APPORTERINGS-JAKT-TRÄNING

Efter långt uppehåll, var vi idag på årets första jaktapporteringsträning, med trän.gruppen - Ingela, Pia och Elisabeth. Efter lite om och men, med tanke på det "utlovade" snöovädret, var vi nu ändå på plats. Det hade precis börjat snöa vid samlingen, men så länge inte dummys'arna försvinner i snön är det ju ingen fara ... även om vissa var skeptiska !

Vi var, som vanligt vid "gläntan" vid Kåsjön. Även om det är ett bra ställe att vara på, så börjar det bli lite "tjôtigt" att vara precis på samma ställe. Har ju vid upprepade tillfällen, tipsat om att skogen är STOR och man kanske kunde byta område ... men men !

• Stadga/Jaktfot  –  zick zack- jaktfot -mellan hundarna - inkalln. genom korridor, mellan hundar och förare. Özet var ngt frestad att springa efter dom andra, men behärskade sig trots allt och satt kvar.

• Markering - (övn. fr. Tittis öppna trän.)  – en markering kastades vid/i/på en rishög, där redan en pyttedummy låg gömd - efter markeringen, vände vi helt om, medan dummyn (mark.) plockades upp - därefter tillbaka, för skick mot rishögen. Özet, som gjorde övn. sist, fick sin dummy intryckt riktigt långt in i rishögen, hade lite "bekymmer" hur han skulle få tag i den, men lyckades ganska snart.

• Markering/Sök (Ingelas övn.) – Ingela kastade en markering (alldeles för lätt kastad - kort o synl.) medan Özet hämtade den, kastade hon ännu en dummy (oxå den, alldeles för lätt) en bit bakom gärdsgårdsmuren, som jag sen skickade som ett sök !  Detta gjorde vi 2 ggr - för lätt kastade (korta o synl.) bägge gångerna !!!

• Stoppsign./Dirigering (Elisab. övn.)  –  förenklade övn. själv - blåste stoppsign. med Özet sittade – skickade sen ”ut” alt. hö./vä.  - Özet kanonduktig !

• Walk-Up (Pias övn.)  –  vi gick 3 i rad (väldigt oordn. led måste jag säga) – Pia gjorde stopptecken, när vi skulle stanna – hon kastade dummy – sa vem av oss som skulle skicka sin hund – dom två ekip. som inte skickades, vände helt om och gick till ursprungsläget. Özet duktig, frånsett från att han, inte hade koll när jag stannade - Pia kastade långa och bra/hyfsat svåra.  Himla bra övning.

Syn vid hemkomsten , efter träningen ...

Trött och nöjd !

MY DOG

Kl. 09 åkte vi hemifrån, Susanne och jag, för att förhoppningsvis hinna till Stina & Raikos start i freestylen - Agria Freestyle Elite Challenge. Kul att kunna introducera Susanne i freestylens värld – särskilt som landets bästa ekipage, skulle göra upp i årets första deltävling. Roligt var ju förstås även att få möjligheten att presentera Özets kusin, Raiko och ännu roligare var att dom placerade sig som 5:a, med ett härligt program och samspel.

Efter att ha sagt hej och hejdå till Stina och Titti, letade vi oss fram till mopsringen för att säga hej till Lena, som ställde ut Unni, som f.ö. blev bästa junior … ??? eller nåt !!! Som ni märker är en annan inte särkilt hemma i utställningsvärlden. Efter en stunds tjôtande, skilde vi på oss – Susanne gick till Groenendaelsringen, medan jag skulle gå och kolla runt lite, innan jag sen skulle ansluta till Groen.-ringen. Kollade lite på rallylydnaden – inge kul att titta på, så jag gick vidare – genom rastorget, sa hej till Cissi, som stod i welch’arnas monter - gick vidare, med en kaffe & bulle i handen – gjorde mig ingen brådska - köpte ett par jaktkoppel för en billig penning … och när jag slutligen kom till Groen.-ringen, var bedömningen SLUT … och ingen Susanne syntes till ! Jaha det var la käckt då ! Hur ska vi nu få tag på varann (Susanne hade glömt sin tel.) … hhum … om hon är lika klok som jag !!! så tar hon sig till Lena och mopsarna … jamen visst hade hon tänkt samma som jag – just DÄR var hon ju … även om hon redan hade hunnit engagera halva GBG, för att få fatt i mitt tel. nr …

Med tiden började blodsockret falla och en fikapause var på sin plats. Där satt vi och snackade hund – överraskade va ? - medan några kompisar – både gemensamma och nya bekantskaper - stannade till och sa hej. Efter fikapausen vandrade vi vidare, genom utställarna (hundartiklar) och gjorde slut på ytterligare pengar, för att slutligen hamna vid ”finalringen”, där vi från läktaren fick oss några rejäla gapskratt, medan vi tittade på de olika utmärkelserna – bl.a  Årets utställningshund och resultaten från dagens finaler.


