Ska jag eller ska jag inte – älskar, älskar inte, älskar, älskar inte … lydnad ? Ska jag eller ska jag inte … DET var frågan inför kvällens lydnadskurs ! Hur som haver, så pillrade jag mig (oss) iväg i ett regn, som nu börjar bli tjôtigt.
Jag hade bestämt mig för att denna träningen skulle bli såååå ROLIG för Özet ! Jag hade ”laddat” mig själv – och se det gick förvånansvärt bra. Özet var GLAD och gjorde det mesta man kan önska sig – t.o.m. satte sig UTAN större problem på en vattensjuk appellplan och jag berömde och lekte belöningslekar efter bästa förmåga. Det enda som var lite ledsamt var att platsläggandet gick ännu sämre än tidigare … han reste osäkert på sig med ”slickade” öron … jag tog l u g n t tillbaka honom och la honom igen och gick bara ifrån honom 1 meter.
FAN – hur ska han bli trygg i platsliggandet igen ????
Men sammanfattningsvis måste jag säga att det verkligen var skönt att åka hem, med vetskapen om att Özet nog inte alls tycker lydnaden är tråkig ... utan snarare tyckte att det var JAG som var tråkig ...
onsdag 27 oktober 2010
måndag 25 oktober 2010
MÅNDAGSKÄNSLOR
Är helt slut efter dagens grubblade om mitt älskade lille ÖZ och hans nyblivna skottberördhet - om MH'ts vara eller icke vara ...
... jag berättar senare om dagens tankar och våndor ...
Vid lunchtid hade jag bestämt tid med Titti på Lerums BK, som skulle hjälpa mig med att kolla hur det stod till med Özets ev. skottberördhet !
Vi gick ut på appellplanen bakom klubbhuset. Jag lekte med Özet medan Titti hade gått in i skogen, där hon sköt ett skott (6mm). Özet stannade upp och kollade mot skogen – jag försökte att få honom att återuppta leken utan att lyckas. Jag sa till Titti att hon kunde komma ur skogen. När Özet såg henne, blev han genast intresserad och när hon började prata med honom, släppte jag honom så han kunde rusa fram till henne.
Vi testade sedan med att Titti höll snörbollen, för att kasta den till Özet efter hon hade skjutit skottet. Det gick bättre – vi konstaterade att Özet blir/är ”tryggare” när han själv har koll varifrån skottet kommer. Provade sen 9mm också, men då blev Özet skitskraj och rusade iväg mot klubbhuset, MEN avbröt sin ”flykt” och stannade upp och tittade på Titti som då kastade snörbollen, som han sprang efter. Sedan avbröt vi skjutövningarna och stod och pratade en stund. Titti berättade bl.a. hur hon tänkte och resonerade.
På vägen hem var jag rejält deppig och tänkte på hur tusan det hade kunnat bli så här. Inte för att vi har tränat skott så himla mycket – men han har ju varken reagerat på viltspåret eller vid tidigare kurstillfälle för Titti. Inte heller reagerade han, vid ett tillfälle i vintras som jag särskilt minns, då det smällde rätt mycket och länge.
När jag lämnat Özet och kom tillbaka till jobbet, kände jag mig helt slut, ledsen och orkeslös så jag beslutade mig för att åka hem. Efter en stunds vila, tog jag med mig Özet på en skogspromenad (Furåstjärn) och fortsatte mitt grubblande och tänkte på hans skottreaktion. Känslorna svallade och jag saknade nu min gamla pappa, mer än någonsin, som så ofta var ett förnuftigt ”bollplank”.
Men när jag senare på kvällen pratade med Louise, började det kännas bättre. Jag berättade vad som hade hänt tidigare under dagen. Louise förklarade och vi resonerade – om och men … MEN så skönt när jag förstod att hon också absolut tyckte vi skulle avstå MH’t.
... jag berättar senare om dagens tankar och våndor ...
Vid lunchtid hade jag bestämt tid med Titti på Lerums BK, som skulle hjälpa mig med att kolla hur det stod till med Özets ev. skottberördhet !
Vi gick ut på appellplanen bakom klubbhuset. Jag lekte med Özet medan Titti hade gått in i skogen, där hon sköt ett skott (6mm). Özet stannade upp och kollade mot skogen – jag försökte att få honom att återuppta leken utan att lyckas. Jag sa till Titti att hon kunde komma ur skogen. När Özet såg henne, blev han genast intresserad och när hon började prata med honom, släppte jag honom så han kunde rusa fram till henne.
Vi testade sedan med att Titti höll snörbollen, för att kasta den till Özet efter hon hade skjutit skottet. Det gick bättre – vi konstaterade att Özet blir/är ”tryggare” när han själv har koll varifrån skottet kommer. Provade sen 9mm också, men då blev Özet skitskraj och rusade iväg mot klubbhuset, MEN avbröt sin ”flykt” och stannade upp och tittade på Titti som då kastade snörbollen, som han sprang efter. Sedan avbröt vi skjutövningarna och stod och pratade en stund. Titti berättade bl.a. hur hon tänkte och resonerade.
