis i fickan). Nöjd, bröt jag där.
Gjorde sedan några jaktinkallningar, vilka han gjorde med en fart och glädje, som tydde på att han inte tagit nån ”skada” av min behandling. Frågar mig själv lite försiktigt - kanske var det t.o.m. det han behövde ! Det lär väl visa sig vid nästa tränings- eller kurstillfälle …
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar