MOLLBERGARE I PARADISET

Idag träffade Rejs och jag, Karin o Samba i Paradiset. Samba har nu hunnit bli 5 mån. alltså är Rejs just nu drygt dubbelt så gammal, för han blir ju 11 mån. den 9dec. Dom umgicks och lekte riktigt bra denna gången, till skillnad mot sist, för ca en mån. sen, då jag tyckte Samba mest ville rida på Rejs. Även om han även nu försökte ett flertal gånger, så slutade han så fort man sa till honom, förutom en gång, då han hade kopplat grepp om Rejs, som satt fast som i ett skruvstäd. Eftersom Samba inte lyssnade, började jag springa för att få bort honom från Rejs och i farten snubblade jag på några rötter … höll på att tappa balansen, med lyckades hålla mig på fötterna, för att i nästa ögonblick snubbla på en annan rotjävel och ”störade” framåt, gjorde en mollbergare och slog i marken med en duns. Aj aj aj – fallet ledde till att jag fick en rejäl sträckning/blödning i sidan, vilken fortfarande – efter 1½ vecka – i  skrivande stund smärtar.

KVIBERGSBESÖK IGEN

Idag blev det ännu en lunchrast med träning på Kviberg.
La först ett godisspår på en av fotbollsplanerna (har aldrig sett nån vistas på just den planen) och medan spåret la till sig (ca30-40min) introducerade jag dummy på "riktigt" och det gick riktigt bra. Först bara att bära, för att sen bygga på med avlämningar. Föll sedan för frestelsen att ”kasta”/droppa dummyn ett par meter utför en ”slänt”, där den försvann i högt gräs. Behöll kopplet på, ifall att … gick jättebra. Föll för frestelsen ytterligare en gång och men spände då bågen lite, vilket innebar att jag nu släppte kopplet och lät det släpa. ”Kastade” dummyn något längre och döm av min förvåning när han vände och sprang direkt till mig (medan jag backade aningen) och avlämnade … matte GLAD !

Men aldrig får man vara riktigt glad !!! för när det var dags för godisspåret, så gick det mindre bra ... Tur att jag har min ”guru” att ta till … tar det med Monica på måndagens kursavslutning!

TRÄN. KVIBERG

Dagens lunchrast ägnades åt både promenad och träning på Kvibergsområdet. Rejs ”skötte” sig utmärkt, särskilt som många människor – både med och utan hund – passerade oss medan vi tränade (följsamhet/fotgå.).

VILDSVIN

På dagens lunchpromenad åkte jag till Kåsjön, i ett härligt – kors i taket – SOLIGT väder. Mötte Åsa (hon som hade tollaren Wilda) på p-platsen och hon var bara EN av alla människor som var ute i det fina vädret …

När jag senare kollade i FB och det visade sig att klubbens appellplan blivit helt sönderbökad av vildsvin. Kan ju faktiskt undra om det var det HÄR som mitt inre hade en föraning om, eller om jag är synsk !!! då jag de två senaste nätterna vaknat alldeles kallsvettig, efter att ha drömt om läskiga vildsvinsmöten.  

GRINMATTE

På dagens lunchrast, åkte vi till klubben för en stunds träning på appellplan, innan vi fortsatte en liten promenad i skogen.

Planen var att filma oss själva, men jag ändrade mig då Rejs inte alls var med – han smet iväg för att sniffa i mellan varven – svår att få in igen !!! Men det tog sig så att säga och stundtals gick (ff) han riktigt bra (korta sträckor).

Körde även lite förmålshantering, med ”fårkampen” – gick sådär – dock mer lyckande än misslyckande !

På prom. i skogen var han även här, olydig och lyssnade inte – skulle äta hjorttyffel (ärvd olat från Özet) och bära pinnar osv …

Sammanfattningsvis kändes allt (både på app.plan o i skogen) allmänt misslyckat och jag kände mig riktigt grinig :-(

HUNDTRÄN. FÖR HELA SLANTEN

Träffade delar av ”hundgänget” för en stunds spårträning på ängarna vid Mellan-Nääs.  

Godis/näringsspår - liggtid ca 45 min. ca 200 meter, 1 vinkel. Gick sådär. Första sträckan lite motvind = yvigt och tappade fokus i mellanåt, slutsträckan i medvind = gick bättre, även om han verkade bli trött i slutet. Jag blev något förvånad då han satte sig och tittade frågande på mig – OCH ?