På vägen hem var jag rejält deppig och tänkte på hur tusan det hade kunnat bli så här. Inte för att vi har tränat skott så himla mycket – men han har ju varken reagerat på viltspåret eller vid tidigare kurstillfälle för Titti. Inte heller reagerade han, vid ett tillfälle i vintras som jag särskilt minns, då det smällde rätt mycket och länge.
När jag lämnat Özet och kom tillbaka till jobbet, kände jag mig helt slut, ledsen och orkeslös så jag beslutade mig för att åka hem. Efter en stunds vila, tog jag med mig Özet på en skogspromenad (Furåstjärn) och fortsatte mitt grubblande och tänkte på hans skottreaktion. Känslorna svallade och jag saknade nu min gamla pappa, mer än någonsin, som så ofta var ett förnuftigt ”bollplank”.
Men när jag senare på kvällen pratade med Louise, började det kännas bättre. Jag berättade vad som hade hänt tidigare under dagen. Louise förklarade och vi resonerade – om och men … MEN så skönt när jag förstod att hon också absolut tyckte vi skulle avstå MH’t.
söndag 24 oktober 2010
SÖNDAGSKÄNSLOR
På förmiddagen åkte jag till Kallebäck i hopp om att kunna uppsöka nån form av skottträn. i närheten av polisens skyttebana. Men tyvärr hade dom inga skjutövningar, kanske dom inte har det på söndagar ! Men när jag ändå var där, knallade jag upp till brukshundsklubben (GBG-avd.) tänkte att det kunde vara nyttigt för Özet att få bekanta sig med en ny appellplan. Började köra lite lydn. – men som jag efter en stund avbröt, pga Özets FULLSTÄNDIGA brist på intresse. Han bl.a. TOTALVÄGRADE att sätta sig – på en ioch för sig blöt plan – men ändå. Beslöt på hemvägen att pausa från lydnaden ett bra tag framöver nu. Återstår dock två gånger på lydn.kursen.
Jag FATTAR inte vad som har hänt - från att ha varit lysande duktig med bra focus, har han nu som sagt tappat allt intresse !
På eftermiddagen, då det f o r t f a r a n d e var ett riktigt sketväder, tog jag mig i kragen och åkte iväg på GBG-tollarnas gemensamma apporteringsträn. Och GUD vad jag var glad för det - för det blev en jättebra avslutning för oss båda, efter förmiddagens lydnadsfrustration.
Özet var såååå duktig. Vi provade bl.a. att köra det stora söket, som låg bakom en ridå av unggranar – så man såg inte när hunden försvann där bakom. Men Özet fattade nästan med än gång och plockade in tre stycken relativt snabbt. Efter ett par enkelmarkeringar, testade vi också en ganska lätt dubbelmarkering, som han fixade utan problem. När vi sen 1½timme senare gick ner till sjön (L:a Stamsjön) för att göra vattenapp. beslutade jag mig att inte låta honom få apportera, pga av att han gick upp i varv – dels pga av löptiken Ninja, men också av sin ljudliga iver att få apportera.
Jag FATTAR inte vad som har hänt - från att ha varit lysande duktig med bra focus, har han nu som sagt tappat allt intresse !
På eftermiddagen, då det f o r t f a r a n d e var ett riktigt sketväder, tog jag mig i kragen och åkte iväg på GBG-tollarnas gemensamma apporteringsträn. Och GUD vad jag var glad för det - för det blev en jättebra avslutning för oss båda, efter förmiddagens lydnadsfrustration.
Özet var såååå duktig. Vi provade bl.a. att köra det stora söket, som låg bakom en ridå av unggranar – så man såg inte när hunden försvann där bakom. Men Özet fattade nästan med än gång och plockade in tre stycken relativt snabbt. Efter ett par enkelmarkeringar, testade vi också en ganska lätt dubbelmarkering, som han fixade utan problem. När vi sen 1½timme senare gick ner till sjön (L:a Stamsjön) för att göra vattenapp. beslutade jag mig att inte låta honom få apportera, pga av att han gick upp i varv – dels pga av löptiken Ninja, men också av sin ljudliga iver att få apportera.
lördag 23 oktober 2010
TÄVLINGSDEBUT I LYDNAD
Sporrad av instr. Britt, från tävl.lydn.kursen, hade jag anmält oss (som reserv), till dagens lydnadstävling på hemmaklubben – Partille BK.
Så idag gjorde vi alltså vår tävlingsdebut i lydnad. Enligt tidigare väderrapport skulle vädret bli riktigt bra - men det skulle visa sig att förutsättningarna inte kom att bli de bästa. Efter mycket vånda - dels med onsdagens dåliga träning (kurs) på Lerum färskt i minnet och dels platsliggandet - stod vi då där i ösregnet med startnr. 2 och väntade på att få gå in för platsliggandet.