Tack Susanne för en supertrevlig heldag ……

MYCKET HÄNDE ! ÅRSBERÄTTELSE 2011

Kan summera och konstatera att detta året har varit ett av de mest känslosvallande ”hundår” jag varit med om. Likt förra året har jag "slitit mitt hår" i frustration ... allt från hans maniska (hjort)tryffelätande till våra "misslyckanden" på tävling - tänker då främst på 0:orna i platsen i lydnaden, men även hans jonglerande/slappa grepp på WT-starterna. Men även om de önskvärda resultaten inte riktigt har velat infinna sig, så har vi nu iaf kommit igång med tävlandet. Och trots mitt slitna hår, så överväger ALLT det positiva - HAN ÄR MITT ALLT  ! 

Redan här kan jag nämna, att ni som inte orkar läsa allt mitt "svammel", kan redan nu scrolla ner till SAMMANFATTNINGEN ! 

För er andra ...

From the beginning … 

JANUARI

inleddes med kyla och relativt mycket snö och i "trettonhelgen" fick vi besök av Piff & Puff (Emelie & Stina), som deltog i freestylen på MY DOG. Även om båda utförde strålande prestationer, så var det ändå Stina & Raiko som gick därifrån som segrare - klassvinnare och fick utmärkelsen årets debutant. Därefter har vi ju kunnat följa deras framfart och kometkarriär inom freestyle - 5:a på SM och nu senast 5:a på årets (2012) My Dog. 

    

Redan i FEBRUARI  

hade man hunnit bli duktigt trött på att alltid behöva använda broddar och att behovet av broddar skulle hänga i till sen vår, anade man ju inte just då. Men började trots allt ändå se "ljuset i tunneln" när man äntligen hittade några snöfria gläntor för att kunna starta upp säsongens jaktapporteringsträningar. 

Ungefär i samma veva – mitten av febr. – startade den första (Titti & Regina) jaktkursen upp. Minns tydligt första tillfället, då mitt tålamod fick bekänna färg. Özet visade upp sig, från en av sina sämre sidor - även om jag visste att området var väldigt "laddat" med div. dofter, bl.a. från löptikar - så hade jag svårt att acceptera hans beteende (sniffande och blockerade hjärna) och var både besviken och arg, mest för jag kände/känner mig så maktlös.

Fick även ett "erbjudande" att delta på en  pröva-på-dag  i jaktapportering, för mina "gurus" Maria&Lena. Blev lite uppfräschning, men framför allt fick jag med mig många råd & tips, inför den stundande säsongen.

Annars minns jag nog februari - som en månad, med ständig längtan efter våren. Vi varvade apporteringsträning med promenader och som vanligt varvades dom samma, med både glädje och frustration ... som tex. på den promenad då den mjuka sega ”knäck” som han ibland har i sina söta öron, nu hade omvandlats till en stenhård massa, som just vid detta tillfället hade täppt till totalt. Han hade börjat tänja på avståndet från mig och sket blanka tusan i mig. Hur många gånger har man inte tänkt att det kan vara så upp och ner - så nöjd och stolt ena stunden - lika arg och besviken den andra. Även om de dåliga tillfällena förstås kompenseras av de höjdpunkter, då det mesta går som på räls ... så kände jag just vid detta ögonblicket för att ställa upp bildörren och sätta upp en skylt med "hund säljes billigt"

I slutet av februari hade Özet passerat sin 2-årsdag (21febr.) och fortfarande pågick spanandet efter våren, som nu började visa sina små välkomnande tecken lite varstans.

MARS

inleddes tyvärr av det tråkiga beskedet, att den ena hälften av grabbarna GULD - Marco - var borta.

Jaktkursen fortsätter, samtidigt som brukslydnaden med Partillegänget inleder, på en isig appellplan som inte var det mest ultimata underlaget förstås. Tanken med brukscirkeln var, dels att få nya trän.kompisar, men även som i ett led för att testa om brukssök skulle vara nåt för oss. Även tävlingslydnadskursen - del II - på Lerums BK, började under mars månad.