Efter en stund fika och snack med kompisarna, medan Rejs vilade i bilen, försökte jag sen köra lite kontaktövn./följsamhet och hade p-platsen med folk/bilar som kom o gick/åkte, som störningmen eftersom det blev alldeles för svårt och han verkade behöva ”blåsa” ur sig lite överskottsenergi, gick jag undan en bit och körde ”runda stolen”. Därefter gick det betydligt bättre och vi kunde fortsätta, men körde då några linjetag istället.

På kvällen blev det en liten liten stunds ridhusträn. Var där en stund innan de andra skulle komma, för att försöka filma oss själva … vilket inte gick så bra, för när dörren öppnades och Carina med Nasti klev in, kunde inte det lilla rödskinnet hålla sig, utan började ett rejsande som bara ett litet rödskinn kan göra ! Jag skrattade gott (det gjorde jag INTE medan han rejsade) när jag senare tittade på filmen – man såg det lilla rödskinnet springa ut ur bilden, för strax där på komma in i bilden igen, för att i nästa ögonblick försvinna ur bilden igen …

Efter att han hade lugnat ner sig, fick vi till en riktigt bra följsamhet innan vi satte oss ner för en stunds passivitet och lite mellansnack och erbjöd en hjälpande hand till våra träningskompisar, innan vi sen drog oss hemåt.

LÅNG RESA

Idag, på dagens promenad (Maderna) gjorde vi våra första trevande försök till markeringar. Dom första gick väl sådär, men det tog sig och jag kände att vi avslutade på ett bra sätt, vilket kändes bra, så bra att jag faktiskt börjar tro att vi kommer kunna anmäla till nån jaktkurs till våren. 

Förstår att många inte riktigt inser hur mycket jag har kämpat med hans föremålshantering … vi har gjort en ”lång resa” till där vi är idag ! 

REJS - husses nya caddy

Idag var husse ledig från jobbet och tog med sig Rejs på golfbanan, gick 18 hål vilket gjorde att lilleman jättetrött och helt utslagen resten av dagen och kvällen.

LUNCHTRÄNING

På dagens lunchrast tränade lite lydnad på klubben. 

Började med ff/följsamhet som kändes ganska bra, börjar så sakterligen få bort godishanden och istället få till armpendlingen. Att han sen sänkte mitt humör när han smet iväg till en gammal schäferhane som gick på grusvägen, kompenserade han sen när vi skulle testa att koppla ihop ”runda stolen” och föremål/apportering. Han överträffade mina vildaste fantasier när HAN, det lille rödskinnet, rundade stolen och högg tag i föremålet i farten och fortsatte runt, för att springa sitt fortaste tillbaka till mig, för att trycka in föremålet i min hand.

LYDN.KURS - ale bk

I kväll var det kurs igen och nu var vi tillbaka på Ale BK, efter lördagens gästspel på Lilla Edet. Vi inledde med en trevlig och lärorik filmstund, där vi gick igenom vad som var bra och det som var mindre bra från lördagens träningstävling. Så jäkla bra med konstruktiv kritik samtidigt som filmen rullar och man faktiskt ser vad man själv och ens hund gör.

Resten av kvällen vill jag helst glömma. Rejs visade nämligen ikväll att han gör själ för sitt namn och just i DETTA sammanhang uppskattas det inte av matte. Det var svårt att få till nåt vettigt ur den lille speedade rödspättan med den överhettade knoppen, då han – som dom andra sa – var på en helt annan planet/inte riktigt var med i matchen, så att säga. En överdrivet glad hund, gjorde matten oglad (citat Monica) … i alla fall till än början, tills hon skärpte till sig och började andas!

LILLEBROR TRÖSTAR

Nu har det gått en vecka sen vår älskade ÖZET somnade in, en vecka av enorm saknad men som ändå lindras tack vare  hans lillebror till yrväder!

På kvällen blev det ridhusträning tillsammans med ett litet - men naggande gott - gäng på 5 ekipage, inkl. oss själva.

Tränade lite följsamhet, runda stolen och föremålshantering.

Hemma igen - när jag slagit mig ner i fåtöljen, med datorn i knät, kom Rejs helt plötsligt med en av sina leksaker (repfläta)  och tryckte in i min hand …

- Vad säg om den ? Yeeha .. all den föremålsträningen vi lagt ner börjar nu uppenbarligen ge resultat !

KURS på L:A EDETs bk

Dagarna har gått (i morgon en vecka) och jag kommer knappt ihåg vad som har hänt och vad vi gjort sen Özet somnade in …

Men vad jag minns har jag hunnit med ett medlemsmöte där jag tröstade mig med ett inköp av en hundtröja och vidare har veckan bestått av förutom jobb, promenader och några träningar, en spårning och ett par lydnadsträningar – en på klubben och en på Kvibergsplanerna.