Platsliggandet = 0
När jag stod och väntade på att alla skulle inta sin plats – tänkte jag - håll dig nu i skinnet ditt lilla ”hundskrälle” – jag vågade inte titta på honom ifall han skulle få ett ”flipperspel”. Han höll sig lugn – allt ok så långt ! Jag kommenderade ligg och vi alla förare (7 st) gick ifrån våra hundar. Genast var det någon hund (vit boxer) som hade rest sig och strax därefter även en (dvärgschnauzer) till – men Özet låg. Märkte att han var ”pressad” – han började pipa lite och gäspade flera gånger … men LÅG KVAR tills precis i slutsekunderna, då "grannhunden" (aussi)startnr. 1 reste sig och började traska runt. Özet lutade/sträckte sig åt det hållet och vädrade mot aussin och PRECIS i slutsekunden reste han sig och gick fram mot/till aussin.
Domaren beklagade att det ”sprack” i slutsekunden …
Tandvisningen = 8
Özet reste sig och stod medan domaren kollade tänderna.
Linförighet = 0
Det första som hände när vi startade vårt fotgående var att Özet var fullt focuserad på tävl.ledaren och traskade rätt fram till henne. Sedan höll han stenkoll var hon befann sig, för att när chans gavs göra ytterligare kontaktförsök, med påföljd att jag tyvärr drog i kopplet mest hela tiden. Nog för jag vet att Özet är en väldigt social kille, men inte kunde jag ana att han skulle vara sååååååå intresserad …
Läggande under gång = 0
Innan nästa moment kom domaren fram och förklarade varför han gav betyget 0 – vilket ju VAR att jag drog för mkt i kopplet. Men även om jag förstås redan hade insett vad jag gjort för fel, så hade jag mycket tankar i huvudet, när vi skulle utföra läggandet, vilket resulterade i att jag fick totalt ”hjärnsläpp” vid kommenderingen och visste inte om jag skulle kommendera ligg eller stå. Vi gjorde om momentet - utan chans till poäng förstås - och jag gjorde ett medvetet DK (halvhalt) – hade jag haft ”huvudet på skaft” så hade vi kanske kunnat få en 7-8:a …
Inkallning = 9
Gick perfekt. Avdrag = DK sitt - Jag oförstående måste jag säga !
Ställande = 8
Gick som väntat = utmärkt. Avdraget för DK var medvetet
Apportering = 7
Avdraget för DK och lätt tugg, var inget att orda om
Hopp över hinder = 9
Ingen motivation för avdraget !!!! Tyckte själv att han satte sig spikrak
Helhetsintryck = 6½
Ingen motivation för avdraget !!!! Men det var säkert motiverat - särskilt med tanke på linförigheten ...
Sammanfattningsvis var jag förstås långt ifrån nöjd - men jag kände verkligen att den gamla klyschan "om inte OM hade varit" - ha ha - passade in idag ! MEN, det tycker man väl alltid !
Ja, nu blir det ingen mer start i höst - utan det blir att vänta till våren med nästa ... men vi har iallafall gjort vår debut och jag överlevde !
I övrigt var resultaten idag, urursla för samtilga ekipage i alla klasserna. Kanske eliten fixade väderförhållandena bättre än övriga – men vid det laget hade vi redan åkt hem.
Så idag gjorde vi alltså vår tävlingsdebut i lydnad. Enligt tidigare väderrapport skulle vädret bli riktigt bra - men det skulle visa sig att förutsättningarna inte kom att bli de bästa. Efter mycket vånda - dels med onsdagens dåliga träning (kurs) på Lerum färskt i minnet och dels platsliggandet - stod vi då där i ösregnet med startnr. 2 och väntade på att få gå in för platsliggandet.
Platsliggandet = 0
När jag stod och väntade på att alla skulle inta sin plats – tänkte jag - håll dig nu i skinnet ditt lilla ”hundskrälle” – jag vågade inte titta på honom ifall han skulle få ett ”flipperspel”. Han höll sig lugn – allt ok så långt ! Jag kommenderade ligg och vi alla förare (7 st) gick ifrån våra hundar. Genast var det någon hund (vit boxer) som hade rest sig och strax därefter även en (dvärgschnauzer) till – men Özet låg. Märkte att han var ”pressad” – han började pipa lite och gäspade flera gånger … men LÅG KVAR tills precis i slutsekunderna, då "grannhunden" (aussi)startnr. 1 reste sig och började traska runt. Özet lutade/sträckte sig åt det hållet och vädrade mot aussin och PRECIS i slutsekunden reste han sig och gick fram mot/till aussin.
Domaren beklagade att det ”sprack” i slutsekunden …
Tandvisningen = 8
Özet reste sig och stod medan domaren kollade tänderna.
