HISTORIEN OM EN SULA

Berättade ju i en lightversion i FB vad som hände i morse – nu – mitt i Rejs utvecksfas gällande föremålhantering ...

Här kommer den lilla berättelsen i fullversion …

När jag med min ömmande - igår nyskleroserade – häl, for ut på trappan pga av två gastande rödskinn. Orsaken till skällandet var  att en mamma med sin lilla dotter passerade vår trädgård påväg till dagis/förskolan. Rödskinnen vill absolut hälsa och visar det – mest Rejs – genom att springa/studsa, ibland på två ben, längst staketet. Jag var något stressad och hade väl därför kortare stubin än vanligt. Märkbart irriterad, kastade vad jag höll i händerna – ett par jympaskor – mot Rejs. Vad jag inte tänkte på var att sulorna bara var istuckna i skorna och därför förstås ramlade ur när skon träffade målet – eller rättare sagt missade målet !!!

Rejs fick tag på sulan och sprang iväg ner i trädgården ...

Jaja ... där kan han hålla på, jag tänker minsann inte linka ner i trg'n med min onda häl och lät honom därför hållas en stund, tills jag sen faktiskt behövde få tillbaka sulan i samband med att jag skulle pillra mig iväg till jobbet. Fiskade till mig det som fanns närmast tillhands – en pastabit från gårdagens pastagryta – och gick ut och visade för Rejs vad jag hade i handen … och vips så släppte han sulan och kom till mig ...

- Nähä du ... och jag stängde/gömde (kommer inte riktigt ihåg vilket jag gjorde) handen ...

- Hämta den ... och utan att tveka plockade han upp sulan, som han sen kom och tryckte (allt är relativt) mot min öppna handflata.

Låter kanske löjligt, men sicken härlig känsla …