Hur som helst så har vi idag – i ett råkallt väder - varit och gästat Lilla Edets BK, dit vi hade förlagt dagens kurstillfälle.  Temat var träningstävling i ny/främmande miljö, med filminspelning för analysering/genomgång vi nästa träff.

Alla körde förstås efter sina kunskapsnivåer och som vanligt blev det en jäkla kul och lärorik dag.

Rejs och jag kände först på fotgåendet (följsamhet) där Rejs var lite studsig, men annars följsam. Var mindre nöjd med mig själv. Hög tid att nu få bort belöningshanden och få hjälp med att få en naturlig pendling med vä.armen !

Därefter blev det inkallning. Han har bra stadga, men måste träna på ingångarna, då han bredsladdar in pga farten.  Sen körde vi läggande med stadga. Bra, men jag ska fasa ut berömmet/berömma mindre.

När alla hade kört sitt resp. pass tog vi en välbehövlig fika innan vi fortsatte med en gemensam platsliggning – gick utmärkt – som följdes av budföring … ha ha, som inte alls blev som väntat, för just Rejs o min del ! Rejs fick syn på apportbockarna vid hopphindret och plockade upp den största, som han REJSADE omkring med. Vid andra försöket tappade Monica taget om halsbandet och han tjuvade. Monica - han är ju så satans snabb den lille rackarn ! Tredje gången gillt - gick väl ok …

Som flugor kring en sockerbit ....

Även om vi alla var stelfrusna var stämningen på topp och efter flockats kring Monicas bil, steg stämningen ytterligare. Nyshoppade, nöjda och glada, tackade vi varandra och satte värmen på full spruta i bilarna, för att börja färden hemåt.

ÖZET - VÅRT ALLT

Så kom då dagen som vi har haft sån ångest för sen länge. Precis som jag skrev på FB, så var vi tyngda av sorg och smärta när vi i morse tog farväl av vår älskade Özet. Vi är helt förkrossade, att HAN, vårt ALLT, var tvungen att lämna oss så ung, i sina bästa år - inte ens 6 år fyllda ...

HAN som var så glad, positiv, genomgod, cool, harmonisk och känslig hund. HAN som har givit oss en sån stor glädje, kommer givetvis lämna ett ENORMT tomrum efter sig. HAN har verkligen varit vårt ALLT.

En stor tröst är att vi har lillebror att glädjas åt. Vi är så tacksamma för att Rejs hann uppleva sin första tid med Özet och fick honom som sin mentor. Nu är det Rejs som tar över kungakronan … även om den – som Annika, Rejs kennelmamma sa – än så länge är lite för stor …

Efter hemkomsten när vi kramat om Rejs och tagit en fika, åkte Tommy till gymmet och Rejs och jag åkte till Furåstjärn och tog en - trots omständigheterna - härlig långpromenad, för att lite senare åka till ridhuset för en stunds träning, mest för att splittra tankarna lite. Skönt att vi bara var ett fåtal (5 st)

EN MEDTAGEN ÖZET

Özet var idag, fortfarande märkbart medtagen från gårdagens golfrunda. På förmiddagen när jag gick ut (Kåsjön) med hundarna, märkte jag att Özet var både låg och darrade/skakade. Innan vi påbörjade vår lilla runda, hörde vi ett tjoande bakom oss och när jag vände mig om stod Malin med Mara och Zazzi, där bakom oss och vinkade. Özet ville först inte ens hälsa på Malin, men när vi efter en stund skulle dra vidare, fick hon i alla fall en ”hejdå-puss” ! En puss, som vi nu i efterhand vet blev en definitiv avskedspuss …

Under promenaden (”granviken”) var Özet fortsatt låg och drack kopiösa mängder vatten från sjön och efter spångarna beslutade jag mig för korta ner rundan och började återgången till bilen. Väl framme vid bilen orkade han inte hoppa in i bilen och när vi kom hem ville inte hoppa ut, utan satt kvar och skakade våldsamt. Jag blev rädd att han skulle falla ihop/tuppa av och visste inte riktigt vad jag skulle ta mig till och med gråten i halsen ringde jag därför Tommy som var i affären o handlade och bad honom komma hem … fort !  

Under kvällen blev han något bättre, men skakade fortfarande stundtals och hade inte ätit något under hela dagen och ville inte heller äta nu. Vi förstod att det nu var dags att fatta ett beslut om att korta hans lidande och låta honom somna in.