Linförighet = 0
Det första som hände när vi startade vårt fotgående var att Özet var fullt focuserad på tävl.ledaren och traskade rätt fram till henne. Sedan höll han stenkoll var hon befann sig, för att när chans gavs göra ytterligare kontaktförsök, med påföljd att jag tyvärr drog i kopplet mest hela tiden. Nog för jag vet att Özet är en väldigt social kille, men inte kunde jag ana att han skulle vara sååååååå intresserad …
Läggande under gång = 0
Innan nästa moment kom domaren fram och förklarade varför han gav betyget 0 – vilket ju VAR att jag drog för mkt i kopplet. Men även om jag förstås redan hade insett vad jag gjort för fel, så hade jag mycket tankar i huvudet, när vi skulle utföra läggandet, vilket resulterade i att jag fick totalt ”hjärnsläpp” vid kommenderingen och visste inte om jag skulle kommendera ligg eller stå. Vi gjorde om momentet - utan chans till poäng förstås - och jag gjorde ett medvetet DK (halvhalt) – hade jag haft ”huvudet på skaft” så hade vi kanske kunnat få en 7-8:a …
Inkallning = 9
Gick perfekt. Avdrag = DK sitt - Jag oförstående måste jag säga !
Ställande = 8
Gick som väntat = utmärkt. Avdraget för DK var medvetet
Apportering = 7
Avdraget för DK och lätt tugg, var inget att orda om
Hopp över hinder = 9
Ingen motivation för avdraget !!!! Tyckte själv att han satte sig spikrak
Helhetsintryck = 6½
Ingen motivation för avdraget !!!! Men det var säkert motiverat - särskilt med tanke på linförigheten ...
Sammanfattningsvis var jag förstås långt ifrån nöjd - men jag kände verkligen att den gamla klyschan "om inte OM hade varit" - ha ha - passade in idag ! MEN, det tycker man väl alltid !
Ja, nu blir det ingen mer start i höst - utan det blir att vänta till våren med nästa ... men vi har iallafall gjort vår debut och jag överlevde !
I övrigt var resultaten idag, urursla för samtilga ekipage i alla klasserna. Kanske eliten fixade väderförhållandena bättre än övriga – men vid det laget hade vi redan åkt hem.
onsdag 20 oktober 2010
TÄVLINGSLYDNAD - 8
På kvällens lydnadskurs visade sig Özet, inte från sin mest briljanta sida precis.
Mera info. kommer ... när mitt hår har vuxit ut igen ... så som jag "slet mitt hår" ikväll ...
Efter uppvärmning, fortsatte vi med ”ställande under gång”. Hade senare tänkt be om hjälp, med att bli kommenderad av någon av instruktörerna. När jag själv körde, tyckte jag det gick riktigt bra. Men en stund senare, när jag blev kommenderad, verkade det som han hade glömt ALLT han lärt sig ! Dels vandrade han flera steg, innan han ställde sig och sen började han sacka efter, som om han tänkte – nu kommer kommandot snart, bäst att jag börjar förbereda mig !
Men inget ont som inte har nåt gott med sig – som jag misstänkte, var det väldigt nyttigt att bli kommenderad, för jag märkte att jag själv, hade mycket kortare fotsträcka innan jag kommenderar, än vad det blir när man kör tävlingsmässigt.
Efter fikapausen fortsatte vi med ”platsliggande”. När vi höll på att ställa upp oss i ledet, började Özet fjanta och studsa – MEN jag tänkte, nä nu jävlar får han väl ge sig – så jag sa till på skarpen, men ändå något lågmält – ville ju inte störa dom andra. Özet låg mellan den stora boxerhanen och welch springer’n. Gick ifrån och Özet reste sig upp efter ungefär halva tiden – nu sa jag till lite skarpare än förra gången (kursgång) jag tecknade med armarna och sa att han skulle lägga sig – och han gjorde det och låg sen kvar resten av tiden (2min.)
Innan hemfärden, ville jag testa hur ”läggande under gång” skulle te sig. Började först med enkla lägganden, för att sen avancera till ”läggande under gång”. Dom första gångerna, la han sig ganska fort, men inte OK. Sen hände nåt märkligt – han reagerade negativt, när en husse nejade lite bryskt i närheten av oss. Han blev ”låg” och ville nu inte lägga sig ner överhuvudtaget. Jag började då backa och hamnade till slut på ”valpnivå. Jag knäade framför honom – kommenderade – han slängde sig pladask. Avancerade så smått tillbaka till ”läggandet under gång”, som då INTE fungerade alls – han stod kvar utan att lägga sig. Fick nu tips av instr. Susanne, vilka inte heller fungerade särskilt bra. Jag var själv, inte särskilt övertygad om jag tyckte det var ”rätt modell” för oss …
Därefter berättade jag om händelsen från jaktkursen då Özet blev rädd för skotten. Jag har ju tänkt mycket på det här och tycker mig märka att Özet har blivit något ”bakskygg” – bara inbillning från min sida ??? Vet ej ??? Vi diskuterade händelsen. Bl.a. om hur JAG, nu efter händelsen, agerar. Är säkert inte medveten om vad jag ger för signaler …
Vi tränade även inkallning, apportering och hopp över hinder, vilka gick hyfsat bra.
Mera info. kommer ... när mitt hår har vuxit ut igen ... så som jag "slet mitt hår" ikväll ...
