Fullt ÖZ


VÄLKOMMEN ATT FÖLJA MED PÅ REJS & SEMLAS ÖDEN OCH ÄVENTYR


söndag 16 september 2018

SÖKTRÄNING - gröna bommen

Då var det söndag igen och sökträning - vädret var mulet och omkring 15 gr, det hängde regn i luften - och det var min tur att välja ruta och därmed också startnummer. Valde nr. 5, kanske inte helt överraskande.
Rutan är jättefin, ganska lättsprungen mossa, inte så kuperat, ganska öppet, ngt mer kuperat och tätare veg. på ena sidan, medan det är mer öppet på andra sidan. Vänstersidan i svag (mot)vind, ngt mer kuperat och med tätare veg. än på högersidan, som nästan var helt öppen.
 
Ännu en träning med full styrka. Erika och Åsa figgade och Madde hade stigen. Körde 7 skick. Startade de två första skicken med dykupper. Fortsatte med att köra UTAN dykupp på 3:e och 5:e skicket på vindsidan och eftersom han gick super, så ville jag testa att köra utan dykupp även på andra sidan (utan (mot)vind) – 6:e skicket. Men det var tydligen för svårt, för han blev osäker och stannade frågande. Jag ”trampade” sakta framåt för att få igång honom ut, efter andra ”trampandet” sprang han ut. Avslutade (7:e) med dykupp och ett tjo på påviset, då jag tyckte påvisen hade blivit allt sämre ju mer han mattades.

Sammanfattningsvis så tyckte jag han gick kanonbra, sånär som 6:e skicket då.

torsdag 13 september 2018

AGILITYKURS - fortsättn. - gång 5/avslutn.

Trots min stela/onda rygg fixade Semla & jag tre riktigt bra lopp på kvällens kursavslutning i agility 🐾 Började när det var ljust, avslutade i mörker ... nu är hösten här på ”allvar” ... men vi slapp regn !

måndag 10 september 2018

NOSEWORK i trädgården

Har fortsatt lite känning i ryggen efter i lördags, men med värktabletter och ”liniment” så fungerar det. Ingen hundkurs idag, inte heller nån Friskis&Svettisträning ledde till att det blev en stunds nosework i trädgården istället.

söndag 9 september 2018

INGEN SÖKTRÄNING

Det blev ingen sökträning idag och det pga mitt ryggonda som jag drog på mig i samband med gårdagens lydnadsträning.
Efter att ha varit och röstat, tog vi därför en gemensam promenad med hundarna. Promenerade en ”nygammal runda” vid Härkeshult, där det nu låg massor av omkullvälta träd (och sly) över stigen. Så IDIOTISKT att förstöra en annars så fin skog, undrar vilka markägaren vill försvåra tillgängligheten för – cyklister, hundfolk eller svampplockare ?
 Men hur som helst blev det en härlig runda och vi var glada att vi klarade oss utan regn.

lördag 8 september 2018

LYDNADSTRÄNING - kviberg

Dagens lydnadsträning gick av stapeln på Kviberg tillsammans med Karin o Samba.

Inledde med Semla, som fick testa lite lydn.lydn. bla. fotgående, hon var överraskande duktig, var pigg och följsam. Vi körde oxå lite andra "skojövningar" som tex. slalom och 8:an mellan benen, Körde oxå hopp från alla håll och kanter. I samband med nån av bollbelöningarna sträckte jag mig i ryggen.

Rejs var allmänt speedad, men höll sig i skinnet vid förbipasserande hundar och farande fotbollar. Vi ”delade” plan med några smågrabbar som spelade fotboll och deras boll for ibland iväg mot oss – en gång närmare än de övriga. I övr. stötte vi på ”patrull” gällande hoppet, Rejs förstod inte alls hur han skulle ta sig an det där konstiga ag.hindret