I slutet av mars var det dax för oss att åka på vår årliga skidresa till alperna. Vi - mest jag - hade ångest när vi lämnade Özet hos Irene Stjärnås utanför Sollebrunn. Men vad vi inte kunde ana var, att den som skulle få svårast ångest var Özet, som fick svår separationsångest skulle det visa sig. Veckan blev förövrigt inte helt enkel och "smärtfri", bla. åkte Özet på en rejäl omgång/tilltufsning av husets ålderman, när han (Öz.) hade "testat" honom en gång för mycket, efter upprepade gånger.

Ju närmare april månad vi kom, ju mer förrädiska blev isarna. Fick verklig skrämselhicka, blir fortfarande alldeles matt när jag tänker på vad som kunde ha hänt. Özet hade tagit sig ut på isen där han stod och sträckte sig ut mot en sten som låg blottlagd i sjön, där det nu var öppet vatten från strandkanten (sjöns "utlopp") ut mot där Özet stod.

APRIL

Foto : Hanna & Lasse Nilsson

inleddes med jaktinternat hos Hanna&Lasse (Kennel Blågul) på Hökagården, strax utanför Halmstad, med Maria & Lena som instruktörer. Hanna&Lasse, visade en gästfrihet som jag sällan skådat - servade oss med luncher, fika och husrum. Det jag särskilt minns, var att det blev "upp till bevis" hur det låg till med Özets skottberördhet, då det var flera övningar med skott – både dubbelmarkeringar och walk-up. 

En bit in i april, hade vi vår första träningslydnadstävling och då lärde jag känna Susanne, som jag senare fått som oerhört värdefull träningskompis, som är duktig och peppar en ibland, uppgiven Maggan.    

I mitten av månaden gjorde vi vår debut i sökskogen och var på helgkurs i brukssök, med Git Jering som instruktör. Denna helgen väckte mitt intresse för brukssöket och ganska snart efter blev vi inbjudna i en sökträningsgrupp och och med tiden tycks brukssöket ha blivit Özets absoluta favoritgren bland alla hundaktiviteter vi provat hittills.

På valborgsmässoafton gjorde vi tävlingsdebut på Partille BK i lydnad, även om vi ju faktiskt gjorde debut i uruselt väder i höstas, så kändes denna starten, som den ”riktiga” debuten. Visserligen med lite blandade känslor - för det var här det verkliga eländet började - resandet i platsliggandet. Men var ändå stolt över 10:an på helhetsintrycket.

I  MAJ

gjorde vi ännu en debut, men denna gång gällde det vår första träning med bruksökgänget - bl.a. med Lena - som f.ö. var den som bjöd i oss - och Özets bästis Elda som träningskompisar. Vi fick oss en trevlig och mycket lärorik dag.

Under maj månad fortsatte både träning och kurser och ibland körde det ihop sig, tex. då vi på förmiddagen var på brukssökkurs (Partille BK) och sedan åkte vidare till avslutningen på Tittis jaktkurs (vattenapportering). En avslutning som innehöll mkt vattenövningar. Inför sista övningen tyckte Özet – som trött och nöjd hade legat och vilat, med varmt gott täcke på sig – att : simturen tidigare hade varit FÖR lång, han var nu FÖR trött, vattnet hade nu blivit FÖR kallt, Tittis Astrid ? satt FÖR nära ….

Jaktkurserna avlöste varandra. Efter avslutad kurs för Titti & Regina, började jaktkursen för Lena & Maria, med sikte och focus på WT-start. På schemat stod bl.a. fortsatta övningar med både skott och vatten. Özet blev allt säkrare på skotten och jag började hoppas på en ev. WT-start så småningom. 

Vi fortsatte även träna vatten självständigt och "kämpade" med Özets ”äckelinställning” till både dyig botten, starrgräs och näckrosor. Från början, med väldigt gles vattenvegetation till senare på säsongen desto tätare ...

I JUNI

inledde vi månaden med avslutning på Lerums lydnadskurs och trots stort manfall genomförde vi som sig bör, en liten tävling i lightversion. Özet och jag skötte oss utmärkt och fick med beröm godkänt !