Efter uppvärmning, fortsatte vi med ”ställande under gång”. Hade senare tänkt be om hjälp, med att bli kommenderad av någon av instruktörerna. När jag själv körde, tyckte jag det gick riktigt bra. Men en stund senare, när jag blev kommenderad, verkade det som han hade glömt ALLT han lärt sig ! Dels vandrade han flera steg, innan han ställde sig och sen började han sacka efter, som om han tänkte – nu kommer kommandot snart, bäst att jag börjar förbereda mig !
Men inget ont som inte har nåt gott med sig – som jag misstänkte, var det väldigt nyttigt att bli kommenderad, för jag märkte att jag själv, hade mycket kortare fotsträcka innan jag kommenderar, än vad det blir när man kör tävlingsmässigt.
Efter fikapausen fortsatte vi med ”platsliggande”. När vi höll på att ställa upp oss i ledet, började Özet fjanta och studsa – MEN jag tänkte, nä nu jävlar får han väl ge sig – så jag sa till på skarpen, men ändå något lågmält – ville ju inte störa dom andra. Özet låg mellan den stora boxerhanen och welch springer’n. Gick ifrån och Özet reste sig upp efter ungefär halva tiden – nu sa jag till lite skarpare än förra gången (kursgång) jag tecknade med armarna och sa att han skulle lägga sig – och han gjorde det och låg sen kvar resten av tiden (2min.)
Innan hemfärden, ville jag testa hur ”läggande under gång” skulle te sig. Började först med enkla lägganden, för att sen avancera till ”läggande under gång”. Dom första gångerna, la han sig ganska fort, men inte OK. Sen hände nåt märkligt – han reagerade negativt, när en husse nejade lite bryskt i närheten av oss. Han blev ”låg” och ville nu inte lägga sig ner överhuvudtaget. Jag började då backa och hamnade till slut på ”valpnivå. Jag knäade framför honom – kommenderade – han slängde sig pladask. Avancerade så smått tillbaka till ”läggandet under gång”, som då INTE fungerade alls – han stod kvar utan att lägga sig. Fick nu tips av instr. Susanne, vilka inte heller fungerade särskilt bra. Jag var själv, inte särskilt övertygad om jag tyckte det var ”rätt modell” för oss …
Därefter berättade jag om händelsen från jaktkursen då Özet blev rädd för skotten. Jag har ju tänkt mycket på det här och tycker mig märka att Özet har blivit något ”bakskygg” – bara inbillning från min sida ??? Vet ej ??? Vi diskuterade händelsen. Bl.a. om hur JAG, nu efter händelsen, agerar. Är säkert inte medveten om vad jag ger för signaler …
Vi tränade även inkallning, apportering och hopp över hinder, vilka gick hyfsat bra.
söndag 17 oktober 2010
JAKTKURS FÖR LENA&MARIA 5
Har idag varit på jaktkurs i Kullen - där Mia Grödinger, var så snäll och lånade ut sina marker, nu i dessa jakttider !
Utförlig rapport kommer ...
Jaktkursen gick denna gången alltså hos Mia i Kullen (Kilanda) vid Älvängen.
Började med att kolla Mias egenhändigt gjorda hundkollektion http://www.tantens.com/ halsband, koppel och dummys. Kostade (100kr) på mig att beställa en kanindummy.
Samlades/”slog läger” på en äng, med ojämn mark och ganska högt gräs.
1) Första övn. – Innan vi började, fick vi först gissa hur många dummys som vi trodde hunden kunde hålla reda på !
Meningen med övningen, var att VI själva, skulle hålla reda på VAR dummysarna hamnade, efter att Lena som stod ca 30 meter ifrån oss, sköt skott, samtidigt som vi gick jaktfot i högt gräs och ojämn mark i cirkel runt Maria. Detta förstod vi inte i början, så det blev lite förvirrat och fnissigt vid första stoppet/halten, då en av oss helt plötsligt blev ”kommenderad” att sätta sin hund och själv gå ut och hämta en av de slängda dummysarna i anvisad riktning ! Och det var inte så lätt att komma ihåg för vissa, visade det sig ! Så fortsatte det tills alla (10st?) hade fått hämta en dummy.
Özet reagerade kraftigt och blev tyvärr rädd, vid första skottet, som skedde av bakom oss. Men han sansade sig efter en stund, men reagerade på nytt, med ”flyktbeteende”, när nästa skott gick. När det sen blev min tur att gå efter en av de slängda dummysarna, satt han trots allt kvar, medan Lena ”brände” av ett skott, när jag var ca 30 meter ifrån honom. När jag nu senare har pratat med Louise - som ju är så trygg och klok – hade vi samma tankar om att Özet kanske ”slöt sig inom sitt skal” p.g.a. rädslan.
2) Andra övn. – Inkallning (Lena) – nu hade Özet glömt skotträdslan och var sig lik igen. Alla satte sina hundar med ca 3 m. mellanrum i ”ojämn” gruppering. Därefter gick alla förarna ifrån sina hundar samtidigt.
Özet satt ytterst och vi fick börja – jag kallade in ”Özet – kom” … och han kom som ett skott … även två hundar till – men Özet brydde sig inte !
Sen kallade de andra in sina hundar en efter en, utan någon speciell ordning. Medan några av de andra hundarna ”tjuvade”, var Özet jätteduktig och satt kvar HELA tiden.
3) Tredje övn. – Linjetag (Lena) 90 grader
Vi satte vår hund – gick ut och la en dummy – tillbaka till hunden – riktade om hunden 90 gr. – gick ut och la en dummy till – tillbaka till hunden – riktade om hunden och skickade på den första dummyn – gick och la ut den igen på samma ställe – riktade om hunden och skickade på den andra utlagda dummyn – riktade om igen och gick och hämtade den dummyn själv.
Özet var focuserad och sprang kanon ut vid varje skick – kom snabbt tillbaka – men höll så slappt så han fepplade ett par gånger innan överlämnandet.
- Hem och träna överlämnanden, sa Lena ! - Absolut, sa jag.
4) Fjärde övn. – Linjetag (Maria)
Vi satte alla hundarna på linje – alla förare gick och la ut två dummys hitom en mur (ca50m)
Sen skickade vi en hund i taget. När jag hade skickat Özet, som tredje hund - kom en av goldenhanarna farande efter Özet. Jag sprang åt sidan och kallade in Özet (ingen visselsign.) som kom med än gång – jätteduktigt ! Sen skickade jag Özet på nytt, som sprang snabbt rätt ut och tog en dummy och vände tillbaka med samma tempo och lämnade rätt av rätt i hand. KANON !
Vid andra gångens skick, hade vi längt avståndet med ca 10 meter ytterligare. Özet fick vänta till sist – var cool och satt tyst och lugn och inväntade sin tur. Jag skickade Özet, som sprang rätt fram ända fram till muren, men fortsatte lite åt sidan, för att sen hoppa över muren, och fick därmed vittringen imot sig. Han klev upp på muren - där dummyn låg – och balanserade fram till dummyn som han greppade och kom tillbaka med rasade fart.
5) Femte övn. – Markering
Efter linjetaget vid muren vände vi helt om och gjorde en lång, svår markering. Svårigheten låg i att bakrunden var mörk (granridå)
När jag åkte därifrån körde jag via Gråbovägen och var därmed på väg förbi Tittis kurs. Tänkte att när jag ändå körde förbi kunde jag ju köra in och säga/vinka HEJ ! Så det gjorde jag. Men det var så rått och kallt + att både jag och Özet var trötta i både kropp och själ, så jag beslöt att avvika när jag sett deras sök en stund !
Utförlig rapport kommer ...
Jaktkursen gick denna gången alltså hos Mia i Kullen (Kilanda) vid Älvängen.
Började med att kolla Mias egenhändigt gjorda hundkollektion http://www.tantens.com/ halsband, koppel och dummys. Kostade (100kr) på mig att beställa en kanindummy.
Samlades/”slog läger” på en äng, med ojämn mark och ganska högt gräs.
1) Första övn. – Innan vi började, fick vi först gissa hur många dummys som vi trodde hunden kunde hålla reda på !
Meningen med övningen, var att VI själva, skulle hålla reda på VAR dummysarna hamnade, efter att Lena som stod ca 30 meter ifrån oss, sköt skott, samtidigt som vi gick jaktfot i högt gräs och ojämn mark i cirkel runt Maria. Detta förstod vi inte i början, så det blev lite förvirrat och fnissigt vid första stoppet/halten, då en av oss helt plötsligt blev ”kommenderad” att sätta sin hund och själv gå ut och hämta en av de slängda dummysarna i anvisad riktning ! Och det var inte så lätt att komma ihåg för vissa, visade det sig ! Så fortsatte det tills alla (10st?) hade fått hämta en dummy.
Özet reagerade kraftigt och blev tyvärr rädd, vid första skottet, som skedde av bakom oss. Men han sansade sig efter en stund, men reagerade på nytt, med ”flyktbeteende”, när nästa skott gick. När det sen blev min tur att gå efter en av de slängda dummysarna, satt han trots allt kvar, medan Lena ”brände” av ett skott, när jag var ca 30 meter ifrån honom. När jag nu senare har pratat med Louise - som ju är så trygg och klok – hade vi samma tankar om att Özet kanske ”slöt sig inom sitt skal” p.g.a. rädslan.
2) Andra övn. – Inkallning (Lena) – nu hade Özet glömt skotträdslan och var sig lik igen. Alla satte sina hundar med ca 3 m. mellanrum i ”ojämn” gruppering. Därefter gick alla förarna ifrån sina hundar samtidigt.
Özet satt ytterst och vi fick börja – jag kallade in ”Özet – kom” … och han kom som ett skott … även två hundar till – men Özet brydde sig inte !