Men NÄR ? Redan i morgon ? Eller vänta till måndag ?

HUSSE&ÖZET

Vi försöker verkligen ge Özet en någorlunda livskvalitet, men det är inte det lättaste då det är svårt att läsa av vad han orkar med eller inte orkar …

Idag slutade Tommy jobbet något tidigare och var först ute med både Özet & Rejs, för att därefter ta med enbart Özet och golfklubborna för en liten runda. Özet hade stormtrivts och var jätteglad och husse var jätteglad i sin tur å Özets vägnar, men den glädjen varade inte så länge, då vi märkte att Özet var väldigt medtagen under kvällen. 

ÖZETS NUVARANDE VARDAG

På dagens lunchpromenad  – Furåstjärn – pinnade Özet på och verkade må ganska bra, trots att vi i morse märkte att han inte åt med samma goda aptit som tidigare. Den senaste veckan har verkligen varit ups and downs, ibland har han mått dåligt, medan han vissa dagar mått lite bättre - ganska OK.

På kvällen konstaterade vi dock att han nästan inte fått i sig någon mat överhuvudtaget – han har nu alltså även börjat tappat aptiten för sitt ordinarie foder – färskfodret. Vi som har glatt oss så åt att han har ätit sitt färskfoder med god aptit och att vi även kunnat ge det som belöning.

Vad tusan ska vi ta oss till när han slutar äta helt ? Vill inte ens tänka tanken vad det skulle innebära ... 

HISTORIEN OM EN SULA

Berättade ju i en lightversion i FB vad som hände i morse – nu – mitt i Rejs utvecksfas gällande föremålhantering ...

Här kommer den lilla berättelsen i fullversion …

När jag med min ömmande - igår nyskleroserade – häl, for ut på trappan pga av två gastande rödskinn. Orsaken till skällandet var  att en mamma med sin lilla dotter passerade vår trädgård påväg till dagis/förskolan. Rödskinnen vill absolut hälsa och visar det – mest Rejs – genom att springa/studsa, ibland på två ben, längst staketet. Jag var något stressad och hade väl därför kortare stubin än vanligt. Märkbart irriterad, kastade vad jag höll i händerna – ett par jympaskor – mot Rejs. Vad jag inte tänkte på var att sulorna bara var istuckna i skorna och därför förstås ramlade ur när skon träffade målet – eller rättare sagt missade målet !!!

Rejs fick tag på sulan och sprang iväg ner i trädgården ...

Jaja ... där kan han hålla på, jag tänker minsann inte linka ner i trg'n med min onda häl och lät honom därför hållas en stund, tills jag sen faktiskt behövde få tillbaka sulan i samband med att jag skulle pillra mig iväg till jobbet. Fiskade till mig det som fanns närmast tillhands – en pastabit från gårdagens pastagryta – och gick ut och visade för Rejs vad jag hade i handen … och vips så släppte han sulan och kom till mig ...

- Nähä du ... och jag stängde/gömde (kommer inte riktigt ihåg vilket jag gjorde) handen ...

- Hämta den ... och utan att tveka plockade han upp sulan, som han sen kom och tryckte (allt är relativt) mot min öppna handflata.

Låter kanske löjligt, men sicken härlig känsla …

LYDN.KURS Ale bk

I kväll var det åter dags för lydnadskursen på Ale BK för Monica.

Efter sedvanlig genomgång om hur det går/har gått för var och en sen sist, berättade Monica att hon hade en plan för kvällen, nämligen att alla skulle få en introduktion i krypet. Alla stod lite på olika nivåer, då en del redan hade börjat så smått, medan andra som tex jag själv, som  inte har haft nån tanke på det momentet än.

Jag var något skeptisk – rädd att förstöra Rejs pågående arbete med stadgan i läggandet, men att köra inomhus och att använda oss av Monicas instruktioner så skulle det nog funka även för Rejs.

Allihopa körde krypet inomhus, innan vi senare gick ut för att fortsätta med de moment som Monica hade valt ut att hon ville se, för resp. ekipage.