I början på juni gjorde vi vår debut på WT (working test) i Borås/Sexdrega. En start, ENBART för att se hur Özet skulle reagera på skotten. Det blev en dag med starka upplevelser för både för matte och hund. Från att vara på väg att packa ihop och åka hem pga av Özets våldsamma negativa reaktion, vid ”inskjutningen” innan start, beslutade jag mig för att trots allt, ge det en chans. På väg ner mot sjön och starten började han slappna av, för att efter en stund ha slappnat av helt, med påföljd att vi genomförde vårt första WT. Årets 1:a bragd !

Ännu en kurs avslutades. Maria & Lenas jaktkurs avslutades, men skulle fortsätta till hösten, då med inriktning på jaktprov.

Ett par dgr efter premiären på WT’t, gjorde vi vår andra start i lydnad – på Kallebäck, GBG Avdelningens BK. Den enda av våra 6 off. starter som Özet har legat genom HELA platsen, visserligen varken still eller tyst, men ändå. Nära skjuter igen hare, sa jag efter 1 poäng från uppflytt.

En vecka efter WT-debuten startade vi på nästa WT, som gick i Säve (Säve skjutbana). En tävling som satte djupa fåror i minnet på mig, men inte just från tävlingen, utan från BOMBARDEMANGET - det var det värsta jag varit med om- som skedde EFTER tävlingen, då några sura gubbar började sitt lerduveskytte ett 10-tal meter ifrån prisutdelningen, vilket gjorde att jag i det läget trodde allt arbete med Özets skottberördhet skulle ha gjorts förgäves. Men icke - han fixade det - sicken kille !

Samtidigt som lydnads-och jaktträningar pågick, började Lerum BK’s årliga sommarkurs/träning och för oss blev det denna sommaren, enbart focus på agility – var iof bara med 4 ggr - under mera "ordnade former" än vid min "egenträning. Avancerade efter första tillfället, från nybörjargruppen till fortsättn.gruppen och efter att jag hade lyckats med konststycket att göra en jättevurpa, hade även skovalet avancerats till mina avdankade gamla golfskor (softspikes).

Vissa dagar känner man liksom ... "GÔTT MOS" ... och en underbart härlig lunchpromenad i juni var just en sån dag. Första lunchpromenaden i shorts och linne och vattenapportering skulle ske. Vi vandrade iväg till Åkersjön, för att se hur mycket näckrosorna hade hunnit spridas sen sist.

JULI

inleddes med vårt tredje besök på Säbyholms naturbruksgymn., där årets kennel/klanträff gick av stapeln. Som vanligt ett otroligt trevligt och lärorikt arrangemang, med gemensamma måltider, lekar (klankampen) och kurser.

Vi hade på lördagen, bl.a. tillsammans med kullsyskonen Zamba och Lykke valt kursblocket "Jaktlydnad och Stadga" på förmiddagen, med instr. Boel Persson. Kände att jag och även Tommy - som fick agera kastare - tog stor lärdom av hennes ideér, råd och tips.
Eftermiddagen tillbringade vi – samma gäng – med  instr. Titti Eriksson, som tyvärr inte fick till det mest optimala upplägget, på temat ”Signaler”.

Efter att på söndagsförmiddagen kört ett pass agility bl.a. tillsammans med kullbroder Älvis, under ledning av Titti Karlström, avslutade vi vistelen med familjefotografering.

Mamma Enya - Älvis - Yuni - Lykke - Zamba - Özet - Ximma - Pappa Twist

I mitten av juli var Özet&jag tillsammans med Kia&Razzel, på vårt nu mera traditionella Styrsöbesök hos Lotta och även i år lyckades vi tajma in rätt väder. Det blev en dag med sol, bad, promenad, fika, tjôta, mera promenad, grillning, mera tjôta och hemfärd framåt kvällskvisten. 

I slutet av juli startade vi på vår tredje/fjärde lydnadstävling - Semestersabotören – en tävling (I-elit) i dagarna 2 på Kungsbacka BK. Även på dessa två starter reste sig tyvärr Özet, av olika orsaker. Medan efter den ena dagens resultat och känsla var botten, kändes det efter den andra dagen strålande. ”Bottendagens” helhet lät : okoncentrerad och svårt med kontakt, medan den ”strålande dagen” lät : lovande samspel …

Vi fortsatte vår vattenträning och vid ett av tillfällena i slutet av juli, stod jag på sankmark - ca 15m från vattenbrynet - kastade ut dummyn i ett hav av näckrosor - dummyn landande direkt, utan varken "studs" eller plask - såg att det skvätte lite mörkt "dyvatten" ! Ojdå, tänkte jag - HUR dyigt är det där då ? Vågar jag verkligen skicka Özet - tänk om han går ner sig ... men efter lite övervägande så skickade jag honom och döm av min förvåning ... han plumsade i och forserade både dy och näckrosor. Kunde glatt konstatera att ett YNKLIGT ÖZ HADE BLIVIT ETT MODIGT ÖZ