Sen kallade de andra in sina hundar en efter en, utan någon speciell ordning. Medan några av de andra hundarna ”tjuvade”, var Özet jätteduktig och satt kvar HELA tiden.
3) Tredje övn. – Linjetag (Lena) 90 grader
Vi satte vår hund – gick ut och la en dummy – tillbaka till hunden – riktade om hunden 90 gr. – gick ut och la en dummy till – tillbaka till hunden – riktade om hunden och skickade på den första dummyn – gick och la ut den igen på samma ställe – riktade om hunden och skickade på den andra utlagda dummyn – riktade om igen och gick och hämtade den dummyn själv.
Özet var focuserad och sprang kanon ut vid varje skick – kom snabbt tillbaka – men höll så slappt så han fepplade ett par gånger innan överlämnandet.
- Hem och träna överlämnanden, sa Lena ! - Absolut, sa jag.
4) Fjärde övn. – Linjetag (Maria)
Vi satte alla hundarna på linje – alla förare gick och la ut två dummys hitom en mur (ca50m)
Sen skickade vi en hund i taget. När jag hade skickat Özet, som tredje hund - kom en av goldenhanarna farande efter Özet. Jag sprang åt sidan och kallade in Özet (ingen visselsign.) som kom med än gång – jätteduktigt ! Sen skickade jag Özet på nytt, som sprang snabbt rätt ut och tog en dummy och vände tillbaka med samma tempo och lämnade rätt av rätt i hand. KANON !
Vid andra gångens skick, hade vi längt avståndet med ca 10 meter ytterligare. Özet fick vänta till sist – var cool och satt tyst och lugn och inväntade sin tur. Jag skickade Özet, som sprang rätt fram ända fram till muren, men fortsatte lite åt sidan, för att sen hoppa över muren, och fick därmed vittringen imot sig. Han klev upp på muren - där dummyn låg – och balanserade fram till dummyn som han greppade och kom tillbaka med rasade fart.
5) Femte övn. – Markering
Efter linjetaget vid muren vände vi helt om och gjorde en lång, svår markering. Svårigheten låg i att bakrunden var mörk (granridå)
När jag åkte därifrån körde jag via Gråbovägen och var därmed på väg förbi Tittis kurs. Tänkte att när jag ändå körde förbi kunde jag ju köra in och säga/vinka HEJ ! Så det gjorde jag. Men det var så rått och kallt + att både jag och Özet var trötta i både kropp och själ, så jag beslöt att avvika när jag sett deras sök en stund !
söndag 10 oktober 2010
UTFÄRDER UTAN ÖZET
Denna helgen har Özet fått sig många promenader med husse, då jag har varit på diverse utfärder. Bl.a. var jag och studerade ett Working Test i Stättared (i höjd med Frillesås) i lördags
och idag - söndag, red jag islandshäst på Stall Lysegården (norr om Kungälv).
Ännu en drömhäst som korsar min väg ...
.
.
.
Och Özet väntar och väntar och väntar ... på matte !
och idag - söndag, red jag islandshäst på Stall Lysegården (norr om Kungälv).
Ännu en drömhäst som korsar min väg ....
.
.
Och Özet väntar och väntar och väntar ... på matte !
onsdag 6 oktober 2010
TÄVLINGSLYDNAD - 6
I kväll var jag väldigt nyfiken och förväntansfull, på hur platsliggandet skulle gå – nästan så jag ville ”provocera” honom aningen, vilket förstås !!! visade sig inte skulle behövas. Skulle ju i kväll testa min ”nya strategi” nämligen att ”mota Olle i grinden” – dvs att säga till Özet på ”skarpen” och inte bara ”passivt” gå tillbaka och lägga honom igen, som jag gjort innan, när han rest sig upp och kommit i sakta mak mot mig.
Ni som följt med i bloggandet, minns kanske från i somras då vi gjorde våra första platsliggande, som DÅ gick hur bra som helst. Jag som till och med blev lite rörd över på hur trygg och cool han var/verkade … DÅ … och hoppades ju förstås att det skulle förbli så … men men … vi vet ju hur det gick …
Hur som haver … platsliggandet inleddes och jag lämnade honom – nu med något längre avstånd än de sista gångerna. Tänkte också på att INTE berömma honom mer än nån enstaka gång.
Jag tänkte : se där ja, det här går ju riktigt bra … men … Ooops, där reste han sig !
Jag sa – NEJ ! samtidigt som jag satte upp en ”stopphand”
han satte sig med än gång - och jag gick tillbaka och la honom igen. När jag sen lämnat honom igen, gick jag inte tillbaka förrän de andra förarna redan återvänt till sina hundar och satt dom upp ! Özet låg kvar !
Britt menade att jag till nästa gång nog ska säga till med ännu mer ”barskt” röstläge, så han fattar att det är ”allvar”.
Utöver platsen gick vi fritt följ med kommendering, vilket gick ganska bra. Özet växlade position något, annars jättebra. Körde även stående under gång och hopp över hinder. Hoppet gick bra – ingångarna blir bättre och bättre. Ståendet var också helt OK – han gör dock inte ställandet lika bra varje gång - fick bl.a. rådet att variera belönandet mer, så han inte vet vad som väntar.