  • Fotgående – allmänt speedad och låg förståligt något före i position 
  • Runda – bra tempo som vanligt – tog dock fram pinnarna, då hans rundning var ngt för vid (med bra resultat) 
  • Apportering – lite dålig fart in, för att vara Rejs – visserligen galopp, men kunde ha klart mer tryck i farten – ju längre sträcka han får att springa, ju högre fart 
  • Transporter – upptäckte att transporterna mellan övningarna var VÄLDIGT slarviga och la därför fokus att han skulle gå bredvid mig 
  • Kryp – riktigt bra, iaf helt ok, med tanke på att jag själv nästan gick upprätt 
  • Hopp - det var ett konstigt hinder, sa Rejs. - äh, jag springer runt. - nähä, fick jag inte det - då spinger jag väl under istället … och så höll det på ett tag, 
Visste inte riktigt vad jag skulle ta mig till, prövade flera lösningar som funkade då, men så fort vi ställde upp för att utföra mom. tävl.mässigt blev det fel – han sprang runt, alt. sprang under … Jag blev allt mer frustrerad och han blev osäker som följd, han förstod inte varför jag var missnöjd. Kände att jag var tvungen att lätta upp ”stämningen” och började halvspringa mot hindret och vips så hoppade han över. Efter att ha upprepat det ”lättsamma” några gånger så funkade det – yesss !

måndag 3 september 2018

NOSEWORK-kurs-gång 1

Ikväll var det kursstart i nosework – klass 1, fortsättning – och när jag fick frågan hur mycket vi tränat, kom jag inte riktigt ihåg, men svarade att vi tränat några gånger sen doftprovet i våras – bl.a. i trädgården bl.a. med urvalsbanan. Väl hemma kollade jag NÄR vi gjorde doftprovet och det visade sig vara så tidigt som redan i februari och kom på att det var ju under vintern och INNAN provet vi hade tränat en del.

Men från början, när Rejs o jag kom hade dom redan börjat och höll på med utomhussök – i en inhägnad med bl.a. lekplatsutrustn. (hänggungor o vippbräda), några staplade plastkuber/lådor, bildäck och några koner. Vi kan ju inte närma oss en grupp med hundekipage obemärkt Rejs o jag. Han gläfste och ljudade som vanligt, men lugnade sig så fort vi placerade oss i stillhet. Tänkte att Rejs inte skulle koppla uppgiften, men han fattade direkt och hittade de tre gömmorna relativt snabbt. Tror iof han associerar Tasspalatset med just nosework.

Vi gick sedan in för presentation. Rejs och jag var ”utbölingar” då de andra hade kursat ihop sen tidigare. Hundarna var en labbe (tik?), finsk spets (tik), staffe (hane), gordonsetter (tik), jack russel? (tik?) och den lille röde turbon Rejs.
Rejs först ut i inomhussöket – 3 gömmor – ett rör (agilitybom) med en kartong över, en skåpshylla + en i ytterligare en hylla men i andra änden. Inga problem, även om han inte stannade till vid markeringen vid den sista – jag avvaktade för att jag ju vill att han ska markera ordentligt. Sen fick vi testa nåt spännande – hundarna skulle markera doften som var placerad i botten på en av 4 rostfria vattenfyllda skålar. Rejs var första hunden ut även här och gick igenom ALLA skålarna innan han markerade, vilket de andra hundarna INTE gjorde. Alla de andra hundarna gick direkt fram till rätt skål – kändes nästan som de hade kollat in vilken skål hunden före hade varit framme vid + att en av hundarna som hade fått kavli mjukost som belön., därefter drack en liten slurk vatten innan matten fick stopp på henne.

Himla kul att vara igång igen, och sammanfattningsvis blev jag överraskad och imponerad (o stolt) att Rejs var på direkt i alla söken, det var ju som sagt ett tag sedan.

söndag 2 september 2018

SÖKTRÄNING - björnås

Söndag och åter dags för sökträning.
Precis som förra veckan blev vi även idag full styrka. Rejs och jag startade sist, även om jag fick kortslutning och gick iväg och trodde jag skulle in som 5:a. Men blev varse när Madde (som hade startnr 5) undrade varför jag redan hade Rejs ute. Satte honom i bilen igen och väntade på vår tur. 
Rutan är jättefin, inte så kuperad, men dock ganska tungsprungen på sina ställen pga både djup mossa och högt blåbärsris. Det var helt vindstilla och ganska varmt drygt 20gr.