I AUGUSTI

fick vi oss ytterligare en härlig dag i vår underbara skärgård – denna gång Brännö – när vi skulle bekanta oss med kusin Lasse & Elisabeths ”nyförvärv”, den ljuvliga lilla beagletiken Tess. En bekantskap som gav mersmak, vilket betyder att dom kommer att få smaka på varandra ännu mera, när vovvarna ska få ”byta” hem, under våra respektive alpresor.

I mitten av månaden åkte vi till Sälen – Lindvallen – för att delta i årets Tollarspecial. Efter vårt eget äventyr - Working Test (nkl) var det TJP (tolling jakt prov) som gällde för hela slanten. Vi tittade på flera duktiga ekipage. Förhållandena var riktigt besvärliga – särskilt i en av rutorna – det var sjukt dyigt och lerigt ! Hundarna fick verkligen kämpa i dyn, med blandade resultat.

Höjdpunkterna var att se kullbroder Älvis ta 1:a pris i nkl och se pappa Twist in action, som också fick utmärkelserna årets tollarmästare, årets jaktprovsmeriterade på B-prov, årets tollingjaktprovsmeriterade.

Resten av vistelsen bestod av umgänge, vandringar uppe på fjället.

Sista dagen, innan regnet kom och vi var klara i utställningsringen – delar av kritiken : maskulin (hurra), ngt kohasig (nämen) var vi på väg ner till Sunne och Fryken, för ytterligare några dagars semester innan hemfärd.

I slutet av augusti började vi Lena & Marias, jaktkurs del II – nu med inriktn. för ev. jaktprovsstart. En kort men intensiv kurs, som avslutades redan första veckan i september. Påverkad av L & M’s kurs, började vi så smått med VILTTRÄNING, även om jag önskar det skett oftare. Även nu på hösten avlöste jaktkurserna varandra, likt dom hade gjort i våras. Precis när L & M’s kurs var över, tog Titti & Reginas kurs vid.

SEPTEMBER

Ibland hade/har Özet mer ÖZ i kroppen än i knoppen, ibland blev det namnbyte till Tollarbos ”snusmumrik” med Twist, ibland var han nära blocket. 

När jag tex. vid nåt tillfälle hade uttryckt …

– Hörru Özet ... om du visste hur nära Blocket du var idag !
… fick jag genast flera erbjudanden om omhändertagande ...

– Hur mycket betalar du för att jag skall ta honom ?

– Jag kan ta honom !

När jag nån dag efter, var lycklig och nöjd efter ett lydnadspass, lät det …

– Vem snackade om Blocket ? Özet går inte att köpa för pengar och inte för nåt annat heller för den delen ! 

En annan dag, efter en dag på jaktkurs, lät det …   

– Här kommer min drömprins ! 

… fick snabbt en replik …

–  Så låter det nu ja !

OKTOBER

inleddes med att vi äntligen fick till vårt MH (mentaltest hund). Med tanke på hur jag våndades förra hösten pga Özets då nyuppkomna skotträdsla/berördhet och därför avstod från det kullgemensamma MH’t förra hösten, kändes det nu som Årets 2:a bragd ! Och inte blev det sämre av att beskrivar'n tyckte Özet var en av de bättre tollarna han stött på.

Så här ser det ut för det mesta ....

Höstens sista WT – vårt 4:e – gick i Stättared och jag kände genast att ”HUNDAR MED SLARVIGT GREPP, GÖRE SIG ICKE BESVÄR PÅ DETTA WT't" och därmed rasade också poängen drastiskt. Men what a heck ... ”bara” att jobba vidare på gossens grepp.

NOVEMBER

Jag minns att jag denna månad gick som i ett töcken, pga att jag var förkyld, HELA månaden, med en hiskelig hosta som gjorde att jag åkte på en kraftig blödning i ryggen - "rev" upp mitt gamla ryggonda. Så pga av förkylningar i omgångar, ryggont och div. andra orsaker, blev det inte nåt bruksök på två hela månader.

Men jaktapportering kräver ju ingen ansträngning - iaf inte från min sida - och därför kunde jag - iof  trött, hostande och något omtöcknad, åka till Kållered - Hembygdsgården Långåker - för att delta på höstens jaktkursavslutning, som var iform av en lättare variant av jaktprov, för vår del med dummys. Özet visade sig från sin - om inte bästa sida - så iaf från en av sina bättre sidor.

Direkt efter kursavslutningen var vi vid två tillfällen i Ljungslätt, på öppna träningar. Måste säga att det var kul upplägg vid bägge (mark. o stoppsign./dirig.) träffarna och övningarna innebar att ribban hade höjts och att Özets var väldigt motiverad och hade en himla fart vid leveranserna.

I slutet av månaden var det dax för Partille BK's klubbmästerskap i lydnad. Det mesta gick bra och vi hamnade på en 3:je plats med 177 poäng, vilket jag var mkt nöjd med. Allt jag önskade var ju att Özet skulle ligga kvar igenom hela platsliggandet, vilket han ju oxå gjorde ! 

DECEMBER

"Haka i" träning ....

Efter KM't var vi taggade till tusen - både Özet & jag - och fortsatte lydnadsträningen. Jag anmälde oss till två inomhus - ridhus - tävlingar i min iver .... men ....

.... HERE WE GO AGAIN ... vid den första av de två inomhustävl. sket det sig igen. Citat från bloggen : Jaha … då har man varit ute och jagat ett första pris … igen … utan att lyckas … igen … pga av det där j_vla platsliggandet ! Tänk om den där förbannade platsen kunde funka nån gång ! Hur frustrerande är inte det, när de flesta andra momenten går strålande …

I mitten av december var vi åter tillbaka i sökskogen och efter långt uppehåll, trodde jag nog att Özet skulle vara lite ringrostig, men det gick riktigt bra. Provade att köra utan dykupper, vilket väl gick sådär - några skick gick utmärkt, medan andra gick desto sämre. Alltså - inte bara jaktapporteringens GREPP som behöver " hjärntvätt", utan även dykupperna ! Har också börjat testa dolda legor - "tält, lådor och bergsskreva" - vilket har gått hyfsat, beroende på vad. Naturliga "element" (bergsskreva) = inga problem, medan de där gömslena med "dörr", var man ju tvungen att undersöka runt lite.

Under hela hösten och även december, hade det hade regnat oerhört mycket - var eviga dag känns det som - med ett fåtal dagars undantag. Förstod nog aldrig hur mycket jag hade längtat efter solen, förrän den dagen då den sken under en underbar lunchpromenad.

Julafton passerade, med sedvanligt firande och efter annandagens lydnadstävling hade jag fått uppleva tidernas KÄNSLODIPP. Jag som trodde att det hade ”lossnat” i samband med klubbmästerskapet, då Özet visat sig från en av sina bättre sidor ! MEN, som om det inte räckte med den sedvanliga 0:an i platsliggandet, så skojade han till det med ett par riktiga glädjerace, när tillfälle gavs ! Att man i det läget fick höra att man har världens charmigaste hund, var just då en klen tröst. Även om jag såsmåningom fick lite distans, så gick luften därefter ur mig fullständigt ...

Efter att ha slickat såren efter årets sista tävling, firade vi nyår och kunde iaf konstatera att det är underbart med en hund som inte låter sig påverkas av fyrverkerierna och ännu en gång ... HAN ÄR MITT ALLT  ! 

SAMMANFATTING

• lydnadskurs - del II, kl.I/appell - Lerums BK - Britt, Susanne och Sandra
• lydnadsträningar - började så smått på framf.gående, rutan + och haka i, pga våra upprepade 0:or i platsliggandet.
• lydnadstävlingar - 6 starter, inkl. inoff. KM (Partille, Kungsbackax2, Partille (KM), Alingsås, Kungsbacka)
• spårträningar - 7 st ( 2 st med leksaker, 3 med enbart godisskålslut, 2 med träpinnar)
• brukssökkurs - Git Jering - helg (fre.-sön.), där både intresse och en bra grund las
• brukssökkurs - Partille BK - två helger - som iof blev mer som träning än kurs - dock i trevligt sällskap - hade min "egen" teori som jag körde efter, eftersom jag själv hade fått en bra grund - på Gits kurs - att utgå ifrån, vilken jag trodde och fortfarande tror på.
• sökträningar - söndagar - dykupper - fler och fler skick - tränar (tränar fortf.) separata framslag
• jaktkurs - forts. Titti och Regina - vt + ht
• jaktkurs - forts. Lena och Maria - vt + ht - med focus på start på Working Test (i våras) och Jaktprov (i höstas) - inget jaktprov för vår del !
• jaktinternat i Halmstad - Lena och Maria (lör.-sön.) - glädjande nog en hel del träning med skott, vilket var till stor nytta vid vår första WT-start i våras.
• jaktträningar med instr. - Titti&Regina - 2 st s.k. öppna jaktträn. , vilka var de bästa trän. hittills, med ökade utmaningar !
•  jaktträningar både med trän.gruppen och på egen hand - focus på det slappa greppet - vattenapp. med focus på lev. utan skakn. och få Özet tryggare vid igångar och kringvegetation - började så smått med vilt (and) på sensom./hösten. 
• Working Test - 4 starter - kunde med omåttlig glädje se att träningen med Özets skottberördhet gett resultat
• agility - sommarkurs  på Lerums bk - 4 tillfällen (för vår del) - instr. Nina - kombinationer och handling
• MH = mentaltest hund

