Så kom då dagen som vi har haft sån ångest för sen länge. Precis som jag skrev på FB, så var vi tyngda av sorg och smärta när vi i morse tog farväl av vår älskade Özet. Vi är helt förkrossade, att HAN, vårt ALLT, var tvungen att lämna oss så ung, i sina bästa år - inte ens 6 år fyllda ...
HAN
som var så glad, positiv, genomgod, cool, harmonisk och känslig hund. HAN som har
givit oss en sån stor glädje, kommer givetvis lämna ett ENORMT tomrum efter
sig. HAN har verkligen varit vårt ALLT.
En
stor tröst är att vi har lillebror att glädjas åt. Vi är så tacksamma för att
Rejs hann uppleva sin första tid med Özet och fick honom som sin mentor. Nu är
det Rejs som tar över kungakronan … även om den – som Annika, Rejs kennelmamma
sa – än så länge är lite för stor …
Efter
hemkomsten när vi kramat om Rejs och tagit en fika, åkte Tommy till gymmet och
Rejs och jag åkte till Furåstjärn och tog en - trots omständigheterna - härlig långpromenad,
för att lite senare åka till ridhuset för en stunds träning, mest för att splittra
tankarna lite. Skönt att vi bara var ett fåtal (5 st)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar