EN MEDTAGEN ÖZET

Özet var idag, fortfarande märkbart medtagen från gårdagens golfrunda. På förmiddagen när jag gick ut (Kåsjön) med hundarna, märkte jag att Özet var både låg och darrade/skakade. Innan vi påbörjade vår lilla runda, hörde vi ett tjoande bakom oss och när jag vände mig om stod Malin med Mara och Zazzi, där bakom oss och vinkade. Özet ville först inte ens hälsa på Malin, men när vi efter en stund skulle dra vidare, fick hon i alla fall en ”hejdå-puss” ! En puss, som vi nu i efterhand vet blev en definitiv avskedspuss …

Under promenaden (”granviken”) var Özet fortsatt låg och drack kopiösa mängder vatten från sjön och efter spångarna beslutade jag mig för korta ner rundan och började återgången till bilen. Väl framme vid bilen orkade han inte hoppa in i bilen och när vi kom hem ville inte hoppa ut, utan satt kvar och skakade våldsamt. Jag blev rädd att han skulle falla ihop/tuppa av och visste inte riktigt vad jag skulle ta mig till och med gråten i halsen ringde jag därför Tommy som var i affären o handlade och bad honom komma hem … fort !  

Under kvällen blev han något bättre, men skakade fortfarande stundtals och hade inte ätit något under hela dagen och ville inte heller äta nu. Vi förstod att det nu var dags att fatta ett beslut om att korta hans lidande och låta honom somna in.

Men NÄR ? Redan i morgon ? Eller vänta till måndag ?