KÄNSLOSTORM

Nu när jag fått lite distans till annandagens lydnadstävling - anordn. av Kungsbacka BK - och fått både tröstande ord, peppning och goda råd från div. vänner, känner jag mig nu mogen att beskriva vad som hände …

Efter uppstigning i ottan – kl. 06.30, kom jag (+ Özet förstås) till Nordhallands ridklubb (Lerkil) strax före 08.00 och var full av tillförsikt. Särskilt kul är det för en gammal hästtjej som jag, att få kolla in div. ridklubbar – just denna anläggning var ”modern”, med två maneger. Den större manegen – elit + kl.3 – var uppvärmd med STOR läktare med café och  medan den mindre – kl.1 o 2 – var ouppvärmd. Utanför fanns ett flertal rasthagar, som låg i anslutning till Lerkils IF’s både grus och gräsplaner.

 Platsliggande  0
Med start nr 12, gick vi in för platsliggandet i 3:e gruppen. Tyckte nog Özet verkade ganska ”OK” och tänkte att detta kanske ändå kommer att gå vägen. Alla lämnade sina hundar och vände upp på andra sidan manegen. Özet tittade på hunden bredvid, som var jätteorolig – gnydde och vägde över från sida till sida hela tiden. Tveksamt om det just var DET som gjorde att han efter en stund reste sig – ställde sig och sniffade där han själv hade legat … började så sakterligen vandra bort från gruppen, fortfarande sniffandes – kollade in mig vid ett tillfälle – för att fortsätta sniffandet … När domaren äntligen sa att jag skulle ”ta hand om honom”, behövde jag bara säga med låg röst att han skulle komma, samtidigt som jag viftade med handen och vips så kom han och satte sig brevid mig = äntligen sa han !!!
 Tandvisning 10
Inget att invända imot.

När jag efter ett antal rastningar och några kontaktövningar – vilka gick strålande, han hade focus och var strålande glad – var jag själv fylld av självförtroende inför vår lite senare start. MEN när jag väl senare, tog ut honom från bilen och var på väg mot ridhuset började det självförtroendet snabbt dala – jag som hade förväntat mig en glad och taggad Özet – märkte nu att han var snusig och nästan okontaktbar, var t.o.m helt ointresserad av sin kära snörboll.
 Fotgående 6 DK, LS, nosar, TRV, VP i språng
I det stora hela, så var han var i en helt annan värld – hade focus på nåt som han bara själv vet – gick o tittade på allt annat en mig. Han satte sig långsamt eller inte alls !!! Han nosade. Vid en av vänstersvängarna fortsatte han rakt fram, så jag nästan fick ”lyfta” undan honom med benet. Vid spång marsch, ”försvann” han ut från mig, nästan i kopplets längd …
 Läggande 0 UEM
Såg i ögonvrån att han inte la sig, utan ”frös” stående !
 Inkallning 10
Perfekt – och det var ju var roligt …
 Ställande 8 Steg
Såg i ögonvrån att han tog nåt/några steg
 Appotering 7 Tugg
Vi ställde upp. Tävl.ledaren överräckte apportbocken. Özet sa: ”now we talking” och tog ett glädjesprång mot tävl.led. och började sen sitt ”lilla” race. Domaren sa till mig att ta ett djupt andetag, vilket jag anammande och kunde kalla in honom.
Ställde åter upp och utförde momentet. Tuggade aningen mer än vad han gjort dom senaste gångerna.
 Hopp ö.h. 5   Sticker
Jag stod placerad på andra sidan av hindret och kommenderade. Jag såg nöjt på när Özet hoppade och kom springande med god fart mot mig, för att i höjd med mig ……. fortsätta rakt förbi mig och åter få ett glädjefnatt och börja raca runt. Jag kallade på honom och han kom och satte sig vid min sida.
 Helheten 5   Sticker 
Domaren sa att hon var ”ledsen” för att behöva ge en 5:a, men pga av racandet var hon ”tvungen” !  VA ? Det förstår jag inte, spelade jag helt oförstående ! Ja, det var ju inte riktigt vår dag idag … men lika bra att allt kommer på en gång, säger jag och försöker dölja min besvikelse.