När vi skulle åka hem, ”högg” Britt tag i mig och frågade om jag inte tyckte det var dags för vår första start snart ! VA ? Tävla ? Nu ? Platsliggandet då ? Vilket förde med sig många tankar på hemvägen
Ni som följt med i bloggandet, minns kanske från i somras då vi gjorde våra första platsliggande, som DÅ gick hur bra som helst. Jag som till och med blev lite rörd över på hur trygg och cool han var/verkade … DÅ … och hoppades ju förstås att det skulle förbli så … men men … vi vet ju hur det gick …
Hur som haver … platsliggandet inleddes och jag lämnade honom – nu med något längre avstånd än de sista gångerna. Tänkte också på att INTE berömma honom mer än nån enstaka gång.
Jag tänkte : se där ja, det här går ju riktigt bra … men … Ooops, där reste han sig !
Jag sa – NEJ ! samtidigt som jag satte upp en ”stopphand”
han satte sig med än gång - och jag gick tillbaka och la honom igen. När jag sen lämnat honom igen, gick jag inte tillbaka förrän de andra förarna redan återvänt till sina hundar och satt dom upp ! Özet låg kvar !Britt menade att jag till nästa gång nog ska säga till med ännu mer ”barskt” röstläge, så han fattar att det är ”allvar”.
Utöver platsen gick vi fritt följ med kommendering, vilket gick ganska bra. Özet växlade position något, annars jättebra. Körde även stående under gång och hopp över hinder. Hoppet gick bra – ingångarna blir bättre och bättre. Ståendet var också helt OK – han gör dock inte ställandet lika bra varje gång - fick bl.a. rådet att variera belönandet mer, så han inte vet vad som väntar.
När vi skulle åka hem, ”högg” Britt tag i mig och frågade om jag inte tyckte det var dags för vår första start snart ! VA ? Tävla ? Nu ? Platsliggandet då ? Vilket förde med sig många tankar på hemvägen
söndag 3 oktober 2010
HELGEN SOM GICK
I lördags träffade vi garbbarna GULD (Marco & Razzel) för en promenad vid Jonsereds Herrgård. Razzel har varit halt en längre tid, så grabbarna har inte setts på ett bra tag, vilket märktes. Både Özet och Razzel fick gå kopplade i början - dock av olika anledningar. För Özets del mest för jag inte vågar riskera att han ska ramla ner för de branta bergen i början och Razzel för att han skulle få en mjuk uppvärmning INNAN deras racande började. Jag släppte Özet en stund innan Razzel - så Özet fick "nöja" sig med att försöka få igång den betydligt lugnare Marco - vilket han inte hade nån större framgång med. Men till slut släpptes även Razzel och dom sprang ... och sprang ... och sprang ... och sprang ... och sprang ...
Vi avslutade promenaden med en mysig fika (kaffe&körsbärspaj m.vaniljvisp) på det lilla Cafét i grindstugan som öppnades i våras. DIT ska vi ta med oss "gänget" till våren tänkte vi !
I dag - söndag - var vi (Özet&jag) på apporteringsträning med Göteborgstollarna i Lexbydal/Paradiset. Totalt 8 hundar (varav Titti hade 3). Alla körde både markeringar och linjetag, medan Özet&jag hoppade över söket. Özet skötte sig utmärkt - kan bara klaga på att han gjorde en "liten" lov vid första överlämnandet. Att han sen var tvungen att sätta sig och BAJSA (skithund), innan han kom in för att lämna av, är ju en "baggis" !!! OBS ! Jag HADE faktiskt rastat honom 10min. innan och DÅ BAJSADE han oxå minsann !!!
Har uppdaterat (JAKTKURSER lör. TITTI - 2...sön. LENA - 4) förra helgens båda jaktkurstillfällen ... för den som orkar läsa ...
Vi avslutade promenaden med en mysig fika (kaffe&körsbärspaj m.vaniljvisp) på det lilla Cafét i grindstugan som öppnades i våras. DIT ska vi ta med oss "gänget" till våren tänkte vi !
I dag - söndag - var vi (Özet&jag) på apporteringsträning med Göteborgstollarna i Lexbydal/Paradiset. Totalt 8 hundar (varav Titti hade 3). Alla körde både markeringar och linjetag, medan Özet&jag hoppade över söket. Özet skötte sig utmärkt - kan bara klaga på att han gjorde en "liten" lov vid första överlämnandet. Att han sen var tvungen att sätta sig och BAJSA (skithund), innan han kom in för att lämna av, är ju en "baggis" !!! OBS ! Jag HADE faktiskt rastat honom 10min. innan och DÅ BAJSADE han oxå minsann !!!
Har uppdaterat (JAKTKURSER lör. TITTI - 2...sön. LENA - 4) förra helgens båda jaktkurstillfällen ... för den som orkar läsa ...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)