Britt hade stigen, medan Johan (1:a hö) och Åsa figgade. Körde 7 skick. Startade de två första skicken med dykupper, sen kommer jag inte riktigt ihåg, men tror jag sen skickade några (3 skick?) utan dykupp i mitten någonstans, innan jag återgick till dykupper i slutet igen. Tyckte skicken utan dykupp gick så där – han tappade fart och ”frågade” vid nåt skick, fick skicka om vid ett annat. Växlade mellan kopplat och löst påvis, gick helt ok, det var bara på det sista påviset som han stannade och väntade in och jag fick mana på.
 
Sammanfattningsvis så kändes passet sådär – det var helt ok, men tyckte inte han hade samma ”tryck/sug” ut som förra söndagen – kanske hade jag för stora förväntningar eftersom det gick så himla bra då.

torsdag 30 augusti 2018

AGILITYKURS - fortsättn. - gång 3

Tror bestämt att den lilla spanjorskan var lite trött ikväll, hon var långsammare än vanligt och både sniffade (marken) och vädrade efter vilt i skogen utanför appellplan och var på väg att dra vid ett tillfälle.
gammal bild
På kvällens agilitykurs - körde vi 2 utmanande kombinationer, var av den ena var riktigt svår - mkt att tänka på ... för att nämna några saker - starta så, spring si, blindbyte, framförbyte, bakombyte, sänk armen, titta på hunden, spring snabbare, tänk på vad hunden ser, ropa hundens namn, tänk på fötterna, tänk på axlarna, tänk på kroppen, tänk på ... ... phu ! Men under instuktörernas ledning blev det riktigt bra.

När vi kört ett antal rundor på den första kombinationen (som var den enklare av de två) och fått hjälp med att välja ”bästa vägen” för respektive ekipage, byte lage/x-lage-hundarna (vi) och small/medium-hundarna med varandra och vi gick alltså över till den lite svårare stationen. Den största svårigheten var att efter inledningen som bestod av en hinderkombination (3 hinder) så skulle hundarna ta en tunnel, MEN parallellt med tunneln stod balansen som hundarna ”sög” på.  
 
När svårigheten med tunnelingången ”satt”, körde vi banan (12 hinder) ett par gånger och VARJE gång lyckades jag glömma hindret (nr.8) innan slalomet och gjorde alltså slalomingången mycket svårare än vad den igentligen behövde vara. Den andra kombinationen var som sagt SVÅR och tillägg på det, var att både förare och hundar var lite trötta.

tisdag 28 augusti 2018

AGILITY - TRÄNINGSTÄVLING - PBK

Ikväll var Semla och jag på klubbens (PBK) träningstävling och jag kan bara konstatera att vilken resa vi hittills har gjort.
Även om Semla är cool och sansad, så kan hon bli ”vettskrämd” inför/efter vissa situationer. Som tex. efter första kurstillfället, då hon rev ett hinder (träpinne) och vågade sedan inte hoppa igen, hon vågade inte ens gå i när-heten av hindret. Jag fick ”börja om från början”, först att bara få henne att våga gå imellan stöden, för att sen lägga hopp-pinnarna på marken, för att så småningom successivt höja allt eftersom …
Hon skrämdes i ett tidigt stadie även på gungan/vippen, när husse lite klantigt och frimodigt trodde hon skulle fixa det, medan jag och Rejs tränade lydnad. Kan nu efter 2 års slit säga att hon tar gungan självständigt, men har iof inte satt ihop den med något annat hinder ännu. Minns även att hon i början – första kursen – helt plötsligt inte ville (vågade?) gå upp på balansen, trots att hon hade sprungit över den i flera vändor precis innan. Men vi har jobbat på och har tagit allt i vår takt och jag känner att det verkligen är kul att se vad agilityn har gjort åt/med hennes självförtroende.
cool tjej, där hon ligger bland alla skällande agilityhundar ...