SUMMA  110  POÄNG

OCH HÄR KOMMER ALLA KÄNSLORNA PÅ EN OCH SAMMA GÅNG ...

Även om jag nu har lugnat mig och fått lite distans efter morgonens lydnadstävling, så minns jag tydligt känslan hur jag kände mig direkt efter. Var så sjukt besviken – uppriktigt sagt, riktigt ledsen – kände mig helt misslyckad ...

Som om det inte räckte med den sedvanliga 0:an i platsliggandet, så var han riktigt ”skojfrisk” idag … att man i det läget får höra att man har världens charmigaste hund, är en klen tröst ... iaf just då …

Vad hjälper det, att den mesta träningen känns strålande, när det alltid skiter sig på tävling … Jag som trodde att det hade ”lossnat” i samband med klubbmästerskapet, då Özet visade sig från sin bättre sida !

Just nu är jag så j_vla trött på allt vad tävling och prestation (ångest) heter …

GOD JUL

Nu firar vi jul ....

INTE MYCKET, MEN LITE …

... SNÖ ...

EFTER SOL KOMMER .....

Jaha .... tillbaka till den Göteborgska verkligheten .... en morgon och troligen oxå lunchpromenad, med snöblandat regn ....

DÅ SOLEN KOM TILL GÖTEBORG

Så kom då SOLEN äntligen till Göteborg ! Efter en månad - EN HEL MÅNAD, kan ni fatta ? - med evigt regnande, gick dagens lunchpromenad i flödande sol och även om himlen under kvällens promenad - tills. med Karin, Kia & Razzel - inte var stjärnklar, så var det iallfall en riktigt HÄRLIG kväll ! 

TILLBAKA PÅ BANAN !

Var idag på brukssöksträning, för första gången på hur länge som helst – 2 måndader sedan, närmare bestämt ! Roligt att vara tillbaka ”på banan” igen !

Idag var vi full styrka på 6 personer. Git, Britt, Aneta, Jennie, Annica och jag – vi höll till vid ”taxrutan” men på vänstersidan vid vandringsleden. Terräng med tät vegetation – blandskog. Ganska ”slätt” på ena (hö.) sidan av stigen och nerförslut på andra (vä.) sidan.

Özet och jag gick ut som 3:a – Annica på stigen och med Britt och Git som figgar. Jag hade bestämt att idag prova utan dykupper, började dock med dykupp på första skicket – resterande utan.

På högersidan (Britt figge) gick samtliga skicken kanon, medan på andra sidan – i nerförslutet (Git figge) blev det för svårt !!! På första skicket på vänstersidan, låg Git inne i ett skjul  (öppen dörr) och vid andra skicket på samma sida, satt hon bakom ett träd. Båda gömslena låg allra längst ut på djupet. Özet återkom självmant – gav upp – när han inte fann nån figge, förutom en gång då jag kallade in honom, för att han avvek från ”linjen” efter skicket. För att få honom att lyckas vid båda dessa skicken, la vi till ett litet tjoande, minns inte riktigt vad Git (senare) menade … om detta stjälper mera än vad det hjälper … skall fråga igen ! Men hur som … sista skicket gjorde vi på högersidan, där han hittade Britt utan problem. BRA AVSLUT  med andra ord !
Eftersom han fortfarande har en tendens att springa tillbaka samma väg in till stigen, som han springer ut, fick jag tipset att möta upp honom för att få till bra framslag, som jag nog har fått till mig vid nåt annat tillfälle.

Måste säga han inför (INNAN vi kommer fram till stigen) dessa övningar är supertaggad och samtidigt som det är så otroligt roligt att se hans glädje och iver, så har det fört med sig den nackdelen att han har börjat pipa av förväntan.