Hämtar Rejs från bilen och in i klubbstugan kliver den speedade duracellkaninen. Jag låter honom scanna av rummet något innan vi börjar. Just idag var det inte läge för nåt större avancemang med tanke hur speedad han var, men med hjälp av vår intränade handtaget och ”fryshand” förstod jag att vi nog ska få kunna till ett hyfsat kryp, om jag bara är tålmodig och verkligen tänker på att förstärka fokus och lugn. Det blir bra inomhusträn. i vinter …

Efter krypövningarna var det dags att fortsätta utomhus med Monicas utvalda moment och för vår del vill hon se hur det stod till med följsamheten och föremålshanteringen. Inledde med följsamheten och det Monica (+ de andra) fick se, var en superduktig Rejs, verkligen roligt att höra hennes glada tillrop av förtjusning. När vi sen fortsatte med att visa hur långt vi kommit med förmålshant./avlämn. blev jag manad att våga spänna bågen lite. Kastade kamprullen bakom Rejs och uppmanade honom att ta den och komma tillbaka för att avlämna … hepp – han gjorde vad jag sa !!!

Fasiken vilken grymt kul kväll … inte bara Rejs som visade framfötterna, ALLA var riktigt grymma i kväll.

FM PROM. + RIDHUSTRÄN.PREMIÄR

Förmiddagens promenad (med bägge) som gick i området kring Åstebo, blev nästan som ett skotträningspass. På parkeringen var det massor av bilar, trodde först det var nåt möte eller att klubbhuset var uthyrt. Men när vi började gå hördes det skott med jämna mellanrum från området nedanför vandrarhemmet. Bilarna på p-platsen tillhörde med all säkerhet ett jaktgäng. Özet reagerade något på skotten, vilket inte Rejs gjorde och det kändes väldigt skönt.

I och för sig hade jag inte tänkt gå särskilt långt, för jag skulle ju hinna med ett besök hos mamma och äta en bit innan ridhusträningen senare på kvällen. Men promenaden blev något kortare än beräknad, för när jag såg Rejs börja vädra och studsade in i skogen, kom jag direkt att tänka på vildsvin och tänkte minsann inte chansa och vände därmed.

På eftermiddagen/kvällen var det då dags för höst-och vintersäsongens premiär för ridhusträningen. Bokningen av ridhuset fick i år en lite oväntad vändning, då ridhuset hade blivit uppbokat av en annan grupp än vår PBK-grupp som hyrt där de senaste åren. Trots inbjudan till gemensam träning, blev det lite meningsskiljaktigheter som ledde till att PBK-gruppen hyrde ett annat ridhus och efter lite vacklade fram och tillbaka för min egen del, beslöt jag mig för att haka på den ”nya gruppen”, mest för att det ”ursprungliga ridhuset” är ljust, stort och med bra underlag. Jaja nog om detta ...

Till kvällens premiär anslöt 6 st inkl mig själv. Räknar nog det som premiär även för Rejs, trots att jag hade med honom när han bara var omkr. 10 veckor vid ett/två tillfällen. Oavsett han mindes ridhuset eller ej, så fick han stifta bekantskap med både nya hundar och nytt folk. Körde följsamhet, föremålshantering/avlämn. och runda stolen och sammanfattningsvis måste jag säga att han var kanonduktig.

"TRÄN.LÄGER" hundgänget

Denna helgen har ”Hundgänget” trän.läger på Lerums BK, med start igår. Rejs & jag anslöt oss först vid lunchtid under lördagen och inledde med en liten promenad kombinerad med lite egenträn. – föremål o inkalln. -  borta vid ängarna där Özet & jag har kört sök ngr’a ggr. Väl tillbaka, vid appellplan vid klubbhuset körde ett litet gäng jaktapp. Vi passade då passa att träna passivitet, medan dom körde sina markeringar. Även om Rejs inte riktigt än fattar vad som igentligen försegår, så är det ju hundar in acction och då vill man ju vara med och rejsa …

Efter att ha lunchat och ätit korv & bröd, kollade jag in när Malins Mara spårade, innan jag hämtade Rejs för att köra lite lydnad. Jag fick hjälp av Susanne med att filma Rejs och mitt fria följ (följsamhet) och det var ju typiskt, för just DET gick verkligen uruselt – vet inte vilken planet Rejs befann sig på just då !

Avslutade en trevlig dag med en gemensam promenad tillsammans med Susanne och hennes Nelson (labbe) o Stina (cocker). Alldeles i början tyckte Rejs det var roligt, men dock frustrerande att jaga Nelson, men när Nelson sen blev mer närgången och ville leka, tyckte Rejs att han var lite väl hårdhänt. Jag kopplade upp Rejs en stund, för att åter släppa honom och då brydde Nelson sig inte om honom överhuvudtaget och Rejs hade vid det laget fått upp ögonen för den vackra cockerdamen och gjorde vad han kunde för att vara henne till lags.