Ikväll körde vi alltså vår andra träningstävling – den första gick på Angered och var en hoppbana klass I. Ikväll var det en agilityklass I bana (utan gungan) och bästa resultatet efter två lopp skulle räknas. 
Gick banan och hade handlingen hyfsat klart för mig, med undantag på ett ställe i slutet av banan där jag inte riktigt visste vilken väg som var vettigast. Jag var lite pirrig och stötte på patrull efter ungefär halva banan – Semla drog rätt upp på A-hindret istället för 180 grader mot nästa hinder – diskad – fortsatte trots att jag höll på att snubbla över henne, in i slalomet och vidare till den ”befarade” svårigheten – som också infann sig – struntade i missen och sprang vidare och avslutade med balansen och det sista hopphindret, där jag klantigt nog grävde i fickan efter bollen, vilket Semla märkte och därför tittade på mig så hon dundrade in i hindrets stöd – hur klantig får man vara ? 

Sedan fick vi vila undertiden de andra storleksklasserna körde sina lopp, innan det åter var vår tur. Jag hade nu studerat de andra och sett att flera valde samma handling som jag, men valde ett en-klare sätt på den bortre delen där jag hade gjort det krångligare än vad det var. Tänkte – så ska jag också göra, bära eller brista, kan ju inte gå sämre än sist ... 

Vi startade, vi sprang, Semla hoppade, tog A:et, hoppade, tog slalomet, hoppade igen, flög över lången, upp på balansen och hoppade sista hindret (tot.19 hinder) över mållinjen, med mig flåsandes hack i häl (konditionen har varit bättre)… yihaa vad du är bra Semla … vi 0:e loppet ! Under prisutdelningen stod jag där med Semla mös över vår 0:a – hade inte en tanke på att den skulle räcka till pris och blev därför mycket förvånad när vårt namn ropades upp – VA ? vann VI klas-sen (XL) mao måste vi ha varit dom enda som 0:ade, för jag var helt säker på att andra var mkt snabbare …

söndag 26 augusti 2018

SÖKTRÄNING - råhult

När jag i morse (vissa kallar det säkert för förmiddag) åkte i väg till sökträningen, hann jag inte längre än till GBG-vägen, förrän jag såg blåljus och flera brandbilar. Ett hus stod i lågor och vägen var förstås avstängd och jag fick köra en liten omväg för att komma ut på motorvägen.
bild från google (Aftonbladet tror jag)
Semla fick vara med som vallhund (2:a tillfället hon gör det) tillsammans med de andra hundarna (3st). Så glädjande att se att hon funkar så bra tillsammans med de andra – i början är hon lite trevande och håller sig intill mig, men efter ett tag tar hon allt större lovar.
Vallningsgodis
Två av sökhundarna löpte och jag blev frestad att testa att starta Rejs efter någon av dom, dock med någon/några hundar i mellan. Jag valde ruta och fick därmed välja startnummer först och efter lite konfererande blev det startnr. 5 för Rejs del och Stoja (som löpte) som nr 3. Två hundar i mellan Rejs och löptiken alltså. 

Britt (vä. ”pors-sidan”) Jonna (hö.) figgade och Lena hade stigen – 6 skick – raka fina skick (enbart ett omskick). Dykupper på alla. Hade väldigt bråttom iväg efter han hade sett dykuppen, t.o.m. tjuvade en gång. Jag bröt tjuvandet skicket därefter (hhumm – blev lite efterklok, bryta honom eller inte ? han blev nämligen lite osäker när jag bröt honom).
 
Körde med lösa påvis rakt igenom (omöjligt att få bra flyt med kopplat, med tanke på den svåra terrängen med höga tuvor), vilket fungerade överraskande bra – bra sug och tempo förutom på sista påviset.

Kontentan av dagen var att jag tyckte att Rejs var sååå duktig. Inte bara för att han inte brydde sig alls att det hade kört en löptik innan, utan även för att rutan/miljön var svår, med ganska tät vegetation med bl.a. pors. Med risk för att vara tjatig så tänker jag ju givetvis på om detta med att det gick bra med löpet kan vara ett första tecken på att inte kastreringen har varit förgäves. Ja, det lär väl tiden utvisa.