På kvällens lydnadskurs visade sig Özet, inte från sin mest briljanta sida precis.
Mera info. kommer ... när mitt hår har vuxit ut igen ... så som jag "slet mitt hår" ikväll ...
Efter uppvärmning, fortsatte vi med ”ställande under gång”. Hade senare tänkt be om hjälp, med att bli kommenderad av någon av instruktörerna. När jag själv körde, tyckte jag det gick riktigt bra. Men en stund senare, när jag blev kommenderad, verkade det som han hade glömt ALLT han lärt sig ! Dels vandrade han flera steg, innan han ställde sig och sen började han sacka efter, som om han tänkte – nu kommer kommandot snart, bäst att jag börjar förbereda mig !
Men inget ont som inte har nåt gott med sig – som jag misstänkte, var det väldigt nyttigt att bli kommenderad, för jag märkte att jag själv, hade mycket kortare fotsträcka innan jag kommenderar, än vad det blir när man kör tävlingsmässigt.
Efter fikapausen fortsatte vi med ”platsliggande”. När vi höll på att ställa upp oss i ledet, började Özet fjanta och studsa – MEN jag tänkte, nä nu jävlar får han väl ge sig – så jag sa till på skarpen, men ändå något lågmält – ville ju inte störa dom andra. Özet låg mellan den stora boxerhanen och welch springer’n. Gick ifrån och Özet reste sig upp efter ungefär halva tiden – nu sa jag till lite skarpare än förra gången (kursgång) jag tecknade med armarna och sa att han skulle lägga sig – och han gjorde det och låg sen kvar resten av tiden (2min.)
Innan hemfärden, ville jag testa hur ”läggande under gång” skulle te sig. Började först med enkla lägganden, för att sen avancera till ”läggande under gång”. Dom första gångerna, la han sig ganska fort, men inte OK. Sen hände nåt märkligt – han reagerade negativt, när en husse nejade lite bryskt i närheten av oss. Han blev ”låg” och ville nu inte lägga sig ner överhuvudtaget. Jag började då backa och hamnade till slut på ”valpnivå. Jag knäade framför honom – kommenderade – han slängde sig pladask. Avancerade så smått tillbaka till ”läggandet under gång”, som då INTE fungerade alls – han stod kvar utan att lägga sig. Fick nu tips av instr. Susanne, vilka inte heller fungerade särskilt bra. Jag var själv, inte särskilt övertygad om jag tyckte det var ”rätt modell” för oss …
Därefter berättade jag om händelsen från jaktkursen då Özet blev rädd för skotten. Jag har ju tänkt mycket på det här och tycker mig märka att Özet har blivit något ”bakskygg” – bara inbillning från min sida ??? Vet ej ??? Vi diskuterade händelsen. Bl.a. om hur JAG, nu efter händelsen, agerar. Är säkert inte medveten om vad jag ger för signaler …
Vi tränade även inkallning, apportering och hopp över hinder, vilka gick hyfsat bra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar